Omöjlig (?) fråga om thaitjejer..

[Glyn]

Jag träffar sedan några månader en thailändsk kvinna i 30-års åldern här i Stockholm. Något som slagit mig är hur hon hela tiden söker bekräftelse på att jag tycker om henne! Ringer jag inte när jag brukar så börjar hon direkt undra om jag glömt henne, säger jag inte hela tiden hur mycket jag gillar henne så börjar hon undra om det, och så vidare..

Jag vet att det är farligt att generalisera, men har ni andra med mer erfarenhet en känsla av att det ofta är så här med thaitjejer? Jag tycker mig i alla fall se en skillnad mot de flesta svenska tjejer.

Misstolka mig inte, på ett sätt är det ju väldigt smickrande för mig när hon är så mån om mina känslor för henne.

[Mojay]

När det gäller thailändska kvinnor, är dem inte bortskämda med kärlek i hemmet och av den thailändska manne, har dem väl fått kärlek så är dem livrädda att förlora den.

[richie]

@Mojay wrote:

När det gäller thailändska kvinnor, är dem inte bortskämda med kärlek i hemmet och av den thailändska manne, har dem väl fått kärlek så är dem livrädda att förlora den.

Läste ett ordspråk. Dock redan översatt.

“En thailändsk kvinna är bara en annan del av risskörden”

Eller:

“Mannen är risfältet, kvinnan riset”

[Bangkok tjej]

Jag är en thai tjej som inte har bort bortskäm med kärlek men om jag fått kärlek av kille som jag inte älskar då är jag inte rädda för att förlora. Kärlek handlar om känslor inte vilket land hon eller han kommer från. Det finns också thai män som ofta skämmer bort sin flickvän och rädd att ska förlora henne. Det är som i övriga världen. Kärleken har ingen färg inga gränser. :cheers:

[Sunebam]

Amen…

[Svenne Farang]

Den här typen av tjejer och killar finns överallt tror jag, i alla kulturer. Tror inte det är mer vanligt i Thailand. Det kan ju vara charmigt i början men sedan blir det bara jobbigt.

[TeeRak]

@Glyn wrote:

Jag träffar sedan några månader en thailändsk kvinna i 30-års åldern här i Stockholm. Något som slagit mig är hur hon hela tiden söker bekräftelse på att jag tycker om henne! Ringer jag inte när jag brukar så börjar hon direkt undra om jag glömt henne, säger jag inte hela tiden hur mycket jag gillar henne så börjar hon undra om det, och så vidare..

Jag vet att det är farligt att generalisera, men har ni andra med mer erfarenhet en känsla av att det ofta är så här med thaitjejer? Jag tycker mig i alla fall se en skillnad mot de flesta svenska tjejer.

Misstolka mig inte, på ett sätt är det ju väldigt smickrande för mig när hon är så mån om mina känslor för henne.

Har själv upplevt samma grej med thailändsk tjej, och har haft vänner som upplevt samma sak. Visst, har upplevt det med svensk tjej med, men inte i samma utsträckning, och det är inte lika vanligt. Skillnader förekommer mellan olika länder helt enkelt..

[arneanka]

Hehe,
min thai flickvänn är likadana.

Vi har bara varit ihop en kortare tid, och nu så är vi separerade dvs jag i Sverige o hon i Thailand. Tyvärr så har hon vant sig vid att jag ringer varje dag och om jag inte ringer så ringer hon mig på studs vid fem tiden hennes tid och undrar varför jag inte ringt o är orolig. Men sen så är jag likadan när vi pratar och hon måste läga på för nån anledning o jag börjar oroa mig varför hon inte vill prata mer med mig. Men inte så billigt o ring varje dag, men kan inte klara mig utan att få höra hennes röst minst en gång om dagen så det får det vara värt =)

[Rospigg]

Det kanske inte bara är en fråga om bekräftelse av kärlek. Det kanske omedvetet också är en längtan efter att prata i telefon. De flesta thaitjejer/kvinnor verkar som tokiga i att prata i telefon. Det går nästa att jämföra med spelbegär. En del kan sitta i timmar och prata om just ingenting. Sjukt, är ordet. 🙁

Rospigg

[taah]

@Rospigg wrote:

Det kanske inte bara är en fråga om bekräftelse av kärlek. Det kanske omedvetet också är en längtan efter att prata i telefon. De flesta thaitjejer/kvinnor verkar som tokiga i att prata i telefon. Det går nästa att jämföra med spelbegär. En del kan sitta i timmar och prata om just ingenting. Sjukt, är ordet. 🙁

I Sverige har jag ngr polare som alltid brukar lira spel tillsammans. En av dem ar 30+ och inte hittat den ratta, en annan narmar sig 30, har sin flickvan jobbande i Beijing (hon fastlandskines, han hk-kines). Varje kvall efter jobbet satter de sig dar hemma, slar pa skype och snackar med varandra tills innan de ska lagga sig. De snackar medan de surfar, eller nar man lirar spel tillsammans, eller var for sig. Det kan bli en del intressanta diskussioner, men oftast sa ar det konstant ren bullshit.

Sa, ja, spel kanske har nanting med det o gora … men jag tror det ar mer av en naturlig, mansklig begar av att vilja kommunicera, dela med sig av sina tankar och att socialisera over distans. Ett alternativ till att sitta och gora exakt samma saker, fast helt tyst och ensam. Vad foredrar du?

[Author]

Posts