Hem › Forums › Att bo i Thailand › Kultur, Samhälle & Politik, › Testament i Thailand för utlänningar

Viewing 4 reply threads
  • Author
    Posts
    • #392648
      stgrhe
      Participant

        På ThailandLawOnLine, en sida som en viss Robert Shaw står bakom och som bl.a. används som referens av Svenskföreningen i Hua Hin, påstår att utlänningar, som inte äger fast egendom i Thailand, inte har rätt att teckna ett testamente där.

        Detta är ett felaktigt påstående enligt Sebastian Brousseau från Issan Lawyers. Sebastian har, tillsammans med sina thailändska kollegor, skapat ThaiLawOnLine, en sida jag använder som min personliga referens när någon lagtext behöver rådfrågas.

        Göran

      • #477747
        Rz-Chackpong
        Participant

          @stgrhe wrote:

          På ThailandLawOnLine, en sida som en viss Robert Shaw står bakom och som bl.a. används som referens av Svenskföreningen i Hua Hin, påstår att utlänningar, som inte äger fast egendom i Thailand, inte har rätt att teckna ett testamente där.

          Detta är ett felaktigt påstående enligt Sebastian Brousseau från Issan Lawyers. Sebastian har, tillsammans med sina thailändska kollegor, skapat ThaiLawOnLine, en sida jag använder som min personliga referens när någon lagtext behöver rådfrågas.

          Göran

          Jag har undersökt saken med flera byråer, ingen tvekan om saken, testamente kan du skriva om du så bara innehar ett bankkonto och en cykel. Testamente är ett måste om man vill att det skall fungera som man önskar.

          Rz

        • #477748
          Thaisambo
          Participant

            Ett testamente kan ju se ut i princip hur som helst och kan även vara muntligt, eventuella dödsbobelägare är fria att följa det oavsett formkrav och ett testamente är gällande oavsett formkrav om delägarna är överens om det. Det ligger till grund för hur fördelning av dödsboets tillgångar ska ske och detta kräver inte ens något testamente utan är en fri överenskommelse mellan dödsbodelägarna.

            Så visst kan man uttrycka ett önskemål om hur kvarlåtenskapen ska fördelas.

            Det är först om en rättstvist uppstår som formerna för ett eventuellt testamente har betydelse, det handlar om skälighet och riktighet när en tvist uppstår och vilka grunder som ska användas för att slita tvisten, det är redskap för detta – inte rättsobjekt i sig. Och ett testamente kan också användas för att skydda kvarlåtenskapen eftersom det allmänna kan gå in som en intressent om inga formella delägare finns och legaliserad instruktion (testamente) saknas. Allmänna Arvsfonden är ett exempel och därför är det viktigt i vissa situationer att en legaliserad instruktion finns så att allmänna intressen inte får in en fot i skiftet (fördelningen) av kvarlåtenskapen.

            Det handlar om saklegitimering för att visa att det finns ett behörigt sakintresse och ett testamente kan fungera som saklegitimation likaväl som släktskap – det är de vedertagna saklegitimeringsinstrumenten när det gäller dödsbodelägarskap, arv och arvsskifte.

            Egentligen självklarheter.

          • #477749
            boes
            Participant

              Thaisambo – syftar ditt ditt inlägg till Thai- eller Svensk lag ?

            • #477750
              Thaisambo
              Participant

                Det syftar framförallt på dödsbodelägares exklusiva kontroll över kvarlåtenskap efter en avliden, som de har anknytning till, antingen genom släktrelation (inklusive efterarvingar om sådana finns) eller genom upptagande i testamentshandling.

                Det som de överenskommer är gällande, då förutsätts att samtliga är myndiga och rättskapabla.

                Det är först när det finns omyndiga i sammanhanget, antingen barn eller omyndig av annan anledning, som lagen kommer in och då får man titta på vad lagen i det aktuella fallet har att säga om godemansskap, förmyndare (t ex förälder) m m, detta finns i både Sverige och i Thailand och det är i stort sett likartat.

                Sen vad lagen säger om skiften, tolkning av testamente, räckvidd m m blir intressant först när man inte kommer överens, dvs en konflikt uppstår, men det enklaste och mest ekonomiska för dödsbodelägarna brukar vara att engagera en skiftesman, som säljer ut den egendom som eventuellt är tvistig och delar upp intäkten mellan dödsbodelägarna. I en sån försäljning har naturligtvis de tvistande parterna möjlighet att lägga bud på den omtvistade egendomen.

                Detaljer om laglotter, arvsrätt m m brukar kunna klaras ut av skiftesmannen, det handlar om kungörande av dödsfallet (för att eventuella arvsberättigade ska kunna ge sej tillkänna) samt om bevakning av testamente i någon form (i Sverige hos tingsrätt, jag vet inte om detta görs hos domstol eller t ex Amphur Office i Thailand).

                Men delägarna har som sagt alltid en vidsträckt befogenhet att själva bestämma. Att lämna bestämmandet till en domstol ger sällan några fördelar jämfört med att sälja av den tvistiga egendomen och dela upp intäkten istället – det kan man överlåta åt skiftesmannen i de flesta fallen. Besvärligt blir det om den tvistiga egendomen har affektionsvärden som ingen av parterna vill avstå och därför motsätter sej en avyttring. Såna tvister kan kosta hela kvarlåtenskapen i dödsboet om det vill sej illa.

                Det man kan göra om man vill ha ordentlig kontroll är att upprätta ett ordentligt testamente, där man skriver in sina önskemål samt vilka som ska beaktas (ingå bland dödsbodelägarna om arvsberättiagnde släktskap inte föreligger). Det bör upprättas med hjälp av en kompetent jurist framförallt för att inte få in tvetydiga skrivningar som kan vantolkas.
                Underskrivandet av handlingen bör bevittnas (i regel två vittnen, som inte samtidigt tillerkänns arvsrätt) och inregistreras hos den relevanta myndigheten (tingsrätt i Sverige, Amphur Office och/eller domstol i Thailand).

                Man har naturligtvis alltid möjligheten så länge man lever att omsätta sina egendomstillgångar och göra slut på alla ekonomiska tillgångar om man vill, ett testamente hindrar inte det.

                Förskott på arv är också möjligt, man ger bort sina tillgångar (finansiella eller egendom) till den/de som man vill ska ha dem. Det är bra att i sådana fall se till att de man ger bort till inte har arvsrätt eller omnämns i testamente eftersom det finns regler om återbärande av förskott på arv i vissa situationer.

                Det ska alltså inte vara ett förskott på arv i sådana fall utan en gåva med fri förfoganderätt för mottagaren, släktingar med arvsrätt kan inte ta emot en sådan gåva utan det är då förskott på arv (i Sverige gäller en tidsgräns på tio år innan ett förskott på arv till en arvsberättigad släkting övergår till att vara en gåva, i Thailand vet jag inte).

                Hoppas detta ger lite impulser och tankar som är till nytta. Men ha med Dig en kompetent jurist när handlingar upprättas, det gäller oavsett Sverige eller Thailand, detta är familjerätt och den är i stort sett lika över hela världen.

            Viewing 4 reply threads
            • You must be logged in to reply to this topic.