Idioten – har blivit förälskad i en thaitjej – hjälp

[richie]

*varningstext* Det här är säkerligen alldeles för långt att orka läsa och helt säkert full av meningslöst svammel så alla varnas att läsa vidare

Hej

Har länge varit en anonym läsare av detta forumet och vill börja med att tacka alla för så många förståndiga tips och råd.
Visst har nog redan läst svaret på min fråga nu i tidigare trådar och på andra ställen men jag känner ändå att jag behöver få någon annans åsikt på det här.

Till att börja blir kanske det här något som skulle passa på “min story” men så blir det inte om det inte kliar i fingrarna på någon moderator.

Varför då idioten?

Det är väl bara att erkänna rakt ut… jag är uppöver öronen förälskad i en bartjej… Visst är det dumt? Något de flesta med lite vett i skallen aktar sig både en, två och tre gånger för.
Vet mycket väl att det nog inte är den optimala vägen att gå för att finna kärleken i Thailand (ja kärleken till Thailand är ju något helt annat som drabbar de flesta som får se det :compress: )

Var nere i februari/mars och for runt på lite olika platser. Bland annat passerade man ju paradiset Koh Samui där egentligen “olyckan ” var framme om man nu ska kalla det så.
Är i grunden alldeles för svensk för att springa omkring bland tjejerna på ölbarer men nu blev det visst så ändå.
Träffade tjejen ifråga redan första kvällen i Lamai och hängde ihop med henne resten av veckan. Redan då fattade jag ett visst tycke och när min kamrat ville ut och jaga nya tjejer hittade jag allt som oftast på en ursäkt att gå tillbaka till hennes bar.
Det var något speciellt med henne som gjorde att hon urskiljde sig från alla andra jag träffat. På något vis oskyldigt (men visst ändå inte). Hon har inte den lilla karakäristiska kroppen och dockansiktet som de flesta populära tjejer man sett har utan är snarare lång smal med lite kantigt ansikte. (det här börjar mer och mer bli något för “min story” tror jag eftersom jag nog blev ganska inspirerad av “Jupaporn”) Kan också tillägga att hon inte heller var alltför “erfaren, bekväm och affärsinriktad” bakom slutna dörrar jämfört med andra tjejer man “träffat på” i liknande situationer.

Iallafall den underbara veckan tog slut, vi tog farväl inte alltför dramatiskt och resan fortsatte till Bkk och lite mera flashigare omgivningar då min reskamrat har en del vänner där då han bott i staden ett par år samt pluggat på Thamasat. (läs levt lyxliv och supit med tjejer i två år för CSN-pengar som alla andra) Nog om det då det är en helt annan historia.

Vi fortsatte iallafall ha lite kontakt via sms under resten av resan vilket i sig inte behöver betyda så mycket.
Resan tog slut, man kom hem, drabbades av hemkomstsjukan när man möttes av snö, minusgrader och norska priser (ja jobbar och bor i Norge). Första helgen i ensamhet efter resan var nog bland det värsta jag genomlidit och jag tror de flesta känner igen sig. Så i ett svagt ögonblick började jag skicka lite sms till tjejen ifråga.
Iallafall så gick utvecklingen frammåt. Hon tog det ganska varligt i början mer var noga med att hon numera bara jobbade i “baren” dvs. inga farang-kunder. Hon skickade så gott som varje natt ett sms om att hon skulle hem och “sova nu”.
En månad passerade med nästan daglig sms kontakt tills hon en dag hade problem med sin mobil som gått sönder. Hon frågade mig lite försynt om hon kunde få lite pengar att skaffa en ny för. Eftersom jag redan då börjat fatta tycke för henne (och tjänar norska pengar 1nok = 6tbt) så gick jag helt enkelt och skickade över en tusenlapp nästa dag. Pengar är egentligen inget jag samlar på hög ändå och med min lön (som kanske inte är överdriven) har jag råd. Jag såg det som en möjlighet att hjälpa en person som jag dels faktiskt tyckter bra om men också för att hon gett mig något tillbaka genom vår kontakt. Jag var fortfarande väldigt laidback med vad hon sysslade med. Det var ju trots allt en bartjej så jag hade inga illusioner om vad hon höll på med på nätterna.

I samband med att jag var tvungen att förklara hur överföringen skulle gå till pratades vi på telefon för första gången (vilket nu nästan blivit en daglig höjdpunkt).

Kontakten fortsatte mer och mer tills hon en dag frågade mig: You want me to go home wait for you?
Jag var fortfarande inte riktigt fast i fällan så på svenskt manér bollade jag över frågan till henne vilket kanske inte gav något större resultat. Men till slut gav jag med mig… åk hem då! “-Jag hjälper dig om det blir problem.” vilket nog vad var hon ville höra.

Det gick åter lite tid och telefonkontakten började bli allt mer regelbunden. Jag började inse att jag “gått i fällan” denna tjej gillrat.
Inser ju fortfarande att det kanske inte säger så mycket att hon sticker hemmåt lite tidigare än tänkt då lågsässongen ändå är på ingång (och det var inte heller några horder med människor där när vi var på plats).

Iallafall började jag bli mer och mer fäst vid henne samtidigt som hennes sms och telefonsamtalen blev allt mer “gulliga” som de bara kan bli av någon som talar engelska på nivå en svensk 9 åring. Älskar det :thumbleft: Det absolut viktigaste för henne blev iallafall att jag verkligen litade på henne och att hon aldrig skulle ljuga för mig (den har ingen hört förr va?).

Jag skickade över en femhundring (vilket ändå blir 3000 tbt) till så att hon skulle klara sig fram till avfärd då hon menade sig “arbetsvägra” och den dagliga lönen nog snarare gick till ett par tequila i baren varje kväll än att fylla på telefonkort (beroende av hennes sms) och mat.

Började inse att mina känslor blev allt starkare av någon dum anledning. Till slut tog hon över hela min värld till det stadium jag befinner mig nu, dvs näst intill besatt. Minns faktiskt den morgon jag insåg det var “kört”. Vaknade upp upp och saknade henne så starkt att jag bara föll i tårar.. Något som varit mig totalt främmande i många många år.

Hennes hemresa närmade sig och det kändes bättre och bättre att hon skulle komma ifrån baren och det tryck och dåliga inflytande det innebär att vara där. Eftersom jag hela tiden innan hävdat att hon får göra precis som hon vill kändes det lite extra skönt att hon till slut valde hemfärden. Men hon hade då tidigare även förklarat att hon verkligen inte ville vara kvar. Att istället för att jobba i baren satt hemma och grät då hon “miss.you.mak.mak.tii.lak cannot work now only cry”.

Att jag inte är riktigt van vid denna uppmärksamhet och typ av meddelanden är ingen hemlighet vilket säkert fått mig att reagera lite extra, godtrogen, blond och blåögd som man är.

Till slut blev det dax för hemfärd… trodde jag. Klockan 6 på morgonen före avresa får jag ett tårdrypande sms som förklarar att hennes kompis blåst henne på alla pengar så hon kan inte åka hem.

Ok tänkte jag, det här låter ju inte bra.. men som väntat skickade jag över en 500 nok till vilket fick henne att faktiskt komma med bussen dagen efter till min stora glädje. Vilken lättnad måste jag medge. Vi? är ju faktiskt kära nu och att hon är kvar på baren gör nog ingen av oss glad.

Hon kom hem till familjen igen nu i söndags väldigt glad. Visserligen kan jag höra att hon faktiskt klämmer en tår då och då när vi pratar i telefon men överlag verkar hon iallafall trivas bättre där.

Det skickas ju också fortfarande en hel del sms även om jag måste påstå att hon ibland kan vara lite fantasilös men det har nog snarare med språkproblem och att hon faktiskt är Thai att göra.
Internet och datorer har hon ingen koll på så inget msn eller mailande mer än att hon skickade mig ett par bilder efter hon fått pengar första gången.

I övrigt är hon 26 år gammal (jag 27 för den delen), jobbat i baren i 7 månader (vilket känns läääänge) men att hon enligt sin egen story jobbat med att sy t-shirts fram tills hon försvann ner till Lamai. I det borde tilläggas att hon är äldsta dottern med 2 småsyskon och lite skröpliga föräldrar vilket på ett sätt förklarar beslutet att “byta bransch”. Jag får iallafall oerhört dåligt samvete efter jag frågade henne varför med detta i baktanken. “-to exist” var iallafall vad hon besvarade frågan med.

Hon brukar vara ganska fåordig i både tal och text (engelskan..) och det blir ofta inte mer än miss you tii lak, lak kun etc från hennes sida medan jag omsorgsfullt försöker tala förståeligt. Det börjar iallafall bli mer och mer samförstånd (också därför att jag gör mitt bästa för att snappa upp den thai jag kan).

Jag har försökt förklara för henne att jag egentligen inte är rik och att det går på 7-800 baht att köpa en Pad thai i det här landet, och jag hoppas det gått igenom. Dock är det svårt att veta om hon verkligen fattar eller om hon fortfarande mer tänker på min 7-10000 baht om dagen budget från semestern?

Det här blev visst ganska mycket till slut men iallafall. Det kanske väcker något intresse, nostalgi, varningssignaler hos läsaren.
Om någon orkar läsa igenom allt mitt dravvel kanske de kan ge ett uppmuntrande ord. (jag har naturligtvis inhandlat och läst thaifever)

Mitt största problem är att de flesta källor är eniga om idiotin i att bli kär i en bartjej. Speciellt en som jobbat så länge som 7 månader även om hon inte alls i sättet är som “veteraner”. Pratar dålig engelska och har inget paypalkonto klart samt är nästan helt främmande för internetkontakt. Det kanske märks att jag vill tro det bästa 🙂
Just nu vet jag inte riktigt vart jag skall ta vägen. Har som sagt blivit helt galen i henne. Jag är egentligen inte så rädd att bli blåst ekonomiskt då hon inte kommit med några vidare krav åt det hållet. Det värsta som kan hända är nog att reskassan naggas lite i kanten. Kan också tänka mig hon testar mig lite för att se hur jag står i frågan. Inget hon bett om har varit för stort hittils och hon har blivit varnad om att komma med lögner. Faktiskt så frågade hon om mer pengar inatt på fyllan och jag blev naturligtvis orolig. Dock bad hon om ursäkt imorse och sa att allt var ok. Jag minns inte riktigt vad jag frågade men hon ansträngde sig iallafall för att försöka ge mig bra svar för en gång skull.

Men vad har jag egentligen lovat iomed detta? Saknar henne något otroligt men är inte säker hur det blir med resplanerna då man redan tagit ut 3 veckor i år. Funderar starkt på att bjuda hit henne på “norgesemester” om chefen inte samarbetar.

Men nu svammlar jag mest. Inlägget var ju färdigt för längesen. Just nu känner jag mig väldigt förvirrad men känner kanske att jag redan vet hur saker kommer utveckla sig (dvs jag åker dit o träffar henne igen så får vi se :bounce: )
Att få skriva ner min berättelse har iallafall gett mig själv lite goda minnen.
Återkommer kanske med utvecklingen om någon vill 🙂

/ Rickard

[Tony_h]

Välkommen till forumet Richie. Idioten var väl lite starkt ord, du är knappast den första och lär inte bli den sista som hamnar i den situationen.

[Sunebam]

skicka som pm istället.. blev för starkt för allmänheten.
inlägget passade inte in i det annars så trevliga forumet.

[richie]

Tack.

Jag tror Sunebaum gav mig vad jag önskade. 🙂 Tackar!

[richie]

Kan ju också nämna lite detaljer jag inte fick med igår. Speciellt med tanke på vad Sunebam upplyste mig om

1. Norge är inget framtida alternativ, dock ett bra sätt att dryga utkassan och få nödvändig erfarenhet. Det framtida målet kommer ju naturligtvis vara bkk. Måste bara komma på “planen”.

2. Jag inser redan nu att det här troligtvis inte kan fungera på något vidare bra sätt.
Det gäller bara att få hjärna och resten av kropp till o samverka.. Gud så svårt det är ibland.

3. Har inga planer på att riskera min ekonomi för att försörja hennes “familj” nu. Men det vet hon redan om. Det blir en ganska bra test att se vad som kommer hända nu. Kommer hon sitta på arslet och dricka Heineken hela dagarna nu? Hon e ju inte dum så troligtvis.

4. Vissa saker kommer jag aldrig nånsin att glömma. Hon är fortfarande oerhört snäll och rar. Om möjligt så måste ett avsked skötas på ett snyggt sätt. Är trots allt noga med att inte lova för mycket. Hur?

5. Sist av allt då det är dax att dra o jobba, trots att vad man vill just nu, hur kommer man se på saken väl tillbaka i paradiset? Visserligen inte speciellt intresserad av NO/Sve tjejer så här finns ingen vidare konkurrens men väl tillbaka är de ju helt plötsigt överallt igen.

/ Rickard

[Rosarin]

Välkommen till forumet Richie!

Men vännen….sluta att straffa dig själv för tusan!!!
Varför kallar du dig för idiot??
Var inte så hård mot dig själv.

Det vet väl alla att man inte rår för vem man blir kär i. Det är ju sånt som bara händer, ingen någon någonsin direkt planerar.:p

Tycker inte alls att du känns som en idiot. Tvärtom, en ganska känslig kille som vill väl och göra rätt.
Ibland vill man så himla väl och det känns så rätt i stunden men efteråt så inser man att det kanske inte fick de konsekvenser man önskade.

Bra att du redan har förklarat för henne att du inte går med på att försörja hennes familj. Hoppas bara att HON har fattat det och inte går i tron om att du nog kommer att ändra dig.

Känns som om du behövde lätta ditt hjärta lite och det tror jag var bra. Kanske är det lättare att få perspektiv på saker och ting när man får det nedskrivet och tankarna inte bara snurrar omkring i skallen. 🙂

När det gäller avslut.
Tänk igenom vad det är du vill att hon ska förstå först och främst.
Hon kommer säkerligen att förstå att det här inte kommer att funka men vad är det mer än det du vill ha sagt till henne?
Säg det du känner och försök att inte lägga in värderingar eller annat på vägen. Det är lätt att man låser sig vid hårda ord och missar hela budskapet..
Är du med på hur jag menar?

Hoppas att det går bra och jag säger som jag sa till jjonsson för länge sen:
Glöm för tusan inte magkänslan, den brukar leda en rätt oftare än man tror.

/Rosarin

[Sunebam]

Bra richie..

Skit i henne, kom ner till Bangkok så ska jag ta dig ut till riktiga krogar.
Så ska du få se ett normalt Thailand.

[richie]

@Rosarin wrote:

Välkommen till forumet Richie!

Men vännen….sluta att straffa dig själv för tusan!!!
Varför kallar du dig för idiot??
Var inte så hård mot dig själv.

Det vet väl alla att man inte rår för vem man blir kär i. Det är ju sånt som bara händer, ingen någon någonsin direkt planerar.:p

Tycker inte alls att du känns som en idiot. Tvärtom, en ganska känslig kille som vill väl och göra rätt.
Ibland vill man så himla väl och det känns så rätt i stunden men efteråt så inser man att det kanske inte fick de konsekvenser man önskade.

Bra att du redan har förklarat för henne att du inte går med på att försörja hennes familj. Hoppas bara att HON har fattat det och inte går i tron om att du nog kommer att ändra dig.

Känns som om du behövde lätta ditt hjärta lite och det tror jag var bra. Kanske är det lättare att få perspektiv på saker och ting när man får det nedskrivet och tankarna inte bara snurrar omkring i skallen. 🙂

När det gäller avslut.
Tänk igenom vad det är du vill att hon ska förstå först och främst.
Hon kommer säkerligen att förstå att det här inte kommer att funka men vad är det mer än det du vill ha sagt till henne?
Säg det du känner och försök att inte lägga in värderingar eller annat på vägen. Det är lätt att man låser sig vid hårda ord och missar hela budskapet..
Är du med på hur jag menar?

Hoppas att det går bra och jag säger som jag sa till jjonsson för länge sen:
Glöm för tusan inte magkänslan, den brukar leda en rätt oftare än man tror.

/Rosarin

Tack Rosarin. Det värmer.
Jo visst är det så att få skriva ner allting och få en vettig respons faktiskt har hjälpt mig oerhört. Det är med en stor lättnad jag sitter nu.
Kände verkligen att det inte gick att tänka klart tidigare men Sunebam gav mig den där smällen i skallen jag behövde. (Som jag även sagt till tjejjen ifråga.. nån borde komma hit o banka lite vett i skallen på mig så jag kan bli normal igen)
Har inte vågat ta upp denna saken med min väl bevandrade kamrat i ämnet eftersom han bara skulle håna mig och idiot hade vart bland de snälllre tillmälen jag skulle få.

Med tanke på avslut,.. Nej jag har inga hårda ord. Vet egentligen precis vad det handlat om hela tiden men hjärna och hjärta talar inte alltid samma språk vilket nog gör att man blir lite förvirrad. Speciellt om man lägger in ett snöigt kallt Norge under full Thailandsabstinens. Jag kommer inte bli arg vad hon än gör eller säger till mig, det är inte riktigt min stil. det hon ändå gett mig tillbaka under dessa månader har ändå betytt något för mig eftersom jag fått uppleva en känslostorm jag inte trodde vara möjlig längre. Nu vet man att man lever 🙂
Det måste vara värdigt, inte minst för hennes skull oavsett hennes avsikter. Känns som jag nästan bjudit in till situationen själv så då får jag nog allt se till att lösa den bra med.

Men tack för svar.

/ Rickard

[Nisse]

Jag skulle tro att de flesta thaitjejer som gifter sig med en farang är före detta prostituerade. Inget konstigt med det och det har fungerat bra för många. Detta är speciellt sant om man träffas i en turistmiljö och resan varade kortare än 2 veckor.

Visst finns det undantag och alla verkar tro att dem är just det. Intressant.

Gillar du henne så åker du ner och hälsar på henne. Fundera under tiden på hur ni skall få det att fungera tillsammans. Klarar du av att leva med att hon varit prostituerad och haft sex med fula fulla gubbar som lockat med deg – för att dagen efter supa upp pengarna med sina kompisar – klarar du det?

Jag är ganska säker på att hon samlar killar på hög och inte slutar för att du kommer in i bilden. Har hon redan börjat kröka har hon redan gått över linjen. Hon tjänar 3,000 baht i månaden kanske så erbjud henne det om hon åker hem till byn och väntar på dig. Är hon inte villig att göra det så….

Jag skulle ta Sunebams erbjudande.

Ps. Du är definitivt ingen idiot

[richie]

Håller med dig dessutom Sunebam
Nästa gång blir det mer fokusering på Bkk. Kan inte påstå mig speciellt lockad av svineriet som pågår på de värsta ställena även om resesällskapet säkert är lite mera sugen. Måste ju ändå underhålla de kontakter man har och de finns alla i Bkk.

[Mojay]

Varför idiot? du har ju redan själv beskrivit situationen och ransakat dig själv. Du har ju full koll på läget.

För att ge ett gott råd, slopa denna tjej, en vecka tillsammans i barmiljö är inte riktigt en måttstock du kan använda dig av.
Kanske det finns ytterligare 5 eller 10 andra män, som åkte hem samma vecka, som hon haft liknande sms-kontakt med. Det blir stora summor.

Ge dig ut i de orter där faranger inte flockas, där de faranger som finns respekterar den tradion och befolkning som finns, på samma sätt som du önskar att den kvinna du vill ha respekterar dig. Där kan du finna rätt kvinna.

Det är ganska skönt och trevligt att prata med kvinnor som inte vet vad ordet “F–K” betyder.

Lycka till!

[richie]

Nisse jag tror faktiskt detsamma. Såg bara häromveckan ett exempel på tv (Klass 9a SVT) på en 15 årig thaikille som kommit med när hans mor gift sig och flyttat till Sverige. Inget ont om dem men killen ifråga hade aldrig bott med sin mamma förr utan var uppväxt hos systern då mamman jobbade…..

Självklart finns det undantag och det hela är nog en ofantlig gråzon. Går det ens att definiera prostitution ordentligt i ett så överkapitalistikst land som Thailand? Det är ju en annan diskussion som redan finns så det hoppar vi över nu.

Ju mer jag tänker efter så blir ju fötterna kallare och kallare så att säga.
det där med fula fulla gubbar är man ju naturligtvis fullt medveten om men ska man vara rättvis är man nog inte själv guds bästa barn. Sålänge det inte är något fel på en så kan det så att säga kvitta.

Hon menar ju själv att det är slut på festandet nu men jaaa.. vad jag fått höra så har det ju inte blivit hellt torrt någon kväll vilkat är ganska illavarslande.
3000 är inga problem för mig men inte mycket mer än så. Faktiskt är det något jag redan tänkt mig innan vara ett sätt för henne att bekänna färg (jo jag är nog rätt cynisk längst där inne).

*återkommer till Mojay då obetald övertid inte är så välkommet 🙂

Så, till Mojay

@Mojay wrote:

Ge dig ut i de orter där faranger inte flockas, där de faranger som finns respekterar den tradion och befolkning som finns, på samma sätt som du önskar att den kvinna du vill ha respekterar dig. Där kan du finna rätt kvinna.

Jag håller faktiskt med dig totalt. Har diskuterat det med polarn ett flertal gånger och ska man få allt i ett så är väl nåt år i Isan att rekommendera. Man får ju då uppleva det äkta livet dessutom så får du lära dig snacka thai om du vill snacka med någon alls.
Det måste upplevas en dag. Jo jag tror dig allt där till 100%

/ Rickard

[Glyn]

Jag kan känna igen mig i mycket av det som Richie skriver. Jag har själv blivit mycket förtjust (förälskad?) i en Thaitjej som jobbar på en massagesalong här i Sverige. Det här är en av de salonger som erbjuder lite mer än vanlig ryggmassage, om ni förstår vad jag menar.. Nu har vi börjat träffas så smått även utanför salongen och jag gillar henne bara mer och mer! Det här har ju lett till många funderingar hos mig, jag vill ju verkligen få till ett bra och allvarligt menat förhållande med rätt tjej. Är det här rätt tjej för mig? Är det fel av mig att säga att jag är ute efter ett riktigt seriöst förhållande? Troligen kommer hon inte att vilja bo i Sverige i mer än ett år till kanske (hon har barn i Thailand). Det är svårt att få fram vad jag egentligen vill säga så här i en kort text! Undrar vad det är hos vissa thailändskor som vi inte kan motstå? På något sätt kan de prata helt öppet om saker som en svensk tjej skulle bli helt chockad av om man tog upp det på andra eller tredje dejten.

[richie]

Jo visst är det något speciellt med thaitjejjer. De har ofta allt man inte kan hitta har hemma 😉 Många av de de som “jobbar” har också en ganska stor erfarenhet att linda skandinvaiska män runt fingrarna.

Dock ska du nog titta lite på vad folk skrivit till mig. Du har ju fördelen att kunna träffa henne här och nu utan att det behöver leda så långt. Frågan är ju varför hon är i Sverige och vilken som tog hit henne. Har hon rentav en svensk pojkvän (eller en thaiman) redan du inte känner till som inte har en aning om hennes extratjänster och snedsteg? I värsta fall har hon det och är isåfall ett skräckexempel (iallafall för mig just nu) på en tjej som fastnat i prostitutionsbeteendet efter allt för lång tid på “gatan”. Exemplen är många på detta i Sverige där någon kärlekshungrig man tagit hem en vilt främmande människa efter en kort semester (ska jag skratta eller gråta :cyclops: ) och som inte alls “lyckats”. Av vad jag sett av massöser nere på plats skiljer inte speciellt mycket dem från de andra bartjejjerna. Bara platsen och sättet de ordnar sina kunder på medvarning för att generalisera grovt.

Du måste helt enkelt få veta mer om henne. Du har ingen brådska så gör inget riktigt dumt. Kan ju inte säga det är någon omøjlighet att det kan funka men som de flesta tänker så är det nog inte den livskamrat du drömmer om. Visserligen beroende på vad du förväntar dig =)
Men vill du verkligen ha en bra thaitjej som är 100% äkta ska du nog följa Mojays exempel.

/ Rickard

[Mojay]

@Glyn wrote:

Undrar vad det är hos vissa thailändskor som vi inte kan motstå? På något sätt kan de prata helt öppet om saker som en svensk tjej skulle bli helt chockad av om man tog upp det på andra eller tredje dejten.

Nu blir jag lite förvånad, menar du att en bra thailändsk tjej, med den uppfostran som ges i Thailand, skulle prata mer öppet och ogenerat än en svensk tjej.

Som Nisse nämnde så kommer vi svenskar ofta inte längre än till barerna i turistorterna. Där finner många sina förälskelser och tar dem med hem.

I några procents fall fungerar det, i många andra fall fungerar det mindre bra. En tjej som pratar för mycket och öppet helt ogenerat är helt klart drillad av faranger som slänger ur sig det mesta efter några öl i baren.

Många fortsätter att leva likadant även i Sverige, trots man och ibland barn, men man ska inte glömma att detta är skyddad verkstad med mängder av thailändskor som backar upp varandra.

Oftast har 90% av alla thailändskor som kommer till Sverige barn, ibland även äkta män i Thailand.

[Muhlman]

@Mojay wrote:

Oftast har 90% av alla thailändskor som kommer till Sverige barn, ibland även äkta män i Thailand.

Vansinnigt mycket generaliseringar och påståenden i den här tråden. Mojay, vore kul om du kunde backa upp ditt påstående med en källa?!

Som Sunebaum skriver, undvik turistområdena och bosätt er i Bangkok en tid för att få uppleva vanliga Thailand med vanliga tjejer. Ni försöker väl inte finna er fru på Malmskillnadsgatan i Stockholm, så varför göra det på en bar/bargata i Thailand?

[in-ka]

man ska nog inte tro att alla är lika, min blivande livskamrat är mycket pryd och blyg (vilket känns bra)

[freddan_gbg]

KLart som fan inte alla är lika.

“Oftast har 90% av alla thailändskor som kommer till Sverige barn, ibland även äkta män i Thailand.”

Herregud är du statistiker? Vad menar du är 90% av thaitjejerna luder och kn*llar runt här i Sverige?
Är man inte lika mycket värd om man har barn och flyttar hit?

[Mojay]

Oooj, självklart är jag inte statistiker, men jag anser att jag, med en stor bekantskapskrets av thailändare i Sverige, har hyfsad uppfattning om att det ofta finns barn med i bilden.

Med det inte sagt att detta inte är känt. Självklart vet merparten av männen om att det finns barn i Thailand.

Jag gick inte så långt att jag sa att de var luder, jag sa bara att många tar med sig sin livsstil till Sverige som de efter ett par år faller tillbaka till om vänkretsen av Thaländare är för stor.

Titta i templen på Värmdö och i Haninge. Hur mycket bra tjejer som helst, samma tjejer som senare på kvällen går på Tiger, sawasdee eller engelen för att hitta män.

Jag ångrar statistiken, det är inte min avdelning, i övrigt så är det mina upplevelser.

Självklart ber jag om ursäkt om jag gjorde ett övertramp

[Svenne Farang]

Oftast har 90% av alla thailändskor som kommer till Sverige barn, ibland även äkta män i Thailand.

Jag håller med Mojay, det är på det viset och dessutom finns det nästan alltid någon svensk man med i bilden som tagit hit henne. Annars är det någon som har tagit hit henne för att hon ska jobba, till exempel med massage och då är hon på något vis bunden till den personen. Vad tror ni? Att dom har sparat ihop pengarna själva och åker på semester till Europa? En thaitjej är aldrig en fri människa på samma sätt som en svensk tjej. Det finns alltid någon som “äger” henne. Eller rättare sagt det finns alltid någon som tror att de “äger” henne – släktingar, föräldrar, äkta man, pojkvän, älskare och inte minst arbetsgivare. Mamasan eller förmannen på fabriken eller han som äger restaurangen kan gå på ett ut. De är ofta skitstövlar som hon inte så lätt kan slippa ifrån. Råkapitalister som skulle få självaste Joakim von Anka att skämmas.

Nej freddan_gbg, det betyder inte att de är mindre värda. Det betyder bara att man ofta får mer på köpet än man hade tänkt sig. Det betyder att man ska vara förberedd på det och ta sig en funderare på hur mycket man är beredd att satsa innan man dras in för långt i förhållandet.

Richie, glöm det där med Isaan. Jag tror inte du skulle tycka det är någon höjdare en längre tid. Isaan är inte det riktiga Thailand. Isaan är en del av Thailand, en del där de inte pratar riktig thai och de äter inte thaimat heller. Enda fördelen är att det är vansinnigt billigt där.

Vad är det riktiga Thailand? Tja, ett område cirka 30 mil i radie från Bangkok och ner förbi Hua Hin längs den kusten skulle jag tro? Hela den här delen av världen består av olika folkgrupper och thaifolket är en grupp och de lever runt Bangkok. Kommer du upp i Chiang Rai eller ner långt i södern eller överhuvudtaget närmar dig gränstrakterna så är det andra folkgrupper du möter. Visst är det thailändare men det är större skillnad på grupper grupper i Thaiand än jämfört med skåningar och dalmasar här hemma.

Jag tycker också man kan prata med Thailändare om allting på ett sätt man inte gör med folk här hemma. Och dom frågar utan att skämmas hur mycket du tjänar och hur gammal du är. Du kan fråga en thaitjej direkt om hennes ålder till exempel, det är inget konstigt. Du kan fråga mycket mer intima saker också, här hemma hade du fått en örfil istället.

Egentligen finns det ingen anledning att hålla på med bartjejer. Du skulle kunna gå fam till vilken tjej som helst som du tycker är snygg, på banken eller kassörskan i snabbköpet och fråga efter en dejt. Nu pratar jag inte om sex, om det är det man vill ha får man gå till bartjejerna. Jag menar att ni ska börja dejta och kanske det leder vidare till något mer. Den taktiken kan man ju i och för sig prova här hemma också om man är tillräckligt modig och tycker kassörskan på banken är snygg så kan man ju alltid prova att bjuda ut henne. Men jag skulle tro att man får nobben ett antal gånger medan i Thailand skulle du få napp kanske varannan gång, det är skillnaden. Mod behöver man inte ha i Thailand men däremot behöver man vara smart och lite listig.

[freddan_gbg]

@Mojay wrote:

Oooj, självklart är jag inte statistiker, men jag anser att jag, med en stor bekantskapskrets av thailändare i Sverige, har hyfsad uppfattning om att det ofta finns barn med i bilden.

Med det inte sagt att detta inte är känt. Självklart vet merparten av männen om att det finns barn i Thailand.

Jag gick inte så långt att jag sa att de var luder, jag sa bara att många tar med sig sin livsstil till Sverige som de efter ett par år faller tillbaka till om vänkretsen av Thaländare är för stor.

Titta i templen på Värmdö och i Haninge. Hur mycket bra tjejer som helst, samma tjejer som senare på kvällen går på Tiger, sawasdee eller engelen för att hitta män.

Jag ångrar statistiken, det är inte min avdelning, i övrigt så är det mina upplevelser.

Självklart ber jag om ursäkt om jag gjorde ett övertramp

Du behöver inte ursäkta dig :thumbright: Kändes som du drog alla över en kam bara..

Jag har själv bekanta thailändskor som har kvar barn i Thailand och har här i Sverige en ny
man, jag kan inte rikigt förstå hur man kan välja att leva utan sina barn, i deras fall så
har dem gift om sig med en ny man oxå i Sverige och barnen är snart myndiga, det här med barnfrågan är inget jag velat fråga om då jag vet att det är känsligt. Men hur kan man som gift med en tjej känna att allt är helt fullständigt normalt när deras respektives barn befinner sig på andra sidan jordklotet. För egen del så skulle det kännas jäkligt konstigt iaf.

[richie]

Intressant Svenne_Farang

Är ju inte så vitt berest i de olika landsdelarna så vet inte så mycket om dem.
Men har ju iallafall läst här att det lika gärna kan vara en dialekt av Lao man talar som Thai uppåt norr. Dessutom trivs jag själv alldeles förträffligt bra när jag vistas i Bkk.

Angående det där med att så många har barn. – min teori
Hur goa, snälla, pryda, vackra och undebara tjejjerna än är så har de med ett misslyckat äktenskap få chanser i livet förutom att träffa en utlänning vilket faktiskt förklarar varför så många som kommer hit har barn. Thailändarna vill oftast inte ha dem när de fått några barn med någon annan. Det finns så många andra de kan välja.

Inte sagt det är något fel på dessa kvinnor mer än att de haft otur. Dödsfall, otrohet, alkoholism eller att de rentav träffat ett svin är nog lika vanligt som här hemma. Det är nog i väldigt, väldigt få fall dessa barn kommit till med en farang.
För de fattigaste finns bara ett alternativ och det är att lämna ifrån sig barnen till en släkting och åka ner till en turistort för att jobba.
Återigen en grov generalisering då många inte prostituerar sig och aldrig skulle drömma om att göra det, men tror nog att kombinationen thailändsk ensamstående mamma med barn gör att intresset att gifta sig med en utlänning vaknar till liv på allvar.

/ Rickard

[Mojay]

Det kändes som jag kanske gick lite för långt. Kanske jag haft oturen att träffa dem sämsta tjejerna i Sverige.

Visst är det hemskt att lämna sina barn för ett nytt liv i ett annat land.

Ser min frus familj där både männen och kvinnorna åker till Bangkok för att arbeta 6 mån i taget och barnen får bo hos sina morföräldrar. Kommer hem 2-3 veckor och åker igen 6 mån.

Jag tror det handlar om överlevnad och en förhoppning för tjejerna att nar de kommer till Sverige så kan de tjäna pengar att skicka till familjen som tar hand om barnen så barnen kan gå i skola med mera.

Jag ser och hör nu om stora problem denna vecka då föräldrarna skall få ihop pengar till skolstarten. Sorgligt.

[Muhlman]

@Svenne Farang wrote:

En thaitjej är aldrig en fri människa på samma sätt som en svensk tjej. Det finns alltid någon som “äger” henne. Eller rättare sagt det finns alltid någon som tror att de “äger” henne – släktingar, föräldrar, äkta man, pojkvän, älskare och inte minst arbetsgivare.

Jag skulle vilja läsa upp det du skriver för de ca. 30 thaitjejer/damer jag sitter med på kontoret just nu!

Skulle förmodligen få löpa gatlopp… Jag vet inte vilken sida av Thailand du har sett, men förhållandena på schyssta företag i Bangkok gör samtliga dessa tjejer är precis lika “fria” som svenska tjejer. Samtliga har bra utbildningar från USA, England samt bra löner som gör dem oberoende i Thailand.

[Mojay]

@Muhlman wrote:

@Svenne Farang wrote:

En thaitjej är aldrig en fri människa på samma sätt som en svensk tjej. Det finns alltid någon som “äger” henne. Eller rättare sagt det finns alltid någon som tror att de “äger” henne – släktingar, föräldrar, äkta man, pojkvän, älskare och inte minst arbetsgivare.

Jag skulle vilja läsa upp det du skriver för de ca. 30 thaitjejer/damer jag sitter med på kontoret just nu!

Skulle förmodligen få löpa gatlopp… Jag vet inte vilken sida av Thailand du har sett, men förhållandena på schyssta företag i Bangkok gör samtliga dessa tjejer är precis lika “fria” som svenska tjejer. Samtliga har bra utbildningar från USA, England samt bra löner som gör dem oberoende i Thailand.

Svenne farang har en poäng i det han säger. Det finns alltid någon som tror sig äga en Thaitjej.
Många tjejer har inga val, för dem saknar just det du nämner, utbildning, ekonomi samt jobb.

Hur många thailändska tjejer har möjlighet att gå utbildning i Usa eller England för att därefter få feta löner. Självklart är dessa tjejer självständiga och oberoende för dem har getts möjligheten till ett eget liv.

Detta är dock bara en droppe i havet jämfört med alla miljoner tjejer som inte haft den möjligheten utan istället tvingats i klorna på någon annan som bestämmer och styr deras liv. Allt från syskon, hallickar till faranger.

Har många ggr varit med om bröder som vill sälja sin syster för en natt, eller i ett fall två barn som försökte sälja sin mamma en natt.

Det är tråkigt om du bara ser till insidan av ditt kontor istället för att titta upp och se verkligen.

Om man inte har utbildning, vilket brukar stanna vid 3 års grundskola för dem som inte har råd med gymnasium, så sitter man i den sitsen att ska man klara sig så måste man gifta sig.

Om det skiter sig så är man ensamstående med ett eller flera barn. Vad har dessa kvinnor för val? inte mycket. Det blir att försöka hitta jobb, oavsett vart i thailand och utan utbildning så blir det baren i Pattaya och därefter kommer kontakten med farangen in.

Tro det eller ej, men det finns ingenting i Thailand som heter att alla har samma möjligheter till ett rikt och lyckligt liv.

I Sverige med flera länder kan vilken idiot som helst lyckas, med lite tur och skicklighet. Det möjligheten existerar för väldigt få personer här, i världen utanför ditt kontor.

[Nisse]

@Muhlman wrote:

@Svenne Farang wrote:

En thaitjej är aldrig en fri människa på samma sätt som en svensk tjej. Det finns alltid någon som “äger” henne. Eller rättare sagt det finns alltid någon som tror att de “äger” henne – släktingar, föräldrar, äkta man, pojkvän, älskare och inte minst arbetsgivare.

Jag skulle vilja läsa upp det du skriver för de ca. 30 thaitjejer/damer jag sitter med på kontoret just nu!

Skulle förmodligen få löpa gatlopp… Jag vet inte vilken sida av Thailand du har sett, men förhållandena på schyssta företag i Bangkok gör samtliga dessa tjejer är precis lika “fria” som svenska tjejer. Samtliga har bra utbildningar från USA, England samt bra löner som gör dem oberoende i Thailand.

Jag tror inte man kan säga att ett internationellt företag i Bangkok på något vis representerar den stora massan. Jag skulle dock tro att även dessa flickr ofta är ganska hårt hållna. Bara för att de pluggat utomlands betyder det inte att deras föräldrar, eller make, är internationella. Visste ser vi en tren med dessa är i klar minioritet. Så himla mycket tycker jag inte Svenne är ute och cyklar när han säger: – Eller rättare sagt det finns alltid någon som tror att de “äger” henne – släktingar, föräldrar, äkta man, pojkvän, älskare och inte minst arbetsgivare

Man skulle kunna ta bort arbetsgivare eftersom det kan missförstås av en svenks. Är det några som ägs av sina arbetsgivare så är det Svenskarna i Sverige. För en lågavlönad thai finns det ofta ett jobb runt hörnet. Det finns ofta en by med låga levnadskostnader att hämta andan i… Just det sista är man ju lite avundsjuk på när man harvar i Sverige.

[Sunebam]

Betyder det att vi alla är prostituerade? Skillnaden är bara våra arbetsuppgifter 🙂

[Herr Chang]

Hej Mojay,

“Visst är det hemskt att lämna sina barn för ett nytt liv i ett annat land.”

Hmm ja, men är det någon större skillnad på att lämna barnen för att arbeta i Bangkok eller för att bo med någon i Sverige? Jag ser också exempel där fru Changs bröder lämnar barnen hos svärmor och svärfar Chang i Isaan för att dom ska till storstaden och jobba tillsammans med sin fru.

Fru Chang har dotter 19 år och son 18 år från tidigare äktenskap. Jag ser just ingen poäng i att de också kommer till Sverige. Dottern är hur som helst mer eller mindre bortgift med en thaikines, sonen är förstås saknad men hur ska han kunna avsluta sina studier i Sverige? Börja i typ femte klass? Hur kul är det?

Åker vi bara någorlunda frekvent till Thailand är väl situationen uthärdlig.

Herr Chang har talat.

[Muhlman]

Det är just “stora massan” tänkandet och generaliseringarna jag är så trött på. För många svenskar anses alla thaitjejer vara barbrudar som “ägs” av någon. Så är inte fallet, punkt slut.

[Mojay]

@Sunebam wrote:

Betyder det att vi alla är prostituerade? Skillnaden är bara våra arbetsuppgifter 🙂

Så är det nog tyvärr, om man ser på det ur lite olika perspektiv.

[Mojay]

@Herr Chang wrote:

Hej Mojay,

“Visst är det hemskt att lämna sina barn för ett nytt liv i ett annat land.”

Hmm ja, men är det någon större skillnad på att lämna barnen för att arbeta i Bangkok eller för att bo med någon i Sverige? Jag ser också exempel där fru Changs bröder lämnar barnen hos svärmor och svärfar Chang i Isaan för att dom ska till storstaden och jobba tillsammans med sin fru.

Fru Chang har dotter 19 år och son 18 år från tidigare äktenskap. Jag ser just ingen poäng i att de också kommer till Sverige. Dottern är hur som helst mer eller mindre bortgift med en thaikines, sonen är förstås saknad men hur ska han kunna avsluta sina studier i Sverige? Börja i typ femte klass? Hur kul är det?

Åker vi bara någorlunda frekvent till Thailand är väl situationen uthärdlig.

Herr Chang har talat.

Hallå Herr Chang,

Håller med om att det ar samma sak att lämna för att åka till Bangkok,
men jag förstår att det finns en stor saknad att vara borta från sina barn, oavsett bangkok eller Sverige.

Du har tur som har styvbarn som är i mer eller mindre vuxen ålder, men tänk dig dem som har barn i 3-10 års-ålder. Jag har några bekanta med barn i den ålder och det måste göra ont.

Hur som helst, inget ont med det, och har man som du möjlighet att åka ofta så måste det fungera bra.

[Mojay]

@Muhlman wrote:

Det är just “stora massan” tänkandet och generaliseringarna jag är så trött på. För många svenskar anses alla thaitjejer vara barbrudar som “ägs” av någon. Så är inte fallet, punkt slut.

Det handlar inte om den stora massan, även om jag förstår dig. Klart det finns tjejer som lyckats.

Det handlar mycket om oss, som har erfarenheter från Thailand och thailändska tjejer. Vi som ser verkligenheten utanför Bangkoks affärscenter.

Min fru har 4 systrar och om de sliter riktigt hårt en dag, vi pratar om 12 timmars dagar, kan de skrapa ihop en 100 bath var.
Vad har dem för möjligheter att få det liv som dina väninnor på kontoret har. Det finns bara inte i deras värld.

Kanske någon ingift farang kan bidra med en slant för vidare utbildning men hur många har den farangen i familjen.

[Sunebam]

richie.

Du inspirerade mig att skriva på min blog även fast jag inte tänkt göra det när jag är i Sverige nu. Men var tvungen, passade så bra in i sammanhanget 🙂
Säkert jättegammalt, men det skiter jag i, klockren bild.

[Herr Chang]

Hej Mojay,

Jag menade inte att förringa thaidamens saknad efter sina barn. Det torde förstås vara ganska deprimerande att få se sina barn så sällan.

Min enda poäng är att svensken som tar damen till Sverige kanske inte behöver känna så stor personlig skuld. Eftersom hon i varje fall inte fått träffa barnen oftare om hon stannat i Thailand utan att träffat honom.

Vad gäller barn under 15 (eller var man nu ska dra gränsen) får man nog ta sig en rejäl funderare huruvida dom ska med till Sverige eller inte. Enligt min mening är det inte självklart, men det beror naturligtvis på individuella omständigheter.

Herr Chang har talat.

[richie]

@Mojay wrote:

@Muhlman wrote:

Det är just “stora massan” tänkandet och generaliseringarna jag är så trött på. För många svenskar anses alla thaitjejer vara barbrudar som “ägs” av någon. Så är inte fallet, punkt slut.

Det handlar inte om den stora massan, även om jag förstår dig. Klart det finns tjejer som lyckats.

Det handlar mycket om oss, som har erfarenheter från Thailand och thailändska tjejer. Vi som ser verkligenheten utanför Bangkoks affärscenter.

Min fru har 4 systrar och om de sliter riktigt hårt en dag, vi pratar om 12 timmars dagar, kan de skrapa ihop en 100 bath var.
Vad har dem för möjligheter att få det liv som dina väninnor på kontoret har. Det finns bara inte i deras värld.

Kanske någon ingift farang kan bidra med en slant för vidare utbildning men hur många har den farangen i familjen.

Ännu ett exempel på det extrema klassamhället i Thailand.
För de absolut flesta är en univeritetsutbildning överhuvudtaget inget som är realistiskt. Går man på ett av de bättre universiteten eller pluggar i USA kommer du garanterat från en mera priviligierad familj, är utlänning eller har en overklig tur.
Men visst finns det säkert många undantag.

/ Rickard

[Mojay]

@richie wrote:

Ännu ett exempel på det extrema klassamhället i Thailand.
För de absolut flesta är en univeritetsutbildning överhuvudtaget inget som är realistiskt. Går man på ett av de bättre universiteten eller pluggar i USA kommer du garanterat från en mera priviligierad familj, är utlänning eller har en overklig tur.
Men visst finns det säkert många undantag.

Visst är det så Richard, faktum ar nog att många inte ens drömmer om att gå på universitet, det är en helt annan värld.
Dessutom kan en termin kan kosta mer än vad deras föräldrar tjänar på 2-3 år.

Det är synd, för det finns många kloka ungdomar i detta land som med lite utbildning och språkkunskaper skulle kunna gå ganska långt.

[Glyn]

Hej, det var jag med massagetjejen i Sverige.

Mycket tänkvärt att läsa vad ni skriver. Jag har ju egentligen ingen erfarenhet av Thailand och Thailändare, har faktiskt aldrig besökt Thailand! Det är väl som ni säger, det måste finnas någon som betalat hennes resa hit! Hon kommer ju från enkla förhållanden i norra Thailand och skulle knappast haft råd att ta sig hit på egen hand. Nu jobbar hon hårt för att kunna skicka pengar till föräldrarna och barnen i hemlandet. Jag bör väl hålla i minnet att hennes ömhetsbetygelser kanske inte bara bottnar i att jag är en sådan underbar person, utan att det kan finnas en mer krass orsak. Nu kan jag ju absolut inte klandra henne för det! Jag har antagligen en levnadsstandard som de flesta i hennes hemby bara kan drömma om. Vad jag förstår finns det inte särskilt mycket av trygghetssystem i Thailand? Jag antar att den här tjejen har ett stort ansvar för att kunna bekosta skola och uppehälle för sina barn (pappan är tydligen ute ur bilden för länge sedan och de var inte gifta). När föräldrarna inte kan arbeta längre så får hon väl stå för deras försörjning också tillsammans med sina syskon.

Fördelen för mig är ju att jag har tid på mig att lära känna den här tjejen eftersom hon bor i Sverige. Dessvärre jobbar hon ju från morgon till kväll i stort sett varenda dag 🙁

Det här med att jag tycker att hon är så öppen och lätt att prata med bör kanske förklaras. Hon frågade helt obehindrat vid vårt första möte om jag var gift eller hade flickvän. när jag sa nej ville hon veta varför! Hon berättar ganska öppet om hur det kom sig att hon fick barn vid ung ålder, om sina familjeförhållanden och allt möjligt annat.

Svenska tjejer har ju ofta någon slags föreställning att de absolut inte får visa några som helst känslor de 10 första gångerna man ses, det är i alla fall min erfarenhet. De gör också allt för att man inte ska inbilla sig att de gillar en.. Thaitjejer verkar vara den totala motsatsen! Fast nu har jag ju bara erfarenhet av massagetjejer förstås… Det kan ju spela in.

[richie]

Troligtvis har du en levnadsstandard som alla i hennes hemby knappt kan drömma om.
Tryghetssystemet i Thailand är familjen. Det är barnen som får se till föräldrarna klarar sig när de blir gamla så tjejjen bär nog ett rätt tungt lass på sina axlar. Fast med de svenska pengar hon lär dra in så har det nog inte alltför illa därhemma.

[richie]

Men, eftersom jag pratat med min tjej idag igen och det skett något oväntat måste jag faktiskt kapa tillbaka min tråd och berätta fortsättningen :bounce:

Har egentligen efter jag fått skriva av mig kylts ner en hel del och börjat tänka lite mera rationellt så har inte varit lika het på att skriva sms och stannat ute i solen istället för o skynda hem och ringa. Det var ett lite annorlunda samtal idag faktiskt. Stora frågan var vad jag egentligen gjort igår eftersom jag inte var hemma!?! Det var visserligen inte så svårt att övertyga henne om att jag inte gjort några dumheter så det var snabbt överspelat. Den stora bomben kom dock eftersom jag lyckats få chefen att gå med att ge mig semester till senhösten. När hon frågade om jag visste när ja kunde komma ner ännu och jag sa som det var så brast det för henne. Fejkade tårar är visserligen en ganska vanlig talang sånna här tjejjer har då det säkert ingår i utbildningen så man får ju kanske inte dra det så långt.
Fast hon vägrade visserligen erkänna att hon grät men jag känner allt igen ljudet från det då det inte är första gången.

Men det slutar inte där. Det kanske bara var ett utspel eller test men mitt i allt säger hon att hon nog ska åka till Bangkok imorgon.
Efter lite lirkande så kommer det fram att hon ska tillbaka till t-shirtfabriken och jobba. Hon ber mig inte om pengar eller något.
Hon slutar inte där heller utan säger efter ännu lite lirkande att hon nog måste åka ner till baren i lamai efter det. Det hade väl lite effekt på mig, speciellt: “-I dont want to go bar again”. Bkk verkade kanske inte vara lika farligt men att återvända till baren var något jag hörde på henne hon verkligen inte ville, ständigt mer gråtande men fortfarande vägrar hon erkänna det.
Hon ber fortfarande inte om pengar och det skär verkligen i en att lyssna på henne.
En stund senare så är skypekontot tom på pengar.

Eftersom mitt vanligtvis fungerande kritiska tänkande börjar komma tillbaka igen får jag samtidigt känslan av att allt som kommer på en gång blir alldeles för mycket. Men ändå inte…. Sättet hela hon förändrades i både tal, ton och pratsamhet när jag berättade om hur lång tid jag tar på mig innan jag hinner tillbaka kändes så äkta. Det var som att höra en blomma vissna om man skall försöka sig på metaforer.

Har ju tusen olika tankar just nu, men att det är någon typ av test får jag ändå för mig. Inte kan hon vara så pank att hon måste dra och jobba efter bara nån knapp vecka hemma? Då måste hon och hennes morsa va ordentligt slösaktiga.
Men det kanske också bara var nån typ av utspel för att jag ska skicka mer pengar utan att tänka efter.

Usch nej, det blev jobbigt, Det värsta är ju om hon faktiskt inte försöker blåsa mig. Vill ju naturligtvis inte att hon ska behöva åka ner till baren igen om hon verkligen inte vill. Tänk om det verkligen är undantaget? Då känner jag mig hemsk nu.

Kommer precis på att det nog är lite dött med turister i Lamai nu så därför BKK och textilindustri, sen vidare neråt efter sommaren.

.. och när man talar om trollen får jag precis ett sms “You want me to go Bkk” (? lägger ja till, dem kan hon inte) … och.. ja det är ju egentligen samma sak som att fråga om jag kan stå för finanserna istället.

Hon agerar faktiskt väldigt trovärdigt för mig, samtidigt som man inte kan undgå att se eventuella brister i historien.
Visst kan det vara så att hon faktiskt måste ge sig iväg igen direkt och jobba om jag inte hjälper henne. Ska ju inte underskatta livet därute.

Nu är det ju så att för min egen del har jag börjat känna varningsljusen blinka. Det känns ju inte som något jag borde ge mig in i då det nog aldrig slutar bra.. Alla era svar har hjälpt mig oerhört att faktiskt få ihop allting såpass att man inser det gäller att försöka få till en snygg avslutning.

Hon är iallafall duktig om det är en scam.. nej, svammel deluxe denna gången. 🙂

/ Rickard

[Herr Chang]

Hej Rickard,

Ja, nu sitter du i rävsaxen ordentligt…

Min enkla åsikt är att om du inte kan åka ner igen förrän till senhösten så kan du lika gärna glömma detta förhållande. Det kommer inte att fungera.

Dessutom duger det enligt min mening inte med korta semesterresor till Thailand med gott om pengar för att utveckla en relation. Man måste leva vardagsliv tillsammans för att se om det kan fungera. Sen kan man med med hjälp av besöksvisum prova samma i Sverige.

Kanske är jag för pessimistisk, du får väl fundera på det.

Herr Chang har talat.

[richie]

@Herr Chang wrote:

Dessutom duger det enligt min mening inte med korta semesterresor till Thailand med gott om pengar för att utveckla en relation. Man måste leva vardagsliv tillsammans för att se om det kan fungera. Sen kan man med med hjälp av besöksvisum prova samma i Sverige.

Nej precis, det räcker verkligen inte med korta semesterresor. Så oavsett hennes avsikter så kommer det nog inte funka, känner ju egentligen knappt människan. Besöksvisum är väl sista utvägen om allt skulle gå helt åt…. Men nej, tillbaka till verkligheten…

Fick ännu ett sms “tii lak.what you do now? you have lady.tonight.i cant sleep.love you.mak.”
Hon måste nog märkt av skillnaden i mitt betende…

Men tack herr chang, nu blir det bingen.

/

Rickard

[richie]

Om allt ändå vore så enkelt som att skriva några rader på ett forum…

[Spiritfish]

richie,

Lägg ner för f-n. Det är en *censur*. Varför investera pengar och tid i någon som bara vill ha dina stålars. Skicka inte en enda krona mer.

[richie]

Ne det där med pengar är inget hon får nu… Ber inte om det heller, vilket gör det svårare för mig. Varken sjuka bufflar eller krävande släktingar.
Är väl bara vänta och se.

[Mojay]

Richard, måste nog säga att det bara är att ge upp denna relation, på en gång, men behåll gärna kontakten med henne då det alltid är bra att ha vänner i Thailand, när man väl reser dit.

Att inleda en relation på distans är nog mycket svårt, själv skulle jag aldrig klara av att vara borta från den jag älskar långa perioder, då pratar vi om dagar.

Jag har svårt att förstå hur kärleken kan hållas i liv när man inte kan se eller ta på varandra under flera månader. Undantaget från detta är när man varit gift kanske i 10-15 år och har familj som gör att det finns andra värdering i ett förhållande.

Att träffa någon 2-3 veckor under mer glamorösa former och för att sedan inte ses på flera månader gör det svårt att få ett förhållande att fungera. Jag vet att många av oss som är gifta med thailändska kvinnor har fått vända hem och vänta på sin tjej i månader innan visum med mera är klart, men också att många thailändska tjejer har haft det svårt i Sverige när dem väl kommit dit.

Kanske det beror på att förväntningarna för killen respektive tjejen är olika. Killen förväntar sig att kvinnan skall ta hand och sköta om honom på samma sätt som i Thailand. Det fungerar bara en kort period.

Jag håller med Mr Chang, för att utveckla och verkligen få en riktig relation behövs tid i en vardaglig miljö. Så även i vilket land som helst.
Hur många flyttar ihop med en svensk tjej efter några dagar på krogen och några utflykter, det behövs mer tid än så om man satsar på långvariga och lyckligt förhållande.

Kan inte vara helt lätt för en thailändsk tjej, utan egna pengar, utan språkkunskaper komma till Sverige och leva det liv killen ger henne, efter 3 veckors relation i Thailand i rus och dus.

[richie]

Helt rätt Mojay.
Problemen är rätt enkla att se bara man tittar lite. Ta henne till Sverige skulle nog göra mer skada än nytta så det är egentligen inget alternativ. Tänker egentligen mest på henne. Jag klarar mig alltid, speciellt lätt att säga från en solig balkong i Barcelona som jag sitter på nu. Vi håller en ganska god ton nu sinsemellan så jag tror nog hon alltid kommer att vara en vän om det inte finns någon fasad som faller.
Den enklaste lösningen är såklart det största problemet. Hur klarar man av att bli kvar där utan att ha som huvudsysselsättning att med alla medel blåsa Skandinaver på pengar (som vissa byggmästare)? Känns som det finns tusentals typer därneresom springeromkring i gråzonen bara för att kunna stanna “en månad till”.
Men den planen har jag jobbat på sen före jag träffade på henne så… vem vet 🙂
Kommer man bara på nåt så behövs inget längre varsel för att komma iväg.

Tack iaf

/ Rickard

[Mojay]

Har alltid velat åka till Barcelona, skall vara en riktigt sprakande stad.

Vet inte hur din situation ser ut i Sverige, det är klart att om man har barn eller en svår arbetsgivare så kan det vara svårt.

Att skaffa visum 6 månader till Thailand, 2 x 90 dgr, är inga problem, kan du sedan arbeta på distans så är allt redan löst.
I annat fall behöver du samla på dig pengar, om du inte har för stora utsvävningar, utan lever lagom så kan du klara dig här i 6 mån med c:a 40 000, biljetten ej medräknad. Då kan du till och med leva gott.

Tror att om du verkligen vill ha en Thailändsk tjej så behövs en längre tid i Thailand, jag själv har stannat och varit tillsammans med min fru i 2 år, utan att hon sett Sverige ännu, men resa på 3 mån planeras senare i år, men måste medge att dessa två år har gett oss ett stabilt, säkert och tryggt förhållande som vi båda känner oss trygga med.

Självklart hade vi problem i början, hon pratar ingen Engelska så det blev jag som fick lära mig Thai.

Jag vill inte flytta till Sverige, precis som min fru, dock har hon gått med på att åka 3 månader i taget.

Men som sagt, ge dig ut i landet och undvik turistorterna. Här träffar du vanliga tjejer, vilket är viktigt om du vill ha en tjej som klarar av ett längre förhållande.

Lycka till!

Ps, hör av dig om du planerar resa så ska jag visa dig Isaan.

[richie]

Ja barca e fint. Billigt nu när flygbolagen har kampanjer till höger och vänster. Har nog bara betalat ca 500:- för den här. En av fördelarna med att vara kvar i Europa 🙂

Annars låter du ganska hoppingivande. :cheers:
Har inget alls egentligen som binder mig mer än jobbet. Är i “utlandet” och skrapar ihop lite jobbpoäng/pengar så på hemmafronten ser det bra ut.
Har det mesta av mina grejor magasinerade/kastade, en morsa som klarar sig bra. Bor fortfarande i en liten men billig möblerad lägenhet i Oslo med inte mer grejer än att man klarar sig med en billast =)
Jobbet låter mig spara ihop pengarna du nämner inom överskådlig framtid, så inga problem. Naturligtvis inte en situation man skulle ta hem en stackars thailändska till. :thumbleft:

Gäller bara hitta distansjobbet, det ska nog gå eftersom det troligtvis kommer vara en dator jag sitter vid i vilket fall. Har faktiskt kunnat få lite gjort här från balkongen med idag 🙂

/
Rickard

[Mojay]

Kanon att höra att du är positivt.
Glöm inte att höra av dig om du vill se Isaan eller iallafall med lägesrapporter.

[richie]

Jadå, det ska nog gå för sig. Man tackar.

/ Rickard

[Hytonsson]

Vill bara flika in att det kan ju finnas känslor med i bilden som kan växa sig starkare med tiden även från hennes sida, oavsett om hennes första instinkt var affärsmässig. Inte alla barflickor är hjärtlösa bedragerskor. Men råden som du får att lägga ner är ju rätt på ett sätt..det blir ju enklare för dig på alla sätt utom för ditt hjärta kanske. Annars så ta tag i det, åk ner o träffa henne eller bjud hit henne. Det du kan vinna-en livskamrat, det du kan förlora-pengar o ett stukat självförtroende. Är pengar det viktigaste här i livet?
Lycka till oavsett!

[richie]

Usch ja precis. Det går ju aldrig veta nu så här. Pengar i sig är inget jag egentligen bryr mig om, bara åka hit till Norge och slava lite så är fickorna snart fulla igen. Säkrast låter nog ändå som att få till ett slut på allt, eller att hon ska avslöja sig vilket inte verkar hända :monkey: Tänker man lite rationellt är det ju ingen optimal situation. Kanske får bli en billig kortare restresa i sommar och en chans att reda upp i situationen.

SÅ tack =)

/ Rickard

[Malee]

Det finns en bok som heter “Bara 13″ som jag tycker att ALLA som varit i närheten av professionella flickvänner/bartjejer bör läsa. Den är skriven av en tjej som jobbat i sexhandelsbranschen under sju år. Den är ingen litterär höjdare men intressant då det är en ocensurerad berättelse från tjejens sida. Boken finns på svenska och har tom en egen hemsida: http://www.only13.net/” onclick=”window.open(this.href);return false;

[richie]

Beställt =) 14$ Drog till med lite språkböcker så det sluta med 85$ med frakt. Bra och billigt, köpte böcker på universitet som ofta kostade det dubbla. Blir intressant att läsa lite mer om hur det kan fungera(r) på andra sidan.

Annars har jag iallafall fått mig en privat thailärarinna nu. Visserligen inte speciellt pedagogisk eller tydlig i många fall men det blir iallafall en del poodvaan som jag äntligen förstår nu. Får ju en del skäll med om man inte kommer ihåg/fattat förra lektionen och ,ja nya ord genom talad thailändska är inte alltid så lätt att minnas. Men också en del beröm och krav på att tala högt så att lillsyrran som ibland sitter bredvid kan höra. Med lite detektivarbete i efterhand går det att hitta det mesta av det man lyckas skriva ner på diverse språksajter. Det är ju helt omöjligt att minnas annars :clown: Blir dock stolt över mig själv när jag lyckas med flera meningar irad eller svara rätt på flertalet frågor (även om ja fuskar med mitt egengjorda facit :study: ). Känns genast mer givande att kunna ha lite mer av ett riktigt samtal.
Förstod nog mindre idag när jag satt och snackade med en jyllänning i en timme på telefon, dock på en kanske lite annan nivå. :salute:

Såg en resa igår för 1995 nok, gick idag – 2 veckor visserligen direkt till Phuket men ändå… Så sjukt billigt att det nästan vart läge sticka. Men det är ju fint väder hemma nu och skadligt varmt där borta så det är nog bäst att avvakta.

Tack för boktipset förresten.

/ Rickard

[richie]

@Mojay wrote:

Att inleda en relation på distans är nog mycket svårt, själv skulle jag aldrig klara av att vara borta från den jag älskar långa perioder, då pratar vi om dagar.

Ja att man utsätter sig för detta. Speciellt ovissheten om att så mycket kan vara en enda stor lögn. Man sitter och överanalyserar allt nuförtiden så man nog kommer bli galen till slut om det inte redan gått så långt. Speciellt då man nästan dagligen sitter och läser om olika varningar och misslyckade historier (verkar ju inte finnas något annat att hitta i ämnet). Knappt så man klarar äta längre när man sitter hemma en vanlig dag som denna. Bra bantningsmetod ska ju sägas, resultat ger det iallafall :silent:

Har visserligen försökt prata lite om just det med henne, men hon blir mest ledsen över det. Får också alltid dåligt samvete när ämnet kommer på tal. Finns ju inget sätt att verifiera historien direkt. Det känns bättre att jag väljer att tro henne istället med en underton att det är värt det ändå även om jag skulle bli lurad i slutändan.

Fick idag åtminstone nästan svar på en fråga idag som jag undrat en del över man alltid glömt bort vid passande läge.
Vad i h-e hände med den där resan till fabriken i bkk som det var sån brådska med?
Tydligtvis hade det då varit någon ekonomisk diskussion då hemma med modern vid tillfället. Nu var det annorlunda och hon skulle stanna hemma ett par månader då modern ville ha henne hemma. Även om hon inget sagt så bara utgår jag nog ifrån att det kan kosta mig några tusen tbt i månaden. Har visserligen sagt att jag kan hjälpa henne om hon verkligen behöver.

Har annars omfördelat lite semester till sommaren istället. Skulle tro det blir en resa ner då om det inte blir krångel. Känns ju lite problematiskt bara då jag ska åka med min vanliga reskamrat och jag tror vi nog har lite annorlunda intressen på resan.
Fast, egentligen är det ju inte nog, kommer man dit och allt blir en dröm så måste man likförbaskat åka hem och ha en massa månader på samma sätt innan man kan åka igen (planerat framåt december nån gång till Januari nån gång).
Allt är ju bara för mycket men ändå kan jag bara inte släppa taget. Försöker men det går bara inte. Gäller bara stå ut så ska jag nog komma på lösningen på hur en längre vistelse skall gå till.

Kan ju iallafall smått börja räkna ner tills det är dax och glädjas åt det som finns nu. Båda blir bättre på att förstå den andre så det går frammåt i kommunikationen. Dessutom har hon med hemkomsten slutat röka och nästan dricka med, visst ett par tre heineken nån gång i veckan medger hon, men tvingar inte i sig Thaitequila för att den är billig som förr. “Woman cannot drink every day in Thailand, only men”. Det gör mig visserligen inget för då är hon vaken länge nog att kunna prata lite med mig även på kvällen. Undrar lite vart hon egentligen bor. Skall inte vara så lång från bkk, lite norr. Någon som har en vettig karta på engelska eller känner till en by/stad som låter som “Bakgea”. Inte för jag tänkte åka dit och säga hej till föräldrarna utan det vore bara kul att veta.

Går det bra kommer saker att klarna framöver bara språkbarriären blir lite mindre. Hon kanske är lite mer positiv än mig på hur det ska gå, Att hon faktiskt vill hjälpa mig är otroligt bra av henne och gör det värt kontakten även om det inte leder nånvart till slut.

Då fick man skriva av sig lite och sammanfatta tankarna igen. Känns genast bättre.

/ Rickard

[Herr Chang]

Hej Rickard,

Du befinner dig i en något besvärlig sits. Men det är trots allt så att du står inför ett potentiellt fantastiskt äventyr. Visst ska du ha i bakhuvudet tänkbara negativa konsekvenser, men jag tycker du ska passa på att njuta av den känslomässiga berusningen.

“Inte för jag tänkte åka dit och säga hej till föräldrarna utan det vore bara kul att veta.”

Om du avser att ta damen till Sverige så bara måste du träffa föräldrarna innan. Själv har jag nästan enbart positiva erfarenheter av att ha träffat fru Changs föräldrar och övrig släkt. Och jag tror det var viktigt både för fru Chang och hennes föräldrar.

Herr Chang har talat.

[richie]

Ok Herr Chang. Får försöka göra det bästa av situationen helt enkelt. Det kan verkligen blir ett riktigt bra äventyr men lika gärna rinna ut i sanden. Usch det är svårt att generalisera något, hittade till TS forumet igårkväll och hittade otroligt många inlägg om nästan samma sak. Nästan samma ord som jag använt dock inte så frispråkiga, sen kan man ju inte säga att resten av forumet passade så bra i smaken.
Det fick mig ju att tänka efter lite igen eftersom som storyn är så lik alla andras. Nog blir jag allt lite “lurad”, men det är ju så det fungerar, men det är ändå med mitt goda minne och på så sätt tror jag inte det kan gå överstyr heller. Hennes främsta mål är helt säkert att få ett bättre liv för sig och sin familj och hon har ju verkligen visat vad hon är villig att stå ut med för deras skull. Tack vare henne får hennes syster gå i skola. Det borde naturligt vara så när man kommer från fattiga förhållanden. Fast det utesluter ju inte att det ändå är på riktigt, utan snarare ett mellanting (även om man hoppas och önskar att man skulle vara undantaget som slår sönder fördomarna så är den chansen nog inte så stor). Hade jag inte behandlat henne som min prinsessa hade det nog aldrig blivit så mycket av. Lyckas man så är det ändå en “win-win” situation om vi båda trivs.
Ska jag vara ärlig hade jag nog gjort detsamma i hennes situation så inte är jag rätt att dömma.
Jag håller verkligen med om:
@Sunebam wrote:

Betyder det att vi alla är prostituerade? Skillnaden är bara våra arbetsuppgifter 🙂

Tillägg: samt möjligheter.

Det går verkligen inte att se saker i svart eller vitt på ett äkta lutheranskt sätt (och ja vad det är skönt). Skulle allt gå riktigt illa så finns det ju alltid nån bättre att hitta om man anstränger sig lite.

Föräldrarna? Nja, har kanske inte har för mening nu att bli Herr Srichat bara sådär. Känns som det behövs en något stabilare grund att stå på förrän det blir aktuellt, även om det säkert skulle vara roligt, och isåfall är jag säker på att jag får hjälp att hitta dit av fröken Srichat när det väl lider.

Nej dax att höra om hon slevat i sig sin tom yum kung för kvällen.

/ Rickard

[freppe]

Nu har jag inte läst alla dina inlägg men….

jag tycker absolut du skall ge det en chans. Vad har du att förlora. Gå på din magkänsla, lyssna på råd men bestäm själv. Letar
du bara efter bevis på att hon skall blåsa dig så blir det till slut självuppfyllande.

[richie]

Ja jag tror nog det blir en chansning ändå. Har inget bättre för mig än att sitta hemma och vara tragisk just nu så varför inte. Har släppt guarden nu, orkar inte sitta och vända och vrida på vartenda ord för att hitta något som kan vara fel (språk svårigheterna skapar nog ändå). Inte speciellt sunt i längden. Mer som att man får panik när hon har slut på pengar i mobilen. Som nån knarkare som inte får tag på sina droger om det inte blir tid att prata någon dag. Sitter kanske inte och skakar och svettas som Norgeeliten ute på gatorna men det känns nästan som det inte är långt ifrån. (För den som inte vet så är Oslo nordens största heroinmarknad, gatorna är fulla av tiggande narkomaner om nu någon läser men ser att tråden passerat 2000 visningar så en och annan är det kanske)

Har faktiskt talat med hennes kära mor också i några korta sekvenser. Inte så givande kanske då hennes engelska ordförråd går att räkna på 10 fingrar men trevligt iallafall. Ser nu ut som det faktiskt kan bli en tur ner om nån knapp månad. Lyckats få mina chefer att gå med på att jag istort kan ta ut semestern när jag vill i sommar bara det inte är den veckan alla andra har (då det ändå redan är slut på resor under 8000). Det kan man leva gott på just nu, att det iallafall finns en preliminär tidsplan så man kan börja räkna ner. Känns overkligt att det inte ens är en månad sen jag skrev det första inlägget här. Känns som det gått ett år eller mer.

Egentligen är min omgivning det största problemet nu. Thaitjejer verkar vara något de flesta skämtar lite rått om, eller så finns det exemplet “Thaifjord” här i Norge. Kommer från en reality tv-serie här om en by uppe i norr där det enbart bor Thai-Norska par som faktiskt tyvärr ger liv till många fördomar. Varför kan inte saker bara vara enkla? Men egentligen borde man väl bara strunta i allt och alla och göra som jag vill. Identifierar mig lite fortfarande som en fattig student som måste ta hänsyn till alla andra hela tiden men nu kan jag faktiskt göra som jag vill, och det tänker jag fan i mig göra!!! för att tala klarspråk.

Så ikväll är det kanske den största festdagen i Norge varje år. (nationaldag imorgon) Men vad gör man, sitter hemma och oroar sig då älsklingen är sjuk. Hemmasittandet kanske inte är något ovanligt förekommande de sista månaderna men en dag som denna borde man ju kunna motivera sig iallafall men det går bara inte. Finns ju thailandsforum att sitta och spamma ner med meningslösa inlägg istället istället för att bli bjuden på gratisöl. Måste ju vara något fel på en :colors:
Kan kanske skylla på att jag tillbringat nätterna åt att prata i telefon då hon brukar vakna när jag är på väg i säng så man är väl så lagom fräsch fredagkväll. Nej får nog roa mig med en kopp kaffe med något starkt i så kanske man lugnar sig. Allt för idag

/ Rickard

[Nille]

Kör på bara Richie, du har funderat tillräckligt.

Om Thailändskors rykten är det inte mycket att göra, och inte mycket att fundera över. Bara hoppas att din inte spär på dem. Försök att inte tänka på det. Kanske lättare sagt än gjort.

[richie]

Tack Nille

Seaserpent, jo visst har du kanske rätt. Har allt sett Walking Street och hur det går till samt läst jag vet inte hur många berättelser. Då talar vi ju verkligen det mest extrema. Därav ämensnamnet idioten 😉 Men det är ju bara prova och se, det kan ju sluta hur som helst. Om hon bara spelar sin “roll” gör hon det så pass bra att hon kan vara värd lite uppmärksamhet 😀 Tror nog inte ja kommer lida alltför mycket bara man inte fastnar här för länge innan man kan komma iväg mer permanent. Är redan så trött på det här landet och dess 150 kronors pizzor och 70 kronors pilsner att det känns som ett fängelse.

[richie]

@Malee wrote:

Det finns en bok som heter “Bara 13″ som jag tycker att ALLA som varit i närheten av professionella flickvänner/bartjejer bör läsa. Den är skriven av en tjej som jobbat i sexhandelsbranschen under sju år. Den är ingen litterär höjdare men intressant då det är en ocensurerad berättelse från tjejens sida. Boken finns på svenska och har tom en egen hemsida: http://www.only13.net/” onclick=”window.open(this.href);return false;

Nui har jag äntligen tagit mig igenom den. Gick visserligen på två kvällar bara man fick tummarna ur..
Måste säga att den var mycket bra och väldigt läsvärd för alla som vill veta mer om hur det fungerar i LOS på den sidan man inte ser som en vanlig turist. Visserligen kändes den väl lite väl extrem i vissa situationer, tjejen verkar ju fått en otroligt dålig uppväxt även med Isaanska mått. Väldigt sorglig bitvis och man förstår att det inte är ett enkelt liv.
Verkligen något för alla som springer runt i Pattaya, Patpong eller Phuket med drömska leenden några veckor om året men även för den som tror sig veta och inte upplevt situationen på plats mer än i BKK och diverse turistorter.
För er Isaanbor är det nog mer en sorglig historia om hur det kan gå för tjejerna som hela tiden lämnar byarna i hopp om ett bättre liv.

Litterär höjdare kanske det inte var men det var en kanonbok som berör något jag går med i huvudet 24/7.

När jag ändå nämner 24 så ser det ut att vara det datum jag tar flyget tillbaka till LOS. Närmare bestämt har jag siktat in mig på 24:e juni som avresedatum för att stanna ca 3 veckor, om de där jäkla biljetterna kan stanna på ett bra pris när jag har tid att boka. Som det är nu går de ju upp och ner med upp till 3000:- på en dag. Samma resa som på en fredag kostar 8500:- är nere på 5500:- på tisdagen för att sedan ligga på 7500:- när man kommer hem och ska köpa. Nu ligger den på 7000:- vilket jag kan tycka är ok då det är en timme från man landar i Helsingfors till avgång mot BKK. 10 timmar i Moskva var inte roligt så att säga.
En restresa kan ju vara ett alternativ men eftersom jag inte vill till phuket så får man väl räkna in biljetten till bangkok i priset och då blir skillnaden att flyga reuljärt som dessutom tillåter bättre helgplanering och extra dagar vara värt det.

Damen ifråga är fortfarande hemma i Sa Kaeo, ja det fattade jag faktiskt inte innan.. men började förstå jag var helt fel ute då det nästan en dag att åka buss dit från Bangkok. Det som jag hörde som bakgea var alltså Sa Kaeo. Hon bor tydligtvis rätt nära gränsen till Kambodja även om hon aldrig varit där.

Vi har börjat planera lite om vad vi ska göra tillsammans. Hon har sagt att hon inte vill bo på hotell utan ett ställe med kök då hon absolut vill laga thaimat åt mig. Hon fick tillomed en vän på Samui att leta rätt på ett lämpligt ställe som visst skulle kosta 5000tbt i månaden! Det lät nog lite väl billigt i mina öron, viss standard vill man ju ändå ha. Fast kanske inte omöjligt för en infödd thai att kunna fynda under lågsässong. Men hon ändrade sig och ville helst inte dit sen när jag påpekade en del små negativa poänger med detta och höll faktiskt med. Kan väl lika gärna berätta vad som fick henne att ändra sig.
Hon fick under ett ögonblick för sig att hon skulle åka till Samui direkt för att hälsa på hennes vänner vilket jag kanske inte tyckte var någon riktigt bra ide. Inte för att jag vill bestämma vilket jag också förklarade men för att jag skulle vara ständigt orolig.
Påpekade också att jag faktiskt måste spara för att ha råd att åka ner så kan inte hålla henne med en bra budget.
Kan ju inte komma och tro att hon går hem och lägger sig kl nio på kvällen när alla hennes vänner jobbar på baren och är ute och festar till gryningen varje natt. Hon hade ju inga pengar så hur skulle det gå? Har också tidigare märkt att hennes vänner där nere på ön brukar vara rätt dåligt inflytande.

Men bara för att jag inte ville bli sjuk av oro så ville ja ju inte heller förbjuda. Men dagen efter kom det inte ens på tal när jag föreslog att vi skulle åka dit ändå, att hon skulle åka och leta upp ett bra ställe och bo på redan nu. Det var blankt nej från hennes sida. Istället tänker vi kanske på Pattaya eller Jomtien ett tag för att sedan dra vidare. Lite Bangkok för en tur till marknaden och då behöver jag henne verkligen då jag är värdelös på att pruta.
Seaserpent har vart god nog att ge lite tips på Pattaya som ser bra ut. Dessutom verkar vädret också vara någorlunda stabilt där även under våra sommar månader. Hon har aldrig varit där själv och en så pass stor stad har ju mer än walking street att erbjuda. Det har jag iallafall lyckats läsa mig till. Eftersom hon heller aldrig vart på Koh Samed tar jag gärna en tur dit med om det behövs. Om man bortser från att det kanske inte är den vackraste ön längre är det ändå en fin plats att åka till med någon man tycker om.
Men för min del kan vi lika gärna åka till månen bara jag får träffa henne.

Nu har det också blivit så att min kompis vill åka med. Han kunde inte hålla sig då jag sa jag bestämt mig. Det är nog inga problem dock. Han klarar sig bra själv, trots allt bott ensam i Thailand i några år tidigare. Känner folk precis överallt och har allt som oftast erfarenhet och intelligens nog att inte råka i trubbel. Han har heller aldrig något emot några dagar i Pattis så vitt jag vet och då har han gärna både ett och två egna hotellrum på olika ställen i stan. (ja missade biljetten för 5600:- bara för han bad mig vänta så han kunde kolla projektplanen… så arg jag blev när det gått upp 3000:- till nästa dag)

*Uppdatering* Nu sa han att ha nog inte var sugen på en långresa vilket jag kan förstå. Finns egentligen anledning att åka härifrån nu om man inte har speciella orsaker. Hade i vanliga fall själv aldrig kommit på tanken att åka bort från detta väder man suktat efter sålänge. Fast man njuter inte direkt ändå, längtar mer. Iallafall så ser det nu ut som vi två blir ensamma hela resan om han inte ändrar sig och tar en veckas billig restresa. Nu kan jag iallafall boka resan med gott samvete utan att min kompis blir besviken då han äntligen gett beskedet. Väntat i veckor på om han ska med eller ej och bara sett priserna stiga.

Tre veckor kvar… kan inte vänta känns det som men eftersom det är spikat nu till 99% Nedräkningen har börjat på allvar. Bara att njuta av sommarn (nästan). Idag kostade jag tillomed på mig en liten tom yam gung och en iskall singha för endast 160 norska kronor. Det var ju trots allt 3 räkor i men det var nog värt det bara för att känna smaken av den goda Tom Yam buljongen.

Imorrn åker hon till en vän i Bangkok för att vänta tills jag kommer, om det inte regnar för mycket. Bra det för där hon bor slutar mobilerna funka när det regnar. Hon fick lite mera pengar så hon skulle slippa låna av sin mamma som jobbar hårt varje dag.
Hon kallar tillomed sig själv för “bad lady” för att hon inte jobbar utan mest är hemma och latar sig. Verkar faktiskt skämmas över det för mig och säkert också inför sin mor. Nej det ska bli en stor upplevelse om knappa 3 veckor. Få chansen att faktiskt lära känna henne mer än via telefon eller halvt alkoholindränkta minnen. Det kommer definitivt vara en upplevelse jag minns resten av livet… på gott och ont. Går iallafall inte i giftastankar så det kan väl inte gå så illa ändå.

Men eftersom jag har det mesta klart nu tas gladeligen tips på någonstans att ta vägen emot. Jag ser gärna något nytt och vill nog inte stanna mer än en vecka på något ställe i taget.
Pattaya/Jomtien/Samed har jag redan nämnt, likadant uteslutet Koh Samui. Men finns förslag på passande orter skulle jag bli tacksam. Är inte så berest själv i LOS att jag kan besluta. Har ni några hotelllänkar är det som jag nämnde tidigare viktigt att det finns kök, det har jag fått stränga order om.

Har jag bara några förslag så kan hon få bestämma. Även om hon nog bara svarar “up to you” om jag krånglar till det för mycket kan jag höra på henne vad hon gillar eller inte, så kan nog styra vidare mot nåt hon verkar vilja.
Budgeten är inte obegränsad som brukligt då jag har en till att ta hand om den här gången utan egna pengar.

/ Rickard

[Marten_G]

När du är på den sidan “Ko Samed”, åk en sväng till Koh Chang. Det går bussar i princip
varje timme till Trat och det är inte dyrt. Från Pattis åker du “lokalbuss” till Rayong
byter sedan till Trat bussen eller “pickup till Ban Phe, Ko Samed”. Åka buss från BKK direkt till färjeläget Koh Chang går också, bussar går från Ekamai 7.45 och 9.45 varje dag direkt dit för runt 280bath/pers. I Chantaburi söder om Sa Kaeo,”Leam Sing”, Oasis Sea World och simma med delfiner är en lite annorlunda upplevelse. Kostar ca: 400bath/pers för en timme.

*****************************

[richie]

Oj vad mycket jag skrev igår.. går nog under epitetet “tldr” (to long didnt read)

Men ja Ko Chang kunde nog varit roligt. Aldrig varit åt det hållet heller så det ska jag definitivt ha i åtanke. Dock lite skeptisk till långa bussresor. Får jag bara mina skattepengar i tid är vi helt plötsligt på en budget större än vad jag klarar göra av med om jag nu inte ska flasha med 1a klass hotell på varje ställe.
Nu är största problemet biljetten ner. Idag har de gått upp till 8500:- igen som vanligt på helgerna. Har kollat tillräckligt för att se att prisbilden på något mystiskt sätt alltid går upp under helgerna. Varit samma alla helger jag kollat.. Går upp ett par tusen kronor direkt på fredagmorgon för att sedan gå ner måndag-tisdag igen. Så ingen panik ännu även om det hade vart skönt och ha allt klart med biljetten. Snart blir de väl dyra bara för att man börjar komma förnära innpå.. eller ännu värre, tar slut. Sänder ännu en ilsk tanke till polarn som stoppa mig att boka för 5600 för att sedan ändra sig någon dag efter.
De där extra tusenlapparna är ju så mycket bättre investerade i baht. Men men, är det fortfarande dyrt på tisdag morgon så lovar jag att paniken kommer.

[Sunebam]

Funderar själv på att åka till Koh Chang. I såfall kan du ju åka med mig från BKK.
Så skönt för man får ta bilen över.
Skulle igentligen åkt till Bali men det blir för dyrt nu när jag renoverar huset.. Det flyger iväg pengar.

Sen vore det roligt att få träffa dig i BKK.

[Nille]

Eftersom du ändå skall åka till Sai Kaeow kan jag bara hålla med Mårten, kläm in Koh Cang och Chantaburi på vägen. I övrigt, på vägen till eller från Chantaburi från Sai Kaeow kommer du passera Soidao (halvägs), mina hemtrakter.

Även om jag skulle föredra Sunebams erbjudande skall du veta att bussresorna fungerar skitbra, jag har åkt massor. Kanske de längsta nattresorna med de billigaste företagen skall undvikas men i övrigt är det helt ok, och alltid jättebilligt.

[richie]

Blir nog ingen Sa Kaeo reda nu (kanske) utan hon sitter på bussen till Bangkok nu.
MEN!! Nu har jag iallafall både beställt och betalat resan!! ÄNTLIGEN! 5599 norska riksdaler.
Så man våndats för den där jäkla biljetten. 33000tbt för den låter så mycket bättre än 50-60 som ja nästan va på väg att betala.
Blev nån extra dag nu så att säga. Hade egentligen tänkt 2 veckor men nu blev det nästan 3 🙂

Sunebam, javisst. Är ju dessutom en EM-final man gärna skulle sett någonstans, i år är säker Sverige med 😉 Vi kan ta ett snack om det sen. Ta o uppdatera bloggen förresten, börjar tröttna på Miss Phuket.

Nille, ja det ska vi allt ta och titta närmre på. Min största inväandning mot bussar är väl att de tar sån tid. Åker själv alltid buss när jag ska hem till Sverige (om inte jobbet betalar) då det är så otroligt mycket billigare. Men då är problemet det samma att det tar en 10-11 timmar att resa. Men ja.. bussnätet är väl så mycket mera utbyggt än här hemma. Där verkar det vara det primära transportmedlet för dem som inte har bil jämfört med här hemma där alla har bil.

/
Rickard

[Sunebam]

Det var längesen man skratta så där spontant. Hur kan man tröttna på Miss Phuket? 🙂

[richie]

Då kanske det var dax att försöka sig på att få ner lite om resan.
Hemkomst söndagskväll så fortfarande inte helt hemma. Kan fortfarande suga lite på karamellen innan känslan släpper helt.

Det har varit väldigt många nya intryck och kanske inte alls som jag föreställde mig innan. Lika bra det för det var en underbar resa ändå.

Tagit lite dåligt med bilder men har några iallafall som kan komma fram när jag får tid att hitta någonstans att ladda upp dem. Fotografi är annars inte min starkaste gren och det mesta är taget med en halvdålig mobilkamera.

Idag börjar vi med 1a etappen – Ankomst till Bangkok.

Det var med stor längtan och förväntan jag landade i Bangkok en morgon i slutet av Juni. Ankomsten gick smidigt, inga långa köer att trängas i. Snabbt en taxi mot Sukhumvit och hotellet. Ett telefonsamtal till damen att jag var på ingång under tiden, sen bara njuta av att vara tillbaka i Bangkok.
I förmiddagstrafiken gick det relativt fort att ta sig fram och snart var jag framme vid det rätt mysiga hotellet jag till slut fastande för. Fick vänta i ca 10 minuter utanför innan hennes taxi svängde in på soien där jag stog vid vägkanten och väntade.

Måste varit bland det bästa jag varit med om någonsin att se henne hoppa ur taxin för att fort krypa in mellan mina armar för en lång och hård kram. Ren lycka och det var svårt att hålla tårarna borta för oss båda.
Sen incheckning och ännu mera kramar och äkta glädjetårar och naturligtvis en iskall Beer Chang på det. Solskenet bjöd på närmare 40 grader så här vid lunchtid.

Så dax att äntligen få hugga in på sin första pad kah pao. Bara att gå ner på gatan för att hitta något utsökt att äta. Det är nog ett av de absolut bästa sakerna med Bangkok. Bara gå ner på gatan så hittar du alltid något nästan alltid gott nylagat som du får serverat snabbare än på någon snabbmatskedja här hemma.

Dagen flöt på ganska snabbt, utforskade omgivningen lite (Inne och tittade Nana Plaza en snabbis faktiskt, mest för att hon var nyfiken på hur det såg ut på insidan). Gick ut och tog ett par pilsner frammåt kvällen för att sedan ganska sliten efter flygresan snabbt somna in tätt tätt tillsammans.

Nästa dag var den stora begivenheten Pratunam. Var ju tvungen att köpa lite skräp att ha på sig under tiden. Kanske inte så mycket att ha för min del egentligen men fick titta på måååånga olika väskor och damskor.
Eftersom vi tidigare bestämt att nästa anhalt ändå skulle bli Sa Keao så inhandlades det även lite presenter till övriga famlijen. Till slut blev det en ganska lång dag men som tur är stänger de ju kl 17 så det vara bara ta en taxi tillbaka till hotellet för att ta en matbit ute på gatan och vila upp sig lite. En snabbtur ut på kvällen för en Singha /Heinken på en närliggande bar för att sedan avsluta med grillade räkor på balkongen.

Nästa dag ännu mera shopping. Var ju bara tvungen att beta av några varuhus. MBK gick bra, ännu mera väskor och skor.. Efter den 30e väskbutiken hittade hon äntligen en hon gillade för hela 200bath. Siam Paragon/Discovery var inte mycket att orda om. Fick knappt lov att titta i butikerna då de avfärdades som för dyra trots pågående rea. (men det är väl alltid någon form av rea där så alla turister ska handla antar jag). Hon fick iallafall handla på sig lite även om bara var intresserad av det billigaste.
Återigen mat på en gaturesturang, varsin öl på kvällen och sen thaisåpor på hotellrummet. Tidigt i säng då vi skulle upp runt 5 på morgonen för att ta bussen till Aranya Prathet.

Sen var det de dära fotbolls EM som jag totalt glömde bort.. men vad gör väl det? Det var alldeles för bra sällskap för att tänka på något som helst annat.

Fortsättningen får vi ta en annan gång. Det var iallafall några väldigt lyckade dagar att inleda med.

[Smurf1975]

ser fram emot fortsättnigen 🙂

[richie]

Då kanske jag är redo att gå vidare ta Sa Keao. Det här var kanske den biten jag gärna hade haft lite bilder med eftersom det var här jag var flitigast med kameran. Dessutom så otroligt vackra kulisser när man blickar ut över risfälten i solnedgången.
Dessutom en massa nya intryck av att se hur livet utanför storstad och turistorter ser ut. Så skönt att slippa skräniga ölbarer som spelar samma tråkiga musik överallt.

Bussen från Bangkok till Aryna Prathet tar ca 5 timmar så den var faktiskt inte så farlig och man fick ju se en hel del på vägen. Sämsta var väl att airconen var på max så hade inte skadat att ha jacka med sig. Sätena var även lite för tätt för mina långa ben.
Vi kom iallafall till Aranya Prathet runt middagstid för att ta ännu en buss ut vidare mot Ta Phraya som byn tydligen hette.
Med stort missnöje upptäckte jag det visst var nästan en timme förrän bussen skulle gå. En tuktuk skulle visst gå på 400 baht vilket den kära var en hutlös summa att ta. Jag var hungrig så det fick bli tuktuk. Eftersom denna resan var på knappt 5 mil så tyckte jag kanske det inte var så värst dyrt ändå.
Vi möttes upp av kun mää som satt och väntade på moppen utanför byns bästa/enda (tror jag) hotell. Rum med AC 300 baht natten.
In med grejorna fort och konstigt nog ingen pappersexerciss som är brukligt vid alla hotell jag bott tidigare. Naturligtvis hade kun mää redan ordnat allt och hade tillomed nyckeln klar.
Vidare till ett matställe där vi serverades den godaste Tom Yam jag nånsin smakat. Det var visst någon Isaanvariant med fisk och räkor som nu nog är något av en ny favoriträtt numera.

Upp på moppen igen alla tre för att ta oss vidare hem till familjen som bodde några kilometer av idylliska landskap utanför i en ännu mindre by. En sak som jag aldrig lyckades fatta var när vi passerade polisstationen som lågi utkanten av byn vid bygränsen. Det var en typ av gräns man skulle passera och jag var hela tiden tvungen att hoppa av moppen och gå 4 meter innan jag kunde hoppa på igen.
Poliserna tittade sömnigt på varenda gång när de satt i skuggan och drack öl.
Antar det kan ha med närheten till Kambodja att göra och vägen utåt vart precis i samma riktning mot gränsen.

Den mindre byn var en stor upplevelse att se. Visserligen vackert och fridfullt men här förstod man att människorna var fattiga.
De flesta bodde i skjulliknande byggnader med rostigt plåttak. De enda undantagen var de familjer som hade faranger i släkten. Där såg husen rätt ok ut. Men den största skillnaden var det en norrman som stog för. Han var den ende som hade ett vad man kan kalla ett riktigt hus med blåa takpannor och vita fasader pyntat med thai och kungaflaggor. Det stog dock tomt för tiden då de var och semestrade på Samui så honom själv fick jag aldrig träffa på vilket var synd.
Familjens hus var iallafall inte det sämsta utan hade en rejäl betonggrund med murade väggar och plåttak.
Att se de stora skillnaderna var en rejäl tankeställare om avsikter och vad en farang i familjen verkligen betyder. Kändes kanske inte helt bra sådär och det var inte heller så svårt att förstå vad som förväntades av en i framtiden.

Fick ett varmt välkomnande av familjen som bestod av kun Paa och kun Mää samt broder Poo 23 och syster Peng 15.
Lillasyster var kanske lite väl blyg och vågade inte ens försöka sig på att prata engelska utan mest gömde sig bakom mamma.
Det mest jobbiga var kanske hur de pratade… Här hade man pluggat thai som en tok för att sedan höra att alla pratade khmer. Nattsvart då man inte fattade ett ord av vad som sades. Som jag förstod det fanns det egentligen inte en människa i hela byn som kunde engelska förutom min tjej samt en f.d. bartjej som var frånskild och bodde ensam med sina barn i ett av de finare husen. Men även hon pratade på en ganska låg nivå. Visserligen var detta något ja redan förväntat mig så inga problem.

Vi fick sätta oss på det inbjudande betonggolvet där karaokeskivan rullade för fullt på tv:n. Tror ryktet spred sig ganska fort då det kändes som halva byn kom inom och kikade och bytte några ord med kun mää.
Tjejen hade ju tidigare bedyrat att det fanns massa faranger i byn och i den större Ta Phraya. Men ja.. för å vara ärlig såg jag bara 3 stycken under hela vistelsen. Att barnen var rädda för mig vittnar ju kanske om inte alltför många utlänningar…

Kun mää tog moppen för att köpa mera mat och syster Peng fick ge sig av för att köpa öl och cola.
Det blev visst blandade Isaanrätter och samma utsökta soppa som tidigare.
I mammas närhet var tjejen nästan lite för mycket. Vet att Herr Chang nämnt det i nån av sina betraktelser men det var inte tal om att ens fylla på ölglaset själv. Fick sätta stopp när hon försökte mata mig :colors:

Dagarna i sig därefter var rätt lika. Händer ju inte alltför mycket sådär på landsbyggden. Mest äta och dricka hela tiden. De var inte bönder åtminstone så de var inte ute på risfälten som många andra. (och inga sjuka bufflar!).
Finns väl några händelser värda att nämna. T.ex. en eftermiddag när vi kom dit höll kun paa med att spika på ett nytt tak. Behövdes visserligen eftersom man såg rosthålen i taket tydligt innan.
När han var klar och jag hade ockuperat hängmattan kom tjejen lite frågande,
– Kun Paa need to fix new roof, for new kitchen so we can cook food under roof. Can you help?
– Taowraj?
– 1000 bath
– ok tii rak
:blackeye:
Det komiska i det hela är väl att det nya “kökstaket” bestod av det gamla tak som precis ersatts med ett nytt.
Det blev iallafall bra till slut och det nya “köket” vart en bra mycket bekvämare matplats än betonggolvet.
Kan väl tro de passade på när tillfälle fanns.

Mer imorgon.

[Herr Chang]

Hej Richie,

Intressant berättelse!

Och ja, det är förstås så att man passar på när du är där. Men det är väl OK med mindre summor, dessutom kan du ju på plats se exakt vad som händer med pengarna och att det var något angeläget.

Visst skäms man nästan när damen under föräldrarnas förebrående ögon passar upp en lite för mycket. Men njut medan det varar! Blir kanske inte så mycket av det i Sverige 😉

Herr Chang har talat.

[richie]

Självklart Herr Chang.
Hjälper dem gärna med sådana saker, speciellt när det heller inte egentligen kostar någonting. Kan mycket väl vara den bäst investerade tusenlappen på hela resan.

Ska ju nämnas att detta “servicebetende” inte var specifikt för hembyn utan ett ständigt återkommande tema. Hann ju knappt smaka på ölen innan det var påfyllt på nytt. Ännu värre var det med isen. Lite is kan kanske vara bra i ölglaset ibland men ett alltför ivrigt påfyllande av isbitar blir ju Beer Chang light. Hellre lite ljummen än vattnig 😉 :drunken:

Kan sedan återgå till Ta Phraya då dagen är lite stilla.

En annan minnesvärd händelse var en dag då vi skulle, “wai for dtai yaht” eller vad de nu kallade det. Kan va intressant tänkte jag eftersom jag inte hade en aning om vad de menade mer än att det var något om att hedra döda släktingar.
Kort sagt, vi blev upphämtade morgonen efter av hela familjen som kom åkandes i en grannes lastbil. En halvtimmes resa ut på småvägar förde oss till en annan liten by där vi stannade och hoppade ur.
Var kanske inte riktigt vad jag förväntade mig då det visade sig att hela släkten var samlad. Trots att klockan bara ca 9 på morgonen var flera, speciellt de manliga besökarna redan lite “runda under fötterna”.

Vi han slå oss ner vid ett bord och det dukades fram en liten Isaan-Buffe av olika rätter.
Några stora Leo/Beer Chang hade inhandlats tidigare i närmsta butik vilket passade bra för det var starkt!!!.. men gott =)

Det tog dock inte lång tid innan man nästan blev överfallen av mer eller mindre nyktra släktingar som ville prata och dricka. Fick höra av en exalterad herre med rödsprängda ögon att Spanien vunnit em-finalen inatt och att han suttit och tittat halva natten hos en farang! Här var det visst så att männen skulle sitta för sig och kvinnorna försvann till sin kant. Blev iallafall kvarlämnad med uppmaningen “ta det lugnt nu så du inte blir full” vilket jag tyckte var lite elakt. Inte helt lätt att kommunicera med överförfriskade thailändare som inte kan prata engelska… vi försökte iallafall så gott det gick men det tydligaste budskapet var nog att de behövde någon som hade pengar att köpa mer öl.

Tjejjen hade nog redan räknat med detta då hon tidigare föreslått att hon skulle ta hand om börsen den här dagen.
Efter ett tag kom iallafall räddningen av att jag fick följa med in till “familjealtaret” (eller vad det var de waia för) efter att vi vart och köpt en stor påse Leo till de törstande. Var visst väldigt uppskattat för efteråt kunde jag inte gå och slå en drill innan man blev nedtryckt i en vit trädgårdsstol med ett nytt ölglass i handen.

Fick prata med lite mer seniora familjemedlemmar (och bjuda dem på snus :tongue: ) sen in i ett bakre rum.
Här satt kun mää tillsammans med sin syster med varsitt glas Lao Kao. Så då var det bara skåla och se glad ut.
Visade sig faktiskt senare att denna syster hade en svensk pojkvän som befann sig i Sverige för tillfället.

Allt avbröts när munkarna anlände. Efter nån sorts ceremoni radade de vuxna upp sig i ett led för att ledda av munkarna gå till templet. Då och då gjorde de rörelser som skulle påminna om att falla och dö.

Begravningståget taget från lastbilen

Vi ungdomar höll oss lite försiktigt därifrån och tog lastbilen för att inmundiga lite nudelsoppa på närmsta servering.
Ett tag efter kommer vi med lastbilen till templet när de flesta av ritualerna är färdiga. Fick sitta och titta lite på vad de hade för sig vilket var intressant i och för sig.
Det avslutades med att alla fick slänga en typ av papperssymbol på elden.
Systern ville ha med oss tillbaka för att dricka mer med resten av släkten men kun mää sa nej efter att de två fått i sig ett par stadiga sangsom. Systern fick nöja sig med att ta whiskeyflaskan med sig tillbaka men det såg ut att gå alldeles utmärkt.
Vi tog lastbilen tillbaka till Ta Phraya.

[Herr Chang]

Hehe Richie,

Ja, för mycket is i ölen gör den ju den inte direkt njutbar… även om den är kall!

Har aldrig bevistat en begravning i Thailand, nästan så man önskar att man fick tillfälle… men bara nästan! Får hoppas att det dröjer innan någon i släkten dör.

Även jag är ej betrodd att gå omkring med pengar ensam i Isaan, Fru Chang plockar av mig plånboken om hon måste åka någonstans utan mig. Möjligen kan jag få behålla 100 baht… efter förhandlingar 😉

Herr Chang har talat.

[richie]

Men icke att förglömma, 100 bath räcker till åtminstone 2 Beer Chang och ett paket LM. :king:

[Herr Chang]

Just det!

Man klarar sig några timmar utan fru Chang! Har man tur så förbarmar sig några av byborna över mig, och tar med mig på en liten utflykt.

Det bästa är om man lyckas återvända innan fru Chang, sen sitter man efter återkomst Sverige och tittar på diverse bilder från utflykten som hon inte vet någonting om 😉 Och hon blir då mycket upprörd… eller kanske snarare mållös.

Ni kanske tror jag skämtar, men det har faktiskt hänt. Tydligen ville man inte tala om för fru Chang att man lurat iväg mig på lite äventyr.

Herr Chang har talat.

[richie]

Då tror jag att jag klurat ut hur få upp bilder.

Kan ta några som borde kommit med tidigare.

Först ett glänsande nytt tak

För att sedan lägga till ett nytt kök
Kun Paa som tydligtvis är en klippa på att bygga hus fixar

Resultatet blev så här.
Kun Paa är nöjd iallafall när allt är flyttat.

Lillasyster Peng i sin Skoluniform. Bakom syns övriga syskon, farbror Sanja som föredrar SangSom i alla lägen, toalett och dusch bestående av en kran, öskar och en stor vattenurna.

Granne och lastbilschaufför. Berättar stolt han tjänar 10000 baht i månaden på att köra saker åt faranger

Underverket:

Hade passat bättre integrerat i texten men det va visst försent att ändra om inte Nille kan låsa upp för mig =)

[Mojay]

Tack för en trevlig berättelse, verkar som det vart en behaglig resa.

Apropå att be om pengar, det finns nog inget folkslag i världen, mig veterligt, som så ogenerat kan be om pengar, några exempel:

En ggn var jag över till ett hus för att hämta hem min 12 åriga dotter, som varit på rymmen i 2 dagar. Jag var blixtförbannad att de vuxna inte kunde förstå att hon bara var 12 år och behöver gå till skolan.

Det första mannen i huset ber om när jag nämnt detta för honom är, har du pengar till en wiskey så kan vi sätta oss ned och diskutera.
Eller som när svågern, helt ogenerat säger att, en sån där mobil vill jag också ha, kan du köpa en till mig.
Eller frugans syster dyker upp i hemmet och säger att i dag fyller jag år, kan du ge mig 10 000 Bath så jag kan ha fest.

Att alla sitter och förväntar sig att den som har pengar ska köpa öl, det är självklart, och går det inte fort nog är det alltid någon som ställer sig upp och säger ge mig pengar så sticker jag iväg och handlar.

Att släppa plånboken till frugan skulle aldrig komma på tal, det är genom plånboken frugan har makt över mannen, och att som man krypa till frugan för att be om lite av sina egna pengar, icke sa nicke.

Men även det är ett Thailändsk påfund, finns inte en man som jag känner som inte direkt åker raka vägen hem och lämnar hela lönen till sin fru, sen får de böna och be om 20 bath för att kunna köpa bensin till moppen. Jag blir helt svettig när jag ser detta, så passa er.

PS, även min fru har föreslagit att hon ska vara den som tar hand om hela kassan, precis som hennes systrar. Jag påpekade då lite fint för henne att det är inte samma storlek på kassorna så det kommer inte på tal.

[richie]

Ja 🙂
Men i det här fallet var det bra att kunna peka på henne när det blev alltför mycket tiggande.
Eftersom jag inte va första farang på besök var hon tämmeligen förbered på hur det skulle se ut. Det tog inte lång tid efter vi ankommit som jag också fattade vinken och langade över sedelklämman.
Lämna lönen låter inte speciellt trevligt =) Lite gränser får man allt sätta ändå. Dessutom inte sunt för den normale thailändskan att ha så mycket pengar på en gång 😉

Känner igen det där med att det finns alltid någon villig som kan ordna allting bara man har pengar.
Men det var liksom aldrig något snack om vem som ska betala för maten, bensinen, eller ölen så länge jag var närvarande.
Kostade ju egentligen ingenting ändå så det kändes på något sätt självklart från början. Det är ju som du säger inte samma storlek på kassorna.
De bjöd visserligen ibland om det var småsummor, men det som tar udden var ju att det säkerligen var mina pengar som jag indirekt skänkt familjen genom att tidigare ge dem till tjejjen när vi shoppade i bangkok. Inte speciellt mycket visserligen men förstod ju vart dem tagit vägen när hon lyckats spendera 1500 bath på en kväll i Ta Phraya. Lika bra det kanske så slapp de fråga. Blev faktiskt inte speciellt överraskad heller för den delen. Det är ju så det funkar.

[Herr Chang]

Just så,

Det är faktiskt ganska skönt att beklagande kunna rycka på axlarna och säga att man inte har några pengar. För att frugan tagit plånboken. Fråga henne!

Men bara i byn i Isaan. Skulle aldrig falla mig in att lämna över alla pengar någon annanstans.

Herr Chang har talat.

[erikh]

hej
Tack richie för din berättelse.
Jag kom hem från thailand 15 agu efter 6 veckor med en tai tjej.
Min berättelse är lik din och jag kan hålla med om att första dagarna
hemma är jävligast då man inte har någon att prata med hur man mår.
Jag är förälskad så in i h-vete i min tai tjej och allt bara snurrar i skallen nu.
Ska läsa mer på forumet hur våran framtid ser ut för som det känns nu
kan jag inte leva utan denna tjej

[jjonsson]

@Mojay wrote:

Tack för en trevlig berättelse, verkar som det vart en behaglig resa.

Apropå att be om pengar, det finns nog inget folkslag i världen, mig veterligt, som så ogenerat kan be om pengar, några exempel:

Att alla sitter och förväntar sig att den som har pengar ska köpa öl, det är självklart, och går det inte fort nog är det alltid någon som ställer sig upp och säger ge mig pengar så sticker jag iväg och handlar.

Håller med till fullo…
Det som farsinerade mig mest är just det självklara.
Var ut på buffe med 22 släktingar och när det började dra i hop sig vänder sig den förste som är på väg att gå sig mot mig och tackar för maten och wiskeyn….. :scratch:
När gubbe nummer två gör lika dant förstår jag att de två sista objekten vid bordet kommer att vara jag och notan… :pale:
Som tur är så kostar en Thaibuffe i Khonkaen inte särskilt mycket så det fick gå för den gången…

[valfrid]

@Tony_h wrote:

Välkommen till forumet Richie. Idioten var väl lite starkt ord, du är knappast den första och lär inte bli den sista som hamnar i den situationen.

hej, köp och läs boken “Egen dansös”, värdefull och nödvändig information för alla!

[richie]

Hej Valfrid tack för tipset.
Dock måste man nog säga att saker och ting gått för långt för att en bok ska kunna tillföra så mycket nu. De var en period man dammsög allt man kunde finna i ämnet men känner inte att det ger så mycket längre. Blir mycket kaka på kaka.
Litar mer till vår relation och den kommunikation vi ar tillsammans. Vi pratar fortfarande ett par timmar varje dag. Jag väcker henne varje morgon innan jag själv ska sova och om jag inte försover mig brukar jag sätta klockan en halvtimme tidigare för att hinna prata lite då med. Vi har alltid ett prat efter jobbet innan hon ska sova.
Så har det varit de senaste 7-8 månaderna och inget tyder på att vi är på väg att tröttna.

Visumet är klart och jag kommer att åka ner en månad för att sedan ta med henne hem till mig.
Livet ler mot mig nu. Hon gör mig oerhört lycklig och jag ser det som min största uppgift att göra det samma för henne. Mycket tyder på att jag lyckats hittils men det är ju naturligtvis ingen garanti för att det kommer förbli. Nu får vi ju åtminstone prova “på riktigt”…
Friskt våga hälften vunnet!

[Thai_yrrol]

Hej Richi, läste den här tråden ikväll, spännande läsning och kul att det funkade trots tvivel i början!

Har själv en thai-flickvän sedan 2½ år tillbaka, hon är också från en liten by någon mil utanför Ta Phraya som heter Ban Kaeo, men där pratar de bara thai/issan, ligger inåt landet från Ta Phraya sett vilket jag antar din tjejs by inte gjorde då de pratade Khmen. Var kul att läsa resan dit, kände precis samma sak när jag åkte till byn första gången – snacka om att bli ut-tittad! 😉

Kommer åka till norge för lite jobb nu i januari men planerat kommer ner igen för att stanna ett år till sommaren, är du i Thailand då kanske vi kunde ta en kall bira i Ta Phraya om inte annat 😉

[richie]

Absolut, synd jag kommer från Norge i Januari så det blir ju att man missar precis när du är borta. Men det går väl flera tåg och stannar du i ett år blir det nog tillfälle.

[valfrid]

Sitter och läser många intressanta berättelse i forumet. Jag har sedan 2006 kontakt med min blivande Thailändska. Vi har träffats 1 månad i fyra omgångar. Nu kommer hon på besök i Sverige, sedan skall vi till Thai och tillbringa 3 månader, så att jag kan se om jag trivs med det livet. Vill rekommendera tre böcker, som kan varna, lära och sprida lite ljus över delar av det asiatiska tänkandet. Dessa böcker har hjälpt mej själv, att inte falla för de första fröjdernas falska faror och lurendrejerier. Samtidigt har all kontakt i Thailand gjort mej mycket ödmjuk inför livet. Och inte minst, väckt mej inför sanningen att svenskar inte har livets alla nycklar!Böckerna är “Pengar nummer ett”-överlevnadsguide för den Skandinaviske mannen i Thailand, “Tokstållen är tillbaka” och”Privat dansös”, dessa böcker vill jag rekommendera alla seriösa medvandrare som uppskattar livets glädje.

[svedrin@live.se]

Alla bartjejjer ar inte daliga, klart att dom vill ha ett battre liv, sa kor hart………om du alskar henne!!!!

[Dudde]

Det första svärfar gör när han tjänat lite pengar är att köpa några kalla till mig och honom eller någon billig flaska rom och några soda. Sen tänder vi grillen och han lämnar över resterande pengar till frugan.

Älskar tjejens familj, underbara människor som aldrig ber om något. Allt dom fått utav mig har jag erbjudit dom.
Nu befinner vi oss i Sverige för några månaders jobb men har redan ångest över att vara “hemma” redan efter en veckas tid.
Saknar promenaderna över risfälten och den sociala livsstilen i byn utanför Udon Thani.

Kid teung mak mak! 🙂
Tjejen gillar dock Sverige oavsett årstid hur det nu kan komma sig?

[richie]

@svedrin@live.se wrote:

Alla bartjejjer ar inte daliga, klart att dom vill ha ett battre liv, sa kor hart………om du alskar henne!!!!

Jadå, snart varit gifta i 2 år och snäckan har börjat prata hyfsad norska. Livet leker med henne vid min sida.

—
I am here: http://tapatalk.com/map.php?zb1uqu

[Rospigg]

av richie » 18 jul 2008 17:43
Men icke att förglömma, 100 bath räcker till åtminstone 2 Beer Chang. :king:

Herr Chang » 18 jul 2008 18:10
Just det!

Man klarar sig några timmar utan fru Chang! Har man tur så förbarmar sig några av byborna över mig, och tar med mig på en liten utflykt. Ni kanske tror jag skämtar, men det har faktiskt hänt. Tydligen ville man inte tala om för fru Chang att man lurat iväg mig på lite äventyr.

Herr Chang har talat.

Ha ha, ett torrt konstaterande av fakta. Och har man flera tusen bath så kan man klara sig betydligt längre tid 🙂

Men vad är det Herr Chang insinuerar, om man låter fantasin flyga iväg. Att han skulle ha varit på äventyr….( syndiga ? )
Klart att man inte vill skvallra om Herr Chang skulle ha hamnat på fel plats, sett ur Fru Changs ögon. :cyclops:

Herr Rospigg har talat.

[Aner]

Fan vad glad man blir när man läser det du skrivit! :cheers: av både egna erfarenheten plus kompisars å det man läst å hört började jag starkt tro att loppet var kört med att hitta en thailändsk kvinna som inte ljuger om precis allt å fullständigt skiter i den stackars falangens känslor!! Tyvärr har det ju gott så långt att thaikvinnorna har fått ett skit rykte,iaf här hemma…..men efter jag läst det här tror jag det det finns en liten gnutta av hopp 🙂 lycka till

[Nong]

Aner, det finns hopp! Jag ljuger aldrig och har inga hemligheter för min fru. Oavsett vad jag gjort. Det var en absolut förutsättning för vårt förhållande. Om hon skulle ljuga för mig, är det slut. Jag kan inte acceptera det. Ett förhållande byggt på lögn, kan inte fungera. Oavsett vem som ljuger om vad.

[stgrhe]

@Nong wrote:

Aner, det finns hopp! Jag ljuger aldrig och har inga hemligheter för min fru. Oavsett vad jag gjort. Det var en absolut förutsättning för vårt förhållande. Om hon skulle ljuga för mig, är det slut. Jag kan inte acceptera det. Ett förhållande byggt på lögn, kan inte fungera. Oavsett vem som ljuger om vad.

Jag håller med dig fullständingt.

Göran

[Aner]

@Nong wrote:

Aner, det finns hopp! Jag ljuger aldrig och har inga hemligheter för min fru. Oavsett vad jag gjort. Det var en absolut förutsättning för vårt förhållande. Om hon skulle ljuga för mig, är det slut. Jag kan inte acceptera det. Ett förhållande byggt på lögn, kan inte fungera. Oavsett vem som ljuger om vad.

Låter bra det finns hopp Nong!! Givetvis går jag inte runt å tycker 100 procent av thaikvinnorna är lögnaktiga ljugande psykopater som skulle sälja sin man för 100 bath om hon fick chansen?
Men tyvärr så hör man ju dag efter dag nya sjuka historier,å tyvärr tror jag det sätter sig i huvudet på många män/killar så träffar man liks en (bra) tjej så är man för misstänksam för att släppa henne för nära sig?
Men riktigt roligt höra sånna här berättelser som verkar ha gått bra 🙂

[Author]

Posts