Med släktingar som envisas med att dra till Sverige ideligen blir det snart rutin i blankettvärlden.
Jag har en svärfar som klarar det mesta själv, utom att fylla i en svensk visumansökan.
Nu har jag också grejat med en civilanställd kompis på ambassaden att vara en hjälpande hand så det går fortare i Bangkok.
Blankettskriverierna skötte en av min svägerskor i Sverige, men min hjälp på distans över telefon. Nu ska bara biljetten betalas, vi är tre familjer som delar på den och som sedan också delar på de tre månaderna svärfar är här. Han är 76 år gammal och ser Sverige, som han kommit att älska, för andra gången.
Eftersom han den här gången även har med Tabberaset att göra (det hade han inte sist för elva år sedan) så ska vi se till att smaklökarna tillfredställs med det svenskaste vi har med smaker från skogen och av viltet, av det finaste köttet och av allt det udda som blodpudding med lingon och bacon och en skvätt grädde. (http://tabberaset.blogspot.com/2008/04/blodpudding.html” onclick=”window.open(this.href);return false;)
Det har varit lite trivsamt att sitta och författa inbjudningar och fylla i skostorlekar till visumansökan.
I maj är han här och då får han se lille August för första gången och så får han sitta på vår balkong under gasolvärmen och titta ut över ett miljonprojekt i förvandling. Hur exotiskt är inte det?
.
.