Är mannen det sociala skyddsnätet i thailand?

[Thaisambo]

En rätt naturlig reflexion är ju att man måste vara medveten om och förstå den thailändska fokuseringen på pengar. Thailand har inget socialt skyddsnät som vi har i Sverige, det är upp till den enskilde att säkra sin existens bäst han/hon kan, även inför gamla dagar. Samtidigt behöver vi från Sverige inte tänka på det, saken är löst transparent över skattsedeln per automatik och så har det varit så pass länge att det behovet fallit bort ur medvetandet hos gemene man hos oss.

Det är få thailändare förunnat att ha det så gott ställt att inte behöva tänka på sånt, det är de thailändska högdjuren förstås, men dessa ser ned på och beblandar sej inte med “vanligt” folk – det är ett klassamhälle. De är i gemen inte ett dugg intresserade av faranger, som “skämmer bort” folket och således fördyrar tillvaron för “överklassen” genom krav på bättre standard, högre löner etc. Historien om Miss Thailands son och vad som hände är belysande och visade mycket av attityder och förhållningssätt – som faktiskt är statt i förändring dessutom.

Det blir för gemene man överlevnadsinstinkten i ryggmärgen som styr före allt annat, man håller hårt i de pengar man kommer över och varje utgift är en investering som ska ge mångfalt tillbaka, i varje fall om det är en farang inblandad.

Om det skulle finnas minsta risk att det slår fel kan reptilhjärnan rent instinktivt slå till för att skydda individen, ett tillstånd som flera av oss faranger stött på någon gång – tystnad och i princip okontaktbar en längre eller kortare tid. Ofta övergående, men ibland löser det sej genom att thailändaren upplever sej ha hamnat i en återvändsgränd och därför rent instinktivt ger sej iväg av överlevnadsskäl, något flera faranger råkat ut för och med stor besvikelse och sorg som följd därför att man inte förstått vad det är fråga om. Känslor får stå tillbaka för överlevnadsinstinkten helt enkelt. Man måste kunna hantera sådana situationer rätt och förstå vad det handlar om, något blev plötsligt fel och man måste ha tålamod att vänta ut det, ta det lugnt helt enkelt.

Det kan utlösas av något som vi uppfattar som småsaker, vi upplever ju exempelvis ingen försörjningsplikt mot den äldre generationen så som thailändaren gör och att inte kunna fullgöra denna för thailändaren självklara försörjningsplikt mot sina föräldrar är svårt att bära för thailändaren – det kan utlösa en instinktiv reaktion för att skydda föräldrarnas överlevnadsmöjligheter.

Det här är bara en ansats till att försöka förstå och beskriva djupa kulturella skillnader och varför det kan bli fel i en relation. Det behöver inte vara precis så här, men nånting åt det här hållet, instinktiva reaktioner som har med överlevnadsinstinkt att göra, både för egen del och för föräldrarnas ålderdom, synsättet att barnen är föräldrarnas trygghet för ålderdomen.

Det behov som måste fyllas är att ge thailändaren man tagit hand om den trygghet och framtidssäkerhet som behövs. Det knepiga är att även föräldrarna ingår i det konceptet som en odelbar helhet.

Man kan visst associera till gamla tider i Sverige också, men jag upplever nog att det här instinktiva beteendet är långt starkare i Thailand än vad jag någonsin sett i svensk litteratur och beskrivningar av gamla tiders samhällssystem. Vi använde ju gemensamma system som fattigstuga och sockenhjon för den som hade svårigheter att försörja sig själv (framförallt gamla) – något sådant har jag inte sett röken av i Thailand! Tror inte hembyarna gör så heller, men det kan bero på klimatet, att det inte behövs någon gemensam värmestuga t ex.

Tror det kan hjälpa många om vi skriver ned sådana här tankar och försöker förstå bakomliggande orsaker på något sätt. Det handlar om att förstå den thailändska folksjälen – inte direkt enkelt.

[emic]

Mycket bra,tack för det /den funderingen inlägget/förklaringen,precis så ser jag på swe-thai förhållandet.Dom är som dom är för att det är så det funkar i Thai.Och jag accepterar det för att jag tycker ungefär lika som dom,vilket inte skulle accepteras av mina vänner,familj i swe.Men det är nog på väg en förändring i riktning mot typ Thailändska förhållanden i familjerna,som att bo hela familjen i samma fastighet ! Tror ni inte ? Jag har för närvarande svårt att se att Sverige och dess skattebetalare skulle kunna försörja Pensionärer längre än 50 år till…sen går vi tillbaka till hur vi levde vid sekelskiftet 1800-1900..
Alla i samma hus,mormor / farmor sköter om barnbarnen medans försörjarna jobbar…
Hur löser vi det annars ?…Hacka gärna på mig,tål det..
Får ofta frågan från min älskling,varför bor ni i swerige så få människor i samma hus,varför bor din mamma ensam ?kan hon inte bo här?
MVH/emic

[Mojay]

Detta är bra att det belyses, men det kan nog vara bra att skilja på försörja och sko sig.

Först har vi tjejen som verkligen tar hand om sina föräldrar, det räcker med 200 bath extra per dag för att dem ska ha samma levnadsstandard sedan tidigare, innan tjejen, som troligtvis inte bidrog med hela beloppet själv iallafall, hittade sin farang.

Varför skicka 25 000 bath till föräldrarna varje månad, som tidigare bara haft 6 000 bath i månaden.

Min kompis fru skickade 20 000 bath till sitt barn varje månad, som gick i skolan, och 10 000 bath varje månad till föräldrarna. Detta blev c:a 6000 kr i månaden.

Detta pågick i 5-6 år innan deras ekonomi blev sämre och dem bröt upp och skilde sig och hon flyttade tillbaka till Thailand.

De 10 000 bathen gick säkert till familjen, men de 20 000 bathen gick till eget bankkonto i Thailand.
Ta 20 000 bath x 60 mån så hade hon en nätt summa på 1 200 000 Bath.

1 200 000 Bath i Isaan är en gigantisk summa, motsvarar c:a 20 årslöner. Det är bra jobbat att under 5 år dels spara ihop 20 årslöner samtidigt som hon också har försöjt familjen. Utöver detta har hon självklart blivit försörjd själv under dem 5 åren.

Pengar är inte viktigare för thai än för någon annan, har man inga pengar så är pengar viktiga för alla. För dem som har lite pengar, både i Sverige och i Thailand så finns viktigare saker än pengar.

Thailändskor är uppvuxna med speciella uppfostringsregler. Dem ska ta hand om sin man, dem ska ta hand om barnen när mannen vill ha lugn och ro, dem ska prata bra om sin man och berömma sin man ofta, dem ska inte le eller prata med andra män, dem ska vara ett vilddjur i sängen, närhelst ens man vill, samtidigt ska dem vara rara och fina som oskulder utanför sängen, allt för att deras man ska må bra så att dem kan jobba harmoniskt och tjäna pengar.

Ett gammalt förfarande som lever kvar än på många ställen i Isaan, kan nämna att min fru följer det, är att kvinnan måste gå upp före sin man varje morgon, ordna så barnen kommer till skolan och laga mat till sin man, och får inte gå att lägga sig förrän hennes man lagt sig och hon har strykit hans kläder och vikt dem fint över stolen för morgondagens arbete.

Denna uppfostran strävar bara för en sak, att få sin man lycklig och harmonisk, är kvinnan lycklig då? ja, hon har lärt sig att är mannen lycklig så är kvinnan lycklig. Inga rödstrumpor och jämlikhet där inte.

Kan en thailändska älska en man enbart för kärlekens skull? Javisst, visst finns det dem som kan, jag vet själv, samtidigt så vet jag att, nej, det behöver inte vara så. Kvinnans uppfostran har varit att ta hand om sin man, om kärlek finns eller inte finns är oväsentligt. Det är inte alltid en kvinna heller kan bestämma själv vem hon vill gifta sig med. Förädrarna har stor beslutstyngd i detta då det också berör familjens ekonomi i form av sinsod och dotterns framtida försörjning.

Min frus systers dotter, som är 22 år idag, ville gifta sig med en man som hon älskat sedan hon var 16 år. Föräldrarna satte stopp på dessa planer då den mannen inte kunde försörja deras dotter på det sätt dem önskade, dem ordnade fram en annan kandidat som de sa skulle bli deras dotters man. Dottern hade ingenting att säga till om. Älskade hon denna man förädrarna ordnade åt henne?, Nej, men hon gör allt för att göra denna man lycklig iallafall. Det finns ingen av oss som kan se att hon är olycklig, för det visar hon inte, men vi som är nära inom familjen vet.

Kopplingen till pengar i detta fall är ganska enklel, i Thailand har säkert 95% av alla kvinnor på landsbygden hand om familjens ekonomi. Om mannen är lycklig så arbetar han hårt och harmoniskt vilket ger mer pengar, vilket i sin helhet hamnar hos kvinnan som kan ta hand om sin familj bra. Om mannen inte tjänar pengar så är han inte lycklig och då har kvinnan inte gjort ett bra jobb och kan inte ta hand om familjen bra.

Jag älskar dig, betyder inte att hon går i döden eller stannar hos dig om ni har dåliga tider. Återkommer ofta till min första frus citat “Om du tar hand om mig och min familj bra, så ska jag älska dig tills du dör”. Går att analysera sönder på flera sätt, men om jag inte kan ta hand om henne och hennes familj bra, vilket inträffade då vi hade sämre ställt, så fanns det ingen kärlek. Hon valde kompisar, spel och annat före mig. Hon meddelade familjen att jag var ingen bra man och familjen i Thailand sa till alla att jag var snål och inte tog hand om deras dotter.

Så länge hon kunde skicka sina 5000 kr varje månad, köpa guld att visa upp för vänner och familj och resa till Thailand 4 ggr per år, så var jag världens bästa man.

Hur vet man då om kvinnan verkligen älskar sin man då? Utan att vara någon relationsexpert ska jag ändå ge mig på att analysera detta.

Kvinnor som strävar för att hon och mannen har gemensamt sparkapital, och inte tjatar om att “jag har inga egna pengar på banken”, ser långsiktigt och är troligtvis inställd på att dem ska leva med varandra tills dem dör.

Kvinnor som skickar ofantligt mycket pengar till Thailand har troligtvis en plan med detta. Om mannen även ingår i denna plan är långt ifrån säkert.

Kvinnor som låter sina män ha mea noi, har misslyckats med att själv få sin man lycklig, för att inte tappa sin man så ser hon till hans lycka först och accepterar att han har en mea noi. Ibland kanske hon till och med hjälper till att ordna en bra tjej till mannen för att säkerställa att mea noi inte bara är ute efter hans pengar. Denna kvinna är troligtvis bara ute efter att ha sin trygghet säkrad, kärleken finns inte.

Fruar som är oerhört svartsjuka är svåra att tyda, dels kan svartsjukan bero på att hon verkligen älskar sin man men det kan också bero på att hon skyddar sina intressen. Är det så att hon skyddar sina intressen så kommer hon att gå på kvinnan som hotar hennes revir, älskar hon sin man så är det han som får ordentligt med stryk.

Att 100% säkert veta om ens fru älskar dig eller inte älskar dig, det går aldrig att få reda på om man vet att hela deras uppväxt präglas kring att göra mannen lycklig och känna sig omtyckt. Men samtidigt så går ju ett äktenskap ut på att båda parterna ska vara lyckliga och som sagt “Är mannen lycklig så är kvinnan lycklig”!

Angående som Thaisambo nämnde om att ibland hamnar thailändarna i en återvändsgränd och blir okontaktbara har jag uppfattat som att thailändare, speciellt från landsbygden, har svårt att se saker i ett större perspektiv. Ett exempel är att thailändare har svårt att se längre än idag. Om en thailändare har lite extra pengar så slutar dem att jobba. Dem kan inte se i ett längre perspektiv där man kanske skulle valt att fortsätta jobba och satt de extra pengarna på banken.

Om man ser till oss svenskar så har vi ju normalt olika faser i livet, först bor vi ju hemma hos föräldrarna och då kan vi enkelt spendera våra pengar vi tjänar. mellan 20 och 40 år så ska familj byggas och det investereras en del pengar i boeende och inventarier. Allt över detta slösas bort på olika saker. Efter 40 år är då vi vanligtvis kommer till insikt att vi börjar bli äldre och behöver en med långsiktigt planering.

Jag upplever att thailändare i Thailand aldrig kommer ur det första stadiet, och efter att de varit gift med en farang ett tag så fastnar dem i det andra stadiet och kan inte se det sista stadiet som omfattar långsiktigt planering. Dem lever för dagen och som det också vore deras sista. Deras Motto är “Lev nu och skjut upp allt du kan till morgondagen”. Detta innebär lite kort att dem vet inte hur dem ska hantera situationen när dem hamnar i problem som stör deras livsfilosofi och kan inte överbrygga dessa problem för de kan inte se långsiktigt.

Så för att svara på frågan då äntligen, Nej, enligt min uppfattning är mannen inte det sociala skyddsnätet i Thailand, det är kvinnans slit och list att använda mannen som en bricka i spelet som utmynnar i ett socialt skyddsnät.

[Thaisambo]

@Mojay wrote:

Så för att svara på frågan då äntligen, Nej, enligt min uppfattning är mannen inte det sociala skyddsnätet i Thailand, det är kvinnans slit och list att använda mannen som en bricka i spelet som utmynnar i ett socialt skyddsnät.

Mojay, tack för en mycket tänkvärd och intressant analys och uppdelningen på begreppen “försörja sig” respektive “sko sej”! Det är viktiga budskap och något att tänka på!

Själv har jag inga problem alls med skickande av pengar till Thailand eftersom min sambos föräldrar båda två är borta sedan många år. Med Din analys kompletterar Du på ett fantastiskt sätt och fyller i stora vita fläckar på kartan!
Och min sambo planerar faktiskt på lång sikt, en måttlig sinsod är önskvärd och betraktas som en “pensionsförsäkring”, som ska vara placerad i Thailand. Hennes mardröm är att behöva leva som tiggare på gamla dagar, högre än så är inte anspråken. Det finns bara en son och det inser hon inte räcker för att trygga ålderdomen på normalt sätt i Thailand. Så jag tycker nog att det finns en tendens här att se långsiktigt också, både gemensamt och egen “fallskärm”, det finns. Och för tillfället ökar vi intäkterna så att utrymme för de önskade avsättningarna ska skapas – märkligt nog mitt i lågkonjunkturen! Men det går!

Sen en sak som egentligen är off topic. Det är inte jag som satt trådrubriken, som kanske inte blev helt rättvisande. Trådens portalinlägg skrev jag naturligtvis, men det inlägget är ursprungligen skriven i en annan tråd som också berörde det här området, någon av våra moderater har velat lyfta fram det med en egen tråd och satte en rubrik, som är menad att vara blickfång, och det är roligt att texten blev uppskattad!

Men jag tycker att det skulle vara intressant med en moderatorns kommentar också i samband med trådskapandet och rubriksättningen! Hoppas vi kan få det som ytterligare belysning!

[Mojay]

Du har en klok hustru Thaisambo som tänker längre än bara göra familj/syskon glada för dagen. Den investeringen/pensionsförsäkringen har ni säkert båda nytta av i framtiden.

Fick själv en liten kalldusch häromveckan när jag själv kom till insikt att mitt pensionssparande inte kommer räcka på långa vägar nu när jag flyttat till Thailand, så där har jag lite att ta igen.

Ja, kanske trådskaparen har lite ytterligare tankar och funderingar kring ämnet!

[Herr Chang]

Ett mycket intressant ämne!

Jag hade också åsikten att thailändare sällan tänker på morgondagen. Nu har dock fru Chang kommit igång med eget AB i Sverige, och har mycket ambitiösa planer för framtiden. Det finns faktiskt en tioårsplan, vad den går ut på tänker jag inte berätta.

Nåja, eget AB… om sanningen ska fram så äger jag 49% och hon äger 51%. Thai style 😉

Men jag är mycket stolt och överraskad över denna utveckling, möjligen har vistelse i Sverige inspirerat detta?

Herr Chang har talat.

[Mojay]

För många kloka thailändare så tror jag att om dem har möjligheten att få driva och skapa själva nog kan lyckas väldigt bra, och vara långsiktiga, såsom Herr Changs fru har lyckats.

Men framgångarna kan jag tänka mig ligger i att hon dels i sig själv är en driftig person och med andra incitament än vad många av hennes landsmän har.

Men i mitt fall menar jag mer att thailändare i Thailand, åtminstone här i min vardag, sällan tänker mycket längre än inför dagen, både vad det gäller den vardagliga bestyren och den tid som kommer när man blir äldre.

Jag blev lite chockad häromdagen när min svägerska sa att på lördag har vi planerat en resa till Laos, vilket fick mig att dra lite på ögonbrynen, då det vid tidigare resor alltid varit något ljushuvud som vaknat upp någon morgon och fått ideén att idag drar vi till Laos och därefter har det blivit full kalabalik när matsäcken skulle fixas, ungarna samlas ihop. Ska dock nämna att jag inte lyfte speciellt på ögonbrynen igår när dem meddelade att dem hade ångrat sig för dem hade börjat hinka bira redan vid sju-snåret på morgonen då det var någon tempelfest i området.

Det är så typiskt Thai.

[jjonsson]

@Thaisambo wrote:

Sen en sak som egentligen är off topic. Det är inte jag som satt trådrubriken, som kanske inte blev helt rättvisande. Trådens portalinlägg skrev jag naturligtvis, men det inlägget är ursprungligen skriven i en annan tråd som också berörde det här området, någon av våra moderater har velat lyfta fram det med en egen tråd och satte en rubrik, som är menad att vara blickfång, och det är roligt att texten blev uppskattad!

Men jag tycker att det skulle vara intressant med en moderatorns kommentar också i samband med trådskapandet och rubriksättningen! Hoppas vi kan få det som ytterligare belysning!

Thaisambo, det var jag och jag är ledsen över att det blev fel.
Min mening var egentligen inte att flytta ut ditt inlägg utan att kopiera det eftersom jag tyckte att du hade poänger i ditt inlägg som belyser hur kulturen i thailand fungerar på den här punkten
Det är en jätteviktig punkt för att förstå kulturen enligt min mening och jag ville inte att det skulle försvinna i en annan tråd.
Det är en av uppgifterna vi har som moderatorer att hitta potientiella ämnen, ämnen som spårat ur och behöver delas och ämnen som blir felplacerade.
Ta det som en komplimang från min sida att jag ville skapa en egen tråd av det.

Rubriksättningen den hämtade jag ur din text
@Thaisambo wrote:

En rätt naturlig reflexion är ju att man måste vara medveten om och förstå den thailändska fokuseringen på pengar. Thailand har inget socialt skyddsnät som vi har i Sverige, det är upp till den enskilde att säkra sin existens bäst han/hon kan, även inför gamla dagar. Samtidigt behöver vi från Sverige inte tänka på det, saken är löst transparent över skattsedeln per automatik och så har det varit så pass länge att det behovet fallit bort ur medvetandet hos gemene man hos oss.

Och eftersom mannen i thaikulturen är den som bär försörjningsplikten så la jag till det.

Men som sagt tanken var att det skulle kopieras inte flyttas, ber om ursäkt!

[Thaisambo]

@jjonsson wrote:

Men som sagt tanken var att det skulle kopieras inte flyttas, ber om ursäkt!

Inte behöver Du be om ursäkt inte, jag tycker bara att det är kul att det blev en egen tråd av det, och som ursprungstråden utvecklats sen jag skrev (man pratar nu om ett möjligt “forumtroll” med konstiga avsikter) så är det lika bra det.

Men jag tänkte väl mer på att det inte finns något socialt skyddsnät i Thailand liknande det svenska och hur det påverkar sättet att leva och vara. Det finns faktiskt en mycket intressant artikel i Svenska Dagbladet om just detta idag, som handlar om Kina: Miljarderna blir inte många yuan per person och utvecklingen av ett socialförsäkringssystem.
En del intressanta aspekter finns också på hur ett socialförsäkringssystem kan bidra till att få fart på nationens ekomnomi så att folk när de har ett sådant skydd spenderar pengarna – och således får ekonomin att snurra – istället för att spara dem. Resonemanget i Kina om socialförsäkringssystemens betydelse för en god ekonomi är intressant även för Thailands vidkommande.

Från artikeln i SvD:

Målet är att öka tryggheten i samhället så att folk vågar konsumera. I dagsläget sparar hellre kineserna för att ha en buffert ifall olyckan är framme.

Och det Kina gör påverkar naturligtvis hela Sydöstasien, så detta är högintressant.

[Fender]

Svaret på denna fråga är NEJ.

I Thailand, speciellt på landsbygden, är det kvinnorna som är det sociala skyddsnätet. Det är de som arbetar flitigt, tar ansvar för barnen, styr ekonomin. De som lämnar barnen hos föräldrarna och som förväntas ta hand om dem på ålderns höst. Tyvärr är gemene thai-man, återigen speciellt på landsbygden, en oansvarlig suput som gärna spelar bort sina sista satang på tärning, alternativt besöker närmsta bordell och/eller kör ihjäl sig på sin motorcykel..Detta vet alla i Thailand och gemene kvinna har inga större förhoppningar vad gäller sina män.

[boes]

Denne Fender-Troll har mycket att lära….
vänner- låt er inte provoceras
Vänliga hälsningar/Boes

[Fender]

Du menar att det jag skrev inte är sant? Att kvinnorna är det sociala skyddsnätet i Thailand? Isåfall är det du som har mycket att lära..Jag vet säkerligen mer om Thailand och thailändska förhållanden än du. Mung!

[Nille]

@Fender wrote:

Svaret på denna fråga är NEJ.

I Thailand, speciellt på landsbygden, är det kvinnorna som är det sociala skyddsnätet. Det är de som arbetar flitigt, tar ansvar för barnen, styr ekonomin. De som lämnar barnen hos föräldrarna och som förväntas ta hand om dem på ålderns höst. Tyvärr är gemene thai-man, återigen speciellt på landsbygden, en oansvarlig suput som gärna spelar bort sina sista satang på tärning, alternativt besöker närmsta bordell och/eller kör ihjäl sig på sin motorcykel..Detta vet alla i Thailand och gemene kvinna har inga större förhoppningar vad gäller sina män.

Jag tror detta var den slutsats som dragits tidigare i denna tråd men rätta mig om jag har fel??

Vadan detta enorma behov att bita oss? Är det någon av oss som tryckt en nagel i ögat på dig?

[Fender]

Nille…

Jag svarade på Boes påhopp…Han kallade mig för troll och att jag har mycket att lära? Jag hade inte nämnt någon person i denna diskussion fram till dess. Jag beskrev i generella termer varför jag anser att svaret på frågan enligt mig är NEJ. Så du kanske borde fråga Boes om jag petat honom i ögat istället?

Var konsekvent

[Nille]

Det grundade sig inte på det det grundade sig på att jag upplever det som om du och Normal går bärsärk på forumet just nu. Hitta nåt, bit…

Kan vi inte bara vara kompisar istället? Ge och ta liksom… vad säger du?

[Fender]

Mitt senaste inlägg under “bartjej” bör dock falla dig i smaken..Inte så provokativt kanske, lät min diplomatiska ådra komma till sin rätt kanske.

[jjonsson]

@Thaisambo wrote:

@jjonsson wrote:

Men som sagt tanken var att det skulle kopieras inte flyttas, ber om ursäkt!

Inte behöver Du be om ursäkt inte, jag tycker bara att det är kul att det blev en egen tråd av det, och som ursprungstråden utvecklats sen jag skrev (man pratar nu om ett möjligt “forumtroll” med konstiga avsikter) så är det lika bra det.

Men jag tänkte väl mer på att det inte finns något socialt skyddsnät i Thailand liknande det svenska och hur det påverkar sättet att leva och vara. Det finns faktiskt en mycket intressant artikel i Svenska Dagbladet om just detta idag, som handlar om Kina: Miljarderna blir inte många yuan per person och utvecklingen av ett socialförsäkringssystem.
En del intressanta aspekter finns också på hur ett socialförsäkringssystem kan bidra till att få fart på nationens ekomnomi så att folk när de har ett sådant skydd spenderar pengarna – och således får ekonomin att snurra – istället för att spara dem. Resonemanget i Kina om socialförsäkringssystemens betydelse för en god ekonomi är intressant även för Thailands vidkommande.

Från artikeln i SvD:

Målet är att öka tryggheten i samhället så att folk vågar konsumera. I dagsläget sparar hellre kineserna för att ha en buffert ifall olyckan är framme.

Och det Kina gör påverkar naturligtvis hela Sydöstasien, så detta är högintressant.

Håller med dig… lika bra det, fast det visste jag ju inte när jag “klippte fel” men man kan ju har tur i bland eller hur! 💡

Absolut högintressant artikel…
Att spara pengar är inget som gynnar konsumtionen och det ger en del ovälkommna effekter, helt klart.

Och det är klart, om jag visste att det skulle bli riktigt dyrt om jag eller någon i min familj skulle bli sjuk under lång tid och detta skulle betyda omfattande kostnader för mig så skulle jag nog vara en aning mer sparsam än vad jag är nu.

Men då glider vi in på försäkringar.
Finns det inga bra sätt att försäkra sig mot utgifter som dessa?
Även om det i sig innebär en kostnad?

[Author]

Posts