Vad tomt det känns

Känner igen känslan….

Och inte för att strö salt i dina sår så vill jag ändå berätta att det finns ljus i tunneln.

Personligen så åker jag ner på måndag (6 april) och sedan följer damen med hit på 2 års UT :cheers:

Du ska se att det fixar sig för dig med :sunny:

Undrar hur det känns? Har aldrig upplevt någonting liknande. Men jag har varit inne i tunneln, en jäkligt lång sådan. När jag närmade mig ljuset så slocknade det. Då var det inte roligt. Jag lovar. Inget man önskar sig.

@Smurf1975 wrote:

Det känns ju galet tomt i lägenheten. Var ute idag och lämnade av gumman på Arlanda. Vad avis man blev på alla som åkte iväg, spec alla par.. *Suck*

Ja fy fasen, kan fortfarande känna känslan där man stod och man önskade att man kunde bara åka med, eller hitta en väg att hon kunde få stanna, bara några timmar till.

Det värsta tyckte jag var när jag kom hem till huset.
Alla saker hon fortfarande lämnat kvar, hon kommer ju ändå tillbaka.
Fast parfymen hon lämnade kan man smyglukta lite på i bland, hon känns lite närmre då på något sätt.

Dom första tre veckorna var jag död inombords, folk pratade runt om kring mig, frågade och stöttade men jag hörde dom inte. Jag var som i en egen liten bubbla av sorg och ensamhet.

Jag har varit med om separationer förut men att veta att det finns någon så långt bort som man egentligen borde vara så nära är otroligt tärande.

Jag säger det jag hatade att andra sa till mig, det löser sig, tiden går fortare än vad man tror.
Men det är sant, tiden går fortare än vad man tror, för mig det är redan tre månader sedan hon åkte.

Det finns en positiv sak med allt också.
Få förhållande blir så hårt testade i början.
Testet är vidrigt, men om man tillsammans kan ta sig igenom en svårighet som den här på ett så tidigt stadie i ett förhållande så har man goda möjligheter att möta framtida svårigheter.

Men jag lider med dig, ingen som inte gått igenom det här kan föreställa sig hur jobbigt det är.
Det är vidrigt.

Hej.

Vill bara säga att jag tycker att ni är otroligt starka som klarar av denna väntan och längtan. Beundrar verkligen ert tålamod och jag förstår hur jobbigt ni har det.

Tänk så många relationer som har spruckit pga avståndet. Så många som har gett upp eller inte ens har velat inleda något pga att “vi bor ju så långt ifrån varandra” eller att dom inte “klarar av ett avstånds-förhållande” osv.
Har inte drabbat mig personligen men vet flera kompisar i sverige som har gråtit ögonen ur sig av just såna anledningar.

Att prata om avstånd som mellan Stockholm och Göteborg är ju som en piss i mississippi om man jämför med vad ni går igenom.

Det är glädjande att se en sån enorm kämpar-glöd och hur ni med änglars tålamod klarar av detta lidande i väntan på era käraste!

Så håll ut, ni klarar det här med glans, det är jag säker på!

/Rosarin

vet inte om det räknas vanlig svenska bor i Bangkok sen snart ett år min särbo bor i Enköping. Tunneln har jag inte märkt än men saknaden efter Sverige känns ibland. Men som sagt man är väl stark i sig själv som klarar det utan större kriser.
Ha en bra dag här i Thailand :thumbleft:

Smurf1975
Hur går det för dig?

Det är fint att höra hur någon annan uttalar sig om att det är starkt att ta sig igenom det vidriga testet i början. Det är underbart och uppmuntrande att höra och det är verkligen sant.
Det jobbigaste tycker jag är när man inte vet hur framtiden ska te sig. Jag tvivlar inte en sekund på att vi kommer fortsätta vara tillsammans. Men ibland känns det som om vi kommer att ha distansförhållande för alltid. Jag pluggar här hemma i sverige och han jobbar i thailand. Hur och när får vi vara tillsammans hela tiden? Ska jag flytta dit eller kan han komma hit? Vill bo i BKK…

Tips?

Kan lova dig att jag slits mellan tankarna varje dag.
Det finns ju faktiskt ingen självklarhet i vilket land som gäller, i alla fall inte för oss.

Om du pluggar här i sverige, finns det ingen möjlighet att läsa det du läser på distans då?
Det ger ju en grym möjlighet att bo i thailand.

Internet verkar ju inte vara problem i Bangkok.
Du har en tryggad inkomst i CSN.

Bara att packa och dra, livet består ju bara av ett begränsat antal vårar, sommrar, höstar och vintrar.
Det är väl bara att ta chansen, erfarenheten får man ju på köpet.

Distansförhållanden är det vidrigaste formen av förhållande enligt min mening.
Just nu kan jag inte dela mina tunga stunder eller mina glada stunder annat än via telefonvägen.
Ibland skulle jag ge min högra hand bara att få sitta i soffan och äta chips med henne bredvid.

Jag tänker inte så mycket på om det blir thailand eller sverige eller island, kanske Kina, bara vi får vara tillsammans.
Hemma är där hon är.

Äkta kärlek övervinner nog allt!!!

Ja tror det också…

ja det där med plugga på distans har jag funderat mkt på. Men jag har tänkt att göra ett utbytes år genom min utbildning..men det kan inte ske föränn hösten 2010 dock. Egentligen går det mycket bättre än vad man kan tro med vårt distansförhållande. men det är ju bara längtan efter att få vara tillsammans vareviga dag precis som det är när man träffas.
Men när man studerar så slits man mellan att bara följa hjärtat och dra till sin älskade, samtidigt som man inte kan släppa alla drömmar om att utbilda sig och planera llite taktiskt som man hade förut… därför jag valde att plugga här och inte i Thailand tex. Min pojkvän har också en väldigt mogen syn på saken och vet att utbildning är viktigt för mig och han vill att jag ska koncentrera mig på det här hemma + att han inte tycker man ska kasta bort något som inte alla har tillgång till gratis. Han är stark och har tålamod och säger att han väntar hur länge som helst. Detta är något jag uppskattar men samtidigt kan bli galen på eftersom jag inte är lika lugn som en filbunke..

Men jjonsson, hur kommer det sig att inte ni bor tillsammans?
Det här med telefonen är ju väl igenkännt. Thank God for asiatel säger jag..

Det handlar ju mest om tålamod, tillit och att tro på sin kärlek.. då kan man vänta hur länge som helst.

@gluaymai wrote:

J

Men jjonsson, hur kommer det sig att inte ni bor tillsammans?
Det här med telefonen är ju väl igenkännt. Thank God for asiatel säger jag..

Det handlar ju mest om tålamod, tillit och att tro på sin kärlek.. då kan man vänta hur länge som helst.

Thank you voipdiscount säger jag!

Vi är mitt i papperssnurran och därför bor vi inte tillsammans.
Hon har sökt Uppehållstillstånd.

Hon kan inte få visum för att visum inte får beviljas om man misstänker att personen skall stanna i landet, uppenbar risk kan man säga, därför kan hon inte vara här.

Jag kan inte åka dit för att jag kan bli kallad på intervju på migrationsverket i Göteborg.
Moment 22 med andra ord.

Det är en lång story (jättelång) viewtopic.php?f=32&t=1638

Mhm ok.. ja verkligen moment 22. Men när ni väntat klart så är allt värt det..

Hur svårt är det egentligen att få uppehållstillstånd? Om man är gifta / ogifta?
Och hur långt är ett sådant? “Förralltid”? Det är ju trloigtvis något som kommer bli aktuellt i framtiden..

Man bedömer ju om ett förhållande är seriöst eller inte.
Så om man är gift blir det ju automatiskt mer seriöst, kan jag tänka.
Kanske blir handläggningstiden lite snabbare.

Handläggningstiden har man som målsättning skall vara max 6 månader.

UT får man på 2 år till att börja med sedan söker man PUT, permanent uppehållstillstånd.
Vissa fall beviljas PUT med en gång.

Att det kommer att vara värt all väntan tror jag säkert.
Och det känns lite som när man var liten och sprang hem till brevlådan varje dag för att kolla Kalle & Co …
En dag kommer det att finnas ett kuvert där med mycket trevlig information får vi hoppas…

@gluaymai wrote:

Mhm ok.. ja verkligen moment 22. Men när ni väntat klart så är allt värt det..

Hur svårt är det egentligen att få uppehållstillstånd? Om man är gifta / ogifta?
Och hur långt är ett sådant? “Förralltid”? Det är ju trloigtvis något som kommer bli aktuellt i framtiden..

Jag vill hävda att det egentligen inte är särskilt svårt att få UT, om man har ett seriöst förhållande och kan visa att man tillbringat tid tillsammans. Enda haken är väl just handläggningstiden som kan bli påfrestande…

Oftast får man 2 års UT, ibland 1 år. När man sedan förlänger efter 2 år blir det i regel permanent uppehållstillstånd. Undantaget de som under dessa två år skaffat sig en ny partner. Då blir det kanske bara förlängning med ett år. Man ska också ha varit i Sverige minst 6 månader per år, såvida det inte finns speciella omständigheter typ nära släkting svårt sjuk i Thailand.

Herr Chang har talat.