Jugge & Sisi

[thaifarang]

Efter att ha läst många av de historier som folk har delat med sig av här, så har då turen kommit till mig att dela med mig av min story. Jag vill börja med att säga det varit oerhört inspirerande att ha fått ta del av er andras äventyr och jag hoppas att jag nu med denna story kan ge lite tillbaka.

För att börja från början måste vi vrida tillbaka klockan nästan 8 år. Året är 2001 och jag och min dåvarande flickvän har precis kommit hem efter en kortare semester i Bulgarien. Vid denna tidpunkt hade jag enbart rest till destinationer i Europa (med undantag för en resa med mina föräldrar till Sri Lanka 1980) och började känna mig allmänt less på Sydeuropa med efterhängsna försäljare och restauranger med trista bild menyer, så när flickvännen föreslog att vi nästa år skulle satsa på en mer exotisk destination var jag givetvis med på noterna. Eftersom detta var på senhösten 2001, strax efter att 9/11 attackerna med vikande intresse för flygresor som följd, dröjde det inte länge förens resebolagen började försöka överträffa varandra med erbjudanden om billiga resor.

En dag kom min flickvän hem från jobbet med en tidning i handen och sa med upphetsad röst
-titta på denna annons, man kan boka en charterresa för två personer till valfri destination och man betalar endast för en!!! Något skeptiskt tittade jag på annonsen hon pekat på och fann lite förvånat att det faktiskt stämde. Eftersom vi båda var överens om att detta erbjudande var för bra för att tacka nej till, steg vi nästa morgon upp tidigt för att snabbt kunna lägga beslag på ett par biljetter. Kvällen innan hade vi kommit överens om att Brasilien var ett resemål som vi båda kunde tänka oss. Det visade sig att vi inte var de enda som nappat på detta erbjudande och det dröjde säkert över en timme innan vi äntligen lyckades komma fram i telefonkön. Då var naturligtvis redan biljetterna till Brasilien slut.
– Det finns plåtar kvar till Phuket i Thailand, väste min flickvän till mig samtidigt som hon pratade med
försäljaren på andra sidan luren. Vid den tidpunkten viste jag inte mer om Thailand än vad jag läst om i tidningarna. Var det inte dit alla fula gubbar brukade åka, tänkte jag. – Okay, vi slår väl till på Thailand hörde jag mig själv säga till min flickvän, samtidigt som jag inte alls kände mig säker på att jag skulle trivas i detta ”sexparadis”.

Vi åkte ca 6 månader senare till det land som jag sedan kom till att bli så förälskad i.
Tiden gick fruktansvärt fort och när det var dags att återvända till Sverige, så kände jag för första gången under en utlandsresa en stor ångest över att behöva åka hem. Detta hade aldrig inträffat tidigare, hur bra jag än haft det på semestern var det alltid lite skönt att komma hem. På planet hem tänkte jag på en holländare som frågat oss om det var första gången vi var i Thailand. När vi svarade ja, hur viste du det?, så sa han att de turister man möter här nere antingen är här för första gången eller tionde. Har man väl varit här en gång så kommer man tillbaka, sa han. När vi kom hem började jag genast fundera på hur vi snabbast möjligast skulle kunna komma tillbaka till detta leende land. Min flickvän delade min entusiast och det dröjde inte många dagar förens vi bokat vår andra resa till Phuket. Vi fortsatte sedan resa till Thailand 2 ggr/år – 2 veckor på hösten och 3 veckor på våren brukade det bli och alltid till Kata Beach i Phuket med några dagars shopping i Bangkok som avslutning.

Den sista resan till Thailand med min dåvarande flickvän gjorde jag på våren 2006. Vid just denna resa hade jag övertalat en god vän att följa med oss och eftersom jag vet att han inte är någon direkt strandmänniska, beslöt vi oss för att dela upp resmålen och inte bara stanna på samma ställe som vi gjort tidigare. Vi kom dock överens om att vi skulle börja resan nere i Phuket för att kunna hälsa på alla vänner som vi lärt känna under alla de gånger vi varit där tidigare. Vi anlände till Phuket samma dag som Songkran startade och hade en riktigt rolig tid där. Jag kunde även se att min kompis blivit rejält biten av Thailand han också. Sedan tog vi flyget till Bangkok och fortsatte därifrån med tåg till Hua hin. Hua hin var väl kanske i sömnigaste laget för vår smak, men jag hade i alla fall läst att det skulle finnas en rockpub med livemusik i stan. Vi begav oss iväg för att hitta detta mytomspunna ställe och efter att ha frågat ett dussintal taxichaufförer, som alla bara skakat på huvudena, fick vi äntligen napp av en tuk-tuk förare. – Lock, lock sa han leende och gestikulerade ett gitarriff i luften och tog oss sedan med till detta ställe som sedan visade sig vara riktigt bra. Efter Hua hin fortsatte vi sedan ner till Kanchanaburi och det var ungefär vid den tidpunkten som min nyfikenhet att upptäcka övriga Thailand väcktes. Kanchanaburi var så olikt de platser i Thailand jag tidigare besökt och vistelsen där gav mersmak.

När vi väl återvänt till Sverige började jag söka efter all information jag kunde hitta om Thailand. Jag köpte böcker, läste forum och tittade på alla program jag kunde komma över som handlade om Thailand. Ju mer information jag hittade, desto starkare växte mitt intresse. Senare samma år tog det slut med min dåvarande flickvän. Det var väl kanske ingenting som kom som en jättestor överraskning för någon av oss, utan vi hade nog börjat glida ifrån varandra under en längre tid. Jag hörde efter med kompisen som varit med på senaste resan om han kunde tänka sig att åka ner till Thailand igen. Det visade sig att han redan planerat in en 10 veckors resa till Sydostasien, vilket tyvärr var alldeles för lång tid för mig att vara borta p.g.a. jobbet. Jag kände att jag bara måste ner till Thailand igen, men samtidigt var jag nog lite för feg för att våga åka ner själv. Jag blev medlem på en thailändsk dateingsite och tänkte att jag kanske kunde hitta någon där som kanske kunde ge mig lite råd på platser i Thailand jag borde besöka och kanske till och med göra mig sällskap under min nästa resa. Gensvaret från datingsiten var enormt och efter bara någon vecka var det säkert ett 50-tal thailändska kvinnor som gärna ville att jag skulle komma och besöka dem nästa gång jag kom ner. Eftersom jag nyligen separerat från min flickvän, kände jag inte någon större lust för att kasta mig in i ett nytt förhållande, så jag var ganska avvaktande och tackade vänligt men bestämt nig till alla erbjudanden jag fick om giftermål och dyl. Efter att ha förklarat att jag enbart var intresserad av att lära mig mer om landet och dess kultur, tappade de flesta av kvinnorna intresset för mig, men det var ändå ett 10-tal av dessa tjejer som ville fortsätta hålla kontakten som vänner och de flesta av dessa tjejer har jag än idag kontakt med. Precis innan jag tänkte avsluta mitt medlemskap på datingsiten, damp det ner ett nytt meddelande i inkorgen. – Hello Jorgen, I am Sisi, började jag läsa… Forsättning följer.

[Enis]

Välkommen Jugge

och tack för du delar med dig…

Forsättnigen väntar jag på iallafall

/Enis ….. som aldrig orkar skriva så mycket text….tur att jag fotograferar

[Nille]

Jobbar du på filmbolag eller 🙂 Där brukar reklamen annars komma…

Ser fram mot mer!

Enis, det var länge sedan du delade bilder med oss? En bild kan ju säga mer än 1000 ord…

[yemisi]

Hej!!
Vad kul att läsa,nu längtar jag efter fortsättningen.
Dröj inte för länge.
Ha det :sunny: -igt.
/Yemisi

[Myran]

Man kan aldrig få nog av story´s.
Bring it on!

[thaifarang]

Då kör vi lite till.
– Hello Jorgen, I am Sisi, började jag läsa från meddelandet som dök upp på datorskärmen.
Sisi visade sig vara en tjej på drygt 30 år som då jobbade i Bangkok som grafisk designer på ett motormagasin. Hon kom ursprungligen från Nakhon Sawan, men hade flyttat till Bangkok för högskolestudier och sedan blivit erbjuden jobb där. Hon skrev också att hon troligtvis skulle åka över till Koh Chang senare under året för att hjälpa hennes väninna som hade en restaurang där. Hennes mail väckte min nyfikenhet och jag kände att jag vill veta mer om denna tjej. Vi började chatta med varandra och det dröjde inte länge förens vi kommunicerade flera timmar med varandra dagligen.
Vi trivdes bägge två med varandras sällskap och det visade sig att vi delade ungefär samma åsikter och tankar.
Två månader efter att jag fick hennes först mail, hade jag bokat en ny resa till Thailand. Jag kände att jag bara måste träffa den fantastiska tjej ”in real life”. Nu hade jag inte speciellt mycket semester kvar, men jag hade även lite komptid att ta ut, så jag lyckades i fall få ihop till två veckors ledighet. Jag bokade resan i september 2006 och fick tag på en biljett med avgång ca 4 veckor senare. Medan vi väntade på att jag skulle åka så planerade vi vår stundande tid tillsammans. Vad skulle vi åka? Skulle vi boka hotell i förväg eller på plats? Hur mycket pengar behövde vi, o.s.v. Varken hon eller jag hade varit på Koh Lanta tidigare, så det var ett av de resmål vi spikade.

Så kom då dagen det var dags att åka. Tror inte jag sov mycket natten innan, men jag lyckades i alla fall stapla mig ut till Arlanda. Sedan blev det den allt för dyra men traditionsenliga biran i flygplats baren. Det kände lite märkligt att sitta där helt själv med sin öl utan att ha någon att prata med.
Det blev dags för boarding och jag klev på planet och letade upp min plats. Jag hamnade bredvid en thailändska som jag började småprata lite med och tiden till landning gick rätt så fort. Medan jag väntade på väskan vid bagagebandet ringde telefonen. – You landed yet teerak, undrade hon. – Yes, I’m just waiting for my luggage, svarade jag. Väskan kom och jag tog mig igenom passkontrollen och ut i den heta Bangkoksluften. Och där stod hon. Tjejen som jag aldrig förut träffat, men ändå visste så mycket om. Efter inledande artighetsfraser och en hastig kram, tog vi en taxi till hennes lägenhet i Bangkok för att hämta hennes resväska. Denna lägenhet delade hon med två tjejkompisar och efter att ha hälsat på dem, begav vi oss till ett hotell i Chinatown där vi skulle stanna en natt innan vi begav oss vidare.

Dagen efter tog vi oss till khao san road där en av hennes vänner jobbade på en resebyrå. Vi fixade biljetter till Koh Lanta och skulle ta oss dit med en buss som skulle avgå från khao san samma kväll. – Hur lång tid tar resan dit, frågade jag hennes väninna som hjälpt oss med biljetterna. – Not more then 10 hours, svarade hon. Det var då jag lärde mig att om man frågar en thailändare om hur lång tid en viss sak ska ta, får man oftast räkna med minst det dubbla. Jag tror det tog nästan ett dygn innan vi kom fram till Koh Lanta och det var nog en av de jobbigaste resorna jag varit med om. Chauffören körde genom natten som om vi vore med i ett formel 1 lopp, filmen de spelade upp på tv skärmen hakade upp sig (troligtvis p.g.a. att bussen krängde och skakade Så mycket) och benutrymmet var obefintligt. Efter att ha kört hela natten stannade bussen sedan till slut i Surathani där vi tydligen måste byta buss. När vi klev av bussen i Surathani sa någon plötsligt – my fucking money is gone. De visade sig vara några amerikanska backpackers som blivit av med både pengar, pass och kameror under bussresan. De började anklaga personalen på bussen och ett tag var situationen riktigt hotfull. Efter ett tag så kom dock polisen dit och killarna som blivit rånade följde med i polisbilen. Efter ett par timmars väntan i surathani kom bussen vi skulle fortsätta med och fram mot eftermiddagen var vi så äntligen framme vid det hotell vi skulle bo på.

Nästa dag så kom Sisis vän Tipp ner till ön tillsammans med sin engelska pojkvän, Roger. Tipp var den vän som Sisi senare skulle jobba tillsammans med på Koh Chang.
Nu vet jag inte hur Koh Lanta är under högsäsongen, men då vi var där under oktober månad var det väldigt lugnt. För min del var det inga problem eftersom jag inte åkt till Thailand för att festa, jag var ju nyförälskad :sunny: Roger tröttnade dock snabbt på bristen av uteliv, så han och Tipp beslöt sig för att åka över till Ao Nang redan dagen därpå. Jag och Sisi hade redan betalat hotellet för ytterligare två nätter, så vi bestämde oss för att möta upp Tipp och Roger i Ao Nang senare. De återstående två dagarna på Koh Lanta flög iväg snabbt och snart var vi i Ao Nang där vi återigen mötte upp Tipp och Roger. Roger var på betydligt bättre humör nu och satt och läppjade på en Jack & Coke när vi mötte upp dem senare på kvällen. Vi hade ett par trevliga kvällar i Ao Nang innan det blev dags att åka tillbaka till Bangkok. Tack och lov så hade vi bokat flygbiljetter tillbaka, så vi hade en betydligt mer angenäm resa denna gång.

Tanken var att vi skulle avsluta vår semester tillsammans på Koh Chang och sedan skulle Sisi stanna kvar där för att jobba tillsammans med Tipp, men innan vi kunde ge oss iväg så skulle vi hämta upp lite möbler och annat som Sisi skulle ta med sig till Koh Chang. Vi åkte förbi hennes lägenhet i Bangkok och började sedan kånka in de saker som skulle med, i den minibuss vi hyrt. Sedan begav vi oss mot Koh Chang. På eftermiddagen kom vi fram till den lägenhet i Khlong Prao Beach som Sisi skulle hyra under den tiden hon jobbade i Koh Chang. Det var verkligen stekhet denna dag och när jag fick reda på att hennes lägenhet låg på fjärde våningen och att det naturligtvis saknades hiss, började jag ana oråd. Tanken på att kånka upp alla möbler som vi tagit med oss från Bangkok, fyra våningar upp i 35 graders värme var inte direkt något som lockade. Det hela slutade med att vi mutade portvakten med ett par hundra bath och sedan bar han upp allting med en väldig fart.
Tiden på Koh Chang fördrev vi sedan med diverse utflykter på dagarna och sen åkte vi in till White Sand Beach på kvällarna för lite underhållning. Dagen då det var dags för mig att åka tillbaka var nog en av de tyngsta dagarna i mitt liv. Vi hade bara vara tillsammans i två veckor men ändå kändes det som vi känt varandra betydligt längre (vilket vi i och för sig gjort om man räknar in den tiden vi tillbringat med att kommunicera med varandra över Internet). Sisi var också väldigt ledsen men vi lovade varandra att vi skulle fortsätta hålla kontakten och på något sätt se till så att vi snart skulle vara tillsammans igen.
På planet hem till Sverige var det många tankar som malde. Hur skulle vi bära oss åt för att fortast möjligast kunna vara tillsammans igen. Hon som precis flyttat till Koh Chang för att hjälpa Tipp under den kommande högsäsongen och jag som bränt mina sista semesterdagar. Var det en hopplös situation som var dömd till att misslyckas eller gick det att hitta någon lösning…………

[yemisi]

Nämen.. sådär får du ju inte sluta,hur länge måste jag och alla andra vänta nu då??
En otälig :bounce: Yemisi

[thaifarang]

@yemisi wrote:

Nämen.. sådär får du ju inte sluta,hur länge måste jag och alla andra vänta nu då??
En otälig :bounce: Yemisi

Det komer en fortsättning, det lovar jag. När det blir beror på hur mycket jag har att göra på jobbet.
Tyvärr har jag redan bränt nästan all semester på senaste resan :scratch:

[jjonsson]

@Thaifarang wrote:

När det blir beror på hur mycket jag har att göra på jobbet.

Hur mycket finns det att göra på jobbet i Juli? :cyclopsani:

Ser fram emot nästa kapitel i storyn!

[Anonymous]

Jaaa! Är också så himla nyfiken! Mera! Mera! 🙂

[thaifarang]

Ledsen alla som har väntat. Jag lovar att jag inte glömt bort denna tråd. Det har varit fruktansvärt mycket att göra på jobbet sedan jag kom tillbaka från Thailand i slutet av Juni, men nu börjar mina kollegor komma tillbaka från sina semestrar så jag hoppas det ska börja lugna ner sig lite. Jag har börjat skriva på fortsättningen och lovar att ni inte ska behöva vänta särsklillt länge till.

[thaifarang]

Del 3.

Väl hemma i igen så började jag lusläsa alla thailändska forum jag kunde hitta efter råd på hur man skulle bära sig åt för att bjuda hit en thailändsk flickvän. Jag lärde mig snabbt allting som fanns att lära sig om besöksvisa och vilka dokument som krävdes för att älsklingen skulle få komma hit. Vi hade fram tills dess bara pratat lite försiktig om möjligheterna för henne att komma hit. Största problemet var att hon lovat sin vän Tipp att hjälpa henne med restaurangen under den kommande högsäsongen och dessutom hade hon redan fixat boende och en massa annat praktiskt. Hon tog vid ett tillfälle upp saken med Tipp men hon svara bara – mai pen rai, klart du ska åka om du vill det, extra personal går alltid att ordna. Nu när de största problemen var avklarade började vi planera hur vi skulle gå vidare. Vi fyllde tillsammans i ansökan om besöksvisa som hon senare lämnade till svenska ambassaden i Bangkok. Vi planerade för att hon skulle åka den 22:a december, lagom för att vi skulle kunna fira jul ihop. Jag skickade även över pengar till flygbiljetten och det var kanske tur att man inte innan läst alla varningshistorier om blåögda faranger som blivit blåsta när de skickar pengar till flygbiljetter. Då vet i tusan om man vågat skickat några pengar och historien kanske redan hade tagit slut där. Nu gick det hur som helst bra och det var nog mest hon som var orolig att behöva ansvara för en, enligt henne, sådan stor summa pengar.

Så kom då äntligen det magiska datumet då min teerak skulle komma. Det var en kall fredagsmorgon och jag såg till att ta med mig lite extra kläder i bilen för säkerhetsskull. Från +30 till -10 är ju ändå en ganska stor omställning. När jag satt i bilen på väg ut mot Arlanda var det många tankar som for runt. Vad skulle hon tycka om det svenska klimatet? Hur skulle hon klara sig på dagarna medans jag jobbade och skulle hennes hemlängtan bli allför stor? Dessa lite olustiga tankar dröjde sig kvar medans jag stod på flygplatsen och väntade på att hon skulle passera genom tullen. När jag äntligen fick syn på henne, försvann alla de tvivel jag tidigare känt och istället kändes allting bara så rätt. – The air feels very fresh, darling, konstaterade hon medans vi gick mot bilen och jag tänkte att i jämförelse med Bangkoks luften måste Stockholm vara rena miljöparadiset. – Did you sleep anything on the plane, honey? Frågade jag eftersom jag själv brukar ha problem med att sova på flyget. – Sure teerak, I am thai and thai people can sleep anywhere and anytime svarade hon och skrattade.

På vägen hem från flygplatsen njöt jag hennes närvaro och tyckte det var roligt att hon var så nyfiken på allting hon såg. När vi väl kommit hem och hon fått i ordning på sitt bagage åkte vi iväg för att handla mat och lite andra saker inför julen. På julafton var hon lika ivrig som ett barn på att få öppna sina julklappar och jag förstod att detta var någonting helt nytt för henne. Eftersom jag visste hur mycket maten betyder för en thailändare, var detta något jag funderat på en hel del innan hon kom. Jag hade i alla fall varit lite förutseende och inhandlat en riskokare strax innan hon kom och även kollat upp var de närmaste asiatiska livsmedelsbutikerna fanns. Nu visade sig dock att hon var mer nyfiken på farang mat, så den första tiden var det jag som fick stå för all matlagning. Nu har jag aldrig varit någon mästare på matlagning, men hon åt i alla fall av allting jag lagade från blodpudding till flygande Jakob. Efter ett par veckor var dock min korta karriär som kock slut och jag fick sedan snällt hålla mig borta från köket om det inte var för att hjälpa till med disken 🙂

Veckorna efter julhelgen, var nog den tid som var jobbigast för henne. Jag hade börjat jobba igen och hon hade inte lärt känna några vänner än. Jag förstod att det måste kännas fruktansvärt ensamt att sitta i lägenheten och bara vänta på att jag skulle komma hem från jobbet. Det var även under denna tid som hennes hemlängtan var som störst. Jag försökte stötta henne så gott jag kunde genom att komma med förslag på aktiviteter hon kunde sysselsätta sig med medans jag var på jobbet. Jag hittade ett forum på nätet där majoriteten av medlemmarna var thai som nyligen bosatt sig i Sverige och genom detta forum fick hon senare många nya vänner. Efter en tid började den värsta hemlängtan att släppa och hon började trivas allt bättre med tillvaron. När det 3 månaderna hon hade på sitt besöksvisum började närma sig sitt slut, så bestämde vi oss för att förlänga hennes visum så att hon kunde stanna 3 månader till. Själva förlängningsansökan blev snabbt beviljad och eftersom hon köpt en öppen biljett var det heller inga problem att boka om denna biljett. Nu skulle hon i alla fall få stanna tills början av juni och kanske få uppleva början av den svenska sommaren i alla fall. Även jag lyckades boka en biljett med samma flyg som hon skulle åka tillbaks med och vetskapen om att slippa behöva vinka av henne vid Arlanda kändes bra. Det kändes på något sätt som det skulle gå lättare att ta farväl i Bangkok. Det låter märkligt, men så var det i alla fall. Vi hade även börjat prata om att ansöka om UT för henne då hon återvände till Thailand, och då passade det bra att jag kunde följa med. Bara ett par dagar innan det var dags för oss att flyga till Thailand, bokade jag ytterligare en biljett till Bangkok. Denna gång med avresa i slutet av september. Då jag hade läst om hur lång tid det kunde ta innan en UT ansökan blev behandlad – ibland upp till ett helt år – tänkte jag att jag åtminstone skulle besöka henne medans vi väntade. När vi sedan satt på planet till Bangkok pratade vi en hel del om vad vi hade framför oss och vi visste båda två att det skulle kunna bli en lång och tuff väntan innan hon kunde återvända till Sverige. Hursomhelst så var vi nu på väg till Thailand igen och nu skulle jag för första gången introduceras för hennes mamma vilket jag både såg fram emot och samtidigt bävade inför. Vad skulle hon tycka om mig? – Farangen som stulit hennes enda dotter………..

[Herr Chang]

Hej thaifarang,

Härlig berättelse! Det är förstås spännande att få träffa föräldrarna, ser fram mot fortsättningen…

Herr Chang har talat.

[Enis]

Mycket trevlig läsning

[yemisi]

:cyclopsani: Äntligen kom du tillbaks,har längtat efter att få läsa fortsättningen.
Välkommen tillbaks.Hi,Hi 🙂

[Premium]

Känner igen mycket i din story…
…vill höra hur det går…hoppas allt blir kanon :cheers:

[Author]

Posts