Isaan Road Trip #2: Farangen går in gratis

[Herr Chang]

Efter att ha tittat på amuletterna kör vi längs floden. Inte mycket vatten just nu, men muren längs kanten ska enligt uppgift vara nödvändig när vattenståndet stiger.

Vi kommer till ett tempel där fru och son Chang utför de vanliga ceremonierna. HC funderar på om han ska delta, men väljer att fotografera istället.

Speciellt dessa grishuvuden är intressanta. Fru Chang berättar att det är folk som först gått till templet och bett om något, som senare inträffat enligt önskemål, visar sin uppskattning genom att ge ett grishuvud till templet.

Lite guld fästs på statyn.

På väg tillbaka från templet denna bild på de målningar man gjort på muren som skyddar vid högt vattenstånd. Inga konstverk direkt, men bra mycket trevligare än klotter.

Nu lämnar vi Sukhothai med trippmätare på 404 km och kör mot Phitsanulok. Efter 20 minuter är det dock dags att stanna för mat. Nu är det dags att plocka fram kartan som inhandlats vid senaste tankningen. HC är rätt frustrerad över att inte kunna hitta Sukhothai på kartan. Han vet ju ungefär var det ligger, men det verkar omöjligt. Till slut hittar Khun Go och vi vet nu hur vi ska köra efter Phitsanulok.

I Phitsanulok blir det ännu ett tempelbesök. HC blir lite besviken när han ser att det är inträdesavgift för faranger, men beskedlig som han är går han till kassan för att betala. 40 baht är förvisso en struntsumma, men det är ju principen…

Den vänliga damen meddelar dock till HC’s förtjusning att han slipper inträde idag. Fru och son Chang utför åter de vanliga ceremonierna. HC är mer intresserad av den tjuvstart av Songkran han tycker sig se. Det är ju bara 10 april, men här man börjat hälla vatten på statyerna. Eller man kanske gör det året runt?

Det finns ett bord med en massa små hinkar med vatten och liten skål. Alla får ta en gratis, även om en donation uppskattas. HC lägger tio baht och gör ett försök. Trevlig sätt att påbörja årets vattenhällande! Och det är inget fel på kameran, man hade spänt upp ett grönt finmaskigt nät över denna plats, därav lite konstiga färger.

Vid templet säljs det lotter, och damen där försöker sälja på HC ett specialpaket. Endast THB 1200 för tolv lotter med samma nummer! Du kan vinna tolv gånger så mycket! Nja, så lyckosam känner sig inte HC, så han avböjer.

Nu vidare mot Phetchabun, och Khun Go tar sig lite friheter längs vägen. HC flämtar till när Khun Go ogenerat kör mot rött i en visserligen helt öde korsning. Khun Go säger med ett leende “jag såg rödljuset, men jag såg ingen polis…”

Nu börjar vi bli hungriga igen, så vi stannar vid en mycket vackert belägen rastplats. Höga berg och djupa dalar! Det enda som stör är en kraftledning som går rakt genom dalen.

Trevlig matplats finns det också.

Hundar är förstås OK, men HC föredrar katter. Hundarna är väl i klar majoritet i Thailand, men det finns ju en del katter också. Speciellt på restauranger verkar det som.

Vi kommer till Phetchabun, och där besöker vi ett monument över stadens grundare Pho Khun Pha Muang. Detta skedde tydligen någon gång på 1200-talet.

Fru och son Chang visar sin respekt för statyn. Eller vad dom nu gör.

Pho Khun Pha Muang sägs ha varit mycket förtjust i tuppfäktning. En tuppfigur är därför en mycket populär gåva att ställa vid monumentets fot.

Så åker vi mot Chum Phae och Khon Kaen. Vi ligger före tidsplanen, och det kan väl vara bra tänker HC. Man vet ju aldrig vad som kan hända… Längs vägen stannar vi för lite frukt. Här står man och hackar frenetisk på en speciell fruktsort som HC ej sett förr. Fru Chang vill ha, men blir missnöjd då hon anser frukten skördats för tidigt. Den är sur!

Sen är det sträckkörning till Khon Kaen. Vi checkar in på Sawasdee Hotel, två rum för THB 450 styck. Fru Chang ska träffa sin morbror som bor i Khon Kaen, och som hon inte sett på minst tjugo år. Fast dom har ju pratat en del på telefon förstås. Han kommer till hotellet, och vi går ut för att äta. Sedan vill vi spela biljard, men det visar sig inte vara så lätt att hitta. Visst finns det barer och bardamer, men till skillnad mot till exempel Chiang Mai mycket dåligt med biljardbord.

Morbrorn borde ju veta, men han verkar lite förvirrad. Till slut hittar vi ett ställe med ett separat biljardrum.

Man serverar förstås dryck, tyvärr ej Beer Chang. HC får nöja sig med alldeles för mycket av Beer Leo. Dock mycket bättre än en viss annan sort 😉

På morgonen efter vill fru Chang gå till skönhetssalong och tvätta håret. HC stannar på hotellet och surfar lite på deras internet. Fru Chang kommer tillbaka en timme senare helt förtvivlad. Det finns inga skönhetssalonger! Jamen, tvätta håret själv då tycker HC. Jag har ju inget schampo gnäller fru Chang. Håhåjaja. Men det är ju lite suspekt om det verkligen inte finns. Alla som skickat pengar för att damen ska öppna beauty shop i Khon Kaen räcker upp en hand 😉

Det tar en timme att komma ut ur Khon Kaen pga kraftiga trafikstockningar. HC blir lite oroad, är detta den 11 april bara början på den hemska trafiken kring Songkran?

Nej, det visar sig att detta är ett undantag. För det mesta flyter trafiken fint större delen av hela resan. Vi är som sagt före tidsschemat, och nu blir det lite gräl om hur denna tid ska disponeras.

Fortsättning följer.

Herr Chang har talat.

[Author]

Posts