Vad anser Thailändare om adoptioner i Thailand?

Det stämmer bra det där, jag har aldrig varit på nån av turistorterna förutom ett besök några dagar på Koh Chang – då blev det dessvärre ingen närmare kontakt med lokalbefolkningen.

Det jag upplever är att se som en stamkultur, klan- och familjekulturen är stark och var och en håller på sitt. Åldershierarkin är mycket stark också, det är mycket likt det svenska samhället så som det beskrivs förr, så det är ingen unik kultur eller något “thaispecifikt” med det. Man kan läsa om hur samhället var i Sverige i förkristen tid, Njals saga, Eddan och även Frans G Bengtssons “Röde Orm”.

Varje klan eller familj har sin egen kultur, det sätter sej till och med på matlagningen. Men främlingen är varmt välkommen. Rent spekulativt tror jag det har rent biologiska orsaker, främlingens ankomst innebär att stammen tillförs nytt, friskt blod, och stammen blir starkare, inavel motverkas. Detta har djupa rötter inom människan och det finns skildringar med liknande innehåll från både Afrika och Sydamerika.

Det är alltså “det förlorade barnets återkomst” det handlar om. Det blir ett varmt välkommnande, stor fest, eftersom barnet har valt och därigenom bekräftar den egna stammens identitet, den egna stammen är “det bästa som finns på jorden”, stammen är “nummer ett”. Det “förlorade barnet” erkänner och bekräftar stammens status och överhöghet.

Jag tycker inte det är något thaispecifikt över detta. Det här innebär emellertid att det “hemvändande barnet” måste acceptera stammens kultur och traditionella hierarki, det värsta man kan göra är att ifrågasätta det. Man måste veta, acceptera och förstå sin plats. Det är stammen och byäldsten som “vet bäst” och som företräder stammen. Man ska framförallt inte tro att man “kan lära stammen” något”, då blir det garanterat konflikt. Det är inte stammen som “varit borta”, stammen är “världens centrum” och det är stammen som är viktig. Etnologiskt sett är det här faktorer som är viktiga för stammens existens och fortsatta bestånd.

Detta är gamla sätt att leva, i viss mån påverkade av industrisamhället som inneburit urbanisering och förändrat mycket. Men det här lever kvar på landsbygden i Thailand även om Thailand också är statt i förändring.

Jag tror att det är väldigt viktigt att ha med sej kännedom om och förståelse för gammal kultur, Sydöstasien som helhet är den äldsta kvalificerat kulturellt utvecklade och alltjämt fortlevande regionen på jorden!

Bör tillägga att jag själv varken är av thailändskt ursprung eller adopterad. Men hoppas detta med resonemanget kring hur människans kultur fungerar kan vara till någon hjälp!

@Rosarin wrote:

Ni som är gifta med/sambo/lever med/pojkvän/flickvän osv. från Thailand., hur ser de på oss som är adopterade från Thailand men uppvuxna utomlands?

Vore så intressant att höra. Antar att det kan skilja sig en hel del. Kan vara nyttigt för oss adopterade att förstå thailändares tankar kring detta.
Rosarin 🙂

Hej. Jag har frågat lite bland frun och hennes vänner. För det första var det inte så lätt att förklara vad adoption var, men en sak var de eniga om. Är man född av thailändska föräldrar, oavsett var man har varit bosatt eller uppväxt, så är man Thai, och det är man livet ut, det ligger i blodet och själen och kan inte ändras för att man växt upp någon annanstans. Är du Thai så är du alltid välkommen i Thailand som ju är ditt hemland. Däremot så finns det en del förutfattade meningar i Thailand angående västerländska länder, att allt är guld och gröna skogar, alla är rika och så vidare. just därför kommer kanske en och annan tycka att det är konstigt att du vill flytta tillbaka till Thailand, eftersom dom tror att du hade det bättre i Sverige. Adoption eller att någon annan tar hand om ett barn än föräldrarna är ju väldigt vanligt i Thailand även om det oftast är en nära släkting som tar hand om barnet, så därför är det inget konstigt eller skamligt med att vara adopterad.

@Rosarin wrote:

Tack för all hjälp.

All information är värdefull och emottages tacksamt.

Tror ni att det spelar någon roll vilket kön barnet har då en mamma funderar på att adoptera bort sitt barn?

Är det “lättare” att behålla/lämna bort en pojke än en flicka?

Det där är frågor och överväganden som hör hemma inom människohandel. Efterfrågan finns/fanns väl huvudsakligen i Europa och Nordamerika när det gäller små barn – det är i de regionerna som ofrivillig barnlöshet ses som ett stort problem.
Jag vet inte vad man gör för prioriteringar inom människohandeln, men frågan är olustig och ger mej faktiskt kalla kårar! Räcker det inte med att man försöker få stopp på det där?

Jag missförstod dej lite, att försöka bli av med flickorna i första hand när familjen har det svårt har gamla rötter i många kulturer. Möjligheten till “bortadoption” är av sent datum, tidigare gifte man bort döttrarna i familjen, även barnäktenskap förekom.

Det mesta pekar på att det nog är flickorna som ifrågakommer i första hand. Det har varit så även i Sverige ända fram till för mindre än 100 år sen.

Min makes familj har adopterade barn, eller släktingar som inte tog hand om sina barn så de hamnade hos denna familj. Annars har jag tänkt tanken innan att varför adopterar inte Thailändarna barn? Som sagt innan är det ju rätt vanligt att släktingar tar hand om ditt barn, men just att adoptera någon annans barn som man inte känner.
Vet en del rika Thailändare som inte har kunnat få barn. Jag frågade en varför de inte adopterade och de sa bara att adoptera var inte det samma som att föda ett barn. Det skulle aldrig bli deras barn. Vet inte om det är skammen över att inte kunna få barn eller varifrån barnen kommer som fick dem att inte adoptera. Bland de rika är det ju viktigt vart du kommer ifrån. Vad har du för efternamn.
Men faranger som adopterat barn är en annan sak för dem. Det är helt ok, och ses som deras barn.
Förstår mej inte riktigt på det där.

Inte speciellt upplysande svar, men kanske upplyftande! Jag berättade om dig tidigare för min make. Hans enkla och snabba respons var: Wow – she lucky!

Hoppas du förstår hans resonemang, fattig familj, problem ta hand om. Istället för att åka runt som ett ovälkommet paket runt till släkten får du komma till en familj som längtat efter dig, har pengar och du får bra utbildning och ett gott liv!