Spöken i Thailand

En av de mera kända är väl Nang Nak, http://en.wikipedia.org/wiki/Mae_Nak

Finns en bra film av den historien, http://www.thailandlife.com/nangnak01.html

/enis

Nu är det så att jag tror inte på spöken och gastar men det vore ändå ganska kul att få se det där kortet som den där märkliga figuren fastnade på.

Sen kan jag tillägga att det var inte en andra Tsunami som skrämde thailändarna Phuket. Det av alla spöken som sprang omkring på ön efter alla de avlidna. Samma år hade turistnäringen stora problem under lågsäsong. Kineserna som ofta besöker ön sommartid vägrade åka dit på grund av alla spöken som härjade på ön.

hoooooooooaaaaa :cyclopsani:

Hehe…du vet väl att vi har en väg som kallas “Ghost Road” här på Samui…

“Ghost Road” går mellan Ban Rak och Chaweng Lakeview Road.

Har inte forskat i varför den i ‘allemans mun’ kallas för det.

Själv tror jag inte på spöken, i alla fall fram till den dagen jag ser ett…

Haha, jag har noterat att du är en riktig nattuggla Rosarin 🙂

Här är en länk till ett inlägg som beskriver hur man lägger upp bilder på detta forum. Som bekant går det ju inte “direkt” så att säga.

http://www.thailandsforum.se/forum/viewtopic.php?t=44

Inte bara vill vi se din dotter utan även spöket 🙂

Gå och lägg dig nu!

Och jag säger att du hade vatten på linsen, Rosarin:-)

Ursäkta om man är lite skeptisk!

Aven om det ar trakigt att forstora en bra spokhistoria sa vill jag bara inskjuta att det som receptionisten upplevde att nagon satt pa honom och han inte kunde oppna ogonen ar ett valkant psykologiskt fenomen. Vanligen brukar det kallas att man blir riden av nattmaran men ar egentligen ett fenomen som kan uppsta nar nagon befiner sig i granslandet mellan sovande och vaket tillstand. Inte mycket mer “spokligt” an en vanlig drom alltsa :drunken: . Att receptionisten “kande” att det var en liten flicka, som dessutom talade till honom gor ju historien annu mer spannande och dramatisk, men kan aven det forklaras via det faktum att vi tenderar att skapa falska minnen vilka kanns precis som verkliga. Eller var det helt enkelt sa att han ville skapa lite extra effekt at sin historia tro? :compress:

@Rosarin wrote:

HAhahaha…du är rolig du Nille 🙂 *skrattar*

Joho, jag är sannerligen en nattuggla men jag är också uppe tidigt varje morgon.
Får ser hur länge det håller men som det är nu så kan jag somna någon timme mitt på dagen med dottern och det är rätt så mysigt 🙂

Tony, berätta mer om spökvägen…. jag fotograferade lite under översvämningen och fick men en massa cirklar på alla foton med
mönster i… En del kallar såna för orber och säger att de innehåller andar… Undrar just om det var på “Spökvägen” jag fotade då..

Tack för att ni i alla fall inte är elaka mot mig för att jag tror på spöken.
Jag har sett spöken några gånger i mitt liv så jag tror på dem men ni får tro på vad ni vill. 🙂

Natti natti.
Rosarin 🙂
Rosarin 🙂

Jag tror det är som så att Thailändare och spöken har ett välldigt speciellt förhållande. Även om du är adopterad kan man nog räkna dig även som Thailändare. :faroah:

Har varit upptagen, så jag har inte kunnat kolla upp med lokala vänner om orsaken till namnet.
Hittade dock detta på webben;

The Ghost Road
“Once upon a time there was a fairly popular bar set on Big Buddha Beach called the Beach Pub.
Now this bar was run by Sem and Tuk and was located where the Secret Garden bar is today.
One night Sem had to go to Chaweng to do something for his sister, and having stayed there until 3 in the morning , started the short trip back by motorbike to Big Buddha beach from Anchor House Chaweng.
There was not much traffic in those days so the ride was normally uneventful and straightforward.
Or so he thought, as just as he got to the wide open section where you can see the airport, sem saw a figure in the road ahead of him, walking in the same direction towards the Temple at Bangrak.
Now in those days the road was sandy and one had to be careful of losing your motorbike tyres in the deep sand which prevailed at certain points on the road, so Sem had to slow right down and come up behind the lady, and wait for her to move aside and let him pass.
As Sem grew closer he saw that she was an old lady and had a “Khacheu” on her head with food and offerings to take to the Monks at the temple.
Now a “Khacheu” was a round tray which one placed on one’s head, but had not been used for many years by the local people , and it was the first time Sem had seen one.
Now when Sem was behind her he was already wondering why this old lady was going to the Temple at such an early hour (5 o’clock would have been more like it) and why she had this thing on her head that hadn’t been seen for 50 years or more, when she suddenly turned and stood aside to let him pass………
Now what Sem saw was a massive grim smile with red betel nut juice all over her teeth, and big black rings around her eyes and a face covered in powder.
This apparition, as Sem is sure it was, gave our poor lad one hell of a scare, and you could hear him screaming a mile away over the roar of his motorbike engine as he fled the scene.
He tore back to his room at the Beach Pub and told Dah his wife what had happened, and they huddled together in their room with the door firmly locked until the following morning.
The next day at the bar the story was recounted several times, as indeed it was for several years afterwards, and people would often ask Sem to recount the story again….
“Hey Sem !, Tell us the story of the Ghost Road”…… And that, my friends, is how the Ghost Road got its name, which is still with us today.
By the way if you should like to ask Sem about this story, you can find him at the Panya Restaurant at Choengmon beach, where he still lives with Dah, and his lovely children, Bus and Bol. Tuk is still at the Beach Pub at Secret Garden”

Oavsett vart spölet håller hus så är din dotter fruktansvärt söt! Kul att äntligen få se en bild på henne!

Jag är hyfsat skeptisk mot det mesta som har med det övernaturliga att göra med. Men enligt min logik så kan jag inte heller kasta bort möjligheten till att det existerar fenomen som vi inte (nu iaf) kan förklara.

Jag är hyfsat påläst på kinesiska spöken (i love them), och det lilla jag vet om thailändska spöken, så är dom i princip kopierade rakt av.

Dom fyra olika upplevelserna jag har varit med är det en som skedde i Thailand.

1. När jag 7 år. Vaknade på natten och gick ut i köket. Såg min döda mormor genomskinlig stå och diska en lika genomskinlig disk. Blev inte rädd, utan gick och la mig igen. Förklaringen var förmodligen att jag var trött samt jag nog hade feber. Vilket kan leda till “vaken drömmar”

2. När jag var 20 hyrde jag min dårvarande flickväns mammas lägenhet. Det var en 6:a vid Stureplan som jag fick hyra för 2000 kr i månaden (varför dyker inget liknande upp nuförtiden?). Anledningen var att hennes mammas sambo hade tagit livet av sig genom hängning i lägenheten och ingen ville bo där. Förrutom jag då.

Jag brydde mig inte nämnvärt. Jag hade redan då filosofin att universum ständigt är föränderligt, och någons död inte påverkade något för mig. Bodde där i 3 år, och det var på slutet det hände skumma saker. En natt då jag hade två kompisar på besök, så satt vi i mitt rum och snackade och spelade musik. Helt plötsligt så hör alla vi ett ljud som en glasburk fall i backen och gick i tusen bitar. Ljudet kom från köket, och vi alla sprang i princip dit för se vad det var. Ingenting. Givetvis konstaterade vi att det måste kommit från grannen, och att ljudet måste ha kommit från något rör uppifrån.

10 minuter senare så går alla vattenkranar på i lägenheten. Dvs i köket, badrummet samt den mindre toaletten. Nu börjar vi bli lite rädda. Där är vi 3 st kaxiga killar och börjar undra om vi har hamnat i en dålig italiensk skräckrulle. Vi stänger av kranarna (vilket givetvis kunde bero på trycket i vattenledningarna). Vi går tillbaks till mitt rum (det är en lägenhet på 145 kvm så den var stor), och börjar skratta över vår rädsla. Det dröjer inte länge förens vi hör ett himla oljud från vardagsrummet.

Vi springer ut dit, för nu är vi mer övertygade att någon har tagit in i lägenheten och gömt sig. När vi kommer in i vardagsrummet så är alla fotöljer (stora och tunga) samt vardagsrumsbordet flyttade in i ett hörn.

Vi är nu skiträdda. Men tänder alla lampor, och börjar genomsöka alla garderober och gömslen efter någon obehörig. Vi hittar ingen. Jag ringer mina föräldrar och berättar vad som har hänt, och just då går alla proppar i lägenheten.

Vi drar därifrån rätt så snabbt. 🙂

Förklaringen vet jag inte riktigt. Det måste ha varit någon där, vilket nog gjorde mig ännu räddare än ev spöken.

3. När jag var 24 så åkte jag med mina kurskamrater till en gård i Värmland som hette Borgvattnet. Vi kanske var 15 pers, och var på gott humör. Vi fick våra rum i huvudbyggnaden (två sovsalar). Inget konstigt med det. Det var ljusan dag, och jag skulle gå och undersöka omgivningen i huset själv.

Jag har aldrig haft problem att gå i mörker på dom mest “kusliga” ställena, men vid ena flygeln så fick jag en sådan panikkänsla som jag varken tidigare eller senare har varit med om. Det var inget där, eller något ljud. Det vara bara känslan att jag var tvungen att gå därifrån annars skulle något illa hända.

Jag sprang faktiskt ut på gården vid tillfället. Senare under dagen då vi paddlade kanot, så var det flera som nämnde vilken ruggig känsla det var i huvudbyggnaden. Nu är det ju ett känt psykiskt fenomen att folk triggar varandra till att känna saker som dom inte skulle göra annars. Men jag var ju själv när jag hade min “upplevelse”.

Senare på kvällen kom förvaltaren över för att fylla på med ved, och undrade om någon ville läsa lite om gårdens historia. Absolut. Han gick och hämtade en stor tjock bock med tidningsutklipp och andra dokument.

Gården hade varit ett mentalsjukhus från 1904 till 50-talet. Och han visade bilder från vinden där dom hade burar för dom våldsamma patienterna.

Inga mentalsjuka gastar kom och överföll oss på resten av vistelsen, men olustkänslorna satt i från dag 1. Förklaringen där vet jag inte riktigt. Finns säkerligen en hel del.

4. För ca en och halv vecka sedan i Patong. Jag var trött rätt så tidigt på kvällen och tog in på ett ställe som hette White Patong strax utanför Bangla Road (en del veckovistelser, och många one-night gäster). Ville bara vila ut, för mina kompisar festade på tills morgonen på hotellrummet. Medans jag hade en del saker att skriva. På natten hade jag den där konstiga känslan. Inte helt olik den från Värmland. Jag tittade på lite film, och försökte sova. Men känslan gick inte bort. Jag tänkte att jag skulle gå ner i receptionen och babbla lite struntsnack ett tag för att lätta sinnet.

Får den där äckliga känslan över mig väldigt starkt, och öppnar dörren ut till korridoren. Längst bort i korridoren (som är mörk) ser jag någon som öppnar dörren och går ut. En tjej som är kritvit. Och tittar på mig och går sjukt långsamt mot mig innan hon bara försvinner. Nu är det skräckkänsla delux, och jag går in i mitt rum igen och stänger dörren. Jag minns att jag säger “Bloody shite!” väldigt högt. Pulsen är på max och jag sätter på en larvig komedi på datorn för att lugna ner mig. Somnar sedan och drömmer konstiga drömmar hela natten.

Vaknar och konstaterar att jag måste varit helt utmattad och trött. Jag har förvisso aldrig haft hullicinationer tidigare (förrutom när var 7 år), och för tillfället var jag klarvaken. Men hjärnan är ju mer komplex än vad man anar. Berättade för mina thaikompisar, och alla blev sjukt rädda. 🙂

Määää hur ska jag nu kunna sova efter att ha läst den här tråden 🙂

Tackar för spännande läsning!

@Rosarin wrote:

Det sägs att det är just när man är så där himla trött, ungefär precis som innan man ska somna, som man är som allra mest mottaglig för syner och annat.

/Rosarin 🙂

det är bara för att det finns ett stadium man kan hamna i där man är vaken men drömmer samtidigt, kommer inte ihåg vad det heter men just det dröm/vaken stadiumet är förklaringen till otroligt många spök-observationer

Jag ser ingen bild :scratch:

Ska det inte finnas en strand här på Samui också som det spökas på?? tror det är stranden vid det mindre färjeläget (inte Nathon). Kan ha fel men kocken här berättade om det för en tid sen, no good beach, dont go in night.
Själv vaknade vi på morgonen för två veckor sen av att altan-dörren stod helt öppen (skjutdörrar) fast jag hade låst dom på kvällen innan vi somnade som vanligt. Tjejen släpade bums med mig till templet på morgonen för att be att andarna skulle lämna huset ifred och det vekar ha hjälpt, inga öppna dörrar sen dess. :silent:

The ghost road heter Thanon Pee och är vägen mellan Bang Rak och Chaweng.[attachment=0:2myac4r4]ghostroad.JPG[/attachment:2myac4r4]