Att fråga damen om hon vill gifta sig…

[H Linkan]

Hej på er glada Thailandsvänner.
Jag är ny på detta forum, men har varit inne och smygläst lite i detta och andra Thaiforum. Jag har fastnat för detta och är nu medlem.
Jag har, som så många andra här, en flickvän i Thailand sedan i maj -10. Jag var där och hälsade på henne i slutet på augusti, tyvärr bara 8 dagar. Efter att jag läst J Jonssons berättelse kan jag bara instämma med alla känslor som rusar runt i kroppen. Inte minst när man ska ta adjö på flygplatsen…det är en fruktansvärd upplevelse, men förmodligen stärker det relationen, man är som i ett sjukdomstillstånd.

Jag åker igen i mitten på oktober. Återigen känner jag så väl igen mig och mitt agerande från berättelsen. Denna väntan och att man så fullständigt går upp i detta att komma tillbaka till sin kära. Inget annat är viktigt.
Har redan bokat en resa i december också…Nästa sommar kommer hon till mig….Ja, jag är kär så upp över öronen.

Jag har en fråga till er vänner.
När jag kommer till henne denna gång skall jag fråga henne om hon vill gifta sig med mig. Hon vet i och för sig om det redan men…jag undrar om det är någon speciell tradition angående när man frågar detta?
Eller är det som i Sverige?
Vi skall åka till Koh Samet några dagar och där tänkte jag ställa frågan liksom officiellt. Då undrar jag om en Thailady förväntar sig något speciell i samband med att hon får frågan?
Jag tänkte skaffa lite skumpa och ha några värmeljus med nere på stranden en kväll…Kan det vara passande?

Om ni har några bra tips att ge så är jag tacksam för det.

[Thaisambo]

Det är svårt att svara bra på frågan eftersom det handlar om vad Du egentligen menar med “förlovning”.

Thailand har kvar det gamla trolovningsbegreppet, som är en bindande rättshandling (finns reglerad i den thailändska äktenskapsbalken, av vilken en översättning kan läsas på http://www.thailawforum.com/articles/familywimol.html). Trolovning kan ingås mellan barn också genom överenskommelse mellan föräldrarna, förfaringssättet har funnits i Sverige också, men trolovning avskaffades som rättsbegrepp i Sverige 1915.

Traditionellt sker ett ceremoniel i samband med att trolovning ingås och gåva lämnas. Äktenskap skall – när det gäller vuxna människor – normalt ingås inom ett år efter det att trolovning ingås. Det är inte helt okomplicerat med trolovning och det är bra att prata med flickan om hur hon ser på den saken.

Vi har diskuterat det här ämnet i flera trådar tidigare och det är bra att läsa på, det finns andra källor på Internet också.

Det är inte helt ovanligt i det moderna Thailand att man hoppar över trolovning och istället går direkt till äktenskap, som i Thailand sker redan efter en relativt kort bekantskap – här lever synsättet kvar att äktenskap skall ingås inom ett år efter det att bekantskapen inleddes. Thailand saknar motsvarighet till vårt sambobegrepp, det är därför det ser ut så här.

Lästips på forumet:

förlovning, hemgift, å allt det där
Ska det vara så här?
allt om sinsod, bröllop och förlovning

Det är viktigt att ha ordentlig koll på hur det thailändska synsättet är när Du börjar den här diskussionen, det skiljer sig en hel del från svenskt/västeuropeiskt synsätt. Var hon kommer ifrån och vilken tradition som hennes familj omfattar är också viktigt att veta – det skiljer sig en hel del mellan olika regioner och det finns en hel del kunskap här på forumet om detta.

[li12na]

Oavsett hur förälskad eller kär Du är så är mitt absolut viktigaste och tänkvärda råd till Dig: VÄNTA, VÄNTA!
Läs om gula febern eller om alla de män som har haft bråttom och sedan har fått ångra bittert att de inte prövade att bo ihop och uppleva vardagen. Detta tar minst 6 månader men en klok person väntar ett år med giftermål!
Du sitter väl inte i sjön?
Tror Du får fler forummedlemmar som tycker samma som vad jag gör!
Nöj dig heller inte med ett liv på distans utan se till att ni bor ihop under längre tid och helst där Du tror att ni kommer att leva i framtiden. Thailand eller Sverige?
Du har det goda omdömet att fråga medlemmar på detta forum så jag hoppas att Du även lyssnar till deras råd och förslag!

[H Linkan]

Så här hade vi tänkt oss…Nästa sommar ska hon komma till mig i Sverige och vara kvar i tre månader och ev +3 till. Vi har pratat om en framtid tillsamans och vi trivs så bra tillsammans. Kontakt med varandra 5 – 10 gånger om dagen på olika sätt sms, chatt, telefon eller mail.

Ett äktenskap, om det blir av, skulle ske i november 2011. Så vi har tid på oss att vränga ut och in på varandra och stötas och blötas på alla sätt och vis. Ja, visst har jag drabbats av “gula febern”, jag erkänner, hur skulle man kunna motstå? Men vi tänker inte rusa iväg och göra något förhastat, vi är båda medvetna om detta.

Vad jag undrade över var just detta om förlovning och om det är någon tradition i samband med när man frågar om äktenskap…jag menar om man skall ge henne en blomma i en viss färg eller…ja ni förstår säkert vad jag undrar? Vore kul att göra rätt. Ibland bjuder ju traditionen att man skall göra speciella saker i vissa sammanhang, vilket man inte hade en aning om. Vet man om det i tid hinner man ju förbereda lite..

Jag tänker bara fråga henne mellan fyra ögon om hon vill gifta sig med mig? Jag vet att det för henne betyder väldigt mycket att bara få frågan från mig. Jag ville göra det hela till en mysig stund för oss och undrade bara om jag kan göra något ytterligare för att höja mysfaktorn just då? Det är ju en stor sak för mig också även om det inte är bindande på något sätt. Det känns så rätt och riktigt och jag vill gärna ställa frågan när jag träffar henne nästa gång.

Tilläggas kan, att hon bor i Bkk och är en modern tjej, men visst finns väl lite traditionellt tänk kvar också i henne.

[jjonsson]

🙂
Visst är det riktigt härligt!
Gula febern är den enda sjukdom jag gillar tror jag, men den är en aning farlig också.

Om jag skulle göra något ogjort så skulle det vara mitt bröllop.
Inte för att jag inte älskar min fru utan precis därför.

Jag var för färsk då för att förstå hur det funkade i hennes kultur, vad som var viktigt för henne och hennes släktingar.
Nu i efterhand ser jag saker jag gjort och inte borde gjort.
Det är mycket jag hade gjort annorlunda om jag skulle gifta mig med henne i dag.

Alla intryck och all kärlek överväldigade mig och allt snurrade.
Dagen buddha hade sagt var rätt,
tiden på dygnet som var mest lämplig,
dagen jag var född på var den bra eller dålig,
såg våra ansikten lika dana ut för att få vackra barn,
sinsoden på 1 miljon som inte var förhandlingsbar,
kommer en hel ko att räcka till maten på bröllopet,
vad gör man när man är 2 meter lång och kostymen är sydd för en thaiman,
varför kommer det munkar på morgonen,
varför kastar dom pengar i en nybäddad säng och vill att jag skall samla på mig mer än min fru,
varför skall jag äta ägg från en 100 bahts sedel
Varför lindar dom in mig i garn?
Varför har jag babypuder på kinderna
Vad säger dom?

Jag hade alltså väntat lite om jag var du det ger både dig och henne mer, men jag vet, det var inte det du ville ha svar på.. :blackeye:

Romantik…
Du bjuder ut henne på restaurang, äta är en viktig del i det hela, allt handlar om att äta mat.
Ju dyrare restaurang desto bättre.

Guld smäller högre än något annat, skall du köpa en gåva till henne gäller thaiguld.
Ju fler baht desto bättre men det behöver jag kanske inte säga.

Vita rosor går alltid hem, tyvärr är det svårt att få tag i vackra vita rosor i thailand, röda är lättare men smäller inte lika högt. (kan man plocka med sig i väskan från sverige kanske)

Håll hjärtat varmt och huvudet kallt!

Lycka till! :thumbright:

[Thaisambo]

Hmm… Jag har visserligen inte plitat ned någon “Min story” ännu och om det blir av det vet jag inte.

Vi är förlovade, men det gjorde vi i Sverige knappt fem månader efter det att vi träffats. Ingen tillställning eller något ceremoniel i Thailand, det är ringförlovning i Sverige som gäller.

Med tanke på thailändsk sed så “förnyar” (bekräftar) jag förlovningen varje år med en ny ring (med gravyr) till sambon – det är mycket viktigt att komma ihåg förlovningsdagen – och hittills har det blivit fyra förlovningsringar till henne, den femte är på gång kommande sommar, 2011. Hon bär alla ringarna, och fem får plats, tre på ringfinger och två på långfinger. Det här har utvecklat sej till ett slags ceremoniel, som fungerar för oss. Den årliga förlovningskonfirmeringen är mycket uppskattad.

Men man ska komma ihåg att vi är över femtio båda två, det blir ingen utökning av familj eller boende och liknande i det läget, vi anpassar tillvaron till vad vi rimligen kan orka med och ha lust med framöver, på sätt och vis är det lugnare och stabilare på det viset.

[H Linkan]

Ja du J jonsson, och många andra med för den delen, ni vet hur det känns när det bara snurrar i huvudet. Där är jag nu..

Jag vill så mycket, vill göra rätt, vill göra henne lycklig, vill vara nära henne jämt..Det är svårt när man sitter i ett hus nästan 1000 mil bort.
Denna resa som går av stapeln i oktober får jag vara med henne i två veckor i alla fall. Jag tror att en del av nervositeten inför första mötet har lagt sig lite. Bra, då kan man lägga den åt sidan. Men man har så mycket känslor ändå i kroppen som vill ut under en ganska kort tid då man är tillsammans, så man är väl inte riktigt sig själv i alla delar. Man vill ju få ut så mycket som möjligt av besöket.

Samtidigt vill man inte leva lyxlirare allt för mycket. Pengarna ska räcka till räkningarna där hemma också. Lätt gjort att man vräker ut pengar omkring sig på fint hotel och köpa saker till henne och så vidare. Man blir lite fartblind. Återigen…man vill så mycket och vill göra henne lycklig… Jag kan känna en viss ilska på mig själv för att jag går i den fällan…för det gör jag ju.
Förlovningsring kanske…köpa i Thailand? Billigare än Sverige? Jag vet inte, hon bär redan en guldring från Sverige som hon fick av mig förra gången jag var hos henne. Utan att det blev något tal om förlovning så fick hon den av mig. Har förstått att förlovning i Thailand är något man i sådant fall gör samma dag som äktenskapet för att inte riskera att förlora guldet…
Det är väldigt mycket att tänka på och det är olika kulturer och seder och bruk…
Inte konstigt att snurrar i huvudet….man är ju kär också, så till den milda grad…

[gosatta]

angånde guld, ja köp i Thailand!!! deras guld är mycket gulare och dom flesta thai jag känner ser vårt guld som lite “sämre”

[Thaisambo]

@gosatta wrote:

angånde guld, ja köp i Thailand!!! deras guld är mycket gulare och dom flesta thai jag känner ser vårt guld som lite “sämre”

Jo, det thailändska guldet är högkaratigt, 23,16 karat medan det vi har i Sverige i regel håller 18 karat, 14K och 21K förekommer också så det finns visst fog för den thailändska uppfattningen.
Guldvaror säljs i Thailand efter vikt, även bearbetade/ornamenterade smycken. Priset följer i stort sett världsmarknadspriset, möjligen förekommer ett påslag på marginalen (jag har inte kollat prissättningen på guldsmycken i Thailand ordentligt).
Högkaratigt guld är inte speciellt slitstarkt eftersom det är en mjuk metall, det är egentligen det som är anledningen till att vi har legeringar i Sverige.

Vi har diskuterat thailändskt guld tidigare på forumet och även ifrågasatt kvaliteten, det är ju svårt att kolla som amatör förstås. Någon av forummedlemmarna kontrollerade emellertid sitt thaiguld och fick utlåtandet att det var av mycket hög kvalitet så att man blir lurad på guldkvalitén i Thailand är det nog ingen större risk, speciellt om man handlar i en ordentlig butik. För att veta om priset är rätt kan man titta på aktuella guldnoteringar, det rör sej runt cirka USD 1300 (THB 40.000) per ounce (1 Ounces (oz) = 28.3495568397 Grams (g)) eller ca SEK 8900 för närvarande. Länk till aktuella guldpriser: http://www.goldprice.org/.

Ring har Du redan gett henne, en armbandslänk kanske är ett bra alternativ, sånt är mycket uppskattat liksom halskedjor.

Jag köpte faktiskt själv två guldringar och ett guldarmband åt min sambo en dryg vecka efter det att vi träffats första gången, det var på Alla Hjärtans Dag. Det är numera utbytt mot en kraftigare armbandslänk (som delbetalning) men de svenska ringarna har hon behållit, förlovningsringarna är mycket uppskattade och är graverade.

[boes]

Nu vet jag inte var damen kommer ifran. Men norrut i Thailand blir du forlovad nar hon har inviterad dig hem for att halsa paa familjen. Forst daa faangar bordet for henne – och dig. Blir det inget av tappar hon ansikte- big time ! Daa brukar aven undersokningarna startas for att finna ratt vigselsdatum.
Det ar egentligen det som ar forlovningsritualen i det rurale Thailand.
Du visar upp dig och flasher din formaaga att kunne ta hand om henne (och foraldrarna) till evig tid.
Som tidigare namd avtalas aven sinsod m.m.m. Laes forhandlas !
Mitt raad : se tiden an, avvakta “hembesoket”, leva tillsammans i S och Thailand saa lange som mojligt. Avvakta utlakningen av “gula febern” innan du bestammer dig definitivt.
i.m.o
Boes

[H Linkan]

Min kära är uppvuxen och bor i Bkk, hon är 30 år gammal. Tror mig veta och tycker själv att hon är väldigt modern och nutidsorienterad. Kanske det är jag som inbjuder till att använda gamla traditioner. Jag tror i mitt omtöcknade tillstånd att hon ska bli lycklig över att få utöva gamla, kanske förlegade sedvänjor. Man vill så mycket…göra henne lycklig…

Just nu går man bara och räknar dagar till en kär återförening. En jobbarkompis frågade om när det kändes svårast? När man precis kommit hem eller precis innan man skulle åka tillbaka…? Mitt svar blev -Ja!

Det är en speciell sort av hemsk känsla när man åker hem och det är en annan precis när man närmar sig en resa dit igen.
Jag längtar så jag håller på att bli tokig… Undrar om kvinnan i mitt liv förstår vad hon ställt till med?

Hon fick ett litet halssmycke i smide som jag gjort själv förra gången jag var hos henne. Det bär hon med stolthet varje dag…Inget guld alltså, men man vill ju så mycket…göra henne lycklig… Vi får se om vi tittar på något guldsmycke när jag kommer ner denna gång.
Jag tänker i mina klokare stunder, att det nog är jag som ser till att vi kommer fram till sådanan beslut som att köpa guld….fast jag egentligen inte har råd…
Jag ska ju till henne i december också, då hon fyller 30 år. Då ska vi flyga ner till Phuket och bo på Raya Beach några dagar och fira hennes födelsedag. Det kostar ju en del också. Men man vill ju så mycket…göra henne lycklig…

Jag trodde att jag vid vuxen ålder skulle vara lugn, klok och förståndig….Det sprack på alla punkterna…
Den kärleken, den kärleken….

[jjonsson]

Jag vet precis vad du menar, det kan snurra duktigt.
Ta inte med henne till guldaffären för allt i världen…

Gå dit själv och välj, håll dig mellan 0,5 och 1 baht beroende på vad din ekonomi tillåter.
Tar du henne med till guldaffären och du har inställningen du har att du vill men egentligen inte har råd +att du lider av gula febern just nu så kommer du att bränna hela semesterkassan i guldbutiken om du tar med henne dit….

Håll huvet kallt!

Såg den här på youtube och kom och tänka på dig!

[youtube:215pw43z]http://www.youtube.com/watch?v=iVQunDqLq5I[/youtube:215pw43z]

[Thaisambo]

Man behöver kanske ha koll på hur mycket 1 baht (det thailändska viktmåttet) är. Det motsvarar 15 gram.

Eftersom det är praktiskt att ha tillgång till en online konverterare när man stöter på olika mått- och viktsystem så lämnar jag en länk till en lista på såna här: weight converter baht gram.

[Sunebam]

Hehe rolig film.

Jag håller med Jjonsson. Hade jag kunnat gjort giftermålet ogjort hade jag gjort det.
Jag hade ingen sinsod, men nu efter 3 år fattar jag verkligen kulturen. Jag var så västerländsk och tvärvägra.
Det är ju viktigt alltså för dem. Och massa andra saker som hände på bröllopet, språket.

Men visst. gift dig du 🙂 Det blir säkert inga problem. Men jag hade gjort mycket bättre ifrån mig om jag gift mig idag 🙂

Sen är ju alla thai tjejer verkligen Kee Hung!. “Svartsjuka”. omg alltså.. Its killing me.
Men men, allt är inte perfekt här i världen 🙂

Men deras kultur. det går VERKLIGEN djupt i rötterna. Man tror man har stenkoll efter nåt år. Men dubbla det o lite till så kanske man kan ana hur mycket de känner för sin kultur. Oh då är min tjej också 30 och född i Bangkok och väldigt modern med magister examen från Sverige.

[Illuvatar]

Dagen buddha hade sagt var rätt,
tiden på dygnet som var mest lämplig,
dagen jag var född på var den bra eller dålig,
såg våra ansikten lika dana ut för att få vackra barn,
sinsoden på 1 miljon som inte var förhandlingsbar,
kommer en hel ko att räcka till maten på bröllopet,
vad gör man när man är 2 meter lång och kostymen är sydd för en thaiman,
varför kommer det munkar på morgonen,
varför kastar dom pengar i en nybäddad säng och vill att jag skall samla på mig mer än min fru,
varför skall jag äta ägg från en 100 bahts sedel
Varför lindar dom in mig i garn?
Varför har jag babypuder på kinderna
Vad säger dom?

He, låter som jag kom ganska lindrigt undan. Stötte bara på sinsod-delen och språkbarriären. Hade iofs bröllop i en kyrka, med thailändsk fest efteråt. Festen bestod dock för vår del mest att stå och välkomna alla gäster, och sen gå runt och fotas med varje bord. Den lilla mat vi fick i oss fick vi inmundiga ståendes i korta pauser. Sen var det gå ut i en skåpbil och räkna pengarna från kuverten. Och skriva ned i en lista hur mycket respektive person gav. Framemot slutet kunde vi dock sitta ned en stund vid ett bord och prata med familj och vänner :salute:

Sen är ju alla thai tjejer verkligen Kee Hung!. “Svartsjuka”. omg alltså.. Its killing me.

Verkar vara standardbeteendet här. Alla andra thaitjejer är potentiella hot, och en man är per automatik helt oförmögen/ovillig att säga nej om en tjej stöter på honom.

[H Linkan]

Den 12 okt bär det av. Äntligen är 43 dagars väntande över. Vi har kontakt dagligen, flera gånger, via chat, sms,telefon och mail. Allt för att få tiden att gå fortare. Nu är det äntligen dags.

Jag har tänkt lite på det där med guld….såg vid senaste besöket i dom stora varuhusen i Bkk, där finns guldförsäljning. Är det bra att handla där eller bättre i, om det finns, renodlade guldsmedsbutiker?

Skulle gärna vilja köpa något till henne, man kan ju gå in själv naturligtvis…men det vore kul också om damen var med. Eller så lyder jag J jonssons råd och lämnar henne utanför.
Hon är ju faktiskt medveten om att det kostar en hel del pengar att åka fram och tillbaka mellan Sverige och Thailand, och dessutom bo på hotell under vistelsen i Bkk. Kanske är ofarligt att ta med henne in till guldsmeden? Frågan kvarstår, är det skillnad på olika butiker, kvalitet, pris mm?

En flaska skumpa kunde ju vara kul tycker jag att avnjuta när frågan har ställts. Eller dricker man inte det i Thailand? Tänkte ta med en flaska från Sverige.
Min otålighet börjar tära på mig nu… bara vänta vänta.. Tur att man hade sparade semesterdagar att ta ut nu.
Tack för tipsen och synpunkterna.

[Thaisambo]

Det är definitivt befogat att gå till en riktig guldbutik. Jag har också sett det där på t ex BigC – vi har inte ens tittat på grejerna där och thai själva går bara förbi, åtminstone i farangsällskap.

Jag är inte säker, men tror det är lågpris smycken och sånt de har, ungefär som vi har det själva med strass och annat. Smyckeskvaliteten varierar vad jag kan förstå.

Vill Du har riktiga grejer, gå till en riktig butik och tänk på att det inte är dyrt, kolla världsmarknadspriset och pris/vikt på det 23,16 karat objekt du intresserar dej för – då ser Du vad du får för pengarna. Kolla vikten. Sånt går att sälja också, men i Sverige är det dåligt betalt eftersom guld inte får smältas ned förrän efter tre månader (handlar om smyckesspårning efter stölder) och det gör att man får höga lagringskostnader i detaljistledet i den handeln – restriktioner är det fråga om.

Tänk på att guld internationellt räknas som den främsta hårdvalutan, det är riktiga pengar som är gångbara överallt. Svenskar är dock inte vana vid det pga de hårda restriktioner vi har med att handla i guld.

Klockor… Jag har själv köpt tre stycken “Rolex” på nätet från Kina, låt vara att på den första var skruvarna så hårt åtdragna att vi inte kunde justera armlänken (den gav sambon bort till en kompis) och på den andra lossnade sekundvisaren så vi reklamerade och fick den utbytt, men den tredje – utbytet – var kanonsucce. Det har funkat bra förutom hemska omloppstider med frakten, som tog tid och var jobbig. Men vi har fått allt vi beställt och även returer har fungerat. Intressant, det blir fortsättning på Internethandeln med Kina. Man förskottsbetalar och varan skickas som “gåva” eller liknande, prisnivån ska förstås vara så att det handlar om pengar man kan ta att förlora om nåt går fel. Annars får man väl ta flyget till GuangZhou och handla på plats eller nåt.

Men vad gäller “Rolex” – jag har inte råd att köpa en äkta sån för SEK 220.000:- åt sambon och det fick bli en kopia för en tusenlapp (zircon diamanter och guld). Praktiskt taget omöjlig att skilja från originalet och mycket välgjord – kineserna är definitivt kompetenta. Inte ens urmakaren, som vi anlitade för att få hjälp med de hårt åtdragna skruvarna i armlänken, klarade att se skillnad – men å andra sidan är det få i Sverige – även proffsen – som ens sett äkta klockor i den prisklassen. De går i praktiken inte att sälja i Sverige till de priserna.

Ett tips att glädja damen utan att det kostar skjortan – och det accepterar dom. SEK 220.000 motsvarar ändå en miljon baht, en ansenlig förmögenhet även i Thailand….. Och skulle klockan strula kan man köpa en ny – det är inte fy skam.

[Thaisambo]

@Thaisambo wrote:

Men vad gäller “Rolex” – jag har inte råd att köpa en äkta sån för SEK 220.000:- åt sambon och det fick bli en kopia för en tusenlapp (zircon diamanter och guld).

Jag fick ett påpekande om att det inte finns något som heter “Zircon diamanter”. Den beskrivning som finns på leverantörens hemsida är följande:

All simulated diamonds are high grade cubic zirconia (CZ) stones.

Givetvis rör det sej om diamantkopior… Jag är inte insatt i branschen och har inte koll på vad exempelvis
high grade egentligen innebär.

[Herr Chang]

Hej H Linkan,

När jag köper guld till fru Chang tycker jag det är att föredra att hon får välja själv i riktig guldbutik. Det gäller bara att innan göra fullständigt klart vilken mängd det gäller, en eller två baht guld etc. Det har fungerat bra med fru Chang.

Herr Chang har talat.

[jjonsson]

Det skall kanske tilläggas också att vi ser på smycken på ett lite annorlunda sätt än thai.
Vi har affektionsvärde på våra smycken.

Guld är mer en handelsvara där, vikten och värdet det samma som pengar i plånboken.
Inte som vi, att det var det där smycket jag fick av min man vid det där speciella tillfället.
Hittar man något man vill ha eller hamnar i knipa säljer man helt enkelt guldet och får ut dagskursen på guld.
Man skall därför inte bli allt förvånad om det händer.

Som Chang säger var tydlig på vad som gäller (och det var väl det jag var lite orolig för att du inte skulle hålla dig till nu när du har gula febern 🙂
Det har funkat bra med Yupha också faktiskt, men första resan vart det dyrt i guldbutiken, nu är jag lite mer med i matchen.

[H Linkan]

Ha ha….Ja, jag vet vad ni menar om affektionsvärde. Ringen hon fick av mig förra gången, är en ring jag fick av min mormor när jag konfirmerade mig. Den har ett mycket högt affektionsvärde för mig. Detta har jag förklarat för min lady, mycket och många gånger och jag tror hon förstått vad det innebär.

Någon som har tips om någon bra guldbutik i Bkk? Jag får fråga ladyn annars. Hon vet säkert, hon tycker Bkk är en ganska liten stad ??? Skulle gärna vilja ge henne en ring till med mitt namn ingraverat… Fånigt?….Javisst, men man vill ju så gärna…ha ha.

Tack för alla bra tips och förslag…jag tror många känner igen detta som jag går igenom nu. Man kan väl säga så här…det är ett bra sätt att gå ned i vikt på…Jag har tappat ett antal kilon p g a ladyn…eller rättare sagt p g a längtan efter henne. Man glömmer att äta ibland, så är det för mig…Jag trodde det skulle vara annorlunda när man blev äldre..men där hade jag fel, väldigt mycket fel. Fattar inte att en kvinna på andra sidan jordklotet kan påverka en så mycket. Men det kan hon 🙂 och jag älskar det….

[stgrhe]

@H Linkan wrote:

Någon som har tips om någon bra guldbutik i Bkk?

I stort sett vilken som helst i China Town.

[Thaisambo]

Var väldigt försiktig med saker som har affektionsvärden.

De är vana vid att ägodelar fräts ned ganska snabbt pga klimatet och fäster sej inte vid det som vi gör. Hus till exempel underhålls i regel inte utan får brytas ned bara av termiter, sol och vad det kan vara. Sen bygger man nytt istället.

Jag vill inte dra exempel på det här, men det var min bror som fäste min uppmärksamhet på detta. Nu är min erfarenhet förstås från landsbygden men överlag har synsättet buddhistisk grund, man samlar inte på sej eller sätter värde på ägodelar.

Jämför med en buddhistmunk som bara får ha fem ägodelar, från Wikipedia om buddhism:

De enda ägodelar de får ha är:

* två livklädnader,
* en nål och ett bälte av tyg,
* en tiggarskål,
* en rakkniv
* en vattensil

Det är sånt här som i praktiken diskvalificerar tänket med affektionsvärden från att omfattas av en renlärig buddhist.

Så ta aldrig med någonting till Thailand som Du inte står ut med att förlora – de förstår överhuvudtaget inte eller tar till sej vårt resonemang på den här punkten – det är kulturellt helt främmande för dem. De är genom kulturen materiellt inriktade på överlevnad, inte känslomässiga värden.

Jag kanske inte lyckas beskriva det här så bra, det är ett för vår kultur så främmande resonemang att redan det gör det svårt att beskriva vad det handlar om, men jag menar allvar – det är så här det fungerar.

Förlovnings- och vigselringar har en särskild betydelse, det symboliserar ett löfte som är givet för evigt till bäraren, ringen binder detta löfte och har en särskild innebörd. Det ska inte förväxlas med med affektionsvärde, det handlar inte om samma sak.

[Herr Chang]

Ja, så är det Thaisambo.

Fru Chang ser sitt guldinnehav som en slags pensionsförsäkring. Att säljas vid behov, utan tanke på eventuella minnen från då hon fick det. Och det är väl OK för min del.

Herr Chang har talat.

[Author]

Posts