Hem › Forums › Gemensamt, för alla › Medier om Thailand › Min Story › Rospigg – The Story
- This topic has 6 replies, 6 voices, and was last updated 16 years, 11 months ago by
Nille.
-
AuthorPosts
-
-
30 March, 2009 at 10:19 pm #386900
Hej Oneej
Jag tycker det är mycket tråkigt om mitt inlägg tagit musten ur alla, särskilt alla de som skulle vilja skriva på den här tråden. Jag vill verkligen hoppas att det finns en massa svensk – thaipar som fungerar och där parterna trivs och njuter av varandras sällskap. Jag har däremot aldrig dolt att min relation inte känns bra, och sällan gjort det.
Jag träffade min fru i Stockholm under, för mig/oss, ogynsamma förhållanden. Jag hade varit med om någonting mycket tråkigt som påverkade mig mycket mera än jag visste, som en psykisk chock och var verkligt svag i viljan. Då, som sprungen ur ingenting, dök min blivande fru upp. Kär och galen. Glad över att ha hittat en farang som kunde garantera en efterlängtad framtid i Sverige. Vad jag behövde var bara ordentligt med lugn och ro för att få hälsan åter. Eftersom jag inte förstod hur illa det var så försökte jag jobba bort problemen i stället för att vara sjukskriven, äta lämplig medicin och ha en del terapeutiska samtal.
Jag hade således ingen ork att sätta emot en förälskad kvinnas önskan om ett förhållande. Detta “påtvingade” förhållande kändes som att någon lade locket på grytan av negativa känslor som jag hade, och fördröjde avsevärt min inre läkningsprocess. Till saken hör att vi hade inget gemensamt språk. När jag väl hade piggnat till och blivit så pass stark att jag kunde diskutera våran relation fick jag höra att hon var gravid. Det sista jag önskade just då. Proppen gick ur helt och ett bottenlöst mörker infann sig.
Jag vill inte på något sätt klaga på min fru som människa. Hon är, tror jag, bättre än många andra thaikvinnor. Det är bara så att jag har stort behov att vara ensammen, medans hon är raka motsatsen. Det blir således ganska mycket slitningar i förhållandet. Det käns som att vara gift med sin syster. En ganska kärlekslös och tråkig relation altså.
Jag har läst att det finns många som har prickat in rätt angående livspartner så jag hoppas att de här dystra raderna inte skall skrämma bort någon från en efterlängtad flickvän.
-
31 March, 2009 at 12:00 am #423436
All heder till dig Rospigg som vågar berätta.
En relation med en thaidam är inte någon garanterad biljett till paradiset. Även om många tror det.
Herr Chang har takat.
-
31 March, 2009 at 5:30 am #423437
Kan bara hålla med Herr Chang.
All heder Rospigg.
Dessutom tycker jag att det är fantastiskt bra med alla olika sidor och berättelser.
Det finns massor med situationer jag hamnat i som kunde blivit katastrof i mitt förshållande om jag inte visste om “den andra sidan”.Situationerna dyker upp för mig men tacka vare inlägg som rospiggs kan jag vara förberedd och inte bli överaskad.
För att åter hålla med Herr Chang ang biljetten till paradiset, så skulle det många, många gånger, vara enklare att ha en svensk fru kan jag känna.
Men nu arbetar ju inte kärleken på det sättet 🙂
-
31 March, 2009 at 5:54 am #423438
Kan bara instämma med killarna här ovan.
Rospigg, be inte om ursäkt.
Du är för tusan TOK-stark som vågar berätta även fast det inte är någon solskenshistoria.Att acceptera nederlag och visa sig sårbar inför andra (även på internet) är inte alla som klarar av.
Men det känns skönt att få lätta sitt hjärta ibland.All heder, vännen.
/rosarin
-
31 March, 2009 at 11:10 am #423439
He,he inte visste jag att mitt skrivande om min egen livssituation tidigare och även till viss del nu skulle skapa sådant gensvar. det visar väl bara att varje förhållande är unikt och intressant.
Det blev väl bara så att jag tyckte att det var angeläget att förklara varför jag inte skriver de roligaste berättelserna här på forumet. Blir på en del forum kallad surputte och liknande. Det är när en del av de negativa känslorna smittar av sig på skrivandet. Och jag förstår att det är trevligare att läsa glada berättelser.
Intressant reflektion Oneej
Den att jag skulle ha hittat min livspartner. Det kan man ju aldrig få svar på. Vad är det för drömmar och tankar som måste ha blivit uppfyllda för att ens partner skall kallas livspartner? Det finns säkert inte bara en utan många drömprinsessor/ prinsar. Och den som kan tyckas vara suveränt överlägsen alla andra en tid kanske inte är det i långa loppet. Jag hade däremot aldrig haft någon längtan eller behov av att bo med någon. Jag har svårt att se några stora fördelar. Jag var nöjd med det ungkarlsliv jag levde och tyckte det var tillräckligt bra.Men tillbaka till frågan om livspartner. Trots att jag i kortare och längre perioder var missnöjd och bitter över den då oönskade situationen så fanns det också ljusglimtar då vi kunde ha roligt och trivas med varandra. Detta kan jag se på en massa kort i något av de album som jag eller någon annan har tagit. Förvånad över de till synes muntra bilderna som jag inte har något känslomässigt kvar av. Situationer med pojken som jag är pappa till. Mest roliga men också kanske jobbiga stunder. Men också på min fru som jag gnäller så mycket på, för att hon gnäller på mig för hon behöver så mycket hjälp (med så gott som allting ). Bilder på min fru där hon är riktigt snygg. Ser ung ( yngre än den rätta åldern. En thaikvinna trodde att hon var 18 när hon var 32 och blev slagen med en månad och “tvingad” att kalla min flickvän Pi – vilket kändes motbjudande. ) och riktigt oförstörd ut. Det enda som tydligt avslöjade att hon inte var av svensk härkomst var det mörka håret. Ingen bred näsa eller kinesögon.
Är grannens gräsmatta fortfarande grönare? Tja frågan är ganska ointressant. Dels har jag som jag skrivit ovan aldrig längtat efter ett förhållande, dessutom så fick jag problem med hjärtat för ett par år sedan, så jag orkar inte klättra över stängslet.
mvh Rospigg
P.S. Bitter? Ja, jag är väldigt bitter att jag inte har fått uppleva den första tidens känslomässiga kärlek. Kan man skriva till Gud och klaga? Känner mig förbigången.
-
30 May, 2009 at 8:05 am #423440
Ja nu förstår jag lite faktiskt! och det förändrar i alla fall min syn på dig till det positiva.
vi må inte vara lika men jag kan med lätthet förstå dig.
//Micke
-
30 May, 2009 at 2:56 pm #423441
Rospigg, det var länge sedan du skrev i den här tråden nu, är det inte dags igen snart? 🙂
Som nämdes i en annan tråd nyligen så glömmer vi av att kommentera när det inte finns något uppenbart att kommentera på. Det blir lätt så när någon skriver om sina högst personliga livsöden. Så även om vi inte kommenterar gillar vi att läsa vad du skriver. Allt är inte guld som glimmar – och det skall gudarna veta :cyclopsani:
-
-
AuthorPosts
- You must be logged in to reply to this topic.