Betraktelser från Chiang Mai #3: Dissekering av en munkhink

7 april fyllde fru Chang 37 år. Om man tittar på hennes pass, ID-kort eller svenska personnummer kan man tro hon fyllde 36. Det var nämligen så att när fru Chang föddes tyckte svärfar och svärmor Chang att FC såg väldigt klen ut. Kommer sannolikt att avlida snart, alltså inte värt besväret att gå till amphur och registrera födseln.

Ett år senare visar det sig att FC fortfarande lever och har hälsan, och svärfar Chang får då tummen ur och går och registrerar henne. Tja, hon har rätt dag på året åtminstone…

För fru Chang var det angeläget att tidigt på födelsedagen besöka ett tempel. HC följer givetvis med, och även son Chang. FC har inhandlat tre hinkar med gåvor till munkarna, HC ser dock ingen anledning till att delta i överlämnandet, utan håller sig i bakgrunden med sin kamera. Han är dock lite nyfiken på exakt vad hinkarna innehåller…

Fru Chang har fått lite speciellt vatten som hon häller på ett gammalt träd utanför.

Utanför templet erbjuds det möjlighet att som god gärning mot viss avgift få släppa ut fångade djur. Det finns små sköldpaddor men framför allt en massa fåglar.

Fru Chang fastnar dock för en hink med vad som gissningsvis är någon sorts snokar.

Hon går ner till stora floden Porn Ping och häller ut dom.

Det finns också mat till fiskarna som simmar i floden.

Man betalar genom att lägga en slant i lådan.

Även fåglarna gillar fiskmaten.

Nu är vi klara med tempelbesöket, och då får HC veta att son Chang måste uppsöka sjukhus då han fått en sticka i foten. Och det gör ont! Vi tar en tuk-tuk till vad som verkar vara något av ett budgetsjukhus. Bara thaipatienter, och den kvinnliga personalen ter sig inte särskilt attraktiv i HC’s ögon… fru Chang observerar HC’s tristess och tycker att han kan gå och dricka en öl medan son Chang väntar på behandling. HC är icke nödbedd, och kliver ut i det okända. Det ska väl inte vara så svårt att hitta någon liten butik som säljer öl?

Första stället HC besöker säljer icke öl, även om det tycks vara någon sorts matställe. Han frågar personalen var man kan tänkas gå för att få en öl, och får uppleva den något förvirrande situationen att tre thailändare pekar åt tre olika håll. HC beslutar sig för att gå mot en vägkorsning som ser väl trafikerad ut. På vägen dit blir det ytterligare en besvikelse när HC går in i vad som visar sig vara ett bageri.

Framme vid vägkorsningen ser det mer lovande ut. Efter att korsat vägen ser HC flera möjliga affärer, de först två visar sig dock endast sälja buddhistsaker och hinkar för munkar. Vad är det egentligen i dom där hinkarna?

Den tredje affären har uppenbart Beer Chang till salu.

HC inhandlar en och sätter sig vid bordet utanför. Han begrundar kommersen i buddhabutikerma, och plötsligt slår det honom! Varför inte inhandla en sån där hink så man kan få se vad som finns i den? HC har försökt detta tidigare, men då har fru Chang fintat bort honom. Nu är han på egen hand, och så fort han druckit upp ölen går han och inhandlar en hink som ser fin ut. Endast THB 299!

Nu ringer fru Chang och meddelar att man är klar med sjukhusbesöket. Son Chang har inte behövt betala något, han har någon slags försäkring från den skola han går i. Man blir lite förvånade när HC dyker upp med en munkhink, och HC funderar på om han begått något slags helgerån. Men fru Chang säger att det är OK, om än en ganska märklig ide.

Nu vill fru Chang åka till guldbutiken eftersom det är hennes födelsedag. HC skruvar besvärat på sig då han misstänker att det är i hans plånbok det kommer att svida. En lam ursäkt dyker upp i HC, han har inte med sig passet och då går det ju inte att handla med kreditkort! Inga problem kvittrar fru Chang, vi kan åka till hotellet först och dessutom vill jag äta lite först!

HC går med något tunga steg till hotellrummet, lämnar munkhinken och tar sitt pass. Allt medan fru och son Chang installerar sig på Boomerang tvärs över gatan. HC kommer dit och observerar med viss fascination hur son Chang strör stora mängder socker och chili över sin maträtt.

Denna typ av föda är inget som intresserar HC, istället beställer han in lite grönsaker och givetvis en stor flaska Beer Chang. Senare känner han ett sug efter ananas med salt, och son Chang blir lite förvånad men hjälper förstås till med att äta upp den. Ingenjör HC förklarar för fru Chang att man bör öka sitt saltintag då man är i varmt klimat och svettas mycket. Det är nämligen så att salthaltigt vatten har högre kokpunkt, och därmed får man större kyleffekt av sådan svett. Tänk så listig Moder Natur är! Fru Chang gäspar…

Det är tydligen mer intressant att doppa grönsaker i chili.

Nu är det dags att åka till guldbutiken. Till vår förvåning vill en tuk-tuk som vi hejdar inte ta oss till marknaden. Det är för mycket trafik där pga att alla ska handla gåvor inför Songkran! Han föreslår att vi ska gå dit, och HC trillar nästan omkull… Men det är inte så långt att gå, tar väl drygt fem minuter.

Vid guldbutiken försöker HC hålla sig lite avsides medan fru Chang väljer bland smyckena och diskuterar pris. Affärsinnehavaren låter sig dock icke luras, och viftar till sig HC. En lång utläggning följer om hur besvärligt det är att driva rörelse nuförtiden då guldpriset är så högt. Besökarna vill inte köpa. HC håller masken men tänker inombords, jaså är det synd om dig? HC tycker mer synd om sig själv som kommer att få notan…

Man gör ett stort nummer av att guldet kontrollvägs. Cyniske HC gäspar inombords och tvivlar inte ett ögonblick på att dessa vågar skulle kunna vara manipulerade. Här ska man alltså se att det rör sig om drygt två baht guld som vägs (ett baht = 15,16 gram).

Fru Chang lyckas tjata till sig två smycken två baht styck (med benägen hjälp av den charmerande affärsinnehavaren), och HC får betala THB 59900 inklusive 3% kreditkortsavgift. Gratulerar på födelsedagen fru Chang!

Lätt omtöcknad återvänder HC med fru Chang till hotellrummet. HC upptäcker munkhinken och blir lite bättre till mods. Nu ska innehållet undersökas!

HC kan konstatera att allt är väldigt väl förpackat. Ordentligt inplastat och varje sak är noggrant tejpad mot en annan, alternativt mot själva hinken. Det tar sin tid att plocka ut allt, och så här såg det ut:

Lista på innehåll:

Paraply
Ficklampa utan batterier
Två ljus plus några stickor rökelse
Toalettpapper
Tandkräm
Konservburk med fisk
Nudlar
Ris
Chips
Tändstickor
Pulverkaffe
Grönt te
Orange munkkläder
Tvättsvamp
En flaska vatten
En flaska matlagningssås

De två sista flaskorna var för övrigt så listigt packade att de tog upp större delen av hinkens insida. Resten av sakerna las ovanför hinkkanten, antagligen för att ge ett dignande intryck. Fru Chang gjorde ett överslag av vad sakerna kostar om man köper dom var för sig, och var väl inte helt övertygad om att det stämde med hinkens pris. Men trots allt ganska nära, och mer kan man väl inte begära.

HC sätter sig sedan och svamlar på internet för att senare vid 19.00 somna in efter en ansträngande dag. Vaknar vid midnatt och fortsätter svamla, bland annat denna betraktelse.

Herr Chang har talat.