Thailändsk service?

dek ke kamoy ?

det betyder. Gillar att stjäla.. Säg det till dem nästa gång så får du aldrig mer vara ifred 🙂

Ok,

Hur kan jag veta att det var så viktigt för dig att någon följer efter dig i affären?
Vi bor väl i Thailand?

Jag brukar glo tillbaka när någon tittar konstigt på mig.. Då vänder de snabbt bort.
“Vad vill du” kan jag säga ibland oxå.
Det skiter jag i att översätta då du inte är på humör idag.

Klockan är ju rätt mycket här.. Förstår att du är trött..

Du får ta seden dit du kommer och acceptera att folk följer efter dig.
iof bosatte du dig på samui iof..

Vi har fest här och jag tyckte det verkade roligt för tillfället då jag skrev det.
Jag skiter fullständigt i om du är trött på mig.
Mina översättningsinlägg är oftast till stor hjälp. Men jag kan sluta med dem. :salute:

kao jai pa?

Aha.. Där ser man va full man e… Kan inte ens läsa.. “ÖVERSITTAR INLÄGG” Läste.. “ÖVERSÄTTAR”
Aha….

Det var verkligen inget översittar inlägg..
Nu hänger jag med.

Jag vet att jag är en skrytande person, jag vill jätte gärna höra.. Va duktig du e bla bla bla.
Jag försökte bara säga nåt som skulle skämta bort att de som förföljer dig.

Hak Pohk rao kam lang sabai jong tob mue plun. :hello1:
(Klappa händerna när du e riktigt glad)

Mai ben rai, deo reaak.
(Ingen fara, jag kollar själv) Är användbart annars……

Kommer inte på vad sjutton butiken i Tesco heter som ligger längst ner i hörnet där dom säljer handfat, tv apparater mm. Var där för ett tag sedan och skulle köpa en ny tv. Hade till slut fem stycken som följde efter mig lite diskret. Visst man får väl ta seden dit man kommer men det är inte så jäkla kul att ha 10 par ögon som glor på dig. Blev ingen tv där inte. Tror nog inte att nån skulle försöka norpa en 36 tummare och löpa mot dörren direkt. Har upplevt liknande i USA också, det är rätt irriterande minst sagt. :pukeright:

Kommer inte på vad sjutton butiken i Tesco heter som ligger längst ner i hörnet där dom säljer handfat, tv apparater mm. Var där för ett tag sedan och skulle köpa en ny tv. Hade till slut fem stycken som följde efter mig lite diskret. Visst man får väl ta seden dit man kommer men det är inte så jäkla kul att ha 10 par ögon som glor på dig. Blev ingen tv där inte. Tror nog inte att nån skulle försöka norpa en 36 tummare och löpa mot dörren direkt. Har upplevt liknande i USA också, det är rätt irriterande minst sagt. :pukeright:

Om jag är ute efter nåt specifikt och vet vad jag söker är det rätt bra. Då kan man ju fråga direkt.
Är jag bara ute och kollar så brukar jag finta bort dem genom att inte verka så intresserad av det jag kollar på.
Och går vidare till en annan avedelning där nya personer väntar på att få följa efter dig.. Brukar knalla igenom affären då tills folk slutat följa efter mig. Det funkar oftast.. Annars går jag ut.

Måste tilläggas.. Jag hatar oxå när folk fölföljer mig i affären.
Kommer någon för nära så säger jag helt enkelt.. jag är inte intresserad av hjälp.

Tjena,

Nä, det är inte för att dom är rädda att ni ska stjäla. Dom vill helt enkelt vara till hjälp om ni har några frågor. Och så vill dom sälja.
Som timsurin säger är det exakt likadant i US. Där går dom också på provison, vilket gör att om det är 3 säljare ute i butikerna så försöker alla tävla om samma kund. Vilket gör att dom försöker hålla sig i närheten så att dom kan genomföra affären före dom andra. Det brukar vara likadant i dyrare butiker i Sverige också.

Det bästa och enklaste sättet är att när man kommer in i butiken, titta den första försäljaren i ögonen och säg att du bara vill titta och att du frågar om det är något du funderar över. Då kommer dom inte störa dig Rosarin.

Phom doo kondiaow dai mai kap/ka
eller
Phom dtong gan khit nit noi kap/ka

Är väl vad jag brukar köra med, då lämnar dom mig i fred tills jag ber om hjälp.

@Spiritfish wrote:

Det bästa och enklaste sättet är att när man kommer in i butiken, titta den första försäljaren i ögonen och säg att du bara vill titta och att du frågar om det är något du funderar över. Då kommer dom inte störa dig Rosarin.

Jag använder liknande argument och vill absolut inte ha någon i släptåg när jag bara går runt och tittar. Det brukar fungera ganska bra och jag försöker alltid framföra mitt budskap så hövligt som möjligt. Fungerar det inte vässar jag raskt tonen.

Det jag störs mest av i affärerna är alla dessa kommentarer om “20 per cent discount” eller vilken procentsats det än må vara, för artiklar som jag överhuvudtaget inte är intresserad av.

I stort tycker jag ändå expediterna här ganska trevliga att ha att göra med men däremot har de alltför ofta alldeles för dålig kunskap om de varor de är tillsatta att sälja.

Göran

Som man är klädd blir man hädd heter det ju.

Och det är klart att flugorna samlas kring sockerbiten, ser man solvent och likvid ut så är det klart att man får en svans av försäljare efter sej. Det är också uppenbart att med rätt lönesystem, särskilt om provisionen är ett dominant inslag, så finns möjlighet att ha en stor mängd försäljare gående och det är dessutom mycket gott om folk. Med ett annat lönesystem skulle den synliga arbetslösheten nog vara avsevärt högre än den officiellt är. Men det finns mycket gott om arbetskraft i stort sett hela Sydöstasien såklart.

Sen beror det väl lite på var man är också. Jag brukar placera hela kontantkassan hos sambon och låta henne sköta alla affärer i Thailand. Då kan jag helt sanningsenligt förklara att jag dessvärre inga pengar har, tittar lite bara (och intresserar nåt får sambon ta hand om det, men det säger jag förstås inte).

Sen kan man ju alltid klä sej i säck och aska inför affärsbesöket, men då blir man väl inte insläppt ens. Det finns nån sorts balans som gör att det blir lagom – det gäller att hitta den bara!

Spititfish satte ju tummen på, de försöker vara sjukt uppassande för att de flesta (Thailändare) gillar det. Inte tror de att vi skall stjäla inte.

Synd att det är mer fokus på uppassning är på produktkännedom annars skulle det ju kunna vara en ruggig tillgång.

Jag verkligen ogillar detta och brukar också vara väldigt tydlig med att visa det.

@Rosarin wrote:

@Thaisambo wrote:

Som man är klädd blir man hädd heter det ju.

Och det är klart att flugorna samlas kring sockerbiten, ser man solvent och likvid ut så är det klart att man får en svans av försäljare efter sej. Det är också uppenbart att med rätt lönesystem, särskilt om provisionen är ett dominant inslag, så finns möjlighet att ha en stor mängd försäljare gående och det är dessutom mycket gott om folk. Med ett annat lönesystem skulle den synliga arbetslösheten nog vara avsevärt högre än den officiellt är. Men det finns mycket gott om arbetskraft i stort sett hela Sydöstasien såklart.

Sen beror det väl lite på var man är också. Jag brukar placera hela kontantkassan hos sambon och låta henne sköta alla affärer i Thailand. Då kan jag helt sanningsenligt förklara att jag dessvärre inga pengar har, tittar lite bara (och intresserar nåt får sambon ta hand om det, men det säger jag förstås inte).

Sen kan man ju alltid klä sej i säck och aska inför affärsbesöket, men då blir man väl inte insläppt ens. Det finns nån sorts balans som gör att det blir lagom – det gäller att hitta den bara!

Intressant det där du skriver om klädsel och balans.
För man ska ju så klart alltid vara propert klädd men samtidigt får man ju då som o-thai, även ett högre pris OM man är FÖR uppklädd.
För en västerlänning på semester är detta inte det enklaste. Proper för att inte anpassa sig till kulturen och av respekt för landet man är i men de vill ju inte bli grundlurade och få priser som är flera hundra% högre än vad andra betalar.

Mission impossible eller vad?

Jag tycker inte det Rosalin! Jag trivs att vara propert klädd, kan inte många ord thailändska men ändå tror jag inte jag behöver betala alltför mycket mer än vad thailändarna gör. Jag gör alltid klart för eventuella säljare att jag bor i Thailand och vet vad saker och ting kostar. Det brukar fundera bra.

Nu skall dock tilläggas jag jag aldrig handlar på marknaderna eftersom jag tycker de mest säljer skräp och dessutom gillar jag inte stöket där. En annan fördel jag har är mina mångåriga erfarenheter från förhandlingar.

När det sedan gäller att bli lurad eller ej så blir man i min värld aldrig lurad om man har betalt mycket över vad en vara borde kosta. Man har bara gjort en dålig affär. Lurad blir man om man får något annat än det man tänkt sig eller t.ex. köpt ett original som visar sig vara en kopia.

Göran

Naturligtvis så sätts priset på en vara efter vad köparen är beredd att betala!

Att man sen kan upptäcka att man hade kunnat få varan billigare nån annanstans innebär bara att man inte varit tillräckligt noggrann med att kolla säljarens marknad, utbudet av varan och alltså har man gjort en miss. Man har haft bråttom och inte gett sej tid att undersöka saken helt enkelt och då accepterat det pris som erbjudits och således sluppit undersöka mer – denna merkostnad är relaterad till att man inte avstått mer tid till upphandlingsförfarandet.