Förlossning inom thailänsk (offentlig) sjukvård

Hej vänner!

Jag ska eventuellt vara med i ett svenskt reportage om min egen förlossning i Thailand, och sitter just nu här och funderar på hur min egen förlossning skiljer sig från den förlossning som de flesta thailändare upplever.

[img2:163hkwbg]http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/7/77/XRF-krasue.jpg/515px-XRF-krasue.jpg[/img2:163hkwbg]
Edit admin: bildtext: Krasue (Thai) or Ab (Khmer). a nocturnal female spirit of Southeast Asian folklore

Jag har givetvis min egen uppfattning, byggd på historier från den läkare jag träffade under graviditetstiden och från vänner. Men det är ju lätt att inbilla sin att ens egen gamla uppfattning av saker och ting är absolut sanning. Och det vill jag inte. Och här på detta forum finns det ju många som säkert sitter inne på både uppfattningar och erfarenheter om att föda barn ur en thailändares perspektiv. Så det vore jättekul att höra era röster.

Det gäller alltså inte de stora, fina (dyra) sjukhusen i storstäderna, utan de enklare alternativen. Det gäller inte heller inställningen hos de thai-kvinnor som kanske själva har valt (och upplevt) ett mer “västerländskt” tänkande, utan hur folk på landet tänker – det som större delen av den thailändska befolkningen går igenom.

Jag har några lite mer konkreta funderingar, som jag gärna vilja höra fler åsikter om. Men även andra saker som rör thailändarnas syn på förlossningar uppskattas.

1. Kejsarsnitt – Fortfarande den vanligaste förlösningsmetoden? Och det är läkarna själva som “propsar” på detta? För att spara tid? Även där en vaginal förlossning har påbörjats, så kör läkaren gärna ett akut kejsnarsnitt om det börjar dra ut för långt på tiden?

2. Läkarna – Status och hierarki är viktigt. Man ifrågasätter inte sin läkare i onödan, utan “litar” på dennes ord? (Så om läkaren säger: kejsarsnitt – Ja, då är det bara att köra på det. Det måste vara bäst.)

3. Bröstmjölksersättning – Vanligare är amning? Man kan ju tänka sig att en rimlig förklaring är saknaden till ordentlig mamma-ledighet, och att brösten helt enkelt är på jobbet. Men även där mamman har möjlighet att vara hemma – hur är egentligen inställningen till amning?

4. Mammaledighet – Som jag har fattat det så har man enligt lag 90 dagars mammaledighet, men att bara 45 av dessa är betalda. Jag kan tänka mig att många inte utnyttjar sin 90 dagar, utan bara tar 45 betalda..?.. Men funkar detta verkligen “på landet”? Många saknar ju kanske anställning och kontrakt? Hur länge är mamman hemma med barnet?

5. Västerländska ideal – I Bangkok (och andra större städer) har flera sjukhus börjat profilera sig genom att förespråka vaginal förlossning och amning. Men hur når detta övriga folket? Är det bara rikare thai som tar del av detta? Eller sprider sig ordet även till landsbygden?

Jag har en egen tanke… Säg ifrån om jag är helt ute och cyklar.
Status och pengar är som vi vet viktigt. Kan det hända att det är så att (fattigare) thai gärna själva vill genomgå “onaturliga” förlossningar, i form av kejsarsnitt och bröstmjölksersättning, för att liksom skilja sig från det riktigt riktigt fattiga som föder utan hjälp alls i sina egna hem?
Fattar ni vad jag menar?
Det fanns ju en tid även i västvärlden, där de finare kvinnorna skulle föda på ett speciellt sätt, för att visa att de var mer sofistikerade, och skiljde sig från bondefruarna som fortfarande födde på ett “djuriskt och primitivt” sätt. Idag har vi givevtis gått ifrån denna absurda tanke, och söker oss till det som är det bästa för mamma och barnet.
Men är det kanske precis där som många thailändare just nu är? Amning ser man ju i princip bara bland tiggarkvinnor på Bangkok gator… Och vaginala förlossningar i hemmet var något som hörde fattigdomen till… Kejsarsnitt och bröstmjölksersättning är ändå ett tecken på pengar…?…

Tacksam för alla uppfattningar och erfarenheter inom ämnet!