Hjälp med visum för thaikvinna

[Edda]

Hej alla experter på detta fina forum.

Tänkte försöka dra detta något så när kortfattat så det blir lättförståligt.

Jag har träffat en thailänks kvinna via en datesite på internet som heter TLL. Vi har haft daglig kontakt med varandra under ca 4 månader nu, via sms, tele, msn och dyligt. Jag vill hemskt gärna att hon kommer till mig i sverige på ett så kallat vänner visum på 90 dagar så att vi kan lära känna varandra bättre.

Problem som jag ser det för att få ett sådant visum:

* Jag har inte varit i thailand någon gång och således inte träffat henne irl så att säga.

Problem som inte finns:

* Jag har fast anställning och har god ekonomi och har aldrig tidigare varit garanti för någon person.

Så vad är egentligen problemet undrar ni? Åk till thailand och besök henne och ansök sedan om ett visum för henne.

Ja det låter enklare än det är faktiskt. Problemet är att jag törs helt enkelt inte sätta min fot på ett flygplan, har panik bara jag ser flygplan och det är inte en rolig känsla precis.

Så vad kan jag göra? Jag har alla papper redo för att skicka till henne förutom då att jag inte kan uppvisa att vi träffats i thailand. Är det ens lönt att göra en visumansökan? Vilka andra vägar kan jag ta för att lyckas få hit henne?

Har tänkt tanken att det kanske finns någon med thailänsk anknytning som kan fåhit henne på ett vänner visa, dvs någon som bor i sverige och kan vara garanti för henne. Finns den möjligheten tror ni? Hon känner tyvärr ingen i sverige så det kanske blir långsökt, men skam den som ger sig.

Alla tips är varmt välkomna, både bra som mindre bra.

Hoppas på lite tips och råd, känns riktigt surt just nu då det är så otroligt svårt då man är flygrädd : /

Mvh edda

[stgrhe]

Din thaikvinna kommer med största sannolikhet inte att beviljas ett Schengenvisum av ambassaden i Bangkok eftersom ni inte “känt varandra tillräckligt länge” enligt de mallar bedömningarna sker efter.

Den bästa möjligheten för henne är om hon själv söker ett turistvisum utan koppling till dig. Det blir med all sannolikhet då frågan om en kortare vistelse än 90 dagar och dessutom måste hon kunna visa på att hon har ekomoniska resurser och hotell bokat.

Ett annat alternativ är om du kan få kontakt med en thailändare i Sverige som kan träda i ditt ställe och bjuda in henne till Sverige. Han eller hon kan ju påstå att de känt varandra länge.

Det tredje alternativet är att du reser ner till Thailand minst ett par gånger så att du kan visa att ni känner varandra väl. Du bör då se till att stanna ett tag.

Min högst personliga åsikt är att du bör resa ner till Thailand och träffa henne där innan du bjuder henne till Sverige. Internetkontakt är inte detsamma som personlig kontakt och risken kan annars vara stor att du skjuter dig i foten.

Göran

[Mojay]

@Edda wrote:

Hej alla experter på detta fina forum.

Tänkte försöka dra detta något så när kortfattat så det blir lättförståligt.

Jag har träffat en thailänks kvinna via en datesite på internet som heter TLL. Vi har haft daglig kontakt med varandra under ca 4 månader nu, via sms, tele, msn och dyligt. Jag vill hemskt gärna att hon kommer till mig i sverige på ett så kallat vänner visum på 90 dagar så att vi kan lära känna varandra bättre.

Problem som jag ser det för att få ett sådant visum:

* Jag har inte varit i thailand någon gång och således inte träffat henne irl så att säga.

Problem som inte finns:

* Jag har fast anställning och har god ekonomi och har aldrig tidigare varit garanti för någon person.

Så vad är egentligen problemet undrar ni? Åk till thailand och besök henne och ansök sedan om ett visum för henne.

Ja det låter enklare än det är faktiskt. Problemet är att jag törs helt enkelt inte sätta min fot på ett flygplan, har panik bara jag ser flygplan och det är inte en rolig känsla precis.

Så vad kan jag göra? Jag har alla papper redo för att skicka till henne förutom då att jag inte kan uppvisa att vi träffats i thailand. Är det ens lönt att göra en visumansökan? Vilka andra vägar kan jag ta för att lyckas få hit henne?

Har tänkt tanken att det kanske finns någon med thailänsk anknytning som kan fåhit henne på ett vänner visa, dvs någon som bor i sverige och kan vara garanti för henne. Finns den möjligheten tror ni? Hon känner tyvärr ingen i sverige så det kanske blir långsökt, men skam den som ger sig.

Alla tips är varmt välkomna, både bra som mindre bra.

Hoppas på lite tips och råd, känns riktigt surt just nu då det är så otroligt svårt då man är flygrädd : /

Mvh edda

Du har flera problem än visumet att överbrygga, är jag rädd för.

Du har aldrig träffat henne, och du har aldrig varit i Thailand. Att ha en thailändsk partner skiljer milsvid från att ha en med samma uppväxt och synsätt från Sverige. Det blir kulturkrockar utan dess like, då du inte först har fått en introduktion till Thailand genom att besöka landet.

Jag skulle aldrig i mitt liv föreställa mig att jag skulle ta hem någon att bo hos mig i tre månader, som jag aldrig har träffat eller känner väl, må vara thailändsk kvinna eller svensk bekant, samma sak.

Ditt tredje och största problem är att du är flyggrädd, det skapar dig problem nu inför första träffen med kvinnan och Thailand, men kommer att ge dig gigantiska problem framöver då du inte någonsin kommer att kunna besöka hennes familj med mera i Thailand, hon måste få träffa sin familj.

Så innan du ens börjar se hur du ska skaffa visum, vilket jag också tror blir svårt att få, så råder jag dig att börja med att komma över din flygräddsla, sök proffesionel hjälp.

Därefter gör du ett besök i Thailand, bekantar dig med Thailand och med kvinnan ifråga. Om det verkar fungera, att du klarar att flyga, trivs med kvinnan och klarar av de thailändska sederna, då först så ansöker ni om visum.

Det är för just sådana här situationer som ambassaden nekar visum, det är inte sunt förnuft att dem släpper iväg en thailändare, som inte kan klara sig själv, till Sverige till någon som aldrig har träffat kvinnan först och känner henne väl.

Kanske låter tufft, men som sag, du har större problem att ta hand om innan det är dags att fundera på visum.

Lycka till!

[Nille]

@Mojay wrote:

Ditt tredje och största problem är att du är flyggrädd, det skapar dig problem nu inför första träffen med kvinnan och Thailand, men kommer att ge dig gigantiska problem framöver då du inte någonsin kommer att kunna besöka hennes familj med mera i Thailand, hon måste få träffa sin familj.

Så innan du ens börjar se hur du ska skaffa visum, vilket jag också tror blir svårt att få, så råder jag dig att börja med att komma över din flygräddsla, sök proffesionel hjälp.

Därefter gör du ett besök i Thailand, bekantar dig med Thailand och med kvinnan ifråga. Om det verkar fungera, att du klarar att flyga, trivs med kvinnan och klarar av de thailändska sederna, då först så ansöker ni om visum.

Det är för just sådana här situationer som ambassaden nekar visum, det är inte sunt förnuft att dem släpper iväg en thailändare, som inte kan klara sig själv, till Sverige till någon som aldrig har träffat kvinnan först och känner henne väl.

Kanske låter tufft, men som sag, du har större problem att ta hand om innan det är dags att fundera på visum.

Lycka till!

Kan bara instämma. Du måste söka proffessionel hjälp mot din flygrädsla.

[Herr Chang]

Jag håller med om att ambassaden gör rätt som är skeptisk till besöksvisum för personer som aldrig träffats IRL.

För mig har det varit ovärderligt att kunna observera fru Chang i den miljö hon växt upp i. Då menar jag både hennes familj och släkt samt den lilla byn i Isaan. Vi har undvikit många missförstånd, dock förstås inte alla.

Edda kan givetvis ta tåget till Thailand, typ transsibiriska järnvägen till Peking och så vidare till Bangkok. Men det lär ju bli ohållbart i längden, så att bota flygrädslan i den mån det är möjligt är nog prioritet ett.

Herr Chang har talat.

[Thaisambo]

Håller med…. Bota flygrädslan annars är det ingen idé!

Jag har själv försökt reda ut bilvägen till Bangkok…. Det är inte lätt, ingendera vägen vare sej norr eller söder om Himalaya ser speciellt aptitlig eller framkomlig ut – en del länder är slutna och torde kräva en hel del administrationsarbete för att överhuvudtaget få passera igenom. Tillgängliga kartor via t ex Googlemaps är säkert bristfälliga och inte till så stor hjälp för att planera.
Sen är det i runt tal 9500 km flygvägen…. Att färdas 20 000 km med bil fram och åter kostar en hel del bensin och en stor del av den rimliga vägen går genom ökenbältet – tåg som Herr Chang föreslår är rimligare.

Och från ambassadens sida sett – rent logiskt är det inte vettiga skäl för att medge blindträff – i så fall kan man lika gärna ta bort restriktionerna helt, men det är en politisk fråga. Jag tror inte att det är så lätt att hållbart dokumentera ett sådant funktionshinder som flygskräck, synsättet att man själv bör försöka hantera det istället och göra något åt det är intuitivt rimligare, men jag inser att det är svårt att hitta ett bra alternativt förhållningssätt. Det är ju inte meningen att orsaka ett onödigt lidande!

[Edda]

Supersvar från er alla! Tack så mkt för att ni tar er tid att hjälpa till att försöka få en bättre bild av hur man ska/bör/måste gå tillväga. Jag är väl inte helt obekant med den Thailänska kulturen egentligen, jag har arbetat och gör det fortfarande med två thailänska kvinnor inom mitt yrke. Så lite mer kunskap än det som kommer ner på ett inlägg på en internet sida har jag om den kulturen, dock som ni tillstår inte om kvinnan i fråga eftersom vi inte träffats irl så att säga.

Jag får helt enkelt söka hjälp mot min fruktansvärda flygrädsla. Egentligen kan jag inte förstå vad det är man är rädd för, hur många plan är det inte som flyger runt denna jord dag, vecka år ut och in. Chansen att just jag skulle råka ut för ngt är ju mindre än att man skulle vinna på lotto.

Kan ju tillägga att jag faktiskt åkt flyg två ggr, en gång till Maroco samt en gång till Grekland, båda ggr rätt alkoholpåverkad. Dom resorna gick ju relativt fort men att vara berusad så länge som 11-12 timmar som det nu tar med direktflyg till Thailand känns inte vettigt faktiskt. En annan utväg kanske är att gå till en läkare för att få utskrivet sobril eller ngt annat lugnande medel, men det känns inte heller riktigt bra.

En fråga som kommer upp då jag läser i inläggen från er. Tror ni att det räcker att jag åker dit på tre veckors semester och umgås med henne. Är det tillräckligt tror ni för att hon ska kunna få visum sedan till sverige?

Jag har lite att jobba på ser jag men skam den som ger sig.

Hälsningar/Edda

[Spiritfish]

Börja med och träffa henne innan du planerar resten. En sak i taget.

[Thaisambo]

Jag har ett minne av att det ska räcka med 4-5 dagar, men är inte helt säker, de har en norm på ambassaden för “tillräcklig bekantskap”. Ta till med råge – det är lika bra – och dessutom är levnadskostnaderna i Thailand lägre än i Sverige – du bor och äter till en lägre kostnad (bortsett från att det kanske är frestande att festa lite också). Du kan alltså spara pengar på ett längre besök i Thailand beroende på hur du löser mat- och boendefrågan.

Det finns säkert någon med bättre aktuell kännedom om praxis vid behandling av viseringsansökningar på ambassaden.

Om du vill kan du gå igenom ansökan redan nu, fylla i och ta med de handlingar Du ska leverera med ansökan, det är särskilt Appendix E, som är Ditt åtagande att stå för mat, husrum samt återresa, och så kopia av lönebesked m m så att det framgår att Du har tillräckliga ekonomiska resurser som kan tas fram nu. Hennes familjeförhållanden (Appendix D) kan ni reda ut på plats!

Kopia på passet, personbevis m m är också bra att ha ordnat! Kolla ambassadens förteckning på deras hemsida, den är bra!

Skriv inte under Appendix E förrän du är alldeles säker på din sak, ta det lugnt med namnteckningen! Precis som Spiritfish sa – ta det lugnt! Och säg stopp i tid om det känns så!

[jjonsson]

@edda wrote:

Ja det låter enklare än det är faktiskt. Problemet är att jag törs helt enkelt inte sätta min fot på ett flygplan, har panik bara jag ser flygplan och det är inte en rolig känsla precis.

Vad är det du är rädd för edda?
Ljuden, att krascha, att du inte har kontroll över vad som händer?

För det känns som att det är här vi måste börja!
När vi är klara med det så tar vi visumet 🙂

[stgrhe]

@jjonsson wrote:

Vad är det du är rädd för edda?

Fobier ligger på ett djupare plan så den fråga du ställde Johan går inte att besvara för den som är drabbad. Det finns inget rationellt i beteendet och det vet de flesta drabbade om men ändå så låser det sig för dem. För vissa kan det ta lång tid att komma över fobin medan det går snabbare för andra. Behandling av flygrädsla har visat sig framgångsrikt med hjälp av hypnos. SAS har tidigare, möjligen fortfarande, haft kurser kurser i ämnet, som sedan avslutas med en gemensam flygtur.

Göran

[Herr Chang]

Hej Edda,

Alkohol är nog inte bästa sättet att dämpa flygrädslan.

Men vad sägs om att vara så trött att du sover hela resan till Thailand? “Bara” att stanna uppe hela natten innan…

Herr Chang har talat.

[Edda]

@jjonsson wrote:

@edda wrote:

Ja det låter enklare än det är faktiskt. Problemet är att jag törs helt enkelt inte sätta min fot på ett flygplan, har panik bara jag ser flygplan och det är inte en rolig känsla precis.

Vad är det du är rädd för edda?
Ljuden, att krascha, att du inte har kontroll över vad som händer?

För det känns som att det är här vi måste börja!
När vi är klara med det så tar vi visumet 🙂

Ja det är att jag inte har kontrollen på vad som händer, man kan ju även säga så att jag är rädd för att planet ska crasha. Är inte rädd för att sitta i planet alltså får inte cellskräck av det utan just kontrollen av att inget kunna påverka. Vet inte riktigt hur man ska förklara det bättre. Att ha en fobi över något är svårt att förklara för en som inte har samma fobi. Men jag ska nog komma över det, eller rättare sagt, jag måste komma över det.

/edda

[Nille]

Min mamma var ruggigt flyrädd tills för ca 15 år sedan då jag lackade ur på henne. Hon reste en del oavsett för hon ville iväg men dövade väl rädslan med alkohol.

Jag tryckte in i hennes skall att vad faan är det att vara rädd för – du dör ju på nolltid, tänk på alla andra som mister dig och får leva med det – vem är det värst för? Vore det inte värre om någon du älskar dör i en flygolycka – skulle du nästan inte ta den personens plats hellre? Jag sådär höll min terapi på. Det hjälpte inte den resan men hon fortsatte att tänka i dessa banor och nu flyger hon utan problem.

Det värsta som kan hända är att du kraschar och dör blixtsnabbt. Det finns värre öden.

Jag har ingen aning om vad du får gå igenom om du går i terapi men har en känsla av att de får rätsida på detta!

[R1000]

@Edda wrote:

…..
Ja det är att jag inte har kontrollen på vad som händer, man kan ju även säga så att jag är rädd för att planet ska crasha. Är inte rädd för att sitta i planet alltså får inte cellskräck av det utan just kontrollen av att inget kunna påverka. Vet inte riktigt hur man ska förklara det bättre. Att ha en fobi över något är svårt att förklara för en som inte har samma fobi. Men jag ska nog komma över det, eller rättare sagt, jag måste komma över det.

/edda

Jag har också varit väldigt flygrädd och vet hur fruktansvärt jobbigt det är. Jag tror egentligen inte att det är så mycket frånvaron av kontroll som spelar in utan snarare att situationen är ovan. Du vet säkert också redan nu att piloten och hans medhjälpare har total kontroll genom att vara rutinerade och ha mycket god handlingsberedskap för precis allt som inträffar under en flygning. Till att börja med så gör de inget på chans likt vissa bilförare i t.ex. Bangkok… utan ser också till att förebygga faror och obehagligheter genom att t.ex. undvika flyghöjder mm som skulle kunna orsaka (obefogad) oro för passagerare. Ett flygplan kan utsättas för så hårda påkänningar att vingarna står nästan rakt upp utan att de går sönder och så länge inte piloten tappar huvudet, vilket han inte gör, så klarar han ut situationer utan problem som får en vanlig även helt flygorädd människa att svimma. Det handlar dock om extrema situationer som du aldrig behöver räkna med att kommer att inträffa. Finns t.ex. risk för landningsproblem p g a för hårt väder så väljer de en annan plats, de landningar som görs sker alltid under samma säkra förhållanden som de milliontals lyckade landningar på samma plats har genomförts med, annars gör man ingen landing på den platsen vid det tillfället. Nog om detta, det är såleds inte själva flygningen som är problemet utan bara rädslan för flygningen.

Jämför t.ex. med att cykla, det är skrämmande i början, speciellt när man cyklar omkull, men efter ett tag tänker man inte ens på att man färdas på cykel. Övning ger färdighet och om du t.ex. gör en inrikes flygtur då och då, ju oftare desto bättre, så kommer du att stärkas efterhand. En faktor som utlöser flygrädslan är att skallen larmar så fort lutningen blir mer än normalt, vilket den blir i flygplan vid start och svängar. Larmarna baseras på fallreflexer som man lär sig väldigt tidigt, det gör ont att ramla och hjärnan lär sig att man ska reagera när lutningsvinkeln blir för stor. Det är förstås ingen risk att man ramlar och slår sig när man sitter i en flygstol så oron är fullständigt obefogad men likväl slår larmet till och man blir rädd. Det går att träna bort de onödiga larmarna väldigt effektivt genom att helt enkelt utsätta sig för kraftiga lutningar och liknande tills reaktionerna trubbas av. Man kan säga att det är en kombination av att vänja sig och helt enkelt förbruka sin rädsla. Om du har en berg-och-dal-bana i närheten så kan du åka med den tills det kan ske utan obehag, vilket inte är några problem, och sedan kommer flygningen tillsammans med att du faktiskt redan vet att det är en säker transportform att nästan te sig helt harmlös. Andra metoder kan vara om du t.ex. kör motorcykel att köra en del på bandagar, de kraftiga lutningar i kurvor som då nyttjas gör att hjärnan ställer om och efterhand accepterar mycket större variationer i skall-gyrot.

Slutligen, var försiktig med alkohol i samband med flygning. Lite alkohol och bra med mat stabiliserar systemet men för mycket alkohol gör med all rätt att oron ökar. Det är ju också trevligt att vara fräsch när man kommer fram och t.ex. kunna hyra bil eller MC och det är bättre att utsätta sig för viss flygrädsla än att döva bort den eftersom det bara förstärker grundproblemet.

Det var lite tips från egna erfarenheter av en som numer flyger utan minsta besvär från att tidigare ha mått väldigt dåligt dagarna innan flygning och varit väldigt nära ren panik under själva flygningen varje gång. Jag borde ha tagit professionell hjälp istället för att lida under så många år, men som sagt det löste sig ändå enligt ovan beskrivna metoder och insikter.

[jjonsson]

@stgrhe wrote:

SAS har tidigare, möjligen fortfarande, haft kurser kurser i ämnet, som sedan avslutas med en gemensam flygtur.
Göran

Det finns fortfarande, även luftfartsverket, Malmö Aviation samt vissa resebyråer, ex resia
Har kurser i att “bota” flygrädsla.
Nu vet jag inte var edda bor någonstans, men det finns en uppsjö med kurser på olika ställen i landet.

Precis som du också säger så finns ju fobi stadier i detta vilket gör det kan vara svårt att reda ut.

@edda wrote:

Ja det är att jag inte har kontrollen på vad som händer, man kan ju även säga så att jag är rädd för att planet ska crasha. Är inte rädd för att sitta i planet alltså får inte cellskräck av det utan just kontrollen av att inget kunna påverka. Vet inte riktigt hur man ska förklara det bättre. Att ha en fobi över något är svårt att förklara för en som inte har samma fobi. Men jag ska nog komma över det, eller rättare sagt, jag måste komma över det.

Kontroll ha man aldrig 🙂
Sitter du i bilen och frugan kör så kan du inte påverka, åker du bus, tåg, båt så är det samma sak det gäller att bara “åka med” samma är det mer flygplan

En skillnad är dock att det finns spår, väg och vatten.
Det kan du konkret ta på och du kan se det, men det kan du inte med luft.
Vilket är den första biten i flygrädslan, enligt min personliga åsikt som du måste få koll på eller i alla fall förstå.

Precis som R1000 var inne på och beskrev så bra så blir det mänskliga gyrot en aning snurrigt

Väcker upp en gammal tråd där vis diskuterar frågor kring själva flygningen.
Allt från ljud till om man blir förkyld när man flyger.
viewtopic.php?f=19&t=1993

Den visar ju dessutom i “undersökningen” att 9% av de forummedlemmar som svarat ALLTID är rädda när dom flyger, så du är inte ensam.

[iolkerud]

min kompis käkar valium varje gång hon ska flyga till thailand och det funkar galant 🙂 Hon är livrädd för att flyga, men måste för kärlekens skull…men ja ta dig dit och red ut vad det är ni har…som så många andra kanske du fastnar i Thailand och aldrig behöver flyga till sverige igen, hehe.

[Mojay]

Kontroll ha man aldrig
Sitter du i bilen och frugan kör så kan du inte påverka, åker du bus, tåg, båt så är det samma sak det gäller att bara “åka med” samma är det mer flygplan

Nu är du väl ute och cyklar lite JJonsson, varför har man ingen kontroll när man åker bil med frun. Har hänt massor av gånger att man tyckt det spårat ur och då bestämt men artigt bett henne att omgående stanna och byta plats så vi kommer hem levande.

Tåg och buss är väl bara att kliva av.

Utan att sälla mig till snillen spekulerar så har jag själv varit flygrädd en gång i tiden, dock så var min reslust större än räddslan så jag tvingade mig att åka i allafall.

Har nu funderat på vad det var som gjorde mig flygrädd, då jag inte har klaustrofobi eller torgskräck.

Jag kom fram till att jag var rädd för att dö. Helt enkelt så resonerade jag som så att “om” det händer något, så är jag “död”.

Men jag lärde mig att hantera det och efter ett antal flygningar så försvann min räddsla helt.

Idag så dör det fler människor i trafiken i Thailand, en nyårsafton, än vad det gör i alla flygolyckor runt om i hela världen på ett helt år. Då ska man veta att det görs många miljoner flygningar varje år. Jackpott på Lotto är betydligt enklare att vinna än att pricka in någon av dessa olyckor.

Prata med en expert inom området och sen upp i det blå.

[jjonsson]

@mojay wrote:

Nu är du väl ute och cyklar lite JJonsson, varför har man ingen kontroll när man åker bil med frun. Har hänt massor av gånger att man tyckt det spårat ur och då bestämt men artigt bett henne att omgående stanna och byta plats så vi kommer hem levande.

Tåg och buss är väl bara att kliva av.

Ok, jag tar den poängen!
Men även om du har kontroll att stanna fordonet, tåget eller bussen så är det först vid nästa hållplats eller hur.
Tills du kommer dit är det bara att åka med, vare sig du vill eller inte.
Kontrollen har du aldrig om du inte sitter vi styrspakarna.
Men visst kan man var rädd på vägen dit… inget snack!

Sen kan man ju också se det på det sättet att om frugan varje vecka var tvungen att öva problemsituationer i en bilsimulator där hon stöter på alla tänkbara situationer och över dessa tills hon kan dom baklänges i sömnen och gör detta efter en gedigen utbildning under flera år så tror jag inte att man behöver tvinga henne in vid vägkanten utan skulle nog känna sig oerhört trygg med henne bakom ratten.

Med tanke på lotto parralellen läste jag att:
Risken att förolyckas i ett flyghaveri är mikroskopisk, runt
1 på 11 miljoner. Statistiskt sett måste du flyga varje dag i mer än 29 000 år innan du dör i ett haveri. Vid en flygresa utsätter du dig för den största risken på väg till flygplatsen.

[Edda]

Underbart inlägg R1000, det satt som en smäck eller vad dom nu brukar säga. Känns riktigt bra nu när jag läst det du skrev. Men jag kommer då inte att sätta mig på något inrikesflyg i träningssyfte, det undviker jag så gärna. Om jag nu ska flyga i framtiden till thailand blir det med en resa som har direktflyg då det faktiskt är starten som jag tycker är det värsta. Kan jag undvika dom så långt det går så är det ingen fara. Så direktflyg blir det för min del när/om den dagen kommer.

/edda

[jjonsson]

@Edda wrote:

Underbart inlägg R1000, det satt som en smäck eller vad dom nu brukar säga. Känns riktigt bra nu när jag läst det du skrev. Men jag kommer då inte att sätta mig på något inrikesflyg i träningssyfte, det undviker jag så gärna. Om jag nu ska flyga i framtiden till thailand blir det med en resa som har direktflyg då det faktiskt är starten som jag tycker är det värsta. Kan jag undvika dom så långt det går så är det ingen fara. Så direktflyg blir det för min del när/om den dagen kommer.

/edda

Inrikes är nog helt rätt att undvika, om man inte har problem med klaustrofobi eller annat för då kan det var en bra träning.
Men att se en kortare resa som en lösning tror jag är att lura sig själv.
Inrikesplanen är mindre och påverkas mer av ex turbulens eller vindar.

Vad är det värsta med starten?

[Herr Chang]

Den lilla flygrädsla jag har förtränger jag effektivt genom att begrunda statistiken. Per personkilometer är flyg överlägset det säkraste sättet att färdas. Jag är mer orolig för att gå över gatan i Chiang Mai…

Ska jag oroa mig över något när det gäller flygning så är det nog landningen. Besättningen trött efter lång resa… etc! Lite vingel vid inflygning och så slår landningsställen i ordentligt… då blir jag lite nervös.

Herr Chang har talat.

[Thaisambo]

@Herr Chang wrote:

Den lilla flygrädsla jag har förtränger jag effektivt genom att begrunda statistiken. Per personkilometer är flyg överlägset det säkraste sättet att färdas. Jag är mer orolig för att gå över gatan i Chiang Mai…

Ska jag oroa mig över något när det gäller flygning så är det nog landningen. Besättningen trött efter lång resa… etc! Lite vingel vid inflygning och så slår landningsställen i ordentligt… då blir jag lite nervös.

Herr Chang har talat.

Den obehagligaste flygupplevelse jag nänsin haft var med British Airways via Heathrow …. Detaljer lämnar vi därhän, bäst så.

[R1000]

@Edda wrote:

Underbart inlägg R1000, det satt som en smäck eller vad dom nu brukar säga. Känns riktigt bra nu när jag läst det du skrev. …..

/edda

Bra, då är du på gång 🙂 En annan sak som är lite stressande under flygning är när det ruskar och hoppar i samband med turbulens. Ett flygplan är till skillnad från spårgående fordon, precis på samma sätt som en bilar och båtar, konstruerat för att fungera precis lika bra på ojämna som på plana underlag vilket kan vara bra att känna till. När ett flygplan rör sig i olika ledder beror det bara på att det alltid går mer eller mindre kraftiga vågor i lufthavet på samma sätt som på en ocean. Det finns dock en enorm skillnad till flyplanets fördel jämfört med ett fartyg, det kan utan minsta problem tillåtas sjunka 100-tals meter på nolltid utan att det gör ett dugg. Åker du bil kan det vara förödande att bara komma lite på sidan om vägen, ett flygplan har inga sådan bekymmer alls och när det så småningom ska landa sker det på ett perfekt underlag utan hinder. Allt är uppstyrt i minsta detalj och framförandet av flygmaskiner som har skett under 100 år tar hela tiden hänsyn till och lär av det som har skett tidigare.

Ja nu ska jag inte mala mer om detta men det här är saker som är bra att ha helt klart för sig och därmed inte behöva oroa sig för sådant under flygningen. Då finns viktigare och angenämare saker att tänka på som t.ex. hur fantastiskt trevligt det kommer att bli att vid ankomsten få träffa den Thailändska kvinnan som du är förtjust i 🙂

[Herr Chang]

Angående turbulens är det ju också så att man inte ska oroa sig om flygplansdelarna ser ut att böja sig… Jag har till exempel sett utrymmen för handbagage röra sig betänkligt. Och då var jag inte berusad!

Flygplan är med avsikt konstruerade med viss elasticitet. Vore dom helt styva skulle dom antagligen brytas itu vid kraftig turbulens.

Hehe, detta var kanske inte så mycket till hjälp vad gäller flygrädsla 😉 Men så är det.

Herr Chang har talat.

[robb]

hej har träffat en thailänsk kvinna som har varit här i 4 mån redan och vill jätte gärna att hon ska kunna vara här längre en ett år som hon säger..tänkte åka till thailand med henne i december men sen då…??? måste hon vara kvar där ett tag eller kan man ta med henne tillbaka tillsverige igen och vad är det som gäller..??

[Author]

Posts