Delad ekonomi?

[TomYam70]

Hej!
Nu kanske jag ställer en känslig fråga men undrar
Hur mycket betalar (hjälper) era Thai fruar flickvänner till med i månaden när dom är här med UAT,
Vad anses som normalt enligt er?
Hör mycket om att ingen Thaiflickvän minsann behöver betala något eftersom dom ju har en RIK pojkvän
Vad betalar era Tjejer till hushållet?
Naturligtvis behöver ingen säga vad ni betalar men vore skoj att ha nått att gå!
TACK

[Nille]

Helt klart en svår fråga att ställa.

Personligen tycker jag den svenska värderingen är den rätta, jobbar man båda så delar man efter förmåga. Är frugan hemmafru har man ett visst försörjningsansvar för hennes familj och har man över skall hon klart ha lite pengar att röra sig med. Har man en vanlig lön borde det gott räcka med 1-2,000 kr, eller hur mycket har man själv att leka med? Man borde kanske ha lika mycket att leka med.

I Thailand säger man att hans pengar är bådas pengar, och att hennes pengar är hennes. Man bygger inte ett jämlikt förhållande med dessa värderingar tycker jag. Vi ser ju hur balansen är i Thailand även om det håller på att förändras.

Det skulle inte förvåna mig om man tar med sig detta tänk till Sverige. Sponsortänket är ganska utbrett. Man behöver någon som tar stora delar av ens tunga kostnader, bostad, utgångar, och thailandsresor annars kommer man inte långt på en vanlig svensk lön. Tyvärr tror jag inte kärlek är prio nr 1 när man väljer partner men det kan kanske kvitta om båda är lyckliga.

Min fru är precis klar med SFI och har inget jobb ännu. Kapitalfördelningen får vi skjuta på framtiden men jag kan lova att hon kommer få bidra efter förmåga.

[TomYam70]

Ok,,
det ligger nog en del i det, men tycker ju samtidigt att tjejerna inte skall ligga på guldsked genom att bara lägga sina pengar på hög och alla utgifter skall betalas av mannen i hemmet, tycker det blir lite skev syn på svenska samhället för dom då,,borde ju vara lite lättare att anpassa sig genom att bidraga åtminstonne en liten del av sin inkomst till hushållet,,,

Vi har diskuterat detta i några år och då har hon sagt att det e ok,,nu märker man en liten tendens till att inte vilja vara med att bidraga till typ hyra el tele iallafall,,
Hon tycker ju såklart att det e hennes pengar och hennes pengar e hennes och mina pengar är oxo hennes till viss del lite av den thailänska synen på pengar alltså,,
Och naturligtvis betalar ingen av hennes thaikompisar här i stan något till hemmet, det behöver dom minsann inte så varför skall hon betala,,,
Jaja återstår att se vad som händer men i mitt fall kommer jag nog att vara lite hård och en liten del får hon nog till slut acceptera

Fler som har sin syn på saken?

[Mojay]

Jag vet inte om det kanske har en del med uppväxten att göra, många har ju aldrig haft något tidigare.

Märker ofta att när min fru pratar med andra så säger hon gärna mitt hus, min motorcykel, min bil, och hon som inte ens har körkort.

Själv säger jag självklart vårt hus, vår mc och vår bil.

Min fru har slutat jobba och går nu hemma på heltid, vilket retar många i hennes familj. Att hon också säger till alla att hon äger det och det och att hon har pengar, trots att hon inte jobbar, hör väl lite till det Thailändska “Madame-laterna”, Jag har pengar så jag är bättre än dig.

Det är rätt att kvinnornas pengar är kvinnornas medan männens pengar är bådas. Men har dock märkt av detta synsätt i Sverige också. Vilket troligtvis beror på att kvinnan har en så liten del av inkomsten så de tycket att de har slitit så hårt för det så de vill inte dela med sig.

Dock måste jag säga att jag har tur med min fru som inte tänker på sig själv i första hand. Om exempelvis skor saknas så köper hon först skor till mig, sen till sig själv och sist barnen, Kanske inte som i Sverige där man faktiskt tänker på barnen först.

Men jag håller absolut med Nille att oavsett inkomst så skall självklart båda bidraga till familjens försörjning. Min frus bidrag i dag blir att hon mer eller mindre själv tar hand om hushåll och inköp, medan jag kan jobba lite mer nu i lugn och ro. Det kan ju vara värt en del. Samtidigt som hennes månadslön enbart motsvarar samma pengar som 2 tim jobb för mig, och då jobbar hon 7 dagar i veckan och 10 tim om dagen. Lite sjukt är det.

[Mojay]

@TomYam70 wrote:

Och naturligtvis betalar ingen av hennes thaikompisar här i stan något till hemmet, det behöver dom minsann inte så varför skall hon betala,,, Jaja återstår att se vad som händer men i mitt fall kommer jag nog att vara lite hård och en liten del får hon nog till slut acceptera

Det kan mycket väl vara så att det visst finns dem som betalar för sig hemma, men på det thailändska synen, inte vill säga det därför att dem vill till synes visa att dem har det bättre än andra.

[Marten_G]

Vi har gemensam ekonomi, (har haft sedan Thailand i princip.)
Vet att där vi bodde innan vi flyttade, så fanns det damer som skickade hem
barnbidrag o underhåll till Thailand, om de inte spelade bort det på kort.
De bidrog inte med ett öre i hushållet.

Det lite komiska för oss nu är efter att min dam fått jobb, är att hon får ut mer
per månad än vad jag får, om man plussar på underhåll o barnbidrag.
Men allt går till hushållet, minus det vi skickar till Thailand varje månad.

Så här är allt lungt.

******************************

[Hakan]

Vi lägger bådas pengar och räkningar i en hög och splittar sen rakt av på pengarna som blir kvar efter att vi har betalt alla räkningar. Så har vi alltid gjort, även när min fru studerade och inte lade några egna pengar så åkte de pengar som blev över in på bådas konton.

[Tony_h]

Vi har ju ingen direkt uppdelning, men jag pröjsar ju hyra, el, kabeltv och internet av gammal vana, går ju på autogiro från mitt konto. Matinköpen brukar frugan sköta till vardags, bara om det är något speciellt vi åker och handlar tillsammans, t.ex. jul, födelsedag eller fest med vänner, då brukar vi splitta. Kläder till barnen köper hon också. Tror väl att det i stort blir rätt så rättvist, det jag förlorar mest på är väl ca var 3e år när vi åker till Thailand på semester, då ryker det garanterat mer pengar för mig, å andra sidan tjänar jag mer så det är ok.

[Nille]

@Håkan wrote:

Vi lägger bådas pengar och räkningar i en hög och splittar sen rakt av på pengarna som blir kvar efter att vi har betalt alla räkningar. Så har vi alltid gjort, även när min fru studerade och inte lade några egna pengar så åkte de pengar som blev över in på bådas konton.

Jag tycker detta låter sunt. En reservation – om hon konsumerar upp sina pengar och du fondsparar för framtiden blir det inte rättvist i slutändan. Mao borde sparandet ske innan splitten av lekpengarna 🙂 Min fru är köpgalen och jag inte. Jag har Jag har passerat 40 och har börjat fundera mycket på livet när man har några år till på nacken.

I ditt fall Håkan skulle jag tro att du konsumerar så mycket på egen hand att du nog ligger på plussidan :blackeye:

[Leffe]

@Mojay wrote:

@TomYam70 wrote:

Och naturligtvis betalar ingen av hennes thaikompisar här i stan något till hemmet, det behöver dom minsann inte så varför skall hon betala,,, Jaja återstår att se vad som händer men i mitt fall kommer jag nog att vara lite hård och en liten del får hon nog till slut acceptera

Det kan mycket väl vara så att det visst finns dem som betalar för sig hemma, men på det thailändska synen, inte vill säga det därför att dem vill till synes visa att dem har det bättre än andra.

Och ibland är gränsen till prostitution hårfin…

[Hakan]

@Nille wrote:

I ditt fall Håkan skulle jag tro att du konsumerar så mycket på egen hand att du nog ligger på plussidan :blackeye:

Du känner väl mig, skulle ju aaaaldrig ta en taxi om det finns chans att gå eller åka kommunalt…hahahaha

[freddan_gbg]

Tjejen har ej börjat få någon fast inkomst här än, men vi har kommit fram till att när hon får det så skall hon hjälp till efter förmåga :scratch: Underhållsbidrag och barnbidrag vill hon spara till att använda för hennes dotters framtida studier, höll ej med där då dem pengarna är öronmärkta till kläder och annat åt lilltösen.

[Mango]

Kulturkrock nr???
Jag har ju tvärtom då…tjej, gift med Thai. Jag går ju inte hemma och väntar på pengar. Vi jobbar båda och inkomsten går till familjen. Räknar inte på vem som spenderar mest. Men maken säger hela tiden att han vill dra in pengarna till familjen och jag ska inte behöva jobba. Så det är inte bara tjejerna som tänker så, utan kanske hela samhället. Måste vara svårt att få tjejerna att förstå att i Sverige funkar det kanske inte på samma sätt.

[Nille]

@Mango wrote:

Kulturkrock nr???
Jag har ju tvärtom då…tjej, gift med Thai. Jag går ju inte hemma och väntar på pengar. Vi jobbar båda och inkomsten går till familjen. Räknar inte på vem som spenderar mest. Men maken säger hela tiden att han vill dra in pengarna till familjen och jag ska inte behöva jobba. Så det är inte bara tjejerna som tänker så, utan kanske hela samhället. Måste vara svårt att få tjejerna att förstå att i Sverige funkar det kanske inte på samma sätt.

Intressant vinkel. Kan du inte kolla med honom hur han resonerar om du vill ha dina pengar för dig själv? Bara för skojs skull liksom.

Är detta en kvinnogrej bara eller är det som så att Thailändare överlag inte har något emot att varken försörja eller bli försörjd?

[Mango]

@Nille wrote:

@Mango wrote:

Kulturkrock nr???
Jag har ju tvärtom då…tjej, gift med Thai. Jag går ju inte hemma och väntar på pengar. Vi jobbar båda och inkomsten går till familjen. Räknar inte på vem som spenderar mest. Men maken säger hela tiden att han vill dra in pengarna till familjen och jag ska inte behöva jobba. Så det är inte bara tjejerna som tänker så, utan kanske hela samhället. Måste vara svårt att få tjejerna att förstå att i Sverige funkar det kanske inte på samma sätt.

Intressant vinkel. Kan du inte kolla med honom hur han resonerar om du vill ha dina pengar för dig själv? Bara för skojs skull liksom.

Är detta en kvinnogrej bara eller är det som så att Thailändare överlag inte har något emot att varken försörja eller bli försörjd?

Han sa att om han hade tillräckligt med pengar att betala för alla räkningar, så kunde jag behålla min lön för mej själv.
Jag frågade också hur samhället ser på det här med delad ekonomi. Han sa då att förr tänkte man som han. Frun är hemma, sköter hus och barn, medans mannen tar in pengarna. Men nu för tiden har det ändrats och båda bidrar till hushållet.
Tur att min man tänker som de äldre, kanske ska säga upp mej och leva på hans pengar 💡

[Herr Chang]

Tja,

Själv ser jag ingen anledning att kräva att fru Chang ska betala hälften av de utgifter jag hade haft oavsett om hon kommit till Sverige eller inte. Typ hyra, el, hemförsäkring, tv-avgift etc.

Däremot betalar hon med egna införtjänta pengar sina egna inköp: Till exempel thaimat, kläder, skor, månadskort, telefonkort, kosmetika etc.

Fungerar bra för oss.

Herr Chang har talat.

[Nisse]

@Herr Chang wrote:

Tja,

Själv ser jag ingen anledning att kräva att fru Chang ska betala hälften av de utgifter jag hade haft oavsett om hon kommit till Sverige eller inte. Typ hyra, el, hemförsäkring, tv-avgift etc.

Däremot betalar hon med egna införtjänta pengar sina egna inköp: Till exempel thaimat, kläder, skor, månadskort, telefonkort, kosmetika etc.

Fungerar bra för oss.

Herr Chang har talat.

Så kan man ju också göra fast då får man ju aldrig veta om man var sponsorn eller kärleken. Om hon var hemma och skötte hushållet och var ok med så var det ju en annan femma, då bör den som jobbar dela med sig. Fast å andra sidan, har man jäkligt mycket pengar så kanske man går vinnande även ur din ekvation :drunken:

Oavsett så är det generöst förstås.

[Herr Chang]

Hej Nisse,

Jag glömde nämna något. Till saken hör att fru Chang även sparar pengar till ett hus eller två i Thailand, något jag av princip vägrar bidra några större summor till då jag kan inte kan äga något där.

När huset är byggt kommer förstås även jag att dra nytta av det (om vi fortfarande är tillsammans ;-), men jag kommer aldrig inbilla mig att det även är mitt hus…

Så hon bekostar boendet i Thailand, och jag boendet i Sverige. Kanske inte helt rättvist, men något vi båda kan leva med.

Herr Chang har talat.

[Mojay]

Vad är rätt och vad är fel, om båda är nöjda med situationen finns väl inga skäl att ändra eller kritisera.

Min fru är just nu hemmafru, tjänar inga pengar och självklart står jag för alla kostnader inkl bådas fickpengar.
Men vår situation är den att jag tjänar mer på 1 månad är vad hon tjänar på 5 år. Ska tillägga att vi bor i Thailand.

Om min fru tjänade mer än mig så utgår jag från att jag skulle kunna stanna hemma mer och ta hand om barn och hushåll.

Om vi båda hade arbetat idag så hade jag inte krävt att hos ska betala, men hon skulle få ta hand om sina egna utgifter själv. Kan hon inte det finns det inget skäl för henne att arbeta.

Den frihet och fritid hon har nu gör att hon kan ta hand om hemmet, barnen och besöka familjen och göra inköp på dagarna. Jag får en till två timmar extra tid att arbeta. Det är värt varenda krona.

I Sverige vet jag situationen är annorlunda, man har inte 90% av lönen över när alla räkningar är betalda, men man kan inte heller jämföra en inkomst för en manlig svensk mot en inkomst för en invandrande kvinna. Varför inte låta kvinnan få behålla sin del och få ta hand om sin familj lite, om mannen har en inkomst som räcker.

[Rospigg]

Varje relation är unik i sig och svår att jämföra med någon annans. Kvinnan jag har i min närhet och bor till och från med ( vad kallas det sambo, särbo, tubo ? ) samt har barn ihop med har sin ekonomi, och jag min. Så har det varit mer eller mindre från början. Hon är inte så glad för hon önskade familj och bra ekonomi medans jag värnade om det fria livet och att träffa kompisar. Jag betalar de flesta räkningarna vad gäller barnen och mitt eget boende och eventuella nöjen. Hon får sköta sitt med föräldrar och syskon. Barnbidraget är hennes av någon oklar orsak som hon inte kan förklara. Det gick i början oavkortat till föräldrarna men går nu till ca 50% till något slags fondkonto för barnen. Jag undrade varför jag skulle vara med och skicka pengar till föräldrarna. Det kunde hon inte heller förklara. Det var bara så. Hjärntvättad kallar jag det.

En Roslagsgubbe ändrar man inte på i första taget :king: I Sverige gäller svenska regler.

[Herr Chang]

Hej Rospigg,

“Hjärntvättad kallar jag det.”

Exakt min åsikt.

Fru Chang har fyra bröder, varav endast en hjälper till så gott han kan med sin far och mor. För de andra är det viktigare med till exempel mia noi…

Så det mesta hamnar hos fru Chang, som känner sig tvungen. Indoktrinerad sen barnsben…

Kan inte fatta att man känner så stark plikt mot sina föräldrar. Men det börjar väl för all del luckras upp lite, nu när hon bott i Sverige ett tag och ser hur det går till här.

Herr Chang har talat.

[Mango]

Jag har vägrat att betala något till makens mor. Så länge vi inte har en så bra ekonomi, varför ska vi jobba och slita för att sen ge bort pengarna och knappt ha till egna räkningar.
Samtidigt som jag förstår det på ett sätt. I Sverige har vi ju pension att leva på när vi blir äldre. Det är ju inte många i Thailand som får pension. Iallafall inte min svärmor.

[Herr Chang]

Jag ifrågasätter inte att fru Changs föräldrar har visst behov av ekonomiskt stöd, det är inte mycket som kommer från thailändska staten.

Däremot gillar jag inte att hennes bröder tydligen anser att jag är enormt rik, och därmed kan ta hand om hela den biten. Jag begär inte att dom ska matcha våra bidrag, men dom kan väl åtminstone ge något?

Herr Chang har talat.

[Nille]

Kvinnor har i Thailand ett större försörjningsansvar /detta tar de på sig själva). Man vill vara en bra dotter helt enkelt. Så länge systern skickar pengar skiter bröderna i det, speciellt om hon är gift med en farang. I Thailand är en bra karl en stekare.

Tror det var Malee som skrev om detta i en annan tråd men lyckades inte hitta den. Någon?

När man gifter sig med en thai måste man inse att man får denna försörjningsbörda på axlarna men det finns ju gränser. Man behöver ju inte bygga det största huset i trakterna, på den största åkern, och ställe ett lyxåk med chaufför utanför. Det är viktigt för Thailändare att kliva på klasstegen och därför köper många thailändare i Sverige på sig land i hembyn. Ingen vill flytta hem utan att det tydligt framgår att man är framgångsrik. Thailändarna skiter ju oftast vart pengarna kommer från. Är man rik är man en bra människa och får den respekt en sådan förtjänar.

Hur man nu kan mäta framgång i pengar man drar in på ett dussinjobb och kan skicka nästan oavkortat bara för att man har en generös farangmake är för mig en gåta.

[Mango]

@Herr Chang wrote:

Jag ifrågasätter inte att fru Changs föräldrar har visst behov av ekonomiskt stöd, det är inte mycket som kommer från thailändska staten.

Däremot gillar jag inte att hennes bröder tydligen anser att jag är enormt rik, och därmed kan ta hand om hela den biten. Jag begär inte att dom ska matcha våra bidrag, men dom kan väl åtminstone ge något?

Herr Chang har talat.

Läste lite för fort… Håller med dej i den åsikten.

[Herr Chang]

Hej Nille,

Ja, man tycker ju det borde finnas gränser, men dom får man tydligen sätta själv.

Ibland känns det ju som att om man ger lillfingret så tar dom hela handen… friskt vågat hälften vunnet!

Deprimerande.

Men vi kan hantera detta. Lyckligtvis är fru Chang inte såpass “hjärntvättad” att hon inte kan säga blankt nej till de flesta barocka önskemål om pengar till det ena och det andra.

Det värsta var nog när redan gifte svågern ville “låna” pengar till sin sod för ett inofficiellt giftemål med sin unga mia noi. Man bara baxnar… Tur för honom att han var i Thailand och vi i Sverige. Annars…

En annan svåger kommer med diverse snyftare om att han inte klarar av avbetalningarna på sin motorcykel. Och nu ska dom återta den! Ja, tänka sig.

Allt detta är ju egentligen betydligt mer plågsamt för fru Chang än för mig. Och det är säkert en del hon aldrig berättar för mig.

En ljusglimt är i varje fall att en svåger är mycket ansvarsfull och ber aldrig om pengar. Tvärtom ger han vad han kan till far och mor.

Herr Chang har talat.

[Mango]

Om det är saker de verkligen behöver kan det väl vara ok. Men som att gifta sej med sin älskarinna…
Förstår dej Mr. Chang

Min svärmor har det ju inte så dåligt ställt, och därför kan jag just nu säga nej. Men om vi en dag skulle bli rika så får vi se.

[Bangkok tjej]

Kulturkrock :cheers:

[Svenne Farang]

Det här är en bra tråd! Här finns det mycket att ventilera. Låt oss hålla den vid liv kära forumkompisar. Vad tror jag om delad ekonomi? Glöm det, säger jag bara. Det kommer aldrig att bli någon delad ekonomi av svensk modell i ett förhållande mellan farang och thai. Men ju längre tid ni är tillsammans och ju längre hon är i Sverige desto bättre blir det, det blir mer delat efterhand som tiden går och hon förstår Sverige mer och mer.

Många killar verkar tro att det bara är att betala hennes flygbiljett och lite omkostnader för visa o dyl. Sedan ska de leva här i Sverige som vilket annat svenskt par som helst. Det funkar inte så. Pengafrågan kommer att hänga över er för alltid så länge ni är involverade med Thailand på något vis. Om ni inte ser upp kan den förgifta hela ert förhållande. Antingen är det hon som håller på med att slösa bort pengar och skicka pengar till Thailand stup i ett och dessutom kanske hon inte själv drar in så mycket pengar heller. Eller så är det du som blir bitter och butter och går och gnäller om pengarna hela tiden. Det gäller alltså att hitta en modell, ett förhållningssätt som båda kan känna sig nöjda med. Någon centimeterrättvisa kan det aldrig bli tal om.

Men, nu kommer vi till det väsentliga. Om ni har pengar och känner att ni är glada och lyckliga, så skit samma. Det är ju bara töntigt att göra nån sorts principsak av det.

PS. Jag har börjat uppdatera min blogg igen efter semestern i Thailand. Ta en titt! DS.

[mrMG]

Jag hörde om en kille som hade en flickvän i Thailand som han åkte och besökte 3-4 ggr per år. Ca 3 veckor åt gången. Han skickade tydligen 10.000 i månaden till henne. Kronor!
Argumentet var att han då kunde vara säker på att hon skulle hålla sig till honom…

[richie]

10.000!!

Det låter ju galet mycket för en vanlig Thailändare. Det är ju nog för att ha en fin lägenhet samt leva jetset liv i Bangkok. En årslön för de allra flesta!
Men har han råd så varför inte.. Det låter dock inte som något vidare bra förhållande dock. Antingen är hon redan rik (och behöver inte pengarna egentligen) eller så är hon en extremt shoppingglad glädjeflicka.

Själv tror jag nog man får förvänta sig att bidra en del, men allt är ju relativt på respektive inkomst. Vilken samhällsgrupp man kommer ifrån etc.
Som nämnts hur arbetsförmåga/vilja ser ut i övriga familjen.
Men tjänar hon någorlunda med pengar så är det väl klart hon ska hjälpa till med vissa utgifter och det borde inte vara nån omöjlighet att få henne att förstå om alla pengar försvinner i ett svart hål annars. Har man själv en svensk lön och hon en normal thailön är det inte mycket att diskutera. Man jobbar en dag/halvdag för att dra ihop samma summa de får för slita minst 10 timmar om dagen för 7 dagar i veckan.

[Mojay]

C:a 50 000 Bath i månaden.
Motsvarar en årslön för en medelinkomsttagare i Isaan.

Då ha hon garanterat möjligheter att försörja en Thaimake när pojkvännen inte finns på plats.

[mrMG]

Det var precis min tanke också Mojay!

[Svenne Farang]

Jag vet inte, en det verkar som att alla killar verkar berätta glatt och öppet för sin nyfunna thaitjej hur mycket de tjänar och vad de har på banken och hela fadderullan. Är inte det rätt onödigt? Om man har ett bra jobb och har det lite gott ställt, då är det ju inte konstigt att det blir svårt att säga nej till det ena och det andra när det gäller pengar, om hon får reda på hur mycket ni har. För mig är det ett förtroende som får växa fram så sakta ju längre man är tillsammans.

När jag träffade min fru för många år sedan var jag en fattig “backpacker” som reste runt för mina sista slantar och inte hade jag mycket hemma i Sverige heller. Så hon valde ju inte mig för pengarna i alla fall. :cheers:

[Author]

Posts