Krångel vid en gränspassage Sihanoukville mot Koh Chang

[adonis]

Hej.
Min dotter är ute och reser med en väninna. Hon skrev om vissa besvärligheter vid gränspassagen från Sihanoukville och mot Koh Chang i Thailand. Jag vill delge hennes erfarenheter från den gränsstationen. Jag kopierar några avsnitt från hennes resebrev. Det kanske kan vara på sin plats att förvarna om denna krångliga övergång mella Kambodja och Thailand.
Hans

“Igår morse lämnade vi vår paradisstrand Otres i Sihanoukville och åkte norrut mot Thailand. Vi hade köpt bussbiljett fran Sihanoukville ända fram till ön Koh Chang. Färjan du varnade för (pappa) går inte längre utan är tagen ur trafik, så vi har som sagt åkt landvägen.

(Min kommentar: En kompis till mig varnade för en färja från Sihanoukville till Koh Chang, där turister rånades på sina pass sedan något år tillbaka. De måste sedan betala för att få tillbaka sina pass.)

Bussen gick klockan 08 och efter ett par stopp på vägen var vi äntligen framme vid gränsövergången ungefär kl. 13.45. Där började cirkusen… Som en flock kor blev vi manade att följa efter olika gubbar fram mot kuren. Då vi flög in i Kambodja fyllde vi i ett kort som stämplades och häftades in i våra pass, detta kort skulle nu stämplas och lämnas tillbaks som bevis på att vi lämnat landet. En man visade oss in i ett tält med en banderoll där det stod “Karantän” och jag tyckte det verkade lurigt, höll ett vakande öga pa mitt pass så klart. Mannen skrev något på kortet och sen skulle det då stämplas. Som jag misstänkte visade det sig snart att han erbjöd oss att stämpla kortet mot en avgift, så att vi skulle slippa stå i kö. Jomenvisst, jag betalar gärna extra pengar för att han ska göra sitt jobb – INTE!!! Vi ställde oss så klart i kön, det sura var bara att under tiden han lurat in oss i tältet så var kön på typ 60-70 personer nu i stället för kanske 7-8 som stod där när vi först kom fram. Efter ca. 45 minuter kom vi fram till luckan och fick vår stämpel (gratis) och så gick vi förbi bommen och in i Thailand.

Väl där fick vi vänta ganska länge på vidare transport. Solen gassade och det blev väldigt varmt och svettigt. En kille bytte våra bussbiljetter mot buss = färjebiljetter. Efter nästan en timma så kom det i alla fall äntligen en van som skulle köra oss vidare. Chauffören satte fart norrut och körde skitfort! Det var ganska otäckt faktiskt. Vanen var inte direkt ny och förutom att det är vänstertrafik här i Thailand så fanns det inga bälten. Efter 1,5 timmar blev vi avsläppta vid en bussterminal och där fick vi vänta på nästa transport – ett pickupflak. Nu åkte vi mot Koh Chang pier. Efter en halvtimme stannade vi på ett ställe där vi återigen skulle byta biljetterna, kanske mot enbart färjebiljetter denna gång? Vi fick vänta ungefär en kvart, sen ville tjejen lösa in biljetterna hon nyss skrivit ut till oss (haha) och vi fick kliva upp på ett nytt pickupflak igen. Efter några minuter såg vi havet och då började jag äntligen få lite hopp om att vi faktiskt började närma oss en färja. Färjan fanns mycket riktigt – puh! Överfarten tog en timme, sen klev vi iland på Koh Chang. Vid gränspassagen stötte vi på ett par svenskar….Mannen hade varit pa Koh Chang tidigare och han sa att de skulle till ett lugnt ställe…..Vi var inte framme här förrän vid 20-tiden igår, så hela resan tog oss 12 timmar i runda slängar. Vi var väldigt trötta, svettiga och smutsiga när vi kom fram (alla fordonen vi åkt med under dagen var ju inte särskilt rena om man säger så…).”

[Thaisambo]

Kambodjaner är inte särskilt populära i Thailand vad jag vet och problemen i det här fallet verkar vara relaterade till det här märkliga manipulerandet av färdbiljetter som skulle “bytas ut”. En färdbiljett är ingen voucher, det är ett avtal om en definierad transport med ett visst avtalat innehåll, men det går inte att på den här beskrivningen se vad som egentligen hänt.

Men med tanke på synpunkterna och att det ursprungliga reseavtalet tydligen “bytts ut” så blir ju intrycket att någon sorts blåsning ägt rum avseende den här transporten mellan Sihanoukville och Koh Chang och de ser inte ut att ha fått den ursprungligen utlovade transporten, som verkar ha “trollats bort” genom att “byta ut” biljetterna.

“Trolleriet” kan ha möjliggjorts genom fördröjningen som skedde vid gränspassagen, men utan avtalad färdplan och andra sakuppgifter går det inte att se vad som gått fel. Varningen man kan se är att framförallt inte vara så släpphänt med de färdbiljetter man faktiskt betalat för och att se till att ha ordentlig koll på detaljerna i reseavtalet så att man verkligen får den resa man betalat för.

Jag känner igen det här och har sett detta på några ställen, fattiga och desperata människor som gör nära nog vad som helst för att tjäna en hacka om de ser minsta möjlighet. De lever under absolut existensminimum, vilket innebär under nivån USD $1 per dag, som är den gräns man använder i statistiksammanhang – det är extrem fattigdom som ligger bakom. Man måste ha sett det själv för att förstå vad det är fråga om, det är svårt att föreställa sig det.

Sensmoralen får nog bli att man ska försöka undvika att hamna i sådana här okända labyrinter I onödan, det kan dessutom vara direkt farligt (rån och mord kan vara legio i sådana desperata miljöer). Ta hellre den förhållandevis lilla merkostnad det innebär att ta flyget istället – flygplatserna är som regel lugna och säkra inrättningar.

Och man tackar för varningen!

[pleyya]

Tack för varningen.
Ganska standard här. Som regel ska man undvika alla sorters biljetter köpta i turistområde. De pressar priserna och kastar in en massa folk i dåliga bussar med väldigt dålig organisation, många stopp och långa väntetider. Bäst att köpa på busstationer, tågstationer och liknande när det går.

Minibussarna som du skrev kör fort är livsfarliga i hela thailand. Jag åker aldrig det.

[flintstone]

Ja…
Första gången i Asien?
I sådant fall, välkommen i en annan verklighet :cheers: .
Hade inte dottern läst någon reseguide innan hon åkte? Alla dessa beskriver vad som händer på tex. gränsövergångar, speciellt de på gränsen till Kambodja. Där, som i hela Kambodja, står det horder med “hjälpsamma” entreprenörer, som bara väntar på blåögda turister. Har man inte varit med om detta förut, så kan det vara svårt att värja sig.
Jag, med mina söner, passerade samma gränsövergång förra året…
Man sätter på sig skygglapparna och framåt :bounce:
Att man sedan hade strul vid Koh Chang färjan med de biljetter (som man trorligen köpt i Kambodja) berodde nog mest på att man … just det, köpt dessa i Kambodja.
När det gäller vägtaransport i Thailand, så är songthaew, dvs. pickup-taxi det vanligaste transportsättet på korta distanser och det är billigt och lika säkert som all annan persontransport på Tajlands vägar.
Har man lite mera pengar eller har bråttom så tar man minibussarna, just för att de kommer fram lite snabbare än andra transportmedel. fast klart, det kan ju tänkas att dottern hamnade hos någon lokal förmåga, som trodde att han var Fitipaldis barnbarn.
Jag tror att det inte går någon nöd på din dotter, bara hon inser att hon lämnat det trygga :scratch:
Svedala bakom sig…
Ett litet tips till henne från en äldre farbror: Ta’t lungt, gör som de lokala gör och njut av livet!

[adonis]

Sawatdee krup. :salute:

Tack alla ni som kommenterat mitt inlägg och gett en del råd! Jag har själv bara varit i Thailand en enda gång och det var i november 2011. Jag tycker Thailandsforum är mycket intressant. Naturligtvis prenumererar jag på nyhetsbrevet. Både admin och många medlemmar skriver många matnyttiga inlägg tips och nyheter från “the smiling country” Thailand.

Min dotter brukar alltid klara sig bra. Hon är 42 år, en handlingskraftig tjej och hon är van att resa i världen bl.a. som fäktare i militära landslaget. Hon har varit i olika länder i Europa, Sicilien, Ungern, Brasilien m.m. Hon är socialt öppen och språkkunnig. Hon har nog fått det efter mig som är pappa till tjejen. 🙂 I Asien Både hon och väninnan har beställt alla resor och även logi hemifrån på nätet direkt på resp. flygbolags hemsida. Så dom är två handlingskraftiga brudar. Dom beställde flight Stockholm-Bangkok tor, Bangkok-Phnom Penh enkel, Phnom Penh-Siem Reap enkel, Siem Reap-Sihanoukville enkel, Bangkok-Krabi tor. För att vara säkra på att få ett boende på Koh Lanta beställde dom även logi hemifrån på nätet. Från Krabi flyger dom slutligen hem till Stockholm via Bangkok Suvarnabhumi. Hon nämnde att alla dessa flygresor kostade totalt ca. 9500: kronor vilket jag tycker är ett kanonpris. Jag och många andra får intressanta resebrev då och då från hennes upplevelser. :study:

Jag önskar er alla en God Jul och ett Gott Nytt År! :santa: :cheers:

[Ulrika]

Hej, det ar jag som ar dottern – som just nu befinner sig pa Koh Lanta.

Jag ville bara klargora nagra saker, eftersom nagon verkade missforsta…

Fardbiljetterna vi kopte (pa busstationen i Sihanoukville) gallde strackan Sihanoukville – Koh Chang och det var inte alls nagot “skumt” med dem som nagon tycktes tro. NB att det markliga bytandet av fardbiljetterna skedde forst da vi kommit in i THAILAND. Vi var heller inte pa nagot satt “slapphanta” med vara fardhandlingar. Vi betalade for att bli transporterade fran Sihanoukville till Koh Chang och detta skedde ocksa utan nagra som helst problem.

Sen att jag som forstagangsresenar i Asien inte var beredd pa att resan skulle ta sa lang tid och att man skulle fa byta fordon typ 5 ganger – i THAILAND (i Kambodja reste vi i en och samma buss hela vagen fram till granspassagen vid Koh Kong), det far jag val skylla pa att jag ar svenska och van vid battre vagar och kommunikationer helt enkelt.

Jag vet inte riktigt vad du Thaisambo, anser hade varit en “battre” fardplan mellan S’ville – Koh Lanta an denna allmant nyttjade buss + farja? Tipsa garna sa kanske nagon annan kan spara restid denna stracka!

Sa negativa ni verkar vara till Kambodja och kambodjaner! Min egen erfarenhet av mina tva veckor i Kambodja var mycket positiva. Manniskorna var fantastiskt vanliga, maten underbar och priserna var mycket lagre an har i Thailand. Som ALLTID da man ror sig som turist i “fattigare” (om ni ursaktar uttrycket) lander sa AR man och maste vara beredd pa att folk tror att man ar rik och vill snylta av en sa mycket pengar som mojligt. I detta avseende ar for ovrigt Rumanien det absolut varsta land jag upplevt detta i.

Kort sagt sunt fornuft galler och det anser jag mig ha. 🙂

Julhalsningar fran Koh Lanta!

[aaby]

@adonis wrote:

Hej.
Min dotter är ute och reser med en väninna. Hon skrev om vissa besvärligheter vid gränspassagen från Sihanoukville och mot Koh Chang i Thailand. Jag vill delge hennes erfarenheter från den gränsstationen. Jag kopierar några avsnitt från hennes resebrev. Det kanske kan vara på sin plats att förvarna om denna krångliga övergång mella Kambodja och Thailand.
Hans

“Igår morse lämnade vi vår paradisstrand Otres i Sihanoukville och åkte norrut mot Thailand. Vi hade köpt bussbiljett fran Sihanoukville ända fram till ön Koh Chang. Färjan du varnade för (pappa) går inte längre utan är tagen ur trafik, så vi har som sagt åkt landvägen.

(Min kommentar: En kompis till mig varnade för en färja från Sihanoukville till Koh Chang, där turister rånades på sina pass sedan något år tillbaka. De måste sedan betala för att få tillbaka sina pass.)

Bussen gick klockan 08 och efter ett par stopp på vägen var vi äntligen framme vid gränsövergången ungefär kl. 13.45. Där började cirkusen… Som en flock kor blev vi manade att följa efter olika gubbar fram mot kuren. Då vi flög in i Kambodja fyllde vi i ett kort som stämplades och häftades in i våra pass, detta kort skulle nu stämplas och lämnas tillbaks som bevis på att vi lämnat landet. En man visade oss in i ett tält med en banderoll där det stod “Karantän” och jag tyckte det verkade lurigt, höll ett vakande öga pa mitt pass så klart. Mannen skrev något på kortet och sen skulle det då stämplas. Som jag misstänkte visade det sig snart att han erbjöd oss att stämpla kortet mot en avgift, så att vi skulle slippa stå i kö. Jomenvisst, jag betalar gärna extra pengar för att han ska göra sitt jobb – INTE!!! Vi ställde oss så klart i kön, det sura var bara att under tiden han lurat in oss i tältet så var kön på typ 60-70 personer nu i stället för kanske 7-8 som stod där när vi först kom fram. Efter ca. 45 minuter kom vi fram till luckan och fick vår stämpel (gratis) och så gick vi förbi bommen och in i Thailand.

Väl där fick vi vänta ganska länge på vidare transport. Solen gassade och det blev väldigt varmt och svettigt. En kille bytte våra bussbiljetter mot buss = färjebiljetter. Efter nästan en timma så kom det i alla fall äntligen en van som skulle köra oss vidare. Chauffören satte fart norrut och körde skitfort! Det var ganska otäckt faktiskt. Vanen var inte direkt ny och förutom att det är vänstertrafik här i Thailand så fanns det inga bälten. Efter 1,5 timmar blev vi avsläppta vid en bussterminal och där fick vi vänta på nästa transport – ett pickupflak. Nu åkte vi mot Koh Chang pier. Efter en halvtimme stannade vi på ett ställe där vi återigen skulle byta biljetterna, kanske mot enbart färjebiljetter denna gång? Vi fick vänta ungefär en kvart, sen ville tjejen lösa in biljetterna hon nyss skrivit ut till oss (haha) och vi fick kliva upp på ett nytt pickupflak igen. Efter några minuter såg vi havet och då började jag äntligen få lite hopp om att vi faktiskt började närma oss en färja. Färjan fanns mycket riktigt – puh! Överfarten tog en timme, sen klev vi iland på Koh Chang. Vid gränspassagen stötte vi på ett par svenskar….Mannen hade varit pa Koh Chang tidigare och han sa att de skulle till ett lugnt ställe…..Vi var inte framme här förrän vid 20-tiden igår, så hela resan tog oss 12 timmar i runda slängar. Vi var väldigt trötta, svettiga och smutsiga när vi kom fram (alla fordonen vi åkt med under dagen var ju inte särskilt rena om man säger så…).”

Hejsan. Jeg har boet i Cambodja i tre et halvt år, og har passeret den omtalte grænseovergang måske 20 gange i den periode.

Din datter gjorde som så mange andre den første fejl, da de købte en gennemgående billet fra Sihanoukville til Koh Chang. det er for dyrt, og der går altid lort i det.

Grænseovergangen på begge siden, i Cambodja, og i Thailand, er åbne, alle kan i princippet blande sig ved lugerne, det sker næsten aldrig på thai siden, men konstant på Cambodja siden.

Nogle vesterlændinge, lader fyrene som hjælpe. De forlanger penge bagefter, og de gør det helt bevidst, enter med pengekravet.

Men backpackere, som din datter protesterer, men desværre bruger de ofte ikke ret meget tid på at forberede sig, du kan læse om de problemer på mange sites på Internettet.

Jeg har oplevet at personale som tager temperaturen, og vil have at man udfylder erklæringer om hvilke lande man har været i de sidste 8 dage, det personale kan finde på at forlange penge. Typisk 20 bath. Fyren som udfylder skemaet, vil så også have penge. Jeg nægter konsekvent, og udfylder altid mine egne papirer.

10 meter fra den thailandske immigration, venter der minibusser, som man tager til Trat. En person 120 bath. Fra Trat tager man en pick up, som kører en til færgen, man køber billet igen, det er så nemt som af klø sig et vist sted.

Samme når man kommer fra Thailand. Køb ikke billet til hele turen frem til Sihanoukville.

Men til grænsen, og der fra videre. Men vær dog opmærksom på, at der kan være problemer med at få transport ind til byen Koh Kong, 11 km.

Noget andet, immigrationen i Cambodja, ved Koh Kong, kan forlange thai bath i stedet for dollars for visa. Det sker så til en meget dårlig dollarkurs.

Jeg har selv arbejdstilladelse, så jeg køber ikke visa ved grænsen. Men man kan insistere på, at man ikke har bath, men dollars. Inden jeg fik arbejdstilladelse, gjorde jeg d e t, og det gik endda, men det tog lidt tid.

Cambodja er et fantastisk land, men det er sørgeligt, at grænseoergangen ved Koh Kong er så dårlig.

[Author]

Posts