Varför oroar vi oss så mycket ?

Som jag ser det så handlar den thailändska synen på barnuppfostran om överlevnad. Min mor gör saker som en thailändsk mor gör för att hon är medveten om att man inte skall klema bort barnen, hon säger ibland “hur ska du överleva om jag och pappa dör”?. Det där med döden har av många skäl alltid varit närvarande i min familj och särskilt min mor är medveten om att man kan stå där som barn utan förälder om man inte klarar sig själv så kanske man gå under. Så jag är medveten om att det inte handlar om att hon inte tycker om mig utan att hon tycker så mycket om mig att hon vill att jag ska kunna klara mig själv när hon gör och säger konstiga saker. jag tänker på att en av mina kusiner redan vid 5(!)års ålder kunde sätta fyr på eldstaden och steka ägg till sig själv så fort han blir hungrig. Hans föräldrar menade på att det är bättre att han som ung lär sig fixa maten så att han slipper gå hungrig medan han väntar på två väldigt upptagna föräldrar. Jag upplever att man i thailand implementerar det där “tough love” medan vi i Sverige överöser barn med synlig kärlek och en massa saker istället och i slutändan får vi oroa oss för hur de skall överleva.

Det känns oerhört I-landsaktigt det där med att STÄNDIGT behöva bekräftas och säga “jag älskar dig” hela tiden. Kan det ha något med att göra att i I-länder så är man inte någoting tess om man inte ständigt visar hur mycket man älskar någon och många förväntar sig att få höra det hela tiden? Kan det ha något att göra med osäkerhet? “Om jag säger det tillräckligt ofta så är det nog sant!”.

Att ständigt oroa oss för tid måste väl handlar om att vi lever i en sån vardag där tid går åt. Även om jag “bara” ska in och plugga med studiegruppen måste jag ständigt ha i åtanke restiden till tåget, sedan tågtiden och sen kanske restiden till mötesplatsen. Vi slösar så oerhört mycket tid på att göra saker som leder till det vi egentligen skall göra. När jag jobbade mycket förr så gick precis all min tid åt att ta mig till platser för att jobba och plugga och ibland kunde jag få sova på buss eller tåg emellan jobb, föreläsningar och hem för att få tid att räcka till, då visste man precis var all tid gick åt. Nu när jag spenderar all tiden hemma så undrar jag fortfarande var i hvete all tid är! (oj har jag suttit vid dumburken hela dagen igen, hur gick det till?) Att oroa sig kostar faktiskt mycket tid…

En intressant tanke att svartsjuka skulle vara ett sätt att visa sin kärlek. Kan nog ligga en del i det…

Herr Chang har talat.

Jag har svårt att se att svartsjuka hör ihop med kärlek. Om man känner sig trygg i ett förhållande så behöver man inte vara svartsjuk. (Been there, done that) Jag tror snarare att thailändarna oroar sig för att bli dumpade och därför är de ofta svartsjuka. Det ska ju tydligen vara vanligt med mia nois…

det är nog inte vanligare med mia nois här där som här, men Thailand ligger lite “efter” i utvecklingen så det är fortfarande fint och ett bevis på rikedom att ha mia nois precis som det var hos överklassen är för säg en 100år sedan.

idag kallar vi det vänsterprassel etc. förr var det älskarinnor

@gosatta wrote:

det är nog inte vanligare med mia nois här där som här, men Thailand ligger lite “efter” i utvecklingen så det är fortfarande fint och ett bevis på rikedom att ha mia nois precis som det var hos överklassen är för säg en 100år sedan.

idag kallar vi det vänsterprassel etc. förr var det älskarinnor

Det känns väl ändå på något sätt som att folk inte öppet oroar sig för vänsterprassel i Sverige på samma sätt som de gör i Thailand, eller har jag fel?

nej det var lite min tes, dom gjorde det säkert mer förr? nu kvasi gissar jag bara 🙂

@KillerRacer wrote:

@gosatta wrote:

det är nog inte vanligare med mia nois här där som här, men Thailand ligger lite “efter” i utvecklingen så det är fortfarande fint och ett bevis på rikedom att ha mia nois precis som det var hos överklassen är för säg en 100år sedan.

idag kallar vi det vänsterprassel etc. förr var det älskarinnor

Det känns väl ändå på något sätt som att folk inte öppet oroar sig för vänsterprassel i Sverige på samma sätt som de gör i Thailand, eller har jag fel?

Du har fel, finns väl ingen här i Thailand som oroar sig för otrohet, det exploderar först när det sker. Men samtidigt är inte thailändarna rädda för otroheten för otrohetens skull utan för att den splittrar familjen och familjen är det viktigaste en thailändare har.

Dessutom har jag sett betydligt fler fall där mia noi har hjälp familjer att hålla ihop än fall där det har splittrat familjen. I de fall det har splittrats så har mannen gått till mia noi istället och lämnat frun. Har aldrig sett eller hört frun lämna mannen på grund av mia noi.

Att svenskar inte oroar sig är ju dumdistrigt, i undersökning efter undersökning hävdar fler än 50% att dem varit otrogna sina respektive, detta är säkert en orsak till att 50% av alla som gifter sig skiljer sig.

Svenskarna har blivit sjuka och värderar inte sina äktenskapet speciellt högt. Därfär är jag gift med en thailändska.

Svartsjuka behöver inte betyda att se om sina intressen utan beror i många fall på att dem faktiskt älskar sin partner.

@Mojay wrote:

Du har fel, finns väl ingen här i Thailand som oroar sig för otrohet, det exploderar först när det sker. Men samtidigt är inte thailändarna rädda för otroheten för otrohetens skull utan för att den splittrar familjen och familjen är det viktigaste en thailändare har.

Dessutom har jag sett betydligt fler fall där mia noi har hjälp familjer att hålla ihop än fall där det har splittrat familjen. I de fall det har splittrats så har mannen gått till mia noi istället och lämnat frun. Har aldrig sett eller hört frun lämna mannen på grund av mia noi.

Att svenskar inte oroar sig är ju dumdistrigt, i undersökning efter undersökning hävdar fler än 50% att dem varit otrogna sina respektive, detta är säkert en orsak till att 50% av alla som gifter sig skiljer sig.

Svenskarna har blivit sjuka och värderar inte sina äktenskapet speciellt högt. Därfär är jag gift med en thailändska.

Svartsjuka behöver inte betyda att se om sina intressen utan beror i många fall på att dem faktiskt älskar sin partner.

Jag upplever att det jämnt pratas om otrohet bland thailändarna och att man är rädd för att mannen vänsterprasslar eller lämnar en för någon annan. Gäller både thailändare i thailand och i Sverige. En av mina kusiner är resultat av att mamman varit mia noi så visst är det faktiskt så att mannen tar hand om sin mia noi, vilket för mig känns ganska konstigt. Det du säger om rädsla för otrohet var det jag menade fast jag sade nog det mindre tydligt.

Jag menade att svenskar inte öppet snackar om det på samma sätt som jag upplever thailändskor gör. Det känns som om en svensk kvinna mer ignorerar problemet trots att det finns där tills det uppdagas och först då blir det en scen… Ibland känns det som om svenskar är bättre på att ignorera problem som man kanske borde bry sig om medan man oroar sig för saker som egentligen är obetydliga… Blev det tydligare?

Håller med dig om det mesta, Glegolo.
Men det kan också vara en liten statusgrej, både för mannen och kvinnan, att de har råd med mia noi.

Du är så duktig när det gäller skrivande, ta inte allt som kritik.

Jag flyttar tråde till “Att bo i Thailand, Kultur, Samhälle & Politik”.

Göran