Bilingual vs International Schools

[Nille]

Det känns mer och mer som en statusfråga. Klart man vill det bästa för sina barn men varför gnäller inte folk i Sverige om denna rättighet?

Jag kanske börjar bli lite tjatig på denna men vad är fördelarna vs nackdelarna mellan Billingual vs International när det gäller utbildning i Thailand. Blir man ett dumhuvud om man inte pluggar på internationell skola eller vadå?

Någon som funderat i dessa banor och har erfarenhet, dela gärna med er av era tankar!

[hans1977]

Hej,

Det viktigaste borde ju vara att eleverna tillåts att fritt fråga, ifrågasätta och diskutera i en kreativ miljö. Jag är inte alls säker på att dyrast också är bäst. Den materiella standarden måste förståss vara tillräcklig, med moderna böcker, datorer etc. Jag skulle kunna tänka mig att studiebesök och “intervjuer” hos flera olika skolor kan vara ett bra sätt att bilda sig en uppfattning. I tillägg är det naturligtvis värdefullt att höra vad de som redan är “kunder” har att säga om skolans kvalitet. Samma procedur som med allt annat som man lägger pengar på i Thailand alltså… :king:

MvH,
Hans

[Nille]

Ja, man kan nog luras att tro att man får lika mycket för pengarna som man betalar. Undrar ändå om inte detta är ett lyxproblem. Dock, billingual hur rätt det än låter lär ju inte vara mycket billigare än de vanligare internationella (räknar bort de dyraste från diskussionen; nist, ibs, pattana).

Om man tänker vara antingen i Sverige eller Thailand i framtiden vad är då fördelarna respektive nackdelarna med dessa 2 alternativ?

[hans1977]

Kanske dessa två länkar kan ta dig en bit på väg till en lista med plus och minus:
* Bilingual Schools
* International Schools
?

Fast jag tror att det viktigaste är att man lär sig att lära (iaf. de första 6-10 åren).

Är du oroad för språkkunskaperna så kanske extra undervisning på sidan om kan vara ett bra alternativ?

MvH,
Hans

[Nisse]

De finare internationell skolorna som Pattana, ISB och Nist är inte märkvärdigare än skolor i Sverige. De följer respektive länders regionala utbildningssystem. Är det någon här som känner sig underlägsna Amerikaner eller Britter med motsvarande utbildning? Nej, jag trodde väl det.

För dem som bor i Thailand är det status och nätverk, för internationella familjer är det mest internationella skolor med ett lärosystem de följer i andra länder med internationella skolor. Enkelt och kontinuitet. Inget märkvärdigare än så.

Patetiskt att ens överväga att göra engelska till förstaspråk när man är svensk och bor i Thailand.

[Nille]

Nisse summerar ungefär mina tankar.

Nej, varken rrittisk eller amerikansk standard är bättre än den svenska. Kan man få finsk standard någonstans?

Jag blir mer och mer säker på att en Internationell skola inte är för mig, för osäkert vad man egentligen får för alla dessa pengar man lägger extra.

Visst, tryggheten att ha barnen i “gott” förvar kan vara värd mycket för en upptagen förälder, speciellt om skolan är gratis. Detta med ifrågasättande kommer hemifrån samt med generna – det ser man tydligt i den Svenska skolan. Vi föräldrar sätter ett stort avtryck på våra barns föräldrar – om vi bestämmer oss för att vara närvarande vill säga. Internationella skolor och långa dagar (ofta långa resvägar), nanny som sköter om det praktiska runt barnet (frukost, till skolbussen, borsta tänder mm), hembiträde som städar barnens rum mm – Nä jag är inte säker på att dett är melodin.

För bra för att vara sant.

Sedan har vi nätverket Nisse pratade om, och statusen – kanske det kan vara värt pengarna vad vet jag?

Jag får också intrycket av att barnen på internationella skolor pratar engelska som förstaspråk även om ena föräldern är thai. Snacka om att såga Thailand vid fotknölarna. Oavsett om man inte tänker bli kvar, tar man inte chansen att sätta thailändskan ordentligt ändå?

Ny tråd för att diskutera sidospåret Bilingual vs. Thailändsk Privatskola

[Nille]

Intressant Perre. Att jag inte tänkt på att fråga dig om detta!?

Med Thaiskola menar du vanlig bra statlig skola, eller privat?

[Joel]

Jag är utbildad lärare och har arbetat i två år vid en av de större kedjorna av bilingual schools samt ett par månader på en privatskola med ett EP program. Jag har aldrig arbetat på en internationell skola i Thailand men arbetar nu på en internationell förskola i Japan. Jag har träffat och känner lärare som arbetat inom alla de olika skolformerna i Thailand.

Det finns uppenbarligen stora skillnader på olika skolor, såväl privatskolor med EP program, bilingual schools och internationella skolor så det allra viktigaste är nog att noggrant undersöka den skolan man överväger att sätta sitt barn i. Vissa generella skillnader finns nog dock som kan vara bra att ha i bakhuvudet då man gör sitt val och jag hoppas att jag kan vara till någon hjälp att belysa detta utifrån mina egna erfarenheter och kunskaper.

En viktig kvalitetsstämpel om man vill söka sig till en internationell skola kan vara att undersöka vilken läroplan den internationella skolan använder och om den är ackrediterad från utlandet. Sen finns det säkert många bra skolor som inte är ackrediterade också. Jag kan med handen på hjärtat säga att barnen på min skola här får en mycket bra utbildning trotts att vi har en läroplan som blandar brittiska och amerikanska idéer och alltså inte följer en fast utländsk läroplan (det blir ju lite annorlunda med högre nivåer än förskola dock, där skulle jag nog själv föredra en mer tydlig och etablerad utländsk läroplan).

Den största fördelen med en bilingual school är att eleverna får mycket undervisning i thailänska språket och kanske en närmare anknytning till det thailänska samhället och kulturen i undervisningen. Den undervisning som sker på engelska är dock ofta ganska undermålig. Många av mina kollegor jobbade enbart som lärare för att tjäna till brödfödan och var egentligen inte speciellt engagerade. På min skola var jag under större delen av tiden den enda icke filipinska utlänningen som hade en lärarexamen. Även om jag såg många duktiga thailänska lärare så verkade mycket av undervisningen följa gammal korvstoppnings pedagogik. För de utländska lärarna hade inte läroplanen tydliga mål utan var mest en lista över vad som skulle läras ut. Samtidigt fanns lite flexibilitet och många lärare gjorde precis som Thailändarna. Say after me, copy this osv. Men en anledning till detta är också att den generella nivån på engelskan aldrig blev tillräckligt bra för mer reflekterade och diskussionsbetonad undervisning. Jag har nu märkt hur otroligt mycket mer mina elever lär sig av språket genom en ”full emersion” plan än en tvåspråkig. Mina elever här pratar engelska med varandra hela dagen och lär sig använda språket, på den tvåspråkiga skolan i Thailand pratade de mer engelska med läraren än med varandra. Samtidigt så verkar mina elever här lära sig god japanska i sina hem.

Jag upplevde kvalitén på undervisningen som något bättre på den andra privatskolan med EP program jag arbetade på en kortare tid. Framför allt för att de hämtat en del idéer och undervisningsmaterial från Singapore samt att de hade mindre klasser.

Vad du generellt får på en internationell skola kontra en tvåspråkig tror jag är: utbildade och engagerade västerländska lärare, en utbildning som följer en västerländsk läroplan där kreativitet, diskussion och reflekterade är i mer fokus medan det i den tvåspråkiga handlar mer om fakta inlärning och i värsta fall att lära sig marschera fint på scouting dagen. Dessutom togs väldigt mycket tid upp till meningslösa skriftliga prov och test där alla ändå må något sätt fick ett godkänt betyg oavsett deras egentliga resultat och inga åtgärdsprogram annat än de från lärarnas egna initiativ kom tillskott. Samt att barnen förmodligen kommer att bli mycket duktiga på engelska. Fördelarna med en tvåspråkig skola är som jag redan sagt det thailänska språket och den kulturella biten (och att det är billigare förstås). En intressant sak jag upptäckte i Thailand var att många elever (eller kanske snarare deras föräldrar) som går på privatksolor under sina första 6 skolor gärna vill in på de bättre statliga skolorna då de startar Mateom 1. För dessa måste de klara prov och bli antagna och de som inte lyckas med proven får istället fortsätta på privatskolan istället där det ofta räcker med att betala även om de låtsas ha intagningsintervjuer.

Men detta är som sagt generaliseringar. Jag träffade en lärare från en bilingual school där alla utländska lärare hade lärarexamen och var direktrekryterade från Canada, och jag träffade lärare som arbetade på en internationell skola nära där jag bodde som förmodligen inte hade någon examen alls och som jag skulle blivit mycket besviken att se som lärare till mina barn om jag betalade den skolans dyra avgifter.

Om jag personligen varit förälder hade jag inte haft några problem att sätta mina barn på den skola jag arbetade på under förskoletiden. Visserligen var det alldeles för mycket skola och för lite lärande genom lek och skapande men samtidigt fanns mindre stelhet där mot de högre åldrarna och det gjordes faktiskt försök att ta in Gardeneres teorier om våra olika intelligenser i undervisningen. För skolåldern skulle jag dock, såtillvida det fanns ekonomisk möjlighet, ha valt en internationell eller svensk skola, om jag inte haft turen att hitta en av de riktigt välfungerande och nytänkande tvåspråkiga eller vanliga privata skolorna. Utifrån mina personliga möten och erfarenheter tror jag inte de är så många tyvärr.

[Nille]

Jaha då fick man ännu mer griler i huvudet… Mitt problem är ju att jag har 3 barn och kanske vill ha fler 🙂 Min tillvaro hänger nu på en tunn lina och här kommer sista halmstråt.

Lär man sig så himla mycket i den svenska skolan då, där har man knappast välbetalda och motiverade lärare? Hur illa är en tvåspråkig skola i jämförelse? När det handlar om att diskutera och ifrågasätta kan man inte tro att man får med sig sådant hemifrån? Har man inte bara ett större ansvar som förälder om man väljer en billigare skola?

Min fru med Thailändsk bakgrund läser ämnen på komvux efter bara 2 år i Sverige och får bättre betyg än vissa svenskar. Visst kanske hon anammar korvstoppning men det är ändå imponerade. Jag tänker – något bättre skolor, 25 år senare, i internationel miljö, i Bangkok istället för bondvishan – borde det inte bli som natt och dag?

Ibland har jag liknade diskussioner med mina expatvänner med barn i “fina” skolor. Jag har då 2 frågeställningar:
1. Tycker du dina kollegor med universitetsutbildningar är mer kompetenta än du?
2. Tycker du din fru är inkompetent (de flesta har en universitetsutbildning)?

Har du tid får gärna göra lite reflektioner i tråden där vi jämför Billingual med Thailändska privatskolor!

[Author]

Posts