- This topic has 8 replies, 6 voices, and was last updated 15 years, 11 months ago by
.
-
-
Hej alla,
Har publicerat detta på andra forum, så varför inte här också? Ursäkta referenser till MPR, min avsikt är inte att försöka göra reklam för det forumet. Det blir också intressant att se hur webläsarna och forumet hanterar så många bilder i ett inlägg 😉
Aha, max 60000 tecken… OK, får bli två inlägg då.
Det är hög tid att även jag skriver en liten dagbok från Thailand. Tyvärr är det det denna gång lite dåligt med åtkomst till internet, så det får väl bli en något försenad dagbok.Huvudsyftet med denna resa var att tillsammans med min gode vän Drivern spela golf i Thailand. Fru Chang och fru Drivern är icke med på resan… Jag kan väl inte påstå att det hände något spektakulärt på denna resa, men hoppas att denna lilla dagbok ändå uppskattas.
1 mars 2010
Vi åkte ju med Finnair Göteborg till Helsinki och sen till Bangkok. Från Helsinki var det ett mycket färskt plan, Drivern anmärkte på lukten av ny plast. Tydligen togs detta plan i drift veckan innan.
Det fanns ju mycket att pilla med på den skärm som fanns framför varje säte även om jag saknade intressanta filmer/TV-serier som jag inte redan sett. För mig som är 193 cm lång blir det minus i kanten för snålt avstånd mellan stolarna, dessutom tog man betalt €4 per drink. Annars var det bra! Orkade tydligen inte ta någon bild från planet.
2 mars 2010
Vi anländer Bangkok en halvtimme försenade pga av sen avgång från Helsinki. Här fick jag äntligen tummen ur och tog fram kameran för första gången på denna resa. Drivern är lycklig över att befinna sig i Thailand, så även jag!
Driverns svåger med kompis mötte upp på Suvvan för att skjutsa oss till Rayong. Men vi hade några ärenden på vägen.
Det var ju så att vi redan under morgondagen skulle åka och ta min första golfrunda någonsin. Den listige Drivern visste att man kan få fin rabatt om man är medlem i Pattaya Sports Club, så det var läge att åka dit. Men först en Beer Chang för oss törstiga på första bästa ställe!
Drivern visste ungefär var detta ställe låg, men ej tillräckligt att dirigera sin svåger dit. Så vi tog varsin MC-taxi dit, dom väntade medan medlemskapen beviljades, och sen körde dom oss tillbaka till svågern. Det kostade för mig THB 700 + THB 400 i registreringsavgift som då gav mig medemskap fram till 2010-06-30. Tyvärr måste alla medlemskap ta slut på detta datum, hade jag hade jag kommit 1 juli hade jag fått 12 månader för samma summa…
Drivern köpte ett sexårskort, men det blev ju då i praktiken fem år och fyra månader. Men vi gnäller inte om det! Kostnaden tjänar man in på några golfrundor, då det blir ganska kraftiga rabatter för greenfee med detta kort. Till exempel betalade jag THB 1200 istället THB 2000 på min första runda, och därmed är ju nästan kortet betalt.
Och med detta avklarat åker vi vidare mot Jomtien för att ta en pilsner hos Maitans. Han blir mycket glad när två goa göteborgare plötsligen dyker upp oannonserat.
8
Vi får lösenord till Maitans trådlösa internet, och kan koppla upp oss med våra laptops.
Vi anländer Driverns hus i Rayong, och det är uppenbart inte riktigt färdigt. Å andra sidan är Drivern vad jag förstår inte riktigt färdig för att bo permanent i Thailand, så det är väl inga problem.
3 mars 2010
Drivern är efter en lång svår vinter i Sverige mycket sugen på att spela golf, så nu är det hög tid för golfbanan! Vyn är ju ganska inbjudande…
Men först en Beer Chang för att slappna av lite, och detta är alltså ett civiliserat ställe som har den goda smaken att servera den ädla drycken. Eastern Star var namnet på golfbanan.
Tee time! Vi går ut till väntande fordon. Trodde jag… men Drivern föredrar visst att gå runt banan.
Våra caddies är väl kanske inte så tilltalade av att dra runt en golfbag 18 hål, men dom håller masken.
Ännu en vacker vy.
Sen var jag visst lite lat med kameran för jag har inga fler bilder från denna min första golfrunda. Får väl bekänna att jag efter sjätte hålet var så utmattad av promenaden i värmen att jag nästan gav upp. En lämplig kompromiss fick bli att jag från och med hål tio fick en golfbil som caddyn kunde skjutsa mig i mellan alla patetiska slag.
Jag ville inte veta hur många slag det blev totalt, men många blev det. Bra träning 😉
Efter golfrundan åkte vi till Ban Chang, Drivern hade hört att det finns ett antal barer där. Vi hittar inte riktigt, men träffar en trevlig engelsman som säger att, jodå ett kvarter upp på denna gata börjar ett stråk med 27 barer i rad. Vi hade tänkt oss att besöka Offshore Bar eftersom Drivern har en gemensam bekant med den norske ägaren. Just denna bar är dock sist i kedjan av 27 barer, så vi får väl offra oss och gå förbi allihop.
Drivern går med raska steg och får till slut fly ut på gatan för att undvika alla glada tillrop man får när man passerar sysslolösa bardamer… själv försökte jag ta några bilder men det var inte populärt på alla ställen.
Vi kommer till slut fram till Offshore’s Sports Pub.
Det är lite dött där så dags, men Drivern och jag beställer i varje fall varsin Beer Chang.
Efter ett tag kommer ägaren Gunnar ut och pratar med oss en stund. Han är inte från Norge, han är från Bergen!
Dags att åka hem till Driverns hus i Rayong. Väl där kommer Drivern på att den digitala termometer han tidigare inhandlat på ICA i Högsbo nu saknas. Han frågar svåger Veraporn vart den har tagit vägen och svaret blir att den fungerar inte. Det visar sig dock att det var batteriet som var slut, och Drivern gör sina försök att få igång den med nytt batteri.
Det här ser inte bra ut.
Svåger Veraporn kommer heller ingen vart med termometern.
Nej, det blir väl dags att gå och lägga sig!
4 mars 2010
Idag ska vi ta en tur till Koh Samet är det tänkt. Det är inte så långt att åka till färjeläget Ban Phe, och där får vi dagens specialerbjudande om speedboat dit och långsam båt tillbaka för THB 200 vilket vi accepterar. Vi blir skjutsade till piren med detta fordon.
Vi är dom enda passagerarna, men vi får ändå vänta lite då man måste åka och köpa bränsle först.
Fyra glada svenska anländer med speedboat från Koh Samet efter tre dygn där. Jag tror knappt mina ögon när dom lyckas knö in sina stora ryggsäckar plus sig själva i detta fordon för transport ut till stora vägen.
Sen blir det vi som lämnar piren i hög fart.
Lite skakigt var det, njurbälte på!
Här backar vi in till en strand på Koh Samet.
Här har vi en farang som försöker ta lite exotiska bilder på sin dam i vågbrynet. Ja, för all del, det är väl bra.
Blev dock lite förvånad när han uppenbarligen ville ha samma typ av bilder på sig själv.
Lite tåmanikyr var välbehövligt, något samtliga manikyrister som passerade ej försummade att ogenerat påpeka… Min dam var rätt skicklig, först tåklippning för THB 100, sen lyckades hon sälja på mig slipning av liktornar för THB 200. Till slut ville hon förstås ansa mina fingernaglar, men då var det stopp för min del. Jag vill gärna ha lite nagel kvar på fingrarna, speciellt på höger pekfinger när jag ska öppna en burk Beer Chang 😉
Här förbereder sig Drivern för inspelning av uppföljaren till Clions avatar.
Sabai sabai…
Nu börjar det bli dags att gå till långsamma båten som avgår 16.00.
Så kom vi till piren efter cirka 15 minuters promenad.
Och här har vi tydligen ett thailändskt örlogsfartyg!
Lite svårt att hitta en plats i skuggan på denna båt.
En moppe ska med också.
Dags att kasta loss! Jag funderade lite på hur man skulle komma ut då det låg en annan båt i vägen, men Drivern som gammal sjöman försäkrade mig att dom skulle lösa det med lite avancerade backningsmanövrar.
Nu är vi nästan loss.
Vi plockar upp några fler passagerare.
Nu är det väl dags att åka!
Tillbaka på fastlandet stöter vi på en dam som vill sälja torkad fisk. Snälle Drivern köper lite för en blygsam summa.
Chaufför Veraporn kör lite fel när vi ska åka hemåt, så det blir “scenic route” längs lilla kustvägen när vi ska till Rayong.
Väl hemma är Drivern lite missnöjd med hur man valt vid kakelinköp. Det här passar ju inte ihop!
Nåja, det löser sig. Men arbetsdagen är inte över för svåger och chaufför Veraporn. Det blir lite murning innan det är sovdags för oss alla.
5 mars 2010
Nu är det dags att testa golfbanan som ska bli vår arena första MPR Open 8 mars. Den heter Phoenix, och Mankan är på plats när vi anländer. Tyvärr serveras bara Heineken och Singha, så valet blir ju lätt för mig…
Mankan är ej pigg på att gå, så vi delar på en golfbil medan Drivern går.
Här svingar Drivern och Mankan med sina drivers.
Vi är alltså tre spelare, men en fjärde ensam spelare dyker upp. Han är en schweizare som jobbar i Kazakstan, och han får förstås följa med oss på en fyrboll.
Här min trevliga caddy som inte fick så mycket att göra. Efter fyra hål ger jag nämligen upp och spelar inte mer denna dag. Blev inte så mycket skrivet på det scorecardet… Jag åker dock med de andra runt banan och tar några bilder.
Här sitter slöfock HC medan övriga spelar…
Min flexibla caddy uppmärksammar mig på en del sevärdheter runt banan. Om jag nu ändå inte ska spela… Ett sådant här blomsterträd har jag inte sett förut.
Svårt och vanskligt läge för Mankan.
Fast det klarar han galant!
En del intressanta berg i bakgrunden, bland annat Buddha Mountain om jag förstod rätt.
En sista putt…
Nu raskt vidare till Maitans i Jomtien!
Vem är det som inte ätit upp sin pannbiffsmacka?
Lite internetåtkomst är aldrig fel, men ojoj, hur har det gått med pensionsfonderna?
Jaja, dags att åka hem och sova.
6 mars 2010
Denna dag hade vi tänkt oss lite strandhugg (changhugg) med Maitan, så vi åker in till Jomtien igen. Maitan är inte nödbedd att komma ner till stranden en sväng. Ett antal strandförsäljare känner han…
Nu blir Drivern sugen på en massage, och Maitan rekommenderar en specifik dam. Men först ska det ordnas en huvudkudde i sanden.
Kan du inte köpa en glass av mig?
Vår kära Beer Chang dam dyker också upp, och jag tvekar inte 😉
Nu är Driverns massage igång, och tja, vad ska man säga? Konsten att utöva tre laster samtidigt?
Nu dyker noBuzz upp, och ska också ha sig en massage bredvid Drivern. Själv nöjer jag mig med vad Beer Chang damen har att erbjuda.
Och hon roar sig med sina hundar.
noBuzz är nu masserad och belåten.
Åter till Maitans och jag får anledning att inspektera toaletten. Mycket rent och prydligt, tummen upp!
Vanudå, ännu en pannbiffsmacka? Inget fel på aptiten hos en del, till skillnad från vissa andra…
Vi får också en intressant konversation med trevlige forummedlemmen Toi från Linköping.
Cirka 22.15 blir vi mer eller mindre utslängda av Fru Maitan som tycker att det borde stängts 22.00. OK, inget fel i det, ska man upp 07.00 får det förstås vara någon måtta med forumgaggande…
Vi får dricka upp vårt klirr utanför innan det blir dags för hemfärd till huset i Rayong.
7 mars 2010
På söndagen är det dags att dra till lämplig strand med delar av Driverns thaisläkt. Här våra trevliga servitriser varav den högra dock ser något skeptisk ut.
Mat kommer det in, och bland annat svärmor Drivern låter sig väl smaka.
Aha, soppa ska vi ha också!
En chang dyker upp, och Drivern kör sitt standarduttalande “chang mai hiyu”, men det hindrar inte mig denna gång.
Även Drivern fotograferade, och han kan säkert komplettera med exakt vilken strand vi var på. För jag får bekänna att jag inte minns…
Vackra vågor.
Mindre vackert.
Sedan ett besök på Tesco Lotus. Kan det vara HC som behöver ett flak Beer Chang burkar?
Ja, det gäller att komma ihåg var bilen parkerades.
Detta är ju dagen innan MPR Open I, så lite planeringsmöte är väl lämpligt. Hos Maitans träffas Mankan, Sam Sip Sam, Surin P3, Mait, Drivern och jag.
Sen är det dags att få stryk av P3 i biljard.
Usch vad tråkigt att se på när amatörerna spelar tycker noBuzz.
Så här ska det gå till!
Vad pågår här?
Sen vidare till annat ställe, och fru P3 ansluter.
Det blir lite annorlunda dryck och mat här, något som inte faller alla i smaken.
Ursäkta mitt orakade anlete när jag förtär denna delikatess.
En Margarita går dock alltid ner.
Ja, Cloud Nine hette väl stället, och det var ju trevligt men nu är det dags att åka hem och ladda för golftävlingen.
8 mars 2010
Alla deltagare kommer i god tid till Phoenix golfbana. Här ban_kok_wat, noBuzz, P3, Mankan, Drivern och så Sam Sip Sam som dock inte deltog. Fast vi försökte övertala honom!
Gänget kompletteras med fru ban_kok_wat och Knifetown. Fru ban_kok_wat vet väl att hon har överlägset bäst HCP med 3, men tycks ändå titta lite misstänksamt på Knifetown…
Ja, här har vi väl då hela sällskapet utom P3 (som antagligen gått till shoppen för att komplettera sin golfutrustning) och så förstås HC som står bakom kameran.
Drivern noterar alla deltagarnick plus deras handikapp.
Hög tid att gå ut på banan. Där har vi ju P3! Nya skor P3?
Jag ska minsann fotografera det här spektaklet tycker Sam Sip Sam!
Oj, är detta första hålet?
Vet inte om jag vill vara med… ser lite besvärligt ut!
ban_kok_wat får äran att slå det första slaget i det första MPR Open.
Och det går bra!
Mankan och P3 får också till fina svingar.
Dock mindre lyckat för noBuzz. Men lugn, varje spelare har en caddy som fixar eventuella skador på banan.
Fru ban_kok_wat samlar sig inför sitt första slag, och Knifetown samt Drivern får iväg sina.
Knifetown puttar och den går i.
Hmm… en stor bunker. Undrar vems boll hamnade där 😉
Vart tog bollskrället vägen?
Jadå, Knifetown hittade den till slut.
Under tiden matar caddies fiskar i dammen.
Vi stöter på en sköldpadda.
Fru ban_kok_wat tar hand om den.
Och placerar den i sitt rätta element, dvs vatten.
En liten trevlig paus blir det vid fyndplatsen.
Sen gör jag allt för att vinna, så tyvärr inga fler bilder från golfbanan. På nästa bild är det samling hos Maitans.
Jag får in min favoriträtt hos Maitans, falukorv med stekt ägg och potatis. Jag har faktiskt aldrig ätit så god potatis i Thailand som hos Maitans. Rekommenderas!
Nu har Drivern räknat ihop och analyserat resultatet. Vinnaren är utsedd, men det ska läggas ut på MPR innan vi andra får veta något.
Nu bidde det visst en liten fadäs, Knifetown utropas som vinnare och Mankan som tvåa. Knifetown protesterar som den gentleman han är, och hävdar att Mankan vunnit. Hur gick det till Drivern?
Efter omräkning så är Mankan den glade vinnaren. Det är bara ettan och tvåan som byter plats, i övrigt var det rätt.
Sen blir det efterfest på NID Bar på soi Diana. Vissa vill visa tydligt vad dom dricker.
En del av oss drar dock vidare till Megabreak som ligger alldeles intill för att spela biljard. Håhåjaja, så får man stryk av P3 igen.
Jag lyckas dock vinna mot Sam Sip Sam. Roligare än så blir det inte denna kväll.
9 mars 2010
Bristen på internet börjar nu bli besvärande. Vi orkar inte ordna någon lösning via mobilen och Drivern är inte så pigg på att installera ADSL i sitt hus så länge han inte bor där permanent, vilket är förståeligt. Men så får Drivern en snilleblixt, det lokala biblioteket har ju gratis internet för de med lånekort… vi kanske skulle göra ett försök! Drivern provsurfar lite först.
Jag provar också lite, börjar med att skriva in http://www.google.com i adressfältet på Internet Explorer. Då kommer jag till Bing? Hmm… verkar vara lite väl M$-infekterade dessa datorer på biblioteket.
Jaha, men man skulle kanske skaffa lånekort då eftersom viss internetåtkomst uppenbarligen finns. Drivern har hört att det kostar fem baht för ett år, och det ska vi väl ha råd med. Biblioteket verkar dessutom ha en hel del böcker till utlåning, även om alla är på thai.
Den vänliga bibliotekarien upplyser om att det faktiskt kostar hela tio baht om året. Är det farangpris eller normal inflation?
Efter moget övervägande bestämmer vi oss för att betala tio baht. Då vi planerar att besöka Chiang Mai inom kort så frågar vi om det finns några böcker om denna destination.
Bibliotekarien lyckas till slut gräva fram en bra broschyr från TAT (Tourism Authority of Thailand). Nog för att jag vet en del om Chiang Mai redan, men det skadar ju inte att fräscha upp minnet lite vad gäller sevärdheter som skulle kunna intressera Drivern.
Nu är det dags att betala tio baht och få sitt lånekort.
Och utlåningen av broschyren om Chiang Mai noteras på mitt lånekort. Lånetid blir en vecka.
Man ska ha foto på sig själv, vilket vi har några överblivna från då vi blev medlemmar i Pattaya Sports Club. Ingen legitimation krävs, så jag använder det namn jag gillar mest 😉
Efter att ha blivit auktoriserade surfare fortsätter vi lite med bibliotekets datorer. Det verkar dock som det är fyra datorer som delar på ett 56K modem… vi tröttnar rätt snabbt och tar oss i stället en kall utanför biblioteket.
Drivern har mer ärenden denna dag, han måste besöka Home Pro och diskutera pris och leverans för det farangkök han vill ha i sitt hus. Ingenting som intresserar mig, så jag besöker istället bokhandeln som finns i Home Pro byggnaden. Inte mycket engelska böcker, hittar dock dessa förkortade och förenklade versioner av romaner avsedda för den som håller på att lära sig engelska. Det finns sju olika svårighetsgrader, så jag inhandlar en av varje till fru Chang då hon uttryckt intresse för att lära sig kunna skriva bättre på engelska.
Sen går jag ut och sätter mig på en bänk med askkopp. Värmen gör dock att jag ganska snart känner mig törstig. Inne på Home Pro finns trots ett ganska stort utbud av butiker ingenstans där man säljer den ädla drycken. Man ska dock inte underskatta min förmåga att hitta en kall Beer Chang…
Radarn är på, och leder mig osvikligt till närmaste försäljningsställe.
Hmm, stor parkeringsplats detta.
Kanske hitåt och runt hörnet här?
Detta ser lovande ut.
Har ni Beer Chang?
Visst, ska plocka fram en kall åt dig.
Räcker det med en, du ser törstig ut?
Ja, då blev det lite lättare att sitta här och vänta på att Driverns förhandlingar om köket skulle avslutas.
Drivern kommer till slut ut och meddelar glatt att priset blev THB 175000 istället för väntade THB 200000. Dessutom hade man någon slags promotion, så han fick även två fläktar plus en 22 tums TV på köpet.
Nu är Drivern, chaufför/svåger Veraporn och även jag lite hungriga, så vi åker till en marknad. Nu gäller det att hitta lämpligt matställe.
Kan detta vara något?
Ja, och Drivern dirigerar personalen.
Någon Beer Chang har man inte, så Drivern skickar Veraporn för att köpa.
Är detta ätbart? Jodå, det går ner. Eller åtminstone delvis för min del… ähum… har inte så stor aptit i värmen. Snälle Drivern brukar dock äta upp den halva portion som jag i regel lämnar.
Man kanske skulle överväga lite komplement till B-vitamin… lite C-vitamin från en färskpressad juice är inte fel.
Stora grytor på detta ställe.
Så händer väl inget mer nämnvärt denna dag, eller i vart fall inga mer foton.
10 mars 2010
Dags för en golfrunda igen! Driverns bil med chaufför, golfklubbor och allt annat står redo.
Se här Driverns brevlåda (importerad från Sverige om jag minns rätt). Enligt Drivern dock inte så mycket post i den.
Vi åker till golfbanan Emerald. Denna gång är det tänkt att vi först ska träna lite på driving range.
Klubbhuset.
Mankan och Knifetown anländer.
Drivern lyckas övertala snälla proffset fru ban_kog_wat att ge mig lite instruktion om hur jag ska förbättra min sving. Ja, det behövs… För den som är intresserad kan jag berätta att det främst handlade om jag skulle “adressera” bollen (en uppenbar anglicism). Dvs, hur jag placerar klubban innan jag påbörjar mitt slag. Och ja, det var till viss hjälp tror jag.
Rent generellt kan jag säga att jag fått många olika tips från diverse instruktörer. De säger inte exakt samma sak… men det går att ta till sig något från alla.
Se här en intressant anordning för den late. Sätt foten på en pedal så rullar en boll ut på peggen.
Innan själva golfrundan ska det värmas upp med lite dryck. Alkoholhaltigt eller ej är upp till var och en.
Mankan finner det nödvändigt att först byta ut “dubbarna” på hans golfskor.
Jag förstod icke nyttan av detta, men Drivern hävdar att det kan vara en definitiv fördel.
Attiraljer inköpta av Mankan.
Nu är det dags att åka ut på golfbanan, eller hur fru ban_kog_wat?
Knifetown väntar otåligt på sitt fordon.
Här kan man öva puttning. Inte mitt största problem, så jag avstår.
Inget fel på fru ban_kog_wats sving…
Som tur är finns det efter en del hål serveringsställen där man kan inhandla mat och/eller dryck. Beer Chang inkluderat på vissa banor!
Tur att man har en snäll caddy som i svåra och vanskliga lägen helt enkelt tar bollen och lägger den i ett lättare läge… vid det här laget har hon en bra uppfattning av min kapacitet som golfspelare 😉
Fru ban_kog_wat försöker banka ner några frukter.
Bidde visst inget, men hon är lika glad för det!
Efter golfen blir det lite dryck, och jag får väl presentera Des i blå tröja. En mycket trevlig irländare som spelade med oss, och ja det blev väl då en femboll om jag minns rätt. I regel inget problem på thailändska golfbanor.
På kvällen går jag och Drivern tillsammans med herr och fru ban_kog_wat till Offshore Pub och äter och dricker. Men inga bilder från det.
11 mars 2010
Ingen golf idag, så det får bli beachen! Om jag minns rätt så är det Pala Cliff, Ban Chang.
Något badande blev det väl inte, vi satt väl mest och drack den ädla drycken.
Vi träffar en intressant dansk. Född i Stockholm med dansk mor och irländsk far, uppväxt i Danmark, sen 14 år i Australien och jobbar nu i Thailand.
Ojdå, det blev visst en del Beer Chang medan vi hade vår stimulerande konversation!
Vi berättar för vår nye vän Alan att det i Ban Chang finns en gata med 27 barer på raken. Han blir ganska intresserad och lyckas förhandla med frugan på mobilen att vi ska dit ikväll. Det är lite roligt med just 27, eftersom fru Chang hade lite problem med detta tal på svenska. Bidde liksom “suge kuu”…
OK, då åker vi till suge kuuan! Det här var ju ett originellt namn på en bar där:
Drivern gör så gott han kan vid biljardbordet. Vi kan väl säga så här, Drivern gjorde sitt bästa för att lära mig golf och jag gjorde mitt bästa för att lära honom biljard 😉
Ojdå, har vi hamnat på en katoye bar?
Jag tyckte i alla fall det var kul att spela biljard med denna… ähum… person.
Två andra anställda:
Och nu börjar det nog bli lite för mycket för denna forumdel. Några mer bilder finns i Nightlife:
12 mars 2010
Hemma hos ban_kog_wat!
Drivern begrundar en del detaljer hos detta hus.
ban_kog_wat på väg in i huset.
Nej, nu är det dags att dra till golfbanan!
Ynklige HC har denna dag ont i vrister och fingrar, så det blir ingen golf för honom. Dock ej så ont att det inte går att surfa MPR på golfbanans gratis Wi-Fi…
Bidde visst inga mer bilder denna dag.
13 mars 2010
En ny dag och ännu en strand! Drivern gömmer sig bakom Da Vinci koden…
Ja, en ganska tilltalande strand.
Är dock inte sugen på ett… ja vad heter det… gummidäck?
Drivern tycker vi ska ta en promenad längs aktuell “beach road”. Kommersen är livlig.
Vanudå, en svensk flagga? Där måste vi gå in!
Drivern reflekterar över… ja hur var det nu? Den holländske ägaren påstår att 80-90% av gästerna är svenskar. Och att han gärna skulle se fler gäster från andra länder. Jaså?
Ej oväntat dyker två svenskar upp, och Drivern tar sig då ett litet snack med dom. Exakt om vad kan vänta till ett annat tillfälle.
Delar av thaifamiljen hade ju följt med, så vid hemkomst blir det urlastning.
Vi får inte glömma det viktigaste, nämligen ett flak Beer Chang.
Så blir det lite sittning på verandan. Drivern blir denna kväll otroligt irriterad på alla jämrans små myror som ska krypa överallt. En servett kan väl fungera som utrotningsmedel?
Så där ja, nu var dom borta. Hoppas ni kommer till helvetet, eländiga kryp!
14 mars 2010
Denna dag hände tydligen just ingenting. Men varför är det en sladd som hindrar åtkomst till Beer Chang i kylen?
Aha, det var visst jag som satt och laddade in hittills tagna bilder till datorn.
15 mars 2010
Idag är det forumträff! Men först ska vi ta en sväng till golfbanan.
Denna gång ska jag bara vara med på de första nio hålen. Viss förvirring uppstår, men det löser sig sig.
Förutom herr och fru ban_kog_wat är även vår ytterst sympatiske irländare Des med dam med oss.
Fru ban_kog_wat delar ut bollar med sitt eget logo på. Även jag får en! Som jag vårdar ömt, den ska icke slås ut i vattnet 😉
Vart är alla på väg i denna vackra natur?
Jaså, dags att putta nu när jag äntligen kommit fram till green 😉
Efter nio avklarade hål kan jag ägna mig åt annat, bland annat kolla runt lite på golfklubben. Här ett imponerande monument med en golfboll i mitten. Hmm…
Golfbanan heter uppenbarligen Plutaluang.
Jag kollar förrådet av golfbilar som ter sig tillräckligt.
Sätter mig utanför tredje hålets (?) servering med en öl och observerar detta:
Vad är det man försöker skriva? Har man stavat fel? Se där en liten bildfråga i denna tråd, och en Beer Chang till den som har rätt svar. För övrigt trevlig liten uteservering att sitta vid medan övriga spelade färdigt.
Men vad pågår här?
Jaja, golfen avslutas och vi drar snabbt vidare till Maitans där vi till en början finner Poffa och Batleleli.
Siamkap dyker också upp!
Mera deltagare, men nu sviktar mitt minne. Tror herrarna längst bak är icke medlemmar, men mittemot Drivern sitter Toi.
Trevligt att även Tommy med far deltar!
Och så dyker en ganska nyklippt Pingislover upp! Vad mer kan man önska sig 😉
Drivern får en present… jag minns tyvärr inte av vem.
Aha, en halsduk! Ja, det blev lite kyligt ikväll 😉
Nu dags för noBuzz att anlända.
Dambordet.
Icke-rökar herrbordet.
Va, blir det ingen pingisturnering här? Nej, vi ska vidare nu.
Ojdå, vart ska vi åka nu?
Det blev visst NID bar, och denna bardam var ganska intresserad av sällskapet som kom från forumträffen.
Siamkap tycker blommorna är alldeles för dyra.
Födelsedagsbarn Drivern får dock en blomsterkrans.
Medan undertecknad chockas av en oväntad upplevelse.
Siamkap har dock inga problem med reptilen.
Sam Sip Sam är på hugget med kameran.
Även jag är flitig med kameran, lyckas dock trilla baklänges när någon dragit undan stolen för mig. Vår kära bardam är förstås snabbt framme med bandage.
Nej, nu är det dags att dra vidare!
Gissa var vi är…
Ähum.
Det är väl klart vi ska in här!
Vet inte hur jag lyckades ta denna bild utan att bli utslängd. Eller blev jag det?
Vanudå, ska du inte följa med in här torrboll? Det här stället är mjukare!
Nja, föredrar nog detta biljardbord även om katten saknar höger framtass.
Drivern köper något att äta, och sen blir det hem till hyrda rum hos Maitans.
Jag och Drivern tackar alla som deltog på denna forumträff!
16 mars 2010
Dagen efter blir det förstås strandhugg (changhugg). Fröken Chang är på plats och redo.
På stranden får vi vår beskärda del av försäljare. Här erbjuds cigarretter för billig peng.
Något att äta kanske?
Det är många försäljare som måste avvisas. Här en typisk blick från Maitan när de besviket vandrar vidare. “Trodde du verkligen att vi skulle köpa ditt skräp?”
Men mesta tiden kan vi sitta ostört och gagga.
Vi nappar dock på lite mat.
Maitan betalar!
Släpp ut fåglarna.
Det var värst vad ni dricker idag!
Dags att betala. “HC tar notan, det är han som druckit mest!”
Jag känner mig lite ostadig.
OK, nu har jag kanske broderat lite väl mycket, men lite artistisk frihet kan man väl tillåta sig när man ska försöka dramatisera denna egentligen händelselösa vistelse på stranden?
Vi gillar att sola våra ryggar.
Aah, en sista liten sommarlätt hos Maitans. Inga mer bilder från denna dag.
17 mars 2010
Herr och fru ban_kog_wat på besök hemma hos Drivern. Har endast tre suddiga bilder från det, vad kan det bero på?
18 mars 2010
Idag ska vi åka till Chiang Mai! Vi har bokat biljett med Thai Airways för THB 4030 per person tur och retur. Dessutom har jag nyttjat mina poäng från Thai Airways för att köpa två hotellnätter. Det är onekligen fin väg från Rayong till Suvvan.
Väl framme i Chiang Mai är det mycket enkelt att ordna taxi till hotellet. Fast kostnad THB 120.
Framme vid vårt hotell Centara Duang Tuwan på Loi Kroh Road.
Drivern begrundar hotellets storlek.
Ska vi plocka bort små myror nu igen?
Nejdå!
En av de äldre broarna över floden Ping.
Lagom med vatten just nu. Fast jag har varit med om översvämningar.
En fiskare passerar.
På andra sidan floden står fiskespöna uppställda.
På kvällen blir det middag på taket på Porn Ping Hotel, men bilderna där ifrån blev väldigt suddiga.
Herr Chang har talat.
-
19 mars 2010
Vi går upp tidigt, för idag ska vi ut på lite sightseeing! Drivern tar en frukost på fru Changs favorit matställe på gatan.
Vi har hyrt bil och chaufför, och först åker vi till templet Doi Suthep. Efter att ha stapplat upp de 306 stegen på trappan (eller var det 309 Drivern?), så möts vi av denna alltid något sorgliga syn. Thailändare går in gratis, faranger 30 baht. För all del en struntsumma, men jag tror dom skulle få in mer pengar om dom bad om frivilliga donationer.
Tyvärr får vi inte se templet i all dess prakt. Reparationsarbeten pga en smärre jordbävning för tre år sen pågår.
Gott om besökare dock.
Tyvärr får vi inte se utsikten i all dess prakt. Kraftiga luftföroreningar lägger denna dag ett tak över Chiang Mai. Vi går ner för trapporna (något lättare än att gå upp ;), och chauffören har parkerat i uppförsbacken med sten bakom hjulet vilken han dock flyttat på lite nu.
Vi åker vidare till Chiang Mai Zoo som praktist nog ligger vid bergets fot. Det är skollov, och många klasser som besöker.
Det kostar THB 220 per person att komma in, och då ingår pandabesök plus buss runt området. Efter att klivit på bussen stannar vi inom kort vid elefant som vill bli matad.
Åh, en giraff!
Och så in i pandahuset. Ska man lyckas få någon bra bild? Driverns kamera är laddad.
Lyckas väl få en och annan bra bild på pandahanen eller var det honan?
Trots kaoset bland alla ivrigt fotograferande skolelever. Tur att man är 193 cm lång och kan sträcka upp kameran över tre led av fascinerade yngre personer!
Trots taskig zoom hyfsad bild på pandan. Fråga Drivern vad han fick för bilder 😉
Så kommer vi till akvariet, och det ser ju inbjudande ut.
Vi tilltalas dock icke av inträdespriserna, så det blir inget besök. Lägg också märke till att man skrivit de lägre thaipriserna med thailändska siffror. Tror dom farang är idioter som snällt alltid betalar till thai som smilar som mähän?
Ja, vi har varit på Chiang Mai Zoo.
Man kan också åka ett sorts tåg inne på området, men det gjorde vi inte.
Vi åker vidare med bussen och passerar diverse djurattraktioner. Det finns möjlighet att kliva av här och där, men det gör vi inte.
Ja, då fortsätter jag från 19 mars 2010. Ännu ett bevis på att vi var på Chiang Mai Zoo… här med chauffören.
Det säljs frukter utanför.
Blir lite sugen på dessa jordgubbar.
Nu åker vi vidare till Hang Dong som ligger cirka en halvtimma utanför Chiang Mai. Här finns många hantverkare, bland annat sådana som tillverkar trämöbler. Drivern är lite intresserad av att möblera den utökade veranda han planerar för sitt hus.
Hmm, jag vet inte… är det inte risk för träsmak här?
En något märklig konstruktion.
Och så något ännu märkligare.
Får dock säga att jag fascineras av denna mosaik.
Ett exempel till… vill ha!
Det blir dock inget köpt denna gång. Drivern plockar åt sig visitkort. När vi går ut på gatan stöter vi på scouter?
Ganska många…
Det finns många möbelaffärer, och vi hinner ju knappast plöja igenom allihop. Se här ett intressant bord.
Vad sägs om en bardisk med stolar, allt i trä!
När behovet gjorde sig påmint hade vi turen att hitta en ren toalett.
Tillbaka på vårt hotell i Chiang Mai uppmanas vi att ej ta in durian på vårt rum.
Drivern vill ta sig en liten tupplur, men jag föredrar att gå en sväng i välbekanta kvarter. Se här vad som hänt med barområdet som fanns bredvid Chiang Inn där jag bodde första besöket i Thailand. Hotellet är dyrbart renoverat och heter numera dusit D2, och av barområdet bidde det exklusiv bar för hotellgästerna… Tja, det var ju här man första gången… nej bäst jag inte berättar om det 😉
Jag vandrar vidare och råkar på en liten parad. Förstår icke vad syftet är, men några bilder blev det.
Observerar att priserna för massage sjunkit något. THB 150 för en timmes thaimassage, vad sägs om det fru Chang, du som tar SEK 500 för en timme i Göteborg 😉
Jag passerar också min ölgrossist som har öppet nästan jämt. Ägarinnan blir riktigt besviken när jag inte ska handla två eller tre flak Beer Chang, nöjer mig denna gång med en kall burk.
Efter allt promenerande vill jag sätta mig någonstans. Här kan väl passa? Snåljåp som jag är köper jag bara en Carabao Daeng för 10 baht så mitt sittande är legitimerat…
Nu dags att återvända till hotellet och väcka Drivern samt invänta son Chang med flickvän. Jag väljer efter viss vånda att ta sällskapet till den beer garden som finns utanför Imperial Mae Ping Hotel i närheten. Mycket trevlig uteservering, och jag och fru Chang har faktiskt sett Caraboo uppträda på välgörenhetskonsert där.
Det kommer in en del mat, men vem är det som inte äter?
På toaletten blir jag lite förvirrad av symbolerna, eller borde jag förstått skillnaden snabbare?
Vi utbyter diverse saker, och sen är det dags för son Chang med flickvän att åka hem, medan jag och Drivern drar vidare till Soms bar. Eller Best Bar Gain som den egentligen heter. Det var inte mycket kö till biljarden.
Som är i fin form.
20 mars 2010
Denna dag känner vi inte för någon sightseeing, vi checkar ut från hotellet och besöker min och fru Changs kära vän Khun Elektolak som finns bara ett kvarter bort längs Loi Kroh Road.
Hon driver en resebyrå som jag nu ogenerat gör reklam för.
http://www.happyhearttourservice.com
Hälsa från Herr Chang om ni använder deras tjänster!
Hon har också en bokhandel, främst begagnade böcker men även en del nya. Plus en liten minimart med kyl som man kan köpa Beer Chang från 😉
Vi förhandlar nu om transport ut till badstället utanför Chiang Mai och sedan transport till flygplatsen för vår Bangkokflight som avgår 19.15.
Vi kommer överens om ett pris och cirka halv tolv anländer vi “beachen”.
Drivern försöker frenetiskt få kontakt med svågern för att meddela att vi kommer med en senare flight.
Thailändarna åker omkring i lustiga båtar.
Det blir en ganska slapp eftermiddag med mat och dryck.
Hmm, bidde visst inte mycket bilder sen. Nu har vi anlänt Suvvan och väntar på Driverns svåger. Han kommer så småningom och vi åker till Driverns hus i Rayong, inte mycket att säga om det.
21 mars 2010
Idag blir det en riktig beach! Från Driverns hus och rakt ner genom Rayong hamnar vi här. En ganska intressant beach, ett antal konstgjorda laguner ligger på rad.
Vi tar en ganska lång promenad längs Rayong Beach Road. Vätskekontroll är förstås nödvändigt då och då.
Det är gott om thailändare som tar sig en picknick på trottoaren eller närmare stranden. Helst i skuggan!
Jag gillar sovande thai!
Drivern blir pigg på lite internet så vi smyger in på lägenhetshotellet P.M.Y. Beach Resort i hopp om att finna lite gratis trådlöst. Inga problem att passera security… alla faranger kan säkert passera.
Ser ju trevligt ut, undrar vad det kostar att bo där?
Vi sätter oss ogenerat i lobbyn, men det visar sig att tyvärr är det inte gratis internet. Drivern är dock så sugen på att se vad bland annat Maitan svamlat om så han betalar en mindre summa för åtkomst.
När Drivern surfat färdigt går vi tillbaka. Två bilder till på de ganska fascinerande lagunerna.
Det är förvånansvärt många thailändare som hejar glatt på oss när vi passerar. Här blir Drivern indragen i ett samtal.
Det visar sig att man är mycket intresserade av den amulett Drivern har på sig. Inte första eller sista gången det händer denna resa… Drivern får berätta själv om denna amulett.
Dags för ännu en vätskekontroll! Vi går in på ett ställe och observerar en lyckligt lottad katt som blir matad på ett bord.
Utanför restaurangen finns det små byggnader väl lämpade för en familjemåltid.
Vi nöjer oss med att dela en Beer Chang vid ett vanligt bord.
Det är som sagt många thailändare som dukat upp på trottoaren. Och här kommer vi farangstollar GÅENDE… har ni inte bil? Jaja, bara att gå till vänster eller till höger!
Här har vi säkert en förklaring till att man byggt dessa laguner, strömmarna är inte att leka med.
Nu får det vara nog med promenerandet! Vi hittar detta sköna ställe, behaglig skugga och svalkande vindar från havet. Tyvärr dock ingen Beer Chang.
Vad är detta? Jag äter upp fortare än Drivern? En Leo har vi fått in också, och jag tycker nog den är bättre än Heineken.
22 mars 2010
Just inget fotograferande denna dag, hittar bara när Drivern instruerar svågern att denna skjutdörr måste bort innan nya köket levereras.
23 mars 2010
Idag kommer delar av nya köket!
Leveransen inspekteras och det visar sig att det blev ett paket för mycket. Nåja, bättre det än ett paket för lite 😉
Drivern trädgård och andehus.
En representant för elbolaget kommer förbi och läser av elmätaren som finns på stolpen.
Debitering räknas snabbt ut på medhavd handdator, och räkning skrivs ut samt överlämnas direkt.
Drivern tycker liksom jag att det är ett ganska överkomligt belopp för en månad, speciellt med tanke på att jag och han varit där tre veckor av den månaden och kört fläktarna ganska friskt. Dock ingen AC i Driverns hus.
Vi åker till Ban Khai, cirka 20 minuter från Driverns hus. Det är nämligen dags att klippa sig billigt, hellre än klippa sig dyrt i Sverige nästa vecka 😉 Drivern vet om ett bra ställe, så vi åker dit. Det är dock kö, så vi får vänta lite. Underskatta dock ej min förmåga att vid dessa tillfällen snabbt finna ett ställe som säljer kylda Beer Chang. Denna gång tycks jag ha stor tur, lyckas köpa två burkar Beer Chang för tjugo baht styck. Hmm… lite väl billigt, men man ska väl inte klaga?
Vi sitter och njuter vår billiga Beer Chang, men då jag ser mig omkring inser jag att eventuella besparingar på det och på friseringen inom kort kommer att försvinna då jag känner ett visst tvång att köpa födelsedagspresent till fru Chang. Vi har nämligen inte mindre än tre guldaffärer inom synhåll.
Det tar sin tid med tidigare kunder på frisersalongen, så jag känner mig nödgad att gå över gatan och köpa ytterligare två Beer Chang. Denna gång är dock priset 27 baht styck. Uppenbarligen har flickan gjort ett misstag vid förra köpet, men hon säger inget om det och ej heller jag.
En polisbil anländer närmaste guldaffären, en polis går in och jag funderar på om jag ska handla där.
Nu är det dags för orakade HC att äntra frisörstolen. Varför tittar alla på mig?
Av någon anledning har man väntat tills jag och Drivern kan klippas och rakas samtidigt.
Inte lätt att fotografera när man bli rakad… notera också listig spegel där man kan se vad som händer med bakhuvudets hår när man klipps.
Jag hade tydligen mindre hår än Drivern… när jag var klar höll man fortfarande på med honom 😉
Det här fick ju inte jag! Plus att Drivern fick lite massage… är det personalen eller kunden det beror på? Jaja, vi betalade endast 50 baht för denna tjänst, så det är väl inget att gnälla om.
Nyklippt, nybakad och fräsch relaxar Drivern på en restaurang och funderar på vad han ska äta. Lämplig dryck för detta tillhandahålls förstås av mig.
Ja lite mat blir det givetvis med svåger chaufför.
Jag är mer intresserad av den miau som hör till restaurangen.
Ack ja, nu kallar guldbutiken! Det är inte lätt att ta sig in då alla ingångar är låsta och personalen måste trycka på någon knapp för att man ska få komma in. Som beskedlig nyklippt och nyrakad farang har jag dock inga större problem med det.
Jag bestämmer mig snabbt för vad jag vill ge fru Chang, och här kontrollvägs mitt inköp. 15,2 gram ja det ska väl vara en baht guld.
Är detta en bra förpackning till fru Chang?
Dessutom är en påse inte fel.
Det trevligaste är ju att få betalt. 18000 baht. Notera gallret kring disken… rånare göre sig icke besvär!
Jag vet att det är viktigt för fru Chang att ha denna typ av kvitto, så jag insisterar på det även om försäljerskan först inte tänkt ge mig det.
Så åker vi då tillbaka till Driverns område i Rayong. En liten promenad bland husen där blir det. Jag kan ju se att många byggt ungefär samma hus som Drivern, men det finns en hel del undantag. Till exempel detta tvåvåningars hus.
Det här var ju ganska tilltalande.
Och allt är inte byggt än. Vi ser ett antal pågående byggen.
Här ser vi vattentornet, och den byggnad som ska bli gym och övrig aktivitetslokal för de som bor i området. Tror jag… Drivern får väl rätta mig om jag har fel.
Här har vi då ett hus som är nästan samma som Driverns, men med lite andra detaljer typ staket osv. Det fanns många sådana på området. Jag kan förstå att det är rationellt att bygga samma hus flera gånger, men det är uppfriskande att de inte är exakt likadana. Som det kan bli i Sverige…
Det här var ju en ganska originell byggnad.
Här jobbas det.
Om jag ska gnälla på något, så får det bli alla el och telefonledningar. DET ÄR FULT! Om man skapar ett nytt område, varför gräver man inte ner alla kablar? När man ändå gräver ner VVS?
Området har sin egen vattenreservoar. Blir väl inget bad där, men swimmingpool för alla i området är planerad om jag förstod rätt.
Här ser man den utbyggnad Drivern gjort på sitt hus för att hysa svåger med sambo. Lite trist att man valt blå takplåt, men det kan säkert Drivern berätta mer om.
Elmätaren tickar på, om än faktiskt i maklig takt.
Driverns hus är välsignat av munkar, vilket bland annat yttrar sig med dessa små skyltar utanför ingången.
Det närmar sig kväll, och till vår glädje finns jfk_68 i närheten. Vi bara måste träffas, så vi åker söderut. Det är dock viss förvirring om exakt var vi ska träffas, så det blir en del mobilsamtal på vägen. Och när mobilsignalen blir för svag måste Drivern ut på vägrenen för att kunna höra vad jfk_68 säger,
Nej, nu har ni åkt fel… jfk_68 finns åt det hållet!
Drivern: Nu har vi äntligen hittat den resort du sa du var på!
jfk_68: Jamen, vi har åkt vidare! Fick du inte mitt SMS?
Jaja, vi får till slut tag på jfk_68, och vi hamnar här på en svenskbar:
Ser man på, ett biljardbord! Då måste det spelas… med Chiang Mai regler! Jag får mig förstås en match mot jfk_68.
jfk_68 vinner första, jag vinner andra… Tredje matchen närmar sig sitt slut, och jag har ganska gott läge att vinna. jfk_68 går nervöst omkring och muttrar att “om jag förlorar lovar jag att genast skriva det på RDD!”. Tyvärr lyckas jag inte, och då blir jfk_68 så här glad:
jfk_68 gillar inte att figurera på bild, men just dessa bilder har jag fått uttryckligt tillstånd att publicera.
Vem är det här?
Jag tror denna dam var lite förtjust i Drivern…
Här har vi den trevlige ägaren till Poo & Pelle, dvs Pelle.
Roligare än så blev det inte denna kväll.
24 mars 2010
Dags för golf igen!
Antagligen har jag på detta hål fastnat i bunkern och gett upp tanken på att nå green… men de andra finns där.
Min duktiga caddy passar på att plocka ogräs när det blir en stund över.
Det var Emerald vi spelade på, här bilder på klubbhuset.
Och en vy över golfbanan.
Efter golfen åker vi till Maitans eftersom jag måste lämna tillbaka de golfklubbor Maitan vänligt nog hyrt ut till mig för billig peng. Detta är onsdag, och eftersom Maitan ska vara bortrest torsdag, fredag och lördag är det osäkert om vi hinner ses på söndagen då vi ska åka till Sverige.
Först lite mat, tyvärr var potatisen slut men detta gick ner ändå.
Lite tjöt med Maitan och gäster blir det förstås.
Maitan har funderat på att både jag och Drivern nu klarat oss nästan en månad utan damsällskap. Han är lite oroad över att vi vid återkomst Sverige förtar oss alltför snabbt med våra kära fruar… så han ger oss varsin present. Hmm…
Maitan ska som sagt resa iväg tidigt i morgon, så det är läge att packa en del bagage i bilen redan kväll. Först måste det göras plats för Maitans fordon.
Det ska väl gå att backa in här? Jag har mina tvivel…
Hur ska detta gå?
Ojojoj…
Ett dasspapper emellan!
Men det går bra, och vi kan bara sitta och beundra Maitans precisionsbackning.
Kan inte klaga på Maitans utbud av Beer Chang.
Och det finns mer i annat rum.
Stängningsdags, och vi lämnar Maitans för kanske sista gången denna resa.
Vi tar en promenad till soi 5 för att spela lite biljard innan vi åker hem till Rayong. Inte så svårt att förstå vad som säljs i denna affär.
Efter biljarden hem till Rayong, och det har varit en del installationer i köket under dagen. Drivern ska givetvis inspektera.
Får kylskåpet plats i det tänkta nya läget?
Jodå, men innan flytt måste det till lite nya eluttag.
25 mars 2010
På morgonen anländer leverantörer av marmorskivor till Driverns kök. Här förbereder man uppsågning av skivor som ska passa.
Ritningen ter sig okomplicerad.
Det blir tydligen varmt när man sågar i marmor. Se här kylvätska, dvs vatten i en hink med slangar till sågen.
Nu är det dags att börja såga! Intressant arbetsfördelning där förmannen övervakar, en person håller i paraply och den tredje gör själva jobbet.
Nu börjar det likna något.
Från min utsiktsplats på verandan kan jag se att det blir en hel del skräp.
Första marmorskivan bärs in till Driverns kök.
Den ser ut att passa.
Dags för nästa skiva.
Ja, den verkar väl passa också.
Ähum, kanske inte riktigt. Men det fixar man senare.
Här är spisen redo att monteras, tre gas och en elplatta.
Driverns svåger får skriva på att allt är korrekt levererat.
Nu är det dags att åka till beachen! Det blir ingen golf idag, även om Drivern har klubborna i bilen.
Den välbekanta utbackningen.
Grinden ska stängas också. Svågerns sambo verkar intresserad av min Beer Chang…?
Vill du ha med den, eller ska jag ställa tillbaka den i kylen?
Ett stopp vid vägen blir det, bland annat för att fylla på telefonkorten. Här säljs det rep.
Det verkar som att repen säljs per vikt, men jag undersökte inte det närmare.
Fisk till salu.
Nu vid stranden med mat och dryck.
Det här var gott!
Hunden ser hungrig ut.
OK då, den kan väl få vad jag inte orkar äta upp.
Här försöker Drivern instruera svågern att göra något. Goddag yxskaft….
26 mars 2010
Dags för sista golfrundan denna resa! Vår vän irländaren Des är på plats med dam.
Eftersom jag redan lämnat tillbaka klubborna till Maitan kan jag inte delta i spelet. Men det är ganska behagligt att sitta här med gratis W-Fi och försöka läsa i kapp på MPR.
Efter golfrundan vill även Drivern kolla lite på internet. Herr och fru ban_kog_wat deltog också i spelet.
Tillbaka till Driverns hus där han visar sitt nya kök för herr och fru ban_kog_wat.
Vi slappar lite på Driverns veranda innan det är dags för att åka till middag.
Denna kväll kör ban_kog_wat med sin bil.
Vi kommer till ett intressant ställe. Bara att gå in i djungeln!
Nu vet jag var vi är!
Menyn är tilltalande.
Spännande väg till toaletten!
Hit kommer jag.
Detta får väl betraktas som en utomhustoalett.
Lika spännande att gå tillbaka….
Servitrisen är vänlig nog att ta en bild på oss med min kamera.
Som slav under nikotinet är det besvärande att rökning är förbjuden vid matbordet (fast det är utomhus). Jag går på en liten upptäcktsfärd och hittar detta något dolda hus. Här ska man väl kunna få röka?
Ja, här kan man väl ta sig en rök?
För mig blir det Irish Coffee till dessert, och tydligen ska whiskyn värmas först.
Det här blir nog bra.
Andra efterrätter ska också ha varm sprit.
Det är inte bara jag som gillar en cigarrett. Det blev en bra kväll med trevligt sällskap och jag kan rekommendera detta ställe.
27 mars 2010
Det skulle ju vara slut med golfrundorna, men Drivern ska ändå ut och träna lite själv. Det kan vi lämna därhän. Någonstans på vägen tillbaka stannar vi och jag möts av denna märkliga syn. Vad gör dom?
Plundrar getingbon på honung får jag veta…
Då detta i praktiken är vår sista chans till en kväll ute denna resa så åker vi till suge kuuan i Ban Chang. Drivern vet hur vi ska åka…
Vi möter upp med vår vän dansken Alan och så blir det dart och biljard.
Bardamerna väntar tålmodigt…
Nu vidare till annat ställe.
Drivern går som vanligt på gatan för att undvika frestande tillrop.
Typ från denna dam.
Det här var ju inte så frestande.
Hmm kanske… danske Alan väljer dock att spela biljard.
Nej tack.
Ojdå!
Favorit i repris.
Vem är vad?
Vad gör jag?
Denna skönhet får man inte nog av.
Det var här vi var.
Är det någon som blir frestad?
Nej, roligare än så blev det inte denna kväll.
28 mars 2010
Morgonen på vår sista dag i Thailand denna resa. Svågern vill tvätta Driverns bil, men upptäcker att vattenslangen läcker.
Hur fixar man det? Jo, man skär av slangen där det läcker och skarvar sedan ihop slangen med en bit plaströr. Jag är skeptisk…
Plaströret ser ut att vara för stort för slangen.
Måste nog värma upp slangen om plaströret ska gå i.
Nja…
Denna något besvärliga uppgift avbryts dock av att parabolleverantörer anländer. Svågern är lite uttråkad av det ordinarie TV-utbudet och vill ha fler kanaler.
Hitåt vill vi ha parabolen.
Under tiden utför svågerns sambo lite städning, då Drivern anmärkt på spindelnät här och där.
Satellitboxen kopplas in.
Avtalet måste skrivas på innan mer görs.
Fäste för parabolen sätts upp.
Parabolen hämtas medan svågern fortsätter pilla med vattenslangen.
Parabolen sätts på plats.
Och så ska det dras kabel från parabolen.
Under tiden lyckas svågern knö in plaströret i vattenslangen.
Nu ska det förseglas.
Nu fungerar det!
Vilket även Drivern kan konstatera.
Dags att åka mot Suvvan. Vi får ta ett stopp hos Maitans då jag glömt några av mina golfsaker där. Maitan blir lite överraskad då vi ertappar honom med att fylla på Beer Chang tankarna.
Vi säger också adjö till trevlige Tomas.
I kön på Suvvan ser jag en intressant tatuering. Inte alltför svårt att lista ut betydelsen.
Ack ja, dessa köer…
Äntligen förbi pass och säkerhetskontroll.
Och sen bidde det visst inga fler bilder, jag somnade innan take-off och vaknade någon timme innan frukost. Vad gäller Finnair så var väl allt OK, med undantag av att på ditresan var stolen framför alltför nära för mina 193 cm. Dock ej på tillbakaresan, så jag avvaktar med slutgiltigt omdöme.
Därmed är denna dagbok äntligen avslutad!
Herr Chang har talat.
-
- You must be logged in to reply to this topic.