Är Svenskar i Thailand extra korkade?

[Kaffeburk]

Man hör ibland att vi svenskar är “dumma” och i den mån vi råkar illa ut är det vårt eget “fel”. Jag håller inte med varken om att det måste skuldbeläggas eller att vi är “dumma” i ordets rätta betydelse. Det är alltså inget fel på vår intelligens. Däremot är vi uppfostrade och anpassade till en specifik miljö som heter Sverige. Vi är som alla andra i mycket en produkt av vår kultur och vår miljö. Det som är vår styrka och svaghet är att vi mer än andra litar på folk. Det kan ha många fördelar. Det sociala kontraktet kommer ur detta, att vi inte överutnyttjar våra trygghetssystem och myndigheterna behöver därför inte kontrollera oss så mycket eftersom vi i huvudsak är ärliga. Det tjänar alla på. Ekonomerna kallar detta för “transaktionskostnad”, att det inte går åt så mycket tid på att fatta ett riktigt beslut, vilket ger mer tid till produktion och skapar därmed ökat välstånd. Det torde förenklat vara tre faktorer som kan pekas ut som upphov till detta.

(1) Kallt klimat, finns inte tid till för mycket diskussion utan det krävs hårt arbete och effektiv planering för att klara vintern när inget växer.

(2) Religionen, den lutheranska varianten som vi har må ha sina nackdelar men också fördelar. När inga avlatsbrev finnes utan man får brinna för evigt i elden för sina synder ser föräldrarna till att barnen verkligen tar detta på allvar, för inte vill någon att ens barn skall eldas i all evighet. Vi må ha lämnat religionen men kulturen fortsätter bära dessa värderingar. Hederlighet blev en dygd och det lever trots allt i någon mån kvar.

(3) Avskilt läge. Sverige är en halvö där kontakten med kontinenten har varit begränsad. Vi har varit lite av ett reservat eller kanske skyddad verkstad och kunnat utveckla vår egen särart som med tiden blivit ganska extrem.

Så fungerar det sällan utanför Sverige och speciellt inte utanför västvärlden. I Thailand krävs inte så mycket planering när man kan somna full utan att frysa ihjäl och sträcka ut handen efter en banan till frukost när man vaknar. Kontakter och familj är däremot mycket viktigare. Thailand hade en gång ett “poängsystem” där man hade ett värde relaterat till ställning, inkomst och så vidare. En fattig bonde kanske hade ett i värde, en högre ämbetsman tiotusen och så vidare. Detta lever kvar precis som feodalismen delvis lever kvar.

Vidare har man, kanske på grund av buddhismen, kanske på grund av att man alltid lever ihop med många människor med litet privat utrymme utvecklat en inre privat “space” där man inte släpper in någon. Man lever lite med en bubbla runt huvudet, vilket inte minst märks i trafiken. “Up to You/him/her” kommer nog därifrån. Sabai, sabai (allt är avslappnat och bra) spär på detta. En layback livsstil där man ler mycket och inte engagerar sig för hårt i någonting, varken i sitt arbete eller var man parkerar sin motorcykel. Kort sagt, inte precis som Sverige. Det är bäddat för kulturkrockar. Men ändå är mentaliteten tillräckligt lika för att vi skall trivas ganska gott, och det där med sabai gillar vi med.

Men många saker skiljer, att vara “seriös” (to sirous) är något hemskt dåligt och inte något bra som för oss. Att brusa upp och slå näven i bordet, eller höja rösten är barbariskt och dåligt. “Im not happy now” är det starkaste acceptabla kraftuttrycket man kan använda, och då i lugn ton. Kontaktskapande eller om man så vill korruption är en del av kulturen. Vill man ha sitt internet fixat snabbt och bra hjälper det att vara generös, inte att kräva och skälla. Pengar är inte fult. En liten femåring kan fråga sin mamma, “älskar du mig mamma”? -” Javisst” svarar mamman. – “Ok, give me five baht…”.

Det är också en nationalistisk kultur mer av typen svenskarnas parti än SD. Att ha olika taxor för faranger och thai är helt normalt på baht-bussen, museer eller till och med på en restaurang (olika menyer på thai och engelska med olika priser). Gästarbetare behandlas inte alltid helt väl. Den thailändska nationalsången hyllar Thaiblod. Vi kan (officiellt) inte äga mer än 49% av ett företag, inte äga mark och många yrken är reserverade för Thai. Det är Thailändarnas land och dom vet om det. Individualismen är inte stark, familjen är stark. Det är en grupporganism. Det är inte konstigt att dom i någon mån ser oss som en resurs som kan eller skall utnyttjas. Visst, med lite språkkunskaper och om man “bländar in” fungerar det bättre och man kan få lite “Thai status”. Några goda vänner var här och deras “flickvänner” tyckte vi bofasta i umgängeskretsen skulle vara med och dela på “rovet”. Trots allt jag berättat var mina bekanta förvånade när notan på relationen skulle betalas i slutet på semestern.

Förhållanden och sex har en en annan betydelse, man lever ju ändå sitt liv i sin mentala bubbla och kroppen är inte alltid med där. Kliar det så kliar man tillbaka. Inte så stort och viktigt. Det ingen vet har dessutom aldrig hänt. Det riktiga livet är ju i bubblan och att ta hand om sin familj, samt naturligtvis att ha det sabai.

Inget man ställer om ett helt livs erfarenheter till på en vecka precis, eller ens på ett år. Kanske aldrig helt. Så en nykär farang som lever i övertygelsen om att kärleken inte bara är besvarad, utan dessutom inbillar sig att det svenska sättet att se på kärlek är universellt kan råka ut för en och annan överraskning. En familj som alltid vill ha pengar och en dotter vars status i familjen genom hennes val i livet har blivit reducerad till hur mycket pengar hon kan bidra med är inte alltid helt lojal mot sin nya svenska man.

Goda råd och tips, historier om hur dumma vi är och hur smarta Thai är florerar rikligt inte minst i Isan. I minsta byhåla har alla hört historierna. En tjej som kommer hem ett par gånger om året och briljerar med sina pengar och skämmer bort sin “gick” (samt kanske gucken och gacken) berättar inte precis om baksidan med hennes nya tillvaro utan skönmålar givetvis berättelserna om sitt spännande liv när hon dricker whiskey med sina polare på den lokala karaoken. När pengarna är slut är familjens krav dock obönhörligt. Åk tillbaka och ordna nya pengar. Har hört mer än en dam beklaga sig över att skulle hon bli sjuk är hon inte säker på att familjen skulle hjälpa henne. Syskonen som däremot har sina liv ordnade på ett annat sätt står mycket högre i kurs.

En farang däremot som har ett bra yrke, gärna en lärare och dessutom ibland bär kostym och är lågmäld och kan få en helt annan status och kan få äkta och inte falska leenden från familjen, så allt är inte bara pengar men kärlek mättar ändå aldrig familjens magar eller önskan om en ny bil. Det är en balansgång mellan hur vi vill leva våra liv och hur kulturen faktiskt är i vår nya miljö. Men vi har faktiskt en fördel, förutom då våra pengar. Vi kan planera och tänka långsiktigt. Den varan finns det inte mycket av i detta landet, och så bör vi göra. :salute:

Skrivet av Per Törnell på Facebookgruppen iThailand

[Birger]

Det här var förnuftigt, intressant och lärorikt och det stämmer säkert i huvudsak. Nu väntar vi bara på arton uppföljande inlägg av tramskaraktär, utan koppling till ämnet och med all den “visdom” långvarigt sittande vid stenborden kan ge gamla generaler……

[Hemska Sven]

Tror nog att det du kallar “dumma” ska tolkas som godtrogna. Har stött på ett antal faranger (alltså inte bara svenskar) som fått betala dyrt och länge för sina alltför “blåa ögon”. :flower:

[Birger]

@humpe wrote:

Med lite styckeindelning så kanske man hade orkat läsa inlägget..

Så svårläst var det väl inte? Du får väl öva…..

[dalahesten]

Kul läsning även om jag inte håller med om allt. Men jag börjar undra – är alla faranger ihop med tjej/kille som kommer från en fattig familj?

[li12na]

Tycker man skall skriva ut tydligt vem som författat texten! Oavsett textförfattare håller jag med om det mesta, jag bor i Isaan och beskrivningen av thaifolket stämmer bra. Skalet eller ” bubblan” köper jag som delförklaring till många beteenden.Men ibland undrar jag hur de tänker, thailändarna? Man kan inte ens med god vilja försvara korruptionen.
Uppträdandet i trafiken kan jag bara förklara med att det saknas något på intelligenssidan eller i det logiska tänkandet. Ingen vill väl dö i onödan vilket sker varje timme i trafiken på motorcyklarna.
Jag häller inte med om att svenskarna här är godtrogna eller att de är kloka men upplärda i annan miljö.
Några beter sig som fårskallar eller som omyndigförklarade individer som inte kan ta hand om sig själva och sina pengar. Köper bil och hus efter några månaders bekantskap . Obegripligt!
I texten saknar jag det allra viktigaste när det gäller thai: LOOSING FACE!
Allt de gör styrs av detta! T o m viktigare än pengar!

[Thaisambo]

det som saknas är helt enkelt länk till källan, som tydligen är någonstans inne på Facebook…….

Men texten förefaller inte ligga inte öppet någonstans på Facebook, annars skulle den varit indexerad av till exempel Googles indexerare. Enda träffarna man får är till förekomsten i den här tråden.

Jodå, jag har testat med anledning av Li12na:s mycket berättigade fråga. Och det är helt rätt att källan bör uppges – även om texten ligger inne på Facebook.

Facebook: Om Upphovsrätt

Facebook har tidigare fått hård kritik för sitt mycket hårda slutanvändaravtal, som man genom att bli medlem på Facebook godkänner (få orkade läsa det, än färre att ens försöka begripa det), det handlade bland annat om rätten till texter, bilder, filmer och ljud som man lägger upp och minns jag rätt så frånhände man sig genom det avtalet alla rättigheter till det material man publicerade.

Tänkte lägga in en länk till det avtalet här som belysning för den som orkar sätta sej in i det (det bygger i grunden på amerikansk rätt). Men hittade inte det.

Däremot en kommentar, publicerad på engelska i The Telegraph 4 januari 2013:

Facebook terms and conditions: why you don’t own your online life

Men det Li12na påpekar är naturligtvis självklart. Åtminstone för de flesta – Tyvärr har det inte mycket att göra med de villkor som gäller för de som använder Facebook – utan det är mer av vanligt folkvett, sunt förnuft och etikett – hur man ska vara och bete sej mot andra.

Facebook reglerna handlar bara om hur systemägaren ska kunna undgå ansvar för allt möjligt som slutanvändarna kan tänkas komma på att göra.

Detta ska inte uppfattas som kritik mot någon här, det är bara en redovisning av vad som gäller från Facebooks något ensidiga och genom det amerikanska rättssystemet snedvridna synvinkel.

Det är synd om människorna som vanligt helt enkelt.

[Nille]

Google har inte tillstånd att indexera facebook och därför hittar man det inte. De får bara indexera startsidan så man kan hitta personer, grupper, och sidor. Nog om diskussionen om den biten i denna tråd.

Om det nu är någon annan som skrivit detta skulle jag gärna vilja att vi lade in källan. Förhoppningsvis kan kaffeburk komplettera med detta. Tills dess utgår jag från att han själv skrivit det.

[Kaffeburk]

Källan angives härmed, och jag har tillstånd att publicera det.

https://www.facebook.com/groups/iThailand/permalink/555926427870042/

[ulf4345]

“Några goda vänner var här och deras “flickvänner” tyckte vi bofasta i umgängeskretsen skulle vara med och dela på “rovet”. Trots allt jag berättat var mina bekanta förvånade när notan på relationen skulle betalas i slutet på semestern.” Vad menas? Rovet?

[Kaffeburk]

@ulf4345 wrote:

“Några goda vänner var här och deras “flickvänner” tyckte vi bofasta i umgängeskretsen skulle vara med och dela på “rovet”. Trots allt jag berättat var mina bekanta förvånade när notan på relationen skulle betalas i slutet på semestern.” Vad menas? Rovet?

I detta fallet handlade det om att tömma deras plånböcker så mycket som möjligt innan dom åkte hem. Det skulle handlas ringar, vitvaror och allt möjligt samt naturligtvis kontanter. Jag avböjde naturligtvis all medverkan och försökte förklara för mina bekanta hur landet låg, utan större framgång. Det var tydligt att dom inte tänkte med “stora huvudet”… :pale:

Bara att konstatera, vid första resan till Thailand stängs hjärnan av innan avstigning från flygplanet sker.

[maxxis]

@Hemska Sven wrote:

Tror nog att det du kallar “dumma” ska tolkas som godtrogna. Har stött på ett antal faranger (alltså inte bara svenskar) som fått betala dyrt och länge för sina alltför “blåa ögon”. :flower:

Du har helt rätt.
Men läser man sedan inläggen här där dom inte orkar läsa igenom ett stycke och babblar om
upphovsrätt så undrar man hur det står till och rubriken kanske stämmer.

[Author]

Posts