Isaan Road Trip #4: Faranger har väl bara två ögon?

[Herr Chang]

Det visar sig att just denna kväll arrangeras det en Muay Thai gala i byn. Händer väl bara en gång om året, så det var ju bra att vi kom en dag för tidigt då.

Galan finns på gångavstånd, så det är bara att traska dit cirka 21.00. Inträdet är THB 100, och man håller på till efter midnatt. Det är mest yngre pojkar som boxas, men även en och annan match mellan vuxna.

Inte för att HC är någon expert, men han kan ju se att det är amatörer som boxas på riktigt. Ingen fejkad uppvisning som i turistfällorna. En del boxare är riktigt medtagna efter matchen.

Det är fristående matcher, och vinnaren får THB 10000 eller 5000 beroende på ålder och boxarnas tidigare meriter. Denna gala turnerar runt om i provinsen, likt en cirkus med allt som behövs.

Lite tunt med bilder från detta, och HC skyller på fru Chang som hade kameran. HC videofilmade, och en bit av det kan ni se här:

http://www.youtube.com/watch?v=5HqKOFVK1D8″ onclick=”window.open(this.href);return false;

Matchen på videon är ju inte så våldsam. I en annan match blev en nioåring knockad på riktigt, men då hade HC inte videon igång. Kanske lika bra det, för det var ingen trevlig syn.

Nästa dag åker vi till Pha Taem National Park som HC ej besökt tidigare. På vägen stoppas vi av en samling damer som vill talka in oss och få lite pengar till templet.

Vi blir även hejdade av en grupp äldre damer som också vill ha pengar.

När vi kommer till nationalparken visar det sig att det kostar THB 20 för barn, THB 40 för vuxna och THB 200 för faranger. Fru Chang blir lite sur och frågar vakten: Varför kostar det mer för faranger? Dom har väl bara två ögon precis som vi?

Vakten är inte road.

Det bjuds på underhållning med lokal musik och sittplats i skugga.

Den här pipan är svärfar Changs specialitet, men han orkar tyvärr inte spela så mycket nuförtiden. Det är ganska ansträngande för lungorna.

Borta vid bergets kant väntar en fin utsikt.

Fru Chang är mycket orolig för att HC ska gå för nära kanten då det inte finns några räcken.

En thailändsk familj vill att HC ska ta en bild på dom med deras kamera, och det gör han så gärna. I gengäld insisterar dom på att ta en bild på oss.

Här ska ju finnas grottor med mycket gamla målningar. Vi går en bit nerför trapporna, men HC ser att det är en bra bit ner, och då han livligt kan föreställa sig ansträngningen det blir att gå upp igen avstår latmasken. Det bör tilläggas att det är minst 40 grader varmt. Dom andra avstår också tacksamt…

Som ni kanske såg hänger det banderoller med handavtryck längs stigen ner. HC passar åtminstone på att lämna sina avtryck.

På väg från parken märker vi att Songkranfirandet kommit igång. Bäst att se till rutorna är stängda ordentligt!

Vi åker och äter vid en plats dom kallar Two Color River. Två färger? Tja med lite fantasi kan man kanske tycka att vattnet med krusningar på ytan har annan färg än resten. Bara HC’s teori.

Lite shopping ska det väl vara också tycker fru Chang. HC får en ny skjorta, så han har inga invändningar.

Ett besök på marknaden innan vi återvänder till byn.

Hemma i byn blir det middag, och sen lite drickande. Fru Chang chockerar HC genom att hälla Sprite i sin Beer Chang. Vad är detta för påhitt? Fem delar öl och en del Sprite. Jaså? HC klarar endast av provsmaka några droppar av detta söta slisk.

Barnen demonstrerar för HC hur dom kan böja fingrarna bakåt.

Khun Go får massage av barnen.

Och så var det väl dags att gå och lägga sig. Det händer just inget mer denna dag.

Fortsättning följer.

Herr Chang har talat.

[Author]

Posts