Visa till Sveriga, vad kan man snubbla på ?

[Oneej]

Hej,

Min flickvän sökte nyligen turistvisum till Sverige men fick avslag på grund av att jag hälsat på henne för kort tid i Thailand (7 dagar). I övrigt ska ansökan ha varit komplett (med inbjudan samt ekonomiska garantier från mig).
Vi träffades via nätet och har haft daglig kontakt via mail samt telefonsamtal i ett halvår, det kändes så bra att jag beslutade mig för att hälsa på henne i Thailand.
Nu sitter vi båda och är lite fundersamma kring ambassadens beslut…

Är det någon som har erfarenhet av något liknande ?
Finns det något man kan göra för att påverka ambassadens beslut (utan att åka dit igen) ?

mvh

Svenne

[stgrhe]

Min första fråga: Hade hon även med sig intyg om köpt försäkring, något som är obligatoriskt för Schengenvisum?

Andra frågan: För hur lång tid sökte hon visum? Eftersom ni känt varandra i endast sju dagar i verkligheten undrar jag om det kanske inte vore lämpligt att söka ett visum för 30 dagar. Detta sagt om det var så att hon sökte för tre månader redan nu.

Utan att känna till din flickväns bakgrund så kan detaljer som telefonnummer och referenser från arbetsgivare vara bonusinformation. Ännu bättre är det förståss om hon på egen hand kan påvisa en ekonomisk sits, t.ex. genom vidimerat utdrag från egen bankbok, som är oberoende från din garanti.

Göran

[Oneej]

Försäkring fanns med.
Tre månader sökte hon för.
Hon har inte tillräckligt med pengar för att garantera ett uppehälle på tre månader (hotell kostnader mm), det hade ju naturligtvis varit det bästa sättet att lösa det på.
Fast anställning har hon (AIA) och efterfrågad ledighet var godkänd (inget som vi tog med oss till ambassaden).

Varken hon eller jag har rutin på detta, visst kan jag hålla med om att 7 dagar är en kort tid. Men tillräcklig för att vi ska vilja gå vidare och lära känna varandra bättre.
Min förhoppning är att detta inte är helt kört utan att deras beslut kan ändras.

[Thaisambo]

De ändrar inga beslut – det finns ingen omprövning/överprövning helt enkelt utan man får söka på nytt.

När en ny ansökan lämnas så tittar de förstås också på ev tidigare ansökningar och beslutsgrunden. Har ni fått beskedet att bekantskapstiden (7 dagar) ni åberopat för släkt/vän besök är för kort så finns det två alternativ:

1) Åberopa grunden turistbesök istället, då ska hon ha tillräckliga medel för uppehälle (mat och bostad) under besöket samt returbiljett. Ni kan inte blanda olika grunder, de måste ha raka rör i sitt beslutsfattande för att kunna hålla en konsekvent nivå.

2) Öka bekantskapstiden, t ex genom en eller möjligen flera längre vistelser i Thailand. Då bekräftar du också seriositeten och den ekonomiska styrkan att kunna fullfölja försörjningsåtagandet under vistelsetiden och garantin om biljett för återresan.

Att söka igen på samma grund är meningslöst, då blir det bara samma beslut tillbaka igen. Ni måste förändra grunden, vare sig det är släkt/vän besök (de vill ha en utökad varaktighet för bekantskapen) eller turistbesök (som ni inte använt alls).

Jag tror inte de bryr sej om vilken tid som står i ansökan… De anger schablonmässigt 90 dagar för Schengenvisa vad jag sett, även om det står en vecka i ansökan.

Inte för någon av de ansökningar om visum eller UT från Thailand som jag varit inblandad i har beslutsfattaren brytt sej om den sökta tiden. För visum beslöts i vårt fall 90 dagar enligt ansökan, men med start en månad tidigare än vi tänkt oss. Vi kunde rätta det med ambassadens hjälp, men det kostade ny ansökningsavgift för att makulera det beviljade visumet och skjuta fram besöksviseringens giltighetstid en månad (ersättningsvisum). I ansökan om UT skrev vi ett år eftersom det var max enligt tillgänglig information, men vi fick två år, tiden räknas från beslutsdatum. Avslag har jag inte varit med om personligen.

Har dessvärre inga andra personliga erfarenheter av hur uppgiften om sökt tid i ansökan egentligen behandlas, de tittar bara på blankettkategori och några få detaljer samt gör i förekommande fall säkert en personkontroll. Det är rutinmässigt och ger en snabb och kort väg fram till beslut, det tar knappast särskilt många minuter.
Mitt intryck är att de använder väldigt mycket tid till att prata med folk och försöka förklara hur det fungerar, det är omtänksamma och snälla människor som jobbar med sånt här!

[Oneej]

Tackar för svaren på min fråga,

Det som gör mig lite frustrerad är att,
Vid inbjudan anser de att vi känt varandra för kort tid, i övrigt skulle allt varit i sin ordning (även min ekonomiska garanti).
Vid fråga om turistvisa från flickvännen så ansåg man att hennes sparpengar inte var tillräckligt.
Två olika besked som gäller samma sak rent praktiskt, dvs att vi träffas i Sverige för att lära känna varandra bättre.

Jag kan göra på två sätt, åka till Thailand på semester och få ett Ok på ny ansökan om Visum från flickvännen (alltså bara en ekonomisk fråga).
Jag kan sätta över pengar till hennes bankkonto och hon kan komma hit som turist, vilket ser ut att vara den mest framkomliga vägen just nu (vilket också bara är en ekonomisk fråga).

Hur mäter de vårat förstånd och känslor ?
Min tid i Thailand behöver behöver inte vara densamma som min tid med flickvännen, hur håller de reda på det ?

Alltid lika spännande att ha med myndigheter att göra, när man tror att det är grönt så kommer alltid något nytt hinder upp.
Det är godtyckligheten i bedömningen jag inte känner mig riktigt bekväm med, de som kan det här och tar hit svart arbetskraft på turistvisa vet hur en slipsten ska dras. Men det blir inte lika enkelt för orutinerade som min flickvän och jag.

Med tiden så kommer det naturligtvis lösa sig på ett eller annat sätt, men all hjälp vi kan få för att göra det enkelt för oss är vi tacksamma för.

mvh

Svenne

[Thaisambo]

Det är klart att allting inte går att se från register, passtämplar, flygbiljetter etc, utan även era egna uppgifter har betydelse som det här med att ni ärligt talat om att ni känt varann sju dagar.

Att Du sätter in pengar på hennes bankkonto så att hon kan göra ett tremånaders turistbesök i Sverige efter en så kort bekantskap…. Det går förstås rent praktiskt likaväl som att vinna på lotteri och se sej om i världen för pengarna. Men detta är något som Du själv måste ta ställning till – istället för att garantera uppehälle, fickpengar och bostad samt återresa för besöket så förskotterar du det i kontanter.
Se åtminstone till att det inte är mer pengar än Du har råd att förlora.

Det är inget godtycke i beslutsfattandet, det är politiska grunder och regelverk som ändras stup i ett – samt naturligtvis också fråga om utnyttjanden av regelverket för att ge sken av helt andra grunder för besök än vad som verkligen är för handen (svartjobb, illegal arbetskraftsinvandring och mycket annat).
Men det är lätt att känna det som godtycke när man inte är mycket väl påläst och det är ett tämligen komplicerat område med massor av olika politiska detaljregleringar, ibland kommer människor i kläm därför att man tänkt fel på ena eller andra sättet. Eller missuppfattat nåt.

[Oneej]

Sju dagar + mail och telefonkontakt i ett halvår och på det gemensamma vänner (nordbo boende i Thailand).
Visst kan man alltid bli lurad, men rent krasst skulle jag hellre bli lurad på insatta pengar på hennes konto och inte se röken av henne än att råka ut för det som många andra på detta forum skriver om. Det är inget som stör mig, det är ju mitt val.
Men rent uppriktigt så litar jag på henne, annars skulle jag aldrig engagera mig.

Jag kan bara inte hitta regeln om hur länge man ska ha umgåtts för att det ska vara Ok, har hört mig för hos migrationsverket och de verkade inte ha några åsikter. Utan det är ambassaden i BKK som sköter detta (naturligtvis med direktiv från Sverige).

Kanske de har en statistik att uppfylla och vi hade oturen att bli det par som ska få den och gå ihop (likt svenska polisen alkokontroller som var på tapeten för några veckor sen).

Tackar för svaren, tycker jag börjar få en klarare bild av hur vi kan gå till väga.

mvh

Svenne

[gosatta]

en kompis som följde med mig ner till Thailand träffade en tjej och var i Thailand ca. 4 veckor efter det + en hel del gemensamma vänner / familj innan så var det första turistvisumet inga problem. men jag antar att dom gemensamma vännerna sen tidigare också hjälpte till.

[Oneej]

Fick lite mer uppgifter från en vän, ser inte helt enkelt ut att resa med turistvisum.

FRÅN MIGRATIONSVERKETS SID:
http://www.migrationsverket.se” onclick=”window.open(this.href);return false;

Vad krävs för att jag ska få ett visum?
Särskilda krav
Om du vill besöka Sverige och de övriga Schengenstaterna måste du uppfylla en rad krav som är lika i alla länder. Dessutom finns det krav som skiljer sig från land till land. Varje utlandsmyndighet (ambassad eller konsulat) är en självständig myndighet som tillsammans med de andra Schengenstaterna som är representerade på en ort kan kräva ytterligare dokument eller ställa andra krav.
Kraven kan förändras beroende på de rådande omständigheterna. Det är därför viktigt att du kontrollerar vad som gäller i ditt fall. Gå om möjligt in på http://www.swedenabroad.com” onclick=”window.open(this.href);return false; och bläddra fram den aktuella utlandsmyndigheten. Kontakta annars ambassaden eller konsulatet på annat sätt.
Gemensamma krav
Alla som vill besöka Sverige och de övriga Schengenländerna behöver ha ett pass som är giltigt minst tre månader efter visumets slutdatum.
Ett annat krav är att besökarna har pengar för uppehället och för hemresan. Svenska myndigheter har bedömt att en person behöver 40 euro (cirka 370 kronor) under varje dag som besöket i Sverige varar. Beloppet kan i vissa fall bli lägre, till exempel för mindre barn, om kostnaden för kost och logi betalats i förväg eller om den sökande ska bo hos släkt eller vänner. Man kan visa attt man har tillräckligt med pengar för uppehället med hjälp av exempelvis kontoutdrag från sin bank eller dokument där inbjudaren i Sverige lovar att stå för alla kostnader under besöket.
En individuell medicinsk reseförsäkring ska också finnas som täcker de kostnader som kan uppstå i samband med
· akut läkarhjälp
· brådskande sjukhusvård
· transport till hemlandet av medicinska skäl.
Försäkringen ska täcka kostnader på minst 30 000 euro och gälla i alla Schengenländer.

På det ska det vara färdplan mm.

Bra att veta vad man har att anpassa sig efter

Tydligen är det nedan som gäller för turistvisa med inbjudan, dvs för flickvännen och mig.

Svenska myndigheter vill ha 2 till 4 veckor för bekantskap. Och då tror jag inte de syftar på internet eller telefon.

Då har jag två alternativ, resa till Thailand vilket jag hoppas slippa då målet är att hon ska komma hit vilket gör att jag behöver semesterdagarna.

Eller se till så hon får 33000 på sitt konto samt nedan

· Detaljerad resplan
· Handlingar som visar att försörjningen är tryggad för hela vistelsen genom
kontoutdrag eller kopia på bankbok.
· Anställningsintyg med uppgift från arbetsgivaren att semester är beviljad.
· Kopia på hotell och flygbokning.

Tja, nu har man lite att fundera på :thumbleft:

[Thaisambo]

Jag träffade min sambo i Thailand första dagen på ett besök som varade ungefär 3 1/2 vecka.

Efter det fixade hon pass och så hjälptes vi åt med att söka besöksvisering till Sverige för sommaren, detta fick hon direkt – vi var ute i mycket god tid och det blev fel datum i besöksvisat (en månad tidigare än vi skrivit i ansökan). Detta rättades efter påpekande på ambassaden, men de tog ny viseringsavgift för rättelsen… Lite långsökt tycker jag eftersom rätt dagar faktiskt stod i ansökan från början.

Det finns två särskilda omständigheter som kan ha inverkat på bedömningen av om besöksvisering skulle medges eller ej.

1) Åldern. Jag var då 57 år och hon var 49. Man kan själv räkna ut innebörden av detta och hur bedömningen skulle kunna vara om det är en 60-årig gubbe som importerar en 18-årig thailändska… Extremt visserligen, men jag är övertygad om att åldern beaktas av flera skäl.

2) Hon råkar vara i släkten på så sätt att hon är faster till min brors thailändska hustru och dessutom skulle resan företas tillsammans med dem, de skulle göra Sverigebesök under sommaren. Annars hade jag väl fått åka och hämta henne (vilket jag förresten gjorde när UT var klart ett år senare). Hon har inte behövt företa någon av resorna ensam, det vet jag har varit mycket uppskattat.

Jag kan inte bedöma tyngden av de här två faktorerna, men vi fick besöksvisering utan vidare och det är sånt här jag kan tänka mej har betydelse.

Tjänstemannen på ambassaden ska ju vara objektiv och behöver något objektivt sakskäl, som inte går att ifrågasätta, att hänga upp beslutet på. Sen kan det ju finnas subjektiva omständigheter – både positiva och negativa – att beakta. Att t ex vara flitig importör av thailändska flickor uppfattas säkert som väldigt negativt även om man inte har något konkret på att något oegentligt skulle förekommit.
Men en enskild farang kan knappast ha någon större mängd anteckningar på sej om att ha varit synlig i sådana här sammanhang med olika besökare – det kan jag inte tänka mej. Det blir antagligen stopp och belägg redan efter 2-3 stycken om man inte har mycket bra skäl (typ besök av nära släkting och liknande).

[Oneej]

Jag är 51 år och flickvännen 39, jag kan inte se det som särskilt stötande. Vi har båda jobb, hus, bil och barn (två var) födda samma år. Så det föreligger väl inte någon större obalans mellan oss.
Det är klart att en vecka kan synas lite, men vi känner båda två stark för att gå vidare. Hon har redan ordnat så hon kan ta ledigt från jobbet och det kändes väl lite som det skulle kunna gå vägen för oss. Och det kommer det att göra men att det tar nog lite längre tid än vad vi hoppades på.

Tack för att du delar med dig så frikostigt av dina erfarenheter “Thaisambo”

[Herr Chang]

Hej Oneej,

Jag tycker inte heller det är någon åldersskillnad att förfasa sig över… själv är jag 49 och fru Chang 37. Och det fungerar i stort sett alldeles utmärkt, Fast inget är perfekt 😉

Om jag vore du skulle jag tillbringa en månad i Thailand med damen, kanske träffa hennes föräldrar och annan släkt vilket du dokumenterar med många foton. Sen ny ansökan om besöksvisum med fotobilaga som sannolikt beviljas.

Kanske hade du oturen att få en för dagen grinig ambassadtjänsteman som handläggare. Att man skulle neka UT med era omständigheter kan jag förstå, men varför neka besöksvisum?

Herr Chang har talat.

[Oneej]

Det är så vi känner det, att det inte borde föreligga några hinder. Jag har träffat hennes systrar och en broder samt hennes far och en hel del av hennes vänner. Vi fick en mycket bra kontakt med varandra och det kändes ännu bättre att vi har en gemensam vän som jag kunnat fråga om allt möjligt. På den korta tid jag var hos henne fanns det ju naturligtvis en stress att ta reda på om det verkligen var rätt tjej, men vi hade tur och fann verkligen varandra. Men vi är knappast de första att känna så och det tuffa blir säkert omställningen att komma till Sverige för henne. Men det kommer vi inte få veta förrän den dagen hon är i Sverige, min tid i Thailand har ingen betydelse i det fallet.

Men finns det ingen annan utväg så reser jag ner igen, jag gillade att äta på alla dessa små matplatser utefter vägkanterna. Jag saknar verkligen maten. I övrigt så gillade jag verkligen Thailändarnas lugn, kände ingen större stress från någon av dem.
Fast trafiken var jag inte riktigt van vid, jag var livrädd när vi åkte bil från Pathuh rat till Roi-et när dagen övergick i mörker.
Verkar inte direkt som man sätter på lyset förrän man inte ser något själv och reflexer existerar inte. Men alla rör sig på vägarna, risken att köra på någon verkade oundviklig. Det gick bra men jag sätter mig aldrig i en bil och åker på landsbygden i mörker igen.

mvh

Svenne

[Thaisambo]

Vänta lite nu ….

Hanteringen av de här sakerna är väldigt strömlinjeformad och slimmad – den är hårt rationaliserad och de använder kontrollpunkterna som “nycklar”.

Det här med foton, kontakter med släkten, – och även antal besök hos varandra med kopior på flygbiljetter och alla stämplade sidor i passet m m…. Detta är svarsmallen för “frågeformuläret” till referenten från Migrationsverket i samband med UT och ska inte skickas in förrän de BER om det i samband med det här frågeformuläret. Jag lyckades få till det riktigt maffigt med drygt 40 sidor och åkte dit och lämnade in, men jag fick inte lämna in mer än ett exemplar trots att jag förberett med dubbla ex.
“Vi har inte plats i arkiven” hette det i expeditionen i Solna.

Ok, överarbetat, men trots allt – när man söker och upplever det som viktigt så brer man gärna på och smörjer ordentligt. Det är en ambition att göra det så bra man bara kan. Själv är jag lite av “pappersmaskin” och kan få ut väldigt mycket även av lite utgångsmaterial – det är att “göra en höna av en fjäder”, men alla har inte den läggningen eller förmågan. Somliga hatar pappersarbete.

Det är en mall man får för hur varje blankett ska besvaras och vilka bilagor som ska vara med. Den passar naturligtvis inte alla och kan upplevas som stel, byråkratisk och otymplig för den enskilde. Men det är en rationell enhetlighet för att få fram vad som ska styra beslutsfattandet så att det blir lika för alla. Beslutsfattaren *ska inte* normalt titta på nånting annat, ärendena ska gå till beslut snabbt och effektivt utan sidoblickar.

Skicka bara de bilagor som är förtecknade och svara bara på de frågor som ställs, gör det så fokuserat och noggrannt som möjligt. Beslutsfattaren kan inte och får inte ens titta på andra omständigheter än de här “nycklarna”, som inte är något påhitt utan vetenskapligt framtagna för att få en täckande bild utan onödiga överlappningar. Man tittar bara på det här och tar beslut – det är inte tal om att sitta och försöka förstå vad den sökande menar med någon formulering eller dunkel skrivning – det är raka rör och det är klara, otvetydiga fakta som ska redovisas.

I det här fallet har man satt en nedre gräns för vad som ska menas med att en vänrelation ska ha inletts. 7 dagars gemensam samvaro är under den gränsen helt enkelt.

Det blir lite kantigt i detta fall eftersom man vill kunna åberopa en längre kontakt via brev/mail/telefon som komplettering, men det ska stå i mallen att man t ex kan skicka med telefonlistor. Att kopior på privata brev och mails skulle skickas in är långsökt och dessutom att handläggaren skulle behöva sitta och läsa sånt…. Det blir inte effektivt. Tycker att det var duktigt av Svenne att få fram att det ska vara 2-4 veckors varaktighet för att bekantskap ska anses föreligga, det visste jag inte och har inte sett det definierat. När man tänker efter så är det trots allt inte något särskilt hårt krav, det innebär att en semesterbekantskap är godkänd om det hållit på 2-3 veckor, i stort sett en ganska normal semester och inget krav på upprepade sådana träffar heller.

Det här löser sej även om det är lite grus i maskineriet. För oss var det jobbigaste “gruset” tremånaders karantänen efter hemkomsten innan ny visering ens fick sökas. Jag missförstod detta, man får inte söka visum under karantänen, men det går bra att söka UT! Vi väntade onödigt länge pga det missförståndet men nu är vi i hamn!

[Oneej]

Verkligen lärorikt med alla trevliga svar. Det som gör mig lite frustrerad är tiden tillsammans, det finns inte med någon fråga om det i ansökan eller inbjudan. 2-4 veckor fick jag veta av en vän som har erfarenhet, men även det svaret lämnar dörren öppen för en bedömning.
Det är ingen ide att gräva ner sig för djupt, det löser sig på sikt och det finns några alternativa vägar att gå.
Ett av dem är att helt enkelt åka ner igen :drunken:

mvh

Svenne

[jjonsson]

Välkommen till forumet, har inte sagt det till dig tidigare…

Har du personligen sett beslutet som ambasaden tog… eller själv pratat med ambasaden om deras beslut?
Frågan om hur länge ni känt varandra finns på Appendix E alltså referentbilagan….

Åka ner igen är ju alltid trevligt på många sätt så det är väl ingen dum lösning :bounce:

[Thaikonsult]

Problemet ligger närmast i att Migrationsdomstolarna bestämt att ett förhållande inte räknas som seriöst om man endast träffats några enstaka dagar och därutöver enbart haft en kontakt via internet. Det handlar om att den sökande har att bevisa att deras förhållande ska anses vara en seriös relation.

Svenska Ambassaden liksom Migrationsverket anpassar sig till domstolarnas praxis vilket påverkar ansökningsförfarandet. När det handlar om korta relationer är det betydligt enklare för referenspersonen/garanten att framföra sin sak när man söker ett uppehållstillstånd för besök, än vid en visumansökan. Eftersom uppehållstillstånd för besök handläggs av Migrationsverkets huvudkontor i Norrköping där referenspersonen/garanten intervjuas, ger det honom/henne en ypperlig möjlighet att styrka relationens seriositet och på så sätt få till en helhetsbedömning i frågan.

Mvh Thaikonsult

[Thaisambo]

Ojojoj…. Det här är – om man tänker efter – mycket krångligare än så, beroende på att vi råkar ha dubbla regelverk.

Visum – regleras av EU:s reglemente om besökare från tredjeland och bestäms av EU-parlamentet i Bryssel. Ev tillämpningsföreskrifter ska därför vara ratificerade i Bryssel, jag är osäker, men svenska myndigheter har ett visst – dunkelt – mandat, i detta fall ligger det hos Utrikesdepartementet, under vilket ambassaderna ligger. Att ratificera i Bryssel är komplicerat, tidsödande och krångligt, det tar åratal.

Migrationsverket, som tillämpar den svenska Utlänningslagen, är inte inblandat tekniskt sett. Möjligen hämtar man på UD något slags underförstådd praxis därifrån tills rättsläget inom EU fått mer kött på benen. Schengenavtalet reglerar en del detaljer som bl a vilka länder som kan bevilja visum enligt det avtalet samt räckvidd. Det kan finnas någon definition där på när ett förhållande ska anses som seriöst, men jag undrar om den kommer från Bryssel eller Migrationsdepartementet. Är det från Migrationsdepartementet ska man kunna klaga på det, rättsläget ifråga om visum har de inte med att göra utan det ska i så fall vara från Bryssel, detta för att få det förtydligat och enhetligt mellan Schengenländerna.

Vidare finns det en del tredjeländer som medger innehavare av visum enligt Schengenavtalet besöksrätt, t ex Åland och Norge. Jag har kollat detta, men det är inte självklart, det ska man vara medveten om. Passet stämplas inte, vilket innebär att man inte anses ha lämnat Schengenområdet genom att från Sverige besöka t ex Åland, man behöver alltså inte oroa sej för “Single entry” i sitt visum. Men det här är ett ex på en fallgrop som det i och för sej är lätt att falla i.

UT – regleras av den svenska Utlänningslagen och är alltigenom en svensk angelägenhet, tillämpningen styrs som sagt av Migrationsverket. Hopkopplingen med EU:s regelverk beror bara på att den som fått uppehållstillstånd i ett land, som undertecknat Schengenavtalet, har samma rättigheter i alla övriga länder som omfattas av det avtalet.

Det är en enorm skillnad mellan UT och visum, i Sverige hanteras de frågorna inte ens av samma departement och det är inte samma regelverk bakom. Man försöker naturligtvis samordna, men samverkan inom EU i riktning mot en gemensam Europastat måste bli bättre för det annars är det frågan om det inte går åt andra hållet istället, att regelverken divergerar. Alla bitar är inte på plats ännu.

Migrationsverket borde vara mycket tydligare i sin information om att visum och UT är två helt skilda saker eftersom Migrationsverket faktiskt förvaltar även visumblanketterna trots att det egentligen är UD:s område. Det leder till att allmänheten blandar ihop det hela och blir förvirrad – det har vi själva gjort eftersom informationen hos UD (ambassaden) ligger hopklumpad i ett sammanhang. Det blir dubbla budskap med olika innehåll och folk förstår ingenting första gången de kommer i kontakt med det här med visum och UT – såklart att det blir fel och kan braka käpprätt åt skogen när man blandar ihop information och blanketter som i själva verket baserar sej på olika regelverk!

Det är en plåga för människorna när det är så här. Och det är helt onödigt – de som gjort det här ser inte skogen för alla de träd de själva känner så väl! Men för den som kommer är allt nytt och han behöver kunna se skogen för att kunna hitta rätt i den!

[stgrhe]

@Thaisambo wrote:

Ojojoj…. Det här är – om man tänker efter – mycket krångligare än så, beroende på att vi råkar ha dubbla regelverk.

Visum – regleras av EU:s reglemente om besökare från tredjeland och bestäms av EU-parlamentet i Bryssel. Ev tillämpningsföreskrifter ska därför vara ratificerade i Bryssel, jag är osäker, men svenska myndigheter har ett visst – dunkelt – mandat, i detta fall ligger det hos Utrikesdepartementet, under vilket ambassaderna ligger. Att ratificera i Bryssel är komplicerat, tidsödande och krångligt, det tar åratal.

Ovanstående påstående är inte rätt. EU bestämmer inte över vilka visumregler respektive medlemsland skall anta. Däremot finns det mellam vissa medlemmar inom EU en överenskommelse om passfrihet mellan de länder som anslutit sig. Fördraget kallas för Schengen efter den plats där fördraget bildades.

De länder som anslutit sig till Schengenavtalet har beslutat om något vi kan kalla “basvillkor”, dvs. de minimumkrav som varje medlemsland måste ha för att bevilja ett Schengenvisum. Detta därför att besökare som beviljats visum till ett medlemsland har rätt att besöka även de andra medlemsländerna utan krav på ytterligare visum. Det står därutöver upp till varje enskilt medlemsland att anta strängare regler än basvillkoren. Därför kan kraven skilja från ett land till ett annat.

Sverige har som bekant anslutit sig till Schengenavtalet liksom flertalet av västländerna inom EU. Storbritannien och Irland däremot är inte medlemmar i Schengen och har därför helt och hållet sina egna krav för beviljande av visum.

Länder som inte är EU-medlemmar, men som ändå anslutit sig till Schengenavtalet, är Norge, Island, Schweiz, Lichtenstein, Andorra, San Marion, Monaco och Vatikanstaten.

Detta är vad som gäller för besöksvisum. När det sedan gäller beviljande av uppehållstillstånd så är det upp till varje enskilt land att fatta beslut om vilka regler som skall gälla.

Göran

[Thaisambo]

Det är möjligt att olika länder, som anslutit till Schengenavtalet, kan ha olika tillämpningsvillkor för utfärdande av visum enligt detta avtal. Men det ändrar inte visumets innebörd, som är att den som har ett sådant visum har tillträde till samtliga anslutna länder (tror det är 22 st sedan 1/1 2008 från tidigare 17 st). Schweiz kommer – såvitt jag vet – att ansluta sej från den 1/1 2009 och det blir kanske ytterligare någon utökning av “Schengenområdet”.

Skulle det vara problem att få visum av en medlemsstat i Schengen kan man söka visum hos någon av de andra medlemsstaterna och därigenom har man fullt tillträde till samtliga Schengenstater, att ha nationella särregler för utfärdandet mellan medlemsstaterna blir tandlöst och praktiskt taget verkningslöst. Är det någon som överhuvudtaget tillämpar strängare krav än basvillkor för det som var tänkt att vara den fria rörligheten inom EU? Regelverken är komplexa och svårlästa, jag ger mej inte på att läsa in det.

“Passfrihet” inom Schengen gäller under förutsättning att man som alternativ innehar en giltig EU-legitimation, detta har svenska polisen nyligen börjat utfärda men enbart för svenska medborgare (legitimationen ska vara utfärdad av en myndighet och utvisa medborgarskapet). Det som är lite krångligt på den här punkten är att just Sverige inte har något krav på att medborgarna ska kunna legitimera sej – man måste inte kunna legitimera sej – vilket annars är vanligt. Vid gränspassage ska man på begäran kunna legitimera sej, vilket för svenskar tidigare inneburit att man bör ta med sej passet vid resa inom EU.

Men poängen var att det faktiskt existerar dubbla reglelverk, dels för Schengenvisum (centralt fastställd avgift, €60, och dessutom karantän innan nytt visum kan sökas) och så den svenska Utlänningslagen, enligt vilken man kan få uppehållstillstånd m m. Ett uppehållstillstånd kan bl a förlängas, vilket inte gäller visum och de problem som uppstår för den enskilde är mycket ofta sammanblandning av de här två sakerna, orsakat av att myndigheterna i sin information försöker presentera alltihop på en gång för att vara heltäckande.
Men det är inte lätt för den enskilde att förstå varför han inte får förlänga ett besöksvisum medan det går bra när han har ett uppehållstillstånd för besök. Vi har ett sånt fall i min hemkommunen nu, en man som fått visum tidigare och som nu vill stanna men av Migrationsverket utvisas till hemlandet för att söka uppehållstillstånd därifrån…. Det är omskrivet i lokaltidningen också, visserligen vinklat, men det visar vilken liten förståelse människorna har för de här sakerna och varför regelverken upplevs som konstiga.
Översyner görs för att få bort de värsta kantigheterna så att man ska slippa ifrån rena absurditeter i vissa fall. Att utvisa någon för att han ska söka uppehållstllstånd från hemlandet orsakar ju merkostnader och besvär och är en sådan absurditet.

[stgrhe]

Jag förstod vad du egentligen åsyftade Thaisambo men ville ändå göra en markering om att det inte var EU som bestämde visumreglerna.

Det är tyvärr oerhört vanligt att folk missuppfattar vad ett visum respektive uppehållstillstånd är för något. Ett visum söks alltid utanför det land man avser besöka. Flera länder, t.ex. Thailand, krånglar till det ordentligt och har något de kallar “visa on arrival”, men det som beviljas är inget visum utan i själva verket ett uppehållstillstånd och i Thailands fall gäller det besökare från vissa länder.

Thailand är inte det enda land som slarvar med begreppen och den här begreppsförvirringen gör att det för den enskilde kan bli krångligt, vilket är olyckligt eftersom det tyvärr händer att folk kommer i kläm pga av de missförstår vad som är vad.

Ett annat exempel är USA B1/B2-visum. Vi svenskar kan ju numera besöka USA utan krav på visum men tidigare fick vi ansöka i vederbörlig ordning. För både B1 och B2 gäller att de endast är “inträdesbiljetter” att få resa till USA för att på plats ansöka om inträde i landet. B1 är ett businessvisum vars uppehållstillstånd, inte visumet, kan förlängas i USA medan B2 är ett turistvisum och dess uppehållstillstånd kan inte förlängas inom landet.

Göran

[Thaisambo]

Göran,

Jag blir väldigt osäker på vad det egentligen är du syftar på när du säger att “det inte var EU som bestämde visumreglerna”. Jag tror att vi pratar om samma sak, det här med “Schengenvisum” – jag har inte uppfattningen att Sverige har något eget visum nämligen. Utlänningslagen talar om när uppehållstillstånd kan/skall beviljas och definierar därigenom vad ett uppehållstillstånd är för något, men ifråga om visum och viseringar är det luddigt uttryckt. Jag har skummat bara, men det jag hittar är regelverk om återkallande av visering samt myndigheters behörighet att fatta beslut om beviljande/återkallande av visering.

Det som gör mej konfunderad är att de viseringsmöjligheter till Sverige som erbjuds på ambassaden i bl a Bangkok är Schengenviseringar och inte Sverigeviseringar, de ger tillträde till hela Schengenområdet. Skulle verkligen en enskild medlemsstat på eget bevåg och med egna regler kunna medge tillträde till hela Schengenområdet på det sättet? Det känns långsökt när det är fråga om det interna europeiska samarbetet inom unionen. Nånstans har vi spårat ur tror jag, men de här regelverken på europanivå är både krångliga, omfattande och dessutom svåra att förstå för svenskar, som inte heller är vana vid terminologin – och jag är själv inget undantag, håller mej till det lilla jag lyckas lista ut så det fungerar någorlunda.

[stgrhe]

Vi menar samma sak Thaisambo. Syftet med mitt första inlägg var att förtydliga att det inte var EU som helhet, dvs. unionen eller dess lagstiftande församling, som skapat de gemensamma reglerna för turistvisum. Det har ett antal medlemsstater gjort, vilket är en helt annan sak.

Göran

[Herr Chang]

Jag får hålla med Göran här.

Min uppfattning är att Schengen-avtalet inte hade så mycket med EU att göra, det var enskilda stater som bestämde om de ville vara med eller inte. Även om alla förhandlare med stor säkerhet träffat varandra förr i samband med EU.

Och jag tycker det är lite märkligt att bland annat Storbrittanien och Irland väljer att stå utanför. Någon som har en teori varför?

Om jag och fru Chang skulle vilja besöka dessa länder tänker jag förvisso inte göra mig besväret att åka till Stockholm och besöka deras ambassader. Då är det mer intressant för fru Chang att söka svenskt medborgarskap.

Herr Chang har talat.

[Thaisambo]

Dvs fallgropen jag hamnade i är med andra ord sammanblandning mellan Schengen och EU:s centralförsamling….. Att man ska hålla isär Schengen och EU även om alla länderna som omfattas av Schengenavtalet också råkar vara med i EU.

Det finns flera såna här pseudofraktioner inom EU, men Schengenländerna är en av de mer allmänt kända. Man kan urskilja ett grundläggande mål, vilket är detsamma som EU självt har. Att alla europeiska länder ska vara med fullt ut och ifråga om Schengenländerna så har man helt enkelt inte nått fram till Europaparlamentet ännu. Precis som EU inte fått med alla länderna än och inte heller alla omfattas av EMU ens inom EU.

[Oneej]

Min fråga till Ambassaden

Skälet till avslag ska ha varit att jag var i Thailand för kort tid (7 dagar), jag kände inte till det regelverket och hittar det ingenstans på http://www.swedenabroad.com” onclick=”window.open(this.href);return false;

Jag är väldigt förvånad om det är skälet ?

Svar från ambassaden

Samuel Sandberg Bremell har slutat på ambassaden och jag ska därför istället försöka besvara din fråga. På ambassadens hemsida anges inte vilken praxis eller lagstiftning som reglerar prövning av ansökan om visum och uppehållstillstånd i Sverige. Informationen skulle bli alltför omfattande och svåförstådd för allmänheten. Vidare så kan dessa regler ändras bl.a med hänsyn till lagändringar. Ambassaden har i samråd med andra Schengenstater beslutat att inte bevilja visering till sökanden som endast har en kortare bekantskap med referenten. Någon exakt tidsbegräns för hur mycket man ska ha träffats kan inte anges utan detta prövas individuellt. Att endast ha träffats vid ett tillfälle under 7 dagar är emellertid att betrakta som en mycket kort bekanskap.

Mina tankar

Det är lite olyckligt att de inte kan ge några exempel som talar emot att ansökan för visum godkänns. Jag trodde faktiskt att flickvännens visumansökan skulle godkännas utifrån den information jag fått på http://www.swedenabroad.com” onclick=”window.open(this.href);return false;. I vårt fall skulle det ha besparat oss både pengar och tid om vi insett att risken för avslag var överhängande.
Ambassaden har svarat snabbt på mina brev och det tycker jag är bra, dessutom ska man inte bli förbannad då de faktiskt silar bort en hel del som vi förmodligen glädjer oss åt (fast vi inte vet det).

Kanske det finns andra vägar att gå, läste något om att man kan söka UT direkt och via migrationsverket.

mvh

Svenne

[jjonsson]

Hmmm…

Att spara tid och pengar…. fattar precis vad du menar…
Frugan har ju åkt tillbaka nu för att söka uppehållstillstånd på ambasaden i Bangok.
Dom skickar sen handlingarna till Göteborg som tar beslutet…
Känns om att vi kande vart ganska effektiva om vi åkt till GBG i stället…
Då hade vi ju dessutom kunnat bli intervjuade i två olika rum samtidigt….så fanns inte dom tvivlen…

Jag skall vara rakt på, ta inte illa upp…
Släpp tanken på UT just nu, om du inte funderar på uppehålls tillstånd för besök i stället för visum.
UT handlar ännu mer om relationen er emellan…..
Söka UT från sverige kan man bara göra i särskilda fall och då pratar vi om att hon är gravid eller liknande….

Fixa biljett och åk till henne, stanna lite längre tid… det mår man inte dåligt av :clown:
Fortsätt att posta på forumet, frågor, funderingar och annat….
Vi finns här och stöttar dig….

[Thaisambo]

Det är helt riktigt att man kan söka UT direkt, det görs dock inte mot Migrationsverket direkt utan från hemlandet och via svenska ambassaden.

Tidigare tog det flera månader innan ambassaden började titta på handlingarna och inleda med intervju med den sökande. Det var mängden visumansökningar som låg i vägen och blockerade, men numera måste man via callcentret beställa tid för att lämna in visumansökan.

En effekt är att intervjun med den sökande i UT-ärenden kan genomföras inom bara ett par dagar efter inlämnandet. Sen går det till Migrationsverket i Sverige, som skickar frågeformulär till referenten (personlig intervju är möjlig, men jag har inte sett det, svenskar förutsätts kanske klara frågeformuläret?).

Ansökan och frågeformulär är mer komplexa än för visum och sammanställningen är jobbig. Men det lönar sej att vara fokuserad och noggrann.

Genomloppstiden för UT kan bli ned emot strax under fyra veckor från inlämnandet av ansökan på ambassaden i Bangkok till beslut numera – det finns äldre exempel här på forumet på behandlingstider på 12-15 månader. Målsättningen är annars att ingen ska behöva vänta mer än sex månader på beslut.

Visum är kombinerat med ett absolut åtagande att åka hem när det går ut utan möjlighet till förlängning och dessutom är det en karantän i hemlandet på tre månader efter besöket under vilken något nytt visum inte får sökas. En otäck bestämmelse, som jag på min tid fick för mej gällde även ansökan om UT och vi väntade följaktigen tre månader innan vi lämnade in ansökan om UT. Det var jobbigt, jag åkte själv till Thailand tre gånger under karantäntiden!

Det är absolut att rekommendera att undvika att hålla på med visum när det gäller relationer, de allmänna visumvillkoren är hemska. Ett UT kan sökas även för besök, men det går att förlänga i Sverige och man har helt andra möjligheter att själv styra den fortsatta utvecklingen utan underliga tvångsregler utan undantagsmöjlighet – det är en kvarnsten om halsen!
Och dessutom kostar den situationen, jag själv löste det ju med att istället “studsa” på Thailand under karantäntiden, sista gången tog jag dessutom med sonen också. Låt vara att det var ett missförstånd då, som orsakade tre månaders tidstillägg innan vi lämnade in ansökan, och att när vi sen sökte UT blev det en behandlingstid på fyra månader (callcentret hade inte börjat än då).

Jag vet om ett ärende där Migrationsverket utvisat en person till hemlandet för att visumet gått ut och för att han ska söka UT från hemlandet så som det är bestämt (har berättat om det förut). Men flickvännen ska föda i stort sett när som helst nu. En mycket makaber situation, det har dragit ut på tiden med överklaganden och trassel och de har försökt åberopa asyl och flyktingstatus m m för att slippa sära på sej, men det har inte funkat.

Jag vet att det sker svenska förändringar i regelverken nu för att kunna lösa sådana situationer, men exakt hur dessa förändringar ser ut har jag inte kollat, det är per 15 dec 2008 och 1/1 2009 vad jag vet. Man kan gå in titta på det, men jag tycker att man ska undvika visum när det handlar om relationer, det är så mycket otrevligheter som följer med och man är hjälplös.

Sök UT istället för allt i världen!

En utmärkt idé trots att det tar lite mer tid, men under en månad tycker jag att man kan stå ut med, det är stora fördelar med det för den enskilde. Man ska inte stirra sej blind på att beslut om visum är klart inom sju dagar, det är så mycket annat också!

[Oneej]

Jag hoppas alla är ärliga som svarar här, det tål jag. Det är lite värre med de som är oärliga, då ska de va bra roliga om man ska stå ut med dem :drunken:

Att åka tillbaks är inte det sämsta, men flickvännen vill så gärna så hur det är i Sverige därför jobbar vi lite på det. Alla dörrar är inte stängda än så vi får väl se.

mvh

Svenne

[Thaisambo]

@Oneej wrote:

Jag hoppas alla är ärliga som svarar här, det tål jag. Det är lite värre med de som är oärliga, då ska de va bra roliga om man ska stå ut med dem :drunken:

Att åka tillbaks är inte det sämsta, men flickvännen vill så gärna så hur det är i Sverige därför jobbar vi lite på det. Alla dörrar är inte stängda än så vi får väl se.

mvh

Svenne

Det är så att ett avslag har varit att se som en belastning när man söker på nytt, det har tyngd. Det är bra att Du undersökt avslagsgrunden, den utredningen kan Du mycket väl bifoga en ny ansökan för att minska det tidigare avslagets tyngd. Du slår också ut grunden för avslaget genom att besöka henne i Thailand minst en gång till, då är umgänget två besök och förhoppningsvis minst 14 dagar.
Det finns besöksviseringar beviljade på svagare grund än så, vår första var på grunden ett besök och 3 1/2 vecka i Thailand – det räckte! Låt vara att hon skulle resa i sällskap med sin brorsdotter och hennes make dessutom, men det tror jag inte har så stor tyngd.

Men jag tycker att Du ska vara glad åt att den här avslagsgrunden kan ni ganska enkelt manövrera bort – det finns mycket värre avslagsgrunder som den enskilde inte har en chans att hantera!

[Oneej]

Tja, nu blev jag lite förvirrad för första gången.

Glöm UT

Glöm Visa sök UT

Tja, Visa med mig som inbjudare är körd så det kan jag glömma till efter nästa besök i Thailand.
Måste erkänna att det där med UT känns tilltalande, det vill jag kolla upp. Även om jag åker till Thailand.

Jag är tacksam för alla som delar med sig av sina erfarenheter, det känns som man får lite nya vinklingar och lite råg i ryggen (vad heter det sista på Thailändska).

mvh

Svenne

[jjonsson]

Tror att det heter: riag ain rygg krap

Jag kanske uttryckte mig otydligt…. du skall inte glömma ut helt…
Bara just nu… har du inte fått visum för för förkort releation kommer du definitivt inte att få UT
Så det förvirrar dig bara att fundera för mycket på det nu…

När det är dags tar du ställning, vill hon besöka sverige på UT för besök eller visum…

Jag känner igen mig så väl i dig just nu…
Panik för att det känns som att allt kommer att gå åt skogen och du vet inte hur du skall göra eller var du skall börja.
Du försöker kolla alla möjliga vägar och sen står man där som en yr höna tiden har gått och du har inte kommit någon vart
vilket ger ännu mer panik känslor….
Tro mig… jag vet precis hur du känner
Kolla min tråd så förstår du:
jupaporn-the-story-t1638.html

[Thaisambo]

Jo, jag har läst en del i Din tråd, jjonsson – men inte allt och framförallt inte lusläst vartenda dugg från början….

Kan bara svara för egen del.

Borde tillägga att vi förlovade oss också under det visumgrundade besöket i Sverige.

Sen är det så att det i samband med UT så småningom kommer frågor till referenten från Migrationsverket om relationen – det är ju avsaknaden av detta som Oneej upplevt som en svår brist, att inte få berätta om mailkorrespondensen, kontakten via nätet. Dessa frågor kom i mitt fall via frågeformulär, personlig kontakt förekom i princip inte med handläggaren i ärendet.

Det gjorde det möjligt för mej att få till ett väl tilltaget svarsdokument med kopior på flygbiljetter (därav fem Thailandsresor bara under väntetiden på UT), massor med bilder, jag hade använt digitalkameran flitigt och selekterat ut tjugo stycken där vi syntes tillsammans i olika sammanhang, Loy Krathong, hennes 50-årsdag m m. Det står uttryckligen i anvisningarna till frågeformuläret att man inte ska skicka in DVD-skivor eller telefonkort, de ber att få slippa sånt, annars hade jag skickat det också.

Tycker att Oneej har det väl förspänt, det ser ut att bli åtminstone ett par tusen kronor lägre priser på Thailand denna vintersäsong än ifjol om man håller sej till lågpris biljetter och undviker tider när det är hög efterfrågan. Här i Sverige har ju bara bensinpriset sjunkit från nånstans på 13-14:- litern till idag 9-10:-. Det är en minskning på 30% bara det och då är det ändå på priser som inkluderar en massa skatter i Sverige. Kan tänka mej att det i procent räknat är betydligt mer på obeskattad flygbensin, säkert mer än 50%. En Thailandsresa med t ex Boeing 747 lär dra nåt på närmare 15 kubikmeter flygbensin i varje riktning så det är inga små pengar det rör sej om.

Att åka ner några dagar gör inte ont, varken i plånboken eller på semesterdagarna om man spänner över t ex torsdag-tisdag e d. Och dokumenteras givetvis, passtämplar, flygbiljetter och foton (digitalkamera gör att Du kan fota nästan hur mycket som helst). Bygg upp en dokumentationsdatabas för att styrka relationens seriositet och beständighet helt enkelt – och kolla ordentligt på UT och visareglerna, fokusera även på nackdelarna och inte bara på bekvämlighetsfördelarna så kommer ni säkert i mål! Framförallt så betalar noggrannhet sej med fokus på Migrationsverkets bedömningsstolpar, besvara just dessa frågor så fullständigt som möjligt med sakunderlag även om de känns svåra och obekväma – men lös detta så bra som Du bara kan! Hoppa inte över nåt.

[Oneej]

Svar till JJonsson

Okej, jag förstår vad du menar. Men det känns lite som vi alla håller på och ska uppfinna hjulet på nytt samtidigt som just vårat förhållande är det mest rätt och riktiga :blackeye:
Problemet är att de inte fattar det på ambassaden :bounce:

Jag ska läsa din story, tack för tipset.

[attachment=0:1gvamisx]Vii.jpg[/attachment:1gvamisx]

[Thaisambo]

En sak som är värd att tänka på är att UT och visum inte bygger på samma regelverk.

Eftersom visumfrågor bygger på Schengenavtalet och den tillämpningspraxis som används för att tolka det så är det inte självklart att det skulle vara svårare att få ett UT enligt den svenska Utlänningslagen. Däremot är det så att prövningen av UT när det gäller relationer är noggrannare och innehåller fler detaljer som beaktas. Ett exempel är referentbilagan för visum, appendix E, som för UT ersätts av Migrationsverkets frågeformulär (i vissa fall kan tydligen personlig intervju med referenten ifrågakomma).

Man kan inte dra slutsatsen att det skulle vara svårare rent beslutsmässigt att få UT än visum, eftersom både regelverk och utredningsförfarande skiljer sej åt. För den enskilde är det däremot bökigare att söka UT än visum eftersom fler detaljer måste tas fram, det är en grundligare genomgång.

Det är klart att det finns vissa överlappningar mellan Schengenavtalet och den svenska Utlänningslagen, men det betyder inte att de är identiska vare sej till innehåll eller tillämpning.

Genom Schengenavtalet är förresten den svenska Utlänningslagen accepterad av Schengenländerna såtillvida att den som har ett svenskt uppehållstillstånd tillerkänns samma rätt till fri rörlighet inom Schengenområdet som tillkommer svenska medborgare.

Migrationsverket behöver alltså inte grunda något beslut på den praxis eller de regler som tillämpas enligt Schengenavtalet utan är oförhindrad att göra en egen prövning utifrån Utlänningslagen oberoende av vad en ambassad kan ha beslutat i ett viseringsärende utifrån Schengenavtalet.

Vi skulle ha mycket god nytta av att kunna se hur tillämpningen varit i olika ärenden och hur olika kriterier bedömts, något slags rättsdatabas med referensinformation att hänvisa till skulle vara till hjälp. Man följer ju upp politiskt och ändrar i regelverket när det behövs av nåt skäl, t ex för att främja eller strypa arbetskraftsinvandringen beroende på hur det ser ut för tillfället!

Familjerättsliga relationer hanteras på annat sätt, där gäller det att se till att den mänskliga rättigheten för familjer att leva samman tillgodoses inom de ramar som t ex FN:s konventioner på området anger. Det ska inte försvåra familje- och parbildningar heller, det är därför seriositeten är viktig.

Att veta detta är till stor hjälp för att förstå regelverken och gör man det är det också mycket lättare att identifiera just den information som man behöver föra fram för att visa att kriterierna är uppfyllda.

[Thaisambo]

Det är bra att läsa innantill i den svenska Utlänningslagen så att man får klart för sej vad som egentligen gäller för UT.

Migrationsverkets information är tyvärr svårläst beroende på att de försöker informera om både villkoren enligt Schengenavtalet och Utlänningslagen på en gång trots att de försöker vara rediga och tydliga på varje enskild webbsida. Men människor läser inte en webbsite på det sättet, man skummar och letar kors och tvärs och blandar ihop det. Det leder till förvirring och att man inte får kläm på det.

Men grundbulten för UT i de allra flesta fall som avhandlas här är Utlänningslagens 5 kap 3 §, som handlar om uppehållstillstånd på grund av anknytning, det finns både “skall” och “får” kriterier för att få det beviljat. Det är lättläst och väl värt att läsa igenom ordentligt. All information från Migrationsverket bygger i grunden på den texten, inget annat.

När man vet det är det mycket lättare att sålla ut relevant information när man surfar runt på Migrationsverkets hemsida i djungeln av information från olika utgångspunkter och gröten av diverse olika blanketter. Man har plötsligt en röd tråd att hålla sej i och hittar i skogen!

Jag har letat efter en tillämpningsinstruktion för Migrationsverkets handläggare, som jag stötte på för drygt ett år sedan. Det är en “moment 22” instruktion som handlar om när en ansökan om UT skall avslås, men jag hittar inte den nu på nätet och det är bra om den är borttagen, men jag kan tänka mej att den finns kvar internt.

Det handlar om att ansökan om UT ska avslås ifall den sökande kan antas ha för avsikt att inte återvända till hemlandet, dvs har för avsikt att stanna i Sverige. Innebörden är i stort sett att ansökan ska avslås om det finns en avsikt att stanna i Sverige, en sådan instruktion är väldigt krävande för både handläggare och sökande och utgör en tung motvikt till rätten att få UT.

Jag vet att det är många sökande om UT som gått i den fällan och argumenterat fruktansvärt mycket för vilket bra land Sverige är, hur gärna man vill stanna, etc utan att ha förstått att de därigenom uttrycker och förstärker just den avsikt att stanna i Sverige som gör att handläggaren ovillkorligen skall meddela avslag enligt sin instruktion!

Vi löste det på så sätt att vi skrev in i ansökan att vi har för avsikt att flytta till Thailand när jag går i pension (jag är 59 år) och leva gott på pensionen, efter thailändska grunder är (eller var just då) en svensk pension mätt i levnadsstandard värd ungefär fem gånger så mycket i Thailand som i Sverige. Därmed undanröjdes grunden för fråga om avsikten var att stanna i Sverige.

Den här “moment 22” praxisen är annars något som studerats ingående. Gina Sharro har skrivit en mycket intressant analys av den nya Utlänningslagen och dess tillämpning i det här perspektivet och det händer saker. Gamla grunder faller och nya principer fastställs. Det som gällde för bara två veckor sedan gäller inte längre (Utlänningslagen ändrades 15 dec 2008). Och förändringarna är till det bättre för våra familjeanknytningsärenden.

Det finns knappt några negativa kriterier kvar i Utlänningslagen för när en ansökan “skall avslås” i familjeanknytningsärendena. Frågan är mer om handläggarna på Migrationsverket hänger med i det höga förändringstempot och om de ev “negativa kriterier” de kan ha kvar i sin instruktion verkligen fortfarande ska gälla.

Jag vet inte om Oneejs avslagskriterium, “för kort bekantskapstid” ska uppfattas som ett “negativt kriterium”. Det är mer en fråga om man överhuvudtaget ska ha ett krav eller inte på att folk överhuvudtaget träffats när det är fråga om visum på vän/släktgrund. Man kan ju ha chattat och/eller mailat, pratat i telefon m m. Hursomhelst så rör det visum och inte UT, det borde räcka med att det finns ett åtagande att stå för resa och alla kostnader ifall den sökande saknar egna medel.
Problemet är förstås att begränsa möjligheterna att använda utrymmet för tveksamma verksamheter som har beröring med sex och narkotika, det fattar vi på Thailandsforum också!

[Thaisambo]

Ju mer jag tänker igenom det här med visum och/eller UT för relationsärenden dess mer övertygad blir jag om att man i de ärendena ska fokusera på UT och inte på visum.

Visum enligt Schengenavtalet är helt enkelt inte gjort för eller avsett för hantering av familjerelationer om så begynnande sådana. Det är avsett för turister och släkt/vän besök, ett tillfälligt besök, vilket inte minst kan ses genom den något rudimentära genomgång som görs (släktutredning, Appendix D och referentbilaga, Appendix E, den senare används för att pröva hur pass seriös vänskapsrelationen är medan ev släktskap bestyrks av båda bilagorna och övriga dokument). Förekomsten av karantän efter besöket innan nytt visum kan sökas understryker detta liksom frånvaron av möjlighet till förlängning. Det är enbart tillfälligt besök utan andra syften som stöds.

UT hanterar familjeanknytning och relationer syftande till familjebildning mycket tydligare, där finns detta med i regelverket i en helt annan utsträckning. Visst är de ansökningarna besvärligare för den sökande eftersom upplysningar och information om fler detaljer måste ges, men jag tror att det är denna typ av besöksgrund man ska satsa på.

“Moment 22” instruktionen jag nämnde ovan stör i relationsärendena. Varför i all världen ska man behöva deklarera att avsikten inte är att stanna i Sverige när syftet med det hela är att ingå ett kanske livslångt partnerskap? Att den instruktionen finns(?) innebär bara att relationen måste vara mycket väl befäst för att UT ska kunna medges, nära nog ända fram till att legalt giftermål ska ha ingåtts. Detta är kränkande och försvårande för de som tänkt sej att inleda en relation syftande till att ingå partnerskap, det är på sin plats att börja testa det här “moment 22” kriteriet i domstol mot FN:s konvention om att rätten för familjer att leva samman är en grundläggande mänsklig rättighet (konventionen är viktig eftersom den har karaktär av överstatlig lag för de länder som ratificerat den och åtagit sej att följa den).

Det borde finnas goda möjligheter att få fram en dom på att den instruktionen inte får tillämpas hursomhelst på relationsärendena och att man vid prövningen måste vara helt övertygad om att försöket att skapa en relation verkligen inte är seriöst menat (t ex att den sökande har en historik där ett flertal försök att skapa relation med olika partners tidigare gjorts kan i sig utgöra grund för att ifrågasätta seriositeten). Men man ska inte använda det instrumentet hursomhelst för att hindra relationsstarter hur som helst i tid och otid, det ska användas restriktivt.
Människor har rätt att bilda relationer och ingå partnerskap med vem de vill bara det är seriöst menat. Och utgångspunkten ska vara att det är seriöst menat när en ansökan lämnas, den rättigheten och människorespekten ska finnas.

Överklaga på direkten beslut som har den grunden – det hjälper många! Då menar jag UT-ärenden, ärenden som rör Schengenvisum har jag inte koll på hur man kan påverka regelverket för, men det låter komplicerat med tanke på att alla Schengenstaterna säkerligen är inblandade i såna frågor och ska säga sitt.

[Oneej]

av Thaisambo 01 jan 2009 17:02
“Varför i all världen ska man behöva deklarera att avsikten inte är att stanna i Sverige när syftet med det hela är att ingå ett kanske livslångt partnerskap?”

Jag har också funderat över den här texten och dess mening, känns lite märkligt just i vårt fall då meningen är uppenbar att det handlar på sikt om att bosätta sig i Sverige.
Jag tror det är något annat man vill fånga in med denna texten men kan inte riktigt redogöra för det än.

God fortsättning

Svenne

[Thaisambo]

@Oneej wrote:

av Thaisambo 01 jan 2009 17:02
“Varför i all världen ska man behöva deklarera att avsikten inte är att stanna i Sverige när syftet med det hela är att ingå ett kanske livslångt partnerskap?”

Jag har också funderat över den här texten och dess mening, känns lite märkligt just i vårt fall då meningen är uppenbar att det handlar på sikt om att bosätta sig i Sverige.
Jag tror det är något annat man vill fånga in med denna texten men kan inte riktigt redogöra för det än.

God fortsättning

Svenne

Jag är ganska säker på att det kriteriet i grunden har med arbetskraftsinvandringen att göra, det är ett såll för att sortera ut de gästarbetare som har för avsikt att stanna kvar i Sverige.

Vi hade i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet en rätt omfattande arbetskraftsinvandring till bl a metall- och textilindustrin från Östeuropa, rumäner, jugoslaver och greker bl a. Nu vet jag inte när det här prövningskriteriet kom till, men det är så att svensk textilindustri under 1960-talet började gå knackigt och utlokaliserades till andra länder eller lades ned. Märken som Melka, Algots, Malung m fl känner nog de flesta fortfarande igen.

Men gästarbetarna åkte inte hem utan stannade kvar och började importera både släktingar (det är hårda restriktioner på “godkänt” släktskap nu för UT) och andra tämligen fritt. Belastningen på det svenska socialförsäkringssystemet blev hård inför alla dessa människor som i och för sej hade det svårt och kom från ett krigshärjat Europa.
Det är liknande problem nu också med pakistaner och andra, som inte släpps in i EU, Ukraina är fullt av pakistanska flyktingar som står vid gränsen och stampar. Man sållar ut folk nu på politisk grund med politisk asyl, flyktingstatus m m – det är förstås människor som kan visa att de inte passar in eller är välkomna till hemlandet.

Det här med att av nödvändighet hålla på och sortera ut bland människor beror på att Sverige inte ensamt kan bära alla som vill bosätta sej i Sverige av något skäl, jordens befolkning består av ca sex miljarder människor och minns jag rätt är det åtminstone en tredjedel som inte har mat eller husrum för dagen (kan vara inaktuella uppgifter). Det innebär två miljarder människor som söker efter en dräglig tillvaro.

Politiskt är det knepigt att hantera de här frågorna, det är inte lätt att vara tvungen att sålla, hur man än gör så har man ändå ändan bak och den måste sättas nånstans.

Men just relationsärendena har med mänskliga rättigheter att göra såtillvida att familjer har rätt att leva samman. Där borde man inte tillämpa sållning, som egentligen har helt andra syften som att begränsa arbetskraftsinvandringen och liknande, på det sätt man gör nu. Jag menar att relationsärendena måste hanteras enligt de grunder som gäller för mänskliga rättigheter även om det gäller att starta en relation. Men det är klart att det för en myndighet är svårt att dra gränsen för när en seriös relation uppstått. Att kräva att dokumentation om t ex giftermål ska finnas är att göra det väl bekvämt för sej, det måste vara tillåtet att inleda en relation också. Man kan tänka sej att permanent uppehållstillstånd, PUT, medges först när äktenskap ingåtts, men även detta har missbrukats.

Det främsta exemplet står nog vår förre statsminister, Olof Palme, för, som 1949 ingick skenäktenskap med en tjeckisk kvinna för att hon skulle kunna lämna Tjeckoslovakien. Såna saker medför att det blir politiskt komplicerat att få till fungerande regelverk och föder myndigheternas misstänksamhet om att allt kanske ändå inte står rätt till.

Det är lätt att prata bort sej i de här sammanhangen, att hitta en linje som fungerar utan motstridigheter är inte enkelt. Vad man kan göra är att försöka få ned vikten av det här sållet på avsikten att bosätta sej så att fokus istället sätts på att relationen ska medges och det tror jag har förutsättningar att lyckas. Att man redan nu kan få godkänt på en relation som innehåller en samvaro på bara några veckor tycker jag är starkt även om det “bara” handlar om visum med ett ingående åtagande att åka hem när visumet går ut. UT ger ju möjlighet att förlänga om relationen fungerar och beslutsfattarna har ju kvar möjligheten att neka förlängning om de tror att relationen inte fungerar, det är bättre än att ha nekandet till förlängning klart redan innan besöket börjar.

I Ditt fall tror jag att Du har väldigt mycket att vinna på att få kontakt med handläggaren och prata om det hela – utöver frågeformuläret – innan beslut och är ni inte överens går det att få det överprövat också för det här är viktiga principiella frågor på vilka det inte finns särskilt tydliga svar. Tryck på att ansökan ska behandlas positivt och att de ska ha en tydlig grund för ev avvisning av den. Finns inte det ska den beviljas för begränsad tid och möjlighet till förlängning.

[Herr Chang]

Hej Thaisambo,

Oj, nu har du skrivit ett antal långa tänkvärda inlägg!

I denna sena timme nöjer jag mig med att kommentera en aspekt.

Visst måste Sverige sålla. Om det nu är en eller två eller tre miljarder människor som vill lämna sitt hemland för att få en bättre tillvaro i exempelvis Sverige, så är det ändå uppenbart att vi inte kan klara detta. Det måste sållas. Det vore ju absurt att ens ta emot tio miljoner. Fördubbla Sveriges folkmängd?

Om man nu helt klart måste sålla, så blir det ju intressant vem som ska prioriteras. Vi med thaidamer har ju vår självklara åsikt, men vad kommer svenska politiker att ge för direktiv?

Herr Chang har talat.

[Oneej]

Åker till Thailand den 31 maj, två veckor med flickvännen. Ser verkligen fram emot att träffa henne igen och så gör vi ett nytt försök på ambassaden :drunken:

längtar..

[jjonsson]

Önskar all lycka till! :cheers:
Ser fram emot att du berättar hur det går!

Kommer ni att söka UT för besök eller visum?

[emic]

Hej !
Har jag missuppfattat detta totalt eller ? Kan damen få UT efter mina 2 veckors besök hos henne ?? detta låter i mina öron som helt otroligt,är inte UT=2 år, hoppas jag missuppfattat detta för vi står i beredskap för att söka besöksvisum 3 mån för henne här i Sverige.. Nog måste det väl vara att för att få UT så skall man ha en ordentlig relation.Jag menar UT intervjuerna kommer ju inte att stämma alls med varandra efter 2-4 veckors samliv.
När jag kom hem och började rota i papprena om VISA och MIG`s garantpapper så slog det mig hur mycket vi borde ha pratat och frågat varandra om respektives familj/liv..men men det fanns ej tid till det,eller jodå,men annat prioiterades.

[Thaisambo]

Det vanligaste är nog att man först använder 90 dagars besöksvisering med åtagandet att hemresa ska ske när tiden är slut och det finns en karantän innebärande att man inte får söka ny besöksvisering förrän 90 dagar efter hemkomsten.

Det här är bra för dig också, det är en begränsad tid och du behöver inte ta ansvaret direkt för ett tvåårigt uppehållstillstånd. Den här tiden kan ni använda till att lära känna varandra ordentligt m m och känna er för om det verkligen stämmer för båda att söka UT. Är så fallet kan ni göra iordning papprena tillsammans i slutet av besöket, de kan lämnas in direkt vid hemkomsten på ambassaden. Då är det klart relativt snabbt.

Jag missförstod själv den där karantänregeln, trodde det gällde alla ansökningar, både visum och UT. Det är fel, visum följer Schengenavtalet medan UT är en rent svensk angelägenhet, det är olika regelverk som styr (UT hanteras enligt den svenska Utlänningslagen, inte Schengenavtalet). Ansökan om UT kan inges direkt utan karantän.

Det är nog så här de allra flesta gör, först besök innan man går in på eventuellt UT, det är rimligt att man är lite varmare i kläderna än bara en snabb träff på en semester. Tycker att besök i varandras länder är bra att föregå med i all synnerhet som man inte känt varann tidigare. Ansökan om UT är också, som ni redan noterat, mer krävande än visumansökan, relationen ska vid UT bl a visas vara varaktig och seriös och att kunna visa det med passtämplar (flera resor) respektive foton från olika tillfällen någotsånär utspridda i tiden är bra. Det krävs inga märkvärdigheter, men restriktionerna som finns upplevs som besynnerliga av svenskar som inte är vana vid det och därför frustrerande.

Ta det här tämligen normala förarbetet och stressa inte alltför mycket! Jag tror det är bra.

[Oneej]

Ambassaden är fullbokad av bärplockare vid den här tiden på året (turist visum), men söker man UT för besök så ska det visst gå att slinka igenom. Dessutom så avgörs ärendet i Sverige och kan överklagas, men tar lite längre tid än turistvisum.

Jag hoppas jag uppfattat det rätt nu, men man vet ju aldrig :sunny:

mvh

Svenne

[Thaisambo]

Jag blev förvånad över att det plötsligt skulle vara anstormningen av bärplockare som orsakade sådana här problem – det har varit stopp ett par år nu för den här typen av arbetskraftsinvandring av säsongarbetare.

Googlade lite snabbt och hittade ett par detaljer om det – en artikel i vintras om bärplockningen i Lappland, där man beklagade sej över att det inte fanns bärplockare att få och så pressmeddelande från Migrationsverket om Tre utlandsmyndigheter kan bevilja arbetstillstånd för bärplockare från den 27 april.
Jag vet att från 2005 eller 2006 har det varit totalstopp för de här säsongarbetarna, men det är öppnat igen nu i år. Hanteringen är utökad och strukturerad, men det ser ut som om många söker hej vilt och inte genom “utländskt bemanningsföretag” som det är tänkt från svensk sida.

Att man tänkt sej 5 700 bevillningar är absolut inte samma sak som att de får 5 700 ansökningar, vill det sej illa finns möjligheten att de får tio gånger så många ansökningar, det är ju ett uppdämt behov av en utkomstmöjlighet som öppnat sej igen!

Naturligtvis är det inte så att Schengenviseringarna plötsligt skulle vara tillstånd för arbete som bärplockare, men de har säkert fått ta resurser från handläggningen av den sektorn för att hantera bärplockarnas ansökningar. Och Migrationsverket har redan delegerat ut beslutsrätt i bärplockarärendena ytterligare för att få fart på genomströmmningen i de ärendena dessutom!

[Rospigg]

Visa till Sverige, vad kan man snubbla på?

Ööö…tja till exempel om man har varit i Sverige tidigare som turist och stannat någon månad på övertid ( + svartjobb ). Det är inte populärt hos svenska myndigheter och lär sluta med avslag de närmaste åren efter återkomsten i Thailand. Jag känner en handfull sådana som bor här sedan flera år och de vet inte hur de skall kunna fortsätta att vara här lagligt. Flera har ändå på olika sätt med mycket möda lyckats trassla sig in i Sverige efter en lång tid i skymningslandet och gör nu rätt för sig på ett öppet sätt.

[Thaisambo]

Det skulle behövas någon form av amnestimöjlighet för den gruppen…..

Det finns visserligen ett utrymme, men då gäller det asyl- och flyktingärenden med noggrann prövning av motiveringarna för att få det beviljat. Och det passar inte in för den här gruppen, de behöver något slags möjlighet till allmän amnesti. Och att skapa det är en politisk fråga.

Att straffregister, “Criminal Record” m m ska vara blankt är nog nödvändigt för att det här överhuvudtaget ska vara nåt att diskutera!

[Author]

Posts