Svartsjuka i thailändska förhållanden

Hej jjonsson,

Jag skulle inte kalla det svartsjuka, snarare luttrad misstänksamhet.

En del thailändska män har sina vanor, och en thaidam som blivit utsatt för det är benägen att tro att alla män är sådana.

Herr Chang har talat.

Herr Chang,

“Luttrad misstänksamhet” är kanske ett bättre ordval än “svartsjuka”. Men inte riktigt rätt ändå, det är ingen misstänksamhet på det sättet, inga förhör e d – okej, den praktiska effekten i ett enskilt fall kan säkert variera.

Och vi vidareutvecklar ämnet så gott det går.

Ett djupt behov av att förhållandet ska vara absolut monogamt och vara för evigt, en trygghetssak. Att thaimän är otrogna och håller på både här och där har varit mycket vanligt och är det väl än. Thaikvinnorna tycker mycket illa om det för att inte säga att de hatar det. Peniskapning och liknande är uttryck för någon som känner sej djupt kränkt och sårad och inte ser någon möjlighet att hantera situationen – hon vill inte att han går till andra och tar det mycket hårt – ändå gör han det och hon mår mycket dåligt av det. Hon är beroende av honom och kan av gammalt inte skilja sej (det förändras nu, men att möjligheten finns är inte detsamma som att det funkar traditionellt – det är gamla seder).

I detta fall…. vad hon egentligen vill säga är att hon känner sej osäker och otrygg i främmande land och undra på det! Hon försöker förklara hur mycket detta betyder för henne, vad det betyder för henne att hon kommit till Dig och vad det är hon behöver i gengäld av dej. Ingen, absolut ingen, ska släppas så nära er att det finns minsta risk för att det påverkar era känslor för varann. Ni har er privata sfär nu och i den finns bara ni, det är det behovet hon har, särskilt starkt nu.

Hon behöver inga vänner och bekanta m m – det är så mycket folk i Thailand och det har hon lämnat för Dig. Vi har haft – och har väl fortfarande – detta. Vad man behöver göra är att förstå hur stor denna sfär, där bara ni två finns än så länge, är – och acceptera det. Den är större än man tror. Relationerna till vänner, bekanta och släktingar påverkas, mer än man tror och inte bara av henne. Det finns fördomar i Sverige om asiater och thailändare, släktingarna kanske vill ha er på större avstånd än tidigare trots att hon inte vill det, det blir nya gränser. Du har kanske haft nära vänner – hon kanske vill öka avståndet till dem, det handlar om sfärens gränser, som är annorlunda mot vad vi är vana vid.

Man ska minnas att det är hon som tagit Steget, hon har bokstavligen lämnat allt bakom sej, hem, familj, vänner, bekanta, jobb etc för något okänt långt borta i främmande land. Det är den största Äventyrsresa en människa kan göra egentligen. Och det finns för henne bara En Enda Människa på hela jorden som tar emot henne och välkomnar henne. Där vill hon skapa en ny tillvaro och en ny trygghet som ska vara hela livet. Var rädd om den som gjort något sådant för Dig!

Det här är skört. När vi ser sånt här som thaimaffia, kortspel, alkohol etc – något har brustit, gått i kras, man talar om trasiga människor som tappat något slags fotfäste i tillvaron och söker sej mörka vägar i livet. Man behöver mycket empati och en beredskap att ställa upp för henne så att hon med tiden kan känna sej trygg och säker i relationen. Vi är inte själva där ännu – jag vet inte vad som händer bortom den punkten, men några här verkar ha nått lyckliga förhållanden och bör veta mer om det!

I mitt eget fall…. Jag har förstått att till exempel SFI inte alltid är det bästa som finns på jorden. Min sambo visade tydligt att det var “för nära”, störde den personliga sfär hon behövde. Så vi har inte gått den ännu och kommer nog inte att göra det heller som det ser ut nu. Hon är en “Mia Looang”, “den vårdande hustrun”. Sköter hem och allt som har med det att göra och jag jobbar. Den traditionella uppdelningen. Och så är det faktiskt sagt redan från början – jag förstod inte detta helt rätt från början, men det var allvarligt menat. Så här ska vi ha det, så här vill jag ha det. Trodde det var lite allmänt prat bara – det var fel! Det är grunden och man måste vara uppmärksam – allt uppfattar nam inte direkt så som hon menar, det ska man vara beredd på. Hon förklarar igen när hon ser att Du inte förstod.
Rollfördelningen är tydlig och benhård – inget mixande av arbetsuppgifter i hemmet här inte, inte som vi är vana vid. Hennes automatiska plikt är att ta hand om dej på alla sätt och vis, hon är lycklig när du är det.
Låter otroligt, konstigt och ofattbart – men så är det!

Det är viktigt med gåvor då och då, det är så man visar sin uppskattning och vördnad och tar hand om henne i gengäld för det hon gör för dej! Men det är ingen standardmodell – det är bara ett exempel på hur det kan fungera. Andra har det på annat sätt, kanske närmare det svenska sättet att leva som vi har idag. Och visst kan det bli olika, vägen genom livet har aldrig varit särskilt rak, det är kringelkrokar både här och där.

Jag vet inte om thailändare är mer svartsjuka än andra, dock så tyckte jag att min fru var oerhört svartsjuk och dt besvärade mig mycket i början, idag så har jag vant mig därför jag tror att det inte bara handlar om svartsjuka.

Jag tror min fru helt enkelt vill hålla problem borta från familjen. Hon vakar och släpper inte in någon som kan ställa till trassel. Svartsjuk, ja massor därför att det fortfarande finns massor av kärlek och känslor mellan oss, men också att hon vill att vi ska ha trygget och trohet.

När jag åker iväg några timmar med kompisar för att exemelvis spela billjard, så ringer hon och kollar att allt är bra. Om jag stannar en timme mer är jag sagt så åker hon ut och kollar att jag är där och vad jag gör. Det är sällan hon visar sig utan mer smygande och konstanterande att allt är som det ska. Om det drar ytterligare på tiden så kommer hon fram och sätter sig och tittar på.

Detta besvärade mig mycket i början, kände att hon inte hade fullt förtroende för mig, men har idag ändrat det till att det handlar mer om omtanke från hennes sida där hon vill se att allt ör bra och att i förebyggande syfte se till att problem inte inträffar.

Om jag skulle sitta med en tjej, okänd eller ökänd, då är det ren svartsjuka och då kommer storsläggan fram.

För att inte jag ska bli svartsjuk, vilket jag är mycket måttligt utifrån svenska mått, så ser hon till att aldig sitta vid samma bord som andra män, hon pratar inte med okända män, hon ler inte åt okända män och hon skulle aldrig röra en annan man vid armen eller liknande. Om en man kommer och sätter sig brevid henne vid något tillfälle så reser hon sig upp och byter plats.

Även om det var besvärligt i början så ser jag det idag som omtanke och nyfikenhet vilket inte berör mig så mycket.

Men om man skulle tycka någon brydde sig för mycket, som i din frus kompisars fall JJonsson, då kanske det finns saker att dölja eller viljan att göra saker som inte är accepterat, som gör att man vill avsluta innan problem uppstår.

Ett tillägg: Det kanske också kan vara en pik till dig att inte fråga så mycket. :blackeye:

Det kan ju lätt bli svartsjuka när man vet om att i Thailand finns det få singlar. Man har alltså en partner i väntan på en annan bättre. Lägg där till till att Thailändarna är ett flörtande folk. Bäddat för problem. I grund och botten handlar det nog om förlorad stolthet och tappat ansikte. Därav att man kan misshandla sin partner.

Thaikvinnor är inte skenheliga, de är otrogna de med, speciellt om det misstänks att maken busar. (tänk på det ni som får frikort från era flickvänner) Detta vet thaikillar och blir därmed extra misstänksamma om de är busar.

Dessutom tycker jag att det går till övedrift i det här med att “bry sig”, eller i att visa att man bryr sig. Det gör man ju oavsett om man är kär eller inte. Är man blåögd kan man ju lätt lockas att tro att man är den utvalde – tills den tråkiga dagen kommer.

mina 2 cents

Thaisambo….tror du verkligen på det där du har skrivit?? Där finns så gott som ingenting som stämmer med mitt förhållande.

Hon behöver inga vänner och bekanta m m – det är så mycket folk i Thailand och det har hon lämnat för Dig.

När vi träffades så bodde min blivande fru hos en thailändsk familj med flera andra och hade redan en större bekantskaps-krets. Hon hade sålunda inte alls lämnat Thailand för min skull. Och vänner hade hon stort intresse och behov av att träffa.

Jag tycker från min utgångspunkt att det spricker i varje mening som du skriver. Och det finns för henne bara En Enda Människa på hela jorden som tar emot henne och välkomnar henne. Stopp nu! Jag välkommnade knappast henne så. Det är snarare så att jag uppfattar det som hon trängde sig på och in i mitt liv. Orkar inte läsa mera av detta.

@Rospigg wrote:

Orkar inte läsa mera av detta.

Frågan är om någon någonsin har orkat läsa igenom ett helt inlägg från Thaisambo? :scratch:

@Rospigg wrote:

Thaisambo….tror du verkligen på det där du har skrivit?? Där finns så gott som ingenting som stämmer med mitt förhållande.

Visst gör jag det! Det är klart att det finns alla möjliga varianter i hur ett förhållande uppkommer och utvecklas.

Vi går inte in på detaljer pga den här kommentaren: @sukhoi wrote:

Frågan är om någon någonsin har orkat läsa igenom ett helt inlägg från Thaisambo? :scratch:

Förhoppningsvis förekommer det. Om man känner sej berörd och engagerad naturligtvis. Men det är upp till läsaren, det är inte menat som en bestseller för största möjliga publik direkt.

@sukhoi wrote:

@Rospigg wrote:

Orkar inte läsa mera av detta.

Frågan är om någon någonsin har orkat läsa igenom ett helt inlägg från Thaisambo? :scratch:

Visst, jag läser nog allt från Thaisambo. Lite långt ibland, men välskrivet. Jag uppskattar att någon tar sig tid att skriva genomtänkta inlägg, även om jag förstås inte alltid håller med Thaisambo.

Herr Chang har talat.

Bra tråd med olika synpunkter!

Jag uppfattar generellt inte thai* mer svartsjuka än andra. Jag tror det är individen det beror på. Benägenheten att bli/vara svartsjuk tror jag påverkats av uppväxt, utbildning, vänner, arbetskamrater och tidigare förhållanden.

@Thaisambo wrote:

@sukhoi wrote:

Frågan är om någon någonsin har orkat läsa igenom ett helt inlägg från Thaisambo? :scratch:

Förhoppningsvis förekommer det. Om man känner sej berörd och engagerad naturligtvis. Men det är upp till läsaren, det är inte menat som en bestseller för största möjliga publik direkt.

Helt riktigt, är jag berörd och engagerad orkar jag, inte annars.

At man bryr sig tycker jag är ett thailändsk fenomen, här vill alla veta om du har ätit, vart du är på väg med mera. Det handlar mer om omtanke och kanske nyfikenhet.

Jag tror att i Thailändska kärnfamiljer spelar omtanke en stor roll, man vill veta vad familjen sysslar med man vill vara mer delaktig.

Att man bryr sig handlar inte om svartsjuka, utan om i direkta fall av flirtande eller otrohet, det handlar om att man tar om sina nära.

Man kan inte få för mycket omtanke, däremot kan svartsjuka ställa till med mycket obehag, framförallt om den är befogad. :blackeye:

Tror inte att det är något som oroar henne, utan det är nog så hon är uppväxt.

Om jag råkar sätt mig bredvid hennes storasyster så flyttar hon också på sig, min vänners fruar också, om exempelvis jag sitter ensam med min och hans fru och så går min vän på toa så reser sig hans fru och pysslar med något tills han är tillbaka. Tror det handlar om deras uppfostran snarare är räddsla.

Som ytterligare svar på Thaisambo´s drömmar i den bästa av världar.

Hennes automatiska plikt är att ta hand om dej på alla sätt och vis, hon är lycklig när du är det.

Så kom jag då hem vid fyratiden i går. Träffar sonen som är på väg ut. Han säger något om att han går ut en stund innan han stänger ytterdörren. Jag tar fram dammsugaren och dammsuger lite snabbt. Min fru tycker det är bra när jag städar, tvättar och diskar. Sätter igång och diskar men hinner inte långt innan det knackar på dörren. Sonen har ibland en dålig sida att sparka på dörren eller knacka i stället för att öppna själv. Jag ropar – vänta en minut. Efter en halv minut har jag sköljt av händerna och går och öppnar dörren. Där står fru Rospigg med ett par kassar med mat. Jag berättar att jag diskade och trodde att det var sonen som inte orkade öppna. Hon går raka vägen in i köket kastar bilnycklar och mobilen på bordet. Sparkar av sig skorna och kastar den tunna korta regnjackan på golvet. Slänger vidare ifrån sig kassarna på golvet så matvarorna ramlar ut. Sedan går hon därifrån. Jag förstår att allt är som vanligt och det inte är någon ide att prata om vad som är fel. Diskar färdigt och går sedan och hämtar kameran och tar ett kort av det som hon har kastat ifrån sig. Det är inte så lätt att dokumentera hennes humör. När jag försöker berätta för någon hur hon är hemma så är det knappast någon som tror mig. Hon som är så social och charmig kan väl inte vara otrevlig. Då skulle de bara veta vilket gråtrist helvete hon kan ställa till med.

Undrar hur detta stämmer in i Thaisambos idylliska värld?? 🙁

@Rospigg wrote:

Undrar hur detta stämmer in i Thaisambos idylliska värld?? 🙁

Hm,

det är bara att ta det lugnt och inte bry sej om att förstora upp det. Maten är hennes ansvar och det tar hon hand om när hon lugnat ner sej.

Sonen däremot…. Det ska inte vara så. Föreslår att vi inte diskuterar såna frågor här.

@Mojay wrote:

Tror inte att det är något som oroar henne, utan det är nog så hon är uppväxt.

Om jag råkar sätt mig bredvid hennes storasyster så flyttar hon också på sig, min vänners fruar också, om exempelvis jag sitter ensam med min och hans fru och så går min vän på toa så reser sig hans fru och pysslar med något tills han är tillbaka. Tror det handlar om deras uppfostran snarare är räddsla.

Det är fråga om thailändsk etikett….. En kvinna kan inte gå eller visa sej med en man helt enkelt. Avståndet är ganska stort och det är inte som i väst. Vi skulle nog känna oss frustrerade och lägger märke till en sån detalj som att “storasyster flyttar på sej”. Tror inte en thailändare ens skulle lägga märke till det, det är så självklart att det går med automatik utan att tänka, som en ren reflex som sitter i ryggmärgen om man så vill.

Uppfostran och det systematiska inbankandet av vett och etikett är väldigt strikt i Thailand och det är mycket att hålla koll på ifråga om hur man ska vara och bete sej.

Det påminner till viss del om den formella etikett vi själva var så stränga med ända in på 1950-talet och som fortfarande tillämpas i en del särskilt högtidliga formella/ceremoniella sammanhang. Men jag har inte sett att thailändare hakar upp sej på formell klädsel i den utsträckning som vi gjorde en gång i tiden. Det är nog för varmt helt enkelt.

Jag tror att du har helt rätt Thaisambo, jag ser det överallt.

När jag var på banken så satt en kvinna ensam när en man sätter sig brevid eller för nära så reser hon sig upp och står och väntar.

Likadant på bussen, en gång reste jag med en buss här i Isaan och det fanns bara en ledig plats, brevid en kvinna. Jag valde ändå att stå. Då sa konduktören att du kan sitta här, men när jag skulle sätta mig så reste kvinnan på sig och hon stod istället för mig, trots att det fanns två platser.

Dem sköter det snyggt och inarbetat så man lyfter inte på ögonbrynen längre.

Säkert annorlunda i storstäderna.

@Rospigg wrote:

Som ytterligare svar på Thaisambo´s drömmar i den bästa av världar.

Hennes automatiska plikt är att ta hand om dej på alla sätt och vis, hon är lycklig när du är det.

Så kom jag då hem vid fyratiden i går. Träffar sonen som är på väg ut. Han säger något om att han går ut en stund innan han stänger ytterdörren. Jag tar fram dammsugaren och dammsuger lite snabbt. Min fru tycker det är bra när jag städar, tvättar och diskar. Sätter igång och diskar men hinner inte långt innan det knackar på dörren. Sonen har ibland en dålig sida att sparka på dörren eller knacka i stället för att öppna själv. Jag ropar – vänta en minut. Efter en halv minut har jag sköljt av händerna och går och öppnar dörren. Där står fru Rospigg med ett par kassar med mat. Jag berättar att jag diskade och trodde att det var sonen som inte orkade öppna. Hon går raka vägen in i köket kastar bilnycklar och mobilen på bordet. Sparkar av sig skorna och kastar den tunna korta regnjackan på golvet. Slänger vidare ifrån sig kassarna på golvet så matvarorna ramlar ut. Sedan går hon därifrån. Jag förstår att allt är som vanligt och det inte är någon ide att prata om vad som är fel. Diskar färdigt och går sedan och hämtar kameran och tar ett kort av det som hon har kastat ifrån sig. Det är inte så lätt att dokumentera hennes humör. När jag försöker berätta för någon hur hon är hemma så är det knappast någon som tror mig. Hon som är så social och charmig kan väl inte vara otrevlig. Då skulle de bara veta vilket gråtrist helvete hon kan ställa till med.

Undrar hur detta stämmer in i Thaisambos idylliska värld?? 🙁

Klockrent Rospigg!
Du beskriver den riktiga verkligheten av att leva med en Thai-kvinna på ett helt annat sätt än Thaisambos hjärt-rosa drömmar. Denna verklighet när förhållandet mellan 2 personer fungerar.
Rospiggs dam har acclimatiserats till ett förhållande med en “Farang” oavsett om det sker i Thailand eller i Sverige.
Skulle kunna beskriva 100-tals liknande händelser både ur mitt eget liv och mina vänners, “Faranger” som Thai’are.
Lyckliga och säkra Thai-kvinnor drar sig inte ens för att få aggresiva utbrott gentemot sin man, oavsett om det sker i sällskap med nära vänner eller familj.
Tycker det är bra med inlägg emellan varven som inte längre beskriver dessa damer som “väna och sköra” varelser som vore de hämtade ur en sagobok.
Thai’are i allmänhet är stöpta i samma form med rädsla för konflikter som senare exploderar till vansinnighet och tar oanade konsekvenser.
I ett hälsosamt förhållande så sväljer dem inte längre utan låter det små-puttra i stället med små-utbrott emellan varven och därmed slipper man ta konsekvenserna av vansinnet och man lättare kan gå igenom vardagen.
Det är ett sunt förhållande !!!

Det här öppna inlägget riktar jag till dig Rospigg!

Jag har läst många av dina inlägg och för mig, utan att ha träffat din och din fru, står det ändå helt klart för mig att ni lever i ett mycket oharmoniskt äktenskap. Varken du eller din fru kan må bra av att i längden leva på det sättet. Mitt första äktenskap var liknande ditt så till vida att vi båda höll på att kväva varandra trots att vi egentligen hade den största respekt för varandra. Vi mådde inte bra någon av oss och tyvärr höll vi ihop alldeles för många år. Det äktenskapet varade i 25 år och det var på tok för många år i vårt fall.

När vi väl fattade beslut att gå skilda vägar, vilket vi gjorde gemensamt, kändes det först tomt att leva ensamt efter så många år i tvåsamhet, nästan som i ett vaccum, men ganska snart övergick tomhetskänslan i en känsla av befrielse. Känslan som infann sig var nästan euforisk, ungefär som att komma ut i friska luften efter att suttit inomhus under en längre tid.

Att leva ‘ensam’ i tvåsamhet är mycket mycket värre än att leva ensam och om du och din fru inte kan hitta tillbaka till den punkt där ni började är det bättre att göra slut på eländet och börja om på nytt. Lev aldrig kvar i ett dåligt förhållande bara för barnen skull men se till att hålla barnen utanför era meningsskiljaktligheter. Barn är tåligare än vad man tror men de är också mycket duktiga på att känna av när det är dåligt mellan mamma och pappa och de mår de inte bra av.

Var rädd om ditt liv och ta väl vara på det!

Göran