Thai Law – It’s all about money

@Mojay wrote:

Som thailändare kan man ju i vissa fall tjäna sig en rejäl hacka på att bli ett offer för våldsdåd.

En kvinna jag könner valde 70 000 bath före domstol, när hon blen knivhuggen. Polisen släppte mannen fri och kvinnan fick 70 000 bath, vilket motsvarar ungefär 2 årslöner för henne.

Värre är det med dem/oss som vill ha rättvisa!

läs mer: http://www.pattayadailynews.com/shownews.php?IDNEWS=0000009416

Ja, rättvisa ska man nog inte vänta sig, men det kan gå rättvisans väg om man har bra kontakter och själv är frisk, stark ock kunning nog att ta med sig fallet den vägen. En av mina kompisar och hans grannar har gått igenom ett fall på det viset och faktiskt slutligen fått rätt.
/Hans

En kvinna jag könner valde 70 000 bath före domstol, när hon blen knivhuggen. Polisen släppte mannen fri och kvinnan fick 70 000 bath, vilket motsvarar ungefär 2 årslöner för henne.

Det var en låg tvåårslön. Men det är bra böter ändå i förhållande till sverige. Här får man nästan betala för att bli kvivhuggen. :bounce:

Jag tror inte man ska kalla det för böter. Det är en ersättning till kvinnan för att hon ska lägga ned talan, i Sverige går det inte att göra upp på det sättet när det är fråga om brottmål. Däremot förekommer det att parterna gör upp “i godo” när det gäller civilmål.

Man kan se det som att den strikta uppdelning mellan civilrätt och straffrätt, som vi har, inte förekommer i det thailändska rättssystemet. Att sånt här är möjligt liksom det här med att man kan klara ut de flesta trafikrättsliga ärendena genom att betala för sej tyder onekligen på att det är så rättssystemet fungerar.

Alltså, man betalar inte muta till den thailändske polismannen som stoppat en för något trafikbrott. Man lämnar en ersättning för att han ska lägga ner talan helt enkelt.

Det stöter västerlänningar, som har sina rättstraditioner rotade i sådant som att häxor brändes på bål och att stölder m m bestraffades genom stympning. Det leder fram till ett annat etiskt synsätt i grunden, där straff är viktigt och ska utdelas till varje pris. Även om brottslingen i och för sej kanske skulle kunna köpa sej fri. Men det finns ingen acceptans för detta hos oss.

Lämnar man ersättning till en myndighetsperson i Svedala åker man dit för försök till bestickning så det sjunger om det!

Straff och skärseld och evig fördömelse gäller, det är bara gudomligheten som kan ge syndernas förlåtelse på Den Yttersta Dagen då Herren Jesus Kristus skall igenkomma för att, sittande på Gud Fader Allsmäktigs högra sida, döma levande och döda – den Yttersta Domen.

I botten ligger Jesajas Bok i Gamla Testamentet, det är Nya Testamentet som ger det här utrymmet för syndaförlåtelse, men hela kristendomen fokuserar väldigt mycket på fördömelse, dom och straff i stort sett utan nåd. Och det är där vår civilisation har sina månghundraåriga rötter, det synsättet försvinner inte så lätt även om man säger sej vara ateist m m – det genomsyrar hela vårt samhälle.

På 1400- och 1500-talet kunde man förresten köpa syndernas förlåtelse genom att köpa påvliga avlatsbrev. Det kunde vara dyrt och upprörde delar av den kristna världen som sönderföll i protestanter och katoliker. 30-åriga kriget i början på 1600-talet lär i första hand vara att se som ett religionskrig med just den grunden förresten.

@Thaisambo wrote:

Jag tror inte man ska kalla det för böter. Det är en ersättning till kvinnan för att hon ska lägga ned talan, i Sverige går det inte att göra upp på det sättet när det är fråga om brottmål. Däremot förekommer det att parterna gör upp “i godo” när det gäller civilmål.

Man kan se det som att den strikta uppdelning mellan civilrätt och straffrätt, som vi har, inte förekommer i det thailändska rättssystemet. Att sånt här är möjligt liksom det här med att man kan klara ut de flesta trafikrättsliga ärendena genom att betala för sej tyder onekligen på att det är så rättssystemet fungerar.

Alltså, man betalar inte muta till den thailändske polismannen som stoppat en för något trafikbrott. Man lämnar en ersättning för att han ska lägga ner talan helt enkelt.

Det stöter västerlänningar, som har sina rättstraditioner rotade i sådant som att häxor brändes på bål och att stölder m m bestraffades genom stympning. Det leder fram till ett annat etiskt synsätt i grunden, där straff är viktigt och ska utdelas till varje pris. Även om brottslingen i och för sej kanske skulle kunna köpa sej fri. Men det finns ingen acceptans för detta hos oss.

Lämnar man ersättning till en myndighetsperson i Svedala åker man dit för försök till bestickning så det sjunger om det!

Straff och skärseld och evig fördömelse gäller, det är bara gudomligheten som kan ge syndernas förlåtelse på Den Yttersta Dagen då Herren Jesus Kristus skall igenkomma för att, sittande på Gud Fader Allsmäktigs högra sida, döma levande och döda – den Yttersta Domen.

I botten ligger Jesajas Bok i Gamla Testamentet, det är Nya Testamentet som ger det här utrymmet för syndaförlåtelse, men hela kristendomen fokuserar väldigt mycket på fördömelse, dom och straff i stort sett utan nåd. Och det är där vår civilisation har sina månghundraåriga rötter, det synsättet försvinner inte så lätt även om man säger sej vara ateist m m – det genomsyrar hela vårt samhälle.

På 1400- och 1500-talet kunde man förresten köpa syndernas förlåtelse genom att köpa påvliga avlatsbrev. Det kunde vara dyrt och upprörde delar av den kristna världen som sönderföll i protestanter och katoliker. 30-åriga kriget i början på 1600-talet lär i första hand vara att se som ett religionskrig med just den grunden förresten.

Jag läste om att på vissa fängelser på 1700-1800 talet i sverige kunde man betala en avgift till fängelset för “husrum” och mat för den intern som t.ex är skyldig pengar. Man kunde på så vis som förorättad hålla brottslingen inspärrad tills hon betalade sin skuld. :study: Travaren

@Thaisambo wrote:

Man kan se det som att den strikta uppdelning mellan civilrätt och straffrätt, som vi har, inte förekommer i det thailändska rättssystemet. Att sånt här är möjligt liksom det här med att man kan klara ut de flesta trafikrättsliga ärendena genom att betala för sej tyder onekligen på att det är så rättssystemet fungerar.

Alltså, man betalar inte muta till den thailändske polismannen som stoppat en för något trafikbrott. Man lämnar en ersättning för att han ska lägga ner talan helt enkelt.

Thaisambo
Visst ar det muta som thailandaren betalar nar de betalar till polismannen. Igar blev vi stoppade nar chaufforen korde 159 km/h nar tillatet hastighet var 100. Chaufforen gav polismannen 100 bht(kom lindrigt undan). Han fick inget kvitto sa visst ar det muta, det medger thailandare sjalva. Och pengarna hamnar polismannens egen ficka.

@Thaisambo wrote:

Man kan se det som att den strikta uppdelning mellan civilrätt och straffrätt, som vi har, inte förekommer i det thailändska rättssystemet.

Någon sådan särskiljning finns inte i i Thailand och dess lagstiftning är lika uppdelad mellan civilrätt och straffrätt som vår svenska. Även Thailands lagstiftning är baserad på Code Napoleon eller latinsk lag om man så vill, dvs. code law till skillnad mot den brittiska lagen som är en case law. Alltså, det är inget fel på lagen som sådan men däremot är ju korruptionen oerhoert omfattande och den foerpestar hela samhället.

G.

Vi har väldigt mycket försäkringar och liknande som tar hand om situationen när ett brott begås. På sätt och vis innebär det att avtal ingåtts, där den enskilde på olika sätt förhandlat bort delar av sina rättigheter i de här sammanhangen. Det hanteras inom ramen för någon typ av administrativ apparatur istället, samhällsfinansierad sjukvård, försäkringskassa, försäkringsbolag etc. Även rättsväsendet hanterar ärendena när brott begås med automatik, polis åklagare domstol.

Det är likadant i Thailand uppenbart, men den enskilde är inte alltid lika väl inlindad i de här mängderna av avtal och har kanske inte fått ersättningar från försäkringskassa, sjukvård och försäkringsbolag i samma utsträckning som är normalt i Sverige. Det innebär också att man sitter ensam med full kontroll över hur frågan ska hanteras utan inblandning av en massa andra med möjlig restitutionsrätt mot den som vållat skadan.

Tack för alla fina upplysningar om att man ändå bör se det här som korruption även i Thailand. Medeltidens hantering med avlatsbrev för att köpa sej syndenas förlåtelse är då också andlig korruption, men det var ju därför vi fick Martin Luther och det protestantiska alternativet!
Tänk att det går att koppla ihop så mycket med vår egen historia, det smälter samman!