Ögon i nacken , inte här

[Mr Chiangen]

Thailand är det enda land jag varit där folk är omedvetna om att en person bakom dem försöker komma förbi, de släpar och såsar i sina flip flops och blockerar vägen på alla sätt de kan. Det är inget de gör av jävelskap men de känner inte av att det kommer någon bakom dem. Varför är det så?
Måste var frustrerande för en stressad Stockholmare att komma till Bangkok, eller så är det just den träning man behöver för att sluta springa i rulltrappor.

(nog samma i Laos och Kambodja också)

[Tony_h]

Det är rätt som du skriver, inga ögon i nacken där inte. Men det kan nog vara bra för oss stressade att bli tvungna att gå ner i varv, brukar bara ta en eller 2 dagar så hasar jag lika mycket. När jag kommer hem till Sverige blir jag lika förvånad varje gång över alla stressade människor som formligen rusar fram överallt. Polarna på jobbet säger att jag går i slowmotion och beter mig som ett ufo :brilsmurf: i ca 2 veckor innan jag blir stressad själv. :bounce: Har ingen aning om varför det är så.

[Malee]

En thailändare lever i sin egen lilla värld, med betoning på lilla. Det betyder i vardagslivet att man varken ser eller hör andra människor, inte flyttar på sig eller öppnar dörrar.

Varför? Min gissning är att det har att göra med att de växer upp i stora familjer och måste skapa sig eget utrymme för att få vara i fred. Sen är man ostressade så till den milda grad att man inte kan inse att någon annan kan ha bråttom.

Det tog lite tid innan jag fick maken att fatta att man måste stå på höger sida i rulltrappan i Sverige. I hans värld kan man inte ha så bråttom att man springer i en trappa som redan rullar! :laughing4:

[Nille]

Det känns som om vi nosat på denna förr!?

Personligen tycker jag deras trafikbeteende förklarar deras egenskaper ganska väl. Jag, jag, och jag, inget annat är viktigt liksom. Antingen ser de inte de andra bilarna, vill inte se dem, eller skiter i dem.

Det är ju alls inget bra för ett samhälle, att de flesta inte bryr sig om sina medmänniskor. Det blir ju svårt att skapa synergi när det hela tiden är grupperingar som varken vill eller kan samarbeta.

Jag kan hålla med om att de är understressade och vi överstressade. En hybrid mellan svenskar och Thailändare vore nog ofta det ultimata. Jag har bidragit med 3. 🙂

Min gissning om hur det blivit på detta vis: genetiskt arv, näringskedjan och inlärning (jo, jag vet att jag täckte allt). De har helt enkelt en benägenhet att lättare falla in i detta beteende.

Inlärning är ju den dominerande faktorn. Familjen är boven. Jag ser Thailändaren som överbeskyddad och sällan kritiserad. Spelar ingen roll om vem som är boven i dramat, det är aldrig familjemedlemmens, eller vännens fel, utåt sätt i alla fall. Man har helt enkelt aldrig lärt sig bli lyhörd. Allt skit man gör kan enkelt sopas under mattan och glömmas bort. thailändare glömmer fort.

[Malee]

Jag förstår att du flyttade hem Nille… du verkar liiite trött på vissa thailändska egenheter :bom:

[Nille]

Jo, jag är väll ganska mätt just nu. Jag är dock övertygad om att jag kommer tillbaks så snart det är dags att lägga skorna på hyllan.

De är ju underbara om man inte har bråttom själv.

[Hakan]

@Malee wrote:

Det tog lite tid innan jag fick maken att fatta att man måste stå på höger sida i rulltrappan i Sverige. I hans värld kan man inte ha så bråttom att man springer i en trappa som redan rullar! :laughing4:

Det där reagerade jag på när jag pluggade i Malmö och kom hem till Stockholm på loven, det behöver man inte vara thailändare för att tycka är konstigt :bom:

[Author]

Posts