- This topic has 31 replies, 14 voices, and was last updated 16 years, 9 months ago by
.
-
-
När jag för många månader sen satt och funderade på mitt kommande 50-årskalas så reflekterade jag över att sannolikt kommer det en del folk från Isaan till Chiang Mai. Bland annat svärfar och svärmor Chang plus en del bröder. Efter kalaset ska dom förstås tillbaka till Isaan, och när jag råkade se att raketfestivalen med huvudort Yasothon skulle bli 8-10 maj så fick jag den briljanta iden att kombinera besök på denna raketfestival med skjuts av svärföräldrarna och förstås ett besök i hembyn.
Fru Chang tyckte icke detta var någon bra ide. Varför förstod jag aldrig. När svärföräldrarna varit några dagar i Chiang Mai var det plötsligt en bra ide. Och ja, vi ska även besöka Yasothon. Torsdag 7 maj 16.00 ska jag till tandläkaren. Det bestäms att direkt efter detta besök åker vi mot Isaan. Sagt och gjort! Nu får vi verkligen nytta av fordonets storlek, det är många som ska åka med. Här strax innan avfärd.
Man kan ju undra varför svåger Chang håller i en limpa Prince. Jag fick två limpor i present av en av farangdeltagarna på kalaset, och den presenten tackar jag för! Stämningen är god när vi åker.
Lite färdkost måste vi ju ha!
Men det är noga med exakt vad som ska köpas.
Det här… vad det nu är?
Vet inte varför man valde att stanna just här. Fanns en hel del andra stånd längs vägen.
Lite presenter från mitt kalas kan vi väl ta med oss?
En del blir upprymda under färden, andra trötta och en ganska neutral.
Vi ska tydligen åka hela natten, men vi måste ju stanna för en rejäl matpaus.
Man kan ju bara undra vad som fraktas här.
Farmor och barnbarn somnar kvickt.
Khun Go kör dock karaoke för oss som är vakna.
Ett ofrivilligt stopp längs vägen. Någon har spytt pga alla kurvor, och Khun Go får städa upp.
Hundar kommer fram för att se vad som försiggår.
På morgonen anländer vi en by utanför Khon Kaen. Där finns nämligen släkt till en av gästerna på kalaset, och då vi ändå åkte mot Isaan ville dom åka med oss. Klockan är nu cirka 06.00 och jag har väl inte sovit så mycket under resan.
Man fixar dock snabbt mattor och kuddar åt de som vill sova, vilket jag också borde göra. Men…
Det händer en hel del så här på morgonen. Kossor passerar till exempel.
En dam föredrar att sova i fordonet.
Chaufför Khun Go somnar välförtjänt på erbjuden sovplats.
Tja, jag kan inte sova likt en del andra. Nu en intressant utveckling! Två andra bord förbereds, ett för att äta på och ett för att supa på… Byfyllos anländer och jag sätter mig förstås med dom!
En del har tjuvstartat… klockan är cirka 08.00.
Nu är vi igång på supabordet!
Vi får lite underhållning på trummor också.
Det blir ju för all del en del mat vid supabordet också.
Plötsligt försvinner de flesta från supabordet. Bättre mat vid ätabordet eller? Vi är dock några kvar. Jag, svåger Chang och en person från byn.
Detta måste undersökas! Vid det andra bordet är man ganska slaka…
Son Changs flickvän är dock ganska pigg med sin mobil.
Att sova är skönt! Synd bara att jag inte är trött.
Det börjar bli dags att åka. Men innan det erbjuds vi fiska i fiskdammen.
Det ser ju inte så aptitligt ut. Men tydligen kan man bli väldigt glad om man fångar något.
Tja, vad ska man säga? Slamkrypare?
All fångst tas med för konsumtion i fru Changs hemby.
Här har vi M som åkte med oss hit. Det kanske gläder åtminstone Gubben att M ej dricker alkohol. Utom kanske vid speciellt högtidliga tillfällen. Det här var inte ett av dom.
Ska vi åka då? Ja. Till Yasothon? Nej. Vi åker till fru Changs hemby. Vanudå?
Fortsättning följer i denna tråd.
Herr Chang har talat.
-
Det visar sig att svärfar och svärmor Chang är ganska sugna på att få komma hem. Dessutom sägs det att fredag på raketfestivalen inte är mycket att se. Bara invigningsceremonier och en massa tal, inga raketer. OK, då åker vi väl till hembyn och tar Yasothon på söndag som sägs vara bästa dagen!
Inte mycket att skriva om resan till hembyn, inte så långt men vi stannar förstås här och där. Här sitter jag vid stenbordet, men blir ej antastad av några bardamer.
Jag är fräck nog att sätta mig var som helst det finns ett stenbord. Ytterst sällsynt att thailändarna vars bord det är protesterar. Övriga i sällskapet ägnar sig åt annat, med stor sannolikhet shopping. Det är i dessa sammanhang man verkligen uppskattar thailändarnas “mai pen rai mentalitet”. För det spelar ju egentligen ingen roll om jag sitter där en kvart.
Jaha, så har vi då anlänt fru Changs hemby. Svärfar Changs veranda på framsidan har ännu ett stenbord! Tidigare hade dom ett av dom här låga stora thailändska borden där, men när en av svågrarna Chang hade byggt sitt hus kom han och snodde det. Eftersom han tyckte han behövde det bättre… jag var mållös, men vid ett senare tillfälle fick jag chans att köpa detta stenbord plus soffor eller vad man ska kalla dom.
Det var rejält varmt, och här sitter en av fru Changs brorsdöttrar och försöker svalka mig.
Man verkar dock föredra att äta på ett av dessa “thaibord” eller vad det nu heter. Notera son Changs svenska fotbollströja som fru Chang köpt på rea i Göteborg för SEK 100. Huruvida son Chang är “gultröja” eller inte låter jag vara osagt, vi diskuterade inte politik.
Skymningen kommer, och nu ska svärmor Chang tillaga den fisk man fångade utanför Khon Kaen.
Tja, ser ju lite mer aptitligt ut nu!
Det dyker upp ett antal trevliga bekantskaper från tidigare besök.
På lördagsmorgonen efter kan jag sitta på baksidan av svärfar Changs hus och observera svärmor Changs syster ta hand om en av hennes buffalos. Första gången jag besökte hembyn frågade hon mig (antagligen mest på skämt) om jag kan ge henne lite pengar till mat för hennes buffalos. Jag ger henne då en tusenbahting till hennes och alla övriga närvarande thailändares förvåning (och till fru Changs förtvivlan ;-). Sedan dess har man alltid skämtat om att denna dam är min mia noi…
Lägg också märke till att hon förbereder bygge av nytt hus. Jord är utlagd och ligger till sig. Jag har dock inte bidragit med en satang till det!
Dags att tvätta lite kläder, och jag sitter bara med min kamera och glor…
Frukost.
Och här diskuteras det vad vi ska göra denna lördag.
Medan ungdomarna väljer att glo på TV…
Bra att den kontorsutrustning jag köpte för bruk i min dåvarande lägenhet i Chiang Mai nu funnit ett nytt hem hos svärfar Chang!
Vårt lilla privata sovrum i svärfar Changs hus ser ut som det brukar.
Lao Kao och Beer Chang är populärt!
Denna gentleman är lite rädd för att tappa bort sin mobil, så han har knutit fast den i ett snöre.
Fru Chang passar på att tvätta lite kläder. I bakgrunden tvärs över gatan syns hennes tomt där det enligt nuvarande plan ska börja byggas i oktober eller november detta år.
Jaha, vi ska åka in till Kammerat, vilket är närmaste större stad. Ett besök vid Mekongfloden måste det bli!
Vy norrut. Lägg märke till dom typiska trapporna ner till floden.
Vy söderut, och son Chang ser väl lagom tuff ut i sin nya army jacka… hakancnx får väl rätta mig om jag har tappat kompassen helt 😉
Ojdå, vad det ska tas bilder på alla närvarande vid detta tillfälle!
Här får Khun Go ta en mer organiserad bild på sällskapet.
Ännu en bild söderut längs Mekongfloden.
Nu dags för lite shopping! Dock inte för mig, jag nöjer med lite fotograferande… plus en Beer Chang!
Jag har provat denna form av transport någon enstaka gång i Ubon Ratchathani, men ej här. Det verkar som om många thailändare använder den när dom handlat mycket.
En intressant bärbar affär.
Ja, man hamnar förstås vid ett stenbord med sin Beer Chang, men det blir ju lite tråkigt. Så varför inte gå in på marknaden bredvid och fotografera lite?
Här spelas det. Om det är om pengar vet jag inte.
Damen verkar vara nöjd med att ha många grönsaker till salu.
Hon är inte ensam om det.
Fisk finns det givetvis också.
Som man kan få uppskuren som man vill. Lägg märke till sovande dam i bakgrunden. Jag älskar sovande thai!
Riktigt stora fiskar finns det också till salu.
Man kan också köpa levande ödlor förpackade i plastpåse om man är lagd åt det hållet.
Ja, det finns svamp även i Thailand.
Det finns flera som känner för en liten tupplur.
Thai hoy! Fru Chang hävdar dock bestämt att svensk hoy är mycket bättre…
Arne! Det här var väl inte så fräscht?
Se här vad jag förstår är en specialitet trakterna i och runt Ubon Ratchathani.
Jag får provsmaka några av dessa delikata insekter men köper inget…
Utanför marknaden får jag se en mycket fin tuk-tuk. Har aldrig sett något liknande i Chaing Mai.
Tillbaka till stenbordet med min gode vän från hembyn.
Det händer ju ibland att ringen man öppnar med bara trillar av utan att ge tillgång till den goda drycken. Min goda vän råkade ut för just detta. Men inga problem, han lånar en kniv och öppnar på sitt eget sätt.
Och så här kan det se ut efter en sådan operation.
Ja, det finns kvinnliga tuk-tuk förare.
Min thaimobil har slutat fungera. Son Chang och flickvän går iväg och försöker få klarhet i saken. Det visar sig att den är totalt kaputt, men man inhandlar en ny för det facila priset THB 600. Inte dåligt för en mobil med kontant kort. Till vänster den gamla (THB 1200), och till höger den nya.
Tillbaka i hembyn. Man har handlat mycket, så det är mycket påsar att bära på.
Ojdå, redan 47 bilder… får nog sluta nu! Men det kommer mera!
Herr Chang har talat.
-
Det pågår mycket i byn, varje gång man kommer dit är det en del nytt. Här fixar man väl tomt för nytt hus.
Jag tröttnar på att sitta och glo vid svärfar Changs hus. Min “mia noi” tycker att jag ska “bai naa”, dvs gå till farmen. Visst, det var ett tag sen man såg fru Changs marker. blir dock lite förvirrad när jag går i den riktning jag gått förut. Här finns det nya vägar!
Jag är helt desorienterad, och svärmor Chang som här kommer gående är inte till någon hjälp.
Jaja, jag, svåger N och son Chang går väl helt enkelt längs vägen så får vi se var vi hamnar.
En del man möter verkar lite blyga.
Det påstås att här odlar man potatis.
Tillåt mig tvivla.
Jaha, vi har tydligen hamnat hos min mia nois farm.
Åtminstone kossan är väl glad att få komma ut i naturen.
Mycket praktiskt för transporter av det ena och det andra.
Ser ut att vara under konstruktion. Syfte okänt.
Och här kan man ta sig en välförtjänt paus. Om man nu jobbat hårt, jag har väl knappt lyft en finger på hela dan.
Och vad är detta? Ser ju ändå ut att vara en konstruktion av något slag, men för vad?
Hejdå herr Chang, nu har vi tröttnat på farmen… det är alltså svåger N och son Chang som följt med mig.
Jaja, tillbaka till svärfar Changs hus. Fru Changs brorsdotter äter banan på ett intressant sätt, och snuskhummer HC ber henne upprepa proceduren så han kan fotografera. Men det blir aldrig samma när kameran observerar…
Vi har köpt två förpackningar med tio 5 cl spritflaskor på Landvetter. Fru Chang plockar fram och bjuder de vuxna. Barnen är helt fascinerade av detta och får leka med tomflaskorna. Jag garanterar att det bara är vatten som dom leker med.
Jaja, barn vill imitera vuxna. Inte mycket att göra åt antar jag…
Svåger S anländer med mer Beer Chang. Bra jobbat!
Fisk serveras även denna kväll.
Här häller fru Chang upp äkta vara.
Fru Chang med en kusin.
Fru Chang kommer med ett något märkligt förslag. Ge flickorna THB 100 var så dansar dom för dig! Jaha, OK då!
Fru Chang vill också vara med.
Och vissa har redan somnat.
Vad är det här för konstig sprit? Hallands fläder tror jag.
Det finns ett nytt karaokeställe i närheten. Det måste vi prova!
Lite dött denna lördagskväll. Vi är tydligen enda gästerna.
Karaoken är ej datoriserad, så det blir till att bläddra i katalogerna.
Alla sjunger, utom jag och pojken 😉
Här har vi underverket!
Pojken har somnat igen.
Dags att åka hemåt. Men först har vi ett ärende att uträtta. När vi kommer dit går alla in utom jag och svåger N. Han griper tag i min vänsterarm och utbrister:
“Don’t go in there! It’s not good for you!”
OK då… men nu sitter jag och spekulerar om varför jag och han inte ska gå in där? Om det är OK för alla andra? För att jag är farang?
Fortsättning följer i denna tråd.
Herr Chang har talat.
-
Vi sitter och väntar fem minuter. Sen kommer Khun Go ut och ber att få min kamera. Snabbtänkt av Khun Go! Medan vi fortsätter vänta utanför tar Khun Go några foto därinne.
Vi besöker alltså ett slakteri mitt i natten. Och det är denna syn svåger N vill skydda mig från. Det var ju omtänksamt!
Svåger N är nämligen starkt troende buddhist, och har tillbringat ett antal år som munk. Han mår mycket dåligt när han ser djur dödas, eller vilken typ av varelse som helst för den delen.
Här har vi dom stackars kossorna.
De övriga i sällskapet är inte särskilt berörda.
När de kommer ut med inköpt kött så frågar jag varför inte jag fick följa med. Fru Chang fnyser och säger att svåger N kanske blir besvärad av att se slakt, men han har inga problem med att äta tillagat kött…
Jaja, köttet för kommande morgons lilla tillställning är i varje fall inhandlat! Nu tillbaka till svärfar Changs hus. Här en något originell hängmatta.
Svåger N och jag pustar ut efter vad vi höll på att få se.
Den stackars hunden kliar sig mer eller mindre konstant. Ingen bryr sig. Vi går och lägger oss.
En mobil försäljare kommer förbi på morgonen. Nu ska det handlas lite till kalaset.
Det är nämligen så att det kommer en hel del besökare inför vår avfärd mot Yasothon denna söndag 10 maj.
Innan vi åker måste det knytas lite snören som välgångsönskning. Svärmor Changs mormor vill också knyta. En riktig krutgumma!
Även fru Chang och övriga i ressällskapet får sina snören knutna.
Också svärfar Chang, fast han ska dock inte följa med till Yasothon.
Undrar vad denna flicka tänker på?
Här dricker barnen läsk.
Vi får inte glömma bort fru Changs traditionella utdelning av pengar precis innan avfärd. Jag är glad att jag slipper bestämma vem som ska få och hur mycket…
Dags att äntra fordonet.
Hejdå byn!
Vi åker raka spåret till Yasothon, och det är inte så långt. Väl där hittar vi efter lite problem en parkering. Det är mycket folk här denna avslutningsdag! Vi går mot festivalområdet.
Redan här är det dags att få se första raketen stiga mot skyn. Man ser förstås inte mycket av själva raketen, men den lämnar spår i himlen…
In på området, och damerna blir på gott humör när vi stannar vid en liten marknad.
Det är väldigt varmt, minst 40 grader, och solen steker på ordentligt. Man skulle kanske investera i ett parasoll?
Här en raket, antagligen på väg till rampen.
Tyvärr skyddad med något slags fodral.
Det visar sig att på området finns många thailändare på picnic, helst i skuggan.
En och annan elefant får vi se.
Svåger N har återhämtat sig och är nu i fin form.
Alla tycker det är kul att mata elefanten.
Khun Go behagar skämta. Aja baja!
Vi ser förstås också en hel del ambulerande försäljare.
Med jämna mellanrum far det upp en raket. Gissningsvis cirka var tionde minut i genomsnitt.
Tydligen kör man också lite andra fyrverkier då och då, vilket inte gör sig riktigt så här mitt på dan.
Mobil ljudanläggning, dock inte så hög ljudnivå på större delen av området.
Här har vi hittat våra vänner från utanför Khon Kaen som också är här med lämplig picnicutrustning.
Nej, nu dags för en bättre titt på raketerna! Här närmar vi oss ramperna, och som synes är det en hel del som väljer att stå nära.
Tyvärr förbjuder mig mitt sällskap att komma närmare än denna plattform. Så här i efterhand ångrar jag att jag inte riskerade typ fem minuter nära en ramp för några intressantare bilder. Men det är lätt att vara efterklok, får väl skylla på solsting…
OK, lite zoom har jag väl på kameran.
Lite mer zoom…
Det är inte alla som lyckas få raket att gå rakt upp. Tävlingen gäller att få raketen att vara i luften så länge som möjligt och då torde rakt upp vara bästa strategin. Här ett bra försök.
Det här ser inte lovande ut…
Bidde inget vidare.
En del raketer är utrustade med små fallskärmar, antagligen för att man vill återanvända den. Men blir inte det lite orättvist om man mäter tiden i luften, jag menar jämfört med dom som inte har fallskärm på sina raketer? Fick ej någon klarhet i detta.
Här den bästa uppskjutningen jag lyckades fånga på bild.
Nog för idag! Här en attraktiv dam, men så tar fru Chang mig i örat och säger att nu måste vi åka mot Sri Saket.
På vägen dit stannar vi för att tanka och handla diverse förnödenheter. Jag väntar utanför och råkar få se detta lilla missöde. En thaidam backar in i något hårt…
Ja, det blev en fin buckla. Chauffören anser att det är något fel på bromsarna, och försöker ringa till någon som kan fixa detta.
Hon ber till och med Khun Go ta en liten sväng med bilen för att kolla. Han kan dock inte verifiera att det är något fel på bromsarna…
Och här kommer en rökande munk. Han hjälper inte till.
Vi får lämna damen åt sitt öde och åker vidare. Nu gäller det att hitta rätt väg till Sri Saket. Det verkar vara under kontroll.
Ett stopp till dock, nu vid vägkanten för att köpa chili? Inte hela säcken väl?
Nej, så blir det inte. Vi anländer Sri Saket, och fortsättning följer i denna tråd.
Herr Chang har talat.
-
Anledningen till att vi stannar till i Sri Saket är att där bor bor svåger J, och fru Chang vill gärna träffa honom och speciellt en av hans döttrar.
Svåger J driver ett karaokeställe utanför Sri Saket. Han är dessutom en riktig charmör och upplever just nu sitt fjärde äktenskap. Här med senaste barnet.
Vi har ju träffats förr, och man vet att jag inte är så pigg på Isaanmat. Se här ett uppriktigt försök att tillfredställa farangen. Jadå, brödbiten var väl god.
Fru Changs favorit brorsdotter agerar servitris. Kanske lite väl ung för det.
Karaokeparty! Mannen längst till vänster förblir dock synbarligen dyster hela kvällen. Varför fick jag aldrig klart för mig. Det är en av svåger J’s söner från tidigare äktenskap, kanske blir han lite förvirrad när det kommer besök av farang?
Fru Chang är dock i fin form vid mikrofonen.
Svåger J har inhandlat modern karaokeutrustning. Dvs allting datorstyrt. Jaja, han har åtminstone en fin bakgrundsbild på kontrollskärmen.
Favorit brorsdottern är fortfarande glad!
Nu anländer dom anställda… ähum.. servitriserna.
Vi är enda gästerna denna kväll. Men ändå en bra kväll för svåger J.
Barnen är en naturlig del av samvaron.
Man kan se att svåger J även har en stenåldersanläggning.
Det går att sjunga karaoke även när man ammar.
Fru Chang och jag är på gott humör.
Barnen gillar att bli fotograferade. Frågan är om dom valt lämplig miljö?
Men nu är det dags att sova. Vi åker in mot Sri Saket och letar hotell. Vi hittar ett som tar THB 300 per rum. OK, då tar vi tre rum.
För all del lite enkelt, men fullt acceptabelt.
På morgonen sitter jag och gaggar med noBuzz angående besök i Pattaya, medan andra gör… vad?
Hur som helst kan vi rekommendera detta hotell i Sri Saket.
På morgonen återvänder vi först till svåger J, bland annat för frukost.
Djurälskaren svåger N är i sitt esse.
Helt plötsligt presenterar son Chang en fin skiss på det hus han tycker fru Chang ska bygga i Chiang Mai. Byggnaderna överst är sovrum, antagligen ett för mig och fru Chang samt ett för son Chang och hans flickvän. Ja, vem vet.. kanske blir något sådant!
En viss skillnad i längd på fru Chang och son Chang. Son Chang har nog druckit för mycket mjölk…
Återigen erbjuder man mig faranganpassad mat. Potatis, kokt ägg och en ej identifierbar sås. Ja, det gick väl ner, och tackar för omtanken!
Även på morgonen går karaoken igång. En av svåger J’s söner försöker göra intryck på oss.
Ojdå, nu har det blivit spritfrukost!
Skojar bara, här är den riktiga frukosten.
Svåger J har som sagt investerat i modern karaokeutrustning. Det ser lika oordnat ut som på mitt kontor. Men, som det heter: Ett rörigt skrivbord tyder på en rörig hjärna. Ett tomt skrivbord tyder på en tom hjärna.
Jag gillar speciellt ett antal nästan tomma Sang Som vid datorn.
Nu plockar svåger J fram alla sina amuletter för vår beundran. Tja, kanske åtminstone Matz i Bkk uppskattar dessa bilder.
Svåger N och Khun Go är mycket imponerade,
Jag fick ju då presentera den fina amulett jag fick som present av familjen på min 50-årsdag.
Svåger J har även gamla mynt i samlingen.
Eller är det mynt? Jag bara gissar.
Dags att säga adjö, och vi åker vidare. Vid nästa rastställe hittar jag en bekväm liggmöbel.
Och här finns det getter…
Och så ska det förstås ätas… jag kan tyvärr inte delta i den thailändska matgemenskapen.
Vi åker mot Pattaya! Fortsättning följer i denna tråd.
Herr Chang har talat.
-
Vi anländer Pattaya och Areca Lodge Hotel. Vi behöver egentligen tre rum men det får bli två pga snåljåp HC. Extrasängar anländer.
En fin balkong, men hur har man tänkt när aircon installerats? Det är liksom inte så behagligt att som slav under nikotinet ständigt få varmluft blåst på en. Man skulle kanske kunnat vrida denna enhet 90 grader vid installation? Och får väl bekänna att Heineken fick duga denna vistelse på balkongen…
Nu är det dags att gå ut och äta! Utanför står ett skönt fordon, men då Khun Go gärna vill köra oss i hans fordon får vi avstå.
Aah, vi kommer till en fiskrestaurang! Är inte skärpt nog att fota namnskylten utanför. Men det är ju i princip så att man ska plocka det man vill äta.
Det blir lite förvirring av det stora utbudet.
Det är kul att få välja själv! Från vänster, fru Chang, fru Changs brorsdotter och son Changs flickvän.
Ojdå, vad kommer det här att kosta?
Det blir stora förväntningar på maten… som infrias!
Det sägs att noBuzz närvarar på denna lilla tillställning…
Det kan väl inte vara sant?
Jodå, visst är det noBuzz!
noBuzz har lite dåligt samvete för att han inte kunde delta på mitt 50-årskalas (pga goda skäl), men det ska kompenseras genom att han bjuder på allt denna kväll. Det börjar ju bra…
Efer måltiden avviker alla thailändare i sällskapet till hotellet. Jag och noBuzz är dock sugna på mer… vi hamnar på Hopf där det finns en sångare vars like jag aldrig hört förr. Jag tror nästan att jag befinner mig på operan. En makalös röst!
Och sen skulle vi förstås spela biljard. Vi gick till Tim’s, och det var väl ett bra ställe. Enda problemet var att noBuzz slog mig i åtta raka. Han kunde väl varit lite snäll och låtit mig vinna en? Håhåjaja.
OK, nu var jag vek nog att gå tillbaka till hotellet. Sorry, inga utsvävningar med thaidamer! Men tack till noBuzz som betalade allt denna kväll!
Nästa dag hade jag tänkt mig ett besök i Jomtien då jag aldrig besökt denna plats. Fru Chang ville dock först ner till Pattaya beachen. För att plocka musslor med son Changs flickvän? Som aldrig sett havet förut?
Det köps en del från kringvandrande försäljare.
Jag är rent ut sagt förbluffad över denna jakt på gratis musslor.
Fångsten tilltalar mig inte.
Nog med denna beach… fru Chang med sällskap vill nu shoppa. Mike’s Shopping Mall ligger nära…
Inget för mig dock! Inspirerad av BTT (medan övriga shoppar) parkerar jag mig utanför 7-11 vid korsning First Street och soi 12 (om jag minns rätt). Är jag attraktiv nog att locka en thaidam?
Det går inget vidare…
Vänta lite nu… kanske… jaså inte det?
Men nu då?
Damerna är svårflirtade idag, eller hur?
Skulle BTT acceptera denna dam?
Äntligen napp! Denna dam borde väl duga?
Hon ska bara köpa lite mat först.
Sen kommer tyvärr fru Chang och tar mig i örat, så det blir inget med det.
Fortsättning följer i denna tråd.
Herr Chang har talat.
-
Vi går längs soi Diana på väg hem till hotellet, och då måste man väl ta en Beer Chang på NID Beer Bar! Notera den svenska flaggan.
Trevlig personal så här på tidig eftermiddag! Jodå, man har hört talas om Nonki, men han är tyvärr inte här just nu. Man får hälsa till Nonki så gott man kan!
En tiggande så kallad munk dyker upp. Jag avböjer att skänka något, och damerna i baren bekräftar att han är en falsk munk. Dessutom är han troligen från Kina? Jag kommer på att det vore intressant med några bilder så jag springer efter honom. Han är inte pigg på att bli fotograferad.
“Varför ska du fotografera mig?” Ja du…
Lägg märke till tiggarskålen där det av en händelse ligger THB 100, kanske för att inspirera lämplig storlek på eventuell donation.
Den så kallade munken tillåter sig nu resignerat bli fotograferad.
Ett kort besök på hotellet, sen åker vi mot Jomtien! Ja, det är jag som insisterar då jag aldrig varit där. Till en början verkar det väl för mitt otränade öga inte vara så stor skillnad mot Pattaya…
Sanden var ju i varje fall mer angenäm!
Just detta var ju ganska likt Pattaya.
Dags att leka lite!
Nog ser det ut som lite mer vågor i Jomtien? Och fräschare vatten?
Efter ett ansträngande bad måste vi äta något.
Jaha, nu får det tydligen vara nog med Jomtien. Och jag som försökte ringa Vaxet, men han har tydligen bytt telefonnummer. Nåväl, tillbaka mot hotellet! Fordonet måste tankas ibland, och nu var det dags. Vi tankar tydligen för THB 1000.
Denna gång får Khun Go sköta tankningen själv.
Vilket gör honom något missnöjd.
Fru Chang har köpt förfriskningar. Vad är detta?
Jaja, jag har min isbox med Beer Chang. Tillbaka på hotellet har fru Chang funnit en kreativ användning av all varmluft från AC-aggregatet.
Nu visar det sig att fru Chang icke vill gå ut denna kväll. Men jag får dock tillåtelse att gå ut själv! Ojdå!
Tyvärr anmäler Khun Go intresse att följa med, så det blir ingen särskilt spännande kväll med tanke på eventuellt skvaller. Men men, bättre än ingenting! Av en ren händelse hamnar vi först på NID Bar.
Lite mer drag så här på kvällen. Inga problem att få fotografera. Detta var kanske inte så angeläget.
Nonki är inte på plats nu heller, men jag får träffa ägaren. Mycket sympatisk person!
Lyckas dock träffa en svensk. Han tycker att svenska flaggan som hänger utanför är för liten, så han har tagit med sig en rejäl flagga från Sverige. Ägaren begrundar var han ska hänga den.
Ja, så här ser det ut.
Heja Sverige!
Och här kan man köpa en nallebjörn till sin titak…
Nej, nu blir jag och Khun Go sugna på lite biljard. Tillbaka mot hotellet Areca Lodge hittar vi detta ställe på vänster sida. Ett sådant här biljardbord har jag aldrig sett förr (vilket i och för sig inte säger mycket).
Damen som hanterar biljardbordet är mycket trevlig. Det kostar för all del THB 10 per person att spela, men det är väl OK.
Vi får dock vänta lite, men det finns ju Beer Chang. Alltså, detta biljardbord…
Två tiobathare för nästa spel.
Nödvändiga tillbehör.
Jag och Khun Go får spela ett antal omgångar, men sen får jag väl tyvärr göra många av er besvikna att vi efter det återvände hotellet.
Morgonen efter checkar vi ut, och inför resan till Chiang Mai ska det inhandlas matsäck.
Det är också viktigt att min Beer Chang isbox är uppdaterad. Ut med vattnet!
Och i med färsk is!
Iväg åker vi. Men vi ska förstås stanna här och där för toalettpaus om inte annat. På parkeringen kan man hitta diverse intressanta försäljare. Här någon som vill sälja stenfigurer. Ja, vi köper ett par stycken.
Här träffar vi en intressant flicka som kan kontrollera sin hund med hjälp av visslingar. Egentligen är det inte visslingar, hon har en speciell öppning mellan sina framtänder där hon kan frambringa ljud. Och hunden lyder…
Alla är fascinerade, jag inkluderad.
Ungefär halvvägs (tror jag) Bangkok till Chiang Mai är det dags för ett större stopp. Vi ska titta på aporna! På denna plats finns enorma mängder apor. Och jag tar enorma mängder bilder, dock inte så lätt att få det man vill ha.
Aporna är inte direkt skygga, men något försiktiga när dom närmar sig.
Man köper lämpligen något att mata aporna med.
Fascinerande att se hur lika apor är oss männinskor vad gäller att greppa saker, i detta fall något ätbart.
Inte så blyga längre…
Det finns förstås ett tempel här också, som vi dock inte besökte.
Den svåraste bilden att ta. En apa med sin unge sprang i regel iväg och gömde sig när jag kom klivande med kameran i högsta hugg. Här lyckades jag dock någorlunda.
Och det var alltså här vi var.
Mera upp mot templet.
De klänger överallt.
På avstånd gick det bättre att plåta. Ursäkta taskig zoom.
En del apor gillar att klättra på Khun Gos fordon.
Khun Go är inte road.
Ett gäng ungdomar föredrar att mata aporna från flaket.
Arne, detta är min banan!
Denna plats är omgiven av mycket vackra berg.
Och nu är vi hungriga igen!
En ganska intressant staty.
Fru Chang larvar sig med en annan staty.
Ja nog var det en vacker plats.
Nej, nu är det dags att åka vidare mot Chiang Mai. Vi passerar ett Beer Chang bryggeri, men det är tyvärr inte aktuellt med ett besök… snyft!
Aha, en typisk poliskontroll! Men Khun Go passerar som vanligt (nästan) utan problem.
Finns just inte mer att skriva om denna resa, vi anländer välbehållna till Chiang Mai. Så därmed är det slut på min historia i denna tråd. Jag har förstås tagit 3000 bilder denna resa, så det blir eventuellt en tråd med övriga intressanta bilder om andan faller på.
Herr Chang har talat.
-
- You must be logged in to reply to this topic.