Hur får akutpersonal på olycksplats info om din försäkring?

[Nille]

En fråga som slagit mig några gånger är hur man hanteras vid en allvarlig olycka. Jag har ju min Bupa försäkring just av den anledningen att jag vill ha in familjen på ett riktigt bra sjukhus om det smäller ordentligt.

Men hur i helvete skall det gå till? Det lär ju bara skrapa ihop och och skjutsa oss dit de betalar bäst.

Vore ju bra om tex Bupas medlemskort istället var armband eller något annat mer synligt.

Någon som tänkt längre på denna punkt?

[stgrhe]

Vet inte svaret på din fråga men vill kommentera ordet “akutpersonal”. I Thailand har man ju inga paramedics eller ambulanser med kvalifiserad sjukvårdskunnig personal som rycker ut vid en olycka. Den personalen som rycker ut är en frivilligkår (Rescue) som på engelska populärt kallas för “body snatchers” och som i bästa fall har några dagars allmän utbildning. De flesta har vanliga arbeten vid sidan om.

De ambulanser som har IVA-kunnig personal tillhör de privata sjukhusen och de rycker inte ut till olycksplatser om sjukhuset ifråga inte blivit uppringt.

Jag ser det här som ett stort problem om en olycka skulle ske och jag blir skadad men har inte hittat någon bra lösning.

Göran

[Sven Viking]

Har inga personliga erfarenheter men jag tror inte på forsäkringar här i Thailand. Bara värda något när man ska betala premien. I min plånbok har jag ett kort som visar att jag är registerad på ett sjukhus här i Bangkok och bakom detta ett VISA kort. Forhoppningsvis så hamnar jag där och någon tror att jag kan betala det hela. Ligga på gatan och schakra med ett forsäkringsbolag? Nej tack!

Sven

[rednef]

@Sven Viking wrote:

Har inga personliga erfarenheter men jag tror inte på forsäkringar här i Thailand. Bara värda något när man ska betala premien. I min plånbok har jag ett kort som visar att jag är registerad på ett sjukhus här i Bangkok och bakom detta ett VISA kort. Forhoppningsvis så hamnar jag där och någon tror att jag kan betala det hela. Ligga på gatan och schakra med ett forsäkringsbolag? Nej tack!

Sven

Jag har enbart bra erfarenhet av privat sjukförsäkring i Thailand. Jag kan gå in på (eller bli körd till) vilket sjukhus som helst och försäkringen täcker det..Att du är registrerad på ett sjukhus i Bangkok förstår jag inte? man köper inte medlemskap på ett specifikt sjukhus, utan man köper en försäkring som gäller överallt, alltid.
Man behöver aldrig diskutera saken med försäkringsbolaget “liggandes på gatan”.

Vad gäller Nilles idé med ett armband så skulle det kanske funka, men hur kul är det att gå omkring med ett band kring handleden som om man vore på en all inclusive resort? Kanske om man är på semester (stort kanske) men om man bor här? Och gå omkring med ett plastband på handleden år ut och år in? Inget för mig i alla fall.

[rednef]

@Nille wrote:

En fråga som slagit mig några gånger är hur man hanteras vid en allvarlig olycka. Jag har ju min Bupa försäkring just av den anledningen att jag vill ha in familjen på ett riktigt bra sjukhus om det smäller ordentligt.

Men hur i helvete skall det gå till? Det lär ju bara skrapa ihop och och skjutsa oss dit de betalar bäst.

Vore ju bra om tex Bupas medlemskort istället var armband eller något annat mer synligt.

Någon som tänkt längre på denna punkt?

Har aldrig tänkt på det, men uppenbarligen är detta ett problem i Thailand. Det kvittar väl egentligen om personalen ser ditt Bupa kort? Eller står det på det kortet att du absolut inte får köras till vissa sjukhus och måste köras till ett specifikt sjukhus? Tror jag inte, så man hamnar nog där man hamnar i alla fall, oavsett om man har ett guldkort stort som ett A5 hängandes kring halsen med BUPA skrivet på.
Och i vilket fall som helst så är det först när du hamnat på sjukhus som försäkringsfrågan kommer upp, det är ingenting som “rescue” folket bryr sig eller kan någonting om alls. De vet helt säkert inte vad Bupa är, Bupa är endast känt bland faranger och andra utlänningar, samt accounting personal på de stora privatsjukhusen.

Bupa är överlag totalt okänt i Thailand.

Vill man ha en försäkring som känns igen av en del människor i Thailand så skall man ha AIA eller AYUDHYA eller något i den stilen.

Så det är ett olösligt problem detta. Är man så skadad att man inte kan göra sig förstådd (på thai förslagsvis) så hamnar man där man hamnar.

[Nille]

Ja ni har nog en poäng där allihopa. De som skrapar upp oss kommer aldrig göra annat än att köra oss till första bästa sjukhus där de får mest provision. Att vi är utlänningar kan kanske borgar för att vi hamnar där de får mer betalt men det kanske jag skulle låta vara osagt. Säkert helt lönlöst med alla typer av markeringar för att man har försäkring.

I en perfekt värld kanske en fet guldkedja skulle fungera men knappast i Thailand…

[Sabai]

Min erfarenhet av detta är att som utlänning så hamnar man till 99% på ett privatsjukhus eftersom Thailändarna förutsätter att vi “rika” utlänningar har en bra försäkring. Men sen kan det ju finnas anledningar till att de kör till närmaste sjukhus om tex man blöder kraftigt, det är ju trots allt bättre att få stop på det snarast än att bli körd långt och dö på vägen.

Det skulle heller inte förvåna mig att “rescue” folket får en slant för att köra utlänningar till ett privatsjukhus i ett land där mycket bygger på commission skulle det inte förvåna mig ett dugg.

Vad jag har för mig får sjukhusen inte neka att behandla en patient. Så kommer man till ett privat sjukhus måste de behandla dig för att senare ta upp försäkringsfrågan.

/B

[Thaisambo]

@rednef wrote:

Vad gäller Nilles idé med ett armband så skulle det kanske funka, men hur kul är det att gå omkring med ett band kring handleden som om man vore på en all inclusive resort? Kanske om man är på semester (stort kanske) men om man bor här? Och gå omkring med ett plastband på handleden år ut och år in? Inget för mig i alla fall.

Det är inte fullt så verklighetsfrämmande som man kanske tror.

Under kalla krigets dagar försågs hela den svenska befolkningen med ID-bricka i metall som skulle bäras runt halsen i en metallkedja. På den fanns personuppgifter som namn, personnummer, adress och blodgrupp. Jag tror att utskicket repeterades omkring 20 år senare, på 1980-talet, men hursomhelst, jag har ingen aning om var min ID-bricka är nu. Den fick ligga i postpåsen och hamnade på en hylla någonstans, så småningom försvann den tror jag. Det är väl ca 25 år sen nu.

Men som det är nu… Ett motsvarande system skulle kunna innebära att ett chip opererades in under huden med biometrisk information m m, ungefär samma information som våra nuvarande biometriska pass och ID-kort, men med skillnaden att chipet binds ordentligt till innehavaren, t ex genom att opereras in under huden eller, kanske bättre, fås att förenas fast med ett eller flera ben i kroppen. Där är vi inte än, men att detta är tekniskt möjligt är nog redan klart, återstår att få dit det utan plågsamma ingrepp (benhinnor är känsliga saker och kan ge svåra smärtförnimmelser) och dessutom vinna allmän acceptans.

Det har också förekommit system där ett ID-nummer tatuerats in i huden (ex koncentrationsläger i Nazityskland), används fortfarande ifråga om bland annat tamboskap, som ska vara märkt på detta vis.

Möjligen behövs ingenting av detta, det skulle kunna räcka med att registrera biometriska avtryck och på så sätt ha ett fungerande system för identifikation, men en av frågorna är om man verkligen kan vara helt säker på att det inte är möjligt att två personer kan ha identiska biometriska avtryck. Det är en delfråga man grunnat väldigt mycket på, hur komplext systemet måste vara för att inte det identifikationsproblemet ska uppstå när man nu inte kan kontrollera den naturliga utdelningen av dessa biometriska avtryck. Eftersom den kontrollen saknas så blir hela tankegången lätt spekulativ i slutändan.

[rednef]

@Thaisambo wrote:

@rednef wrote:

Vad gäller Nilles idé med ett armband så skulle det kanske funka, men hur kul är det att gå omkring med ett band kring handleden som om man vore på en all inclusive resort? Kanske om man är på semester (stort kanske) men om man bor här? Och gå omkring med ett plastband på handleden år ut och år in? Inget för mig i alla fall.

Det är inte fullt så verklighetsfrämmande som man kanske tror.

Under kalla krigets dagar försågs hela den svenska befolkningen med ID-bricka i metall som skulle bäras runt halsen i en metallkedja. På den fanns personuppgifter som namn, personnummer, adress och blodgrupp. Jag tror att utskicket repeterades omkring 20 år senare, på 1980-talet, men hursomhelst, jag har ingen aning om var min ID-bricka är nu. Den fick ligga i postpåsen och hamnade på en hylla någonstans, så småningom försvann den tror jag. Det är väl ca 25 år sen nu.

Men som det är nu… Ett motsvarande system skulle kunna innebära att ett chip opererades in under huden med biometrisk information m m, ungefär samma information som våra nuvarande biometriska pass och ID-kort, men med skillnaden att chipet binds ordentligt till innehavaren, t ex genom att opereras in under huden eller, kanske bättre, fås att förenas fast med ett eller flera ben i kroppen. Där är vi inte än, men att detta är tekniskt möjligt är nog redan klart, återstår att få dit det utan plågsamma ingrepp (benhinnor är känsliga saker och kan ge svåra smärtförnimmelser) och dessutom vinna allmän acceptans.

Det har också förekommit system där ett ID-nummer tatuerats in i huden (ex koncentrationsläger i Nazityskland), används fortfarande ifråga om bland annat tamboskap, som ska vara märkt på detta vis.

Möjligen behövs ingenting av detta, det skulle kunna räcka med att registrera biometriska avtryck och på så sätt ha ett fungerande system för identifikation, men en av frågorna är om man verkligen kan vara helt säker på att det inte är möjligt att två personer kan ha identiska biometriska avtryck. Det är en delfråga man grunnat väldigt mycket på, hur komplext systemet måste vara för att inte det identifikationsproblemet ska uppstå när man nu inte kan kontrollera den naturliga utdelningen av dessa biometriska avtryck. Eftersom den kontrollen saknas så blir hela tankegången lätt spekulativ i slutändan.

Jag tänkte också tanken om biometrisk information, chip under huden etc etc, men insåg snabbt att det är ren utopi att tro att “rescue” folket i Thailand skulle vara, eller kommer att bli under överskådlig framtid, utrustade med avläsare och annan utrustning för att få fram informationen..Jag menar, de har ju som regel inte ens utrustning eller kunskap att stabilisera en nacke eller rygg, utan hivar ju bara upp folk på flaket på en pick-up ibland..

[Author]

Posts