Blev inte av att se den när den sändes på TV men igår så såg frugan och jag den tillsammans på SVT-Play.
Kan bara säga att för oss båda var det en djävligt jobbig film att se på med många bottnar och connections till vårat liv.
Släng ner Frugans två grabbar Tony och Wanlop i en hink och rör om, häll ut och där har ni MIO…..
Man får hoppas att Frugans kvarvarande son såg den också där han är och ser det positiva….
Sedan det här med skulden och skammen till sina föräldrar, knepigt det här med den thailänska logiken. Frugan tänker precis som jag tolkade det att Mio tänkte om sina föräldrar. Trots att hon inte fick det det verkliga skydd hon behövde när hon var liten, trots att inte hon fick gå i skolan som hon ville ( Hennes syskon fick)….ja den tragiska listan kan göras hur lång som helst….
…så känner hon skuld och skam för att hon i sina ögon inte bidragit tillräckligt till sitt hem och sina föräldrar.
/Enis
.
.