Dr A berättar…

[Dr A]

Dr A berättar…

Om två timmar som förändrade livet!

Började själv läsa på Thailandsforum nån gång då o då 2006-07 när jag och min bror gjorde några forum/datingsajter som en mer eller mindre lyckad rolig grej, så jag har till och från kunnat följa en del av er och era erfarenheter under åren här på forumet utan vara aktiv och registrerade mig inte förrän maj 2012, tycker detta har varit och är ett toppenforum som gett mig en insikt i thailändskt tänkande och hur man förekommer problemen, en av de verkligt lyckade sajterna som inte en massa nöt förstört, all heder åt er som driver sajten :cheers: och givetvis till er andra som skriver och delar med sig av era erfarenheter….och nu tänkte jag kanske att jag också skulle dela med mig eller skriva av mig lite jag också som reflektion på resan man gör och kallas livet.

Jag hade skilt mig runt 2000 och sagt att jag aldrig mer skulle gifta mej igen, hur som helst, blev tillsammans med en ny kvinna 04 som…var nymfoman, var roligt i början men efter 1 ½ år gav jag upp och var så trött på kvinnor och bestämde mig för att jag skulle leva själv resten av livet….
men det var innan….. pom mia nang faae.

Hade på den tiden istället riktat in mig på att jag skulle träffa all världens kvinnor eller kvinnor från hela världen, och jag hade ju de möjligheterna genom datingsajter, vilket jag gjorde 2006-08….och i oktober -08 får jag syn på en ny kontaktannons där det inte är något foto…och hon är thailändska också!
Jag har inte ens tittat efter en thailändska eftersom jag har lite erfarenhet från baksidan på sajter
och tyckt de var ointressanta.

En thailändska utan foto? Klart jag blev nyfiken och handlingens man som man är så skrev jag direkt till henne(trodde jag)och fick svar en stund senare där ”hon” berättade kort lite mer om sig själv och skickade med två foto där hon stod i ett kök och det såg ut som någon hade bett henne vända sig om och tagit ett foto.
….numera svågern är dyselektiker och med lite stavfel från hans sida trodde/tänkte jag direkt,
100% hon kan redan lite svenska, helt underbart!…….men jag ska ju inte ha någon thailändska!

Jag satte mig och tittade på tv men tankarna återkom hela tiden till henne på bilden och hon var ju inte den vackraste bilden i kartoteket man hade på den tiden men där var något som…som….
OCH IDAG ÄR HON DET VACKRASTE JAG VET OCH MIN ÖGONSTEN SOM JAG ÄLSKAR AV HELA MITT HJÄRTA!
….fortsatte och titta på tv men hela tiden återkom tanken och känslan att jag var på väg att förlora något eller en märklig känsla i magen som jag inte kan förklara.

Har alltid gått på min ”magkänsla i hela mitt liv och det har varit ganska händelserikt och har fått en hel del livserfarenhet genom åren, kunde kanske räckt till en bok bara det,
jag funderade en stund till sen skickade jag tillbaka till ”henne”vem jag var, telenr. och bad om adressen och telefonnumret, så kan jag vara där om tre kvart.

Ringer upp och en man svarar…idag min ohängde svåger, han säger hon kan inte svenska och bara lite ord engelska…Hmm!(tanke mitt i allt) Jo nog pratade jag bättre engelska innan jag träffade min kära,
åter till handlingen!
Det var ju inte vad jag väntat mig, kände efter i magen, ska jag verkligen göra det här för jag kände på något sätt att detta var ett livsförändrande möte och det var väl inte den väg
jag tänkt att ta genom livet, och en väg som jag dessutom sagt jag aldrig skulle ta,
bara tanken att jag skulle bo ihop med någon som jag inte kunde prata med ordentligt fanns inte för några minuter sen.
jag har sett några ta den vägen och kört på bula efter bula på vägen och en del hamnade i diket direkt.

Men någonstans kändes det att det var viktigt och jag måste åka och träffa henne,
så ut i bilen och iväg med tanken att hittar jag inte får jag väl ringa eller leta upp en telefonkiosk med karta….finns de idag? Givetvis kör jag vilse och får ringa, tre samtal senare är jag framme hos svågern där hon bor.
Han öppnar, hmm! Tycker där är något bekant med honom, vi går in och sätter oss ner i soffan, jag säger till han att jag tycker han känns bekant….
-du har varit mycket på mitt jobb, men då hade du långt hår ner på ryggen och körde motorcykel,
Oops! Jo det gör jag ännu fast med kortare hår, berätta om henne istället och var är hon?
Och då kommer hon….Min idag så älskade fru

In kom en…inte som jag hade förväntat mig, en halvsexigt uppklädd thaitjej
utan en tjej i ett par rosa utslitna joggingbyxor och en t-shirt och hällde upp kaffe
under tiden hon log sitt lite blyga kärleksfulla leende som jag älskar.
Hon satte sig ner och vi började direkt gestikulera i munnen på varandra blandat med engelska, thai, svenska som om vi kände varandra och efter en liten stund sa jag till svågern att han kunde gå upp till datorn så skötte vi resten själv,
två timmar senare med lite engelska, svenska, thailexikon, penna o papper var vi överens om att jag skulle hämta henne dagen efter så hon hann packa, och dagen efter hämtade jag henne och vi lever än idag lyckliga där vi vårdar varandra och kärleken och försöker prata om allt och ta tag i livets problem direkt tillsammans, men vägen dit har varit lång genom myndigheternas försorg……

Det tog två timmar sen hade jag valt en väg i livet som jag inte ångrar idag,…..kanske jag en dag får för mig att skriva ner vad som hände på livets väg från den dan mitt hjärta klev in i bilen…..

Hälsningar
Dr A :salute:

Om någon undrar över Dr A?…..började i thailand där jag sa fang Dr A när jag ville de skulle lyssna på mig….och nu är jag Dr A där…vilken sorts doktor är en bra fråga?….en bra allmänbildning och vanligt svenskt bondförnuft med lite handlingskraft räcker väldigt långt där min fru kommer ifrån.

[Phonthaisongthaisilk]

Hej och välkommen till ett som jag ser det grymt bra forum , helt enkelt det bästa . Jag är väldigt aktiv skribent, speciellt när jag som nu sitter i kalla Norden och längtar efter min hoj i Thai .. Mycket roligt att det trots ” snabba puckar” blev så bra , ni flyttade ihop direkt vad jag förstod .
Var detta i Thai ? Eller i Sverige …..Kanske det framgick och jag missade det …

Mvh Phonta

[Dr A]

@Phonthaisongthaisilk wrote:

Hej och välkommen till ett som jag ser det grymt bra forum , helt enkelt det bästa . Jag är väldigt aktiv skribent, speciellt när jag som nu sitter i kalla Norden och längtar efter min hoj i Thai .. Mycket roligt att det trots ” snabba puckar” blev så bra , ni flyttade ihop direkt vad jag förstod .
Var detta i Thai ? Eller i Sverige …..Kanske det framgick och jag missade det …

Mvh Phonta

Tackar Phontha,
Var i sverige jag träffade henne, och det tog inte 24 timmar innan vi bodde tillsammans
går inte förklara men vi kände varandra och kunde läsa av varandra från första stund…..

Tänkte starta en ny tråd om hoj och thailand om det finns intresse?

[Phonthaisongthaisilk]

Absolut 🙂 var i Thai kommer du att leva tror Du .

Du har ett MC PM från mig 🙂

[MaPaChEng]

Hejsan Dr A,

Trevligt inlægg.
Roligt læsa posetiva berættelser ur andras liv.
Mera sådant førgyller livet før oss andra som också har det: Bæst!
Vi ses i Thailand en dag.

[Dr A]

Kom att tänka på en händelse idag när jag skulle bre en macka….
hände hemma hos svärföräldrarna första gången jag var där,
Min fru hade berättat för mig att hon aldrig hade ätit bröd innan hon kom till sverige,

Varför då undrade jag, det finns ju bröd i thailand…..men min mamma har alltid sagt att det är farligt att äta bröd, tittade såklart oförstående och undrade vad det farliga skulle vara med det, fanns ingen förklaring mer än så sa de gamla.
Finns många exempel…så säger de äldre,
Men vissa har en naturlig förklaring/logik som t.e.x. en gravid kan inte äta ur gryta, det skadar barnet men samma mat från tallrik
-grundar sig antagligen på att metallen var dålig i äldre grytor och släppte matrial.

Där min fru är född i thailand är mycket fattigt även med thailändska mått sett och man bor i princip under fyra pinnar och ett stort bord…med lite ironi, och utbildningsnivån är låg.

Givetvis hade jag tagit med mig olika brödmix till thailand när vi skulle besöka svärföräldrarna och byn och en dag när där var mycket folk så tänkte jag: showtime!

Började med fråga runt efter en stor ”degbunk” vilket givetvis fick folk engagerade i vad jag gjorde, förkastade ett par degbunkar vilket bara höjde intresset såklart
-vad ska nu farrangen göra?
Till sist hittades en som jag var nöjd med, hade då redan fått en publik som satt och stod och såg förväntansfulla ut när dom pladdrade, började under högtidliga former hälla vatten i skålen och därefter en liten halvbuddistisk show med mjölet innan jag började blanda, nu var det sorl i publiken som ökade ännu mer när jag tog upp degen och showade mellan händerna.

I byn lagar man maten över eld, tror det finns någon enstaka där som har gasol, så nästa steg var att hitta lite pinnar för göra ett ”grillgaller” så jag kunde baka brödet och det följdes med frågande ögon….kanske tänkte dom, farrang ting tong som letar pinnar att stoppa i brödet?

Fick varjefall flätat ett trägaller att kunna lägga brödet på och roade publiken, jag började forma bröden, lite show igen med sätta ihop, dela, fläta o.s.v.
Lade bröden på gallret och täckte med bananblad och ”buddade” lite och började sen med nästa bröd, plötsligt gick det ett tjut genom publiken, jag vände mig om och såg att bananbladen hade rest sig till mer än dubbla höjden och det pratades hej vilt bland folket.
Nästa bröd lade jag inte bananblad på så de kunde se underverket själv

Brödet var klart och alla var nyfikna men ingen ville smaka utan tittade mer med rädd uppsyn.
Fick sätta i mig halva brödet och försöka visa hur gott det var, och till sist fick jag min svägerska att prova, först lite försiktigt och sen mer, då började fler vilja smaka och till sist var brödet uppätet av någon….fick jag svärmor att smaka? :alien: absolut inte!

Min svägerska gillade det och bakade resten, hon fick också bakmixerna och förklaring hur hon skulle göra, men har inte haft med mig brödmix sen dess och ingen har frågat…..

försökte infoga bilder men lyckades inte….
Mvh
Dr A

[janlon]

Oj vilken härlig läsning,välkommen Dr A fortsätt att skriva.

[Dr A]

@pegasus wrote:

Tack för en kul tråd och jättetrevligt beskrivet…. Bor du i Sverige nuförtiden då eller?? Om sp, kommer du att flytta ner, eller nöjer du dig med den kalla nord?

MVh pegasus

Jag är i den gyllende medelåldern och har allt för många år till pensionen 🙁 … :scratch: ….om det nu finns någon kvar?, kan tänka mig flytta tidvis till thailand långt innan om jag kan fixa en vettig försörjning där genom eget företag eller en bra anställning.

[Dr A]

Efter fyra timmar på havet utan napp och inte ens en fisk på tv apparaten(ekolodet) så undrar man vad som hänt? Kan det ha att göra med att de tångräkor som det förr fanns så mycket av och nu
används i ”som taam” och andra rätter i de svenska hemmen….
har ju även varit en favoritföda för ålen i havet….men jag fick ju lite tid att reflektera över resan…..
Livet alltså!

Så jag tänkte berätta när jag mötte min svåger första gången….eller det kanske ska bli en senare historia…..förstår att alla här inte är nöjda med sin nya familj och släkt de fått.

Jag tycker mycket om min fru´s familj, min svåger Phrasit….hur många heter det där?
Är en mycket trevlig människa, f.d. champ i muai thai på nån arena….utan fett och bara muskler, behandlas tydligen med väldig respekt fortfarande berättade min son.
Min son gjorde första resan till thailand förra året med en polare och när de kom dit hade svågern fixat allt med hotell och betalt för en vecka, fixat så folk kom och körde dem och följde med till arenan när de skulle se på muai thai.

Skrattar lite när jag tänker på det….min son ringde hem, tror det var tredje dagen.
-Pappa de vill inte ta emot pengar och de kommer med mat och vatten till hotellet tar våra kläder och lämnar dom dan efter på morgonen när de har frukost med sig, tvättade fast vi sagt att kläderna inte är smutsiga och vi har ätit, dom hade till och med köpt tandborstar, tandkräm, tvål och schampo till oss när vi kom,och dom vill inte ha pengar, så vad gör jag?

Du njuter av den thailändska gästfriheten och när dom kört er till flygplatsen när ni ska hem så har du och polaren en som ni tycker är en vettig summa att ge dem….och gör det som att nu när ni ändå ska åka hem har ni inte nytta av bath mer och tömmer era plånböcker på bath….
Då har familjen(Phrasit) har inte tappat ansiktet(de har ju bjudit) och inte ni heller(ni har ju betalat)……och när jag nu skriver detta här slog det mig plötsligt att det kanske är därför han på något sätt tappar ansiktet, och jag är omedveten om det när jag förklarar för honom hur man bör driva ett företag…..

Första gången jag mötte min svåger…eller inte riktigt, det var ju en annan historia…..
Så rättare sagt..andra dagen så kastade jag mej in i familjeföretaget med en gång,
De har försäljning på ett stort tempel i bangkok…där jag under all tid jag tillbringat där bara sett en farrang en enda gång, givetvis med en thailändska då jag inte tror templet
finns i turisten värld och kartor.

Klart att det kanske drog lite extra att där stod en farrang och sålde….för klockan halv tolv på dagen var grejorna slut, jag undrade såklart om vi skulle åka och hämta mer, först fattade ingen vad jag menade
hmm! Kanske inte så konstigt för de hade inte tillverkat mer…..och vi packade ihop och åkte hem till svågern, var på den tiden ganska fattig jämförelsevis och när man hade sålt sina två enheter så klarade man sig till dan efter när man kunde sälja två igen…för en svensk som stå och slå huvudet i väggen, utan mena något illa och som jag nämnt tidigare gillar jag min släkt.
När vi kom hem frågade jag om de inte hade fler enheter?…..skrattar och tänker…man kommer långt med charader, jovisst fanns där en gammal till.
Ok! Vad kostar det för en ny, det kostade tretusen bath…vi kör och köper en till så betalar jag den.

Här kommer vi till en vad jag tror är en viktig punkt när man hanterar släkten och att jag redan från början visade respekt och fick respekt i min familj, hade jag nu gått in och betalat enheten hade svågern tappat ansiktet och i bästa fall hade försäljarna tänkt han var ju smart som fick farrangen att köpa en sådan till honom….och kanske hade svågern tänkt han va ju en dum jävel han fattar ingenting han kan nog betala mer :cheers:
vilket en eller annan inte verkar förstå eller kanske skiter i…..

Givetvis sa jag till svågern att stanna en hundra meter från affären, först fattade han inte vad jag menade och pekade att det var där framme,
med b.l.a. en hel del charader hade han förstått vad jag menade….att om jag följde med honom och betalade så var det inte bra för hans ansikte, och att jag skulle stanna här och ta ett bloss men han körde dit och handlade och så gav jag han vad den kostade.

När han kom tillbaka lös han som en sol och efter det märkte jag direkt att jag hade fått respekt av honom…..som man behandlar andra blir man själv behandlad fast med thai funkar det inte som det gör med en europé… kan ju inte översätta vissa ord ens till thai då de inte finns och då får man tänka till för nå dit man vill….och det gäller nog med släkten också….. :scratch:

Får nog fortsätta med del två någon annan gång….för vi har ju inte kommit längre än att vi nu varit och handlat en ny enhet…..

Mvh
Dr A

[Dr A]

Skulle väl egentligen fortsatt med berättelsen här med vad som hände sen efter vi hade köpt en ny enhet….men tänkte hålla mig kvar vid ämnet hur man kan behandla släkten och förhoppningsvis eller inbilla sig att man får den respekt som kan vara svår att få för en farrang hos släkten för många, och då kanske bara blir en ATM i deras ögon….har så klart med att vad det är som håller ihop det förhållande man har med sin thaifru/tjej, om det är kärlek, bekvämligheten eller att man har svårt av en eller annan anledning att träffa en svensk kvinna. Tror det ser annorlunda ut om mannen är thai….

I många thai/swe swe/sweförhållande i sverige stannar kvinnan kvar trots mannen dricker för mycket, beter sig illa….helt enkelt inte tar hand om sin fru/tjej,
Thaikvinnan stannar kvar och hamnar i lånekarusellen eller jobbar hårt i sverige för att kunna hålla skenet uppe där hemma och skicka pengar……..
Det som får den svenska frun/tjejen att stanna kvar är troligen andra parametrar som omgivningen, barn, villa, lån, bil…..
Bara en reflektion ur verkligheten som så småningom kanske mynnar ut i små berättelser….så tillbaka till ämnet.

Hur behandlar man släkten eller rent allmänt hur man behandlar thailändare….det blev helt fel! Hur jag behandlar min släkt och thailändare måste bli mer rätt eftersom det jag skriver om här är mina egna reflektioner och möten med människor från och i thailand….

Gammal o vis som man blivit på äldre da´r :scratch: så vet man att i thailand är och förblir man farrang.

Har sällan gett till någon behövande innan jag träffade min fru….men man är ju inte för gammal för att ändra sig…..men skulle fortfarande aldrig skänka pengar genom någon biståndsorganisation utan har mina egna små projekt som jag genomför där jag tycker det behövs till väldigt små pengar dessutom…..Mr Reflex är ett bra tips om man vill hjälpa!

Som när byn fick glasögon…….klädutdelning…..första rullatorn….

Jag berättar om nästkommande projekt i stället, I byn som min fru kommer från kan man bara få in en tv kanal, den nationella och då med typ myrornas krig i bakgrunden,
…och därtill mitt nästa projekt…tv antenner, hmm! Finns ett till projekt till sommaren men det kommer bara drabba familjen, och ett annat som frös inne förra sommaren vilket kanske får sin förklaring senare i berättelsen om min svåger….och thailändskt beteende 🙁

Tv antenner…ja det är det väl ingen här som inte förstår vad det är…. .bakgrunden till att det blev antenner är att mamma o pappas tv hade gått sönder och vi åkte och köpte en ny till dem när vi kom hem med den nya tv´n och skulle installera den, var språket thailändska och jag lyckades inte ändra språket till engelska så jag kunde göra en kanalsökning….tog manualen och gick till svågern och menade att han kunde läsa och fixa,
någon timme senare frågade jag min fru om han hade fixat kanalinställningarna, hon sa lugna dig han ska fixa dom han har ringt dom där vi köpte tv´n…… :scratch:
Varför då det är bara att göra en kanalsökning…jag har ju gett honom manualen två gånger idag!

Det var här jag började misstänka att läsförmågan var bristfällig hos svågern…

Tänkte som vanligt att då får man ta tag i det själv och satt och provade mej fram genom de thailändska menyerna på tv´n och som egentligen inte skiljer sig från våra och jag fann kanalsökning.
Men fick ingen bra bild och tänkte, jag får väl ändra antennen och började följa antennsladden…..och vad kom jag till!
En rostig järntråd böjd som en promenadkäpp!
Justerade in den så gott det gick, svågern hade ju ringt butiken i stället och på kvällen kom han som sålt tv´n i affären…med fru och barn…för göra om kanalsökningen som jag hade gjort,
så det är anledning till att det blir antenner

Vi brukar ha med oss de här små blå smidiga ficklamporna med dynamo, man kan köpa dem på hornbach….Hmm! det får en egen berättelse…när munken blev upplyst! :cheers:

Slänger inte iväg pengar till någon thailändare, lika lite som en thailändare skulle göra till en thailändare och lika lite som jag skulle göra till en svensk eller en svensk till mig…..
men jag hjälper gärna till där jag kan på andra sätt även om det i slutändan är pengar…

Och på tal om pengar…får väl fortsätta berätta om vad som hände sen med svågern nästa gång

För avsluta med några tänkvärda ord:
Tyvärr har pengar blivit ett mål i stället för ett verktyg för mänskligheten

Mvh
Dr A

[Dr A]

Så var vi tillbaka där vi slutade……

När han kom tillbaka lös han som en sol och efter det märkte jag direkt att jag hade fått respekt av honom(trodde jag)…..som man behandlar andra blir man själv behandlad fast med thai funkar det inte som det gör med en europé… kan ju inte översätta vissa ord ens till thai då de inte finns och då får man tänka till för nå dit man vill….och det gäller nog med släkten också…..:cyclopsani:..eller?

När vi kom hem igen till svågern sa jag till min fru att du får tolka och så går vi igenom det här dom sysslar med, hur mycket som gick åt vid tillverkningen, vad det kostade för olika råvaror i olika stadier och var man kunde dubbla vinsten om man gjorde si o så redan på råvarorna.

Dagen efter hade vi med oss fyra enheter, och det är klart att jag kanske lockade en och annan där jag stod som en snögubbe :bigsmurf: bland alla thailändare…och slet lika hårt som alla andra,
Klockan halv två var allt slut och vi packade ihop med en dagsvinst som var tredubbelt så stor mot vanligt och alla var glada och mer än nöjda…..
Utom jag såklart som svensk, hade ju sett potentialen och insåg direkt att vi kunde sålt det dubbla eftersom vi packade ihop när tillströmmningen av folk var som störst,

Men man är ju i thailand! och där har människor ett annat tänkande….eller sätt att se på saker. :scratch:

Vi åkte till hotellet för att duscha av oss efter dagen, när jag kom ut ur duschen hade min fru´s syster precis ringt och sagt att de skulle komma och hämta oss för vi skulle ut och äta middag vilket såklart var trevligt, när de hämtat oss fick jag reda på att vi skulle och äta buffe…och det gillar jag så jag hade redan spanat in ett ställe nära hotellet med vettiga priser….men skulle vi dit där? Såklart inte, vi skulle på finare ställe förstås och då tänker väl ni precis som jag gjorde…..här får farrangen betala kalaset…mätt, trött och lite drucken skulle vi betala och de propsade på att de betalade kalaset….och efter lite diskussioner om företagande och man brände inte sin vinst så fort man fått den utan investerade dem igen och fick ut mer….och detta var utan i princip kunna några ord thai men med min fru som tolk och som vanligt armar, ben och penna o papper.
Det blev det en kompromiss, de skulle köpa en till enhet så de kunde öka sin vinst och jag betalade halva buffe´n…

Hade redan när jag träffade familjen och såg hur de levde beslutat mig för hjälpa dem…och hjälp till självhjälp är ju det bästa och en bra produkt fanns och då får man förhoppningsvis ett varaktigt resultat…..som svensk!

Innan vi lämnade familjen i bangkok för fortsatta äventyr fick jag familjen att lova de skulle ha tio enheter när jag kom nästa år….och det hade de faktiskt!… så något hade gått in om driva företag och resten har jag fyllt på då och då över telefon eller skype…

På tal om skype….Oops! nu hoppade jag i historien igen

En tid innan vi skulle till thailand sist så pratade min fru med sin syster över skype när svågern dök upp i bakgrunden, reagerade på att han hade en mindre kätting om halsen och pekade och menade vad är det? Han kröp upp i kameran för visa mig sitt 10 bht guldhalsband, sa direkt till min fru, fråga om de har betalt bilen och 125:an?….vips! så fanns inte svågern i bilden längre….svaret kan ni räkna ut själv.

Blev ju lite undrande också hur de hade lyckats få sådan omsättning/vinst….
såklart har de tagit den genväg till snabba pengar jag sagt att de inte skulle ta för det undergräver deras egen verksamhet

Så skillnaden från vi möttes första gången till idag är stor och nu vet jag också vem som fått den bästa svågern av oss…. Som sagt var jag tycker bra om Phrasit och hans familj trots han lider av thaifenomenet slicka upp-sparka ner….har också förstått att han skaffat sig status och vänner i min fru´s by genom att ge bort de saker jag tagit med till honom eller familjen samt att de pengar vi skickat till min fru´s mamma genom systern tydligen inte varit från oss :salute:

De har nu betydligt bättre ställt med ny bil, 125:a, aircodition, tio bath guld runt halsen fem på händerna pengar på banken o.s.v…men boendet satsar man inte en bath på….och….

När vi kom ner där i somras märkte jag direkt skillnaden, inte samma välkomnande utan att kunna peka på något speciellt mer än att svågern inte tog resväskan som han brukar och verkade lite allvarligare eller reserverad…(visste ju inte han var rik nu!)
men började skoja i bilen när syster undrade var vi skulle i thailand i år…..och sa att jag visste inte vad systrarna skulle göra, men Phrasit och jag skulle och titta på ping pong show på koo san road och då skrattade han så hjärtligt som han brukade göra och jag tänkte inte mer på det,

Hade ju mycket annat i huvudet då jag hemma gjort upp ett koncept för utveckla hans företag ytterligare och eventuellt gå in som delägare….
Tankegången från min sida var hjälpa dem så de kunde köpa ett eget hus i stället för hyra rum

Men!…men!…men!…..så gick det inte!

Fortsättning följer någon annan gång

Mvh
Dr A

[Shovel78]

Så här 2 år efteråt…..hur gick det sen??

[Fredrik_Eliasson]

Undra jag med

[Author]

Posts