Varför skall det vara så jävla fult att snacka thai?

[Nisse]

Hämtade frugan på Arlanda för några månader sedan. Hon hade varit hos sin mamma i Thailand en sväng. Hennes väskor var sena och jag fick gott om tid att studera resenärerna…
Fick en flashback på allt detta efter en kompis kommit på besök tidigare idag – så here it is…

Kollade in en ung thailändsk kille, kanske 19 bast och klädd som en poppig thailändsk tonåring. Fick för mig att han var ganska oförsvenskad och att han kanske inte ens pratade svenska, kanske en diplomatunge eller nått. På Arlanda för att hämta upp chefen eller nått.

Då kommer hans mamma trippande. En (förlåt mig) Korat Noi på ca 35 år men klädd som en överklass Thai med MTV influens. Vet inte varför jag reagerar på detta men jag har alltid svårt att få ihop ekvationen. Det ser lustigt ut. Det lyser igenom när arbetarklassen spelar över – sant i Sverige, sant i Thailand. Fick för mig att hon hade varit nere och köpt ett par rai till för hårt ihoparbetade pengar som vårdbiträde någonstans i vårt avlånga rike. (inget illa med att vara vårdbiträde, ett beundransvärt uppehälle om man gör ett bra dagsverke)

En semetserresa som antagligen åtnjutits i fulla drag.

Grabben hälsar mamma på klockren thai. Mamman svarar dock på bruten svenska. Ungefär som om hon varit i Sverige i 20 år med slutade lära sig språket för 17 år sedan. Yxsvenska kan vi kalla det. Grabben hennes var lite besvärad av detta. Tror inte tanken var att grabben skulle lära sig svenska utan att morsan skulle glänsa. Till vilken nytta? I vilket fall, morsa pladdrade vidare på svenska, grabben på thai.

Varför i helvete är det så vanligt att Thailändare tycker att alla andra språk än Thailändska är så jävla mycket coolare. Ofta till den mildra grad att till och med deras stora barn som kommer till Sverige glömmer bort språket. Då skall jag inte ens nämna de som föds i Sverige.

Varför?

[Nille]

Tidigare trodde jag det bara var en skröna, att Thailändare hade dåligt minne. När affärsmän (läs politiker) gör övertramp, går ryktet att de bara behöver göra en pudel och säga nada i typ 3 månader, sedan är det glömt. Tror det ligger en hel del sanning i detta.

Mao. som svar på din fråga. Kanske de glömmer bort thaiorden snabbare än vad man trodde var möjligt :albino:

[KP]

Enligt min mening så gjorde hon helt rätt, enda sättet att lära sig ett nytt språk på är att utöva det. Om hon dessutom var lite halvkass på det är det ju beundransvärt att hon ändå försöker istället för att ta den lätta vägen.

Nille, Jag och min familj reagerar varje gång vi besöker thailand på vilket OTROLIGT bra minne de verkar ha.
Första gången red barnen på en häst vid stranden. Ett år senare rider vi förbi hästskötaren från förra året och han känner igen oss och kommer ihåg var vi bor.

Kvinnan som körde oss flera gånger i sin TukTuk första året kastar sig om halsen på maken året därpå och frågar efter resten av familjen. Samma gäller restaurangföreståndaren.

Vid varje besök går vi omkring med stora ögon och förundras över vilket otroligt minne de verkar ha *totalimponerad*

[Nille]

Kan hålla med om att de är ruggiga på att känna igen ansikten.

Kan inte hålla med om att jag borde prata thai med mina barn om jag flyttar till thailand igen. Vi borde fokusera på svenskan, för allas vår skull. Thai får vi gott om tillfällen att praktisera med Thailändare. Likadant för kvinnan Nisse skrev om, fast omvänt.

[Rosarin]

Hej!

Förstår vad det är du menar Nisse och jag har sett det med.
Har funderat förut på vad det är som gör att jag reagerar på det där uppträdandet jag också och jag har fortfarande svårt att sätta fingret på det.

Reagerar man på att hon försökte “dölja” sitt ursprung genom att prata svenska med sonen eller är det att hon inte vågar stå för den hon är utan försöker tillhöra en högre klass genom kläder, uppträdande och allmän “bling-attityd”?
Kanske en kombination av att försöka vara någon hon inte är och att sedan inte riktigt kunna “bära upp det”?

Genast tänker jag på den där svenska låten dom körde på radio massvis förut i Sverige….jäklar minns inte vad den heter *fnissar*….minns några textsnuttar bara:

…”ingen vill veta var du köpt din tröja…”
…..”och du har tränat bort din dumma dialekt”…

Äsch…minns inte vad låten heter men du kanske vet vilken jag menar? *hoppas*

Jag har en kusin i Sverige som kommer från en mindre ort.
För några år sedan skulle hon flytta till stockholm och hon jagade naturligtvis lägenhet att hyra.
Dum som hon är så kläcker hon ur sig följande till mig: “jaa…jag vill ju inte bo i någon förort, jag vill bara bo i stan….”
Hur kan man säga nåt sånt?
Hon kommer “från landet” och ska flytta till Stockholm men inte faan kan hon tänka sig att bo utanför stan inte.
Vad är hon i för position att ställa några KRAV?
Och BILLIGT ska det vara…hon är ju sjukt snål också…
Sånt där retar gallfeber på mig…

Det finns MASSVIS med ungdomar i Stockholm som har levt hela sina liv i förorter och som inte har några som helst problem med det.
Sen finns det också MASSVIS med människor som också gärna skulle vilja bo mitt i stan men som faktiskt inte kan av olika anledningar.

jaa vad kan man säga mer om det där….
en jennifer lopez-låt ploppar upp i skallen med texten….

“Im still jenny from the block…
used to have a little now I have a lot…but i know where I cam from”.

Det är så himla många som tappar sig själva när de upptäcker att de är “rika”. Sorgligt tycker jag.

Min man sa en gång:
Pengar gör ingen till en bättre människa än någon annan, men det är en bra hjälp på vägen när man vill göra bra saker
Alla har möjligheten att göra något bra med sina pengar, det svåraste verkar vara att välja.

[KP]

@Nille wrote:

Kan hålla med om att de är ruggiga på att känna igen ansikten.

Kan inte hålla med om att jag borde prata thai med mina barn om jag flyttar till thailand igen. Vi borde fokusera på svenskan, för allas vår skull. Thai får vi gott om tillfällen att praktisera med Thailändare. Likadant för kvinnan Nisse skrev om, fast omvänt.

Jag menade absolut inte att du tex skulle prata thai med dina barn. Det “vanliga” när man har ett tvåspråkigt barn är att föräldrarna pratar med dem på sitt respektive språk oavsett var man befinner sig. Detta gör att barnen lättast lär sig båda språken felfritt utan att komplicera för dem.

Vad gäller kvinnan i det första inlägget så är det ju bara Nisses egen syn på saken vi får. Det kan ju vara så att sonen vill lära sig svenska och mamman gör vad hon kan för att ge honom en “knuff.
Jag har inte mycket kännedom om thailändare så det kan mycket väl vara så som ni säger. Jag gillar bara inte att dra förhastade slutsatser, speciellt när ingen faktiskt har en aning om hur det egentligen ligger till :bom:

[Author]

Posts