Besöka Sverige under ansökningstiden?

@KKK+p wrote:

Hej jag har en liten undran ang. rätten att turista,vistas i Sverige under handläggningstiden. Vi har just varit på Svenska Ambassaden i Bangkok och ansökt om tillfälligt uppehållstillstånd. Såg just på deras hemsida att handläggningstiden har ökat från 10 till 12 månader. Finns det någon som vet med säkerhet vad som gäller? Jag har fått så många vaga och osäkra svar nu. Verkar som om Migrationsverket inte heller är helt klara i vad som gäller.

Tackar på förhand , ha det bäst.

Har ni gjort pappersansökan?

Vi skickade in våran webansökan när det max skulle ta tre månader… nu är det cirka sju månader som gäller… suck.

Ang att åka till Sverige som turist så har jag också tänkt på det med det är ett No No på det från migrationsverket verkar det som..

@jahsoldier wrote:

Ang att åka till Sverige som turist så har jag också tänkt på det med det är ett No No på det från migrationsverket verkar det som..

Visst är det så.

Söker man UT på Sverige så innebär det (normalt svensk UT, UT för besök är något annat) att man samtidigt söker arbetstillstånd och bosättningstillstånd. Det är ett paket med flera olika tillstånd hopbakade.

Thailändskt UT (egentligen TUT, tillfälligt uppehållstillstånd eller non-immigrant) innebär inget annat än en rätt att vistas i landet en viss tid. Vill man arbeta måste man söka tillstånd för det särskilt, detsamma med studier, bosättning (svårt och dyrt att få) m m.

Söker man besöksvisum ingår att man deklarera att man INTE har för avsikt att bosätta sej i Sverige och ett åtagande att återvända hem när besökstiden är slut.

Det går inte ihop med en UT-ansökan. Söker man visum (t ex Schengenvisum) deklarerar man att någon avsikt att bosätta sig i Sverige inte finns och då faller förstås UT-ansökan – man lämnar ju en ny avsiktsförklaring (detta är den formellt riktiga och mest korrekta tolkningen).

Ambassaden fattar förstås att avsikten bara är att få komma iväg lite tidigare och är vänliga nog att fråga sökanden vad som menas egentligen, om avsikten verkligen är att fälla den pågående UT-ansökningen. Om inte kan de fälla visumansökningen eller rekommendera sökanden att låta bli att söka – avgiften på €60 är ju rätt saftig.

De här tillståndsformerna är alltså oförenilga och varandra motstridiga. Det är därför man får den här effekten.

Faktum är att det troligen går bra eftersom det är sant när sökanden skriver på att ingen avsikt finns att bosätta sig i Danmark.

Det är inte helt korrekt att besökaren har fri rörlighet i övriga Schengenländer, har man visum/UT så gäller utanför besökslandet de regler som gäller enligt Schengenavtalet, man får uppehålla sig i annat Schengenland högst 90 dagar per sexmånaders period. Behöver man mer än så får man söka UT för detta land.

UT gäller inte för övriga Schengenländer längre än vad Schengenavtalet medger, det är bara för det utfärdande landet som t ex ett 2 års UT gäller.

Men kontrollen är nästan obefintlig om det bara gäller tillfälliga besök m m sen EU:s inre gränser togs bort. Problem blir det om man försöker bosätta sig eller arbeta i annat land än det som utfärdat tillståndet – det täcks inte av Schengenavtalet. Men det kan finnas andra avtal som är tillämpliga om man är bosatt i en medlemsstat – men då har man UT och inte Schengenvisum.

Jag inser naturligtvis att detta låter smått horribelt, men varken Migrationsverket, Migrationsdomstolen eller Migrationsöverdomstolen eller ens Riksdagen kan göra nåt åt det. En eventuell justering till ett smidigare regelverk måste ske i Europaparlamentet.

Det bör tilläggas att den nordiska passunionen från 1954 reglerar rörligheten mellan de nordiska länderna. Men jag är inte påläst nog för att på rak arm kunna svara på vika effekter den har på de här sakerna när ett nordiskt land utfärdar en Schengenvisering och resenären avser att vistas i annat nordiskt land. Det finns ytterligare (gamla) avtal mellan de nordiska länderna genom Nordiska Rådet i dessa frågor som fortfarande gäller och som bland annat ligger till grund för den fria rörligheten i Norden, där även Norge ingår trots att det formellt är tredjeland utanför EU.

Detta är tämligen krångliga regelverk som tillägg till EU:s regler och att sätta sig in i allt detta, som kom efter andra världskriget, är en inte helt okvalificerad uppgift. Men just nu har vi de möjligheter som dessa avtal ger!