Vilka dokument krävs vid dödsfall?

Jag håller på med detta för tillfället, det här med dokumentation och dödsattest är inte lätt.

Egentligen får man bara en summarisk dokumentation via UD som i sin tur får material från Bangkokambassaden och är det inget speciellt så kan man nog nöja sej med det, folkbokföringen informeras etc genom UD.

Men i det fall jag har så räcker inte den summariska och översatta dokumentationen från Thailand. Det råkar finnas en olycksfallsförsäkring och då måste man kunna svara på frågan om det hela orsakats genom en olycka eller inte. Dessutom måste man få kläm på vad som ska menas med “olycka” i försäkringsteknisk mening, det är en knivig fråga.

Har lämnat den till en advokat för att få hjälp med att analysera det hela grundligare och ta en diskussion med försäkringsbolaget om tolkningen av dokumentationen och dess innebörd i förhållande till försäkringen.

Bra att den här tråden kommer upp – det kan bli fråga om juridiska hårklyverier i såna här sammanhang när man inte vet vad som egentligen hänt. Det är ingalunda lätt.

For alla tillgangar som ni har i Thailand dar bada har sitt namn skrivet sa gar det automatskt till den kvarvarande parten (som star i papprena). Hus, land, aven lease kontrakt, bank konto osv.

Skulle din fru avlida fore dig sa kommer allt som star i endast hennes namn att ges vidare till barnen, har ni inte nagra gemensamma barn sa kommer det att ga vidare till hennes kvarvarande familj (inte dig).

For att underlatta det hela sa mycket som mojligt sa skulle jag foresla att ni redan nu skriver in era barn pa agar papprena, pa detta satt sa underviker ni massor av byrakrati och skatter, skatterna ar inte sa hoga men byrakratin kan vara skont att undervika nar man ar i sorgetid.
OBS! om ni skulle satta barnen pa agare papprena (tex mark) sa kan egendommen inte saljas utan att alla ar overenns och skriver under saljpappret, detta kan ju som du sakert forstar stalla till med problem om barnen inte ar myndiga.

Ni kommer att behova ta en kopia av dods attestet, sanda upp det till ambasaden for att fa det oversatt till Thai (och stammplat) innan det kan lamnas vidare till dom Thailanska myndigheterna.

Skulle dock foresla att ni fixar ett testamente bade i Thailand och i Sverige for att underlatta det hela sa mycket som mojligt for varandra.

Hoppas detta hjalper dig lite granna pa vagen.

@Cim wrote:

For alla tillgangar som ni har i Thailand dar bada har sitt namn skrivet sa gar det automatskt till den kvarvarande parten (som star i papprena). Hus, land, aven lease kontrakt, bank konto osv.

Skulle din fru avlida fore dig sa kommer allt som star i endast hennes namn att ges vidare till barnen, har ni inte nagra gemensamma barn sa kommer det att ga vidare till hennes kvarvarande familj (inte dig).

Det stämmer inte! Om vi förutsätter att det är fråga aom ett gift par som registrerat äktenskapet i Thailand så gäller följande om inget testamente skrivits:

1. Fast egendom som ägdes av den thailändska parten innan äktenskapet är s.k. Sin Suan Tuan och ärvs endast av den thailändska partens thailändska arvingar.

2. All mark är också Sin Suan Tuan och ärvs således endast av den thailändska partens thailändska arvingar.

3. Övrig egendom, utom personliga tillhörigheter, är s.k. Sin Somros och anses ägas av båda parterna gemensamt och då ärver den utländska maken hälften medan den andra hälften fördelas i en fallande skala enligt “blodsband” där egna barn till den avlidne rankas högst.

Göran

@stgrhe wrote:

3. Övrig egendom, utom personliga tillhörigheter, är s.k. Sin Somros och anses ägas av båda parterna gemensamt och då ärver den utländska maken hälften medan den andra hälften fördelas i en fallande skala enligt “blodsband” där egna barn till den avlidne rankas högst.

Göran

Är reglerna som i Sverige att 50 % redan är ditt och sedan ärver man 50 % av den andra hälften?

Sedan skrevs det i en nyligen i en annan tråd att det inte är något anmärkningsvärt att man inte kan ärva marken. Samma regler har funnits i Sverige och är nyligen ändrade.

Skillnaden är att i Sverige har du kunnat sitta kvar med marken i ett oskiftat dödsbo och den möjligheten finns inte i Thailand, här är det bara att dra.

Dödsfallsintyg, släktutredning (fås av skatteverket) samt betalningsmottagarens namn, kontonummer och SWIFT code till thailändsk bank, bankens namn och adress.

Ni måste vara ordentligt gifta och inregistrerade som det i Sverige – sambo och liknande gills inte utan vidare när det gäller pensionsförsäkringar – efterlevande make/make betyder just det och inget annat!

När det gäller allmän efterlevandepensionsrätt vill Försäkringskassan ha lite mer detaljer eftersom de räknar på hur länge man varit gift och en del andra saker. Ett tresidigt frågeformulär som jag just försökt fylla i. Det skickas till en särskild utlandsenhet för efterlevandepension i Visby. Skickar förstås med övrig info plus en fullmakt att företräda dödsboägaren i mitt fall eftersom hon sitter i Thailand och jag ordnar dom här papprena på hennes vägnar! De ville ha uppgifter om hennes inkomster på blanketten “för att kunna beräkna preliminärskatteavdraget” – men dels har jag ingen aning om den detaljen och dessutom ska det nog inte dras nån preliminärskatt i Sverige om hon nu överhuvudtaget får nåt! Men det får dom tala om i så fall.

@maprao wrote:

@stgrhe wrote:

3. Övrig egendom, utom personliga tillhörigheter, är s.k. Sin Somros och anses ägas av båda parterna gemensamt och då ärver den utländska maken hälften medan den andra hälften fördelas i en fallande skala enligt “blodsband” där egna barn till den avlidne rankas högst.

Göran

Är reglerna som i Sverige att 50 % redan är ditt och sedan ärver man 50 % av den andra hälften?

Nu handlar tråden egentligen inte om den thailändska arvslagstiftningen utan om vilka dokument som krävs vid dödsfall i Thailand. Jag föreslår därför att frågan som rör arv i Thailand tas upp i en annan tråd.

Svaret på din fråga Kjell är att om vi talar om det som anses vara Sin Somros så är svaret ja. Enligt thailändsk lagstiftning äger gifta makar allt gemensamt utom personliga tillhörigheter och tidigare inköpt fast egendom, dvs som inköpts före äktenskapet. Det spelar alltså ingen roll i vilkens namn t.ex. bilen eller huset står i, båda makarna äger hälften. Det finns andra undantag också.

Den andra hälften av arvedelen ärvs enligt “blodslinjen” med barn först, därefter barnbarn och om det inte finns några barn eller barnbarn så ärver föräldrarna (om de lever) den delen. Sedan kommer syskon, halvsyskon, far-och morföräldrar och osv.

Göran

I det fall jag har att göra med så finns ett äktenskapsförord, som stipulerar att all egendom i boet är vardera partens enskilda egendom oavsett hur den är förvärvad och vad det än är fråga om.

Äktenskapet är legalt ingånget i både Sverige och i Thailand men äktenskapsförordet är inregistrerat enbart i den svenska delen. Det är naturligtvis rent slarv, men det är så att någon certifierad översättning aldrig gjorts och äktenskapsförordet är inte inregistrerat i Thailand.

I detta fall råkar den vara den svenska parten som gått bort och boet är absolut tomt på den svenska sidan, så renrakat som det bara är möjligt. Det innebär att enda tillgången är ett belopp som motsvarar svenskt existensminimum för en månad i bank, s k förbehållsbelopp, som inte får tas i anspråk vid utmätning. Vi försöker klara ut försäkringsdelen för den efterlevande makans skull, sen ska det hela avvecklas så fort som möjligt är det tänkt. Jag samverkar med en proffessionell advokat och hjälper till administrativt med de enklare bitarna i det hela för att hålla boutredningskostnaderna nere så vi kommer i mål.
I övrigt är det inget det är direkt hälsosamt att beblanda sej med.

Efterlevandeskyddet i de privata försäkringarna är relativt okomplicerat, däremot det som rör Försäkringskassans område är krångligt och ger troligtvis ingenting. Men vi försöker!

Förmodar att det hela är svar på det mesta Boes undrar över. Det som resterar gör dödsbodelägarna i stort sett upp om själva i normala fall om man inte vill dra det till rättstvist (kostar pengar) – det är då lagskrivningarna har betydelse liksom testamente, när folk tror att de har nåt att vinna på att bråka med varann. Det slutar ofta med att en väldigt stor del av kakan om inte hela hamnar i rättsbetjänternas fickor och där tror jag inte det spelar någon roll om man sitter i Thailand eller Sverige!
Dödsbodelägarna har mycket att vinna på att komma överens själva så mycket som möjligt när de har det utrymmet, men alla begriper inte det.

Men om en farang dör i Thailand vad händer med kroppen? Ska den tillbaks hemlandet eller går det att begravas i Thailand?
Har sagt frugan om det skulle hända mig hon kan begrava mig där. Gärna en buddhistisk begravning också.

@Lung To wrote:

Men om en farang dör i Thailand vad händer med kroppen? Ska den tillbaks hemlandet eller går det att begravas i Thailand?
Har sagt frugan om det skulle hända mig hon kan begrava mig där. Gärna en buddhistisk begravning också.

Det är väldigt enkelt.

Begravningsceremonin startar omedelbart efter dödsfallet och den döde står på lit de parade i tre dagar. Alla som kände den döde eller har någon sorts anknytning till den döde kommer, det innebär i princip hela byn och kanske någon som kommer längre bortifrån. Man använder templet för ceremonielet och biträds av templets munkar, jag har fattat det så att det är de som sköter dekorationer (blommor m m).
Fjärde dagen sker kremering och askan sprids i templets minneslund.

Begravningskostnaderna täcks genom att begravningsgästerna lämnar ett ekonomiskt bidrag till den efterlevande familjen.

Det hinder som kan finnas för en farang att begravas på detta sätt är att familjeanknytningen i Thailand är för dålig – det här bygger på situationen där en farang är gift med en thailändska och bor i hennes hemby.
Släktingar i Sverige kan också motsätta sej begravningen i Thailand och kräva hemtransport av kroppen till Sverige för förrättande av begravning och gravsättning där, men det är ett dyrt alternativ, brukar dock täckas av reseförsäkring om det finns nån, men då är man turist och knappast bosatt i Thailand. Dödsboet kan kanske betala, men någon måste garantera att den betalningsförmågan verkligen finns, det går definitivt inte på allmänna medel från svenska statskassan utan vidare.

Om du inte tror att kostnaderna är avskräckande nog kan du åtminstone skriva din önskan i ett papper, underteckna och få det bevittnat. Registrera in det överallt där du kommer åt (Amphur, ambassaden och UD) så det inte kommer bort, mycket mer kan man inte göra egentligen. De närmaste ska förstås ha detta klart för sej.

Och så är det förstås det där att i Thailand snabbar man sej med att verkställa såna frågor. Det verkställs direkt – justitiemord eller inte, det ska begravas. Det blir inget bårhus, kylrum e d normalt, sånt använder de inte i normala fall.

Orsaken är förstås klimatet, en död kropp står sej inte länge.

Din hustru vet garanterat mer som thailändska, du behöver bara se till att hon har verktygen hon behöver för genomförandet. Där är det Du som har kunskapen om hur utlänningar kan trassla till det!

OK Än så läng besöker landet som turist så jag jag gör inte så mycket åt saken men saken kanske blir aktuell när man går i pension(får vänta minst 10 år till) och man bosätter sig där längre tid.

Vid dödsfall i Thailand så skiljer man på:

1. Om dödsorsaken varit en naturlig död eller ej; och

2. Om det är en thailändare eller en farang vars kropp skall sändas till hemlandet.

Det avlider många utlänningar i Thailand varje år och bland turisterna är det motorcyckelolyckor som toppar statistiken. När en utlänning avlider i Thailand skall dödsfallet rapporteras till polisen eller distriktskontoret inom 24 timmar. Om den avlidne bott på hotell ombesörjer hotellet detta men om den avlidne bott privat åligger det den som är huvudansvarig för huset (det står i den blå husboken) att göra anmälan. Polisen eller distriktskontoret skall därefter göra en anmälan till den avlidnes ambassad.

För alla dödsfall av utlänningar krävs det att polisen gör en rapport och att kroppen skänds till ett sjukhus för att dödsorsaken skall säkerställas. När dödsorsaken är fastställd utfärdas ett “Civil Death Certificate” av distriktskontoret och ett “Doctor’s Death Certificate” av läkaren som fastställde dödsorsaken.

Om det finns en försäkring så skall försäkringsbolaget ifråga anlitas och i många fall kan de ombesörja transporten av kroppen till Sverige. Kroppen måste balsameras och transporten ske i en zinkförsedd kista. Förutom de två ovan nämnda dödsintyg krävs också ett “Certificate of Embalming”, som utfärdas av en begravningsbyrå.

Dessutom krävs det intyg för att kroppen skall kunna lämna begravningsbyrån och i vissa fall ett intyg från ambassaden till i vårt fall den svenska tullmyndigheten.

De problem som kan uppstå är att kroppen blir kvar på sjukhuset eller begravningsbyrån eftersom den avlidne inte skrivit ett testamente där en administrator nämnts. T.ex. en sambo till den avlidne är inte bemyndigad att få ut kroppen, vilket kan medföra att någon nära anhörig måste resa från Sverige för att överhuvudtaget kunna få ut kroppen.

Det snabba förlopp som Thaisambo berättar om gäller inte för utlänningar.

Göran

@stgrhe wrote:

Det snabba förlopp som Thaisambo berättar om gäller inte för utlänningar.

Nja…. I detta fall gällde det någon som var gift och obduktion och polisrapport är mycket riktigt upprättat, det gick snabbt och var klart på eftermiddagen dagen efter dödsfallet liksom dödsattest.
Resten är den rent praktiska hanteringen och beror säkerligen framförallt på om det finns någon som åtar sej det – det är klart att är det en utlänning utan egen familj i Thailand så kan det vara knepigt och då blir det den rutin Göran beskriver.

Men i detta fall hämtade hustrun själv hem kroppen från sjukhuset i Bangkok efter medgivande från ambassaden och närmaste släkting och tog hand om begravningen och de praktiska detaljerna så som jag beskrivit.

Så visst går det, även för utlänningar. Det är en rent praktisk fråga, det hänger på om någon kan och vill ombesörja det hela. Men jag kan tänka mej att lokalt ses det som enklare och bekvämare att slippa befatta sej med det hela utan låta utlänningens försäkringsbolag ta hand om det när det nu gäller en utlänning.
Och i just detta detta fall finns uppenbarligen inga andra tillgångar till det hela än det thailändarna själva möjligtvis kunnat bistå med. Så de hade fått betala om nu inte svenska staten möjligtvis trätt emellan, vilket jag är mycket osäker på om de gjort. Så en svensk släkting som kräver hemtransport måste veta vad det åtagandet kan kosta och hur det ska täckas innan man lägger det kravet – det gäller att hålla tungan rätt i mun när det är som det var i detta fall.

Försäkringsfrågan är i det här fallet knivig, vi har inte sett någon hem- eller reseförsäkring ännu som skulle kunna täcka begravningskostnaderna inkl hemtransport, så det här är det mest praktiska och ändamålsenliga förfarandet i den situation vi hade.

Det finns en olycksfallsförsäkring, men det är ännu inte klarlagt om dödsfallet (som var plötsligt och oväntat) är att se som olycksfall eller inte försäkringstekniskt. Underlaget Göran talar om inklusive polisrapport är tunt för att hantera den delfrågan, vi har bett en advokat att diskutera detta med försäkringsbolaget (som naturligtvis inte heller har en aning, ingen part har tagit ställning än till hur man ska se på saken).

Jag är bara tacksam för att den thailändska familjen ställde upp och ordnade det här! Men det är klart, det ser inte ut så här normalt naturligtvis. Men det visar att det går – även för en utlänning – att få bli begravd i Thailand.

En svensk, boende i Thailand sedan 15 år tillbaka, och som jag träffat några gånger avled för 2 år sedan i Thailand. Hans önskan var att bli begravd i Thailand. Det hade, enligt thailändska myndigheter, inte varit några problem om han varit gift med sin thailändska sambo. Nu var det hans släktingar, barn i Sverige, som skulle ombesörja begravningen. Efter fullmakter, översättningar, bevittningar och legaliseringar fick hans thailändska sambo tillstånd att ombesörja begravningen i Thailand.

Efter vad jag förstår, är man gift bestämmer hustrun, om inte några andra dokument tecknats.

Men tillbaka till tråden, polisrapport, dödsattest och obduktionsprotokoll klarar min hustru att ombesörja. Räcker det sedan att skicka dessa dokument till ambassaden och resten går automatiskt. Jag har en tjänstepension, lite övriga tillgångar och eventuellt kanske det kan bli någon efterlevandepension??

:scratch:

Omständigheterna har säkerligen betydelse för hur polisrapport m m hanteras. Polisen kopplas in bara om det är oklara omständigheter kring dödsfallet, men i den situationen så sker all rapportering direkt till ambassaden när det är fråga om en utlänning, ambassaden rapporterar i sin tur till Utrikesdepartementet samt i förekommande fall så småningom officiellt till ev efterlevande i Thailand.
Jag tror inte att sambo formellt accepteras som efterlevande i Thailand, det ska vara registrerat äktenskap (motsvarar vårt registrerade partnerskap, buddhistisk äktenskapsceremoni saknar ju rättsverkan i Thailand).

Ambassadens godkännande krävs för att sjukhus m m ska lämna ut kroppen när det är så här. I svenskt dödsbevis anges även släktutredning och för att den thailändska familjen ska vara synlig där måste alltså äktenskap eller partnerskap vara registrerat i Sverige. Av naturliga skäl fungerar inte sambobegreppet något vidare i sådana här fall.

Är det ett normalt dödsfall, t ex insomning i hemmet pga ålderdomssvaghet, är ju dödsboet redan i besittning av kroppen, det är bara att be en läkare konstatera dödsfallet och skriva attest. Sen kan man genomföra begravningen och informera ambassaden så att hemlandet får kännedom. Jag är inte 100% på detta, men tror inte det är mer komplicerat än så.

Dock är nyckeln att det finns legala anhöriga som erkänns som tar det här. Registrerat äktenskap i Thailand är absolut att rekommendera om man vill täcka detta! Då har familjen legal rätt att förrätta begravningen också, annars får ambassaden ta hand om det och reda ut de önskemål som kan finnas på olika håll och försöka jämka ihop det, det blir de svenska önskemålen som får rättsverkan, thaifamiljen bryr man sej inte om ifall det inte finns någon legalisering. Men givetvis kan svenska anhöriga uttrycka att thaifamiljen får ta hand om det och då gäller det. Det handlar alltså om vem som är närmast anhörig i legal mening helt enkelt.

Det kan vara lite komplicerat att avgöra när bouppteckning ska göras och var den ska lämnas. Men är man utflyttad till Thailand och saknar tillgångar i Sverige så räcker det i normala fall med en anmälan via ambassaden/UD om dödsfallet. Man blir uppmanad att inge bouppteckning om de anser det befogat.
Tillgångar i Thailand går inte att infria enligt svensk rätt såvitt jag förstår, det sker enligt thailändsk rätt, de kan således värderas till noll i den svenska bouppteckningen, men upptas inom ramen för thailändsk rätt i bouppteckning i Thailand – det kan innebära att dubbla bouppteckningar måste upprättas beroende på hur det ser ut. Detta har att göra med vilken egendomsrättslig ställning den avlidne utlänningen egentligen har.

Det är naturligtvis så att hur man än gör med testamente och föreskrifter etc om vad som ska ske vid en bortgång så ligger beslutet hos de efterlevande var man än är. När delägarna är överens är deras hantering gällande i sådana här ärenden, även ifråga om sådana fördelningar som annars är stipulerade i lag.
Det allmännas intresse är begränsat till en andel, t ex beskattning, när sådan rätt förekommer.

I Sverige ska testamente bevakas i domstol liksom i Thailand för att genomdriva rätt för den som annars inte skulle ha någon del eller rätt, men de efterlevande delägarna kan neka detta liksom bestrida testamentshandlingens giltighet i domstol, vilket är gällande såvida detta inte är tvistigt.
Om tvist uppstår skapas utrymme för domstolen att slita tvisten så gott den förmår efter allmänna föreskrifter om hur den ska lösas (det är här lagen blir tillämplig, annars är den tillämplig i den utsträckning delägarna önskar använda den för reglering av sina förhållanden).

Rättsreglerna är alltså inte tvingande utan fria att tillämpas efter gottfinnande – de är, som Bangkok så träffande skrev en gång – bara vägledande. Finns en rätt från det allmänna kan den lösas ut, t ex genom att erlägga en föreskriven skatt.

För att den avlidnes föreskrifter säkert skall beaktas måste det finnas en efterlevande delägare, rättshavare, som kan bevaka och hävda föreskrifterna den avlidne utfärdat, make/maka, egna eller adopterade barn och liknande med lagbundet och garanterat dellägarskap genom efterlevandet. Det är en ganska begränsad krets som har den rätten, som för övrigt kan ärvas genom släktskap i viss utsträckning.

Det här är grunderna på vilka man bygger sina föreskrifter genom testamente etc. Finns inte dessa på plats blir det luftslott utan grund man bygger.

@boes wrote:

Thaisambo: Vad skulle du rekommendera for en fastboende falang , betr. testamente , nar han har Thai sambo och gemensamma barn ? Vilka masten ska finnas i det Thailandske testamente ?
Ar det nodvandigt att aven registrera testamentet i Sverige ? ambassaden, andra stallen ?

Boes, jag köpte boken “Thai Law for Foreigners” av Becker och Thongkaew, hemsida på http://www.thailawforforeigners.com/.
Det är en utmärkt bok och de ägnar sidorna 77-86 åt den frågeställning Du har. Thailändsk domstol är inte bunden av ett testamente, men som de säger i boken “it is your best opportunity to inforn them and your heirs of your desires and intent.“.
Så står det också att “In most cases a will must be in writing and is valid when the testator signs it in the presence of two witnesses who are over twenty years of age and are of full mental capacity.“, det är vidare av betydelse att handlingen är upprättad, underskriven och bevittnad i Thailand, är den upprättad “… outside of Thailand may be accepted in Thai courts, but must be translated into Thai.“.

Jag tycker att Du ska anskaffa den här boken, här på forumet kan jag bara återge fragment. Boken är “dubbel”, dvs tvåspråkig, med både engelsk och thailändsk text, på Internet kan man läsa några utvalda sidor som exempel på innehållet. Men det är den bästa källa jag sett, mycket av innehållet pratar vi om på forumet, men boken är mer detaljerad och innehåller även källreferenser istället för brottstycken som vi har! En verklig skatt!

Bästa sättet att ge testamentet rättsverkan är att “The testator must go to a district office (amphur) with two witnesses and make a request to an official to write a will.“. Du får hjälp där med detta och inregistreringen. Tjänstemannen på Amphur signerar och daterar handlingen samt åsätter stämpel eller sigill som bevis på äktheten. På Din önskan kan även Amphur arkivera handlingen åt Dig.

Du kan informera ambassaden om att ett testamente upprättats, det kan ju hända att Du avlider någonannanstans än i Thailand eller där Du bor…. Däremot behövs ingen legalitetsregistrering i t ex Sverige, vi har inget sådant system för det utan där lämnar man in ett testamente till tingsrätt efter dödsfall för bevakning, en i och för sej mycket sämre bevakningsprocess än den som är möjlig i Thailand.

@boes wrote:

Till CIM: Det gar inte att insatta barn under 12 ar som aktieagare.
Betr .Ankepensionen fran Sverige, kan det kanske bli problem om man bara ar sambo. Eller finns det nagon har som har erfarenheter ?
Pensionsforsakringar ger ju mojlighet for att registrera formanstagere. Ett giltigt formanstagereforordnande till Thai sambo och gemensamma barn borde val inte ge problem – eller ? Bortsett fran sprakforbistringen…..
Slutligen: Om det ar skrivit i testamentet att kremering och buddhistisk begravning onskas, kan da ev. slaktningar i Sverige krava hemtransport ?
Ovan namnda forutsatter att sambon ar insatt som administrator av dodsboet..

I know…. Ingen vill tanka pa detta , men tyvarr ar det oframkomligt..

Om Thailand har kontrollen så kan släktingarna i Sverige inte kräva nånting! Det blir en sak för en thailändsk domstol att ta ställning till, men har du varit noggrann med testamentsskrivningen och legaliseringen så har de mycket små chanser att få igenom nånting. Du får se till att Du är i Thailand när det är dags helt enkelt!

Betr pensionsförsäkringar etc…. Du är fri att ändra i förmånstagarförordnandet när du vill så länge Du lever och det har full rättsverkan. Det är viktigt att sambon sätts in om hon ska få nåt – det får hon inte med automatik utan det omfattar bara efterlevande make/maka. Försäkringsbolagen är benhårda på det där – ni ska vara gifta, inget annat! Se till att äktenskapet är – om möjligt – registrerat i det land där försäkringen är upptagen förresten (eller åtminstone att försäkringsbolaget är informerat) – men alternativet är ju att skriva ett eget förmånstagarförordnande förstås. Det förordnandet måste skickas in till försäkringsbolaget och registreras där, det duger inte att bara ha det liggande i t ex ett bankfack.

Ordna alla såna här saker så fort som möjligt, det hör tyvärr till sånt som folk bara pratar om och skjuter upp…. Jag har sett många såna exempel vid dödsfall, det var inte alls ordnat så som den avlidne pratat om i en sjuhelsikes massa år. Så det är inte alltför vanligt att folk verkligen sköter sånt här som de påstår sej vilja göra. Efteråt är det för sent på alla sätt!

@boes wrote:

Stort tack Thaisambo, for dina kloka rad. Thailaw for foreigners ska inhandlas idag.
Jag har redan det meste pa plats, utom registreringen pa amphur. Jag skulle dock inte lata sa viktigt dokument uppbevaras pa amphur.

Tack för vänliga ord!

Du kan naturligtvis upprätta dokumenten i flera, sins emellan likvärdiga, exemplar och placera dem på olika ställen. Amphur, banks notariatsavdelning (även i Sverige) etc. Att lista vilka förvaringsställen som finns är bra liksom att det är viktigt att alla exemplaren är identiska. Syften är ju inte att orsaka förvirring utan att säkerställa dokumentets existens.

Det viktigaste är dock legaliseringsmöjligheten som finns i Thailand. Att upprätta handlingen på Amphur tillsammans med en tjänsteman och två vittnen och desstom kunna få både officiell stämpel och kanske sigill på det är starkt. Det registreras där också, sen kan du förvara det var du vill. Arkiveringsmöjligheten på Amphur är bara ett erbjudande, inte ett måste!

Boken är som sagt bra men ytlig och det finns dessutom många ‘hål’ och några felaktigheter i informationen. Var noga med att en thailändsk jurist upprättar testamentet som är avsett för Thailand eftersom det måste skrivas på ett visst sätt, allt reglerat i The Civil & Commercial Code, för att det skall vara giltigt. Dessutom har författarna till boken fel eftersom ett korrekt upprättat och registrerat testamente är helt lagligt och gäller inför domstol.

Göran

PS Det här är den kort korta varianten av det inlägg som blev sabbat i morse.

Jag har nog uppfattat det så att ett testamente är en civilrättslig handling. Det är bara om det finns något i det som är tvistigt mellan delägarna som det finns anledning att slita tvisten i domstol, i övrigt hanteras det efter delägarnas gottfinnande vare sig delägarskapet uppstått genom anteckning i testamentet eller eljest genom skrivning i lag (t ex bröstarvingar med lagstadgad andel), förutsatt att alla delägarna är myndiga och vid sina sinnens fulla bruk.

Delägarna är inte formellt bundna av ett testamente utan kan åsidosätta det utan inblandning av någon utomstående om samtliga är överens och de kan fördela kvarlåtenskapen efter eget gottfinnande. Man får se till att ta in en delägare i testamentet som är införstådd med att testamentet ska följas helt enkelt (t ex som testamentsexekutor), men förhållanden kan ändras över tiden och ett gammalt testamente kanske är helt irrelevant för den dagsaktuella situationen. Det är därför det är så här, ett testamente är ingen tvingande handling och man behöver t ex inte ansöka om permutering av inaktuella villkor när delägarna är överens. Annars löses sådana frågetecken genom tvistlösningsförfarande, som också kan ses som ett slags permutering.

The Civil & Commercial Code refereras också i boken.

I tvistemål överhuvudtaget är det alltid en osäkerhet kring vad som egentligen ska gälla, det är ju därför man engagerar domstol eller t ex skiljeman för att slita tvisten. En jurist är utbildad på att hjälpa sin klient att åstadkomma entydiga skrivningar som inte går att ifrågasätta, så visst är det bra att engagera en sådan att kontrollera skrivningar och önskemål för att få ned utrymmet för eventuella tvister om innebörden. Där har Göran helt rätt!

Är det tveksamheter och sådant i boken så har författarna en kontaktmöjlighet på sin hemsida, man är fri att påpeka och fråga om eventuella brister och frågetecken och på så sätt hjälpa dem att få fram bättre skrivningar till nästa upplaga!

@boes wrote:

Betr .Ankepensionen fran Sverige, kan det kanske bli problem om man bara ar sambo. Eller finns det nagon har som har erfarenheter ?

Jag håller på och gräver i detta just nu och har i förra veckan lagt en ansökan till Försäkringskassan om det.
Så här är det (man kan läsa på mer på deras hemsida om man vill):

Änkepension:
Systemet för detta är ändrat för snart tjugo år sedan, det som tillämpas nu är övergångsregler med ungefär följande innehåll:

1) Man ska ha varit gift i minst fem år före den 31 december 1989 eller
2) ha barn tillsammans före detta datum.

Omställningspension:
Omställningspension betalas till efterlevande make/maka som inte fyllt 65 år och som stadigvarande sammanbor med sin make/maka vid dödsfallet om följande förutsättningar är uppfyllda:

[*]vid dödsfallet stadigvarande sammanbor med barn under 18 år som en eller båda makarna hade vårdnad om eller
[*]oavbrutet har sammanbott med maken/makan under en tid av minst fem år fram till dödsfallet.

Med make eller maka menas också registrerad partner.

Omställningspensionen är tidsbegränsad till 12 månader, men kan förlängas efter ansökan, bl a om det finns barn under 18 år hemma.

Garantipension:
Detta finns, men garantipension kan man däremot bara få om man bor i ett land inom EU/EES, i Schweiz eller i Kanada.

I det fall jag har på bordet just nu är det nog kört – det blir ingenting! Men jag ska prata med handläggaren.

@Lung To wrote:

Men om en farang dör i Thailand vad händer med kroppen? Ska den tillbaks hemlandet eller går det att begravas i Thailand?
Har sagt frugan om det skulle hända mig hon kan begrava mig där. Gärna en buddhistisk begravning också.

Ett gammalt inlägg som jag kollade med Svenska Ambassaden idag då jag äe pensionär och gift.
Svaret från Ambassaden idag,

Hej

närmast anhörig är din fru och det är hon som vid ett dödsfall bestämmer vad som skall ske med dina kvarlevor.

Med vänlig hälsning / Sincerely
Pär Kågeby

Sveriges ambassad, Bangkok / Embassy of Sweden, Bangkok
Consular Section
One Pacific Place, 20th floor
140 Sukhumvit Road
Tel:+66-(0)2-263 72 99
Fax:+66-(0)2-263 72 65

ambassaden.bangkok-konsular@foreign.ministry.se
http://www.swedenabroad.com/bangkok