Trött – Nu håller bägaren på att rinna över

Kommunikation, Kommunikation,Kommunikation….

Besöksvisa lär ju vara uteslutet om du inte har extremt mycket pengar på “banken” då tre månaders dialys lär gå loss på sisådär 100.000 eller mer…

Däremot om ni ska bosätta er i Sverige (uppehållstillstånd) är det givetvis vård på samma premisser som för alla andra…Det har inget med medborgarskap att göra alltså…

Det här borde ni givetvis diskuterat tidigare, och det är givetvis svårt att ge råd, men eftersom det verkar gått så långt så du funderar på att dumpa henne har du väl inget att förlora, min erfarenhet är thai ofta spenderar så mycket pengar som man för tillfället har tillgång till och så får man lösa resten senare på nåt sätt, sätt undan en rejäl summa varje månad och anpassa utgifterna efter detta sen, det kan ju givetvis gå åt skogen på alla möjliga sätt…

Tråkigt. Vet inte vart jag skall börja men man kan ju tycka att du förklarar för henne att TV:n är inte till för såpa opera, speciellt inte dagtid och att det är dags att börja laga mat hemma eller hon börjar jobba igen. Oavsett måste du prata med henne och förklara hur du känner. Tycker det känns som du redan väntat för länge…

Åka till Sverige kan ni glömma om det inte är på UT – ingen försäkringsbolag kommer betala hennes dialys. Nyfiken, varför går hon på dialys?

Hon har ju landat sin pensionsplan så jag förstår att hon håller i dig med näbb och klor. Tycker du skall berätta NU hur du känner och sedan ge henne 2 veckor – inte tvärtom. Då ges hon/ni åtminstone en ärlig chans.

Jag känner igen fenomenet från flera mixade par som jag träffade när jag bodde i Khon Kaen. Det du beskriver att hon gör är något hon inte ens skulle komma att tänka på att göra om du vore en thailändska man. På något sätt verkar det som att det är en status för alltför många issantjejer att “skaffa en farang” och det var oräkneliga som frågade mig eller min fru om vi inte kunde “hitta en farang” till dem.

Många av de som lyckas blir som förbytta och de slutar arbeta och sedan skall det köpas bil, hus och en massa prylar som ger tjejen och hennes föräldrar status. Dessutom är många av dem oerhört svartsjuka av sig och hela tiden rädda för att någon annan kvinna “skall ta farangen ifrån dem”.

Mitt råd är att du tar tjuren vid hornen och börjar med att klippa av försörjningsbiten. Förklara att det absolut inte blir en enda baht till hennes föräldrar eller andra släktingar. Om det är viktigt för henne, vilket det med största sannolikhet är, säger du till henne att då får hon börja arbeta igen eftersom din ekonomi inte är ämnad för dem. Det skulle inte förvåna mig om du helt plötsligt blir ointressant och då vet du ju att det inte innerst inne var dig hon ville ha.

Göran

Man ska aldrig sätta i system att skicka pengar, vad det än gäller. Jag själv och flera historier här på forumet verkar ha just den biten gemensamt, du blir en ATM. Sen brakar allt.

Tänkte på det- Du har full kontroll över hennes utgifter. Dessa utgifter kommer säkerligen att ökas med tiden.
En fråga som man bör ställa sig är varför man hela tiden ska låta deras problem bli ens eget.

Hoppas det går bra för dig i slutändan.

@Dr.Knas wrote:

En fråga som man bör ställa sig är varför man hela tiden ska låta deras problem bli ens eget.

Där har du en viktig poäng och det är inte självklart att man skall försörja sin kvinna bara för att hon är thailändska. Blir man sedan ett par på riktigt bör båda bidra efter bästa förmåga till kärnfamiljens välbefinnande.

Hoho, Jhonny 66

Min lilla underbra hustru har bott i Sverige i snart 8 år , hos mig har hon bott i 4 år , hennes två tonårsdöttrar har bott hos mig i 1 1/2 år. Vad äger dom tror du, jo det dom kom hit med DVS sina kläder samt kanske litye extra kläder samt skor . Allt annat är mitt från förr eller nytt som jag inköpt , inte ett skit bidrar dom med när det gäller matriella ting …

Allt som köps (om det köps) tas ner till Thailand, tll familjen eller till min frus egna hus ,,,,,,… Jag tror det du pratar om är typiskt för Thaidamer i ett annat land än Thailand. Om dom inte har bestämt sig för att leva resten av livet här 🙂 Spara det gör man för att kunna leva i Thailand på ålderns höst samt för att bekosta barns utbildning…. IOFS ett mycket smart drag som jag snarare uppmuntrar än förkastar …..

Ok, du bor i Thailand, förmodligen ännu värre då, i Farangland växer det ju slantar på träden 🙂 Min fu jobbar och sköter sig men likförb… så kan hon inte bidra med mycket… konstig inställning om att “göra rätt för sig “. Vet inte heller jag om jag kommer att acceptera detta “tänkande”så länge till. Att leva på sin man med sina egna barn är tydligen helt OK , Men åt andra hållet så är allt i Thailand väldigt strikt familjens DVS den tillhör nog aldrig en Farang helt och hållet, inte som jag känner det i alla fall .En mjölkkossa är man , men även skandinaviska kvinnor kan vara likadana , det skulle jag aldrig acceptera så varför acceptera att en Thaidam tänker så ,, bara för att hon är Thai 🙂

Själv förklarade jag från början att någon vandrande “ATM” det är jag inte och kommer aldrig att bli,,känns som det är bättre att klargöra från början vad som gäller och är det “äkta” känslor så håller det,, att hjälpa till lite för båda ska ha ett bättre liv det gör man ju för den man har känslor för, är ju lika om man har en flickvän som är svenska,,sen efter att ha läst tragiska historier så blir man kanske lite mer på sin vakt när det gäller kvinnor ifrån thailand,,

hoppas det ordnar sig..

Bagge,

Det är nog så att man skall alltid vara lite på sin vakt 🙂 Jag talar bestämt om vad som kostar samt att jag inte kan ta mer kostnader. min fru börjar nog förstå att jag inte är villig att bidra med allt, det räcker med gratis logi för tre Thai 🙂
Visserligen så har man det som en kung , otrolig omvårdnad samt för det mesta glada miner . Man skall ju inte bara klaga utan se alla fina fördelar med att vara gift samt leva med Thai :cheers: Men visst tänker dom nog lite annorlunda , men det är väl det som gör charmen 🙂

Hahaha… Din son är latheten själv, min frus äldsta dotter är samma stuk på dvs latheten själv. Den lilla är lik mamma dvs en arbetsmyra. Nej Thaidamer ger otroligt mycket tillbaka , mycket i form av omvårdnad samt kärlek, Dom är fantastiskt kvinnliga … och även fantastiskt underbart dumma som inte förstår sitt eget bästa 🙂

@johnny66 wrote:

…Det känns inget kul men jag kan inte må dåligt hela dagarna pga henne. Livet är för kort för det.

En förutsättning för att man skall kunna nå ett harmoniskt och kärleksfullt förhållande är att båda partet mår gott. Bryt upp och finn ro i dig själv igen innan du inleder ett nytt förhållande. Lycka till!

Göran

Uppenbarligen är flickan njursjuk på något sätt och går av den anledningen på dialys samt mår säkerligen inte bra själv heller.

Skulle tro att hon är desperat och att det inte är väl bevänt med orken pga sjukdomen och de upprepade dialysbehandlingarna.

Situationen är inte helt ovanlig när det gäller äldre, långvariga, parförhållanden och det är begripligt att den är jobbig.

Men ska Du bryta upp så borde det ske på ett snyggt sätt så att hon kan klara sej på ett vettigt sätt annars är det omänskligt. Mellan raderna tycker jag mej kunna utläsa att det egentligen är så Du upplever situationen även om Du inte säger det rakt ut. Och det är klart att det inte är enkelt att lösa när det nu ser ut så här och man inte har resurser att finna en lösning.

Det är sorgligt, hoppas det går att finna en bra lösning som fungerar för er båda två!

@Thaisambo wrote:

Men ska Du bryta upp så borde det ske på ett snyggt sätt så att hon kan klara sej på ett vettigt sätt annars är det omänskligt.

Visst är det synd om tjejen med hennes njurproblem men ett förhållande kan inte baseras på att man tycker synd om sin partner. Om Johnny väljer att ge henne en slant eller ej måste vara hans ensak, men nu är det ju så att tjejen slutade sitt jobb utan att informera honom om detta och som vuxen individ måste man ta ansvar för sina handlingar och bära dess konsekvenser.

Göran

Det är med andra ord ett exempel på en kulturkonflikt…. Det visar med all önskvärd tydlighet på hur synsättet skiljer sej åt mellan västvärlden och Thailand och varför man är försiktig med att inleda en relation med motsatta könet i Thailand. Det är en försiktighet som går så långt att det knappt ens är möjligt att ha vänner av motsatt kön i Thailand med traditionellt synsätt.

Thaisambo :

Ett klokt yttrande tycker jag, en kulturkrock i och med samlevnad , hel rätt

@johnny66 wrote:

Hej Thaisambo. Vad jag kan läsa mig till i dina inlägg så har du inte läst allt från början, det tycker jag att du ska göra innan du pratar om försiktighet: Tyvärr ärt det tvärt om med oss i väst, det är därför så många blir lurade av Thailändskor & deras familj, Vi är ett lätt offer pga att vi inte är försiktiga.

Johnny66,

Jag har läst hela tråden, men skillnaden mellan västerländskt och thailändskt synsätt kan karaktäriseras dels som att vi i väst har ett “moderniserat” synsätt, med en tämligen fri syn på en relation, att den kan ingås och brytas upp ganska lättvindigt. En effekt av ett emanciperat eller jämställt synsätt, där parterna inte ska vara beroende av varandra, t ex ekonomiskt. Exempelvis ett äktenskap kan numera lösas upp och begreppet trolovning är borttaget i Sverige (1915). Det är stora skillnader mot det gamla synsättet, som var förhärskande ända in på 1930-talet då förändringarna började slå igenom hos den breda massan.

Försiktig har man varit i väst också, men det är väldigt uppluckrat nu – vi är väldigt öppna för att ingå nya relationer med nya partners, skilsmässofrekvensen är hög (tidigare fick man överhuvudtaget inte skilja sej, äktenskap var livsvariga). Det är väl därför vi har så lätt att drulla in i en ny relation – inte bara med thailändskor förvisso, men det finns de som har ett helt annat synsätt på vad en relation innebär, format genom gammal tradition och sed.

Thailand är i en brytningstid mellan gammalt och nytt, men det gamla synsättet lever fortfarande kvar på många håll, att det är mannen som i första hand försörjer familjen och att en relation ingås i första hand av ekonomiska skäl. Barn kan exempelvis fortfarande trolovas med varandra även i späd ålder i Thailand, ett system som är borta hos oss, hur länge sen är jag osäker på, men skulle tippa runt ca 100 år. Det tillämpas fortfarande i Europa hos vissa folkgrupper i sydöstra Europa, Balkan och Turkiet, som vi kan läsa om ibland när det gäller invandrare i Sverige.

Det är inte menat som någon kritik mot Dig – jag har själv haft för brått med relationsbildning några gånger – men man lär sej med tiden och det är en lärdom att ta till sej att partnern kan ha ett helt annat synsätt med sej än vad man själv har med sej i sin infrastrukturella kultur. Det är något som det tar tid att få klart för sej, såna saker brukar man inte vara medveten om från början – det är ett svårt område, och det kan finnas sådana problem även mellan partners i Sverige när de kommer från olika familjer, eller för den delen, olika landsändar, landsbygden eller storstaden etc.

I det här fallet känns det mest som att Du råkat ut för någon som mest varit ute efter att kunna “pensionera” sej och hitta någon som vill ta hand om henne av numera kända skäl. Det är en sorts “hästhandel” och det har gått längre än nödvändigt innan ni förstått vad som håller på att hända. Jag tror det gäller båda, annars hade hon inte haft så brått att säga upp sej från sitt jobb, nånting har gått snett på den punkten. Tror inte någon varit ute i ond vilja utan man har på båda håll satsat allt man har att ge för att få ett bra liv.

Just detta med att ingå en relation av ekonomiska skäl känner jag igen väl. Även praktiska skäl är vanligt , då främst när en Thaikvinna boende i Sverige blir utkastad eller “dumpad” av en sambo eller man . Hon hamnar då lätt i stora problem I och med att hon ofta har språkproblem och inte kan leva som singel i Sverige. Ingen bostad, ingen läsförståelse, ingenting i princip 🙁 . Hon är i oerhört behov av att hitta en partner för att kunna stanna och jobba här, tråkigt men sant så hoppar då många Thaikvinnor från den ena till den andra sängen, och får i sin förtvivlan därigenom ett oförtjänt dåligt rykte .. Ett mycket tråkigt läge för en ensam Thaikvinna i Sverige. I Thailand har vi även detta med vad som anses om en frånskild kvinna med barn. Speciellt i en Thaiby där hårda regler betsämmer den sociala rangordningen bland byns kvinnor.

Sorry för lite offtopic 🙂

@Thaisambo wrote:

Det är med andra ord ett exempel på en kulturkonflikt…

Det håller jag inte med om eftersom tjejen ifråga aldrig skulle ha agerat på det sätt som beskrivits om hon träffat en thailändsk man. Då hade det inte kommit på frågan om att sluta jobba för att bli försörjd eller böra yla om att köpa bil till pappan för pengar hon inte har.

Göran

Du vet väl att det är skillnad på Thai/Thai relationer och Thai/Farangrelationer 🙂

just detta att kunna se skillnad är just en del av kulturen………………………………. Thaiman vilar och dricker ,Farang jobbar och jag vilar… Hehe……. 🙂

Såna frågor som hur man ska organisera tillvaron (t ex sluta jobba) eller klara sinsoden (ny bil till pappan) ser ju ut att komma upp hela tiden, det är inget specifikt för just det här fallet. Det kan vara hur sublimt som helst och ett lirkande beroende på hur den underliggande kulturen ser ut om hur det ska vara, att man lyckas klargöra sin syn på ett tydligt sätt så det inte blir missförstånd pga t ex feltolkningar.

Just sinsodförhandlingen är – som flera talare visat – svår för västerlänningen och det är ju en fråga som många aldrig hört talas om tidigare eller har något begrepp om rimligheten i. Med den bakgrunden har man inte en aning om hur man ska hantera den och har ingen egen familj i Thailand med vana och rutin från sådana frågor.

Någon berättade på forumet att det där med sinsoden tog hans sista pengar just då och de pengarna hade han tänkt använda till nåt annat. Det är lätt att föreställa sej vilken betydelse den egna familjens erfarenhet, hjälp och stöd har i det läget – när detta finns att få – för en “förstagångare” som aldrig gjort detta förr eller ens vet något om vad som är brukligt.

Det är förhandlingar på ett område och med förutsättningar som vi – när vi kommer i kontakt med det första gången – inte har något begrepp eller någon uppfattning om – det är ett vitt fält, det okända. Det tar tid att lära sej det, men då är man sen efter den lärdomen att se som en ärrad veteran, som säkerligen fått sina rispor.

Det var lite sånt jag hade i åtanke.