Diskussionen är sådan att jag börjar undra hur det thailändska taxeringssystemet egentligen fungerar när det gäller avdrag.
Det är klart att alla har inte grundliga kunskaper i thailändsk skatterätt eller i de domar som skattedomstolarna avkunnar, men i Sverige är det så att det man drar av i deklarationen är ett yrkande, det är granskningen sen som avgör om man medges avdraget eller inte. Men man kan dra av i princip vad som helst när man deklarerar, t ex levnadskostnader (mat, husrum etc). Schweiz har ett sådant system, man betalar skatt på återstoden, det överskott man har fått under året.
Principen är att man yrkar avdrag för det man tror är rimligt och har chans att bli godkänt – även om kunnandet om praxis brister. Det är granskarens uppgift att rätta upp och på så sätt utbilda den skattskyldige.
Frågan är om Thailand delar det synsättet?
.
