Vattenfilter

Skalis: Det tror jag knappast.

Visst reagerade jag över prissättningen, men vi fick väldigt mycket för pengarna i form av omfattande personlig service, olika evenmang, besök på Amways center i Pattaya etc och jag tror inte försäljaren tjänade speciellt mycket på det.

Affären genomfördes av sambon med en systerson och de ville även ha med mig i Amways verksamhet. Jag kan inte chikanera sambon i hembyn genom att ifrågasätta henne inför en nära släkning i hembyn.

Men jag har kollat på företaget, både på Wikipedia som på http://www.amway.se och http://www.amway.co.th – det är ett amerikanskt företag som håller på med något som Wikipedia kallar för pyramidförsäljning.

Företaget fyllde 50 år för inte så länge sen och har funnits ett bra tag, priserna är satta centralt liksom även produktsortimentet och försäljarna har små möjligheter att påverka de delarna. Det drivs på ett liknande sätt som t ex 7-11 eller Toys “R” Us efter amerikansk affärsmodell (franchising).

De thailändska försäljarna lär inte tjäna särskilt mycket, prisnivån är för hög för att få volym på det och de kompenserar med ett mycket omfattande personligt service- och omsorgsarbete med sina kunder.

Och vattenfiltret var förnämligt, faktiskt det bästa jag någonsin sett för privatbruk. Försäljaren gjorde dessutom återköp på det vattenfilter vi hade sen tidigare och som vi köpt av en annan släkting – han betalade samma pris som vi ursprungligen gett för det och lämnade dessutom ytterligare rabatt…. Vi hamnade 10.000 baht under listpriset, det motsvarar närmare 1/3 av listpriset i rabatt.

De ville också värva mig som försäljare i verksamheten, men jag har aldrig hållit på med direktförsäljning och det är dessutom en bransch som av olika skäl inte fungerar praktiskt för mig. Men de bjöd på bilresa till Pattaya och besök på Amways stora center där, bl a för att ge möjlighet att knyta kontakter med högdjuren i organisationen. Jag har fortfarande de kontakterna kvar på Facebook.

Auan: Tack för Din kommentar – det värdesätter jag!

Mina egna erfarenheter och kunskaper om vattenfilter är naturligtvis begränsade och inte att jämföra med t ex ett kvalificerat vattenlaboratorium – det är ett svårt område och det är inte lätt att få till det optimalt på egen hand som amatör.

Vi hade en sommarstuga förr i tiden som var anslutet till för området gemensamt sommarvatten (stugan är kvar, ägs numera av exfrun), jag var med ca 20 år.

Vattnet var inte riktigt bra, lite skräpigt genom fällningar från de plaströr som anläggningen byggde på och sen trängde nog ytvatten in också men lite humusämnen och dylikt. Jag kapade inloppsledningen till fastigheten och monterade ett vattenfilter, ca 500:-, som försågs med ett relativt prisbilligt partikelfilter (byts årligen och kostar ca 80-100:-).

Genomströmningskapaciteten i den anläggningen var ca 30 l/min och vattnet blev rent och klart och fullt drickbart, smakade gott. Hade jag bytt filter till t ex en kolfilterpatron skulle det kostat ca 250:-/år för patronen och genomströmningen sjunktit till ca 5 l/min – inte vettigt för hushållsvatten, trädgård, tvätt, dusch, disk m m, men kanske för enbart dricksvatten, som då blir näst intill kemiskt rent.

Genomströmningarna har inte jag mätt, det är enligt fabrikantens uppgifter.

Det här dög alldeles utmärkt ute i den svenska skogen och brunnen hade inte problem med t ex saltvatteninträngning så det funkade bra.

Kolfilter har jag begränsad erfarenhet av, de fungerar som partikelfilter, men gör även en kemisk rening av vattnet, man kan läsa på deklarationen som följer med filtret om hur pass kapabelt filtret är på att rena vattnet från olika skadliga ämnen. Det är något helt annat än ett enkelt partikelfilter och är dessutom betydligt dyrare (måste bytas med vissa mellanrum för bibehållen funktion). Men vattnet blir som regel fullt drickbart och välsmakande. Det finns några undantag, vilka deklareras, för att man ska kunna välja rätt filter i förhållande till den egna vattenkvaliteten och vad det innehåller kemiskt sett.

Thailand är säkert inte att jämföra med Sverige ur vattensynpunkt, vi tar själva vatten ur egen, grävd, brunn, vilken fylls på genom markinfiltrering. Normalt går den påfyllningen många meter genom tjocka marksediment och vattnet är följaktigen klart och ser bra ut redan i brunnen. Ändå filtrerar vi det genom kolfilter, främst det vatten vi dricker.

Det finns konstiga saker i marken i Thailand, framförallt efter amerikanernas mångåriga närvaro och användning av diverse kemiska stridsmedel i t ex Vietnam- och Kambodjakrigen.

Indokina, som Sydöstasien kallades tidigare, var länge ett problemområde under kolonialtiden och kolonialväldets sönderfall och man vet inte alltid vad som egentligen finns i marken och kan lakas ur vid t ex en översvämning – som naturligtvis slår ut markinfiltreringen till brunnarna om vattnet står högt nog. Det finns mer avancerade källor om detta så jag stoppar här.

Men vill man ha riktigt bra vatten och vet med sej att det är allvarliga problem så ska man ta hjälp med det, rörmokare, vattenlaboratorier och andra experter på rening av vatten. Sånt kan kosta hur mycket som helst, vi köper en burk med bra data deklarerade och bra filter och hoppas det är löst med det – annars finns buteljerat flaskvatten som man hoppas är ordentligt kontrollerat i produktionen.

Inte så lätt att få fram optimalt vatten, både ekonomiskt och så vad det är man får praktiskt i slutändan. Det är i grund och botten ett globalt miljöproblem – drickbart färskvatten räcker förfärligt nog inte till alla och finns inte att få överallt!

@Auan wrote:

Det man inte ser finns inte.

En kemikalie fabrik har drabbats av översvämningar folk som bor granne med den har hamnat i koma ligger nu på sjukhus. TV ringer upp ägaren han svarar bara kort och bestämt vi har inga kemikalier i vår kemikaliefabrik.

Så lätt det kan bli missförstånd.

Absolut! Här ett vida känt svenskt exempel för en del år sen från BRÅ:

Det svenska miljöbrottet föddes i Teckomatorp