Agående trovärdigheten i vad man lovar sin livspartner

@Phonthaisongthaisilk wrote:

Har märkt att detta med olika typer av muntliga garantier är väldigt osäkert när det kommer från Thai, visst även Europeiska kvinnor har ofta tagit lätt på vad man lovar. Thai vänder kappan efter hur det blåser känns det som,
Där stålar och trygghet för tillfället finns är bästa stället. Tycker tråkigt nog att det ofta lyser igenom mer hos Thai än hos mina tidigare skandinaviska livspartners. För mig är ett löfte heligt , däremot verkar detta inte vara så för Thai,löften
är nåt man uttalar och sen helst glömmer bort om de är till besvär .
Det finns alltid en “bra förklaring” till varför det inte blev som man tänkt sig ….. Familjen först sin farang kan man byta ut ,
Detverka vara Nåt som inte bara är en skröna
Några som känner samma eller har jag missuppfattat det hela

Familjen går alltid först i thailand och farang eller ingifta thaipersoner måste bevisa sin trohet mot familjen annars blir man ” utstött”.
Men är man pålitlig så kan man som farang avansera högt i rang inom familjen, helt klart. Misstag man gör kan däremot förstoras kraftigt och man blir ett samtalsämne på byn. 🙂

När det gäller större köp som hus, så skall eller bör man alltid kontakta advokat som fixar alla papper.
Jag har personligen inget skrivet men jag har heller inte köpt hus eller lägenhet. Jag köpte en bil i min särbos namn men den har inget större värde. Sen har jag köpt 2 scotrar i hennes namn också men det är inte heller något större värde.
Däremot berättade hon för mig att hon ville jag skulle få ärva huset i byn om något skulle hända henne så möjligt att vi ska kolla upp om det går att göra mig till arvtagare av huset och gården. Det känns som det blir svårt eftersom vi inte är gifta samt att jag mera är att betrakta som långliggare. Men jag antar att hon har rätt att testamentera egendom till vem hon vill. Sen om jag inte kan äga det utan måste sälja av egendomen är väl en annan sak.
Vem har påstått att det skulle vara enkelt? 🙂
I Thailand är det helt klart en fördel juridiskt sett att vara gift! Men vi har inte hunnit under dessa korta 10 år. Felet är mitt men jag har inte varit mycket för giftemål, kanske jag vill känna mig fri, hmm.
Vi måste alltid tala om varandra som fru och make när vi pratar med folk i omgivningen men det är inget problem.
I thailand gifter man sig fort och det anses nästan konstigt att man inte gifter sig om man är ihop :silent:

Olika kulturer har olika värderingar i fallet och man behöver inte gå längre än ner till Frankrike för att man skall få en helt annan tolkning på vad det uttalade ordet betyder. I den Lutherska läran “skall man stå vid sitt ord” har man fått lära sig, något som inte alltid är det bästa. I Frankrike kan man t.ex. få höra följande: “det där var ju bara något jag sa, det menade jag inte”.

Man bör tänka på att det Lutherska tankesättet och dess kultur inte alls har världsligt monopol och därför får man vara beredd på att människor från andra kulturer har andra värderingsnormer.

Göran

Olika kulturer har olika värderingar skriver stghre. Tja, det stämmer säkert. Men intresset för sin partner betyder säkert också en hel del hur man vill ha det sagt vid vigseln och hur man vill efterleva det, och orsaken till giftermålet. Detta gäller inte bara Thailändare.

För egen del så var jag inte särskilt intresserad av det Svenska äktenskapets juridiska bindninga, än mindre att bli lås till de känslomässiga. Vid den borgerliga vigseln tvingade jag vigelförättaren att ändra i texten så att han inte sade något om kärlek o.s.v.

Jag är övertygad om att mina efterkommande får det bra ändå utan att tvingas sätta fötterna i Thailand allt för ofta.

Sälj skiten, sade sonen senast på flytande thailändska angående mark i Thailand, då vi berörde ämnet från en helicopter-platta när han skulle ta sig till en kompis landsställe i Vaxholm. Själv är jag mer tveksam och funderar hur svärföräldrarna funderar, och min egen eventuella framtid i området. Trots allt gillar jag svärföräldrarna fast de inte bjuder på Chang eller öl av märket Leo, fast en kusin har ” försäljningsrätten ” i området. Nåja, jag får köpa till inköpspris. Alltid något i det trista området.

Etiken och moralen här är annorlunda, det stämmer. Däremot vet jag inte vad som är den mest eftersträvansvärda moralen.
Vill gärna tro att vår svenska,lutherinspirerade moral är högt på en rankinglista men ofta blir jag tveksam om vad som fungerar bäst. I Sverige är det tveklöst så att vi litar på varandra och särskilt på folk man känner.
Så behöver det inte vara här! Grannen kan luras, man pen rai! Det konstiga är att grannen accepterar att bli lurad, förstås inom rimliga gränser. Man pen rai! Jag har mycket svårt att acceptera lögner men det bekommer inte en thailändare.Väldigt många, inte alla, drar en story om det passar. kan mycket väl ljuga tydligt inför polis och rättsväsendet. Jag har upplevt det nyligen. En bekant gjorde en polisrapport och blev uppmanad av polisen att justera sanningen så att den passade in i sammanhanget. Gällde pengar, ekonomisk oegentlighet. Till saken hör att polisen fick procent på de indrivna pengarna om man fick några! Snacka om låg moral! Detta är Thailand 2012!

Tyvärr hjälper inga lönehöjningar. Det är så att personer med höga löner är minst lika korrupta. Varför tror ni polischeferna har både en och två ” mia noi med eget hus? Korruptionen finns överallt. Var nyss på invigning av rektorns nya hus. Ett jättehus för tre personer. Köket var som en balsal, dock utan inredning!
Varifrån kommer de pengarna? Ja inte räcker rektorn offentliga lön, det är fullständigt säkert. Han har 50000 Bath per månad.
Däremot finns det skolanslag till böcker och byggnader o.s.v. Lärarna får tigga till ett regnskydd, tak utanför sina salar.
Det behöver inte rektorn göra!

Ja det är alldeles uppåt väggarna men sant likafullt!
Har tyvärr en helt annan tillit till folk sedan jag bott i Thailand några år. En baksida av landet som tillfälliga besökare aldrig märker.