Frun död i Thailand

Det finns en bok, som jag nyligen köpt men ännu inte hunnit läsa in, “Thai Law for foreigners”, ISBN 978-1-887521-57-4. Den kan köpas på bl a Bokus hemsida.

Hur bra den är i den här situationen vet jag inte, när man inte själv är jurist är det svårt att tolka sån text i rättssituationer. Man ska läsa sånt som allmän vägledning om vad som gäller och vad som är bra att tänka på.

I den här situationen…. Det bästa är ju som vanligt att försöka komma överens själva för att undvika förödande kostnader.
Det låter som om det inte finns något äktenskapsförord eller inbördes testamente och därmed heller inte vad som ska ske i en sån här situation. Hennes rätt tycks vara giftorätten i boet i Sverige medan han inte har någon rätt i boet i Thailand eftersom de inte är gifta i thailändsk mening, men jag vet inte säkert hur det är. Kontakta ambassaden i Bangkok och red ut vilken hjälp de kan ge. Kanske finns det någon familjerättsjurist de kan rekommendera för rådgivning.

@seaserpent wrote:

Din vän borde skaffa en bra advokat.

Ja, men var hittar man en sådan?

En god vän till mig hade en fordran på 30 miljoner Baht, en advokat anlitades för att driva in den. Slutresultatet blev en uppgörelse på 500.000 B, då hade advokaten redan tagit 400.000 B i förskott och krävde sedan ytterligare 100.000 B som ännu inte betalats.

Detta uppdrag utfördes på löpande räkning. När man anlitar en advokat bör man först avtala om en maximal kostnad så att man inte lockas att driva en process som leder till att man förlorar ännu mer pengar.

Efter att ha hört flera liknande historier tror jag att de thailändska advokaterna har tagit stort intryck av sina amerikanska kollegers debiteringsmetoder.

Jag har på andra forum påtalat hur viktigt det är att man har skrivit ett inbördes testamente om man som svenskar bor i Thailand eller om man som svensk är gift eller sammanboende med en thailändare. Testamentet skall vara skrivet i det land där man har bor och har tillgångar, så skulle man till exempel bo i Sverige men ha tillgångar i Thailand bör man ha två testamenten, ett för varje land.

I det aktuella fallet så är det två länder inblandade med var sin arvslagstiftning, en för Thailand och en för Sverige. Det nämns inget om det finns bröstarvingar så jag antar att det inte finns sådana. Boet i Sverige delas då upp i två lika delar, en del tillfaller maken och den andra delen tillhör dödsboet. I Sverige ärver makrar varandra till skillnad mot sambor och eftersom det inte finns några bröstarvingar så ärver maken, som varande den mest närstående efterlevande, hela kvarlåtenskapen från frun. Föräldrar kommer långt ner på skalan enligt den svenska arvslagstiftningen.

I Thailand ärver också makar varandra men vad som gäller i det här specifika fallet är jag osäker på eftersom makarna inte registrerat äktenskapet i Thailand.

Värt att tänka på om man är ett svenskt par som bor i Thailand på hel-eller deltid och det är många nu, är att det är oerhört viktigt att ni har ett testamente i Thailand, som exakt talar om vad som skall ske med arvet om den ena eller båda parterna dör. Utan ett testamente kan det bli oerhört besvärligt och dyrt för efterlevande att lösa arvsfrågan. Ett annat prekärt problem som kan uppstå är att få tillgång till den död kroppen för begravning på det sätt som önskas. Det finns fler exempel på trista historier där de efterlevande inte kunnat få ut kroppen förrän efter lång tid.

Göran

Tillägg infört!

Länkar till Issan Lawyers pdf-filer om testamente och familjelagstiftning i Thailand.

http://www.isaanlawyers.com/Wills%20in%20Thailand.pdf

http://www.isaanlawyers.com/FAMILY%20LAW%20OF%20THAILAND.pdf

Jag vill göra ett förtydligande till mitt tidigare inlägg om den svenska arvslagsstiftningen. I Sverige är den indelad i tre klasser och de ser ut så här:

– Första arvsklassen: barn och äkta make
– Andra arvsklassen: föräldrar eller syskon
– Tredje arvsklassen: morföräldrar och farföräldrar samt morbror, moster, faster och farbror

Om det inte finns någon arvinge enligt ovanstående arvsklasser så tillfaller arvet den allmänna arvsfonden. Så t.ex. kusiner äver aldrig varandra om det inte finns ett testamente.

Göran

Editerat: stavfel ändrat

Man måste ju se detta som 2 delar.

1. Vem ärver egendom som finns i Thailand. Här kan vi nog anse att vad än reglerna säger så blir det nog inget för oss faranger. Jag brukar rekommendera att man skriver ett leasingavtal med sin fru om man vill bo kvar i huset om det skulle gå så illa att frun avlider.

2. Vem ärver vad i Sverige. Här gäller svensk lag. Så det är en Svensk advokat/bodelare som skall ha hand om detta. Och är dom gifta här kan jag inte tänka mig att dom får en penny i Thailand. Men som sagt. Koppla in en Svensk advokat.

hf

Tyvärr blir jag inte förvånad över förfarandet – människor kan verkligen förvandlas till djur när det är pengar med i bilden. Mycket tråkigt.

punkt 3 skulle kunna vara. Räknas man som gift enligt Thailändsk lag om man är gift i Sverige? Jag skulle tro det faktiskt. Jag skulle gott låta dem erkänna äktenskapet innan de gick vidare mot de svenska tillgångarna som jag tror de får svårt att bita i oavsett. Med ett i Thailand erkänt äktenskap kommer ju tillgångarna där i annan dager… (om de stod i hennes namn vill säga).

Synd att vi skrämt bort de få “jurister” vi haft här… :reindeer:

Har ju nyligen köpt hus, så detta är ganska intressant.

Om man har testament och frugan dör då går väl allt till maken om testamentet säger så, eller kan barn, båda föräldrarna är döda, kräva hälften ändå tro.

Då måste det vara vettigt att ha ett testamente.

Faranger får ju inte äga mark i Thailand, men har hört att om frugan dör så får farangen en viss tid på sig att avyttra egendomen.

Inte roligt att ha lämnat sitt hemland, spendera varenda krona som man sparat under lång tid och allt som man fortfarande tjänar på hus, bilar med mera med mera och så inträffar en olycka och man blir av med allt. Detta måste det ju finnas skydd för.

Ytterligare funderingar,

Om man nu har ett hus och kanske totalt investerat mellan 5-10 miljoner Bath på tomt hus och allt man köpt till huset under några års tid.

Vad händer om faranger dör och farangen har barn i Sverige. Får dem då inte ärva ett öre av det pappa/mamma har slitit ihop under kanske 10 års tid.

Min fru har ju inga föräldrar kvar i livet, däremot finns det en del giriga syskon och framfört hennes barns pappa.

Kan syskon kräva tillgångarna eller är det bara hennes barn = Pappan till barnen.

Nu springer det massa troll på loftet!!!

Finns kanske möjlighet i detta fall att ärva i Thailand, trots att man “bara” varit gifta i Sverige.

Detta borde väl egentligen gå att lösa genom att ta med sig äktenskapsbeviset, personbevis och legalisera dessa dokument på UD. Sen gå till Svenska ambassaden i Bangkok och få dem att intyga äktenskapet. Översätta allt till Thai och gå och kräva sin rätt som make.

Helt övertygad om att hus, försäkringar med mera är betalda med hårt arbete genomfört av maken och det är sjukt att giriga släktingar, som man dessutom har försörjt, ska ha allt, utan en minsta gnutta medlidande.

@Mojay wrote:

Ytterligare funderingar,

Om man nu har ett hus och kanske totalt investerat mellan 5-10 miljoner Bath på tomt hus och allt man köpt till huset under några års tid.

Vad händer om faranger dör och farangen har barn i Sverige. Får dem då inte ärva ett öre av det pappa/mamma har slitit ihop under kanske 10 års tid.

Min fru har ju inga föräldrar kvar i livet, däremot finns det en del giriga syskon och framfört hennes barns pappa.

Kan syskon kräva tillgångarna eller är det bara hennes barn = Pappan till barnen.

Nu springer det massa troll på loftet!!!

Denna tråd kan vara lite småintressant att läsa Att ärva från Thai som Svensk

Tackar Nille, det förklarar en del och gjorde mig lite lugnare då vi registrerat vårt äktenskap före inköp av hus med mera.

Dock kvarstår undran över hur det blir om farangen går bort, vad händer med farangens barn i Sverige?

Kan det finnas skäl ändå att skriva testamente angående hur man vill bli begravd med mera efter bortfall.

Jag, det finns nog några saker att fundera över.

Det är väldigt viktigt att reglera detaljer ordentligt i egna avtal, äktenskapsförord, inbördes testamente etc så långt man kan.
Sådana skrivningar är – om de är korrekt upprättade med bevittningar av egenhändiga namnteckningar, inregistrerade etc – fullt gällande före lag så länge det inte finns tvingande lagregler som säger annat. Har man inte relevant utbildning ska man helst inte göra slutformuleringarna av sina dokument själv, där ska man anlita en professionell jurist, som är utbildad på att åstadkomma korrekta och entydiga formuleringar. Detta är för att undvika problem med tolkningstvister när formuleringen blivit svävande eller oklar på grund av att den bygger på “hemsnickeri”. Sådant ska man undvika när det gäller rättshandlingar.
Grundbulten är att det råder avtalsfrihet i stor utsträckning, avtalens skrivningar gäller så länge de inte kommer i konflikt med tvingande lag. Det råder så gott som total avtalsfrihet för enskilda på det här området, det är få undantag i tvingande lag (rör bl a omyndigas rätt, giftorätt och bröstarvingars rätt, men det finns ofta utrymme för berörda att kunna ingå avtal om att avstå även tvingande rätt enligt lag, men då krävs att den berörde är myndig).

Lagens allmänna föreskrifter gäller i regel bara när inga andra avtal eller rättsdokument finns i sådana här sammanhang. Det finns heller ingen formell myndighetsövervakning i de allra flesta fall så länge det inte finns någon omyndigs rätt att ta tillvara.

Advokater och andra rättsbetjänter lever och har sin försörjning av att människor inte kommer överens och bråkar med varann, sånt kostar pengar och eftersom delägarna inte är överens så finns det ingen huvudintressent som kan klaga på rättsbetjäntens arbete eller utdebitering. Det finns en rudimentär kontroll som bygger på “god advokatsed”, men den är bara allmänt hållen och övergripande, det är ett ramverk för hur pass aktivt rättsbetjänten kan hålla liv i konflikten och utnyttja det för att plocka åt sej av tillgångarna, vilket baseras på att någon delägare lämnar ett uppdrag att undersöka ditten och datten. För delägarna är det idiotiskt och rent vanvett, alla har att vinna på att komma överens i lugn och ro och teckna eget avtal om hur man ska ha det. Delägarnas egen tid belastar inte de tillgångar man tvistar om i dödsboärenden – de kan sätta av obegränsat med tid alldeles gratis (utan kostnad för dödsboet) till diskussionerna helt enkelt för att de inte kommer åt dödsboets tillgångar utan att vara överens om det. Rättsbetjänten, skiftesman eller dödsboförvaltare, finansieras av dödsboets tillgångar och man ska vara alldeles klar över att fixar man inte det här så slutar det inte förrän alltihopa hamnat i “den neutrala” rättsbetjäntens ficka! Då är alltihopa borta och alla resurser förbrukade.

Så stryk under detta och försök att få alla berörda att förstå vad som kan hända om man inte kommer överens. Var försiktig med att ha för bråttom med att dra in rättsbetjänter i förvaltning och skifte, men använd gärna enskild rådgivning och liknande, t ex med den egna bankens jurister, för att få hjälp med att bedöma innehåll och rimlighet i olika förslag och utkast till uppgörelse som delägarna för fram. Målet måste vara att gruppen som helhet tillsammans får behålla så mycket som möjligt, tvisten gäller inte mer än frågan om hur man ska dela upp det!

@Mojay wrote:

Har ju nyligen köpt hus, så detta är ganska intressant.

Be en jurist ordna en Usufruct till dig på livstid. Den registreras sedan på Land Office. En Usuftuct, till skillnad mot leasing, kan visserligen inte ärvas men det finns inte någon tidsbegränsning utan den gäller så länge du lever.

@Mojay wrote:

Då måste det vara vettigt att ha ett testamente.

Det är alltid rätt att skriva ett inbördes testamente!

@Mojay wrote:

Faranger får ju inte äga mark i Thailand, men har hört att om frugan dör så får farangen en viss tid på sig att avyttra egendomen.

Du kan ärva mark från din fru/man men all mark över en rai måste avyttras inom ett år. Att ha en stor tomt över en rai kan alltså i värsta fall vara till en nackdel.

@Mojay wrote:

Inte roligt att ha lämnat sitt hemland, spendera varenda krona som man sparat under lång tid och allt som man fortfarande tjänar på hus, bilar med mera med mera och så inträffar en olycka och man blir av med allt. Detta måste det ju finnas skydd för.

Det är just därför man skall skydda sig så gått det går innan det värsta händer.

Göran

Fy fan alltså. Den här tråden påminner mig om att jag aldrig ska investera i Thailand. Eller om jag gör det ska jag bara kunna gå ifrån det utan att blinka. Jävla djungel. Bokstavligt talat!
Tycker så synd om folk som kanske har slitit hela sitt liv och sedan försvinner alltihopa.

Om man räknar risk kontra belöning undrar om inte hyra av hus gentemot köp av hus skulle vara värt mer för oss västerlänningar på lång sikt. Även om man missar en stor fastighetsvärdesökning på kanske 30 år så behöver man inte ta någon risk med att huset försvinner. Dessutom kan du ju använda hus pengarna till andra investeringar vilket borde väga upp en hel del. Iofs är det nog en skön känsla att äga sitt eget boende, mitt hus, min borg, osv.. Men det är väl det som är poängen? I Thailand kan man inte äga sitt hus fullt ut 100%? Eller?

Hej Göran,

Vad innebär Usufruct.

Innebär det att jag har rätt till hus med mera fram tills min död, sedan ärver min frus släkt allt eller innebär det något annat.

@Mojay wrote:

Hej Göran,

Vad innebär Usufruct.

Innebär det att jag har rätt till hus med mera fram tills min död, sedan ärver min frus släkt allt eller innebär det något annat.

Usufruct är oftast obekant för svenskar eftersom vi i Sverige inte har någon motsvarighet. Usufruct fanns redan på ROM:s tid och kommer från latinets “usus fructus”. Formen usufruct är därför inte helt ovanlig i latinska länder. Man kan närmast likna det med ett servitut och innebär att man brukar egendomen som vore den ens egen. Ägaren till marken har inte rätt att sälja marken, vilket ju är fallet med ägaren till en leasad mark och kan också vägras tillträde till marken. Det är till och med så att den som har en usufruct själv kan leasa marken till någon annan utan att markägaren kan hindra förfarandet.

Eftersom usufructrätten inte kan ärvas passar den inte bra för utlänningar som inte har en thailändsk maka/make. För dem är nog leasingformen är bättre alternativ.

Arvsfrågan bör, som tidigare trådar pekat på, regleras i ett inbördes testamente. Som Thaisambo mycket riktigt påpekar är det oerhört viktgt att formuleringen i ett testamente är juridiskt korrekt skrivet.

Här är en länk till en pdf-fil som Issan Lawyers skrivit angående usufruct.

http://www.isaanlawyers.com/Usufruct%20agreements%20in%20Thailand.pdf

Göran

Det låter ju som en bra ide.

Om ägaren nu är min fru, så kan hon alltså inte under några som helst omständigheter sälja eller överlåta hus och mark till någon annan, om inte jag godkänner det genom att återkalla min Usufruct hos landkontoret.

Gäller samma om man skiljer sig också tro och även om min fru skulle gå bort så kan inte dödsboet heller ta över eller sölja egendomen och jag kan tillika också avvisa dem från huset om de skulle få för sig att flytta in.

Låter ju klockrent. Jag ska läsa länken så kanske jag finner med information.

Tack för all info!

@Mojay wrote:

Om ägaren nu är min fru, så kan hon alltså inte under några som helst omständigheter sälja eller överlåta hus och mark till någon annan, om inte jag godkänner det genom att återkalla min Usufruct hos landkontoret.

Svar ja!

@Mojay wrote:

Gäller samma om man skiljer sig också tro och även om min fru skulle gå bort så kan inte dödsboet heller ta över eller sölja egendomen och jag kan tillika också avvisa dem från huset om de skulle få för sig att flytta in.

Svar ja även här!

Du kan också läsa mer om vad en usufruct är på Wakipedia

http://en.wikipedia.org/wiki/Usufruct

Thai Law Online, http://www.thailandlawonline.com/sample_text_usufruct.html, har början till en förlaga till usufruct på sin hemsida:

Citat

AGREEMENT GRANTING THE RIGHT OF USUFRUCT

สัญญาให้สิทธิเก็บกิน

This Agreement to Granting the Right of Usufruct is made at __________ on ___, 2009.

สัญญาให้สิทธิเก็บกินฉบับนี้ ทำที่ …. ….. …. ….. .. …….เมื่อวันที่ .. …………………. 2552.

BY AND BETWEEN: ระหว่าง:

Mr./Mrs./Miss _____________, aged __ years, Thai nationality, residing at __, Moo __, ______ Sub-district, ______ District, ______ Province, hereinafter referred to as the “Owner” of the one part (as detailed in Attachment 1 attached hereto and deemed as a part hereof).

นาย /นาง /นางสาว ________ _______ อายุ __ ปี สัญชาติ ไทย อยู่บ้านเลขที่ __ หมู่ที่ __ ตำบล ________ อำเภอ __________ จังหวัด ________ ซึ่งต่อไปในสัญญานี้เรียกว่า “เจ้าของ” ฝ่ายหนึ่ง รายละเอียดปรากฏตาม เอกสารหมายเลข 1 แนบท้ายสัญญาและถือเป็นส่วนหนึ่งของสัญญานี้

AND และ

Mr./Mrs./Miss ______________, aged __ years, ____ nationality, holding passport number _________ residing at _____________________, hereinafter referred to as the “Usufructuary” of the other part (as detailed in Attachment 2 attached hereto and deemed as a part hereof).

นาย /นาง /นางสาว _____________ อายุ __ ปี สัญชาติ _____ ถือหนังสือเดินทาง เลขที่ ______________ อยู่บ้านเลขที่ _________________ ซึ่งต่อไปในสัญญานี้เรียกว่า “ผู้ทรงสิทธิเก็บกิน” อีกฝ่ายหนึ่ง รายละเอียดปรากฏตาม เอกสารหมายเลข 2 แนบท้ายสัญญาและถือเป็นส่วนหนึ่งของสัญญานี้

In this Agreement the Owner and the Usufructuary are hereinafter collectively referred to as the “Parties”.

ในสัญญาฉบับนี้ ทั้ง เจ้าของ และ ผู้ทรงสิทธิเก็บกิน ต่อไปในสัญญาจะรวมเรียกว่า “คู่สัญญา”

WHEREAS โดยที่

1.
The Owner is the legitimate owner of plot of land holding title Deed no. ____ book ____ page _____, land no. _____, survey page _____, located at ______________ Sub-district, _____ District, _____ Province which has an area of approximately ____ Rai (____ Sq.m.), hereinafter referred to as the “Land” (as detailed in Attachment 3 attached hereto and deemed as a part hereof)

1) เจ้าของเป็นเจ้าของกรรมสิทธิ์ที่ดิน โฉนดที่ดินเลขที่ ….. เล่ม .. หน้า .. เลขที่ดิน … หน้าสำรวจ ……. ตำบล………….… อำเภอ………….… จังหวัด………….… เนื้อที่ประมาณ …. ไร่ (.. ตารางเมตร) ซึ่งต่อไปในสัญญานี้เรียกว่า “ที่ดิน” (รายละเอียดปรากฏตามเอกสารแนบท้ายหมายเลข 3 และให้ถือว่าเป็นส่วนหนึ่งของสัญญาฉบับนี้)

Slut citat

PS Jag har uppdaterat årtalen i texten till 2009 respektive 2552 från 2008 respektive 2551.

Göran

Jag tackar Göran, du är en klippa.

Den här information är ovärderlig och jag ska direkt på måndag börja leta en jurist som hjälper mig med detta och med testameneten,

Du bor ju också i Issan och därför skulle jag vilja rekommenderar Sebastien på Issan Lawyers i Korat. Jag har själv ingen personlig erfarenhet från dem men jag gillar det sätt de kommunicerar på sin hemsida och dessutom har jag fått bekräftat av andra som anlitat dem att de är bra att ha att göra med.

Göran