Call-centret på ambassaden i BKK. Bra eller Dåligt?

Det har betydelse hur man mäter resultatet.

Om man mäter tiden från det att ambassaden tagit emot en ansökan till dess att beslut föreligger så är det uppenbart att det är en jättestor förbättring! Ambassadens personal kan slå sej för bröstet, skåla i champagne och utropa ett “Hurra vad vi är bra!”.

MEN Callcentrets tillkomst innebär att man styr och bromsar strömmen av inkommande ansökningar. Man måste beställa tid för att få lämna in en ansökan och den tiden sätts efter när ambassaden kan tänkas ha resurser att börja jobba med den.
Den enskilde får vänta, oklart hur länge. Denna väntetid eller liggetid har genom Callcentrets tillkomst flyttats ut från ambassaden till den enskilde, men ingick naturligtvis i tidigare mätningar av total genomströmmningstid från när ansökan lämnades in till beslut.

Förbättringen är, sett pä detta sätt, inte äkta, den är skenbar.

En sak som komplicerar mätningen av Callcentrets inverkan är förändrade arbetsrutiner, samtalet med den sökande, “intervjun” när ansökan om Schengenvisering lämnades in, har tagits bort. Det är en rationalisering som också påverkar effektiviteten, mätt i tid per ärende.

Vi kan se summan av åtgärderna, det är säkert positivt, men det är inte så lätt att se vilken åtgärd som gett största bidraget. Och ambassaden har ett verktyg genom Callcentret där man kan visa en skenbart större förbättring än vad som verkligen föreligger.

Dessutom ska man inte glömma att ambassaden redan före de här ändringarna hade uppnått målsättningarna, beslut inom 7 dagar för Schengenviseringar, 6 månader för övriga. Kortas det ytterligare kanske man skär ned personalen – då gör man ju redan det man skulle och med onödigt höga personalkostnader …..

Det “finansieras” i så fall med ökade väntetider för den enskilde för att få lämna in ansökan (tidsbeställning hos Callcentret) – värt att notera är att det är en “kostnad” som belastar den enskilde och inte alls syns i ambassadens redovisningar! Naturligtvis är det helt oacceptabelt att “trolla bort kostnader” på det sättet, ett trollspö som förvänder synen hos höga beslutsfattare i regering och departement!

Tycker man kan jämföra detta med turism och förlorade intäkter. Även om den svenske garanten står för uppehället kan man räkna med att pengarna han nu spenderar i Sverige med sin flickvän annars hade spenderats i Thailand.

@Marten_G wrote:

Vad jag kan förstå, har det aldrig förekommit att man måste göra en intervju
i samband med turist/besöksvisa. Däremot om det funnits oklarheter om
hur besökaren klarar sitt uppehälle under sin vistelse i Swedala, så har det
förmodligen dragit ut på tiden med kompletterande frågor som följd.

Hmmm… Jag blir lite förvirrad. Min sambo var på ambassaden i mars 2007 tillsammans med min bror och hans hustru och lämnade in ansökan om turistvisa. Hon blev intervjuad i enrum och på boendefrågan svarade hon att hon skulle bo hos min bror o hans familj under besöket. I ansökan stod att hon skulle bo hos mej, så de fick för sej att hon bränt sina chanser pga det, men det gick bra i alla fall och den intervjun hade visst ingen inverkan. Men intervju var det och det i enrum. Kan det ha inverkat vad det var för typ av ansökan? I detta fall gällde det relation där referenten skulle stå för alla kostnader.
Fattar inte riktigt, men det är kanske historia nu när dom ändrat arbetssätt.
@Marten_G wrote:

När det gäller UT/PUT, är det ju 3st nu på forumet som fått göra intervjun bara
några dagar efter att de lämnat in sin ansökan.

Bla. min kompis, och hans sambo med barn fick sitt UT/PUT 3,5 vecka efter
att intervjun var gjord I BKK.

Just det fallet uppfattade jag som ett ömmande fall med prioriterad förtur. Men får man en sådan snittid lär det leda till resursneddragning hos både ambassad och Migrationsverket eftersom de lovat “inom sex månader”. De fick ju kraftiga förstärkningar efter revisionsgenomgången 2006 för att få ned behandlingstiderna.
Men det här fallet borde varit ett prioriterat undantag eller extremt enkelt, det är ju på ca 13% av den utlovade tiden….

Man måste tänka på att verksamheten, trots avgifter, ändå i princip är skattefinansierad och är det bättre genomströmmning än utlovat så är de i princip överfinansierade och/eller överdimensionerade. Alltid är det någon som drar i tåtarna för att knipa politiska extrapoäng, det är så det går till i slutändan!

Hej Skalis,

Det råder inga tvivel om att de som kommer hit i vuxen ålder och tämligen omgående får ett jobb är en mycket bra affär för Sveriges del.

Fru Changs SFI har väl kostat lite, plus att hon varit på vårdcentralen några gånger, dock inte en spänn i bidrag. Det är ju struntsummor jämfört med vad ett barn i Sverige kostar samhället.

Herr Chang har talat.

@Skalman™ wrote:

Har svårt att tänka mig en bättre affär för den svenska staten.

Man trodde att det verkligen var så en gång i tiden strax före 1960.
Det var vår textil- och skinnindustri som behövde billig arbetskraft och man importerade mängder med jugoslaver, greker, rumäner och turkar.
Mestadels hamnade de i Knallebygden, trakterna i Västergötland runt Borås, Malung, Melka och flera andra var stora, världsberömda, multinationella företag inom svensk konfektionsindustri. Billig, lönsam arbetskraft som inte ens behövde utbildas – javisst!
Men man glömde en liten detalj. Den billiga arbetskraften råkade ha SLÄKTINGAR, och inte var det små familjer heller. En enda arbetskraft (person) kunde ha bortåt 100 släktingar i form av farfar, farmor, mormor, morfar, mamma med ett tjog syskon och pappa med samma sak, mängder med egna syskon pga föräldrarnas produktivitet etc. Alla ville till Sverige till den välavlönade släktingen med det fina jobbet och leva gott.

Europa låg ju fortfarande i ruiner då – det fanns inga jobb och det var nöd på många håll, säkerligen värre än t ex Ukraina har det nu.

Det stämde liksom inte riktigt det där med att arbetskraften var billig och en god affär för staten, det drog med sej massor med människor i behov av social omsorgsverksamhet också och det fattade man inte riktigt från början.

Idag är det väl slut med svensk konfektionsindustri vad man kan förstå, den är flyttad till den billiga arbetskraften istället. På sätt och vis en smartare lösning i slutändan ser man nu. Men staten har väl inte direkt tjänat nåt på det hela hur man än räknar. Vi är en del av en global värld, det jämnar ut sej till slut i ett globalt perspektiv vare sej man plaskar i sin lilla diskbalja eller i en ocean.

Vi hade ju onekligen otur i allt det här med call centret.
Kom precis i starten av det och man fick en tid 100 mil efter samtalet…
Väntetiden bara växte och växte och det verkade var fullständigt kaos..

Nu verkar det däremot som att väntetiden inte alls är särskild lång, kanske för att det inte går att plocka bär i sverige nu, jag vet inte … men det verkar onekligen som om dom fått koll på det hela…

Kanske faller iden om att få en kontrollerad kö i god jord och gör att man kan få en jämnare ström av personer som kommer till ambassaden….

Överlag kan jag dock tycka att hela proceduren är så svensk…
Avgiften skall betalas in på en bank som bara finns i Bangkok och du måste ta dig just till det kontoret i Bangkok för att betala.
Vilket skall vara gjort när du ansöker…

Snackade precis med Emil på MSN som fått en del frågor på ambassaden inför hans flickväns besök…. varför frågestund för ett besök på 3 månader…

Callcentret kan bara nås från en telefon som befinner sig inom thailands gräns… varför….

@Skalman™ wrote:

Vet inte om du är dåligt påläst eller om du bara refererar till gamla tider

Som anhöriginvandrad (inte flykting) kan du endast få UT för egna barn under 18 år fyllda.

// Skalis

Nja…. Det krävdes både in- och utresetillstånd för att få passera Sveriges gräns på den tiden även för svenska medborgare, t o m gentemot Finland (som var krigszon), Norge och Danmark. De båda sista var ju ockuperade under kriget, det är under 1950-talet som vissa lättnader började komma.
Men jag talar om förhållandena när arbetskraftsinvandringen började. Om en kom in kunde han ta in i stort sett hela släkten, även avlägsna släktingar, det var familjerelation eller anhörigrelation. Sen dess har det skärpts i flera omgångar till nuvarande regler. Du missade nog att jag skrev att det rörde tiden strax före 1960 och den svenska konfektionsindustrin, som på den tiden blomstrade. Det är rätt att jag refererade till gamla tider, ca 50 år sen. Men det stämmer också att jag inte är 100% påläst, jag har inte exakta årtal i huvudet förstås. Och “människosmugglingen” var omfattande, både baltflyktingarna (som efter kriget återlämnades till Sovjetunionen) liksom flyktingar från koncentrationslägrena i Tyskland för att inte tala om ddanskar och norrmän som tog sej in i och vistades illegalt i Sverige…. “Människosmuggling” därför att svenskar faktiskt hjälpte till tämligen ofta.
Då var det neutrala Sverige officiellt stängt, arbetskraftsinvandring från Europa kom igång senare när man öppnade gränserna för det och hade den tidens synsätt på vad som menades med “anhöriganknytning”. Det debatterades mycket i politiken om det på 1960-talet.

Men det var som en kommentar till att det hela skulle vara en bra affär för svenska staten. Vi höll på att dränkas i anhöriginvandringen – Sverige hade ju sluppit helskinnat genom kriget och var ett välmående “drömland”! Nu är det mycket mer restriktivt och det med nödvändighet!

Jajaja livet är inte alltid så lätt. Vi kan väl nöja oss med att konstatera detta:
@Skalman™ wrote:

Missade nog det eftersom det här forumet inte har en enda beröringspunkt på den punkten (Thalandsforum) 💡

@Thaisambo wrote:

Men det var som en kommentar till att det hela skulle vara en bra affär för svenska staten.

Vi måste ju ha med oss att de här frågorna inte är speciella för just Thailand utan gäller svenskt förhållningssätt till invandring från land som som vi inte har något gemensamt unionsavtal med (tredjeland).

Det finns medborgare från länder som särbehandlas (bl a länder i den grupp som räknas som “USA:s fiende” och länder som är medicinskt sett svårt utsatta av diverse otäcka sjukdomar i Tredje Världen samt även kulturella/politiska skäl i något fall) men dit hör inte Thailändska medborgare. Men då ifrågakommer möjligheten till flyktingstatus via FN:s arbete med mänskliga rättigheter och våra egna åtaganden i det sammanhanget.

Jag har svårt att tro att man kan åberopa “humanitära skäl” separat för anhöriginvandring, det ingår redan tekniskt i begreppet “anhörig” och de gränser som sätts om vad som ska menas med begreppet “anhörig” för att det ska vara grund för anhöriginvandring. Man blir inte mer “anhörig” pga humanitära skäl, utan det är varje nationalstats som suveränt och exklusivt har ansvar för de egna medborgarnas väl och ve.
Politiskt är det självklart en kinkig sak för en annan nationalstat att ifrågasätta förhållandena i en viss nationalstat och att tala om “humanitära skäl” utan anledning är därigenom en kränkning av den nationalstat som berörs.

Begreppet “humanitära skäl” har inte med anhöriginvandring att göra utan platsar inom flyktingverksamheten, t ex kristna minoriteter som förföljs och blir utkastade ur hemlandet etc. Då blir det politiskt legitimt. Men man kan inte använda det för att ta till sej medborgare från ett annat land, där de är önskvärda.

Visst kan man skriva vilka skäl som helst, men besluten är politiskt grundade och en politiskt inkorrekt grund för beslut kan beslutsfattaren bara bortse från, den går politiskt inte att beakta av hänsyn till den suveräna nationalstat som berörs.

Ni måste med andra ord manövrera så att ni får fram en politiskt korrekt beslutsgrund. Att familjer ska hållas samman är politiskt accepterat. Tekniken med ett av hemlandet erkänt vårdnadsansvar eller exempelvis adoption är i det sammanhanget helt korrekt, det ger hemlandet full och suverän rätt över en sådan ansökans hantering och innebär ingen kränkning.
Återstår bara att få det beviljat, dvs hemlandet släpper sin medborgare genom erkännandet av medlemsskap i en utländsk kärnfamilj.

Det löser sej med lite sunt förnuft, tänk i termer av politisk etik och att suveräna nationalstaters rättigheter över sina egna medborgare inte får ifrågasättas!
Flyktingar är sådana medborgare som hemlandet tekniskt sett vill bli av med eller på något sätt slippa ansvar för, det är därför de jagas iväg (indirekt kan det vara fråga om intoleras m m beroende på odemokratiska styrelseskick som diktatur etc).

Det här är sånt som ligger till grund för hur lagarna ska skrivas och i Sverige har vi granskningar före beslut om lagtexter i Lagrådet för att undvika alltför många klavertramp! Politisk teori i princip, men också för att undvika onödiga konflikter med andra suveräna nationalstater. Samverkansfrågorna hanteras istället genom konventioner i samverkansorgan som EU och FN, i princip överstatlig lagstiftning.

Migrationsverkets tillämpningar och information är en djungel av exemplifieringar. Det är så många exempel att det mest blir förvirrande trots att det är uppenbart att de uppenbart lagt mycket möda på att försöka vara tydliga. Men de är medvetna om att det inte är entydigt eller gör anspråk på att vara heltäckande, därav tilläggsfrasen med “särskilda skäl”.

Migrationsöverdomstolen är den instans som ska korrigera tveksamma fall och klargöra hur tillämpningen egentligen ska vara när “särskilda skäl” föreligger.

Jag hade mycket mer nytta av att läsa innantill i Utlänningslagen direkt. Då faller bitarna på plats på ett helt annat sätt. Jämfört med Migrationsverkets hemsida är förresten Utlänningslagen lättläst och tydlig – det brukar vara tvärtom, att lagen är svårläst och svårtolkad för en amatör medan den tillämpande instansen ska försöka förklara för människorna hur det egentligen ska vara. Men givetvis är båda informationskanalerna av värde om man nu orkar ta sej över den ganska höga tröskel det är att få det sammanhängande och begripligt. Inte alla som klarar det, ens om man är född och uppvuxen i Sverige med svenska som modersmål.

Upplevelsen hos människorna att vara utsatt för godtycke är alldeles för stor – informationen och kunskapsspridningen fungerar inte bra. Och det blir inte bättre av alla politiska bråk och ändringar stup i ett.