ROSARIN – the story!

[Rosarin]

ROSARIN – the story, Part I

Hej.

Varning, detta är ett långt inlägg, bara så ni vet.

Jag är en tjej på 32 år.

Jag är född i Bangkok och kom till Sverige endast ett par veckor gammal.
Har varit i Thailand några gånger innan jag och min man slutligen bestämde oss för att
stanna lite längre nästa gång.
Maken jobbar för ett japanskt företag och gör sina jobb via internet.
Vi har en dotter som är född i Thailand, liksom jag och hon är idag lite drygt ett år gammal.
Vi har gått igenom en hel del ang. vår dotters hälsa men vet nu efter många resor och tester på sjukhuset att allt är som det ska.

Min första resa till Thailand gjorde jag vid årsskiftet år 2000/2001 och jag åkte då ner för att i första hand söka mina rötter.
Jag hade satt in en annons på internetsidan bangkokmetro.com (som var något annat då än det är nu) där jag skrev att jag behövde hjälp att hitta min mamma i Thailand.
Fick kontakt med en kille som kallade sig “chakri” och som jobbade på DOLA. (department of local administration).
Han hade tillgång till statliga arkiv och kunde tala om vad min mamma hette nu och var hon bodde.
Han t o m besökte henne och berättade att jag letade efter henne vliket gjorde henne både glad och berörd.
Han skickade foto på henne via mail och telefonnummer och adress vart jag kunde hitta henne. Även mailadress fick jag.
Allt detta gjorde han för att han ville hjälpa mig, han ville absolut inte ha något och var inte ute efter någonting från mig skrev han. Han berättade att han själv förlorat sina föräldrar som ung och därför förstod min längtan efter att hitta min familj.
Jag började maila med min biologiska familj. Min mamma var omgift med en muslimsk man och hade två barn till, en pojke och en flicka. Hon ville veta allt om när jag skulle komma så hon skulle kunna planera min tid i Thailand skrev hon. Hon skickade en massa e-vykort med nallar och hjärtan och skrev hur mycket hon saknade mig osv.
Fint tänkte jag, det här verkar ju lovande.
Deras engelska var dålig och de fick hjälp av någon utifrån skrev de.

Så kom bomben som avslöjade hennes bluff….
Hon skrev ett brev om hur hon hade lämnat mig när jag var 3 månader gammal och hur ledsen hon var över det. Hon skrev att hon var fattig och hade inte råd att ta hand om mig osv.
PANG….där trmpade hon i klaveret….jag var ju inte alls 3 månader gammal när jag blev lämnad, jag kom ju till Sverige endast ett par veckor gammal. FEL FEL FEEEEEL!, skrek det i magen.
Jag sa ingenting…höll god min…för att se vad som skulle hända härnäst.

Jag fick även kontakt med en kvinna som arbetade med adoptioner i Thailand nuförtiden. Fick hjälp att hitta henne via Thailändska ambassaden i Stockholm. Hon jobbade på Baan Rajavitee i Bangkok och var chef för en statlig institution som heter “Child adoptioncenter”. Hon heter Ms.Atchara och hennes jobb var att hjälpa till med adoptionsutredningar och att se till att allt gick rätt till med adoptioner nu för tiden.
Jag faxade alla mina papper till henne innan jag reste ner så hon skulle vara förberedd då vi skulle träffas.

Så var det ÄNTLIGEN dags att åka!!!
Väskan stod färdigpackad flera dagar i förväg i hallen. Allt var klart. Jag skulle hem!

Upplevlesen när jag gick av planet i Bkk glömmer jag aldrig. Jag är HEMMA, var känslan jag hade från att jag satte ner fötterna på thailändsk mark igen.
Aldrig hade jag sett så många asiatiska människor samtidigt, på samma gång, på samma ställe!!! Alla såg ut som jag!!! Det kändes underbart!

Några dagar gick och sedan fick jag äntligen träffa Ms. Atchara och hennes assistent. Vi pratade om mina adoptionspapper och om hur vi skulle gå till väga.
Hon berättade att adoptioner kring 1975-77 var särskilt svåra att få klarhet i.
Dessutom var jag adopterad via Advokat Prajak Chouylai, som var känd för att ha förfalskat många föräldrars namn på många barns födelsebevis.
Jag berättade för henne om “Chakri” som jag hade kommit i kontakt med och lämnade hans telefonnummer till henne.
Ms. Atchara skulle jobba lite med mitt “case” som hon kallade det och återkomma till mig följande vecka.
Hon sa att jag inte alls var som andra svenska adoptivbarn hon hade träffat. Jag var så “thai” i mitt kroppsspråk och sätt att vara, inte så “försvenskad”, sa hon.
Självklart blev jag glad och stolt så jag växte flera centimenter. 🙂 “Wow, jag är accepterad”, minns jag att jag tänkte. :p.
Plötsligt slog det mig att jag aldrig haft problem med att känna mig accepterad förut…men ändå var det som om något föll på plats…märklig känsla helt klart men det värmde gott i hjärtat.

Dagarna gick och jag lämnade Bangkok för att besöka andra delar av Thailand.
Ms. Atchara och jag hade kontakt under hela tiden och hon uppdaterade mig vartefter om vad som hände.
Hon hade ringt upp Advokat Prajak och frågat honom om mitt fall.
Han sa att han inte kunde hjälpa till och att han inte mindes någonting från den tiden. Alla papper var borta och brända. Ingenting fanns kvar.
TVÄRNIT..helt enkelt.
Hon hade också kontaktat “Chakri” som drog öronen åt sig direkt eftersom det tydligen var olagligt att lämna ut information om människor på det sättet han hade gjort. Han ville inte hjälpa till, han var rädd att bli polisanmäld och bli av med sitt jobb. Han bytte snabbt telefonnummer och försvann.
Till slut åkte hon till min “mamma” i hennes hem för att prata lite med henne. Min mamma blev fly förbannad och promenerade av och an i över en timme. Hon skrek och gormade över att hon blev ifrågasatt om något hon hade gjort för 30 år sedan osv. Ms. Atchara frågade även om hon kunde tänka sig att gå med på att göra ett DNA-test men då skrek min mamma bara “Aldrig i livet”!
Tydligen insåg min mamma att hennes förflutna hade hunnit i kapp henne och hon var inte riktigt beredd att ta tag i det bara så där.
Ms. Atchara hade också hittat i min mammas husbok att ett barn var fött och inskrivet i husboken men det var inte jag.
Min resa närmade sig sitt slut och jag mötte upp Ms. Atchara i Bkk ett par dagar innan det var dags för hemfärd.
Hon var ledsen att hon inte hade kunnat hjälpa mig mer, men hon undrade om jag ville åka och träffa min mamma, eller kvinnan som sa sig vara min mamma.
Jag stod i valet och kvalet…hjärtat och magen sa JA men den logiska hjärnan sa “Nej, du blir bara mer sårad”.
Hur som helst åkte vi dit.
När vi kom fram var min mamma inte hemma men hennes son var där. Han sa att hon hade åkt till templet för att be. Det fanns absolut inga som helst likheter mellan mig och hennes son och ändå skulle han vara min bror. Ms. Atchara frågade när han var född och han svarade..”i januari 1976″..hon frågade honom igen för att försäkra sig om att hon hade hört rätt på årtalet..”1976″ svarade han igen.
Vi åkte därifrån och när vi hade åkt i ca 10 min så ringer Ms. Atchara:s mobiltelefon. Det var min mamma…
Hon ville att vi skulle komma tillbaka för hon hade en bok som hon ville att jag skulle ha, en bok om Thailand. Och hon ville så gärna se hur jag såg ut…
Vi åkte aldrig tillbaka utan fortsatte in mot Bangkoks stadskärna.
Dagen efter ringde Ms.Atchara och berättade för mig att det som min bror hade sagt stämde. Min mamma hade fått en son några månader före mig, samma år. Allt var FEJK! Det var han som var inskriven i husboken, inte jag.

Vi hade hittat kvinnan som stod som min mamma på pappret men rent biolgiskt var detta en omöjlighet då hon hade fått en son bara några månader före mig, dessutom samma år.

Blev så klart oerhört besviken och jag grät hela vägen på flyget till Sverige.
Kändes som om jag hade gett upp för tidigt..
Jag var ju så säker på att min mamma fanns där i Bangkok.

Tillbaka i Sverige rullade allt på som vanligt.
Mitt forhållande sprack och jag gick vidare. Jag försökte slappa tanken på min thailändska
familj och det gick väl bra ibland men rätt vad det var så ploppade det upp igen.

Träffade min nuvarande man och vi reste till Thailand 1 månad på förlovningsresa 2005.
Efter den resan bestämde vi oss för att jobba som dårar under ett år för att sedan stanna lite längre i Thailand.
Sagt och gjort.
Lägenheter hyrdes ut, vi flyttade in hos föräldrarna för att spara pengar, vi hade minst 2 jobb var samt studier som skulle avslutas och examen som skulle tas, “jag behöver ingen semester, jag kan jobba” hör jag mig själv säga till min chef.
Vi jobbade dagar, kvällar, helger, nätter…allt för att kunna återvända till Thailand så fort det bara gick.
En dag vaknade jag och kunde inte röra mig…k u n d e inte komma upp ur sängen…var totalt utmattad.
Kämpade mig upp till slut men blev ståendes i hallen och bara grät…
Mamma sa att jag nog borde vara hemma och vila.
“nej för i helvete, jag kan inte vara sjuk, måste ha pengar till resan” gapade jag som en idiot tillbaka.
Fy vad jag skäms över detta nu…för hon hade ju rätt.
Blev sjukskriven de 2 sista veckorna innan vi skulle åka. Kändes som att rasa ihop på mållinjen…men säger kroppen ifrån så gör den…
Kom i alla fall iväg och det var ju det allra viktigaste. 🙂

Fortsättning följer……

Tack så länge!

[Nille]

Härligt att du äntligen lägger ut detta. Jag vet att du funderat hårt och länge.

Rörande att höra din historia. Jag hoppas innerligen att någon som läser detta får en snilleblixt som kan leda dig vidare i ditt sökande. Ge aldrig upp hoppet om att en dag finna din biologiska mor. Inget är omöjligt även om det ibland kan te sig så,

[jjonsson]

:cheers:

Kan bara instämma med till 100 med Nille och ser fram emot fortsättningen!

[Rosarin]

Part II

Hamnade på Samui av en slump och gillade det rätt så bra.

Närheten till bekvämligheterna kändes bra men avsaknade av “den vardagliga livet” utan turismen börjar jag fundera över mer och mer.

Nåväl…

Bestämde mig för att ta upp mitt sökande efter min biologiska familj igen och funderade över vad jag har för medborgarskap egentligen.
Blev bra vän med en tjej som jobbade på hotellets resebyrå där vi bodde de 3 första månaderna.
Hon är fortfarande en av mina bästa vänner här nere och har hjälpt oss med enormt mycket.

Jag kontaktade en advokat på Siam Legal, som ligger i IT-komplexet här på ön.
Han verkade seriös och hade många tankar om hur jag skulle kunna få tillbaka mitt thailändska medborgarskap.
Min kompis, övertalade honom t o m att göra detta helt gratis eftersom hon sa att hon egentligen lika gärna hade kunnat hjälpa mig, bara hon hade haft tiden.
Fattar än i dag inte hur hon lyckades få honom att göra detta gratis men så blev det i alla fall.
Jag visade honom alla mina adoptionspapper och han satte igång att jobba med mitt fall.
Han fick telefonnummer till Ms. Atchara i Bangkok trots att hon numera inte jobbar kvar på Child adoption center.
Jag hade rätt så bra mailkontakt med Ms. Atchara men när hon bytte jobb så tappade vi kontakten mer och mer.

Till slut stod det klart att vi måste åka till Bangkok för att jag behövde bli återinförd i registret igen och det kunde bara göras där eftersom jag är född där enligt papprena.
Av någon anledning så blev det allt svårare att få kontakt med advokaten på Siam Legal och till slut åkte vi till kontoret för att prata med honom.
Det visade sig då att han hade slutat jobba för Siam Legal och tagit sina saker och stuckit till Bangkok.
När vi till slut fick tag på honom via hans mobil som nästan jämt var avstängd så hänvisade han oss bara till sina f d kollegor på Siam Legal i Bkk.
Innan vi åkte så faxade vi över alla papper till Laksi, kontoret där man blir återinförd i det thailändska nationella registret. Min kompis Ji, pratade med en kvinna där som skulle förbereda allt och hjälpa oss när vi kom fram.

Vi åkte till Bangkok, jag maken, min kompis Ji och en annan kompis som heter Jo.
Vi besökte kontoret på Siam Legal och berättade som det var och de började babbla om att foton på mig och mina föräldrar i Sverige skulle göra saker och ting lättare.
“Bullshit”, tänkte jag men log och höll god min.
De undrade också om jag kunde prata thai vilket jag inte kan så bra och det var ju förstås ett “problem”, enligt dem.
Efter mycket om och men stod det klart att vi skulle gå till Laksi, stället man blir återinförd på.
De skulle gå med oss och prata med dem där och det skulle kosta oss 15000 baht!

Med detta tackade vi för oss och bestämde oss för att gå dit själva och prata med dem där.
Sagt och gjort.
Hoppade in i en taxi till Laksi och när vi kom dit var så klart väntade.
Vem vi än frågade så hänvisade ALLA, oss till EN och samma kvinna.
En kvinna var i full gång att hjälpa oss när en annan kvinna dök upp och sa något på thai. Sedan sa hon att vi var tvugna att prata med den som alla andra hade hänvisat oss till.
“Börjar ana oråd”, tänkte jag…
Det var kö till denna kvinna som inte verkade ha bråttom med någonting, utan tog verkligen god tid på sig att hjälpa alla före mig.
Väl framme vid kvinnan så var det tydligen dags för lunch, och vi ombads att återkomma efter en timme, vilket vi också gjorde.
När vi äntligen fick prata med kvinnan, sa hon bara att mitt fall var “veeeeeeery difficult”… Hon sa att det fanns aaaaalldeles för lite bevis för att hon skulle kunna hjälpa mig.
Ji, uppfattade det som om att hon ville ha pengar under bordet….mutor….och det var inget snack om saken att Siam Legal hade ringt dem och förvarnat om vilka vi var och att vi var på väg dit.
Ji, sa att då här får dom inte göra. Vi borde filma dem och visa för polisen.
Till slut bad vi att få tillbaka papprena vi hade faxat till henne innan vi åkte till Bkk men hon låtsades bara som om hon inte visste vad vi pratade om.
(Hon blev väl sur när vi inte ville ge henne mutor.)
Ji såg då att våra papper låg överst i en hög av papper på hennes skrivbord, hon pekade på dem och sa:
“ja men de ligger ju där”.
Då kastade kvinnan (skatan, kärringen, tant-patrasket) papprena iskallt på oss utan ett ord och gick därifrån.

Vi återvände tillbaka till Samui.
Jag var självklart besviken ingen….ledsen…förvirrad…tom innombords…

Här har man blivit stulen, kidnappad, vad som helst, på falsk identitet blivit tagen från sin familj och sitt land och när jag sedan återvänder råder full anarki inom myndigheter och advokatbyråer.

Ska väl tillägga att jag också var gravid då vi var i Bkk och hormonerna gjorde nog sitt till min hysteriska gråtattack senare på kvällen.
Mådde rent ut sagt pyton, kräktes i en taxi men hade som tur var en spy-påse med mig från Bkk airways. (tack för era super-spy-påsar Bkk airways, dom funkar verkligen).

Där är jag nu….

Har fått ett ettårs-visum av immigrationskontoret här på Samui tack vare mitt thailändska
födelsebevis och ett utdrag ur registret där det står att både min mamma
och pappa är thai.

Vill fortfarande hitta dem men har så smått börjat acceptera att det kanske ar en
omöjlighet.
Vem är jag…jag kan vara vem som helst..jag kan komma vartifrån som helst.

Känns som en återvandsgrand i mitt sökande nu.

Jag är inte arg på mina biologiska föräldrar, tvärtom.
Jag vill gärna hitta dem för att tacka dem för vad de har gett mig. De gav mig allt som de kanske inte hade
kunnat ge mig själva, såsom utbildning, mat på bordet, möjligheten att träffa alla fantastiska människor jag har
fått lära känna.
Nu på senare tid har det börjat kännas mer och mer viktigt att få tala om för dem att jag inte är arg och att det var ok att de gjorde som de gjorde. De ska inte känna någon skuld eller skam, för jag har haft det jättebra.
De måste få veta att de gjorde RÄTT och att jag är glad för det.
Som sagt, jag vill tacka dem för att de gav mig möjligheten.

Visst har jag fundrat och varit både arg och ledsen när jag var yngre för att de lämnade mig men det är en process.
Jag har saknat att likna någon, att tillhöra någon rent biologiskt, även om jag vet att arv och miljö är två helt olika saker. Självklart är jag präglad av miljön jag har växt upp i och visst har jag “drag” av mina föräldrar i Sverige, men inte biologiskt.
Har fått acceptera mig själv för den jag är, allt det bra med det dåliga, ändå är det jag.
Själen är densamma oavsett om jag föds som thai eller svensk och det är den som jag ska försöka vårda och utveckla till det bästa jag kan, med mina förutsättningar mätt.

Det har tagit sin tid att komma dit jag är nu och jag har fortfarande lång väg att gå.
Kan inte garantera att jag kommer att känna som jag känner här och nu i alla evighet.
Livet är ju föränderligt och det finns inga garantier för något.
Jag hann bara vara i Thailand i 3 månader så blev jag gravid. Kanske kom själen hem och fick slappna av.
Hade inte direkt försökt att få barn tidigare men tanken var inte främmande. Dock hände inget förrän jag kom till Thailand, lite lustigt.

Har min man och dotter att tänka på nu och vår framtid tillsammans . Vet ingenting om min medicinska historia, vad jag kan ha för genetiska anlag men det lär väl visa sig när det är dags.

Hoppas att jag en dag kan hitta min biologiska familj. Hade t o m gjort i ordning fotoalbum från min barndom och uppväxt, att ge dem om jag skulle hitta dem på min första resa. Hade planer på att hjälpa dem, låta min mamma bo med oss om hon skulle vilja, få ta igen lite tid och lära känna henne men det verkar inte bli så.

Vet inte vad mer jag kan göra nu. Känns som om jag har kört fast men vem vet…kanske finns det en öppning runt hörnet…:)

Hoppet är ju det sista som överger människan sägs det, vad tror ni?

That’s my story!

/Rosarin

[Tony_h]

En rörande historia. Tack för att du delar med dig, och det är rätt, ge aldrig upp hoppet. :sunny:

[Rosarin]

Och som om inte detta var nog…*skrattar*….så hör det också till saken att när min svenska pappa skulle hämta mig i Bkk så var det en himlas hysh hysh.
De fick inte hämta oss hos advokaten förrän det hade blivit mörkt ute.

Min pappa skulle hämta en flicka vid namn “jhim” egentligen. Alla papper var klara och jag skulle till en annan familj.
Lilla Jhim blev tyvärr sjuk och hamnade på sjukhus och vi vet inte om hon överlevde sen. Hon hade diaree och tappade vikt snabbt. Antagligen för att nappflaskorna som vi matades med stod för länge i värmen och drog på sig bakterier.

Så helt plötsligt fick redan förfalskade papper “omförfalskas” så att min pappa skulle få mig i stället.
Nya intyg och dokument fick fixas i ordning så att det i den Thailändska tullen skulle se ut som om att min pappa bara skulle ta mig till Sverige ÅT den andra familjen…*suck, blir galen på detta*.

Så i mitt thailändska pass är mitt efternamn samma som på familjen som jag egentligen skulle till, alltså varken mitt thailändska efternamn eller min svenska familjs efternamn.
Detta gör det inte lättare när jag ska bevisa att jag är jag för myndigheterna i thailand.
Tur är väl ändå att jag är gift vilket gör att de förstår att jag har bytt efternamn i alla fall EN gång.

Hur ser då min svenska familj på allt detta?

De förstår mig och stödjer mig på alla sätt. Kan låta lustigt men det gör dom.
De har väl inget val….*fnissar*
Jo, visst har vi haft prat och diskussioner om detta och jag har frågat dem om hur allt gick till säkert en miljon gånger. Har försökt att få dem att minnas om det är NÅT som de kan ha glömt att berätta men nej, de har berättat allt och det tror jag på.
Advokaten (Prajak) sa till min pappa att min mamma var student och hans fru kände minsann till henne, “hon var en ordentlig flicka” sa de.
“Bullshit”, är jag helt övertygad om.
Så klart att de säger så, vad skulle de annars säga??
“Joo din mamma jobbar i baren här bredvid och hon kan inte ta hand om dig för hon har varken tid eller råd”..
Yeah, right…..skulle väl inte tro det va?!
Nää så klart att de vill ge sken av att allt är så bra som möjligt, det är ju det jag har fått höra hela tiden men jag är helt säker på att sanningen är en annan.

Mina svenska föräldrar förstår mig till fullo och de har väl också haft sina tankar och känslor om, ifall det var riktigt rätt att ta mig ifrån Thailand till Sverige.
Jag är glad att jag har kunnat prata så öppet med mina föräldrar om allt detta.
Vi har alltid umgåtts med thailändare i Sverige. Thai-sVenska föreningen, andra adoptivbarn, lagat mat ihop, pappa gör jättebra thaimat (mamma tror han har varit thai i ett tidigare liv hahaha), handlat i thailändska mataffärer osv.
Tyvärr har vi inte haft råd att åka till Thailand tillsammans under min uppväxt men det gör inget för det tar jag igen nu och dom har varit här och hälsat på oss. 🙂

Det saknar mig så klart, särskilt mamma, men de är glada att jag får göra det jag verkligen vill.
De vill att jag ska hitta min biologiska familj så jag slipper fundera mer över det. De vet att jag vill veta och de blev lika chockade som jag när de fick höra att advokat Prajak har förfalskat och ljugit för så många barn och föräldrar i Sverige.
Jag tror att de förstod ännu mer hur viktigt det här är för mig efter att ha sett det där tv-programmet.

[Rosarin]

Tack för ert stöd, det betyder så mycket för mig!

Känns som en stor sten har släppt från mitt hjärta.

Så härligt att få ur sig allt, att bara få skriva av sig! *ler*

[Hakan]

Tack Rosarin för att du delar med dig! Efter alla våra snack på MSN med dig så var det en grej som vi inte hade hunnit med och det var hur din familj i Sverige ställer sig till din flytt och så kom det precis ett inlägg om det : ))) Rock on!

[Nille]

Jag kanske har frågat tidigare men vilken organisation i sverige var det dina föräldrar gick genom? Vet inte om det kan spelar någon roll…

Advokat Prajak, hur länge höll han på och vet man att det bara var med Sverige han jobbade? Det skulle ju kunna betyda att någon i Sverige var huvudmannen.

Om ditt medborgarskap, du har provat att gå genom Thailändska ambassadaden antar jag? Som det låter saknar du en inflytelserik person att prata i din sak. Tänk om svenska ambassaden kunde få i uppgift att hjälpa dig – då skulle det ju antagligen vara klart. Samtidigt skulle någon sur överkörd thailändsk myndighetsperson gräva djupt för att hitta felaktigheter – och kanske hitta intressant information.

Med lite tur kommer “Advokatens” barn från ett och samma område. Kanske du skulle kunna hyra en helsida i en dagstidning fär för att få in kandidater. Snacket skulle nog börja gå…. Kanske det finns andra sätt.

[Rosarin]

Joo, jag berättade om incidenten på Laksi för svenska ambassaden i Bkk.

De bara suckade och sa “men vi trodde att de hade slutat med sånt där nu”.
Sen rådde de mig att anmäla Laksi till nån myndighet som granskar myndigheter men jag hade ingen energi till det just då.
Det var allt jag kunde göra sa de.

Vet du Nille, jag har också funderat på det där med tidningar och TV.
Vet att en annan tjej hade sitt fall uppe i någon domstol i Thailand men fallet lades ner.

Hon var med i det där tv-programmet när allt avslöjades. Hon heter Sawitree Börjesson men jag känner inte henne.

[Rosarin]

Vad jag vet så är Advokat Prajak en väldigt rik man idag och han jobbar som översättare av muslimska texter och böcker i thailand.
Han är också omgift och har nya barn. Tror han är i samma ålder som Kung B eller nåt.

Joo, det finns en svensk kontaktperson.
De flesta adopterades ju privat, som jag och inte via någon organistation. Köerna var långa och ingen ville ju vänta.

Mamma berättade att de fick välja om de ville ha ett ljust barn eller ett mörkt barn.

FÖRSTÅR NI HUR SJUKA DESSA MÄNNISKOR ÄR???

Jisses….nu började jag bli lite ilsk igen….måste hämta lite läsk..*fnissar*

Tips på press och media emottages tacksamt.
Det finns säkerligen fler med liknande historier som min. Är det inte dags att de får sig en “reminder”?

[Spiritfish]

Hej,

Det enda du har på att gå på nu är advokaten. Ring han och bestäm en träff. Vägrar han åk upp till BKK eller vart han nu bor. Tränade inte din man thai boxning? Ta med honom och några boxnings kompisar till honom. Låt dom vara med i bakgrunden när ni åker hem till honom. Förklara att du vill inte skapa några problem för han. Du vill bara veta ditt ursprung. Allt han kan minnas har stor betydelse för dig. Funkar inte det så får du fokusera på personerna i hans omgivning för 32 år sedan. Tex hans gamla sekreterare eller andra anställda och så får du gå till dem och se om dom minns något eller kan ge dig nya ledtrådar.

[Hakan]

Jag var helt på Spiritfish’s linje tills jag kom på att vi pratar Thailand och inte Sverige. Här hemma i Sverige så funkar det att komma med tuffingar med västar (eftersom polisen i detta landet inte vet bättre) men i Thailand så får du förmodligen bara mer problem i efterhand. Förstår dock helt spiritfish’s tanke : )
Gör allt den ärliga vägen istället!

[Nille]

Jag kan inte hålla med om det. I Thailand kan du göra detta och komma undan med det. Det händer dagligen. Dock. Se till så att Advokatens mest inflytelserika vän inte är högre än din ….

[Hakan]

@Nille wrote:

Jag kan inte hålla med om det. I Thailand kan du göra detta och komma undan med det. Det händer dagligen. Dock. Se till så att Advokatens mest inflytelserika vän inte är högre än din ….

Ok, här har du Nille så mycket mer erfarenhet än jag så jag viker mig. Min egen erfarenhet är dock att om du har de mest ärliga avsikter så är den ärliga sidan att föredra. Att anlita tuffingar i bakgrunden brukar innebära att man inte själv har rent mjöl i påsen.

[jjonsson]

@Håkan wrote:

Gör allt den ärliga vägen istället!

Nu kanske jag tar mig lite vatten över huvudet här med tanke på min ringa erfarenhet men vilken är den ärliga vägen i thailand…

Min korta tid i thailand visade nog att den ärliga vägen kommer man inte så långt på tyvärr….
Det handlar om stash, 2500 baht och du får veta en del 3600 och du får reda på ytterligare en del…

Men vad vet jag, ta med dig mannen, polare och 5000 baht och din kvinnliga list…

Fördomsfull kanske eller bara ute och cyklar… sorry i så fall!

[Spiritfish]

Innan det här spårar ur, nej, du ska inte göra något olagligt. Var aldrig min tanke. Du ska bara lungt och stillsamt fråga han om ditt ursprung. Förklara att du inte bryr dig om vad han gjorde för 32 år sedan och att du inte vill skapa något problem för honom. Men att det skulle betyda så mycket för dig att få veta sanningen. Och om det finns något han kan minnas eller om han har något papper kvar så skulle du bli otroligt tacksam. Inget annat. Din man och dina kompisar ska vara med som moraliskt stöd dessutom “visa upp sig” för advokaten så han vet att du har personer i din omgivning som kommer ta hand om dig om du får problem. Vad han sedan tänker om dom är ju upp till honom.

Om han nu var rik så finns det ingen anledning att börja prata om pengar. Snarare skulle man väl förolämpa honom om man försökte “erbjuda” honom pengar.

Du kan börja med att ringa honom. Det är den enklaste. Om inte det funkar skriv ett långt brev, samma som du har skrivit här i forumet och skicka med alla info och bilder du har. Spciellt bilder på dina föräldrar för 32 år sedan när dom kom till Thailand och hämtade dig. Låt någon översätta det till Thai. Skicka det till honom och vänta på ett svar. Händer det inget får du åka hem till honom och prata personligen med honom. Det är då du ska ha dina kompisar och din man med. Du får gärna gråta ut en skvätt när du träffar honom. Vi män har svårt för kvinnor som gråter. Och han var ju en gammal man, finns en chans att han kan vilja hjälpa dig för sina tidigare synder. Om inte det funkar be att få namnet på någon sekreterare som jobbade med honom för att se om hon kan minnas något. Vill han inte ge dig det finns det andra sätt att få reda på det.

[Spiritfish]

@Håkan wrote:

Ok, här har du Nille så mycket mer erfarenhet än jag så jag viker mig. Min egen erfarenhet är dock att om du har de mest ärliga avsikter så är den ärliga sidan att föredra. Att anlita tuffingar i bakgrunden brukar innebära att man inte själv har rent mjöl i påsen.

Det handlar ju inte direkt om några bandidos killar som ska stå med slagträn i bakgrunden. Mera visa att man har personer i sitt kontakt nät som kommer att hjälpa en om man får problem. Tex, när jag träffade min nuvarande flickvän så var hon redan gift. Hennes man vill inte skriva på skilsmässopappret så min flickvän, hennes mor och två thai killkompisar till deras familj åkte hem till honom. Vips, så var det pappret skrivet. Och det var ju inte så att dom hotade honom eller något. Mera så att hon visade att hon hade stöd från många personer. Om han sedan tänkte att det är nog bäst att skriva i pappret för annars vet han inte vad som ska hända, ja det är ju upp till honom.

För vad det är värt så har jag varit yrkes pokerspelare i över fem år och har lärt mig ett och annat om bluffar och det mänskliga psyket. :kermit:

[Rosarin]

Ni är ju för underbara! *ler stort*

Jaa jag skulle gärna prata med advokat Prajak om jag bara visste var han fanns.

Har mailat honom via denna sida, men inte fått något svar.

http://www.proz.com/profile/103840″ onclick=”window.open(this.href);return false;

Lägger ut texten här:

Prajak Chouylai
licensed lawyer, translator

NA Contact: [Contact via email] Send message through ProZ.com

Profile

Contact

Freelancer
Expertise Detailed fields not specified.
Rates
English to Thai – Standard rate: 0.09 USD per word / 26 USD per hour
KudoZ activity Questions answered: 0, Questions asked: 0 Easy / 0 PRO
Translation education OTHER
Experience Years of translation experience: 10. Registered at ProZ.com: Apr 2005.
Credentials NA
Memberships N/A
Software experience 20 years
CV/Resume CV/Resume
About me

Prajak Chouylai, born on June 25, 1936 Education: B.A. Degree in Law from Thammasat University, B.Ed. with English Literature as the major subject, Teaching English as professional course. Experienced with teaching English for many years in higher level of Secondary Education and had been promoted to the position of Educational Supervisor, served the educational Ministry, totally for 8 years. Resigned with the clean record from Educational Ministry to run my own

[Rosarin]

Heej!

Jag har tittat lite på mitt födelsebevis.

Det står att jag är född hemma och att jag är född hos en släkting och sedan står hennes namn.
Som sagt så hämtades jag som många andra av advokat Prajaks barn på hans office/hem.
Där fanns sköterskor som tog hand om barnen i ett rum i deras källare har jag för mig att pappa sa.

En tanke som slog mig var…tror ni att Advokat Prajak möjligtvis kan ha “gjort” födelsebevis åt barn som inte hade något?
I så fall kan ju vem som helst gjort sitt barn till thaimedborgare mot betalning så klart.

Hans bror hade ett barnhem där mammorna lämnade sina barn på dagarna men om de sedan inte hade pengar att betala dagiset för så adopterades barnen bort.

Är jag ute på djupt vatten eller vad säger ni?

[Nille]

@Rosarin wrote:

Heej!

Jag har tittat lite på mitt födelsebevis.

Det står att jag är född hemma och att jag är född hos en släkting och sedan står hennes namn.
Som sagt så hämtades jag som många andra av advokat Prajaks barn på hans office/hem.
Där fanns sköterskor som tog hand om barnen i ett rum i deras källare har jag för mig att pappa sa.

En tanke som slog mig var…tror ni att Advokat Prajak möjligtvis kan ha “gjort” födelsebevis åt barn som inte hade något?
I så fall kan ju vem som helst gjort sitt barn till thaimedborgare mot betalning så klart.

Hans bror hade ett barnhem där mammorna lämnade sina barn på dagarna men om de sedan inte hade pengar att betala dagiset för så adopterades barnen bort.

Är jag ute på djupt vatten eller vad säger ni?

Det låter tillräckligt trovärdigt för att spinna vidare på. Jag minns inte hur de spårade folk i de där adoptionsprogrammen (hitta biologiska föräldrar i Thailand) men tro det var någon mobil operatör? Det är ju mer troligt att man har en mobiltelefon än fast lina i Thailand. Om inte denna kvinna hade någon kanske hennes man eller barn har?

Eller, det kanske är någon på forumet som vet bättre sätt att hitta människor i Thailand. Hade vi inte en av ägarna till en detektivfirma som medlem eller lyckades vi skrämma bort honom? Forumet skulle gärna vara med och sponsra lite i detta, med reklam (bannerutrymme) alltså.

[timsurin]

:thumbright: Jättefint skrivet vännen..har precis samma tankar och känslor ang det här.Är också adopterad genom advokat Prajak som du vet.Känns ibland som man tar ett steg framåt och två tillbaks men vi ger inte upp så lätt inte.Får känslan av att det bara handlade om pengar och pengar ang Prajak.Att många av barnen som adopterades bort en dag skulle återvända till Thailand och söka sina rötter hade han nog inte räknat med då.Kanske inte så konstigt han inte minns nåt och att det är nästan är omöjligt att få tag i han.Det förflutna har ju kommit ikapp han till slut, något som han nog aldrig trodde skull hända.Känner precis som du,skulle också vilja träffa honom öga mot öga,om det är någon som har svar på många av våra frågor så är det Prajak.Håll modet uppe vännen,tillsammans så ska vi få reda på sanningen…. 💡

[Rosarin]

Hittade denna text på nätet:

Sandbergs och Lapins andra dokumentär, Barn till varje pris från den 18 april, granskade de
adoptioner som genomfördes från Thailand till Sverige i slutet på 1970-talet, totalt cirka 900
adoptioner. Redan 1977 utspelades en adoptionsskandal i Thailand där de svenska
adoptionsorganisationernas kontaktpersoner på plats greps och anklagades för stöld av och
handel med barn, men från svensk sida lades i stället locket på. Teamet besökte i
dokumentären dagens Thailand tillsammans med Malinee Murray och Sawitri Börjesson som
båda adopterades vid slutet av 1970-talet, och genom dessas sökande efter sina thailändska
föräldrar uppdagas det att det verkligen var stölder det handlade om. Dokumentären
intervjuade flera av de ansvariga svenska adoptionsförmedlarna och avslutade med att
meddela tittarna att hela händelsen nu är föremål för en svensk rättsundersökning och
eventuellt åtal för människorov.

Men vad hände sen?
Rättsundersökning ja men blev det något åtal eller stack de ansvariga huvudet i sanden igen?

Det talas även om en polisrazzia i Thailand 1977 mot adoptionsförmedlarna i Thailand.
Finns det information att läsa om denna razzia någonstans?

Här är hela artikeln för er som vill läsa:
http://www.tobiashubinette.se/adoptionsdebatt.pdf” onclick=”window.open(this.href);return false;

Måste få veta mer om detta…

[Rosarin]

SKIT!!!!

Dom brände alla papper dom DJÄVLARNA!!!! *arg så det brinner i håret*
Vad gör vi nu…..det är KÖRT…….*tårar*
http://www.scandasia.com/viewNews.php?coun_code=se&news_id=1745″ onclick=”window.open(this.href);return false;

Lägger ut texten här:

Baby trafficking to Sweden again?

The Swedish permission for Cambodian children (read here..) to be adopted by Swedish parents brings back eerie memories from Thailand in the 1970’s, where stolen Thai children were adopted by Swedish parents.
By Christer Nilsson
This woman had her son Chalermphon stolen in the spring 1977. She was able to get him back after his picture appeared in Thai newspapers following the police raid 12 April 1977 against a Bangkok nursery that provided children for Swedish adoption parents. Photo: Christer Nilsson

The license by the Swedish National Board for Inter-country Adoptions (NIA) to allow the Swedish Adoptions Centre (AC) to adopt children from Cambodia will for many an eerie reminder of how Swedish organisations and government agencies, not least AC and NIA, acted when similar irregularities with corruption, fraudulent documents and sold or stolen children bound for Sweden were revealed in Thailand in the years between 1975 and 1977. Also at that time did Sweden’s Embassy in Bangkok, as well as Thai authorities, submit written but basically ignored warnings to Swedish government agencies. Over 900 children – a huge increase compared with the years before – were adopted from Thailand to Sweden these three years, many of them with fake identity papers and made up adoption documents, before a Thai police raid against a Bangkok nursery put an end to the massive adoption activities. At that nursery, which cooperated with AC up to a few weeks before the raid took place, 33 children were found when the police arrived. 16 of the children had no identity papers whatsoever and three children had been stolen. Among the hastily burned papers inside the nursery were several with Swedish connections. Thailand put new and stricter adoption laws in place 1978 and decided that all intercountry adoptions must be handled by the Public Welfare Department. The head of NIA at the time, Ms. Anita Gradin, promised in a TV newscast 1977 concerned Swedish parents that adoptions from Thailand during the years in question would be investigated. A year later, the public was told by the Swedish government that nothing illegal had taken place. Not until this spring was the truth revealed, thanks to persistent adopted Thais in Sweden. They could prove that their adoption papers were faked. Some of the adopted children – now in their twenties – even discovered that they have doubles living in Thailand with the identities stated in their adoptions papers. Shortly after this revelation, the public prosecutor in the central Swedish town Norrkoping initiated an investigation to find out if any of the Swedish middlemen handling the Thai adoptions 25 years ago can be charged for trafficking and/or kidnapping and/or collusion to commit such crimes.
Created 2002-10-30

Visserligen en gammal artikel men ändå.

[Spiritfish]

@Rosarin wrote:

Ni är ju för underbara! *ler stort*

Jaa jag skulle gärna prata med advokat Prajak om jag bara visste var han fanns.

Har mailat honom via denna sida, men inte fått något svar.

http://www.proz.com/profile/103840″ onclick=”window.open(this.href);return false;

Men det måste vi ju kunna hjälpa dig med. Finns ju många på det här forumet som kan ha kontakter. Eller är duktiga på data osv.. Google gav ju inte mer än den sidan som du länkade till. Vet du hur han stavar sitt namn på thailändska?

[Rosarin]

mera…..

http://www.scandasia.com/viewNews.php?coun_code=se&news_id=1713″ onclick=”window.open(this.href);return false;

Thai adoption fraud case closed
Preliminary investigation on adoption fraud closed in Sweden The preliminary
By Christer Nilsson

investigation regarding a suspected case of abduction in connection with one adoption from Thailand to Sweden in 1976 has been closed. “We must be able to prove that the child in this case was abducted. What we have is not enough for a prosecution case,” says Ms. Solveig Wollstad, prosecutor in Linkoping to the news agency TT. The baby is the today 26-year old Ms. Sawitri Borjesson, adopted from Thailand to Sweden in 1976. She went to the prosecutor last spring to find out whether she was abducted from Thailand or not. Before that, it had already been established through personal meetings and DNA-tests in Thailand, that both the father and mother stated as her Thai parents in the adoption documents were not the biological parents to Sawitri and also totally unrelated to each other. “I may take this case to the European Court,” says Sawitri Borjesson. “I want justice.” Her case is only one of many involving Thai children adopted to Sweden, having fake identities and fake Thai parents in the adoption documents, during the 1970’s. Some of the adopted babies have doubles in Thailand, rightfully carrying the Thai name which somebody put in their adoption papers before they were adopted as babies to Sweden! Sawitri Borjesson is the first Thailand adopted from the 1970’s to have brought her case to a Swedish court. A nursery proprietor involved in the Swedish adoption scams was prosecuted in Thailand 1977, following a police raid to his nursery were 32 babies were found, three of them stolen and many others with no identification papers at all. Thailand tightened its adoption legislation considerably 1979. None of the Swedish adoption organisation representatives or government officials in Sweden, that knowingly or unknowingly facilitated the fraudulent adoptions from Thailand during the 1970’s, has been brought to a Swedish court.
Created 2002-12-30

[Rosarin]

spritfish:

Ska kolla pappret men jag vet ju inte vilken som är hans namnteckning för det står på thai.

Ska försöka luska ut det med en kompis i morgon..

Shit …man blir ju tokig på den här soppan….men jag ger mig INTE!!!

[Spiritfish]

Kom över denna sidan på nätet:

http://www.thailandpi.com/adoption-thai-child.htm” onclick=”window.open(this.href);return false;

Dom kanske kan hjälpa dig? Jag har ingen aning om dom är seriösa eller kan göra något som inte siam legal kunde göra. Men websidan känns ju ganska seriös. Du skulle ju kunna skicka ett e-mail till dem och se vad dom säger. Dom kan nog ganska snabbt säga om dom kan hjälpa dig eller inte baserat på dom fakta du har runt ditt fall. Desutom kanske dom har haft med Prajak att göra tidigare och har mer information angående hans adoptioner.

[Spiritfish]

We will look at your information at no cost to you, as we must before we can assess our chances of success and quote a cost for further investigation.

Det låter ju bra, då har du ju inget att förlora. Skicka in alla information du har och se vad dom säger.

[Rosarin]

jaa det kan ju vara värt ett försök.

Undrar just vad det är för några.

Har någon någon erfarenhet av dessa får ni gärna berätta. Skicka PM om ni inte vill berätta här i tråden. Förstår om ni vill behålla saker för er själva.

Hoppet ÄR det sista som överger människan!

[Pia]

TACK, Rosarin för att du orkar berätta din historia för oss, måste kännas ganska tufft, men det låter som du är en j-a kämpe och så länge läsk hjälper dig när du är förbannad så är det ju bra ;0)
Jag hade nog bara orkat halvvägs……BRA jobbat hitills och lycka till i fortsättningen, hur du nu väljer att göra, med tanke på tipsen du har fått…..;o)

[timsurin]

Hej där vännen.
Har läst igenom det som står i thailandspi.com och det verkar ju ok faktiskt. Tycker absolut du ska försöka med dom, iallfall maila eller ringa i början innan du skickar iväg papper mm.Svårt att få en bild om dom är seriösa eller ej på nätet men det känns endå
som en väg att gå.Vi hörs å syns snart vännen..kram kram :thumbright:

[Rosarin]

@Pia wrote:

TACK, Rosarin för att du orkar berätta din historia för oss, måste kännas ganska tufft, men det låter som du är en j-a kämpe och så länge läsk hjälper dig när du är förbannad så är det ju bra ;0)
Jag hade nog bara orkat halvvägs……BRA jobbat hitills och lycka till i fortsättningen, hur du nu väljer att göra, med tanke på tipsen du har fått…..;o)

Tack Pia, känner mig lyckligt lottad att du är med på den här “resan” också precis som du fanns där för varje steg Johan kom närmre sin Jupa.
Har fått intrycket att du är en tjej som står på jorden men ändå har ett öppet sinne. 🙂
Joo gissa om jag har druckit många Coke Zero och ibland Pepsi max… Måste ju liksom kyla ner magen lite när det börjar hetta till…*skrattar* Vatten går också bra men är inte lika gott på kvällskvisten 🙂

Har nu tagit några dagar för att försöka få distans till alla ord som fullständigt har runnit ut hur fingarna på tangentbordet.
Trodde så klart att jag hade kommit längre med mig själv och att jag kunde acceptera och släppa lite av det som sticker i hjärtat ibland men nej….jag är inte där ännu….
Gråter fortfarande när jag tänker på sveken, lögnerna, allt för pengar, deras sätt att se på människoliv…

Pratade med mamma igår kväll länge via Skype…berättade hur allt kändes och hon förstod mig. Hon hoppades och önskade att det skulle finnas ett svar för mig så att jag får ro någon gång. Och vad händer sen när min dotter växer upp och börjar fråga?
Jag ska så klart berätta allt för henne, säga som det är, och jag hoppas att jag har kunnat acceptera allting mer då.
Mamma sa dock en sak igår som jag inte kunde släppa:

“lilla hjärtat, människoliv är inte värt något där borta. De ser helt annorlunda på människoliv än vi gör här i Sverige. Tänk de kvinnor som lämnade sina barn för adoption för att de inte hade tid eller råd att ta hand om dom. I Thailand hade de inget val, i Sverige hade de tagits hand om på ett annat sätt. De hade fått en helt annan hjälp i Sverige. Tänk på barn som föds handikappade i Thailand, det finns knappt någon hjälp att få om man jämför med i Sverige”.

Sedan berättade hon att när min pappa var nere i Bkk och hämtade mig så åkte han till Pattaya ett par dagar.
På hotellet han bodde på fanns en städerska som han pratade med lite. Han berättade att han skulle bli pappa till ett barn som han skulle hämta i Bkk och ta med till Sverige.
Städerskan som själv var gravid berättade att så fort det började synas att hon var med barn så fick hon inte jobba kvar på hotellet. Hon erbjöd pappa att få adoptera hennes barn också om han ville men han tackade vänligt nej.

Kan inte låta bli att känna lite med denna städerska som helt osjälviskt såg sin chans att ge sitt barn ett bättre liv med främlingar än vad hon själv kunde erbjuda. Undrar hur hon har det nu och var hon är och vad som hände med barnet.

Har funderat på de där privatdetektiverna som finns på internet…
Frågan är vad de kan hitta som vi inte redan vet om. Det står att de inte lämnar ut namn och telefonnummer på de biologiska föräldrarna och att de inte vill ställa till bekymmer, utan bara hjälpa.

Jag vet visserligen vart hon som låtsas var min biologiska mamma bor, och jag skulle gärna vilja åka dit och se henne i ögonen, bara för att se vad det är för en kvinna.
Känslan nu är att hon är totalt penga-galen, men jag tror ändå att hon kanske vill berätta…för att lätta sitt hjärta eller så.
Skulle behöva ha med mig någon som kan thai men som inte skrämmer henne, som en “government officer” verkar göra.

Åh har glömt berätta en sak.
Några månader efter att jag kom tillbaka till Sverige efter den första resan 2001 så fick jag ett mail från Ms. Atchara, på child adoptioncenter.
Hon hade träffat en annan adopterad svensk kille som också sökte sina rötter i thailand. På hans födelsebevis hade hans mamma samma efternamn som det står på mitt. Inte samma förnamn men ändå samma efternamn.
Undrar om de var flera systrar som var inblandade i detta med att skriva på papper och låtsas vara mammor….skulle inte förvåna mig tyvärr…

[Nille]

En privatdetektivfirma vet nog vart han skall börja gräva och det är något jag tycker du skall ta till nu när du nästan kört fast.

Intressant att samma efternamn dyker upp på “mammorna” det betyder ju antagligen att de fick betalt för att göra detta, eller samlade in barnen. Som du skrev, det var nog inte svårt att “få”barn.

Kommer de från en och samma region de med samma efternamn. Hur ser man ut där? Som du? Hur ser den andra svensken ut?

Varför inte lägga ut en hittelön. 100,000 baht till den som hittar din biologiska mamma eller släkting. Den där kvinann du pratar om kanske skulle ha mer att säga. Kanske tom advokaten skulle börja minnas….

[Kilo]

Rosarin starkt utav dig att du berättar denna gripande historia!

Vill även passa på att säga trots att jag inte känner dig så väl, tycker jag att du skall vara stolt över dig själv. För även om du haft motgångar i ditt sökande så verkar du så stark som människa.

Men du får inte glömma bort stanna upp och hämta ny luft i ditt sökande.

Mvh
Kilo

[Spiritfish]

@Rosarin wrote:

spritfish:

Ska kolla pappret men jag vet ju inte vilken som är hans namnteckning för det står på thai.

Ska försöka luska ut det med en kompis i morgon..

Shit …man blir ju tokig på den här soppan….men jag ger mig INTE!!!

Kan detta stämma?
ประจักษ์ ช่วยไล่

EDIT:
Det verkar ju finnas någon som heter så som har skrivit/översatt en del böcker. Kan det vara samma person? Jag kan inte läsa thai så bra, kan någon som är duktig på det söka på google och se om dom kan få fram en adress eller telefonnummer? Ska ring 1133 imorn och se om dom kan ge mig något nummer.

[Malee]

En stor KRAM och tack för att du delade med dig Rosarin. Har du försökt med TV-programmet försvunnen, eftersökt eller vad det nu heter. Dom verkar rätt påhittiga i sina efterspaningar. Du har ju dessutom en knorr på din historia, så jag skulle tro att du har en bra chans att dom tar upp ditt fall (Fast det är klart, hittar dom ingen förälder, blir det inget program)

Huvudsaken är iaf att du har en bra familj Rosarin – oavsett hur du fick den!

[Rosarin]

Hej på er!

Har städat huset nästan hela dagen idag. Sen bar det iväg och springa ärenden lite här och där och till sist handla massvis med mat, kylskåpet var nästan tomt.
Har gjort i ordning mat i kväll och sitter nu proppmätt i soffan. *ler nöjt*
Lyssnade på lite blandad musik när jag städade och så kom den där förbaskade låten “Reflection” ur disney-filmen “Mulan”…och så var det kört igen…satt där på golvet helt varm med moppen i ena handen och håret på ända…och tjurade förstås….

Texten går lite så här:

“Look at me, you may think you see, who I really am, but you’ll neverk now me, ……
Who is that girl I see, staring straight back at me…when will my refletion show, who I am inside,,
Why must we all conceal..how we think, what we feel, must there be a secret me, I’m forced to hide…why start pretend that I’m, someone else for all time, when will my reflection show…who I am inside..”

Faan vad trött jag blir på mig själv ibland…*suck*..börjar bli som den där Patric i “idol” eller vad det var som bara tjurade för allting…
Ska allt tuffa till mig….i morgon. :p

Vill passa på att tacka för alla fina inlägg i min tråd, om ni visste hur mycket ert stöd och er uppmuntran betyder. Blir så glad att det finns så många fina människor med enorma hjärtan av guld.

Kilo, tack för att du delade med dig av dina tankar. Visst har jag haft motgångar i mitt sökande, nästan mer än framgångar men jag tänker inte ge mig. Vet inte om jag är så himla stark men jag försöker att ta en dag i taget. Känner att jag inte kan bryta ihop hur som helst inför min lilla dotter heller.
Vill inte att hon ska se sin mamma irriterad och ledsen alltför ofta, kanske finns det en smula styrka hos mig där. :p
Min man förstår vad jag håller på med och stöttar mig i allt.
Han är världsbäst på att få mig på gott humör när jag känner mig låg. 🙂

Malee, javisst har jag tänkt på det där TV-programmet. Jag har skrivit till dem men de har inte svarat. Det var några månader sedan tror jag men fortfarande inget svar. De kanske tyckte allt verkade för invecklat, vad vet jag.
Joo, visst är det viktigast att man har en bra familj oavsett hur man fick den. Tack för mogen kvinnlig syn, kan jag allt behöva mer av. 🙂

Håkan har låtit mig ladda ner programmet om den thailändske pojken som hittade sina föräldrar via dem och det var såååå bra!!! Fick inga direkta nya tips men det var så intressant att se hur de gick till väga och vem vet, jag kanske behöver titta på det igen för att poletten ska trilla ner. 🙂

Timsurin, otroligt vilka lika historier vi har. Vi är födda samma år, nästan exakt samma dag, på samma plats (enligt våra papper i alla fall). Vi adopterades till Sverige av samma advokat och söker nu båda vår väg tillbaka hem till Thailand och efter våra familjer.
Vem vet, det kanske visar sig att vi är tvillingar du och jag *fnissar*.

Pia, min “lyckomaskot”, så glad jag är att du skrev i tråden. Jag är ju så fjompigt vidskeplig ibland så jag blir generad när jag tänker på det men som sagt, för mig är står du för tur och lycka, tack för ditt fina inlägg.

Nille, Jjonsson, Håkan, Spiritfish, Tony_h, “fantastic five”, som aldrig tycks få slut på ideer och tips av alla de slag, fantastiskt feedback med många kreativa…,lite annorlunda ideer ^^…*fnissar* , men som dock kommer från hjärtat.
Vad får ni allt ifrån :p
Jag är inte dummare än att jag kan läsa mellan raderna. Rock on dudes! 🙂

Har också fått en flera PM med tips, tankar och berättelser som värmer.

Trodde aldrig jag skulle få så fin respons i den här tråden. *ler*

Hej så länge…..och god natt!

[timsurin]

Ja du vännen, inget är omöjligt 💡 skull inte förvåna mig faktiskt om det var så.Visst kan det kännas hopplöst ibland,att man är nära att bara strunta i allt, men endå så fortsätter man envist som tusan.En dag så lyckas vi,det vet jag bara,Vi kämpar på en dag i taget vännen,du vet var jag finns om det är nåt, och en sak till,du har ju special hjälp ifrån ett annat håll ju,du vet vad jag menar :thumbright: kram kram.

[Magnus74]

Jag hoppas du hittar dina biologiska föräldrar en vacker dag. Det håller jag båda mina tummar för. Det var en rörande historia. Trots att vi inte kommit överrens om allt så är jag trots allt en man som kan visa känslor.

Du får gärna hälsa på i min lya i Chiang Mai i framtiden. Ödet var min väg som Nordman sjöng. Det stämmer ju.

[Spiritfish]

@Rosarin wrote:

Jag är ju så fjompigt vidskeplig ibland

Du låter som en riktig Thai!

[Rosarin]

@Magnus74 wrote:

Jag hoppas du hittar dina biologiska föräldrar en vacker dag. Det håller jag båda mina tummar för. Det var en rörande historia. Trots att vi inte kommit överrens om allt så är jag trots allt en man som kan visa känslor.

Du får gärna hälsa på i min lya i Chiang Mai i framtiden. Ödet var min väg som Nordman sjöng. Det stämmer ju.

Åhhh Magnus….om du visste vad glad jag blev av ditt inlägg….:)
Jag vet att vi inte har kommit överrens så bra men…..hur i helsike kunde det bli så????
Hur som helst så är jag glad att du tog dig tid att läsa min historia, trots våra dispyter och annat förut.
Hoppas att vi kan skriva till varandra med en annan känsla i framtiden.
Vad säger du, ska vi göra ett försök? 🙂

[Pia]

Hej vännen.
Med tanke på att du skrev om den killen som hade en mamma med samma efternamn som din ( det här blev rörigt, men
du förstår säkert hur jag menar..)
Nu kommer säkert en jättedum fråga men har thailändarna som vi, typ Svensson, Andersson och såna vanliga efternamn ???

Det är ju som din Mamma här i Sverige skriver att vi inte har samma syn på våra barn, jag skulle kämpa med näbbar och klor för att mina barn inte skulle tas ifrån mig, men där nere hos er så verkar det som dom tänker helt osjälviskt, på barnets bästa ( tänker på städerskan som pratade med din pappa ).
Hoppas innerligt att du får reda på nåt om din mamma, orsak till att hon lämnade dig osv. så att du kan få lite ro i hjärtat, du får bombadera – Tv-programmet Försvunnen- Med brev efter brev så kanske dom tröttnar på dig ;0) jag har en känsla av att dom har så mycket kontakter och hjälp, så dom skulle lyckas.

från det ena till det andra har ni det varmt och gott ??? Här regnar det så jag tror att jag blir vansinnig !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Tycker synd om Jupa som ser en sån här svensk sommar….men men det är ju bara att gilla läget och det tror jag att hon gör .
Jag blir varm i hjärtat när någon annan lägger märke till att man har följt deras historia, för vi är ju så många som slaviskt har följt vad Johan har skrivit, han kan verkligen skriva den grabben….
Ska ju få träffa dom igen och då ska jag tänka på dig !!
Ha det så bra du kan och många kramar från gråa Sverige….

[Rosarin]

Klipper in lite från Tim:s tråd, hoppas att det är ok:

Jag skrev i Tims tråd:

TIM!!!

Du MÅSTE skoja…..
Bodde dina föräldrar OCKSÅ på ett hotell på Surawongse road när de hämtade dig??????

Var det MONTIEN HOTELL????

Där bodde min pappa också, och jag bodde där min sista natt i Thailand som bebis, innan jag flög till Sverige.

Och vet du….jag bodde OCKSÅ där när jag återvände på min första resa tillbaka till Thailand år 2001!

Jisses…..ÄR vi tvillingar eller? *fnissar*
Är du med på ett DNA-test när vi ses ,lillebror? 🙂

Phi-Rosarin 🙂

Ps. Kanske bara tillfälligheter men hur sjukt är det inte att eran guide hete Rosie, det är ju precis vad dom kallar mig här nere när de inte säger Khun-Rosarin, Khun-Rose, eller så./ds.

@timsurin wrote:

Ja visst var det var Montien Hotel..men va skumt,bodde vi på samma rum också :cheers: hahaha. Ja för tusan,fram med nålarna bara,klart jag är med på ett DNA test..vi hörs å syns kram kram vännen. 💡

Men SHIT POMMES FRITES!!! *skrattar*

Skulle inte förvåna mig om det finns någon där som också vet vad som pågick, eller åtminstone har ett hum om något…

Jag vet att managern på Montien var en svensk kille för några år sedan som hette Magnus men jag vet inte om han är kvar. Han har iofs säkert inte varit där i 30 år men han kanske vet någon som har jobbat där länge..

Eftersom det verkade vara så hemligt så att våra föräldrar inte ens fick komma och hämta oss hos advokaten förrän det var mörkt ute, måste väl de haft någon slags “DEAL” med hotellet för att de skulle se mellan fingrarna när det kommer faranger som checkar in själva och sedan lämnar hotellet med spädbarn.
Dessutom under flera år…

Jag har bott 2 ggr på Montien i vuxen ålder men det börjar allt bli lite slitet nu.

Lillebror, (jag fyller ju år bara några dagar innan du..hihi) är det ok för dig att jag klipper in det här i min tråd också?
Blev så glatt överraskad och skulle så gärna vilja ha med det här i min tråd också.

Äntligen något konkret! 🙂

Spiritfish, du är ju ett GENI för tusan! Sitter med papprena framför mig här nu.
Prajak har skrivit under med västerländska bokstäver!! Iofs är det på dokument som är på engleska så det kanske är därför.

MEN här står ju också hans ADRESS!!! Jag MÅSTE varit blind förut…*skrattar* (Shit vad pinsamt…*fnissar*)

1976, hade hans kontor följande adress:
Prajak Law Office 110 Sukhumvit 36, Bangkok, Thailand.

Var ligger Prakhanong district office?
Adoptionen ska tydligen ha registrerats där.

Någon som känner till “Tungsonghong, Banghen,Bangkok”?

Ok, har hittat att min födelse är registrerad på Bangkhen district office.
Finns det stället kvar tro?
Jag har ett namn på en man som tydligen har skrivit under mitt birthcertificate, undrar om han finns kvar i Bkk..

Ska ta och ringa till Montien hotel nu i alla fall så får vi se vad de säger..

Fortsättning följer…..

[Rosarin]

Så…

Ringde till Montien hotel och frågade ifall deras mangager “Magnus” från Sverige fortfarande fanns där.
Han jobbade naturligtvis inte kvar. 🙁
Jag bad att få prata med hotellmanagern men det fick jag inte utan att förklara mitt ärende först.

Av någon anledning känns det som om jag ska åka dit och prata med dem, kändes tokigt att förklara mitt ärende för mannen som jobbari receptionen även om jag förstår att de måste fråga vad saken gäller innan de kopplar vidare till hotellmanagern. Annars skulle väl han få ta hand om diverse saker som inte går under hans område.
Bättre att åka dit och boka ett möte med någon som kanske kan hjälpa oss i stället.

Hmm…vad mer kan jag göra nu…

Ja just det…. PIA:

Joo, visst stämmer det som du och mamma säger ang. synen på barn.
Ska kanske slänga iväg ett till mail till “försvunnen-leta här och leta där-programmet” *fniss*

Jaa, stackars Nong-Jupa som får sitta i kylan och rengnet..
Regn är kanske inte så farligt det är hon nog van vid men KALLT regn….huuuu…
Tur att hon har Johan som kan värma henne. 🙂
En fråga förresten om Nong-Jupa. Vet du om hon tål laktos? Har hört att många inte tål mjölk och så i södra thailand men jag undrar hur det är i norra, där hon kommer ifrån.

Joo vi hade en jättefin dag igår, lite molnigt men ändå soligt. Även om det är molnigt så är det ju så otroligt ljust här ändå.
Idag var det klart på morgonen och jag blev så glad men sen kom det svarta moln och nu är det moln och himlen ser ljusgrå ut.. Regnet hänger i luften för mitt huvud börjar dunka lite som det brukar göra när det är regn på gång.
Skulle vara skönt om det kom en skur så att huvudvärken släpper…vill inte gärna proppa i mig värktabletter.

Hur skulle man kunna missa dina inlägg, du är ju klockren för tusan!
Vad var det du skrev: “Djävlar i havet och fiskar på land….”! Det glömmer jag ALDRIG! *skratt*
Jag höll på att trilla ur sofffan av skratt, det var SÅ bra beskrivet!
Älskar verkligen Jupa-tråden :),den är så bra att vi kanske skulle göra film av den.

Hur som helst Pia, är jag jätteglad att du har tagit dig tid att läsa i min tråd också. 🙂
Krama om Johan och Nong-Jupa när du träffar dem nästa gång från oss.

Hej så länge 🙂

[timsurin]

:thumbright: superklasse vännen, ska fråga mina föräldrar vem som var kontakt person i thailand idag, det kan ju vara en ledtråd också.Någon måste ju ha tagit hand om alla svenskar som reste ner är min tanke :scratch: .kram kram :king:

[Nille]

Verkligen kul att se att ni går framåt. Många bäckar små som sagt var.

Undrar om inte detta snart skulle kunna vara något för Året Runt, Allers eller liknande månadstidning (tabberaset, vad tror du?)…

Glöm inte bort att kolla upp människorna på svenska sidan. Har en känsla av att det inte var rent mjöl i påsen där heller. Kanske de kan bidra med information.

[Rosarin]

Mina föräldrars svenska kontakt heter Eva Hållén och hon verkar gått under jorden.
Hittar henne ingenstans.
Hon gjorde några spydiga uttalanden i tv-programmet “barn till varje pris”.
Minns henne från en del träffar som jag var på när jag var liten, och hon var enligt mig då en ganska tuff och känslokall kvinna.
Hon adopterade själv 2 st flickor via Prajak men dem har jag ingen kontakt med dig.
Tror att den ena tjejen heter Theresa eller Theresia, den andra minns jag inte.
De var båda äldre än jag har jag för mig.

Dock är vi många som kom till Sverige via advokat Prajak och jag vill passa på att det går bra att skicka PM till mig ifall det är fler som vill vara med eller har mer info som kan hjälpa.

Känns nästan som om vi gör det här för oss allihop och jag hoppas att OM nu detta går att lösa någonsin att det kan hjälpa andra som går i samma tankar.
De kan ju inte mörka ner detta i alla evighet, eller?

NÅGON måste ju vetat eller sett vad som försiggick, och kanske kan hjälpa oss.

[Nille]

Jag startad just upp en forumsektion “Adopterad från Thailand”. Många är starka. Läs mer på viewtopic.php?f=47&t=2741

[Thaisambo]

Det är en gripande berättelse. Jag har ingen tidigare kunskap om de här sakerna, men …..
@Rosarin wrote:

Mina föräldrars svenska kontakt heter Eva Hållén och hon verkar gått under jorden.
Hittar henne ingenstans.
….

Namnet är ovanligt i Sverige, på hitta.se får man två träffar. På ratsit.se (alla som är bokförda i Sverige och som lever) får man åtta träffar, har Du mer information kan Du göra en rimlighetsbedömning av vilka träffar som är sannolika.

Jag lägger det här publikt istället för som PM eftersom de här (publika) sökmöjligheterna kan hjälpa även andra.

[Rosarin]

Hej igen!

Håkan skickade en länk med flera tänkar kvinnor med namnet Eva Hållén och när jag pratade med mamma och pappa igår så trodde de att de visste vilken av dem det var.

Måste berätta en annan sak…

Jag hittade telefonnumret igår till kvinnan som skrev på som min “mamma” på pappret och jag ringde det.
Tyvärr kom det bara en fax-ton i örat, men numret finns i alla fall kvar.
Jag har också adressen till där hon bor, i alla fall där hon bodde år 2001.
Fick sån god lust att bara gå dit och fråga henne rakt upp och ner vad som hände…men saken är att hon bara pratar thai.
Har en känsla av att hon vet vem min biologiska mamma är men jag vet inte…det kan vara värt ett försök i alla fall.

[Tosse]

är det hon ?
vet inte om det ger dig nån vägledning

http://www.birthday.se/fodelsedagssokning/?firstname=Theresia&lastname=H%E5ll%E9n&address=&zip=&city=&year=&month=&day=&x=0&y=0

[Tosse]

iof vet jag juh inte hur sugen hon är på att hjälpa till (om det nu är hon men verkar vara lite ovanligt namn)men adressen pmad till rosarin
😛
lycka till

[Rosarin]

Kikade på PM:et, men tror inte det är hon.
Hon är för ung. Tror att hon ska vara i 30-årsåldern som jag.’

Får se hur det här går, måste känna lite vad jag ska göra härnäst så det inte blir en massa knas.

[Pia]

Rosarin.
Du är ju helt otrolig på att hitta nya vägar hela tiden !!! iofs med tips och ideer från massa människor här men du genomför dom ju själv…..skulle inte förvåna mig om du redan nu har skaffat dig en ” tolk ” och står utanför dörren till kvinnan som skrev på pappren….
Hoppas att du får en bra och mysig helg tillsammans med din man o dotter, själv ska jag jobba heeeela helgen……….
/ Pia

[Rosarin]

Tack Pia och alla andra för ert enorma stöd och engagemang.

Hittade just en artikel från DN då Anita Gradin uttalade sig om detta:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article69009.ab” onclick=”window.open(this.href);return false;

Gick i taket som ni kanske märkte i den andra tråden om stulna barn från Thailand under adoptionssektionen.

Har lugnat mig lite men nu känner jag mig bara tom och ledsen inormbords…

Hur kunde de göra så här mot oss?? Förstår verkligen inte.

Här är texten:

Anita Gradin: Jag bad Thailand om ursäkt
NYHETER-18s17gradin_368

Hon var politiskt ansvarig för adoptioner under 70-talet

Anita Gradin (s), politiskt ansvarig för adoptioner i mitten av 70-talet, skyller på föräldrarna till de adopterade barnen.

– Jag for till Thailand och bad om ursäkt efter att missförhållandena avslöjades, säger hon.

Anita Gradin var ordförande i Nämnden för internationella adoptionsfrågor (Nia) då skandalen på barnhemmen i Thailand avslöjades 1977.

– När jag pratar om det här kommer stanken från barnhemmet tillbaka. Det var hemskt.

fy Nia gjorde en utredning i Thailand efter razzian. Varför gjordes ingen utredning om de barn som redan kommit till Sverige?

– Jag har inte tillgång till de där papperen nu.

fy Många av barnen kan vara stulna. Det är väl ett underbetyg för Nia, som har ansvaret för adoptioner?

– Vi försökte vara så seriösa som möjligt. Men missförhållanden förekom och förekommer säkert än i dag.

fy Vad gjorde du när skandalen blev känd?

– Jag åkte till Thailand och bad myndigheterna om ursäkt för de svenska föräldrarnas naivitet.

fy Vad vill du säga till dessa adopterade personer?

– Jag hoppas de haft det drägligt i Sverige. De flesta har nog haft det bättre än vad de skulle ha haft om de blev kvar.

[Magnus74]

Men Rosarin jag tycker du ska vara glad ändå trots allt. Du kom till världens bästa land Sverige. Hade din mamma inte adopterat bort dig kanske du inte ens funnits nu. Man får tänka så också.

[Rosarin]

Jaa Magnus…det har du ju rätt i förstås…

Hittade en fin dikt om att vara addopterad:

LEGACY OF AN ADOPTED CHILD

Once there were two women
Who never knew each other
One you do not remember
The other you call mother.

Two different lives
Shaped to make yours one.
One became your guiding star
The other became your sun.

The first gave you life
And the second taught you to live it.
The first gave you a need for love
And the second was there to give it.

One gave you a nationality
The other gave you a name.
One gave you a seed of talent
The other gave you aim.

One gave you emotions
The other calmed your fears.
One saw your first sweet smile
The other dried your tears.

One gave you up.
It was all that she could do.
The other prayed for a child
And God led her straight to you.

And now you ask me though your tears
The age-old question through the years
Heredity or environment – which are you the product of?
Neither, my darling, neither
Just two different kinds of love.

Author unknown

[Rosarin]

Hej!

Skickade mail idag till en man som har arbetat på bangkokpost tidigare.

Jag bifogade artikeln från New York Times, 2 maj 1977.
Ska bli intressant att se ifall han minns något om detta eller kan ge mig något annat tips på vart jag ska vända mig.
Känns som om det är bäst att göra så mycket som möjligt nu, innan jag åker till Bangkok.
Förresten är det ju rätt så oroligt i Bkk nu så det kanske passar bra att vänta lite.

Känns som om det här liknar mer och mer toppen på ett isberg…*suck*…

Jag undrar också vad hon kan ha tjänat på att skriva sig som mamma åt flera barn så där.
Jag tror att hon fick pengar eller delar av större pengar för att hjälpa till, men jag är inte säker.
Men hur trodde hon att hon skulle komma undan? Sånt här kommer alltid fram förr eller senare ju.
Eller så finns det någon som har enormt mycket mer makt och pengar som vill mörka det hela av personliga anledningar, vad det nu kan vara..?
Kanske fanns det barn där som var “tvugna” att försvinna ur bilden av olika anledningar, inte vet jag. Spekulerar bara nu.

Tror ni det kan vara farligt att nysta i det här på något vis?

Jisses…kanske är dags att sluta se på filmer som “national treasure” eller läsa böcker som “davinci-koden”, kan ju få paranoia på kuppen….*skrattar*
Blir så trött på mig själv ibland…*suck*

OCH VARÖFR GÖR JAG DÅ DETTA???
(klipper in från Tims tråd)

Jag har haft en jättebra uppväxt, det är inte ens uppväxtförhållanden det handlar om.
Det handlar inte heller om ifall mina adoptivföräldrar har varit bra, för de har de, utan tvekan.
Det pratas om arv och miljös och hur det påverkar m m.

Jag är själv mamma för första gången och under de långa 9 månaderna hinner man tänka igenom en hel del. Hormonerna spökar ju dessutom samtidigt i kroppen.
Hela ens värld förändras då man får barn. För mig drogs allt till sin spets på nåt vis.

Alla frågor som: vem är jag?, vart kommer jag ifrån?, varför är jag här?, blev starkare än någonsin för min del.
Jag pratade med mamma om mycket under graviditeten, det var som om att hon fick uppleva allt kring att vara gravid tillsammans med mig. Det var något nytt för henne också.
Hon frågade försiktigt en gång: “Hur känns det egentligen att ha ett barn i magen?”
Oj vad hon måste ha undrat.
Läkaren frågade också om min medicnska historia, om sjukdomar i släkten osv. och där satt jag som ett fån och kunde inte svara på en enda fråga.

Kändes också märkligt att min mamma inte kunde råda mig till nästan något INNAN dottern var född. Däremot fick jag hur mycket hjälp som helst när hon väl var född.
Allt jag lärde mig om att vänta barn lärde jag mig från forum på internet eller från sjukhuset.

Tillbaka till det här med arv och miljö.
Visst påverkas man av sin uppväxtmiljö, inget snack om saken. Kan ju hända att jag har samma sätt att kasta med håret som min mamma och samma miner som min pappa när jag visar en känsla men varje gång man ser sig själv i spegeln så SER man ju att man inte alls liknar dem.
“Mamma, varför har jag svart hår och inte du? Mamma,varför har jag sneda ögon och inte såna ögon som du?”
Spelar ingen roll om ett barn kan prata eller förstå, ett barn SER skillnaden direkt.
Inte minst i tonåren…alla dom där snygga ögonskuggorna som man kunde använda OM man hade ögonlock!!!!
Jag hade ju inga ögonlock!!
Där satt man och läste sminkråd efter sminkråd fast att inte ett enda passade min sorts ögon..

Känslan att inte höra till, att få likna någon, att någon gång få höra någon säga “Jaa, det syns ju att det är din mamma/pappa, ni är ju så lika”.
Den frasen har aldrig någon sagt till mig i hela mitt liv!

Därför söker jag mitt förflutna…
Jag vill få vara en del av något, som SYNS…som är uppenbart för ALLA. Jag vill höra om när min bio-mamma fick gråa hår i samma ålder som jag eller att pappa också har ont i ryggen på samma ställe för att jag har samma kroppsbyggnad som han.
Jag vill veta vem hon är, lära känna henne, kunna hjälpa henne om hon behöver mig.
Jag vill fråga min mamma ifall hon var med mig de första veckorna i mitt liv innan hon lämnade bort mig. Jag vill veta om hon fanns omkring mig åtminstone ett litet tag innan vi skiljdes åt.
Oavsett hur det var, går det aldrig att ändra på, det förstår jag…men hon kanske kan berätta hur hon kände, vad hon tänkte och sedan hur allt gick till.
Jag vill att hon ska få lätta sitt hjärta och känna att det var ok, att hon gjorde rätt.
Vill inte att hon ska känna någon skuld mer för hur hon än kämpar för att glömma så tror jag inte att det går att glömma.
Jag vill att hon ska få höra ifrån MIG, att hon gjorde rätt och att jag älskar henne trots allt.

T o m andra gången jag läser igenom mitt eget inlägg så tåras mina ögon…Hur fjompigt är inte DET???..förstår ni att detta verkligen tar knäcken på mig…det äter verkligen upp mig….

[Thaisambo]

@Rosarin wrote:

…

Tror ni det kan vara farligt att nysta i det här på något vis?

…

Det beror nog på om den Du får kontakt med upplever sej vara i fara eller riskera något på något vis, dvs känner sej trängd och intryckt i ett hörn utan utvägar.

Men det här gäller förhållanden för över 30 år sedan, för att få kläm på detta skulle det säkert vara bra att ha kännedom om hur det ser ut beträffande preskription av brott m m och sekretesstid för handlingar innan de blir allmänt tillgängliga. I Sverige har vi på brott upp till 25 år och beträffande sekretess upp till 70 år i de mest extrema fallen, det mesta har betydligt lindrigare tidsgränser.

Att veta detta ifråga om Thailand underlättar starkt bedömningen av om fara kan föreligga eller inte i någon situation, men här är det ju uppenbart att Du inte är ute efter att sätta dit nån! De kan avvisa att lämna information, men är det allmänt tillgänglig information eller sånt som de inte längre riskerar efterräkningar för så är det lättare.

[Bulten]

Tjena Rosarin och Ni övriga på forumet.
Jag e inte så aktiv här utan använder forumet som en källa till information i första hand.
men så är det din story (och iofs även Ni andra adopterades) som jag har funderat lite på.

Nar du skrev och länkade om Aftobladets artikel, så slog det mig…. ( du har kanske redan tänkt desamma, och i så fal glöm vad jag skrivit/skriver )

ALLT (nästan) som staten eller en statlig myndighet gör är offentliga handlingar, så den undersökningen som “NIA” gjort kan ju finnas någonstans, kanske även på nätet.

Jag googlade “Nämnden för internationella adoptionsfrågor” som det stod att “NIA” stod för i artikeln du länkat till, och då fick jag många länkförslag, bla “Myndighten för internationella adoptionsfrågor” som jag gissar att NIA heter idag, dvs “MIA” det ledde mig till http://www.mia.eu/” onclick=”window.open(this.href);return false; och där till vänster finns en länk för de som ÄR adopterade [Är du adopterad] som ledde till “Att söka sina rötter”
http://www.mia.eu/adopterad/adopterad.htm” onclick=”window.open(this.href);return false;

Jag har inte läst vidare, utan tänkte att detta kanske kan vara till någon sorts hjälp, men jag vet iofs inte.

Google träffarna kommer ta en stund att forska igen, och de kanske kan leda vidare till andra länkar som handlar om det du söker, eller är användbara på något annat sätt.

I övrigt vill jag bara säga

-Lycka till.

[Pia]

Hallååååå Rosarin, var tog du vägen ????
Det har gått flera dagar nu !!! Vad händer ??? du måste hålla oss uppdaterade… nu börjar det kännas som när inte Johan skrev på några dagar….. :wave:
Jag och säkert flera med mig följer dina efterforskningar….;O)
Ha de´
Pia

[Rosarin]

Hej!

Tack Pia för att du påminner!
Det blir lite blandat

Var till sjukhuset med dottern i tisdags för vanlig kontroll. Lilla trollet fick MMR-vaccin och hon sa inte ett pip när hon fick sprutan. Duktig tjej! *ler stolt*
Tror att MMR står för mässllng, bla-bla-lba och röda hund. Minns inte den tredje.

Sen åkte jag på nån fjompig förkylning igår…som mystiskt verkar vara borta idag…..helknäppt…eller om det var allergi från regnet nu igen….
Gick till tempel-marknaden en sväng igår kväll. Köpte GRYMT god mat och tog med hem. Annars var det rätt så mycket krims-krams men jag tycker att det är kul att gå dit när den väl kommer till “vårat” tempel. 🙂

Joo….jag har mailat till en journalist som heter Stickman.
Han har mailat tillbaka och är intresserad av att lägga ut min story på sin hemsida.
Han är tydligen en känd skribent men av någon anledning så tvekar jag.
Vet ni något om den här Herr Stickman får ni gärna berätta???
Vad jag har förstått är han inte samma man som Bernard Trink, “the night owl”?

Jag har i alla fall översatt min story till engelska ifall jag skulle få för mig att vilja få den publicerad på Herr Stickmans hemsida.

Annars har jag inte gjort så mycket.
Det kändes som om jag behövde lite time-out för att hinna reflektera och smälta lite.

Helt plötsligt känns allting så mycket större än vad jag någonsin trodde att det skulle vara.
Visst har jag förstått att det är en stort och NEJ, jag har inte gett upp.
Jag ger mig inte MEN det gäller att spela smart!
Tror inte att man får så många chanser när man börjar luska i saker som kanske kan vända upp och ner på någons tillvaro idag. Vad vet jag!
Ska som Thaisambo skrev, ta reda på när de preskriberar brott mm.

Sen ska jag vara helt ärlig med en sak:
Jag sitter inte på ett berg av guld som Kung B och Joachim von Anka.

Om det nu ska behöva mutas hit och dit för att komma någon vart får jag nog vara beredd att slänga fram en del pengar. Jag har ingen aning om vad det är för summor de vill ha, vet inte ens vad tanten på Laksi ville ha för pengar man jag kan tänka mig att det var i närheten av 15 000 baht eftersom det var det som Siam Legal ville ha för att bara gå med mig och prata med dem.
Siam Legal tjatade dessutom om att de ville ha ett foto på mig och mina adoptivföräldrar, för det skulle göra saker och ting lättare. BULLSHIT!
De ville ha något att fortsätta att jobba på för att kunna pumpa mig på mer pengar eller hur det nu var uppgjort mellan Siam Legal och Laksi.
Usch, blir bara arg när jag tänker på det där.
Ändå förstår jag. Det är inte rent, schysst, eller ok på något sätt MEN det är deras sätt att göra business och jag befinner mig just NU vad gäller det juridiska, på DERAS hemmaplan.
Måste försöka gilla läget så gott det går.

Min tanke är nu…
Ska jag gå tillbaka till Laksi i BKK och be om att bli återinförd i registret igen?
JA, det ska jag, så känns det.
Jag ska gå dit som om ingenting har hänt. Inte ge för mycket info om de inte ber om det. Låtsas som om det regnar.
Tanten från förra gången är förhoppningsvis inte kvar eller så har hon glömt mig.

Behöver komma fram till en plan eller strategi.
Ska jag vänta tills Tim kommer till Thailand eller ska jag börja själv.
Ska vi försöka få hjälp av svenska organisationer/myndigheter eller har de gjort sitt i det här?
Vilka Thailändska journalister och jurister jobbade med det här innan fallet lades ner?

Hittade denna text på FFAT:s hem sida:

2002-09-12: TT – Thailandsadopterade kan få hjälp

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) har ansökt om ett bidrag på mellan 60 000 och 100 000 kronor från socialdepartementet. Pengarna ska gå till att hjälpa personer som adopterades från Thailand på 1970-talet och som söker visshet om sitt ursprung. Läs mer…

Tyvärr gick det inte att klicka på länken.

Vet att det var länge sedan men man kanske kan fråga om ett litet mut-bidrag? *asg*….Jag och min sjuka humor…

Här är från Scandasia:

Thai adoption fraud case closed
Preliminary investigation on adoption fraud closed in Sweden The preliminary
By Christer Nilsson
investigation regarding a suspected case of abduction in connection with one adoption from Thailand to Sweden in 1976 has been closed. “We must be able to prove that the child in this case was abducted. What we have is not enough for a prosecution case,” says Ms. Solveig Wollstad, prosecutor in Linkoping to the news agency TT. The baby is the today 26-year old Ms. Sawitri Borjesson, adopted from Thailand to Sweden in 1976. She went to the prosecutor last spring to find out whether she was abducted from Thailand or not. Before that, it had already been established through personal meetings and DNA-tests in Thailand, that both the father and mother stated as her Thai parents in the adoption documents were not the biological parents to Sawitri and also totally unrelated to each other. “I may take this case to the European Court,” says Sawitri Borjesson. “I want justice.” Her case is only one of many involving Thai children adopted to Sweden, having fake identities and fake Thai parents in the adoption documents, during the 1970’s. Some of the adopted babies have doubles in Thailand, rightfully carrying the Thai name which somebody put in their adoption papers before they were adopted as babies to Sweden! Sawitri Borjesson is the first Thailand adopted from the 1970’s to have brought her case to a Swedish court. A nursery proprietor involved in the Swedish adoption scams was prosecuted in Thailand 1977, following a police raid to his nursery were 32 babies were found, three of them stolen and many others with no identification papers at all. Thailand tightened its adoption legislation considerably 1979. None of the Swedish adoption organisation representatives or government officials in Sweden, that knowingly or unknowingly facilitated the fraudulent adoptions from Thailand during the 1970’s, has been brought to a Swedish court.
Created 2002-12-30

Ska förresten ta och maila den där Christer Nilsson och fråga lite.

Återkommer med info när jag vet mer.
Ledsen att det här inlägget blir lite blandat. Känner mig så splittrad just nu bara.

[Rosarin]

Hej i gen!

Har pratat med Tim på msn idag.
Han hade frågat sin mamma om när de hämtade honom i Bangkok och vet ni vad?!?!

Hans mamma berättade att när de kom dit låg det 4 st barn i varsin säng bredvid varandra.
Hon berättade att flickan som låg bredvid Tim skulle heta “mitt svenska namn”!!!

Våra föräldrar har antagligen träffats i Bangkok när de hämtade oss och flickan som låg bredvid Tim var antagligen JAG!!!

Ska prata med mamma och pappa lite senare idag och fråga mer!

Helt otroligt om det var så!

Lillebror Tim och jag sov i sängarna bredvid varandra och så träffas vi igen efter 32 år!

SÅ coolt! :p

[Mango]

Vad häftigt!!
Kanske kommer från samma ställe då också. Bra att ni är två som hjälps åt att hitta information.

[Smurf1975]

Gud va roligt 🙂
Hoppas verkligen du finner svar. Mitt ex var adopterad från Thailand. Det verkade vara mycket knas kring alla papper och “mamman” som var med och skrev på papper.
Exet söktr även svar, speciellt inom sig

[Rosarin]

Åh intressant Smurf1975, skulle inte förvåna mig om jag vet vem det är. *fniss*

🙂

[Thaisambo]

Tänk om de här fyra barnen på barnhemmet för 32 år sen verkligen skulle hitta varann igen på detta sätt efter så lång tid sedan de var så små…. Redan att två stycken kanske funnit varann är en osannolik händelse, det är som en saga.

Hoppas verkligen att den här historien får ett lyckligt slut, den berör.

[timsurin]

JAAA :thumbright: men lillebror vill ha sin napp tillbaks som storasyster lånade för 32 år sen hahahahahaha…

Ses snart kram kram 💡

[Rosarin]

Hej!

Har haft lite “time out” eftersom det även händer andra saker i livet utanför datorn *skrattar*.

Har tittat igenom mina papper igen och hittar utskrifter som advokaten på Siam Legal verkar ha jobbat med. Han har strukit under vissa ord och meningar men allt är på thai..

Sidorna han har skrivit ut kommer från en internetadressen:
http://www.niranaree.com/” onclick=”window.open(this.href);return false;

Har printat från adressen:
http://www.niranaree.com/interview2.html” onclick=”window.open(this.href);return false;
Det är tydligen 3 sidor långt.

Allt som står där står på thai och jag undrar om någon bara skulle kunna berätta lite vad sidan handlar om.

Har även flera A4-sidor handskrivna anteckningar och telefonnummer och internetadresser men allt är så klart på thai.

Tack på förhand 🙂

Rosarin

[timsurin]

Hmm..ska se vad jag kan göra. :scratch: .Ska kontakta en thaiförening här i Haninge och se om någon där kan översätta det åt dig nu i veckan.Deras email adress är watsanti@hotmail.com – watsantihaninge@hotmail.com.deras hemsida finns på watsantinivas.org.kram kram :king:

[Smurf1975]

@Rosarin wrote:

Åh intressant Smurf1975, skulle inte förvåna mig om jag vet vem det är. *fniss*

🙂

Hehe.. kanske det… hon är 30 iaf.. dvs 78:a.. uppvuxen i värmland

[Emil]

Handlade om adoption ifrån 3e världen i Debatt idag. Jag tror det kommer intressera dig och den kommer gå att se online senare!

Här är länken iaf:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=96231&a=1319857&lid=is_search527895&lpos=26&queryArt527895=adoption&sortOrder527895=0&doneSearch=true&sd=47225&from=siteSearch&pageArt527895=2″ onclick=”window.open(this.href);return false;

[MrBrent]

Såg den där…
Skulle vara intressant att höra dina reflektioner ….

[Rosarin]

Hej!

Har inte varit så aktiv här i tråden på ett tag.
Tack för era uppmuntrande ord och för all hjälp.

Mycket annat har hänt omkring mig på det personliga planet men jag kommer igen. 🙂

Fick svar från “spårlöst försvunnen” häromdagen. De skrev dock att de har fått många sökande och att de inte har bestämt sig ännu vilka som blir uttagna.
Skulle jag inte höra något av dem före slutet av mars så har jag inte blivit uttagen, så det är väl bara att vänta och se. 🙂

Jag planerar nu att ta upp mitt sökande igen mer aktivt på egen hand i stället.

Skulle gärna vilja se det där programmet och jag hoppas att det går att ladda ner så småningom..
Lovar att berätta vad jag kände när jag har sett det.

Och Pia:
Tack för dina underbara ord och för din enorma empati, känner den med värme ända in i hjärtat.
Självklart får du vara min “mamma” om du vill. Känner mig lyckligt lottad att ha fått lära känna en så fin kvinna som du. 🙂

För övrigt så har vi regnperiod på Samui just nu och det regnar BAOTA-MYCKET!
Första regnet kom den 7:e november och sedan har det varit lite korta men intensiva skurar varje dag förutom 2 dagar.
Första dagarna regnade det mest på natten men nu är det varken hejd eller fason på regnet längre..det bara ÖSER ner!
Flera blev översvämmade redan efter 2-3 dagar och en liten bro har rasat i närheten av Chaweng.
Chaweng-sjön svämmade över på tredje dagen av regn men sedan var det 2 dagars uppehåll så då sjönk den igen.

Hej så länge.

/Rosarin

[timsurin]

:cheers: Hej där…jag hjälper dig såklart i sökandet vännen och nu är jag ju på plats i Samui. Bara å höra av dig när du har tid och för det. Och ja jäklar vad det har regnat här, höll på att dränka mig på hojen idag på väg hem, vattenpölen var liiiite djupare än vad jag trodde hahahahahha. Ta hand om dig och familjen. :bigsmurf:

[bennybangkok]

Gripande berättelse. Jag hoppas du finner vad du söker eller behöver. :thumbright: :bigsmurf:

[Rosarin]

Tack Bennybangkok!

Det var ett tags sedan jag skrev i den här tråden.

Har lagt det hela på is pga att det har varit en hel del kring min dotter den senaste tiden.

Har tänkt att ta mig till Bangkok i februari som det ser ut nu och ta tag i allt det här igen.

hej så länge 🙂

[Herr Chang]

Hej Rosarin,

Hittade denna länk på Mai Pen Rai. Kanske av intresse?

https://web.retriever-info.com/go/?a=24593&sa=2010097&x=3cdf438c7b9e61ffad81328da5fd5839&d=050806200901013f878652c23314f8993f842721922f22″ onclick=”window.open(this.href);return false;

Herr Chang har talat.

[Rosarin]

Hej!

ÅH tack Herr Chang!
Det var en jättebra länk som verkligen satte huvudet på spiken, PRECIS så där har jag känt under min uppväxt i Sverige.

Och har mina svenska föräldrar haft något att komma med då?
Nää…inte direkt, jag har ärligt talat inte ens berättat för dem om allting.

Kan uppdatera med lite annan info.
Har pratat med en thailändsk immigrations-hotline eller vad man ska kalla det.
Det är ett slags call-center som svara på alla frågor angående immigration mm.
Har frågat om allt detta med medborgarskap och papper hit och dit.
Fick dock inte så mycket klarhet så jag ska ringa tillbaka i morgon och ta hjälp av en kompis ifall jag kör fast när jag pratar engelska.

Dte som är kruxet just nu är det här med huspapper. Jag har inga huspapper eller kopior från huspapper och när jag senast besökte huset där jag sägs vara född finns ju endast en födsel registrerad samma år då jag är född och det är en pojke.
Kan nog hända att jag helt enkelt inte finns inskriven i något huspapper alls.
Ska kolla upp det där med huspapper och lite mer i morgon.

Hej så länge 🙂

PS. Vill tillägga att jag editar lite i den här tråden nu.
Ändrar inget men lägger ut en del text från länkar så att man inte hela tiden behöver klicka på länkar.
Vill gärna ha lite text samlad, ifall någon text från en länk skulle försvinna eller tas bort i framtiden. /ds.

[Thaisambo]

@Rosarin wrote:

PS. Vill tillägga att jag editar lite i den här tråden nu.
Ändrar inget men lägger ut en del text från länkar så att man inte hela tiden behöver klicka på länkar.
Vill gärna ha lite text samlad, ifall någon text från en länk skulle försvinna eller tas bort i framtiden. /ds.

Det är helt rätt!

När man bygger en webbsite så är det viktigt att ha kontroll över allt material och att ha det samlat på ett ställe, webbsiten. Att länka in images och annat kors och tvärs från andra webbsiter är inte att rekommendera, det ger garanterat trassel med referenslänkarna om det ändras nåt på “den andra” webbsiten.
Man ska även kunna flytta sin webbsite, den ska vara homogen och samlad även av det skälet.

I praktiken är det här svårt, det fungerar att kopiera till egen webbsite om det är fråga om statiska objekt. Men att länka till dynamiska objekt, t ex en nyhetssite, går inte att låsa på det sättet utan att tappa dynamiken.

Man kan i och för sej som kompromiss cacha alla externa objekt i egen webbserver och med “evig” livslängd, men det innebär också att dynamiken tappas och är mer en bekvämlighetskompromiss – servern sköter kopieringen istället för att programmeraren gör det själv.
En annan lösning är förstås att kolla det externa objektet och ladda ned det på nytt ifall det uppdaterats. Har inget hänt eller det fallit bort använder man det man har sparat i cache. Google innehåller en sån funktion, men upplyser vänligt nog om att objektet är borta, men att det finns en sparad kopia i cache ifall man vill titta ändå. Jag är lite osäker på om Microsofts IIS och/eller Apache går att programmera så att de hanterar HTTP koderna 200/302/4xx/5xx på det här sättet. Eller webbläsaren för den delen beroende på var man vill lagra cache. Eller någon cacheproxy på vägen…. Det finns många val att göra!

[Rosarin]

Hej!

Idag har jag ringt till någon kontor i Bangkok och frågat vidare om mitt medborgarskap.
De sa att jag skulle gå och besöka “District office of local administration” på Samui.
De sa också att det inte är samma sak som Amphur eller Tesabaan office.
Vilket kontor är det då? :scratch:

Någon som vet vad det kan tänkas kallas på Thai, så jag kan förklara för min kompis vart det är jag ska gå?

Vänligen
Rosarin 🙂

[Sunebam]

Hej Rosarin.

Hitta nåt för Suratthani men inget för Koh Samui.
Men för Suratthani heter det så här:

สำนักงานท้องถิ่นจังหวัดสุราษฎร์ธานี
săm-nák ngaan tóng tìn jang-wàt sòo-râat-dà-tăa-ne
http://www.surat-local.go.th” onclick=”window.open(this.href);return false;
Telefon: 0-77272218,0-77283566
De kanske kan guida dig rätt

Utifrån det kanske dina vänner förstår vad du menar.
Sökte vidare på Samui men då kom det bara upp amphur hela tiden.

ที่ว่าการอำเภอสมุย
têe wâa gaan am-per sà-mŭi

Men det kanske bara betyder att det ligger vid amphur samui?

Hoppas du inte ser mig som en översittare nu,
det var inte meningen att skriva fult till dig i andra trådar.

[Rosarin]

Nej då Sunebam, inte ett dugg.
Blir bara så frustrerad när en kille med nåt bra på insidan “tuppar omkring” helt i onödan i stället för att VÅGA släppa fram allt det där som är BRA i stället.!
Blir lite knasigt i mina ögon, men det är min personliga åsikt. Hoppas att du inte misstycker, menar inget illa, det vet du men jäklar vad du retar gallfeber på mig ibland ska du veta. *fniss*
Har aldrig fattat det där med prestige bara. Blir mest en massa fjompiga missförstånd enlig mina erfarenheter.

Tack så mycket för tipset i alla fall. Ska kika närmre på det i nästa vecka. 🙂

Har varit i kontakt med min kompis, den thailändska diplomaten och pratat lite om huspapper, id-kort och medborgarskap.
Hon skulle prata med någon hon kände på något annat “department” som var bättre insatt och sedan återkomma.

Så jag väntar får vi se.

Hej så länge!

[Rosarin]

Hej!

Så var vi igång igen…….

Var i bkk i januari och pratade med Laksi district office igen.
Hade min bästa vän med mig som mer än gärna vill skriva in mig i sina huspapper utan varken pengar eller tjänster.

Den sura tanten på Laksi var gråare än filmen “sånger från andra våningen” av Roy Anderson..
Hon vägrade ge med sig eftersom hon inte kunde få bevis på att jag är personen jag säger att jag är.
Eftersom jag inte kan hitta någon familj som kan vittna för mig eftersom mina papper är falska ville hon att mina föräldrar skulle flyga till Thailand och vittna inför henne på Laksi.
Inte LITE hon begärde!
Jag satt så klart och grinade av besvikelse, jag hulkade inte men tysta tårar rann sakta ner för mina kinder.

Efter mycket om och men och en massa telefonsamtal gick hon med på att låta mina föräldrar eller någon som känt mig i minst 10 år och som har funnits omkring mig under min uppväxt och som känner till min historia gå till thailändska ambassaden i sthlm och vittna för mig.
Jag skrev ett brev till ambassaden och bifogade kopior på mina dokument underskrivna och allt i sin ordning.

Fick idag ett samtal från ambassaden där en jeppe säger att han inte vet vem jag är eller känner mig personligen och eftersom jag inte befinner mig i sthlm just nu så kan han inte hjälpa mig.
Han föreslog att jag skulle söka thai nationality som alla andra gör och därmed säga upp mitt svenska medborgarskap.
Men enligt svensk lag tillåter ju Sverige dubbelt medborgarskap men inte Thailand, eller hur? :scratch:

Saken är att jag HAR thai nationality, det är det ingen som betvivlar…eller snarare personen på pappret som jag har HAR thai nationality.
Kruxet är att bevisa att det är JAG och därför behövs vittnen.
Allt tanten på Laksi vill ha är vittnesmål som är stämplat av thailändska ambassaden i sthlm men nu säger jeppen i telefonen idag att han inte kan göra det eftersom jag inte är där “in person”.

Funderar på ifall de kan verifiera mig via webbkamera?
Jag kan ju visa vartenda dokument som jag redan har mailat till dem samt mitt svenska pass som ID-handling.
De kan ju för i H-E ta screenshots eller vad det heter.

Chansen att han går med på detta är väl som att pressa en kamel genom ett nålsöga men jag ska i alla fall ringa och fråga i morgon.

Det känns otroligt tungt just nu…
Hur många NEJ ska jag behöva få?
Hur många gånger ska jag behöva påminnas om att mina papper är falska och att jag ALDRIG NÅGONSIN kan hitta min biologiska familj i thailand??
Jag bara UNDRAR!!!!
Orkar inte med att detta sår bara ska rivas upp om och om igen…
När ska JAG får läka och känna mig hel i själen???
Jag hade ju inget VAL när jag var en månad gammal och togs från thailand till sverige.
Varför ska jag då behöva kämpa som ett djur för att få tillbaka något som är rightfully mine???????????

Vet ärligt talat inte hur mycket mer jag orkar ta när det gäller det här….går fan i bitar snart…….

[Fru Bangkok]

vilken livshistoria du berättar rosarin! tack för att du delar med dig:-) jag blev både glad och sorgsen och rent av förbannad när jag sitter här och läser din historia… den berör!

är själv också adopterad. men från indonesien. kom till sverige när jag var tre måndader. har själv alltid vetat vem min “biologiska” mamma “är”. har en del kort på henne, som kärt har hängt med under min barndom. vi är som kopior ut av varannn:-)

åkte själv tillbaka till indonesien när jag var tolv tillsammans med min mamma och med en bunt andra barn som också blev adopterade samtidigt som jag. cristina, min bästa vän, fick faktiskt möjligheten att träffa hennes biologiska familj. var en fantastisk upplevelse, går inte ens att beskriva med ord… dock sluta den historien mkt tråkigt. då cristinas pappa kom senare till hotellet och begärde ca en och en halv miljon kr för att bygga hus. eller rättare sagt mer krävde det.

självklart har jag varit nyfiken på mina egna rötter. men vet inte om jag är mentalt redo än… man vet ju vad som väntas. har i alla fall tagit ett steg på vägen, att flytta hit till asien. känna på hur det är att vara “asiat”. vilket har visat sig inte är lätt alla ggr… nu i april är det en klassisk visumtripp som gäller till jakarta, ännu ett yttligare steg. spännande.

fortsätt uppdatera oss med din livshistoria!
ha det gott!

[Rosarin]

Tack Fru Bangkok för all empati och uppmuntran. Det hjälper mig mycket!

Hej hej!

Var tillbaka i Bangkok för att åter besöka Laksi.
Den här gången hade jag med mig en kär gammal vän, som har känt mig och min historia i många år, Khun-P.

Han är en underbar äldre thailändsk man som har jobbat länge på Thailändska ambassaden i Stockholm. Han talar både thai och svenska men är numera pensionerad från ambassaden. Han bor och har familj i Sverige men råkade befinna sig i Bangkok precis just nu.
Eftersom jag inte har frågat om tillåtelse att nämna honom vid namn ännu så kallar jag honom Khun-P så länge.

Innan jag flög till Bkk den här gången hade jag ringt till Laksi och fått kontakt med en kvinna som skulle hjälpa mig. Då jag ringde lämnade jag mitt thailändska ID-nummer som jag har på pappret som Teesaban på Koh Samui skrev ut åt mig.
Detta verkar gjort saker och ting lättare för henne.
Vi bestämde att vi skulle ses på torsdagen.

Jag träffade Khun-P, utanför Laksi District Office och vi gick in tillsammans.
Då jag kom fram till kvinnan bakom disken med Khun-P, fanns där redan en lunta papper som låg och väntade på oss.
Ett handskrivet brev från kvinnan jag hade bestämt tid med låg överst.
Hon ursäktade sig att hon inte kunde vara där, hon var på en “training course” stod det och hade glömt att det var på torsdagar när vi pratade i telefon.
Bland alla papper fanns också utskrivna handlingar på min “mamma” och tre stycken tänkbara “pappor”, allt enligt namnen på mitt födelsebevis.
Där fanns även huspapper där jag tydligen var inskriven när jag föddes.

Efter att vi hade tittat igenom allt gick vi in igen.
Vi satte oss på stolarna och Khun-P började prata med kvinnan bakom disken.
Han pratar thai men vad jag förstår så berättar han om min historia och hur saker och ting har gått till.
Hör och häpna men kvinnan bakom disken sitter som ett lamm och bara lyssnar och nickar.
Hon är som en annan person mot när jag och min väninna var där förra gången.

Hon föreslår att vi ska försöka få kontakt med Advokat Prajak Chouylai men då skakar Khun-P på huvudet och så får han berätta hur det ligger till med Advokat Prajak och hans verksamhet.
Till skillnad från kvinnorna på Laksi har Khun-P jobbat längre och är äldre.Han vet och minns vad som sas och gjordes då de kom på Advokat Prajak Chouylai och hans bror
med att förfalska id-handlingar och sälja barn. Kvinnorna på Laksi vet inte ett smack om adoptioner eller vad som försiggick på 70-talet.

När kvinnan har lyssnat på Khun-P och sedan börjar prata och förklara så LER hon t o m och nickar förstående åt Khun-P.
De tittar på alla papper och tillsammans genom deras gemensamma erfarenhet och kunskap kommer de fram till hur de har gjort med mina huspapper. *känns otroligt*
Khun-P förklarar för mig att det finns en gammal del och en ny del i huspappret.
Vid födseln skrevs jag in i min “mammas” huspapper. Sedan gjordes nya huspapper, eller en ny del, och då finns jag helt plötsligt inte med.
Tydligen hamnar man i ett annat register då man blir “uttagen” ur sina huspapper men ingen verkar bry sig om vart man tar vägen.
Det är på DETTA sätt de har gjort för många av barnen som adopterades via Advokat Prajak C.
Antar att de på det här sättet de fick sina förfalskade födelsebevis att verka mer äkta…
LÄSKIGT!

TILL SLUT och ÄNTLIGEN, verkar kvinnorna på Laksi FÖRSTÅ vad det handlar om!!!!!
De lyssnar på Khun-P och förstår att han inte sitter och hittar på. De verkar också förstå vad det var för en slags brottslig verksamhet som Advokat Prajak höll på med.

Dock vill de fortfarande att vi försöker att hitta någon av de tre personer som står nämnda på mitt födelsebevis.
Alltså antingen “mamman”, “pappan” eller släktingen till “mamman” som var med vid födelsen.
De vill att någon av dessa personer ska komma till Laksi för att säga att vittna om att det är de som har skrivit på mina papper.
Det handlar inte om att erkänna något brott eller så utan BARA att säga “ja det är jag som har skrivit på där”. Det är allt Laksi vill ha.
Detta är nog en omöjlighet att få någon av dessa tre personer att vittna för mig eftersomen Laksi vill att vi försöker att få dom dit i alla fall.
Dom blir säkert livrädda så fort något ens i närheten av adoptioner och papper kommer på tal.
“Och går inte det så får vi komma på en annan lösning”, var det sista de sa till oss på Laksi.

Vi tackar så mycket och beger oss till Khun-P:s familjs hus för att prata mer.

Denna underbara människa, Khun-P, vad hade jag gjort utan honom vid min sida?
Han lyckades vända hela situationen och åter igen finns det hopp i mitt hjärta om att få en del av min identitet tillbaka.
Jag har aldrig sett kvinnorna på Laksi vara så trevliga och tillmötesgående någonsin och som ni vet har jag ju varit där 4-5 gånger nu.
Han var lugn, saklig och mycket auktoritär men samtidigt med en med ett hjärta av guld, enorm karisma och en medkänsla och empati som får självaste Dalai Lama att blekna.
Allt detta lyckades han förmedla till dessa annars så gråa damer. Det var som om han öppnade ögonen på dem och lyckades få dem att förstå att detta faktiskt är någons verklighhet.
Att detta har hänt på riktigt och inte i någon såpa som går på tv.
Oj, vad jag har mycket att lära, tänkte jag.
Som om inte detta är nog blir jag emottagen av hans familj med en enorm värme och omtanke.
Jag har aldrig träffat dem förut men de är lika engagerade i mitt dilemma ändå. Detta trots att det här är en torsdag och att de faktiskt har egna jobb att sköta.

För första gången känner jag mig lite osäker…nästan lite ur balans.
Khun-P och hans familj pratar svenska men ser thai ut allihopa. Så vi pratar svenska ibland och de pratar thai ibland och jag känner mig plötsligt mer förvirrad än någonsin.

Jag upptäcker helt plötsligt att mitt kroppspråk som jag har, inte alls passar ihop med när jag pratar svenska . Det känns avigt, det känns fel.
Det funkar bättre med engelska och den lilla thai jag kan…..men inte svenska. Plötsligt har svenskan inga uttryck som passar…låter och känns himla klumpigt!
JISSES vad är det som händer!

Efter denna omtumlande dag är det till slut dags för mig att flyga hem igen.
Jag tackar honom och hans familj för all hjälp och för deras enorma gästfrihet. Jag kunde inte låta bli att krama om Khun-P på äkta svenskt vis innan vi skiljdes åt.

Tar taxi till Suvarnabhum flygplats och när jag stiger på planet hem klingar Khun-P:s ord fortfarande i mina öron: “Var inte orolig, vi kommer att ordna det här.”

Khun-P ska nu se om han kan få tag i någon av dessa tre personer som finns nämnda på mitt födelsebevis.
Antagligen omöjligt men vi ska ändå försöka.
Får se vad de säger på Laksi sedan.

Jag känner mig så lycklig lottad att jag har fått lära känna Khun-P och för all hjälp jag har fått.

Fortsättning följer….

[Nille]

Underbart! Det känns som du är på väg!

Går det här vägen känns det ganska viktigt att förfarandet dokumenteras. Det kan hjälpa andra om de kan referera till ditt case. När det är klart, be om en kontakt person för andra, så de kan starta i en ände som minns dig…

[Bucknut]

:cheers:

Strålande!

Nu syns ljuset i tunneln. Ser fram emot att läsa fortsättningen

[Thaisambo]

Jag är övertygad om att Rosarin förr eller senare kommer i mål! Problemet är tydligen att visa att hon verkligen har thailändska föräldrar och vilka de är, men här är det så många indicier att jag tror att de kommer att gå med på det hela trots att det kanske aldrig blir helt klarlagt. Men det är inte hennes fel!

[Riahime]

Jag hoppas Innerligt att du hittar det du söker Rosarin! 🙂 Lycka till!!! :cheers:

[Fru Bangkok]

Rosarin! Hoppas, hoppas hoppas allt gar vagen nu! Hoppas din drom, blir verklighet! Det ar inte latt i denna adoptiosn soppa… Haller tummarna till max! :sunny:

[Rosarin]

Tack så innerligt för alla uppmuntrande ord och för all omtanke!

Det värmer i hjärtat ska ni veta!

Stort tack och god natt!

[DirtMaster]

WoooW

Lycka till 🙂

[timsurin]

Vad underbart att du har hjälp av denna människa, jag hoppas sååå mycket att du ska få svar på vilka dina föräldrar är till slut. Jag håller tummarna såklart för dig vännen och önskar att du också ska få ett lyckligt avslut på det här. Många kramar vännen.

[Rosarin]

Hej igen!

Härom kvällen satt jag och läste igenom lite gamla mail.

Jag hade ju mailkontakt med min “mamma på pappret” en kort period innan jag åkte ner men när allt visade sig vara falskt och att hon hade fött en son samma år som jag är född så bara struntade jag i allt hon hade skrivit.

På nåt vis så har jag lyckats stänga av den delen av mitt minne (hur man nu gör det???) så jag hade totalt glömt bort att jag hade sparat alla hennes mail i en särskild mapp.

Hur som helst satt jag i alla fall och läste igenom dem härom kvällen.
Den här gången kändes det så annorlunda mot förut…..kändes som om jag kunde läsa mellan raderna på ett annat sätt….fick känslor i kroppen som tydligen hängde ihop med orden hon hade skrivit…

Hon skriver om och om igen att allt hon vill är att få se mig men att hon inte vet hur hon ska behandla mig. Hon lämnar sin adress i tre olika mail, sitt telefonnummer samt sina barns mobilnummer och mailadress.
Hon skriver att vi ska sätta oss ner och lösa alla problem och frågor jag har.
Jag minns att jag skrev en del frågor i några mail som hon aldrig svarade på.
Hon kan ingen engelska…men hennes bror har hjälpt henne att skriva mail till mig.

Jag tror att hon vill berätta något…..det känns så…..
Tänk om hon vill berätta hur allt gick till…men bara till mig, inte till någon “government officer” som hon kanske får stå till svars inför senare…Drömma får man ju eller hur?
Eller så kanske hon bara kommer att lura skjortan av mig….
Sist jag var på Laksi såg jag en bild av henne som de hade i sin dator. Hon såg alldeles allvarlig ut och trött, fick ingen bra känsla av den bilden.

Hon skrev också i mailen att min pappa och hon inte var tillsammans, de gick skilda vägar när jag föddes. Hon skrev att han nog är död.
Hon skriver också att jag är född hos hennes syster men att dom inte bor på den adressen längre. Ägaren av huset har flyttat till en annan provins, och sen skriver hon hans adress.
Hon skrev att hon lämade mig till europeiska föräldrar 3 månader gammal. Hon kanske trodde att jag blev adopterad när jag var 3 månader gammal för det var de flesta andra barn. Hon kanske inte visste.. ELLER?
Jag har förresten ringt alla nummer hon gav mig då, men inget fungerar längre.
På hemnumret svarade en kvinna som pratade bra engelska. Jag frågade om “mamma” bodde där men hon sa nej. Jag frågade även om telefonnumret gick till den adress jag har fått men det gjorde den inte heller.
Alla mobilnummer är ur funktion också.

Jag kan inte hjälpa att jag kastas mellan hopp och förtvivlan när jag skriver här och nu..
Ena stunden drömmer jag mig bort och önskar att hon ska berätta det som är sant och andra stunden är jag nere på jorden igen och ser henne som en brottsling, den kvinna som har lurat mig på mitt livs historia….

Hon vet ju inte hur mycket jag vet om det hela och jag är rädd att hon ska fortsätta att hitta på och luras om jag träffar henne…
Jag är inte säker på att jag kan hålla masken ifall jag märker att hon försöker fortsätta att luras…

Känslan är så förbaskat kluven.
Jag vill ju så gärna tro att hon är en god människa som har hamnat bland en massa gangsters fast egentligen kanske hon är lika mycket gangster hon.
Hur mycket VET hon egentligen om vad som försiggick.
Hon kanske bara tror att hon skrev på och fick pengar och det var allt????
Eller så är hon och hela hennes familj med på allt och vet allt in i minsta detalj.

Nähä….det är nog dags för mig att ta mig till Bkk igen, men denna gång för att se min “mamma” i ögonen och se vad hon har att säga.

[Thaisambo]

Jag har själv tvillingar, en av varje sort…..

Tror inte Du ska räkna bort den möjligheten – det är absolut värt att prata ordentligt med henne.

Thaisambo

[Nille]

Mamma eller inte mamma kan vi kanske låta vara osagt nu. Oavsett tycker jag du skall prata med henne. Som du skriver, kanske hon kan berätta hur det gick till på den tiden. Kanske hon adopterat bort en dotter men hennes namn används på hundratals dokument? (kan ju inte hon veta kanske?)

Jag vet inte vad det kostar att göra en släktskapsanalys. En analys av era hårstrån lär ju kunna avslöja hur troligt det är. Kanske det finns andra enklare sätt? Svenska staten lär ju få betala detta. Dessutom skulle andra adopterade kunna matcha sig mot denna kvinnas genetiska arvsanlag. Kanske dags att bygga en databas? :cyclopsani:
Nog skulle man kunna locka en himla massa Thailändare som blivit av med barn att lämna prov genom tidningsannonser.

Ni behöver organisera er, det finns mycket att göra!

[jjonsson]

Klart du skall prata med henne som Nille och Thaisambo säger.
För att komma vidare behöver man inte bara få reda på det man vill veta utan också det man inte vill veta.
Dra inga förhastade slutsatser, dom kan inte bli annat än fel.
Hur många gånger han man inte antagit bara för att inse att man ännu en gång var fel ute.

Tänk inte för mycket!

Som Nille säger, databas, struktur.
Vad är nästa steg, hur tar ni er dit, vad kan vi andra hjälpa till med? :salute:

[Rosarin]

Intressant tanke om det där med databas, ska fundera lite på det. 🙂

Flyger till Bkk i morgon bitti med min bästa kompis.
Ska träffa Ekachai där också och åka till min mammas senaste adress så får vi se vad som händer efter det.

Tar inte med någon dator.

Fortsättning följer…

/Rosarin 🙂

[Nille]

Lycka till i Bangkok och hälsa Ekachai!

När du är tillbaka vill vi se ett lång inlägg i den här tråden där du bara uppdaterar oss om ditt liv på koh samui :flower:

[Spiritfish]

Lycka till tjejen! Ta hand om dig. :sunny:

[Lung To]

Rosarin önskar lycka till med sökandet!!

[Rosarin]

Heeeej!

Im back! 🙂

Jisses vilka dagar.
Vill bara förbereda er på ett LÅNGT inlägg.

Landar i Bkk tidigt tisdag morgon 19 maj-09.
Jag har med mig min bästa vän P’Lee och vi kommer att möta N’Ekachai lite senare.

Allt jag har är en 7 år gammal adress till min mammas bostad, där hon bodde då. Ingen av oss vet riktigt vart adressen ligger. Vi frågar taxichauffören men han vet inte heller. Ringer N’Ekachai och
till slut klurar N’Ekachais kompis ut att det nog ligger någonstans i Chinatown så vi beger oss ditåt.

Jag sov bara en timme natten till tisdag så jag är ganska trött där i taxin men ändå förväntansfull. Chauffören kör så klart som en dåre och till slut börjar jag må illa.
P’Lee är blixtsnabb med att ge mig sitt “lukt-lypsyl” (de där små sakerna thaiarna luktar på som doftar mint men som ser ut som ett lypsyl). Hon smörjer in mintoljan i tinningarna och lite under näsan och vipps känns allt mycket bättre.

Till slut kommer vi fram till rätt adress.
Det är ett “shop-house” men gatuplanet är stängt och det är galler för entren.
Jag kikar in men ser ingen där inne. Det finns en ringklocka på sidan, så jag ringer på.
Ingen öppnar.
Till slut rör det sig någon där inne. Jag ringer på för fjärde gången men ingen öppnar.
Ringklockan är bergis trasig…
Till slut är det någon som ser mig och kommer och öppnar.
Jag frågar om det finns någon där som heter “min mammas namn” men de säger att det inte finns någon där.

P’Lee har börjat fråga grannarna för länge sen men ingen känner till något.
Några granngubbar kommer ut och ställer sig och bara stirrar på mig helt ogenerat utan ett ord.
Jag kan inte min mammas smeknamn och det gör det lite svårare.
Efter en stund är det en tjej som minns något. Hon har sett min mamma promenera omkring en bit bort och hon har sett att hon brukar äta på en restaurang på andra sidan korsningen.
Vi går dit.
På restaurangen vet de inte vart hon bor men de säger att hon brukar äta där ibland.
De ber oss fråga killen som kör taxi-moppe på andra sidan gatan.
Vi frågar och han säger att hon bor i templet!!!
P’Lee börjar undra om min mamma är knasig eller om det är något annat fel på henne eftersom hon bor i templet.
Vi går till templet och träffar en kvinna som alla hitintills har trott är kvinnan vi söker, men det är fel.
Det märkliga är att den här kvinnan i templet har SAMMA EFTERNAMN som min pappa på pappret och som jag har på pappret.
Hon visar en grav eller snarare urna där hennes pappas aska finns, hans som har samma efternamn som jag.
Är detta slump eller vad betyder det här????

Nåväl….
Vid det här laget är jag trött, jättevarm och törstig.
Jag bestämmer mig för att ringa till Laksi District Office och be om min mammas senaste adress.
Fråga mig inte varför, men jag får halva adressen till min mamma men hela adressen och telefonnummer till min mammas syster.
Taxichauffören skrattar och säger att det blir svårt att hitta dit för det området är jättestort.
Då ringer jag min mammas syster som faktiskt pratar engelska riktigt bra.
P’Lee förklarar på thai vårt ärende i telefonen och min moster ber att få ringa tillbaka om en liten stund.
Till slut ringer telefonen igen och då är det inte min moster som ringer, det är min mamma.
Hon ger oss hela adressen och säger att hon väntar på oss där. Hon frågar P’Lee en massa om hur jag ser ut, men P’Lee säger bara att det får hon se.

När vi kommer fram till huset är inte bara min mamma där.
Hennes två äldre systrar är där eller om de är kusiner, jag uppfattar inte riktigt.

Mamma har tårar i ögonen när hon ser mig.
Jag waiar och niger, hon waiar tillbaka, sen kramar hon om mig.

Jag borde vara rörd till tårar, gråta av glädje, kasta mig i hennes famn…..men jag känner….ingenting.
Det skrämmer mig.
Hennes omfamning är hastig och stel…utan känsla…utan hjärta.

Vi går in i huset och sätter oss i hennes soffa.
De frågar vart vi bor och min mammas systrar frågar direkt om de kan få följa med mig till Samui.
Jag svarar inte.
Sedan frågar jag om hon verkligen är min mamma.
Nej, jag har inte fött dig, säger hon, men jag älskar dig som min dotter ändå.
Hon berättar att jag har en lillasyster och en lillebror, eller om det är en storebror.

Jag frågar om hon vet vem min biologiska mamma är och jag frågar vart min pappa är.
“Pappa ska du inte bry dig om, han är borta, säkert död” säger hon.
Hon berättar sedan att hon fick mig av sin granne i huset där hon bodde när hon var ung.
De sa till henne att mina föräldrar var döda och undrade om hon kunde ta hand om mig.
Jag undrar då vem grannen var eller om hon kände grannen väl.
“Jag vet inte”, säger hon bara och börjar prata om något annat.

Sedan säger hon att jag bodde med henne i 2 månader innan hon adopterade bort mig för att hon inte hade råd att ha mig kvar.
Magen fullkommligt SKRIKER “Bullshit!!!” vid det här laget och allt känns plötsligt bara fel…..jäkligt fel men jag håller god min.

Jag var ju för i H-E 3 veckor gammal, 54cm lång och vägde 3,4kg när jag kom till Sverige.
Det är en jäklans skillnad på 3 veckor och 3 månader!
Hon sitter alltså och LJUGER mig rätt i ansiktet.
Aaaandasss…….behåll lugnet nu……aaaaaaannnnndddaaaaaaassssss…….
ÄNNU mer lögner…..jag koncentrerar mig på andningen.

Vi förklarar vårt ärende hos Laksi och genast vill de hjälpa till MEN de vill ha garanti att de inte kommer att hamna i fängelse för att de hjälper oss.

Alla är glada och lyckliga att jag har kommit hem, de skrattar, pratar och skojar…jag också.
Jag ler så mycket jag bara kan och ber min Buddha om förlåtelse för att jag ljuger och spelar med.
Inombords gråter jag…det skär riktigt i hjärtat…men jag spelar med…
Ett jäklans tjat om Khun-Soai hela tiden…..
Vad spelar det för roll hur jag ser ut???????…..men jag spelar med…

Min s k mamma springer upp och byter om för att följa med till Laksi.
Hon kommer ner iklädd kjol och matchande kavaj och fin blus under.
Jag ser att hon har gråtit när hon kommer ner och jag när jag stryker henne över kinden så gråter hon bara ännu mer.
Hon ringer en massa samtal på mobilen. Hon ringer till mina syskon och berättar och till sin syster tror jag. Hennes väninna kommer med bilen och hämtar oss och kör oss till Laksi.
Även hennes äldre syster måste komma med, eftesom hon också är en av de som har skrivit på mitt födelsebevis, samt att jag står inskriven i hennes huspapper.

Min mamma hinner också babbla om hur min lillasyster inte tar hand om henne tillräckligt bra och att hon inte är någon bra dotter.
“jasså du…och VART vill du komma med det?”, tänker jag.
Hon berättar också att hon bor själv med min syster och hennes familj. Min syster är gift och har en son men mamma betalar alla räkningar.
De är ingen rik familj men de har ett stort hjärta och de vill hjälpa.
“Låter ju fint…”, tänker jag.

På vägen till Laksi ber jag P’Lee att fråga henne igen om min riktiga mamma. P’Lee frågar men mamma bara pratar undviker att svara och börjar prata om något annat.
Hon är däremot intresserad av om jag bor i hus, mitt jobb och om jag har bil…
“status-saker” tänker jag….
Min s k mamma pratar inte engelska, bara thai.
Hon är inte ett dugg intresserad av min uppväxt, hur jag har haft det, vad jag tycker om, mina intressen mm …
Hon pratar med med P’Lee om en massa annat.
Skulle mitt barn komma till mig efter 32 år skulle jag vilja prata med henne inte med hennes kompis.
Tror inte att hon var chockad, hon visste ju att jag letade efter henne. Vi har ju haft kontakt förr.
Hon har mycket väl kunnat söka upp mig själv eftersom jag har samma mailadress nu som jag hade då, men det har hon inte gjort.

Jag ringer till Laksi på vägen dit och berättar att jag har hittat min mamma och att hon kommer för att vittna åt mig nu.
Tanten låter ytterst förvånad och säger att hon kommer att fråga en del frågor och om hon misstänker MINSTA lilla fel så skickar hon oss till sjukhuset för DNA-test.
Hon låter inte det minsta glad för att jag har hittat min mamma.

Mamma frågar om hon ska säga sanningen eller om hon ska ljuga för Laksi.
Jag ber henne säga sanningen för om hon säger att hon är min biologiska mamma kommer de ändå att kräva ett DNA-test som bevis och då skiter det sig ändå.
Mamma säger att OM det inte går vägen så kan hennes chef nog fixa det ändå, han är hög chef och har stort inflytande, men vi kanske måste ge honom ett kuvert med pengar i.

Inne på Laksi tittar tanterna knappt på oss. De stirrar åt alla andra håll utom åt vårat. LÖJLIGT!
Till slut kommer hon som ska fråga ut oss.
Mamma svarar på frågorna och visar sitt id-kort, likaså moster.
Mamma säger som det är enligt henne, att hon fick mig av sin granne.
Hon ber mig om dokument som styrker mina namnändringar. Jag visar mina dokument men hon tittar inte ens på dem.
När Laksi-tanten hör min mammas version till säger hon bara att hon vill “cancel the case, these papers are false”.
Som jag förstår det så kan hon inte lägga ner mitt fall utan att jag skriver under på det men bara att hon säger att hon vill det visar ju vad hon är för en person.

Det här är ju inte klokt. Vi har ju gjort allt Laksi har bett oss att göra och ändå räcker det inte till!
“HEEEE HÄÄÄÄK”, tänker jag för mig själv.
Förlåt att jag svär….men i det här läget var det antingen säga fula ord i huvudet eller bryta ihop och gråta tills jag spyr.

Vad tusan gör vi NU?

Mamma ska ringa till sin boss och det är hög tid för oss att checka in på vårt hotell.
Mamma vill att vi ska äta middag i kväll men det vill inte jag. Hon vill att vi ska bo hos henne också men det vill inte jag. Naturligtvis säger jag inte det men jag förklarar att vi har redan bokat och betalt hotell inne i stan. Vi visste ju inte om vi skulle hitta henne osv.
Vi skiljs åt och bestämmer att vi ska höras lite senare på kvällen.

Vi checkar in på Sukhumvit soi 29 vid kl.16-tiden.
Guuuuuuuuuuuud så skönt det är att bara slänga sig på sängen och bara vila en stund.

Tankarna virvlar….tårarna kommer…..somnar en stund..

P’Lee ringer till mamma och säger att jag behöver vila och att jag behöver lite tid.
Sedan frågar hon igen varför hon inte säger som det är.
Mamma säger att hon säger sanningen. P’Lee säger att jag inte tror att det hon säger stämmer men hon säger inte varför jag inte tror henne. Vet inte om det är så smart att konfrontera henne med det nu.
“Jag ljuger inte”, säger hon om och om igen.
Ändå VET jag ju att hon ljuger.
Till slut säger hon till P’Lee att hon inte vill berätta för det skulle bara såra mig.
Det är bättre att bara glömma och se framåt.
Ingen mår bra av att veta, så det är bättre att bara glömma.

Plötsligt känner jag mig så svensk!
Varför ska HON bestämma vad jag vill veta och inte veta?
Det är väl inte hennes ansvar att avgöra det?
Jag är ju inte 5 ÅR!
Jag har sökt sanningen hela mitt liv och nu känns det som om hon håller den framför mig och säger:
“Jag vet att du vill ha den…men det får du inte. Du skulle bara bli ledsen, så det är bättre att du inget vet.”
“Men jag VILL VETA…..jag vill jag vill jag vill jag viiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiillll”, har jag lust att skrika som ett tjurigt barn i trotsåldern.

I Sverige säger man ju: “Strunt i om det sårar, var bara ärlig och säg som det är!”
Men hon har ingen som helst förståelse för mig. Hon vägrar, hon vill bara glömma eller kan det vara för att hon SKÄMS för vad hon EGENTLIGEN har gjort.
Det kanske är HON som har stulit mig, vem vet??

Detta är något som jag inte brukar ha några som helst problem med men när det gäller MIN historia, mitt liv, så bara GÅR det inte att acceptera.
Hur jag än vänder och vrider på det så går det inte. Hjärnan förstår men hjärtat VILL inte.
Jag har så förbaskat svårt att SPELA med i hennes spel bara för att jag KANSKE behöver henne för att få tillbaka mitt medborgarskap. Särskilt när allt hon säger om min adoption är LÖGN! Hon ljuger mig rätt i ansiktet och det är medvetet också.
Mår skit av att ljuga. Spela dum kan jag, men ljuga är jag usel på.
MÅSTE jag spela lika fult spel tillbaka?????

Har hela tiden pratat med N’Ekachai med jämna mellanrum.
Han kommer över vid kl.18 och vi går ut till mat-mopparna och handlar oss lite middag.
P’Lee handlar som vanligt massvis med mat men åh så gott det smakar. Sen pratar vi om allt möjligt tills klockan blir sent. Märkligt nog har jag hittat min s k familj idag men ändå känner jag mig mer som familj med både P’Lee och N’Ekachai.
Vi pratar om allt. De berättar mycket om Isaan och det är jätteintressant att lyssna på deras historier. N’Ekachai pratar jättebra thai, jag är imponerad, han pratar t o m Isaan bra!
P’Lee pratar Isaan med varenda taxichaufför i Bkk och hitintills har varenda en vi har åkt med faktiskt varit från Isaan.
Vi vrider och vänder på allt och lusläser alla mina papper alla tre och försöker komma fram till en lösning.
P’Lee säger plötsligt att det är konstigt att min moster inte visade sin husbok på Laksi. Hon visade bara sitt id-kort.

Sen minns P’Lee att mamma berättade om en annan pojke som adopterades till Sverige. Hennes syster skrev på hans papper som hans mamma fast att hon inte är hans mamma. Han fick sitt medborgarskap tillbaka och sen hörde de aldrig mer från honom.
Mamma vill skriva in mig i sitt nya huspapper säger hon, men det vill inte jag.

Men vänta….vad betyder nu detta….
Det är alltså HAN som min vän Atchara som jobbade på Child adoption center, nämnde förut då hon skrev att hon hade träffat en kille från Sverige som ville hitta sin familj och att hans mamma hade samma efternamn som min i papprena.
*kloink*
Hur många barn står egentligen inskrivna i min mosters huspapper?????

Känns som om vi nystar i något som är så väldigt mycket större….

Till slut ska N’E åka hem och vi gå och sova.
Somnar till ett sms från N’Ekachai.
Han skriver: “Hemma nu, hörs i morgon. God natt.”

Onsdag 20 maj. Bkk

Vi missar frukosten som ingick på hotellet men det gör inget, vi behövde sova.

Mamma ringer och väcker oss för hon är orolig för hur jag mår säger hon.
Hon har pratat med sin boss och han kan hjälpa om vi vill.
Nu säger hon att vi inte alls behöver betala honom något för han vill verkligen hjälpa oss.
Hon säger att hon vill träffas igen för hon har en present som hon vill ge mig.
Men jag vill inte träffa henne idag.
Jag vill åka hem till Samui.

Om jag nu får låta lite elak så känns det så här:
“Jag behöver inte en till MAMMA, jag har redan en i Sverige. Jag vill ha min BIOLOGISKA mamma och inte den här kvinnan som så gärna plötsligt VILL vara min mamma, fast att hon ljuger så hon tror sig själv”.

Ringer till Tesabaan och Amphur Samui och hör oss för lite grann.
Till vår förvåning får vi veta att Laksi har skrivit ut mig från dem.
De kan inte göra något mer för mitt fall och därför har de skrivit ut mig från deras stadsdel eller hur man ska förklara det.
Dock står jag fortfarande kvar i Tabien Glaang.

Vad tusan gör vi NU?

Vi bokar bussbiljetter hem med nattbussen. P’Lee vill till MBK och shoppa så vi åker skytrain dit. Möter N’Ekachai på MBK.
Äter på BBQ Plaza men jag känner mig ledsen….vill bara sitta ensam någonstans och gråta känns det som..

Slänger iväg ett sms till Johan och Jupa bara för att säga att jag lever men känner mig trasig.
De ringer upp och vi pratar en stund samtidigt som vi går vilse i ett parkeringshus på väg till Siam center.
Dagen går fort, jag är trött och utmattad och snart sitter vi på nattbussen hem.

Så fort jag kommer innanför dörren på torsdag morgon går jag och kramar om min dotter som fortfarande sover.
Jag styrker henne över håret och tårarna strömmar när jag viskar till henne:
“Lily, jag är din mamma, jag har fött dig och jag älskar dig mest av allt. Jag lämnar aldrig någonsin bort dig för allt i världen, kom ihåg det”.

Fredag 22 maj 09, Samui:

Jag och P’Lee ger oss iväg till Tesabaan Samui.
Vi förklarar vårt ärende och hur Laksi har behandlat oss. Vi har åkt till dem minst 5 gånger från Samui och vi har gjort allt de har bett oss om.
Ändå räcker det inte.
Vi är där en bra stund och de pratar med sina chefer och diskuterar fram och tillbaka.
De ska ringa till Laksi på måndag och fråga varför de inte har hjälpt oss mer.
De förstår inte varför de inte har försökt att hjälpa oss och varför det helt plötsligt har skrivit ut mig från deras stadsdel.
Vi pratar med en högre chef i telefonen och han säger att vi inte ska oroa oss.
Han har haft ett par liknande fall säger han, men det är inte många.
Han säger att det går att lösa men att det tar tid, vi ska inte oroa oss.

Jag vet inte om det är andra adoptivbarns fall som han har haft att göra med eller om det bara är andra som har skrivit på för andra.

Det kommer ändå att behövas vittnen men i bästa fall går det bra med någon annan än min s k mamma och hennes gangsterfamilj.

Fortsättning följer……

[Lung To]

Huh…. Rosarin, vilken historia……hoppas det löser sig…

[Nille]

Oj oj oj det var tung läsning!!!

Men… ta ett djupt andetag och inse att du trots allt har kommit en bra bit framåt!

Det retar mig hur de dissar dig ute på Laksi. Thailändare verkligen älskar att trycka ner varandra. Ge dem skit säger jag. Jag skulle nog ställt till med en scen i det läget tror jag men nog bra att du inte gjorde det.

Vilka som står skrivna i din “mammas” bok, och hur många, blir intressant att se.

Thailand i ett nötskal hela historien.

Som jag skrev till dig tidigare. Du har nu en historia. Vi borde försöka få någon att skriva om den.

Du, har du pratat med din andra polare, han den gamla thaiambassadören, om detta?

[Rosarin]

Hej!

Mailade just till Khun-P.
Har haft telefonkontakt med honom idag när vi var på Tesabaan på Samui.

Får se vad han säger, men det är alltför mycket som inte stämmer här.
Undrar vem tusan jag är egentligen eller snarare vem jag föddes som.

[Rosarin]

joo…det är skrämmande hur denna kvinna som skrev på som min mamma har ändrat sig och fram och tillbaka om olika saker under de två dagarna jag var i Bkk.

Tror inte att hon är något att lita på överhuvudtaget och jag hoppas innerligt att mitt fall går att lösa utan att hon ska vara inblandad alltför mycket.

[perpersa]

OjOj. Har nu läst hela tråden från början och det är tung läsning, verkligen.
Det verkar bli mer o mer tungt för dig, Rosarin. Skickar en bamsekram till dig.

Du har kommit långt och jag tror att du kommer längre, men jag har från första stund som du nämnde hon som skrivit på som din mamma, känt det som ett villospår och jag blev riktigt ledsen för den sista svängen med henne. Leder den nånvart alls? Mer än att du mår sämre? Man kan ju fatta att du hoppas och vill rota till botten med alla ledtrådar, men den sörjan som blir där låter bara jobbig. Kanske har jag missat nåt där, så jag inte fattar alltihop.
Men häng hoppet på den underbare man du träffade, Khun-P, och den sista kontakten med kontoret på Samui, där verkar det mycket ljusare.
Men du, fokusera på det lilla ljus du ser, ge inte upp! Det är verkligt intressant att höra din historia, har ofta undrat hur adopterade barn har det med sin historia.
Men det låter som du knäcker dig, gör inte det.
Du skriver:Undrar vem tusan jag är egentligen eller snarare vem jag föddes som.
Lita på den du är idag, lita på dina känslor för dina svenska föräldrar, din man och ditt underbara lilla barn. Och för all del gläds åt dina fina vänner här och att du fann din “bror”.
Som sagt Bamsekram, en riktigt svensk en…

Kan bara önska dig lycka till, var rädd om dig.

[timsurin]

Rosarin vännen, jag ska upp till BKK i veckan och träffa min syster igen och även tillbaks till min adress och min moster. Jag har pratat med min bror och han säger att min mamma villl träffa mig men hon skäms så mycket för vad som hände när jag adopterades och hon drar sig för att träffa mig. Jag tror att hon sitter inne med mycket information men just nu vill jag inte pressa henne innan vi har träffats. Min syster har berättat en del om hur det gick till (hon är 39 år) och det är en jäkla härva alltihop med falska papper mm. Jag ska fråga om dom vet något om dig också Rosarin såklart. Ta hand om dig och familjen vännen och många kramar ifrån mig och lilla frugan. Jag skriver såklart när jag är tillbaks.

[Rosarin]

Hej igen!

Tack så mycket för allt stöd, det betyder mycket för mig även om vi inte har träffats i verkliga livet.

I fredags var jag och P’Lee på Tesabaan på Samui och pratade med dem där.
Vi pratade om att skriva in mig i P’Lees husbok mm.
Det var allt ganska konfunderade och de ringde hit och dit och pratade med några högre chefer.
Sedan skulle de ringa till Laksi på måndag (alltså i måndags) och prata med dem där och fråga varför de inte har hjälpt oss mer och varför de har satt sig på tvären på in i vassen.

Igår ringde P’Lee till Tesabaan för att fråga hur allting har gått och då ville de träffa henne idag för att prata lite med henne. De sa inte vad det handlade om och de ville att hon skulle komma dit utan mig. :scratch:
Nåväl, P’Lee åkte dit idag men då hade kvinnan hon skulle träffa fått åka till Surat thani akut så hon var inte där.

Så på måndag ska vi åka dit igen. Vi skjutsar P’Lee så hon slipper ta moppen för det tar åtminstone 30 min med moppen enkel väg.

Undrar just vad det är de vill prata med henne om.
När vi var där sist så var de väldigt noga med att informera henne om att OM jag nu skulle vara en buse eller en person med illasinnade intentioner så kan HON råka illa ut för att hon har tagit in mig.
Alltså är det HON som är ytterst ansvarig för mig och för vad jag gör, men P’Lee sa bara att hon inte var det minsta orolig för mig och att hon gärna går i god/garanti för mig.
Tack och lov för det. 🙂

Kanske att de ska prata med henne om nåt sånt på måndag och att hon kanske behöver skriva på något, men jag vågar inte hoppas på för mycket.

Jag har fått kontakt med en annan kille, P’M som är två år äldre än jag och som också kom till Sverige via advokat Prajak.
Han är nu gift med en thailändsk kvinna och de väntar sitt första barn till hösten. De har valt att bo utanför Khon Kaen och de driver en liten farm där.
Han berättade att han har fått tillbaka sitt ID-kort och thai pas och han har nu blå bok på marken han äger uppe i Isaan.
Han har sprungit på Laksi som en tetting minst 10 gånger och han har hittat sin s k mamma i bangkok.
Hon har också skrivit på hans papper men när de tog DNA-test så hade de naturligtvis inga som helst biologiska band till varandra. Han blev sedan invervjuad på Laksi i närmre 2,5 timme om vad han gjorde i Thailand och varför han ville vara här mm.
Efter 2 månader fick han träffa en äldre herre som till slut beslutade att han skulle få tillbaka sitt id-kort och återfå sitt thailändska medborgarskap.
P’M säger själv att han har haft en enorm tur som lyckats ordna allting. Han har även gjort det mesta på egen hand tillsammans med sin fru. Riktigt bra jobbat och jag är innerligt glad för hans skull.
Av vad vi har fått fram så TROR vi att P’M:s s k mamma kan vara en syster till min s k mamma.
Det verkar nämligen som om att min s k mamma och hennes familj har varit inblandad i att skriva på, på flera födelseattester än min. Min s k moster nämnde något om en kille som hon hjälpte att få tillbaka sitt ID-kort för några år sedan men de hörde aldrig ifrån honom efter det. Hon hade nämligen skrivit på hans papper trots att de inte var släkt på riktigt.
Enligt P’M (som jag tror på), så började hans s k mamma att ringa och tjata och tigga pengar av honom hela tiden och han blev så trött på det att han valde att bryta kontakten med dem sedan.
Jag förstår honom.

Hur har det gått för N’Tim då? (jag är ju faktiskt 5 dagar äldre än honom hihi)
Har han varit och träffat sin mamma ännu?
N’Tim, skriv och berätta när du har tid och lust, du behöver inte känna någon press ifall det är något som känns jobbigt, det vet du. Hoppas att du mår bra och allt är väl med dig och familjen.

Pratar med N’Ekachai varje dag nu och vi vänder och vrider på det mesta vad gäller adoptionssvängen.
Vi har kommit upp några ideer hitinitlls om hur allt verkar ha gått till men det är bara “spånerier” än så länge.

Jag tror att det är viktigt att alltid tänka på vad man VILL med sitt sökande. Vad man har för intentioner.
Jag vill ju veta vilka mina biolgiska föräldrar är men jag vill också veta HUR TUSAN allt detta gick till med förfalskningar av papper etc.
DOCK är jag inte ute efter att sätta dit någon eller att straffa någon för saker de har gjort för över 30 år sedan.
Det tror jag är viktigt att poängtera, men det gör det också svårt att få folk att berätta.
Jag känner inte att jag har någon rätt att straffa någon för något som ändå inte kan göras ogjort, så ser jag på det hela.
Oavsett hur mycket jag än kan önska stundom att saker hade gått annorlunda till så kan ingenting ändra det som redan har skett.
DET är viktigt att ha klart för sig – hela vägen!

Själv hoppas jag nu att det kommer att gå bra för P’Lee på måndag och att de kan hjälpa oss på Tesabaan Samui.
Åhhh….Hoppas HOOOOPPPPPAAAASSSS nu att de har något bra att säga på måndag och att vi kanske kan bli klara med det här.
Men jag ska försöka att tänka som N’Ekachai och min man säger: “Vi har faktiskt kommit långt ändå och vi ska vara glada och uppskatta varje steg vi tar framåt, även de små stegen.”.

/Rosarin

[Nille]

Ja det verkar onekligen som om du börjat röra om i grytan, och att det är noterat. Bra jobbat :cheers:

Det skulle ju defintivt vara intressant att se dessa 2 sk. mammors husböcker. Fast å andra sidan sådant borde man väl kunna dribbla bort om nu inflytelserika personer är inblandade.

[timsurin]

Nu har jag kommit tillbaks ifrån BKK och äntligen träffat min mamma och min storebror. Jag hade en del tvivel och funderingar så klart innan träffen men dom sopades bort direkt när jag såg mamma för första gången hemma hos min syster. Det var direkt, det är min mamma som sitter där i soffan. Hon berättade mycket om hur det gick till och hur livet var under då 1976 då jag föddes. Hon säger att hon i hela sitt liv ångrat att hon valde att jag adopterades bort men att hon inte hade något val under den här tiden. Min bror har vetat om mig och vi är sååååååååååååååå jäkla lika till både utseendet och sättet hur vi är. När vi satt och åt middag allihopa så var det verkligen som att äntligen ha kommit hem igen. En helt enorm känsla i kroppen, här är jag efter 32 år med min riktiga familj i Bangkok. Min mamma har papper kvar ifrån adoptionen som hon fått av Prajak men det är väldigt lite information att gå på. Jag berättade för henne att vi är många adopterade som söker våra rötter här i thailand och även valt att flytta tillbaks. Hon är väldigt glad över att jag lyckats hitta henne sa hon, hon har tänkt på mig varje dag och har kännt att det har fattats en bit i hennes liv i alla dessa år. Har nog aldrig sett någon som har varit så lycklig som när vi satt alla, jag, min syster och bror brevid varandra senare på kvällen. Nu så ska jag skrivas in i husboken igen mm vid min nästa resa upp till BKK och jag ska även då tillbaks till gamla adressen med min mamma och hälsa på. Tyvär så gav inte den här resan några ledtrådar om ditt fall Rosarin men jag ger inte upp i ditt fall såklart bara för att jag hittat min familj, om det är något du vill ha hjälp med så skicka ett PM såklart. Du har tagit ett stort kliv framåt endå och även om det känns jäkligt tungt ibland så ge inte upp. Och ja heheheh du är lite äldre än jag (stora syster).
Kram och hälsa familjen och krama om lillan ifrån mig och frugan.

[Rosarin]

Hej igen!

Åh vad jag är glad för din skull Tim.
Måste kännas omtumlande och härligt på samma gång! 🙂 Stort Grattis!

Jo…P’Lee skulle ju träffa tanten på Tesabaan Samui i måndags men av någon anledning så fick hon rusa iväg hela eftermiddagen så P’Lee åkte dit helt i onödan.

Sedan dess har vi ringt och pratat med henne både idag och igår.
Hon säger att vi har två val, ett enkelt och ett som är svårare och som kommer att ta längre tid.
Hon hade pratat med högre chefer och fått följande alternativ.

Alt.1 (det enkla):
Vi åker till Amphur Bankhen, och tar med oss “mamma” och “moster”. Vi ber “mamma” ljuga för dem och säga att jag är hennes biologiska barn.
I bästa fall frågar de inte efter något DNA-test och då kanske allt går igenom.
Sedan skriver “mamma” in mig i sitt huspapper och sedan begär vi en transferering från Bangkok till P’Lees husbok här på Samui.

Alt.2 (det som tar tid och är lite krångligare)
Vi låter Tesabaan Samui sköta allting åt oss. De kommer att kontakta Bangkhen där jag är född och sedan kontakta “mamma” och “moster” och sedan kommer 2st vittnen att behövar UTÖVER P’Lee och min man.
Detta kommer dock att ta sin tid. Hon trodde ca 4 månader men man får väl hoppas på minst 6 månader så blir man inte besviken.

I båda alternativen kommer det att krävas en “slant under bordet” och det finns ingen garanti för att varken det ena sättet eller det andra kommer med säkerhet att fungera.
Då är frågan….Vill jag betala under bordet till Tesabaan Samui eller till “skurk-mamma och hennes skurk-syster”?

Jag vet ärligt talat inte….
Självklart har jag ingen lust att betala till skurkar och att muta statstjänstemän tycker jag egentligen inte heller är någon bra ide. Men nu är det ju så här saker och ting går till i Thailand så jag får allt ta och acceptera att jag KOMMER att behöva muta någon, frågan är bara vem.

En annan sak som är skum är att jag är född i Bangkhen, en del av bangkok.
VARFÖR ligger ärendet hos LAKSI och inte hos Amphur Bangkhen eller district office för Bangkhen????
Pratade med den andra killen som har lyckats ordna sitt thai-pass och ID-kort och han är också född utanför Bkk enligt hans papper.
Ändå ligger även HANS ärende hos Laksi.

Är det möjligt att de hade någon på Laksi som hjälpte dem för över 30 år sedan och att det är därför som våra ärenden ligger DÄR och inte på närmaste kontor från där vi föddes????
Har LAKSI något slags övergripande ansvar att registrera födslar eller möjligen thaländska medborgare som är inflyttade till Bkk från andra delar av Thailand?
Jag bara spånar nu, det ligger säkert inget i det jag skriver men det är ju så himla MYCKET som inte stämmer när det gäller mitt fall och jag kan inte låta bli att undra VARFÖR allt är så förbaskat komplicerat.

Vad gör vi nu?
Några ideer?

/Rosarin

[Marten_G]

Det känns som om de tycker att det börjar bli besvärande med ditt letande efter dina rötter.
Att du betalar lite och får det undanstökat, men det hjälper ju inte dej.
Gör du det, kanske du inte kan leta vidare, utan de hänvisar bara, du har ju hittat din
mamma, vad är det du vill få fram nu.

**********************

[Rosarin]

Jaa om jag överlåter allt jobb till Tesabaan Samui får de ju en hel del att göra.
De kommer att behöva kontakta både Bangkhen och Laksi.
Sedan kommer de att behöva kontakta “skurk-mamma och skurk-moster” också plus att jag behöver hitta två till vittnen som har känt mig mer än 10 år och som känner till min historia.

Jaa du Mårten…hur tusan ska jag få min “skurk-mamma” att berätta för mig om mina biologiska föräldrar?
Ena stunden säger hon att hon inte vet och att de är döda och när hon sedan pratar med P’Lee så säger hon att hon inte vill berätta för hon vill inte såra mig.

Förstår hon inte att det sårar MER att INTE berätta?

Kulturkrock så det sjunger om det…

Jag kan tänka mig att det är flera som tänker “men varför ger hon inte upp?????” och ibland undrar jag själv vad jag håller på med.
I måndags ville jag bara lägga mig ner på golvet och ge upp alltihopa….bara ge mig helt enkelt…låta dem vinna…
men sen kände jag..I H-E heller!!!….

Har ni sett filmen “Changeling” med Angelina Jolie?
Då förstår ni hur jag menar.

Saken är att alla desa resor kostar pengar. Det är resan med flyg eller bussen, övernattning på hotell, en massa taxi-resor över hela Bangkok, mm.
Naturligtvis bjuder jag med gläde P’Lee på allt när hon följer med och det gör jag för att jag VILL det, inte för att jag känner att jag måste. Hon har aldrig tvekat när det gäller att dela med sig av sin hjälp, sitt kylskåp, sina saker, sina kläder eller pengar om jag inte har tillräckligt plånboken för stunden.
Jag känner mer att jag skulle önska att vi kom lite längre för varje resa eller blev klara någon gång.
Önskar att mydigheterna kunde ge oss lite medvind istället för käppar i hjulen hela tiden. Önskar att de kunde ge oss mer hjälp än de gör för varje gång vi ändå tar oss dit hela vägen från Samui.

/Rosarin

[Bulten]

Tjena Rosarin

Jusst nu så visas på svenska tv 4 en repris sändning av ett program som heter ” Spårlöst ” från TV4, om jag minns rätt så skrev du om att du kontaktat dem också, men eftersom du inte skrev mer om det så hörde de väl inte av sig mer…..

Avsnittet (såg bara sista 15 min när jag zappade runt i en reklampaus) handlade om en kille som är adopterad från Thailand och fastän jag mest läser runt och inte bidrar så mycket så kanske det kan vara något intressant i programmet som jag tror även finns på Internet.

http://www.tv4.se/1.385087/2008/04/17/man_visste_ju_aldrig_hur_en_viss_ledtrad_skulle_sluta

Försöker hitta om avsnittet finns via tv4 play men kan bara hitta en sida med delar från program serien –> http://tv4play.se/aktualitet/sparlost

De lyckades iaf hitta killens mamma i BKK, och eftersom jag läst så mycket här på forumet så måste jag säga att det hade varit mycket roligare om det handlat om dig, även om jag inte känner dig i verkligheten.

Jag hoppas att hela avsnittet kan hittas nånstans på nätet om det skulle kunna visa sig att det finns några tips hur de letat i Thailand.

Lycka till i ditt letande Rosarin

[Nille]

Jag undrar vad som skulle hända om man erbjöd en hittelön till den som hittade ens mamma, eller ens familj. Med det hittar man ju sin identitet. Det skulle nog inte behövas så mycket som en halv miljon baht men jösses vilket liv det skulle bli då! Allt skall ju bekräftas av DNA test förstått. Fatta om Thairat skulle gå ut med något sådant på förstasidan…

Nu är det mycket pengar men ändå…. det kanske finns någon som vill sponsra, någon som kan tjäna på uppmärksamheten.

[Thaisambo]

Det är absolut attraktivt för föräldrar i Thailand, som behöver trygga sin försörjning på gamla dar, att hitta ett välbeställt barn med den ekonomiska styrkan.
Såna här saker skulle kunna sätta rejäl fart på DNA-registreringen i Thailand och man skulle bara behöva gå till denna DNA-registratur och lämna salivprov för att de ska kunna köra matchning på det mot sin databas.

Såna möjligheter kommer nog om det blir fart på detta genom belöningssystemet för träff! Man undrar hur stor andel av de adopterade det kan vara som på allvar kan tänka sej att ge sej in i detta med tanke på kostnaderna och följdkonsekvenserna med att ta på sej en försörjningsbörda. Det är inte självklart att uppslutningen blir total, de som är med i detta måste få rimliga ekonomiska villkor för att ge sej på att hitta sina biologiska föräldrar så som det nu fungerar i Thailand med försörjningsbördorna som kan följa med på det.

Det har betydelse hur adomptionen egentligen är genomförd, är det en legalt utförd adoption ska de biologiska föräldrarna ha avstått från alla sådana här krav för all framtid, men är det konstigheter med i sammanhanget så blir det svårt att se konsekvenserna.

Det är en komplicerad fråga med många bottnar.

[Vikingen73]

woooooow vilken story säger bara jag. Du ska ha stor eloge Rosarin som berättar om allt och jag kan säga att jag suttit nu 2 timmar på jobbet och läst igenom varenda sida i detta, det rörde mig verkligen, en tår var när falla från min kind men eftersom man sitter på jobbet så var det bara bita ihop, jag hade ståpäls på mina armar ( om du förstår vad jag menar) under hela tiden så gott som….

Fan om man kunde hjälpa till…..hoppas verkligen det löser sig.

Media måste finna intresse av att rota,dra, undersöka detta…..TV-bolag,Tidningar mm….skaka om rejält, gå till botten med allt, måste ju nästan räcka med att skicka in tråden till nåt stort bolag….om du varit en Sundsvallstjej då har jag nog gjort allt i min makt för att företaget jag jobbar för skulle ta sig an detta…..men som en lokaltidning känns det lite väl långt bort nu.

Lycka till och hoppas få följa din resa mot ett lyckligt slut….ge inte upp, var aldrig rädd….

Kram Nicke & Noina

[Rosarin]

Hej Vikingen73!

Åh vilka ord, jag blir alldeles rörd….och glad! 🙂
Tack så mycket för att du tog dig tid att läsa, det värmer verkligen.

Har lagt det där lite på hyllan nu ett tag.

Min allra bästa kompis P’Lee och jag får inte träffas så mycket längre ….eller snarare inte alls sen förra gången vi kom hem ifrån Bangkok. Det är hennes man som säger att vi inte får ses.
Han har gått och vänstrat och när P’Lee sen var ledsen och pratade med mig i telefonen om det så tog han hennes mobil och sa att hon inte får prata med mig om honom osv.
Sen hade hon ingen mobil på flera veckor. Dessutom får hon nästan inte ha några kompisar för honom men jag var tydligen godkänd som vän. Märkligt.
Ska inte lägga ut hela deras liv här av respekt för min bästa vän men jag är SÅ JÄKLANS ledsen för att inte ha min bästa vän på samma sätt mer.
Jag försöker skilja på sak och person och det som gör mest ont just nu är att inte ha P’Lee som min bästa vän på samma sätt som förut.
Medborgarskapet och att hon hjälper mig så mycket är ju en fis i rymden om man jämför med den vänskapen vi hade.

Orkar inte gå in på det där mer nu för då blir jag bara ledsen.

Ska försöka se framåt och hitta nya vägar att lösa det här på. Jag har en massa funderingar och ideer men jag är rädd att det kan bli farligt om man börjar fråga för mycket högre upp i leden.

/Rosarin 🙂

[timsurin]

Samma här Rosarin vännen, blir så j”vla förbannad när jag läser det här så jag skickade microvågsugnen ifrån balkongen (köper en ny imorgon på Tesco). Du har mig kvar “syrran” och jag hjälper dig i sökandet vet du. Piglet stor kram endå ifrån mig och frugan.

[erikv]

Jag har inte läst ditt inlägg men det slog mig direkt att varför tar du inte kontakt med TV o programmet spårlöst för att få din identitet bekräftat.
Det var bara en tanke
MVH
erikv

[Rospigg]

erikv! Frågan är ställd tidigare men inte besvarad vad jag vet. Jag orkar inte läsa om de tidigare inslagen i tråden.

av Bulten » 21 jul 2009 23:54

Tjena Rosarin

Just nu så visas på svenska tv 4 en repris sändning av ett program som heter ” Spårlöst ” från TV4, om jag minns rätt så skrev du om att du kontaktat dem också, men eftersom du inte skrev mer om det så hörde de väl inte av sig mer…..

Verkligen en intressant och medryckande tråd som får en att hoppa som en jojo mellan skratt och gråt.

Hoppas inte att Rosarin sliter ihjäl sig i sökandet efter sina rötter utan också ges lite tur.

mvh Rospigg

[Rosarin]

Hej!

Nu var det länge sedan jag skrev i den här tråden.
Tack för all hjälp och förslag.

Jag har skrivit till TV4s “Spårlöst Försvunnen” för ett år sedan men fick bara ett autosvar där det stod, “Om du inte har hört något ifrån oss i mars 2009 så har du inte kommit med”. Och detta var allt.
Jag skrev och berättade om mitt sökande och vilka vägar jag hade gått men jag hörde aldrig något ifrån dem.

Under vårt senaste år på Samui, bodde vi i ett hus med lägenheter, som ägdes av en helt underbar familj!
Där jobbade Lung-Yam, och Ba’Na m fl.
En dag när vi satt och pratade så kändes det bara rätt att berätta för dem, och jag vet att de undrade vart ifrån jag kom egentligen.
Vi pratade så gott vi kunde, dom pratade thai med lite engelska ord och jag pratade engelska med teckenspråk.

Till slut så reser sig Lung-Yam och går till telefonen och ringer ett samtal.
När han kommer tillbaka berättar han att han just har pratat med TV-kanalen “Modern Eye” som har en thailändsk motsvarighet till TV4s “Spårlöst försvunnen”.

Efter en tid visar det sig att TV är intresserade av att göra en historia om mig och de lovar att höra av sig och att de ska komma till Samui.
Sedan hör vi inte så mycket mer. De ringer ett par gånger och säger att de ska komma till Samui snart, men de dyker inte upp.
Till slut säger de att de vill ha kopior på mina dokument så att de kan börja jobba och undersöka lite innan de åker och hälsar på oss. Så jag skickar in kopior och skriver ner allt jag har gjort själv och vilken väg jag har ått, telefonlista på alla jag har pratat med och datum och namn mm.

De hör av sig några gånger igen och senast jag hörde något var i januari då de sa att de har börjat att fråga utt Advokat Prajak. De sa också att det är ett svårt fall och att de hade sett flera likadana fall tidigare. Sen sa de att det kommer att ta tid.
Sedan dess har jag inte hört något, så vi får väl se om de hör av sig igen.

[Nille]

Det är bara att ligga i Rosarin! Kanske du skulle skriva en summering av allt på Thailändska och skicka till alla medier som finns i Thailand? Kanske det skulle postas på nätet och länkas till när du kommenterar i de stora engelskspråkiga tidningarnas krönikor och egna forum? Ytterligare en bäck.

[erikv]

@Rospigg wrote:

erikv! Frågan är ställd tidigare men inte besvarad vad jag vet. Jag orkar inte läsa om de tidigare inslagen i tråden.

av Bulten » 21 jul 2009 23:54

Tjena Rosarin

Just nu så visas på svenska tv 4 en repris sändning av ett program som heter ” Spårlöst ” från TV4, om jag minns rätt så skrev du om att du kontaktat dem också, men eftersom du inte skrev mer om det så hörde de väl inte av sig mer…..

Verkligen en intressant och medryckande tråd som får en att hoppa som en jojo mellan skratt och gråt.

Hoppas inte att Rosarin sliter ihjäl sig i sökandet efter sina rötter utan också ges lite tur.

mvh Rospigg

Tack
Lite tur det hoppas vi att hon får. Det är alltid trevligt när vi hjälps åt
mvh erikv

[Rosarin]

Hej!

Nu var det ett tag sedan sist igen.
En hel del har hänt, bl a har vi flyttat från Samui till Bkk och bor numera i Onnut.

De senaste veckorna har det ju varit rätt så kaotiskt i Bkk på helgerna med de rödas demonstrationer och hot.
Jag har försökt att hänga med så mycket som möjligt eftersom jag vill lära mig mer om vad som har hänt och hur olika regeringar har löst problem tidigare mm. Det verkar ju onekligen som om det är “same same – but different” för hela slanten även inom politiken.

Om man ser på det hela med lite distans så säger det ändå en del om vad som får människor i det här landet att engagera sig. Det handlar om pengar. Krasst men sant. I övrigt är de flesta inte intresserade av vem som styr eller vad som är tanken bakom vissa reformer, så länge det inte genererar mer pengar till dem och deras familjer.

Plötsligt känner jag mig så väldigt svensk mitt i allt detta.
Jag har ju varit i “älska Thailand-fasen” förut men det senaste året har jag börjat att uppskatta min svenska sida mer än någonsin förut.
Jag har trots allt levt mina 30 första år i Sverige, det kan ingen någonsin få ur mig. Jag kan inte ens lura mig själv till något annat än att så är det. Dessa första 30 år har jag genom gått svensk uppfostran, svensk skola, gymnasium, universitet, svenska vänner, svenska arbetsgivare, – hela det svenska systemet kort och gott.
Detta sitter som berg vare sig jag vill eller inte. Först nu är jag så oerhört tacksam över detta, för först nu förstår jag vad det innebär att få vara en del av detta och vad det har gett mig när det gäller “världslig medvetenhet” och mitt sätt att mer granskande se på saker. För det är något som många thailändare saknar har jag märkt, trots att de går i skolan från mycket tidigare ålder än svenska barn.
I Thailand är det hierarkiska tänkandet så viktigt att man heller ljuger eller blånekar något som är uppenbart än att förlora ansiktet. I mina ögon är det väl värre att stå och ljuga folk rätt i ansiktet utan att blinka än erkänna att man gjort något fel.

De flesta pratar om den svenska avundsjukan men jag undrar om det inte finns ett slags svenskt rättvisetänkande också som inte finns överallt. Eller är det bara jag som är mjuk och blödig??

Självklart har många tankar kommit sedan vi kom till Bkk och det har blivit mer och mer prat om dagis eller skola till dottern. Jag har umgåts med en thailändsk kompis en del som är uppväxt och utbildad i Bkk men är gift med en svensk man och har bott i sverige ett tag innan de återvände till Bkk igen.

Trots många år utomlands i internationella miljöer så sitter hennes första 30år i Thailand kvar lika mycket som mina första 30 svenska år. I och med detta förstår jag hur viktiga min dotters första år är och på vilket sätt det kommer att prägla henne oavsett var hon kommer att bo och leva som vuxen.
Plötsligt känns val av utbildning eller snarare utbildningsmiljö helt livsavgörande.

Jag kämpar för att få tillbaka mitt thailändska medborgarskap och jag har kämpat så länge med att “få bli accepterad” som thai men NU förstår jag äntligen vad folk menar när de säger “men du är ju svensk” och att de inte säger det för att vara elaka.

Jag är inte helt svensk och jag är inte helt thai. Min hjärna säger ibland en sak medans mitt hjärta säger något annat. Ibland vill jag uttrycka mig på ett sätt men jag vet att det absolut inte går för sig att göra så här för då skulle jag göra bort mig helt och förlora min status. Eller ännu värre, få någon annan att förlora ansiktet.

Jag satt och pratade med Ekachai om det här för någon vecka sedan och han förstod precis hur jag menade. Vi har båda två kämpat så länge för att vara “så mycket thai” det bara går, men man inser att man måste acceptera att det svenska vi är uppfostrade med kan aldig bli ogjort hur mycket man än vill.
Liksom det faktum, att vi aldrig kan få tillbaka flera års thailändsk uppfostran och inskolning.

Jag har fortfarande svårt för det hierarkiska tänkandet som är så typiskt för asien över huvudtaget. Jag vill tycka om andra människor för det de står för, hur de tänker, deras personlighet mm , i första hand.
Inte för vilken position de har på sitt jobb eller hur mycket de tjänar per månad.

För mig handlar det väl om att ta alla människor på allvar och behandla alla lika oavsett hur fet plånboken är.

Slutsvamlat för i kväll. God natt!

[erikv]

@Rosarin wrote:

Hej!

Nu var det ett tag sedan sist igen.
En hel del har hänt, bl a har vi flyttat från Samui till Bkk och bor numera i Onnut.

De senaste veckorna har det ju varit rätt så kaotiskt i Bkk på helgerna med de rödas demonstrationer och hot.
Jag har försökt att hänga med så mycket som möjligt eftersom jag vill lära mig mer om vad som har hänt och hur olika regeringar har löst problem tidigare mm. Det verkar ju onekligen som om det är “same same – but different” för hela slanten även inom politiken.

Om man ser på det hela med lite distans så säger det ändå en del om vad som får människor i det här landet att engagera sig. Det handlar om pengar. Krasst men sant. I övrigt är de flesta inte intresserade av vem som styr eller vad som är tanken bakom vissa reformer, så länge det inte genererar mer pengar till dem och deras familjer.

Plötsligt känner jag mig så väldigt svensk mitt i allt detta.
Jag har ju varit i “älska Thailand-fasen” förut men det senaste året har jag börjat att uppskatta min svenska sida mer än någonsin förut.
Jag har trots allt levt mina 30 första år i Sverige, det kan ingen någonsin få ur mig. Jag kan inte ens lura mig själv till något annat än att så är det. Dessa första 30 år har jag genom gått svensk uppfostran, svensk skola, gymnasium, universitet, svenska vänner, svenska arbetsgivare, – hela det svenska systemet kort och gott.
Detta sitter som berg vare sig jag vill eller inte. Först nu är jag så oerhört tacksam över detta, för först nu förstår jag vad det innebär att få vara en del av detta och vad det har gett mig när det gäller “världslig medvetenhet” och mitt sätt att mer granskande se på saker. För det är något som många thailändare saknar har jag märkt, trots att de går i skolan från mycket tidigare ålder än svenska barn.
I Thailand är det hierarkiska tänkandet så viktigt att man heller ljuger eller blånekar något som är uppenbart än att förlora ansiktet. I mina ögon är det väl värre att stå och ljuga folk rätt i ansiktet utan att blinka än erkänna att man gjort något fel.

De flesta pratar om den svenska avundsjukan men jag undrar om det inte finns ett slags svenskt rättvisetänkande också som inte finns överallt. Eller är det bara jag som är mjuk och blödig??

Självklart har många tankar kommit sedan vi kom till Bkk och det har blivit mer och mer prat om dagis eller skola till dottern. Jag har umgåts med en thailändsk kompis en del som är uppväxt och utbildad i Bkk men är gift med en svensk man och har bott i sverige ett tag innan de återvände till Bkk igen.

Trots många år utomlands i internationella miljöer så sitter hennes första 30år i Thailand kvar lika mycket som mina första 30 svenska år. I och med detta förstår jag hur viktiga min dotters första år är och på vilket sätt det kommer att prägla henne oavsett var hon kommer att bo och leva som vuxen.
Plötsligt känns val av utbildning eller snarare utbildningsmiljö helt livsavgörande.

Jag kämpar för att få tillbaka mitt thailändska medborgarskap och jag har kämpat så länge med att “få bli accepterad” som thai men NU förstår jag äntligen vad folk menar när de säger “men du är ju svensk” och att de inte säger det för att vara elaka.

Jag är inte helt svensk och jag är inte helt thai. Min hjärna säger ibland en sak medans mitt hjärta säger något annat. Ibland vill jag uttrycka mig på ett sätt men jag vet att det absolut inte går för sig att göra så här för då skulle jag göra bort mig helt och förlora min status. Eller ännu värre, få någon annan att förlora ansiktet.

Jag satt och pratade med Ekachai om det här för någon vecka sedan och han förstod precis hur jag menade. Vi har båda två kämpat så länge för att vara “så mycket thai” det bara går, men man inser att man måste acceptera att det svenska vi är uppfostrade med kan aldig bli ogjort hur mycket man än vill.
Liksom det faktum, att vi aldrig kan få tillbaka flera års thailändsk uppfostran och inskolning.

Jag har fortfarande svårt för det hierarkiska tänkandet som är så typiskt för asien över huvudtaget. Jag vill tycka om andra människor för det de står för, hur de tänker, deras personlighet mm , i första hand.
Inte för vilken position de har på sitt jobb eller hur mycket de tjänar per månad.

För mig handlar det väl om att ta alla människor på allvar och behandla alla lika oavsett hur fet plånboken är.

Slutsvamlat för i kväll. God natt!

Det är bra att vädra sin skäl för att få nya krafter o ladda sina batterier. Personligen kommer jag från Finland men har bott här i Sverige i 46 år o är född med svenskan o återflyttat till Finland under 11 år men all min högre utbildning o samhällssyn har jag från Sverige. När jag var i i Finland för för 27 år sedan så sade de till mig. Gå hem svensk jävel o mer där till o några år innan det sade svenskarna till mig. Var har du kniven din finn jävel så jag satt verkligen mitt i Östersjön o visste inte vad jag skulle ta mig till men idag är jag så mycket svensk jag kan bli o accepterad i samhället bland mina medmänniskor. Som det är nu så känner jag att jag kan aldrig flytta tillbaka till Finland
Men Thailand ligger mig varmt om hjärtat o det har ju sina orsaker för jag älskar min fru som är Thai o hennes familj.
Det välkomnandet o värme de ger mig o min frus kämpande för framtiden för att vi ska få det bättre i framtiden. Arbetar mot samma mål. Det finns en medvetenhet mer hos en thai tjej för de har aldrig fått något gratis o aldrig nästan kommit till ett dukat bord. If no money you die. Jag hamnade väl lite utanför så förlåt mig men jag önskar verkligen att du får dina drömmar uppfyllda en dag.
MVH
erikv

[DusitThani]

Hej Rosarin
Jag har nu läst igenom hela Din tråd om hur hitta dina rötter i Thailand. En mycket gripande historia.

Jag skall nu börja med min och Du kommer att förstå att Du åtminstone har ledtrådar att börja nysta i.

Jag själv är URSVENSK…trorjag ??…Det dröjde ända tills jag var 46 år gammal att bli drabbad av en blixt från klar himmel…Något sade mig att allt stämmer inte!! Jag slog min ”Pappas” telefonnr och frågade rent ut!!!…ÄR DU MIN PAPPA???….Telefonluren i örat blev tyst och har sedan dess i detta ämne aldrig hörd igen.

Däremot visade ett DNAprov på min begäran att jag hade rätt i mina misstankar. Det rättsliga efterspelet som sedan följde kan vi glömma här men det var värt det. HAN förlorade massvis med pengar för advokathjälp emedan jag skötte allt å min sida. Vad mera är!!..Han förlorade en son han skrutit om i 46 år..Hahahaha….Det måste ha svidit värre än lögnen han hållit hemlig.

Jag kunde tyvärr inte hitta min biologiska pappa eftersom mamma begick självmord då jag var 16. Vidare efterforskningar var därför omöjliga.

Summa summarium. Jag levde mitt liv INNAN jag fick reda på detta och numera lever jag ett UNDERBART liv i ett land LÅÅÅÅÅÅNGT borta från Sverige som en glad pensionär. Har inga planer på att återvända trots att jag har Svenskt pass.

Ps Jag har halvt lovat mina ”släktingar” att komma till hans grav och lämna ett tecken på att jag varit där.
Jag väntar bara på beskedet när det ligger 6” av jord ovanför hans huvud. Däremot har jag aldrig besökt min Mammas grav då den ”skenhelige” är där med sin Nya och förmodligen hycklar så han pissar på sig. Jag fick vid 46 års ålder en kopia på brevet Mamma lämnade efter sig. Det fanns hos Kriminalpolisen.
Vad som stod där lämpar sig inte i tryck här eller någon annan stans.
.
Mitt råd till Dig Rosarin…..Bry dig inte!!…Lev DITT liv…Du har bara ett!!

[Author]

Posts