Hur går de till på ambassaden?

Tjena,

De kommer prata thai med henne. Vad de kommer fråga vet jag inte, minns inte, så det får någon annan svara på men det brukar vara typ vad din familj heter, vart de bor, hur gamla de är, vart hon jobbar, vart ni träffades, mm.

Min fru var där i tisdags och henne frågade dom om när vi sist träffades, hur många gånger vi träffats förut, hur länge vi känt varandra innan vi gifte oss och så dessutom lite frågor om min familj, om hon besökt Sverige tidigare och syftet med denna resa.
Sen så säger hon att dom är väldigt hjälpsamma där, hon berättade bla om en kvinna som stog före henne i kön som hade fyllt i sina dokument fel, det rättade dom till och dessutom så hade garanten lämnat en löneavi daterad 2007? Om den så talade dom om att den måste vara betydligt färskare och att hon skulle kontakta sin garant och be honom faxa ett nyare till dom så skulle det inte vara ngt problem.

/Micke

Efter totalt cirka 10 besök på svenska ambassaden i Bangkok måste även jag säga att personalen där är mycket trevlig och hjälpsam. Med något undantag.

Herr Chang har talat.

Jag var ju gift med min fru i Thailand drygt 5 månader innan hon skulle ansöka om visum och uppehållstillstånd i Sverige men det var 1991.
Och jag behövde inte göra någon intervju för mig i Sverige och hon i Thailand utan de gjorde ett undantag med oss eftersom vi bevisligen var gifta.
Så de intervjuade oss tillsammans faktiskt,ställde lite frågor till henne och då var jag tyst och tvärtom.Väldigt trevliga
och tillmötesgående.
Fast min fru var ju en vanlig kvinna och hade inte någon prostituerad bakgrund som många har och dessutom talar jag thai utmärkt.
Det finns knappast något att vara orolig för där bara se till att ha hennes dokument i ordning,översatta korrekt.

@gampa66 wrote:

Jag var ju gift med min fru i Thailand drygt 5 månader innan hon skulle ansöka om visum och uppehållstillstånd i Sverige men det var 1991.
Och jag behövde inte göra någon intervju för mig i Sverige och hon i Thailand utan de gjorde ett undantag med oss eftersom vi bevisligen var gifta.
Så de intervjuade oss tillsammans faktiskt,ställde lite frågor till henne och då var jag tyst och tvärtom.Väldigt trevliga
och tillmötesgående.
Fast min fru var ju en vanlig kvinna och hade inte någon prostituerad bakgrund som många har och dessutom talar jag thai utmärkt.
Det finns knappast något att vara orolig för där bara se till att ha hennes dokument i ordning,översatta korrekt.

1991 gällde andra regler, bl.a. kunde en thailändsk medborgare besöka Sverige som turist utan krav på visum. På den tiden fick svenska medorgare stanna i Thailand i 90 dagar utan visum. När Sverige gick med i dåvarande EG ändrades reglerna och som svar begränsade Thailand den visumbefriade vistelsen för svenskar till 30 dagar.

Göran

Det är väldigt ofta vi ser den här skrivningen med “de gjorde ett undantag ….” i såna här sammanhang.

Den innebär många saker,

* först och främst finns samvetsbetänkligheter. Varför annars få “gå på nåder” och känslan av att det nog inte står riktigt rätt till?

* en upplevelse av att ha blivit positivt särbehandlad. Den makten (godtycke) ska inte de här handläggarna ha, helt enkelt. Men man bockar och bugar för “överheten”, typiskt för klassamhället.

* Handläggaren har skrämt upp sökanden och sen tagit tillbaka det. De leker med människor. En vanlig företeelse men också en oacceptabel vidrighet. Man ska inte behöva utsättas för sånt, maktspel, småpåveri, revirpinkeri m m kallas dessa dumheter.

* Den sökande har inte förstått varför just hans ansökan blev godkänd, beslutsskälet är osynligt eller obegripligt.

Problemet ligger nog mest i att handläggare och sökande helt enkelt inte talar samma språk, man uttrycker sig och tänker på helt annorlunda sätt, lever i separata världar. Knappast ond vilja, det är missförstånd om man vågar inte fråga “vad menar du egentligen?“.

Ok, Descartes och Franska Revolutionen talade om Frihet, Jämlikhet och Brodeskap för över 200 år sen. Men i alla fall. Folk ska inte bli behandlade så här, varken positiv eller negativ särbehandling och man har faktiskt en underförstådd rättighet att kunna gå igenom sånt här med högburet huvid och kunna lämna det med gott samvete i förvissningen om att allt gått rätt och riktigt till. Det ska inte vara tal om någon egen, personlig, fördel eller nackdel, det ska vara i sin ordning bara helt enkelt.

Jag får själv helt enkelt dåliga vibbar av att man får såna här känslor före och efter ett sånt här besök, det förstoras upp med känslor av risk för att göra bort sej (var klämmer skon) och dåligt samvete för att ha skaffat sej en fördel på någon annans bekostnad eller kanske inte varit helt juste på intervjun …. Det är inte bra.

Men människan har förstås alltid gått omkring och känt sej skuldbelagd och med dåligt samvete, burit denna börda med sig genom livet. Skuld, synd och skam hamrades in väldigt effektivt av bl a Jesaja så detta har religiösa undertoner också och Messias skulle förlösa dessa känslor. Religionen är en nomenklatura för att beskriva det, rötterna ligger djupare än så, borde vara gemensamma för alla folk i så fall.