Hem Forums Gemensamt, för alla Samlevnad & Relationer Tappat ansiktet?

Viewing 11 reply threads
  • Author
    Posts
    • #389191
      cpo

        Hej! Har ett förhållande med en thaikvinna nu i sedan ett drygt halvår – sammanlevt 2 1/2 månad av den tiden. Nu har det blivit en synnerligen märklig reaktion från kvinnans sida efter att jag märkt en “lögn”. Kvinnan har sagt till mej att hon varit på ett ställe för att ordna en del papper. Lång resa dit – flyg i en timma. Efter det skulle hon göra en del annat. För att höra efter när papperna var klara (jag tyckte det började ta tid) ringde jag till Thailand och frågade om det hela. De meddelade mej då att kvinnan inte varit och lämnat något till dem! Jag skrev ett mail om detta – “du har inte varit där enligt dem, vad har hänt”? Fick ett nästan tårdrypande svar, “ja jag har inte varit där, jag sade så för att jag inte orkade, och ville inte göra dej ledsen och arg på mej…” “Vill du inte ha mej nu så slutar vi förhållandet” “Jag älskar dej, men kan inte göra dej ledsen”. Detta och fyra mail till med texter om att vi måste hålla upp ett tag i vår kontakt, hon klarar inte att tala med mej i telefonen etc. Jag har som svar skrivit att det absolut inte är någon fara med det hela, jag förstår att hon hade för mycket att göra, älskar henne mer än att en sådan här sak skulle förstöra vårt förhållande,,, mm. Själva grejen som sådan är inte det minsta allvarlig, utan det är bara det att hon talat osanning om det hela.
        Är detta ett exempel på att hon nu “tappat ansiktet” inför mej? Hur ska man nu kunna komma runt detta så hon åter blir som innan? Jag har inte råkat ut för en sådan kraftig reaktion tidigare – det har alltså inte varit någon kraftig ordväxling eller liknande alls mellan oss.
        Känner några av er igen en sådan här reaktion? Tips om hur jag ska göra för att “lätta” upp det?
        /cpo

      • #446895
        ragson
        Participant

          Verkar som att du måste ta dej dit hon är. På plats och ögon mot ögon kan du nog förklara och få reda på vad som hänt. Via mail är det bäddat för missförstånd. tror iaf jag…

        • #446896

          Ja – så här fungerar många Thai. De har en outgrundlig förmåga att i situationer där de¨felat¨ ändå lyckas med att få partnern att känna sig skyldig och spela på hela känsloregistret. I det här läget vill hon med alla medel få dig att bedyra henne din kärlek. Mitt råd är att ta ett steg tillbaka.
          Angående lögnen så finns en liten varningsklocka beroende på vad det nu handlade om. Som en annan skrev, gör inga affärer etc då distans, utan var på plats.

          Lycka till!

        • #446897

          Acceptera aldrig en ren lögn!

        • #446898
          stgrhe
          Participant

            @Lelle wrote:

            Mitt råd är att ta ett steg tillbaka.
            Angående lögnen så finns en liten varningsklocka beroende på vad det nu handlade om. Som en annan skrev, gör inga affärer etc då distans, utan var på plats.

            Håller fullständigt med Lelle i det han skriver ovan. Gör klart för tjejen att en lögn aldrig är acceptabel och kan hon inte acceptera detta är det bara att gå vidare och söka lyckan någon annanstans.

            Thailand är fullt av välutbildade och balanserade yngre och medelålderskvinnor som söker en seriös relation med en västerlänning att det i princip bara är att “ta för sig” om man riktigt ser efter.

            Göran

          • #446899

            Mycket av allt dåligt som händer i ett förhållande mellan oss från norr & Thaikvinnor är miss förstånd till 80% skulle jag tro, Dom säger aldrig nej någon gång, fast dom inte förstår så säger dom ja och allt blir fel, som i ditt fall det kan vara en skit sak för dig du sagt men en stor sak för henne fast du inte tänkt på det eller att du inte menar som hon tolkar det, jag skulle åka efter & försöka reda ut det, det kan bli sämre eller mycket bättre relation mellan er och du slipper gå och må dåligt en längre tid och inte veta varför det blev så. Om du älskar henne åk efter henne det blir bättre. Lycka till :sunny:

          • #446900

            Min erfarenhet är att Thai ofta ljuger om saker som egentligen inte är värda en lögn, dvs ljuger men inte vet varför de ljuger. Jag upplyste i inledandet av vårt förhållande min fru om att lögner är något jag aldrig kan acceptera, en lögn förtsör så mycket . Hon har sen dess helt slutat upp med dessa dumheter. Se för all del upp , dom är som skrevs specialister på att skylla ifrån sig på sin partner när dom själva gjort något felaktigt. … 🙂

          • #446901

            Tyvärr är det så :pale: . Jag har själv fått upp levt det i mitt förra förhållande,

          • #446902
            scherloff
            Participant

              Jag har inte, och har inte haft, något förhållande med en thailändska men kan inte låta bli att undra över varför så många svenska/västerländska män verkar vara så otroligt godtrogna och lättlurade? Jag har hört otaliga exempel på hur många alltför blåögda västerländska män blivit grundlurade av thailändska kvinnor. Som Göran skriver så finns det naturligtvis gott om välutbildade, seriösa thailändska kvinnor, för den som nu vill ha en sådan kvinna. Ibland får man nästan lust att tänka att en del män är så naiva att de får skylla sig själva, men samtidigt ska ju ingen behöva bli förd bakom ljuset, sådant är ju aldrig OK. Men tänk för sjutton lite kritiskt och var inte så himla blåögd!

            • #446903
              ragson
              Participant

                Det kommer troligtvis komma fler män till LOS som får göra sina egna misstag. Hur mycket info det än finns på webben och vad kompisarna berättar. En kompis till mej var i Pattaya för första gången i somras och han bara gick runt som i en dimma när han kom hem. Det är det enda han pratar om nu, hur himla toppen han hade haft det. Det spelar ingen roll hur mycket man än talar om dom faror och fällor som finns, det är inte lätt att stå emot verkar det som… :love4:

              • #446894
                cpo

                  Hej igen
                  Ja, nu var det förstås inte denna där eviga “blivit blåst av thailändska” debatten (som finns i ett extremt överskott på detta forum) jag menade. Självfallet kan vi alla bli blåsta på ett eller annat sätt av svenskar, tyskar, thailändare, etc etc.
                  Jag blev (i detta forums ögon) “blåst” av min fd fru. Visserligen var vi gifta i 25 år, men sedan….skilsmässa medförande att jag fick ett oerhöt ekonomiskt bakslag (hus, pensionsförsäkring, fritidshus, företagslokal – allt skulle lösas ut genast!). Visst “blåst”? Eller hur ska man se på det då? Hon var synnerligen svensk. Det tog alltså många år men sedan,,,,
                  Ja, ni förstår nog vad jag menar med dessa evinnerliga diskussioner om blåst eller inte.
                  Vad gäller “min kvinna” så är jag helt introducerad – och välkomnad – i hennes släkt (mor, syster, moster samt deras respektive familjer, som alla bor i Sverige), hon är introducerad i min familj. Vi har inte fräffats på någon bar i BKK utan i Sverige när hon var här på besök hos sin familj. Självfallet kan allt allt vare en stor bluff – men lite besvärligt är det att dra in hela släkten i ett “blåsande av en Farang”. Eller inte?
                  Nej, det eventuella trovärdighetsproblemet är och förblir mitt – och det var inte det jag menade.
                  Jag menade helt enkelt det jag skriver.
                  “Tappat ansiktet”. Vad kan man göra? Hur ter det sig?
                  I bakgrunden här finns ett dödsfall i familjen, hennes biologiska far (som hon levde med tills hon var drygt 20 år) dog i mitten av juni. De stod varandra mycket nära, hon är äldska dottern oc htog ett enormt ansvar vid hans död och vid den långdragna begravningen (en vecka tror jag det var). Efter detta fick hon en gulsot (hepatit A) samt är nu vad vi i Sverige skulle kalla för deprimerad. Går i templiet dagligen för att bli kvitt “onda tankar” kring sitt agerande när pappan dog. Hon är exteremt trött – hörs inte minst på rösten och syns tydligt vid chattning. Hon är alltså inne i en synnerligen svår sorgebearbetgening tillsammans med en rent fysisk sjukdoms efterslängar. Det är i det sammanhanget detta också har kommit. Därav mina frågor – rent konkret. Hur bör man agera? Kan det vara exempel på just “skam¨ “tappat ansiktet”. Sedan mitt första inlägg har vi talats vid och mailat mer. Hon är extremt ångestfylld och säger sig nu behöva en längre period (cirka en vecka) i templet för att “få rent i huvudet”. Tips? Någon som har även synpunkter på sorgearbetet för thailändsk troende kvinna – om det skiljer sig från vårt sätt att sörja?

                  Mvh
                  cpo

                • #446904

                  Ja du, detta med att under en sorgeprocess helt förändras beträffande ett normalt stabilt psyke kanske inte är så konstigt,kan bara själv gå tillbaka fem år när min älskade far gick bort. Säkerligen uppfattades jag som en helt annan och främmande människa under en låååång tid. Troende Thaikvinnor har ett behov att få lösa sina själsliga problem i tempet, Har varit mycket ute på ett tempel i Stockholm och har själv konverterat mer och mer till Buddhist under de sista två åren, även om även där finns mycket att önska….. Mitt råd är att ta det lungnt, lyssna , lyssna … och framför allt, 25 år är en lång tid(om detta är samma kvinna). Tror nog att hon snart kommer till självinsikt att hon har mest att förlora på detta , Buddhismen är nämligen enormt självisk i sin utövning(min åsikt). Lättare att förstå agerande om man tänker på det.
                  Har talat med en del kvinnor samt män som vistats i templet under en längre tid, tillex sorgearbete efter en skilsmässa samt även efter en släktings bortgång. De talar mycket med prästen som oftast har en mycket klar syn på lösningar i problemen.
                  Tror nog att detta med att forcera inte fungerar så bra . Inte heller att “ställa mot väggen”då dom du “tappar ansiktet”och istället ofta ljuger samt blir offensiva/aggresiva i sin attityd

              Viewing 11 reply threads
              • You must be logged in to reply to this topic.