Språkutveckling för flerspråkiga barn?

[Nille]

Denna tråd vänder sig till er som har erfarenhet av barn som växer upp i flerspråkiga miljör.

Jag vart kontaktad av en kompis häromdagen som frågade mig språkutvecklingen för flerspråkiga barn. Han var lite orolig över sin dotter som är 3 och nästan inte pratar alls. Förstår svenska och thai perfekt men pratar inte.

Så vitt jag vet är det att betrakta som normalt om de inte pratar förrän vid 4.

2 av mina var nog ganska normala med sina språk medan den i mitten var ganska sen, typ 4. Hon i mitten är 6 nu och jag undrar om det inte är hennes språk är bäst vid en jämförelse av samma ålder just nu?

Hemma hos oss pratar vi svenska och thai.

Någon annan som vill dela med sig?

[LadPrao]

Hej.

Vi har en dotter på 20 mån. Hon pratar svenska med pappa och thai med mamma. Mamma och pappa pratar svenska med varann. Hon pratar redan ngt sånär fullständiga meningar både på thai och svenska.
typ ‘pappa hämta bollen Gxxxxx’. Hon blandar nästan aldrig mellan språken, vilket jag tycker är fantastiskt. Verkar ha en förståelse för att det är olika språk. Jag frågade henne vade heter ‘tallä’ på svenska då svarade hon ‘vatten med krabba’, mycket finurligt tycker jag.Hon verkar nyfiken på ord och när hon stöter på ngt ord hon inte kan så frågar hon ofta ‘va e de’,?’

Jag tror att små barn har en fantastisk förmåga att lära sig men att dom utvecklas i olika takt i alla olika bemärkelser.
Om ett barn inte utmärker sig verbalt är det bara att fortsätta att stimulera barnet för kunskapen lagras någonstans därinne och plötsligt ‘blommar’ den ut.

mvh LP

[Guava]

Min dotter är 2 år och 7 månader nu och hon har kunnat sära på thai och svenska länge nu.

Jag pratar nästan bara svenska med henne, alla andra thai, men hennes svenska är mycket bra måste jag säga. Jag har tagit hjälp av Astrid Lindgren mfl dock och hon snappar upp från dessa filmer snabbt som bara den.

Nu är farmor och farfar här och då får Felicia hjälpa till och översätta när de ska prata med vår maid som inte kan många ord engelska och än färre svenska. Det fungerar tydligen alldeles utmärkt.

Ibland direktöversätter hon mellan språken, alltså när hon kan nåt på ett språk men inte på det andra. Som när hon var törstig för några månader sen, så sa hon det på thai till mig. Jag spelade dum och förstod inte, så efter ett tag så säger hon Pappa, Felicia hungrig vatten.

Jag brukar fråga henne vad olika saker och ting heter och då svarar hon på svenska. Då frågar jag Vad säger mamma? Då tar hon det på thai.

Så jag har inte märkt några som helst svårigheter med det tvåspråkiga. Simultan tvåspråkighet kallar de det tror jag, när man växer upp med två likvärdiga språk.

I skolan har hon börjat med engelska och hon kan redan halva alfabetet och en hel del ord.

Sen tror jag hon har smygtittat på någon kinesisk såpa, för häromdagen så sprang hon omkring och sa ni hao till höger och vänster följt av något annat som lät som kinesiska….

Det är skoj med språk.

[Micke063]

@Nille wrote:

Denna tråd vänder sig till er som har erfarenhet av barn som växer upp i flerspråkiga miljör.

Jag vart kontaktad av en kompis häromdagen som frågade mig språkutvecklingen för flerspråkiga barn. Han var lite orolig över sin dotter som är 3 och nästan inte pratar alls. Förstår svenska och thai perfekt men pratar inte.

Har tre barn, men inget som är uppväxt i en flerspråkig miljö. Men däremot så började mitt mellanbarn inte att prata förräns i fyra års-åldern. Men han var precis som din kompis barn, förstod allt som sas.
Och sen när han väl började prata så hade han något eget hemligt språk som bara storebrors hans förstod. Men så plötsligt en dag så började han att prata så att alla förstod och då var det klockrent. Allt satt direkt.
Var ungefär som om han samlade allt inom sig och ville vara helt 100 på att allt skulle sitta innan han släppte talet.

Så, att hon inte pratar ännu behöver ju inte vara specifikt för att hon är flerspråkig. Vi är ju alla olika.

/Micke

[kostvet]

Oroa inte för dessa välsignade barn. De kan kan klara upp till 10 språk samtidigt har jag hört.

Värre för oss äldre skallar som måste kämpa för vartenda ord som är nytt! hahah

Mina kompisars barn klarar sig utmärkt med både thai och svenska samtidigt även isaan dialekt snappar upp på några dar när de är där…Väldigt roligt när de börjar snacka isaan här i Sverige med sina föräldrar. Men de här barnen har enorm förmåga att snabbt växla mellan olika språk utan ngn som helst betänketid. Dessutom de förstår precis vem de ska tala dessa språk till.

Tack för orden.

[KillerRacer]

En av mammas få SFI-kompisar hade ett barn med en man som inte var från samma land som henne. Föräldrarna pratade olika språk med barnet och sinsemellan pratade de engelska. Barnet sade mer eller mindre inte ett pip förräns vid 4-5 års ålder och de vart lite oroliga men det förstod ändå. Men sedan visade det sig att barnet ändå kunde prata pappas och mammas språk samt engelska och svenska… Det visste också att man pratar svenska med svenskar och engelska med SFI-folk.

Några kompisar har även problem med att deras barn inte vill prata annat än svenska, trots att de vet att far/morföräldrar inte förstår svenska. Så allt är inte sådär helhylle att barnen alltid vill lära sig ett nytt språk. T.ex. har jag bara en lok krung vän som pratar svenska och thai. (Mest för att hennes mamma inte pratar så bra svenska)

När jag var 3 så pratade jag både thai och isan.
Vid 4-5 så kunde jag prata även svenska…
Numera pratar jag både thai, isan, svenska och engelska mer eller mindre dagligen. (Jag går en engelsk kurs samt teamspeak)
Jag har även läst några terminer av andra språk. (Använder inget av de språken men orden poppar ändå upp ibland)

Märker numera att det kan vara liiite problem när man felaktigt försöker forma ett ord av ett på ett annat språk. T.ex så försöker jag ibland hitta på ett isanskt ord genom att använda ett thailändskt. t.ex. använda något isanskt uttal av “boi” (ofta) istället för “do”. Detsamma gäller om jag ska växla mellan engelska och svenska… Det har väl något att göra med att det blir för snabba växlingar…

[Nille]

Vi har hela tiden haft problem med att barnen inte velat svara på det språk de blir tilltalade. I Thailand svarade barnen mig alltid på Thai och i Sverige började de svara min fru på svenska. Skumt eftersom Emily var 5 när vi kom hit.

I Thailand var svenska förstaspråk. Efter 2 år i Sverige är det svenskan som är det. 2 modersmål dock.

Nu har det dock blivit bättre, de besvarar mamman sin med Thai. Sebastians thai har dock inte gått fram mycket sedan han kom hit vid 2 års ålder, tycker jag. Han förstår ganska mycket dock och har nyligen börjat försöka prata mera. Hans systrar kan återigen prata thai med varandra och det var inte igår. Min fru måste (och blir) bli bättre på att inte acceptera någon svenska när hon pratar med barnen. Kanske vi skall slå över till Thai helt och hållet hemma – kanske tom jag äntligen kommer igång då. Jag fick ju aldrig ha någon pillowteacher 🙁

[jjonsson]

@Kostvet wrote:

Oroa inte för dessa välsignade barn. De kan kan klara upp till 10 språk samtidigt har jag hört.

Det har jag också hör och precis som du säger tror jag inte man skall oroa sig, att göra det kan få motsatt effekt.

Någor som jag blir väldig farsinerad av är växlingarna som barn kan göra mellan språken och det verkar gå omedvetet.
Tänker då på när dina barn Nille efter att pratat med mamma på thai sekunden efter fråga pappa på svenska för att återgå till thai med mamma när man fått svaret på svenska av pappa.
Det visar ju att dom hänger med otroligt mycket bättre än vad vi vuxna gör.

Det svåra tycker jag och då ser jag till mig själv, är att jag är lat, eller låt oss säga att vi blir bekväma.
Engelska pratas det alldeles för mycket här hemma och det måste skärpas med det, det skall vara en nödutgång och ett bryggspråk inom en inte allt för lång framtid men i den takten vi arbetar här hemma nu så kommer det att ta alldeles för lång tid.

En fundering är ju just på det där att prata thai hemma, jag tror inte den iden är dum för er, tappar dom svenskan då, nej det tror jag inte, dom har dagis och skolor och kompisar som garanterat kommer att hålla den vid liv.
Dessutom har du 4 privatlärare som rättar och lär… inget snack, ialla fall värt en testvecka hade jag tyckt! :thumbright:

[KillerRacer]

Thai hemma låter som farligt för Nilles fru.
Jag är nog snarare orolig för fruarna än för barnen. Barn snappar upp så mycket fortare än vuxna och thaitjejerna (killarna med men jag stöter främst på thaitjejer) har mycket svårare att lära sig svenska ordentligt om ni killar daltar med dem och latar er med engelska och blandar med en halvdan svensk mening! Tro mig, har trots allt stor erfarenhet av sånt iom jag “jobbat” som tolk åt en del par. I de fall där ingen av paren kunnat engelska så har faktiskt tjejen lärt sig svenska fortare och i de fall där engelska pratas så har tjejen efter ett par år fortfarande inte lärt sig fungerande svenska (alla andra svenskar börjar då lära sig att prata engelska med henne med)… Det var lite OT.

Skulle dock vilja veta hur ni gör för att lära era barn att prata “det andra språket” i de fall där de inte vill göra det.

[jjonsson]

@KillerRacer wrote:

Thai hemma låter som farligt för Nilles fru.

Det har du alldeles rätt i, där är ju en klar nackdel… :scratch:

[Nille]

@jjonsson wrote:

@KillerRacer wrote:

Thai hemma låter som farligt för Nilles fru.

Det har du alldeles rätt i, där är ju en klar nackdel… :scratch:

Jo men man kan ju undra hur och när jag skall få lära mig thai?? Det är ju inte alls en omöjlighet att vi flyttar tillbaks till Thailand och då kommer det ju gantanterat bli bara svenska i hemmet. Nu är det visserligen inte alls lika viktigt för en farang att prata thai i Thailand som för en thai att prata svenska i Sverige men ändå. :scratch:

Ps. Ledsen att driva detta OT. Eventuellt klipper jag ut den här delen till en egen tråd så blanda inte in för mycket från ursprungstråden om du väljer att kommentera detta.

[KillerRacer]

Om Fru Nille jobbar så är det ju inte så farligt iom hon lär sig svenska där, det känns ändå som om det är bästa platsen, tvingas prata svenska och uttrycka sig så att andra fattar utan en massa genvägar. Det beror dock på hur stor invandrargraden är på arbetsplatsen samt om andra thailändskor jobbar där dvs. Annars kan du ju prata Thai med barnen och eventuellt ha en Thai-dag eller något =)

[Mr Chiangen]

Vi har den relationen att vi talar engelska ihop, fruga o jag. Hon talar thailändska till sonen och jag svenska till honom.

Eftersom han vid 2 år och 3 månaders ålder inte riktigt säger något tyckte en läkare här att vi skulle hålla oss till ett språk. Ett råd jag inte tänker följa.

Min son förstår det mesta som sägs till honom.(säkert mer än vi tror också) Det trillar även ur en del ord då och då.

Vad jag märker så vill han försöka säga en del ord nu, innan blev han generad om han av “misstag” sa något så ville han inte upprepa.

Jag har hört så många historier om barn som utvecklar tal sent, även enspråkiga barn. Så i princip är jag inte orolig.
Men i Thailand blir vi ständigt påminda av omgivningen hur märkligt det är att han inte pratar..

Vad jag skulle vilja veta från er med erfarenhet i frågan är om man skall jobba mer aktivt för att försöka få fram språket(en), i så fall på vilket sätt? Eller om detta uppfattas som tjat hos barnet och att man bara skall vara så naturlig som möjligt och inte pressa honom.
Han tycker ju talböcker är kul och kan peka ut vartenda djur och pryl i såna där pekböcker.

[Guava]

@Mr Chiangen wrote:

Vad jag skulle vilja veta från er med erfarenhet i frågan är om man skall jobba mer aktivt för att försöka få fram språket(en), i så fall på vilket sätt? Eller om detta uppfattas som tjat hos barnet och att man bara skall vara så naturlig som möjligt och inte pressa honom.
Han tycker ju talböcker är kul och kan peka ut vartenda djur och pryl i såna där pekböcker.

Har väl ingen erfarenhet måste jag väl tillstå, men att försöka tvinga fram språket tror jag inte är någon bra ide. Det kommer när det kommer. Har en känsla av att det kan bli en ketchupeffekt hemma hos er vad det lider. En vacker dag kommer han börja prata oavbrutet.

Jag tror att det räcker med att prata mycket med honom. Föra diskussioner och samtala som om han tog del i samtalet. Sen kommer det av sig självt.

[ThaiJanne]

@Guava wrote:

Min dotter är 2 år och 7 månader nu och hon har kunnat sära på thai och svenska länge nu.
I skolan har hon börjat med engelska och hon kan redan halva alfabetet och en hel del ord.

:scratch: :scratch:
Ojoj hur går detta ihop.
Antar att du har mer än en dotter. 🙂

[Magic]

@Mr Chiangen wrote:

Vi har den relationen att vi talar engelska ihop, fruga o jag. Hon talar thailändska till sonen och jag svenska till honom.

Eftersom han vid 2 år och 3 månaders ålder inte riktigt säger något tyckte en läkare här att vi skulle hålla oss till ett språk. Ett råd jag inte tänker följa.

Min son förstår det mesta som sägs till honom.(säkert mer än vi tror också) Det trillar även ur en del ord då och då.

Vad jag märker så vill han försöka säga en del ord nu, innan blev han generad om han av “misstag” sa något så ville han inte upprepa.

Jag har hört så många historier om barn som utvecklar tal sent, även enspråkiga barn. Så i princip är jag inte orolig.
Men i Thailand blir vi ständigt påminda av omgivningen hur märkligt det är att han inte pratar..

Vad jag skulle vilja veta från er med erfarenhet i frågan är om man skall jobba mer aktivt för att försöka få fram språket(en), i så fall på vilket sätt? Eller om detta uppfattas som tjat hos barnet och att man bara skall vara så naturlig som möjligt och inte pressa honom.
Han tycker ju talböcker är kul och kan peka ut vartenda djur och pryl i såna där pekböcker.

Tycker du gor helt ratt i att ignorera lakaren, eller var det kanske en larare?

Har pa grund av diverse omstandigheter bott i flera asiatiska lander genom aren.
P.g.a. detta sa har det minst sagt blivit lite rorigt for min dotter, har alltid haft henne pa en internationell skola dar engelska varit huvudspraket och det lokala spraket varit obligatoriskt B-sprak.

Har nagra ganger varit lite orolig over hennes sprakutveckling da hon inte alltid hangt med i klasskamraternas tempo,men trots detta kort vidare p.g.a. overtygelse att barnen faktiskt kan lara sig flera sprak samtidigt.

Idag ar min dotter 12 ar ung, och kan Kinesiska(mandarin), Thai, Svenska, Engelska, Japanska och Filippinska(tagalog).
Mer korrekt sa forstar/talar/laser/skriver hon 4 av de 6 ovanstaende och forstar/delvis talar/delvis laser/delvis skriver de ovriga 2.

Tror inte hon ar mer intellegent an andra barn i sin alder, och darfor tror jag att detta ar mojligt for de flesta barn att genomfora.

Magic :sunny:

[Guava]

@ThaiJanne wrote:

@Guava wrote:

Min dotter är 2 år och 7 månader nu och hon har kunnat sära på thai och svenska länge nu.
I skolan har hon börjat med engelska och hon kan redan halva alfabetet och en hel del ord.

:scratch: :scratch:
Ojoj hur går detta ihop.
Antar att du har mer än en dotter. 🙂

Nej, en endaste en har jag.

Skola kanske är att ta i. Förförskola är det. 🙂 Men det börjas tidigt här. Nu går hon dock inte i förförskola längre. Hon blev bara sjuk hela tiden, så nu får hon vänta tills hon blir tillräckligt gammal för förskolan, antar att det betyder april 2010.

[Gunnar]

Ja, det börjas tidigt i thailand ,dottern som är 4 kan nu läsa både Engelska & Thai samt lite Mandarin ,har även snappat upp lite tagalog ,snart får hon börja även med svenska…
Det viktiga är att det finns minst ett språk som behärskas väl.

[Guava]

@Gunnar wrote:

har även snappat upp lite tagalog

Fillipinsk maid?

[iscream]

Min dotter är 2 år och 7 månader nu och hon har kunnat sära på thai och svenska länge nu.

[Lingonfil]

Det finns alltid en risk att barn kan ha någon form av språkutvecklingsstörning. Men den risken är inte större för barn som växer upp i flerspråkig miljö än vad den är för andra barn. Den som oroas över sitt barns språkutveckling kan be om en remiss till en logoped (och inte lyssna på en läkare som rekomenderar enspråkig miljö!).

Om man vill stimulera språk och tal så ska man försöka att utsätta barnet för språk. Sånger, lekar med ljud, pekböcker, högläsning, allt man kan tänka sig. Att pressa barnet leder oftast ingen vart. Att stimulera barns språkutveckling innebär att man måste undvika att bromsa den! Negativ feedback (inkluderar att man skrattar när barnet säger “fel”) eller för hög press på barnet är inte bra för spåkutvecklingen. Jag har studerat lingvistik och är inte expert men känner mig ganska hemma på området.

Jag har också en son med en thailändska, och vi bor alla i Sverige. Det är viktigt att komma ihåg att barnets tvåspråkighet inte handlar om att barnet ge barnet något gratis som de får nytta av senare i sitt liv (en “konkurensfördel” gentemot andra enspråkiga barn). Det handlar om föräldrar ska kunna kommunicera med sina barn på sitt modersmål. Det är tragiskt om en förälder inte kan kommunicera med sina barn så fullständigt och obehindrat som man bara kan göra på sitt modersmål.

Min son och hans mamma var nyligen i Thailand i en månad. Och den månaden utan svenska har gjort mer för hans thailändska och hans kommunikation med hans mamma än vad vi hade kunnat uppnå här hemma i Sverige på tio år. Det handlar inte bara om att han har fått höra och prata thailändska. Utan även att han fått se att thailändska inte bara är något man pratar med mamma.

[Lingonfil]

Som en anekdot kan jag berätta att nyfödda kan skilja andra språk från det språk som deras mamma och hennes omgivning talat (när barnet låg i magen).

[Guava]

@Lingonfil wrote:

Det är viktigt att komma ihåg att barnets tvåspråkighet inte handlar om att barnet ge barnet något gratis som de får nytta av senare i sitt liv (en “konkurensfördel” gentemot andra enspråkiga barn). Det handlar om föräldrar ska kunna kommunicera med sina barn på sitt modersmål. Det är tragiskt om en förälder inte kan kommunicera med sina barn så fullständigt och obehindrat som man bara kan göra på sitt modersmål.

Mycket bra inlägg.

Håller med fullt ut i ovanstående och jag kan inte förstå de kompisar jag har som bara pratar engelska med sina barn, just för att de ska få en konkurrensfördel senare i livet.

För mig har det alltid varit viktigast just detta att både min dotter och jag ska kunna prata med varandra på svenska, just för att det är mitt språk. För som du säger, det spelar inte någon roll hur pass bra jag är på thai eller på engelska, jag kommer aldrig att kunna dessa spåk lika bra som svenska.

Min son och hans mamma var nyligen i Thailand i en månad. Och den månaden utan svenska har gjort mer för hans thailändska och hans kommunikation med hans mamma än vad vi hade kunnat uppnå här hemma i Sverige på tio år. Det handlar inte bara om att han har fått höra och prata thailändska. Utan även att han fått se att thailändska inte bara är något man pratar med mamma.

Det där märker jag också, när mina föräldrar kommer och hälsar på oss här i Thailand. Min dotters svenska utvecklas på dessa få veckor mer än den normalt gör på flera månader.

[Nille]

Kan bara instämma i det Guava skriver…

Växer man upp i Thailand med Thailändska som förstaspråk och Svenska som andra kommer man knappast kunna undvika att bli grym på engelska ändå. Grymmare än oss som lärt oss i svensk skola iaf. OCH DET RÄCKER. För en svensk i Thailand är det en internationell och engelskspråkig miljö utan dess like. En av alla mina kompisar har gått på internationella skolor under hela sin uppväxt, de andra har klarat sig lika bra… utomlands.

Flera av mina kompisar (som sedan länge bor i Thailand med thaifru) har barn som är bättre på engelska än både thai och svenska. Me not understand. Is it all about the money?

[Lingonfil]

I SvD var det en artikel nyligen (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3823653.svd) som handlade om engelskundervisning i svenska skolor, som grundade sig i en rapport/pressmeddelande från svenska språkförsvaret (http://sprakforsvaret.bloggagratis.se/2009/05/26/1707710-om-ett-forslag-fran-globaliseringsradet/). Det känns kanske lite off-topic men den här passagen tycker jag är viktig:

SvD: Istället är ungdomarnas eget intresse och graden av användning av engelska på fritiden avgörande för deras kunskaper i språket – se Liss Kerstin Sylvéns avhandling från 2004.

Språkförsvaret: Forskning visar i stället att det som är avgörande för ungdomars engelskkunskaper är deras eget intresse och användande på fritiden.

Min poäng är att om vi för över det här på thailändska/svenska som andraspråk så kan man dra slutsatsen att den “undervisning” som man som förälder bedriver inte självt kommer att avgöra hur väl barnet kommer behärska språket. Utan barnets egna motivation och intresse kommer att avgöra om barnet lär sig språket väl eller inte. Om man bara pratar thailändska med pinsamma mamma eller bara svenska med tråkiga mormor så kan det starkt påverka hur väl barnet kommer behärska det språket.

Ett litet hopp till det Nille så korrekt hade noterat:

För en svensk i Thailand är det en internationell och engelskspråkig miljö utan dess like. En av alla mina kompisar har gått på internationella skolor under hela sin uppväxt, de andra har klarat sig lika bra… utomlands.

En svensk i Thailand kommer troligtivs att ha kompisar som h(ao)n talar engelska med. I en sådan miljö är det, även utan undervisning i engelska över huvud taget, chansen ganska stor att svensken kommmer lära sig engelska (iaf talspråkligt).

[Nille]

En annan sak som vi gör hemma hos oss utöver att mamma pratar Thailändska med barnen är att försöka höja thailand lite till skyarna, att göra det till ett lite coolt språk att behärska, och ett land man är stolt över att härstamma från. (detta borde ju inte vara så svårt idag när alla reser till Thailand och älskar det) Av denna anledning är det heller inte helt fel att springa på stökiga thailändska fester i Sverige – man får svart på vitt att det finns MASSOR i liknande situation, som delar kultur, språk, och alla har en Thailändsk mamma som inte riktigt beter sig som sina kompisars mammor 😉

Det omvända gäller i Thailand förstås!

Ps. tänk om jag kan lyckas få igång den här lekgruppen för thailändska barn i sverige någon gång…

[Guava]

@Lingonfil wrote:

Om man bara pratar thailändska med pinsamma mamma eller bara svenska med tråkiga mormor så kan det starkt påverka hur väl barnet kommer behärska det språket.

Naturligtvis blir det så. Utan ett intresse är det ju svårt att lära sig, oavsett vad det är frågan om. Så jag antar att man som minoritetsförälder får försöka att göra språket till något roligt, något spännande, för att hålla intresset vid liv.

Hädanefter får det bli tråkfilmer på thai och roliga filmer på svenska. 🙂
Ska du ha roligt så måste du fatta svenska! Fattar du ungjäkel?

[Nille]

@lingonfil wrote:

Det är viktigt att komma ihåg att barnets tvåspråkighet inte handlar om att barnet ge barnet något gratis som de får nytta av senare i sitt liv (en “konkurensfördel” gentemot andra enspråkiga barn). Det handlar om föräldrar ska kunna kommunicera med sina barn på sitt modersmål. Det är tragiskt om en förälder inte kan kommunicera med sina barn så fullständigt och obehindrat som man bara kan göra på sitt modersmål.

Mina barn skall ha 2 modersmål för att det kommer ligga dem i fatet om de inte har det: dels skall de kunna kommunicera med släktingar, dels kunna studera och jobba i båda länderna. Detta vill jag ge dem gratis och detta är vad det handlar om för oss. Måhända går jag händelserna i förväg men jag kan inte se att de skulle missgynnas av denna taktik. Engelskan får komma som den kommer.

Hörde precis om en utlänning i Bangkok som intervjuade kandidater till en ny position i hans företag. Han hittade en jättekompetent thailändare som var flytande på engelska. Han passerade dock inte HR då hans thai var helt under isen (skriva och läsa främst). Spelar ju nästan ingen roll vad du kan om du knappt kan hantera ditt eget språk. Detta handlade alltså om en thailändare uppvuxen i thailand och med internationella skolor. En högutbildad Thailändare i Thailand förväntas kunna stava. Notera här att i övrigt var denna kandidat grym!!!!

[Author]

Posts