Hittade denna artikel i dagens exprerssen om en ny företelse i västvärlden, den s.k. bore out syndromet. Läs klipp nedan:
“Om någon inte är stressad är han inte viktig. Stress är socialt åtråvärt. Och det är roligare att prata om stress än om att vara uttråkad.”
En boreout-strategi är att man kommer tidigt på morgonen och går sent på kvällen – utan att egentligen göra någon nytta. På så sätt verkar man pliktskyldig trots att man inte alls är det. En annan strategi är att man jobbar fem dagar med något man skulle kunna göra på två. Då slipper man få nya uppgifter av chefen och har gott om tid att surfa och skicka mejl.
Om dessa tyska forkare som gjort denna undersökning hade traskat in på valfritt office i Thailand hur många studie case hade de då hittat?
A) Alla på kontoret B) samtliga på kontoret C) både A och B.
Ni som knegar eller har knegat här ler nu säkert igenkännande…
Sen har vi “on the flip side” det i Sverige så populära syndromet utbrändhet. Kan någon förklara varför detta syndrom förekommer endast i Sverige? Har någon hört tallas om en 7 barns mamma i Índien som kör en 12 timmars dag på fabriken och sedan går hen de 2 milen för att slåttra åkern innan hon lagar mat till alla 92 i den närmasta familjen vara utbränd?
.
.