- This topic has 19 replies, 8 voices, and was last updated 16 years, 9 months ago by
.
-
-
Jaha så har turen kommit för mig att även jag dela med mig av en liten story.
Problemet är att det hela är så extremt omfattande att det känns snudd på omöjligt att få med allt “viktigt”.
Men jag får väl göra ett försök.
Den handlar om hur jag och min bäste vän hittade ett helt nytt liv, och hur en av oss (i skrivande stund) hittade kärleken)
Och tycker du att såna här högtravande och sliskiga trådar är fjantiga så är det nog bäst om du slutar läsa nu.PROLOG
(ska försöka att hålla det kort)
Det hela började 2007 då jag för första gången reste till Thailand,då med mina föräldrar.
Hade tidigare bara varit i Grekland och Spanien.Det hände en hel del under resans gång, men för att göra den kort så var det en helt ny Myran som återvända hem till kalla Sverige efter 3 veckor.
Väl hemma så delgav jag min bäste vän…Patrick… om mina äventyr.
Han blev lika exalterad som jag, men på många nivåer så kunde han verkligen inte relatera till vad jag berättade, det brukar vara så med folk som aldrig har varit i Thailand.Under den senare hälften av 2007 så började min syster och hennes pojkvän tala om att dra till Thailand, eftersom dom hört allt positivt från mig och mina föräldrar.
“Jag kanske hänger på” kommenterade jag skämtsamt.
“Ja gör det!” tyckte Syrran.
Sagt och gjort.
Jag berättar detta för min bäste vän ( hädan efter refererad till som brorsan), och det hela slutar med att han också hänger på.Lite info om brorsan:
*Träningsnarkoman
*MVG i alla ämnen i gymnasiet (Natur)
*Läste vid detta tillfälle den svåraste ingenjörs-utbildningen på KTHLite info om mig:
*Hatar att träna (men har helt ok kropp…om jag får säga det själv…och det får jag…för det är jag som skriver…)
*Gjorde så lite som möjligt i skolan så länge jag fick betyg
*Spelar Tv-spel så fort jag har tidEtt ganska omaka par dvs, fast vi connectar helt sinnessjukt bra och har allt som oftast exakt samma åsikter och värderingar.
Vi åker iaf ner i feb 2008, först ett par dar i Bkk
och sedan ner till Samui, phangan och Tao.
Vi fick alla bäst intryck av Samui.
Phangan kändes bara “svettigt” med en massa snorungar med alldeles för hög alkoholhalt i blodet.
Tao var på tok för dött.De då 19-åriga ynglingarna fick också mycket uppmärksamhet från den kvinnliga befolkningen, dom var dock väl medvetna om att de flesta var kvinnor i…”yrkeslivet”…
Både delar också åsikten att man ALDRIG KAN BETALA!Sidospår:
En sen kväll när vi var på väg hem till hotellet så blir vi vansinnigt sugna på massage,det är dock bara mindre legitima massage-ställen som är öppna vid den här tiden.
Så vi glider in på en av dom mindre legitima ställena och säger att vi bara vill ha normal massage.
Visst tycker tjejerna där och visar oss var vi ska ligga.
Vi strippar ner till kalsongerna, men brorsans tjej nöjer sig inte med det.
“Take of your underwear!”
“What? No!” svarar brorsan med darr på rösten
“TAKE IT OFF!” skriker någon som senare visar sig vara en överförfriskad Myran.Tillslut ligger vi iaf ner och får en någorlunda normal massage, min tjej har dock en tendens att gå lite för långt söder.
“You have girlfriend?” kuttrar hon i mitt öra.
“Hörrö ska vi vara bögar eller?” frågar jag min brorsa.
“Aa visst” svarar han och sträcker ut sin hand mot mig, jag greppar den och säger
“We are special friends you know”Dom verkar fatta och massagen fortskrider utan komplikationer.
Men rätt var det är så är det någon som smeker mig på högerarmen,men masösen sitter ju och masserar mina fötter.
“Whats your name huh?” frågar då den 15-18-åriga thailändska grabb som sitter och smeker min arm.
“Uhuuhörör Myran or yeah thats yeah Myran” svarar jag självsäkert, och tillägger
“Thats my friend over there!” och pekar på brorsan i ett förgäves försök att inkludera honom i min härliga situation.
“After massage you and me go…?” frågar han samtidigt som kalla kårar och forsar av svett springer ikapp längs min ryggrad.
“Oh nonononononononononono!” svarar jag bestämt med inte en uns av skräckblandad panik i rösten.
“Hörrö vad fan ska jag göra!?” väser jag till brorsan.
“Säg bara nej” svarar han lagom hjälpsamt.
Han har fullt upp att dekryptera en massa underliga ljud från andra sidan skynket…
Vi kom hur som helst därifrån mestadels oskadda.Slut på sidospår
Det blev iaf en hel del vilda utekvällar/nätter/morgnar och det gjordes en hel del nya bekantskaper.
För att göra ännu en lång historia kort, så var det två helt förändrade ynglingar som kom hem till Sverige.
Detta märktes kanske mest på brorsan som genast hoppade av sina studier på KTH och började jobba heltid för att kunna återvända till Thailand så snart som möjligt.
Jag själv fick mod nog att säga upp mig från mitt dåvarande arbete som jag hatade, och började leta nytt ist.Båda visste att vi var tvungna att återvända, nått annat existerade inte.
Vi visste bara inte när det skulle ske och under vilka omständigheter.
Det blev många sena nätter med varsin kaffekopp framför brosans köksbord, vi kunde sitta flera timmar i sträck och bara prata om alla helt osannolika händelser som inträffat.
Det gör vi dessutom fortfarande, flera gånger i veckan.Jag fick iaf till slut ett nytt jobb, och vågade mig efter ett tag till att fråga chefen hur det skulle funka om jag drog iväg en sisådär 10 veckor med början i Februari under 2009.
Min chefs svar var då “Vi ser till att det funkar”.
En mening som jag aldrig kommer att glömma, nu var det i princip spikat!
Vi bokade resa strax därefter, men bestämde oss för att inte boka hotell eller något annat.
Den här gången ville vi vara helt fria.Slut på Prolog
Nu till själva huvudstoryn, men den pallar jag nog inte skriva nu.
Mer humor utlovas i nästa episod 🙂 -
Så hade det äntligen blivit Feb 2009.
Efter månader av nattliga svettningar och nervösa sammanbrott så skulle vi äntligen ge oss iväg.
Med varsin liten ryggsäck, typ samma storlek som man brukade ha till skolan,gav vi oss iväg.
KLM till Amsterdam och därifrån med China Airlines.
Ingen lyx där inte men vi kom iaf ner.Lest we forget
Vi kom ner till Bangkok strax efter 7 på morgonen, tog en taxi till Khao san road, mest för att se vad alla snackar om.
Klämde en frukost på nått litet ställe och satt rent allmänt och var jävligt nöjda.Vi hade läst om ett hotell som skulle ligga nära MBK, så vi drog dit.
Efter nån timmes knatande så hittade vi iaf hotellet, som visade sig ligga lite över vår budget.
Så vi drog istället till Siam Paragon och satte oss vid en dator.
Hittade ett gäng hotell på Sukhumvit så vi drog dit.
De första hotellen vi kom till var fullbokade, alternativt såg vi jävligt muggiga ut i våra svettiga linnen och ryggsäckar.
Till slut kom vi till Swiss Park Hotel.
Rummet var lite dyrare än vad vi tänkt men vi det här laget var vi rejält trötta efter att ha knatat runt stan i flera timmar.
Rummet var helt ok och utsikten var riktigt cool.
Så vi installerade oss och tog sedan en taxi till nån slags nattmarknad.
Käkade lite och kollade på uppträdandet av de glada amatörerna på scen.Men var är draget? Undrade vi.
“Where´s the pull?” Frågade brorsan en taxi-chaufför
“What” Svarade han dumt.
“The pull y´know? The drag?” Svarade jag vetande
“Oh you want drags” Sa han och flinadeVi anlände till Patpong kort därefter.
Vi gick runt en stund och kollade i alla stånd, och blev bombarderade av reklam för diverse shower.
Så kom vi till slut till en gata med diverse barer på.
Vi dissade dock allihopa efter att vi konstaterade att dom var alldeles för muggiga, dom hade inte ens råd med kläder åt dom stackars servitriserna.
Så vi drog tillbaka till Khao San.
Efter många om och men gled vi till slut in på klubben Gazebo.
300 baht inträde men då ingick en drink.
Tomt dansgolv! Det här måste åtgärdas konstaterade vi och började lägga upp taktiken (läs pimpla shots).
En kvart senare var vi uppe på det tomma dansgolvet och röjde gärnet.
Lyckades säkert dra upp en 10-15 pers så det kändes rätt bra.
Blev en riktig all-nighter och vi kom inte i säng förens runt 10 på morgonen.
Slaggade till kl 22 och drog därefter ut igen pga av brist på meny till room-servicen.Och så här fortskred det i ca en vecka.
Helt sinnessjuk dygnsrytm och ett alkoholintag som inte är av denna jord.
Vi han dock klämma in besök på underwater-world på siam, samt Lumpini Park
När vi väl kom ner till Koh Samui så var vi rejält risiga.
Vaknade upp varje morgon med en igelkott i halsen och en uppkörd i näsan.“Nu tar vi det fan lugnt ett tag” Tyckte brorsan
“Ja lätt,jag avlider snart om jag fortsätter så här” höll jag med
“….”
“………”
“……………”
“vart fan är draget?”Under förra resan hade vi varit på Half Moon Party vid Chaweng Lake, bra musik, grymt drag, och mindre kvinnor i…”arbetslivet”….än på andra ställen.
Den här dagen råkade det vara Escape House Party på samma ställe, verkade vara samma arrangör så vi drog dit.
Första gången vi kom dit var klockan strax efter 21, helt folktomt.
“Come back at 00:00” uppmanade en vänlig herre som luktade starkt av Bob Marley.
Så vi drog in till chaweng centre och tog en massage och käkade lite.
Kom tillbaka lagom till tolvslaget, fortfarande folktomt.
Skit samma vi drar till Green Mango.Så vi drog dit och började shake´a.
Fick snart ögonkontakt med ett gäng tjejer.
En av dom dansade emot oss, men jag och brorsan hade svårt att avgöra vem som skulle ta kommandot och börja dansa med tjejen.
VI stod och tvekade och såg allmänt värdelösa ut tills brorsan fick nog och började dansa med henne.
Jag fick dansa med den smått mulliga polarn, som var på tok för klängig och på för min smak.
Men vad är det där?!
I bakgrunden står den den 3e polarn och är jävligt blyg och söt som fan, lägger genast märke till att hon inte alls kan dansa.
Men hur ska jag bli av med den muggiga polarn utan att vara alltför taskig?
Man vill ju inte direkt slänga ur sig “Sorry you´re too fat and clingy, but thanks anyway”.
“Här gäller det att vara jävligt sneaky” tänker jag för mig själv och nickar menande, för alla utomstående ser det ut som att jag har noll taktkänsla men det är smällar man får ta.Polarn drar upp sin tjej på scenen och jag vinkar ivrigt till den blyga tjejen att hänga på.
Alla 5 drar alltså upp på scenen, och 4 av oss går upp på scenens “upphöjning”, en scen på scenen med andra ord (far out).
Jag och brorsan försöker förgäves att få upp söt-polarn men hon bara skrattar och säger att hon inte vågar.
Min danspartner blir mer och mer påflugen och jag blir mer och mer tjurig på henne.
Den söta polarn har nu gått och satt sig en bit längre bort på scenen, så jag torkar bort svetten i pannan och springer dit.
Försöker starta en konversation men hon är inte så bra på engelska, hon heter hur som helst Watchalapor och jobbar i en juvel-butik samt med att sälja t-shirts.
Den andra polarn är vid det här laget rätt tjurig för att jag dissat henne men det orkar jag inte bry mig om.
Vi bestämmer oss för att dra till House Party.
Kl är väl runt 2 och nu är det riktigt bra drag.
Vi dansar ett tag, men brorsans tjej verkar konstigt frånvarande, nästan som om hon inte vill vara där.
Han blir förbannad och säger till mig att han är jävligt less och ska dra därifrån.
Jag blir ju självklart besviken men känner han att han måste dra så måste han det.
Jag spinner ihop nån dynga om att han druckit för mycket och måste hem och sova.
Vi stannar på Partyt ett tag och sitter och snackar lite.
Efter nån timme säger min brorsas tjej
“She would really want you to go with her tonight” och pekar på “min” tjej.
Här blir jag spiknykter och frågar
“There´s no money involved right?”
Hon ser lite frågande ut och börjar säga nått på Thailändska till “min” tjej.
“No no no, dont tell her i asked that!” väser jag.
“Whatever happens is between you two” svarar hon.Jag väljer att läsa jättemycket mellan raderna och kommer fram till att det inte är några pengar involverat….
Needles to say så sov jag inte på hotellet den natten.Vi träffades flera gånger under den dryga vecka som vi spenderade på Samui.
Mest på kvällstid men vi tog också en dagsutflykt till Big Buddha som var riktigt trevlig, brorsan hade även han hittat en tjej som han spenderade lite tid med.Jag och brorsan gjorde också varsin tatuering.
En romersk pelare med den andres namn på thailändska i.
Gjorde med bambu så att det skulle läka fortare.
Ganska mörk bild but you get the picture
Fortsättning följer
-
Vi kände oss rätt färdiga på Samui.
Så vi bestämde oss för att dra vidare till Krabi för att klättra lite och ta det lugnt.
Färja och minibuss i x antal timmar till Krabi Town.
Kom fram på eftermiddagen och tog första bästa hotell.
Slappade lite vid poolen och drog sedan ut på stan.
VI käkade på en flytande restaurang som var helt sjukt billig, och satt och gissade om servitrisen var 12 eller 32 år gammal.
Ingen vågade fråga.
“Var är draget?” frågade nån lite allmänt
“I Phuket” svarade nån annan.
Det visade sig att Krabi Town var helt dött, med undantag för några mindre barer.
Denna påtvingade “landning” var något som inte föll oss i smaken och det började snabbt att krypa i skinnet på oss.
“Where´s the pull!!” skrek vi förtvivlat på gatorna, eller så gjorde vi inte alls det, det råder meningsskiljaktigheter om det.
Vi drog hur som helst tillbaka till rummet och slaggade i ren frustration.Morgonen därpå checkade vi ut och drog ner till hamnen för att hugga en longtail till Railay.
Fick vänta ett tag på att det skulle komma tillräckligt med folk till båten men sen bar det av.Strosade runt vid Railay tills vi hittade ett billigt hotell vid namn YaYa, komplett med kackerlackor på rummet och allt.
När det blev ebb knatade vi över till Ton sai beach och bokade en klättertripp nästa dag.
Det var inte mycket drag på Railay, några barer nere vid stranden och lite eld-show, men vi är lite mer svårflörtade än så.
Hur som helst så hade vi några sköna dar i Krabi med klättring och volleyboll mot ladyboys och stroppiga fransmän.
Efter detta lugn så kände vi att det var dags att skruva upp tempot lite, Patong here we come med andra ord.
Båt till Phuket, och sedan van til patong för att leta hotell.
Körde några riktigt vilda nätter och slappa dagar med Mcdonalds-hemkörning till hotell-rummet.
Hade inte snackat någonting med tjejen från Samui, så det kändes inte direkt befogat att vara monogam mot en tjej som jag med största sannolikhet aldrig skulle träffa igen, fan jag var ju på semester!En kväll på Banana-club i Patong såg jag två thai-tjejer, en i vitt och en i rött.
Fick bra ögonkontakt med hon i vitt så jag sa till brorsan.
“Hörrö jag paxar hon i vitt”
“Ja, fast hon är inte Thai” svarar han då och kollar på en tjock tysk dam i vitt linne.Efter lite förvirring lyckas jag iaf börja dansa med tjejen som tydligen heter Santana och äger en frisersalong.
Vi dansar lite och drar sedan vidare till klubben Hollywood på bangla road.
Hennes polare tycker att brorsan är för ung för henne så hon tar på sig uppgiften att hitta ett nytt ragg åt honom.
Brorsan blir tjurig och drar till ett annat hak.Kvällen lider mot sitt slut och hon säger att hon och polaren ska dra hem.
“Where do you live?” frågor hon
“…..i…dont know” svarar jag slugt
“You dont know!?”
“I….forgot, my brother knows, but he turned his phone off”Hon och polaren knatar iväg till sin moppe och sätter sig, jag avvaktar lite för att se hur dom reagerar.
“Come on man!” hojtar Santana
Och jag hoppar på baktill.
Vi åker några km och kommer snart fram till vad som ser ut som ett stort hotell-komplex.
Fan dom körde mig till ett hotell tänker jag besviket.
Men det visar sig att dom bor här.
Det hela slutar iaf med att jag och Santana sover på soffan, med betoning på sover.Vi träffas hur som helst några ggr till.
Men det blir lite jobbiga komplikationer när det gäller pengar.
Hon vill jämt att jag ska betala alla drinkar och dylikt.
Vilket jag finner jävligt jobbigt.
Det är inte pengarna i sig som jag oroar mig över, hon har inte direkt samma ekonomi som jag, så jag kan bjuda på 10 drinkar men jag vill iaf se att hon är villig att betala nån runda ibland.
Blir en hel del bråk om detta, jag var rätt säker på att hon inte spenderade tid med mig för att få gratis drinkar, men det är ändå väldigt påfrestande.
Så jag beslutade att inte träffa henne mer.Sidospår
De många massöserna som satt utanför sina etablissemang utmed vägen i patong skrek alltid sig hesa så fort vi kom inom synhåll. VI kunde asså gå 100m därifrån och dom började lik förbannat gapa.
Så vi tänkte att vi skulle driva lite med dom.
Vi lånade lite brickunderlägg från Mcd och skrev en egen lite massage-skylt.
Sen satte vi oss mitt emellan 2 olika massage-ställen och ropade på faranger.
Dom flesta tyckte att det var rätt roligt, inklusive massage-tjejerna som även bjöds på lite gratis massage.
Jag menar, vem ger en bättre “swedish massage” än en par riktiga svennar?
Slut på sidospår
Kom på en dag på mig själv med att sakna tjejen från Samui.
Jag hade hennes nummer så jag slog en signal.
Hon blev glad, men berättade sen att hennes föräldrar precis gått bort.
Jag sa att jag kunde komma tillbaka till Samui och träffa henne om hon ville.
Hon sa att hon för tillfället var i Ubon men att hon skulle åka tillbaka till Samui om en vecka, och att hon då gärna skulle träffa mig.Jag och brorsan behövde vid det här laget resa ut ur landet och få 30 dagar till i passet.
Vi hade innan kollat in Langkawi i Malaysia och tyckte att det såg fint ut.
Så vi bokade flyg till Kuala Lumpur följande dag.
Men vi var inte ensamma…
Brorsans farbror Sixten hakade på flyget till KL, för allmänheten kan Sixten se ut som en helt vanlig kyckling-macka…
Vi hade tänkt stanna ett par dar i KL, men fick dåliga vibbar redan vid flygplatsen.
Hade hört att den skulle vara bland de bästa i världen, men vi måste ha kommit till den gamla flygplatsen för det här var bland det muggigaste jag sett.Vi tog en taxi in till stan för att hitta hotell.
Knatade runt ett bra tag men hittade bara lyxhotell av ngn underlig anledning.
“Där då?” sa jag och pekade på ett par byggnader
“Det där borde väl inte vara så dyrt?”
“Det är väl fan twin-towers?” svarade brorsan världsvant.
“Jaha, ja där vill jag inte bo”Efter ett tag haffade vi bara en taxi och sa, ta oss till ett budget-hotell.
Hittade lite internet och bokade flyg till Langkawi följande morgon.To be continued…
-
Langkawi alltså.
Hade stora förhoppningar på det här stället, hade t.o.m varit lite av en förhandsfavorit.
“Take us the the party-beach!” gastade vi åt en taxichaufför
“Go by a ticket at the counter” tyckte han och vände på klacken.
Sagt och gjort.Kom fram till vad som tydligen klassades som party-beachen.
Vilket betydde ett par barer med skräniga britter.
Men men, vi hade ju inte kommit hit för att festa så det fick väl funka.
Fixade ett fräscht rum och började planera för morgondagen.
Tänkte kolla in den så kallade “Sky-bridge”. En hängbro som går mellan 2 bergstoppar,typ.För att komma upp måste man åka en lång linbana, riktigt grym utsikt både från linbanan och speciellt från toppen.
Tyvärr så blev det molnigt efter att vi varit där ett tag, men vi hann ändå ta en del bra bilder.
Vi besökte även ett “underwater world” som var helt ok.
Vi hade planerat att stanna ca 1 vecka i Malaysia, men efter 3 dar kände vi oss rätt klara.
Det var liksom inte alls Thailand.Så vi drog till Phuket.
Tillfälligt stop på Koh Lipe
Provade att bo i Phuket Town den här gången.
Skönt att slippa faranger ett tag, fast mindre kul att alla live-band bara kör låtar som man inte känner igen, förutom den obligatoriska balladen från Khon Glai ban och “Do do do do ta tam”.Passade även på att gå på bio och hoppa bungyjump.
Körde ett tandem-hopp.
Helt galet kul men också sinnessjukt läskigt.
Att bara luta sig ut i tomma intet känns så jävla onaturligt och fel att det nästan är omöjligt.
Kultfakta
Nicholas Cage har hoppat på samma ställe.Ännu kultigare fakta
Vi hatar Nicholas Cage.Det går fort att köra go-cart.
Efter det drar vi till orten som ibland kallas Thailands lilla vårblomma….
Vi vet inte riktigt vem det är som har sagt så, men vi kom iaf fram till Pattaya på eftermiddagen.
Knatade runt vid beachen nära ett stort shopping-center tills vi hittade ett hotell som var dugligt.
Drog runt lite i shopping-centret efter det.
Käkade en riktigt bra middag på en lite exklusivare food-court, såg dödssköna “Bolt” på bio och lirade guitar hero i arkadhallen.
Drog sedan ut på den vältraffikerade walking street.
Efter några dar i Pattaya kände jag att det började rycka mot Samui-hållet, ville verkligen träffa tjejen igen.
Jag och brorsan kom överens om att jag skulle dra dit själv medan han drog tillbaka till Krabi och klättrade igen.
Det blev alltså mini-buss till Samui för min del.
Snackade lite med henne på telefon på färjan, hon hade tänkt hämta upp mig med sin moppe.
Men efter oklarheter om vart färjan skulle docka så blev det att jag tog en taxi till Tesco Lotus ist.Efter att jag gått ur taxin och haft min återförening med henne så märkte jag att taxin måste ha varit jävligt felkonstruerad, alternativ att trottoaren där jag steg av inte var designad som den skulle.
Jag hade tappat plånboken.
Med en lite summa pengar, samt kontokort och liknande.
“Mums” Tänkte jag och råkade spotta mig själv på foten.Så vad fan gör man?
Hade brorsan varit med så hade det varit en annan femma, men nu hade jag verkligen ingenting.
Ringde självklart och spärrade alla kort, hon berättade dock först i efterhand att jag inte skulle kunna “av-spärra” kortet om jag lyckades hitta det,då hade jag varit tvungen att säga det innan hon spärrade kortet.
“Kanske läge att berätta det då innan du spärrar mitt förbannade kort!!” skrek jag inte,men jag tänkte det.
Tjejen kom dock till räddning och försäkrade att jag kunde bo hos henne, och att hon hade pengar så vi klarade oss.
Detta gjorda att jag kunde slappna av lite grann men jag ville fortfarande försöka få tillbaka plånboken.Turist-polisen hade stängt så hon körde mig till thai-polisen.
Fick till slut snacka med en konstapel.
Berättade som det var.
“And what do you want me to do?” frågade han
Jag sa till han att han kanske kunde kontakta taxi-företagets “station” och se om ngn lämnat in plånboken.
Han förklarade att det inte finns nån station.
Sen pekade han på min tjej som satt utanför.
“Very pretty girl”
“Yeah”
“3-day-fuck?” Frågade han och flinade
“No, i met her a month ago” svarade jag och kände mig inte alls obekväm.Fick iaf lämna mina och tjejens uppgifter ifall plånboken skulle dyka upp.
Ringde efter det brorsan och förklarade vad som hänt.
Kom överens om att han skulle ta sig till krabi town så fort han kunde och skicka pengar med Western Union.Kände mig bättre till mods efter detta.
När vi sitter och käkar så ringer det nån, hon pratar i 20 sekunder på thai.
Lägger sen på och säger att det var polisen jag snackade med.
“YES!”tänker jag och ser plånboken inom räckhåll.
“He wants to buy me dinner” tillägger hon sen.
Mindre “yes”, mer “vad i helvete”.En rival, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, så det blev nått mitt emellan.
Vi drar hur som haver till Green Mango och dansar tills vi blir trötta och går hem.
Hon lånade för tillfället ett rum av sin polare som var bortrest.
Ingen AC, och bara en fläkt som sitter högt upp på väggen och sveper över rummet.
Jag höll på att avlida! Jag kan verkligen inte sova om det är för varmt, och det här var riktigt hett.Lyckades iaf somna till slut.
Vaknade mitt i natten av att hon sitter och fläktar mig med en tidning.
“You look too hot” konstaterar hon.
Jag försöker förgäves få henne att lägga sig ner och sova, men hon vägrar och sitter och fläktar tills jag somnar.Vi spenderar ca 1 vecka tillsammans.
Går på bio, ligger på stranden eller åker till Big Buddha.
Det är aldrig några problem med pengar.
I början betalar hon t.o.m allting för oss båda eftersom jag inte fått pengarna från brorsan ännu.
Och när jag väl får dom så måste jag tvinga på henne pengarna som jag ansåg mig vara skyldig.Efter några dagar börjar hon få sms från en kille.
Han säger att han vill träffa henne.
Hon visar mig sms´en utan att jag frågar, och förklarar att det är från en kille som hon mötte några dagar innan mig på stranden.
Han är svensk och det var hans föräldrar som tjatade till sig hennes nummer eftersom dom tyckte att hon skulle passa perfekt för deras son….
Farsan jobbar tydligen på bank och är rätt tät.Hon är rätt risig på engelska så hon ber mig att svara på meddelandena så att han fattar att hon inte är intresserad.
Trots flera meddelanden där jag skriver just detta så verkar han inte ge upp.
Han ringer och skickar meddelanden flera gånger.
Han frågar till och med hur mycket pengar hon vill ha för att hon ska komma till hans rum!
Jag skickar då meddelande från min egen mobil och ber honom att låta henne vara ifred.
Men detta skiter han tydligen i.Hon bestämmer sig för att köpa ett nytt sim-kort till mobilen och jag bestämmer mig för att inte ödsla mer tid på idioter utan självrespekt.
Veckan flyter på utan andra komplikationer.
Jag vill inte nämna hennes föräldrars bortgång.
Men hon pratar ändå om dom och gråter ett par gånger när hon har druckit för mycket.
Innan så trodde jag nästan att hon bara hittade på, för att senare be om pengar eller nått.
Men ingen spelar så bra.
När det blir dags för mig att åka, så berättar hon att hon ska flytta tillbaks till Ubon och ta över familjens ris-fält.
Biljetten dit kostar 950 baht säger hon, precis vad hon har kvar, hon har nämligen inte jobbat under den tiden som jag varit med henne.På resebyrån visar det sig dock att biljetten kostar 1200 baht.
Jag säger att hon självklart får 250 baht av mig, efter allt hon gjort.
Men hon vägrar ta emot!
Hon säger att hon kan jobba en månad på Samui och sen åka hem.
Det är omöjligt att övertyga henne, men i slutändan så skickar hennes syster lite pengar så att hon kan köpa sin biljett.Vi skiljs åt tidigt på morgonen när jag ska åka tillbaka till Bangkok för att möta upp brorsan.
Det är tidigt,runt 05:00.
Knappt några bilar på vägarna.
Luften är sval och skön.
Soluppgång som gör att horisonten brinner.
Och så henne.
Osminkad och vacker som aldrig förr.
En bild som jag aldrig kommer att glömma.
Känslan av att bara stå där och dra in atmosfären.Fortsättning följer.
-
Tillbaka till Bkk alltså, men det var inte dags att åka hem riktigt än.
Brorsan hade snackat med en thai-tjej på facebook.
Tycke hade uppstått och nu skulle vi tydligen till Koh Chang med henne och hennes polare.
Mötte upp med brorsans tjej i Bkk, och drog sedan till nån busstation vars namn jag inte kommer ihåg.
Hittade bussen till Trat och mötte där upp den andra tjejen.Bussresan gick bra, riktigt maffigt att åka genom bangkok mitt i natten måste jag säga.
Framme i Trat var vi tvungna att vänta ca 1 timme.
2 bilar körde fram och tillbaka mellan hamnen och busstationen och givetvis kom vi med på den sista.
Inte blev det bättre av att nån idiot stod och gnällde på absolut allt heller.
“There´s mosquitoes in my hair!”
“These plastic seats are hurting my ass!”
“This coffee tastes funny!”Till slut fick brorsan nog och skrek
“Men håll käften Myran!”
Så jag fick sätta mig och lugna ner mig.Till slut var det iaf vår tur att åka pickup-flak och hej vad det gick.
Körde genom ödsliga skogsvägar i 120 km/h.
Jag och brorsan satt bak och fantiserade att det när som helst skulle komma en skock zombies,alternativt ett gäng Leif Silberskys, springande efter bilen.
Men med påhittade hagelbrakare i högsta hugg kom vi fram säkert till hamnen.
Båten över blev en utdragen affär.
Jag hade nu inte sovit ordentligt på över ett dygn så jag var rätt seg.
Brorsan gick och satte sig med sin tjej så jag blev fast med polaren.
Hade ju inga som helst romantiska avsikter och jag ville inte att hon skulle få fel uppfattning.
Så det fick bli det gamla vad jobbar du med,gillar du också stålmannen,hur gammal är du, vad väger du.Lyssnade inte på nått av svaren eftersom jag var för trött.
Högg en saeng-thaew på Chang och drog till hotellet som brorsans tjej hade fixat i förhand, hon kände nämligen dom som ägde stället och hade bott där förut.Det kändes fel redan när var i receptionen och skymtade ett gäng bungalows på stranden.
Vi gillar inte bungalows överdrivet mycket.
Speciellt inte om dom står mitt ute i djungeln med allehanda otyg som kryper omkring och bara väntar på att få ta en tugga ur Myrans spänstiga stjärt.
Vi blev visade till min och brorsans bungalow, och efter 2 steg in så ligger jag dubbelvikt på golvet.
Jag har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv.
Jag kan ta låg standard, men det här var bara för mycket.
Toaletten har inget tak, och toalettsitsen är nyligen krossad ser det ut som, och bredvid ligger boven.
En kokosnöt.
Golvet är glest lagda träplankor.
det ligger ett par madrasser på golvet och det hänger ett grymt äckligt myggnät över.
Jag har lugnat ner mig lite vid det här laget, men då säger brorsan med lagom bajsnödig Magnus Uggla-röst
“Fan har ni inget muggigare?” (internt skämt)
Och då exploderar jag igen.
Jag ligger alltså på golvet och skriker, så jävla roligt har jag.
Jag har som sagt aldrig skratta på det viset förut i mitt liv.
Mycket var väl iofs för att jag inte sovit nått på över ett dygn.Vi konstaterar iaf att vi omöjligt kan bo här och att vi måste informera tjejerna om detta.
Hon som bokat allt blir lite sur.
Men vill hon inte tappa ansikte så skulle hon inte ha åkt på semester med Myran.Vi drar till ett bättre hotell iaf.
Dom har bara rum med 2 dubbelsängar kvar, så det får bli ett sådant.
Men vilken skillnad mot bungalowen! Hade Nicholas Cage varit en bungalow, så skulle han varit den här bungalowen.Resten av dagen spenderas vid poolen och vid stranden.
På kvällen drar vi ut och käkar på italiensk restaurang.
Varför får man alltid den sämsta pizzan på italienska restauranger? Dom ska alltid krångla till det med en massa strunt som gör att den smakar apa.
Senare så drar vi iaf till en bar på stranden, som till och med har ett ett nattklubbsdoftande dansgolv, me likey!
Tjejerna vill röka vattenpipa så vi gör det först, är inget stort fan av det så jag står över.Dom beställer in buckets, ngt som jag inte heller är ngt större fan av.
Dom börjar bli rätt rejält påverkade.
Vi drar iaf in och dansar lite.
“Min” tjej blir mer och mer på, vilket är ytterligare grej som jag inte är ett stort fan av.
Dom dricker mer och mer och efter ett tag känner jag att någon dunkar mig ivrigt på axeln.
Det är brorsan som bara tyst pekar på ett par som står och hånglar.
Men något stämmer inte, en av dom är en tjej, och den andra….är en tjej.
Och det är brorsans tjej! Inte den första alltså, den andra.Han blir självklart förbannad och går fram och frågar henne vad fan hon sysslar med. Han drar med henne ut och snackar med henne.
Hon ber om ursäkt och dom går in igen.
5 min senare så står hon återigen och hånglar med tjejen.
Dom går ut och snackar och “min” tjej hänger på.Det visar sig att hon har ett förflutet som lesbisk och att hon tappar kontrollen när hon dricker för mycket.
No shit Sherlock.
Båda tjejerna är nu så pass packade att dom knappt kan stå.
Så det slutar med att vi får bära hem dom till hotellet.
Vi lägger dom i sin säng och placerar ut alla hink-liknande objekt vi kan hitta.
Sen sätter vi oss ett tag och snackar på balkongen.
Vi beslutar att vi ska dra tillbaka till Bkk dagen därpå.Tjejerna blir besvikna men vi har bestämt oss.
båt-van-buss till Bkk alltså där vi spenderar de sista dagarna i Thailand.
“Min” tjej skickar sms till mig och berättar att hon minsann har pojkvän redan.
Hon skriver också
“Remember to smile before you go to work”.
Eftersom jag berättat att jag hatar att jobba.
Jag skickar då tillbaka det numer smått legendariska Sms´et.“Smiling are for gay people,im too cool to smile 🙂
Say hi to your boyfriend from me,i bet he smiles alot.”Varpå hon svarar att hon ljög om att hon hade pojkvän, hon ville bara göra mig svartsjuk…
Jag väljer att inte svara.Jag snackar istället med min tjej från Samui.
Hon är nu hemma i Ubon.
Jag lovar att jag ska ringa och maila till henne när jag kommer hem.
Jag säger att jag ringer henne från flygplatsen innan jag åker.Vi är nu inne på de sista få timmarna i Thailand.
Jag och brorsan drar upp till hotellets pool för att njuta av den sista thailandssolen på ett långt tag.
Känns grymt vemodigt att stå uppe på taket och blicka ut över Bkk, och veta att man ska hem till Sverige om bara några timmar.
Vi drar till flygplatsen flera timmar i förväg eftersom det har börjat demonstreras en hel del under dagen(detta är 9 April).
Planet till Amsterdam är bara halvfullt, så vi kan ligga över 3 säten var under hela resan, skönt!
I Amsterdam utnyttjar vi 2 “biljetter” till KLM´s privata Lounge som vi lyckats komma över.
Sitter och tar det lugnt och jag streckläser nyinköpta Thailand Fever 🙂Känns tungt i bilen från Arlanda, nästan ångest.
Vad är det här?
Varför kommer jag tillbaka?
För att jag inte har något val, blir svaret.I 10 veckor har vi varit borta, och upplevt så sjukt mycket.
Inte ens en bråkdel har blivit nedskrivet här.Som den gången i Bkk när vi var på ladyboy-täta Boss Bar, och en transa frågade brorsan var han bodde.
“On the street” svarade han.
5 min senare springer transan fram till mig och säger hetsigt
“Only DOGS sleep on the street!” Och sveper dramatiskt ut ur rummet.10 veckor.
Men det känns som om vi har levt mer på dom 10 veckorna,än vi har under hela våra liv.
Vi åker inte hem till Sverige, vi åker bort.
Ett nödvändigt ont för att vi ska kunna leva de liv som vi egentligen vill leva.Jag köper Comviq Amigos det första jag gör när jag kommer hem.
Ringer till henne varje dag.
Hon jobbar på sina ris-fält och säljer mat på kvällarna.Sen kommer samtalet man inte vill få.
Hon ligger på sjukhus.
Har blivit slagen av sin narkotikamissbrukande bror.
Jag blir grymt orolig.
Självklart över hennes säkerhet men också för att hon kanske hittar på och vill ha pengar.
“Do you need money?” frågar jag
“No no no have money” försäkrar hon
“Are you sure? i will send you money if you need”
“Yes sure baa” svarar hon och skrattar.Efter detta känner jag mig 100% säker på att hon inte har några baktankar.
Mindre kul är att den efterhängsna svensken från Samui kommer och hälsar på henne på sjukhuset.
Det är en av hennes vänner som tagit med honom.
Han försöker muta henne att komma och bo med honom.
Hon nekar och han drar till slut tillbaka till Samui.Veckorna går och vi pratar varje dag.
Byter amigos till VoipDiscount.
Grymt bra, tanka på 10 euro och ring gratis till henne i 120 dagar.Hon ringer en dag och berättar att hennes bror har slagit ihjäl deras farmor för att hon inte ville ge honom pengar.
Polisen får tag i honom efter nån vecka och han åker in på 6 år.Veckorna blir månader och tiden i Sverige flyter på förhållandevis fort.
Jag försöker flera gånger få henne att ta emot pengar men hon blir bara arg och säger att hon jobbar och att om jag bryr mig om henne så tar jag inte upp ämnet igen.
Hon har stolthet, något jag värderar högt,även om det kan gå till överdrift hos vissa.Hon får nys av en polare att svennen från Samui planerar att åka och hälsa på henne.
Så dagen innan han ska komma så drar hon till Bkk och börjar jobba hos en polare i en bokaffär.
Undertecknad skrattar för sig själv när han tänker på svenne som stod utanför hennes rum,ovetandes att han åkt helt i onödan.
Och det är i Bkk som hon befinner sig nu.
Som det ser ut nu drar vi ner igen runt Feb och stannar i 12 veckor.
Vill gärna åka till Laos med flickvännen (tihi), och kanske ta en tur runt Isaan, har blivit rätt sugen efter att ha läst om en viss öldrickande Herres resor där.
Och det är nog här som storyn får ett abrupt slut.
Återkommer eventuellt med uppdateringar angående lesbiska bokaffärs-ägare 🙂
Samt med allehanda små roliga incidenter under resans gång som ännu inte blivit nedtecknade.Grymt stort tack för visat intresse, hoppas att åtminstone någon fått ut något vettigt av dessa inlägg.
Är det någon som är nere under Feb-Mar-Apr nästa år så tycker jag vi styr ett litet utbyte av erfarenheter.Myran out.
-
- You must be logged in to reply to this topic.