Fascinationen för Theravada buddismen

Intresset beror på att man faktiskt finner harmoni och inre kraft när man tränar meditation. Jag har praktiserat meditation med hjälp av rörelsemönster och genom stillasittande koncentrera på andningen och funnit kraft och harmoni med hjälp av detta. Jag är själv kristen och anser att meditation och kontemplation ger ett välbefinnande.

Trots min insikt så tar jag mig inte tid till detta numera vilket jag då och då retar mig på.

Men jag är för bekväm samt har för mycket annat att stå i så tyvärr så blir denna bit lidande men…..snart ska jag börja så mått igen…hoppas jag… :bounce: Travaren

Intressant ämne! Man borde veta mera om detta inser jag nu.
Det finns likheter mellan Hinduism och Thailändsk Buddism på så sätt att allt liv är heligt och får inte dödas. Ser man på munkarna i Thailand när de går och vattnar gräsmattorna i tempelområdet så ser man att de vattnar försiktigt så att de inte dränker maskarna i jorden.

@gosatta wrote:

Ja som rubriken säger, varifrån kommer många västerlänningars fascination för Theravada buddismen?

Jag är själv väldigt religionsintresserad men har aldrig riktigt förstått denna inriktning av buddismen. (eller för att vara ärlig, inte för buddism över huvud taget).

Så vad är det som drar folk (dig) till den? jag antar att många har åkt in med sin pojk/flickvän och tar det som ett lite roligt exotiskt inslag i sitt multikulturella förhållande medan man i princip aldrig ser Thailändare intressera sig för fem öre för vår krista tro? (ja även fast dom flesta av oss inte är troende så är vårt samhälle baseras på kristendom på samma sätt som många Thailändare inte är troende (och egentligen inte vet så mycket om sin egen tro) men våra samhällen baseras fortfarande på våra tro-system)

Men vad får så många västerlänningar att bli “buddister” så fort dom träffar en thailändska/thailändare eller bara råkar spendera några veckor i deras land?

jag menar inte med att provocera med denna tråd utan jag är ärligt intresserad av att få reda på var fascinationen kommer ifrån?

Min egen obeservation vilket är endats en obeservation som varken ser ner eller upphöjer någon religion utan bygger endats på frågeställningen som gjordes i denna tråd. I det svenska/västerländska samhället i generellt är framförallt den moderna vetenskapliga tron som influerar vilket gör att en “gud” i mångas ögon anses inte finnas eller går inte att bevisa och där med skrotar man hela religions biten/förkatar den. Sen tror jag många också är trötta på en Straffande Gud , “GUD SER DIG” brukar man ju säga och det säger ju direkt att håll dig i skinnet annars så får du snart igen. Människor generellt gillar att lägga ansvar på andra för att själva slippa och i det här fallet får Gud spela den rollen. Gud prövar oss, Gud vill att det ska vara så här. Tror det kanske ligger lite I att vi idag inte tycker om Storebrors samhället.

Ren buddhism saknar en gud men som vi ser i Thailändska samhället som är en bland religion med Annimism, Hinduism, Bhraminism och Buddhism så finner vi många olika element som inte direkt har med Buddhism och göra.

Men jag vill gärna prata om ren Buddhism, det är lättare än att prata om och förstå än Thailändsk Buddhism vilket är mycket mer komplicerat men trots detta innehåller den samma grundelement som i ren Buddhismen

Som västerlänning tror jag det första är att det lättare att ta till sig en filosofi än en Gud som vi inte kan bevisa.
Med tanke på våran egen självcentrering så borde Karma lagen passa in väl och då vi gärna vill styra våra öden själva och inte av någon GUD. DOCK så styrs ju våra öden enliget buddhistiskt tankesätt av våra gärning och inte bara i detta livet utan även från tidigare. Jag tror att finna harmoni och lycka ur själen och inte från matriella ting lockar då vi märker den avgrundsdjupa skillnaden i matriella ting då mötet med thailand äger rum, dock är många thailändare riktiga matrialister så på många plan finns det mycket motsägelser. Jag vet faktiskt inte själv hur mycket det pratas om själslig lycka i Kristendomen. Någon som kan lägga in ett ord om det?

Varför Thailändare inte intresserar sig för kristendom tror jag beror delvis den nationella biten att för många thai förr, att vara Thai är att vara buddhist vilket blir problematiskt i samhället idag som vi kan se då vi har den Muslimska södern som kommer på kant. Sen tidigare generationer har buddhismen levt väldigt starkt och nära och det är en självklarhet.

Mina observationer ser ut som dessa men jag tror själv att man kan ha vilken religion som helst för att alla religioner bygger på samma grundfundament och är i sig själva goda men grund av hur vi människor tolkar dem så kan de förvanskas och rentav vara dödliga. Religionens har ju fungerat som en moralkaka i historien en “Samhälls policy” för att skapa ordning i samhället.

Jag trodde inte buddismen var en religion? Trodde det behövdes en gud för det?

@Nille wrote:

Jag trodde inte buddismen var en religion? Trodde det behövdes en gud för det?

Vet inte om begreppet ändrats sen jag gick i skolan. Vi hade alltid “de fem stora religonerna” Men det var ju några år sen nu.

Kristendom
Judendom
Islam
Hinduism
Buddhism

Vet inte heller om Konfucisus är en religion men det räknas nog mer som en filosofi än en religion så kanske man kan räkna buddhism till en filosofi istället för en religion. Smart :thumbright:

Lite OT kanske och sorry för det… Jag skulle vilja tillägga att jag inte uppfattar thailändare som mycket mer buddistiska än vad vi är kristna i Sverige. I alla kan de inte mer om sin tro än vad vi kan om vår påtvingade. Av den anledningen kanske man skall se Thailand som ett Buddistiskt land med en nypa salt. Det kunde vart bra.

@gosatta wrote:

Nille: Religion är enbart ett trosystem, har ingenting med gudar att göra (dock finns det ingenting inom buddismen som säger att gudar inte finns)

EkaXai: intressant inlägg, håller med dig att den “rena” buddismen är både lättare att ta till sig och att förstå medans hopkoket som har blivit theravada är på många sätt både ologiskt, konstigt och svårförstått (just därför jag blir nyfiken på varför så många dras till den), och om folk som har “konverterat” (om det nu är rätt ord till buddism) verkligen förstår den eller vaggar efter fru/mans ord och/eller “riktig” “ren” buddism? för vem kan egentligen tro på alla inhemska andar, kinesiska spöken och hinduiska gudar om man inte ur uppväxt med det?

jag förstår att det är det exotiska som lockar många men varför ser man så få som springer och blir hinduer då? är det för fantasiaktikgt? och varför blir folk som låt oss säga blir i hopp med en italienska katolik helt plötsligt och springer i kyrkan å diggar katolsk musik? på samma sätt som västerlänningar (en del) blir tempel tokiga å ska springa på tempel å mata munkar etc.? vad jag hoppas få fram är att folk ser efter något djupare än det exotiska.

Det som EkaXai pratar om i den “rena” buddismen kan jag själv inte riktigt se i den thailändska varianten av theravadan.

sen allt detta om en dömande gud, gud ser dig etc. är något väldigt lutheranskt, vi har lärt oss att vara lite rädda för gud inte älska gud som dom flesta andra monoteistiska religionerna så tror personligen att “sökare” skulle hitta hem och känna sig mer hemma om dom sökte lite närmare sitt eget hus.

Ren Buddhism, läran går att hitta i de många bönetexter som används och slår du upp en av dessa böcker så hittar du direkt den rena buddhismen. Självklart blir det rörigt med tanke på alla Boddisatvor/inkarnationer och “gudar” att se den rena buddhismen men den finns där i allra högsta grad.

Varför inte fler blir Hinduer är väl så att du kan inte bli Hindu utan det är något som du är, delvis föds till ( kastsystemet). Så för oss utomstående så blir det svårt att penetrera in i denna religion och bli hinduer men som vi ser och redan vet har vi utomstående all möjlighet att delta i denna religion.

Det jag känna är att många västerlänningar har gjort Buddhismen till ett Yippo och allt för stor tyngd läggs på inkarnationen, delvis tidigare och framtida existenser som verkar uppta en stor del av den västerländska buddhismen. Gör gott nu så att du kan få det bättre i nästa liv.

Ur min synpunkt är detta fullt förståeligt då det finns en stor rädsla för döden, främst bland västerlänningar och vi faktiskt inte vet vad som händer efter döden, kommer vi till himmelen eller var hamnar vi om vi hamnar någonstans överhuvud taget? Detta tror jag är en tröst och underlättar att bearbeta döden.

Buddhism i grunden handlar om att släppa taget om all inklusive människor, att se och acceptera sanningen för vad den är, att släcka begäret och även livstörsten, att fina själslig lycka både för sig själv och sin omgivning samt att slutgiltigen slippa återfödas (försvinna in i Nirvana) men på grund av att våran Karma så tvingas vi att återfödas om och om igen.
Vet inte om detta gav någon ljus i mörkret eller om det blev mer krångligt men kom gärna med synpunkter

@gosatta wrote:

om vi nu går på den “rena” buddismen som EkaXai pratar om så blir min undran återigen, varför inte kolla “nästgårds” ?

Sufismen inom Islam vore ett mycket mer logiskt val, en i grunden monoteistisk religion men en inriktning som är mer “vetenskaplig” och anser att gud (Allah) är allt, du och jag, jorden och himlen, djur och växter. så i princip en filosofi (som dom flesta “ny” buddister ofta vill kalla buddismen) och starkast är den i dom Europeiska Muslimska länderna (Turikiet och kaukakus har väl flest). Men det kanske inte är exotiskt å spännande nog? eller är det som Lawinthailand säger att det är på grund av partnern?

Många “stenbord-buddister” (ursäkta uttrycket men tyckte det var så passande) tycker jag ofta säger “jag va dragen till buddismen redan innan jag träffade min tjej/kille” men är det så?

har vi någon farang-buddist här som kan berätta sin sida?

Varför inte Islam, jag tror mycket beror på den negativa bild västvärlden har på Islam och som har genomsyrat de senaste 10 åren i massmedia. Islam = Krigarreligion medan då Buddhism som alla stora Hollywood stjärnor med Richard Gere i spetsen har tagit till sig ses som en fredlig religion, har väl blivit en “inne” religion precis som Hinduismen och alla dess Ashrams som öppnade sina dörrar var under 70-talets hippi rörelse. Återigen har vi inslag av Gud och som tidigare nämt så har vårt moderna samhälle svårt att ta till sig ett sådant överhuvud och då ligger väl Buddhismen närmare.

Jag själv dock aldrig träffat någon av dessa stenbords-buddhister, rolig uttryck, ska man räkna Claes Malmberg till en av dessa? Han e ju dock Mayahana Buddhist.

Kul tråd som du satte igång Khun Gosatta!!!

Hej Hopp

Nu bryter jag av eran diskussion med ett inlägg mitt i. Hoppas ni har överseende med detta då jag faktiskt är ny på forumet!! =)

Redan första gången jag reste till thailand med min familj och hamnade i Phuket som första ställe häpnades vi och speciellt jag av buddhismen… vi var vid ett tempelområde utanför Phuket Town för att sedan åka förbi ett kinesiskt tempel i samma stad… Jag blev helt tagen och de där banden man får runt handleden när man skänker pengar i templet satt på min arm i flera år tills dem lossnade… Dock skaffade jag nya sommaren 2008 och dem sitter fortfarande kvar. Har jag haft en stressig dag på jobbet eller mår allmänt piss sätter jag igång en skiva med “buddhamusik” ursäkta uttrycket och eldar thailändsk rökelse… och det får mig alltid att komma i bättre sinnesstämning!

Nu var min vits inte att pladdra på utan jag ska komma med min tanke på en förklaring till viss del…
Vi lever i ett kristet land där kristendomen känns tydligt mera avlägsen från generation till generation… Jag konfirmerade mig inte, inte heller min syster. Vi har kyrkor i varje samhälle och by men överlag överger vi tron på ett annat sätt än jag uppfattar att thailändarna gör.. men oavsett så tycker jag att de belyser sin tro så mycket bättre och tydligare än vi gör.. det är omöjligt att inte upptäcka hur påtagligt det är med buddhism vare sig du är i karon beach, phuket eller bangkok.. det finns runtom på ett helt annat sätt än kristendomen gör här. dessutom tror jag att många håller med när jag säger att man blir harmonisk, lugn och välmående bara man spenderar en stund i templena (om man går in med rätt inställning givetvis).. det går inte bortse från den harmoniserande effekten som musiken, rökelsen, omgivningen och allt medför… kommer man från ett relativt ateistiskt och stressigt sverige ned till paradiset i thailand och ser/upplever det här tror jag att många fascineras, iaf för en period även när man kommit hem igen… i mitt fall hann det inte riktigt svalna innan vi reste dit igen!

I övrigt tror jag inte att religionsvetare världen över är riktigt överrens huruvida buddhismen är en religion eller en filosofi (ett sätt att leva/Se på livet).. det är nog den mest otydliga på just den punkten av de stora religionerna.

mvh Joakim

Jag har en thai kompis som säger att dennes farang vän är buddist.
Jo för han går till temple och har en thai flagga hemma.
Hmm..

Jag har ett eget spirithouse och ett eget be-rum.
Men jag är inte buddist. (Fast gillar religionen mycket).
Fast jag har ju ingen thai flagga.. Kasnke det som saknas????

Jag vill inte gå i polemik och bemöta alla dessa inlägg. Jag bara konstaterar att missuppfattningarna och vanföresrällningarna är stora. Uppmanar er att läsa på och länkar till ett par bra och lärorika sidor.

http://www.dhamma.se/r

http://www.theravadabuddhism.se/index.php?option=com_content&view=section&id=7&Itemid=68

Samt till en doktorsavhandling som handlar om munkarnas relation till vanligt folk i Thailand.

http://www.anpere.net/2007/10.pdf

Buddism i Thailand står för andlighet.

Andligheten finns som en av tre delar i den Thailändska flaggan.

Röda linjen = Landet
Blå linjen = kungen eller monarkin
Vit linje = andligheten

Den vita linjen är viktig del av Thailands flagga.

Det jag känna är att många västerlänningar har gjort Buddhismen till ett Yippo och allt för stor tyngd läggs på inkarnationen, delvis tidigare och framtida existenser som verkar uppta en stor del av den västerländska buddhismen. Gör gott nu så att du kan få det bättre i nästa liv.

Det karma man samlar för sin egen skull och personloiga vinning rankas lägst.

Även om strävan som sådan kanske inte alltid är så uppenbar så tycker jag just att det många thailändare håller på med är denna typ av “tambon”. ge mat till munkar ger mer karmapoäng än att hjälpa en fattig stackare, även om det ena inte behöver utesluta det andra så..

Wiktorin avhandlar det där i en bok,

1. Tron på Buddha och att hans lära utgör den yttersta sanningen.
2. Tron på Karma läran och dess konsekvenser för såväl rådande som framtida återfödelser.
3. Tron på att världsalltet är befolkat av återfödda varelser såsom djur,andar,spöken och gudar,samt att dessa varelser har ett mer eller mindre omfattande inflytande på andra varelsers liv.
4.Tron på meritgöring som ett sätt att påverka sin situation/karma och att Buddhas ord,reliker,statyer,amuletter,samt munkar och noviser potentiellt sett utgör reservoarer av merit som kan tappas för moraliskt goda eller neutrala syften.”

(s.68)

De klassiska sanningarna kan givetvis användas och har sin plats i religionen men “de vanliga” menar Wiktorin ger en tydligare bild av majoritetsbuddhismen i Thailand.
Jag är benägen att hålla med, sällan man hör thailändare tala djupt filosofiskt om de ursprungliga ädla sanningarna.

De klassiska sanningarna är;

1) Allt liv är lidande
2) Lidandets orsak är begäret
3) Lidandet upphör genom att begäret utplånas
4) Vägen till begärets upphörande och därmed lidandets upphörande är åttafaldig:
– rätt insikt
– rätt beslut
– rätt tal
– rätt handling
– rätt yrke
– rätt strävan
– rätt medvetenhet
– rätt meditation

sättet som Buddhismen utövas i Thailand (liksom för den del Konfucianismen i Kina) ger anledning till att också kalla dem för religion, och inte bara filosofier.Många ser ändå på Konfucius och Buddha som gudar..hur det än må vara med den saken.

Svar till Nille. Det om Theravadabuddismen måste du ha fått om bakfoten. Theravadabuddismen bygger ju faktiskt på den ursprungliga buddismen och kan knappast kallas för något hopkok. Att buddismen tilltalar oss sekualiserade västerlänningar är nog inte så konstigt. Goda eller onda gärningar som man gör mot sina medmänniskor får man tillbaka på något sätt i detta liv eller nästa. Det är ganska sympatiskt tycker jag. Kristendomen har en tro på en mer eller mindre personlig gud. Och muslimerna verkar ju ha rätt mycket av underkastelse och rädsla för straff. I någon abstrakt mening verkar buddismen också ha en tro på något som skapar, utan att man går djupare in på vad det är för något. Jag vistades en veckas tid i ett kloster i Sara Buri för några år sedan tillsammans med min Thailändska fru. Man mediterade och bad flera timmar om dagen. Det var en vänlig och avslappnad atmosfär i klostret. Munkarna lät mig förstå att det var helt upp till mig vad jag ville ta till mig av buddismen,och jag var välkommen att återvända och stanna en längre period om jag ville det. Det som framstår som ett hopkok det är nog att thailändarna gärna blandar in sin gamla annimistiska andetro,och vänder sig ofta till Budda som en gud när de ber. Jag har också lagt märke till att man gärna talar om himmel ock helvete ,undrar om det är påverkan från kristendomen? Jag gissar att det är Thailändarna själva som har kokat ihop det som de tycker är tilltalande. Jag är absolut ingen expert på buddismen,utan vill bara skriva ner några reflektioner som bygger på mina personliga erfarenheter.

Varför västerlänningar hänger sig till buddism för huvudtaget är egentligen ingen lätt frågställning. Varför betror sig folk till någon religion för huvudtaget (om vi ränar bort dom som är upväxta med en viss religion)?

Varför är kristendom den religion som ökar mest i t.e.x Kina?

Människor i alla tider har sökt efter något som är större än dom själva. Sedan kan det handla om att bli en del av en gemenskap eller att skaffa sig ett fast kompass i en värld där allt kan kännas som ett stort kaos. En del bekänner sig till en religion för personlig vinning, och andra för dom är svaga och inte känner sig själva.

Buddism upplevs inte heller lika dömande som t.e.x Kristendomen, Islam och Judendomen, vilket kan påverka.

Många kallar sig inte buddister, utan har en personlig tro (vilket är vanligt i sekulariserade väst) där man hämtar mycket ideér från olika religioner.

Det finns alltså väldigt många anledningar till varför folk söker sig till buddismen och andra religioner.

Religioner och filosofier är ständigt i förändring. Att fler västerlänningar blir buddister kommer säkerligen ändra på många saker på sikt när dom tar med sig västerländska ideér och blandar in i mixen. Det är inget unikt eller nytt, utan något som alltid sker med alla religioner med tiden.

Sedan en sak som är lite offtopic är om Karma.
Har suttit och diskuterat det med ett par thaikompisar (som förvisso är till stora delar är uppväxta i Sverige). Enligt dom så är Karma lätt att förstå. Gör du något dåligt, så får du något dåligt tillbaks. Det är kärnan i det hela. Vilket dom flesta förklarar systemet med Karma.

Jag undrade om det verkligen var så lätt. Är allt “dåligt” man gör i längden dåligt? För ta ett exempel. Jag rånar och misshandlar någon (dåligt), vilket leder till att offret lider och hamnar på sjukhus. Väl där så träffar han en tjej, som senare blir hans fru. Med skadeståndet från rånet, så spelar han på lotto och vinner 80 miljoner. Han avsätter pengarna till brottsoffer (p.g.a av hans egna erfarenheter) och till barnbyar i Afrika. Detta skapar dock avundsjuka hos hans bästa vän, som tycker att han borde leva livet. Det hela slutar i ett bråk som gör att bästa vännen mördar sin kompis.

Vännen får 15 års fängelse. I fängelset så ångrar han bittert det han har gjort, och blir frälst. Han tar en roll ungefär motsvarande en präst, och får flera att sluta med knark i fängelset. En av dom som slutade kommer ut, och återtar kontakten med sina barn… O.s.v i all oändlighet. Allt p.g.a rånet i början..

Orsak & verkan. Vilket också är grundpelaren för karma (historien ovan är hur taoister ser på det hela). Mina thaivänner tyckte mest det jag sa var trams och höll fast vid deras ursprungliga ståndpunkt. När jag sa att det är ju precist så som jag sa hur dom ser Karma på fattade dom ingenting. Göra något dåligt innebär minuspoäng, men det spelar ingen roll om det leder till något bra (pluspoäng) som tar ut varandra. Ungefär så är ju tänket när dom avrättar någon för knarkbrott etc.

Ursäkta mitt offtopic inlägg.

Hej Christopher Anderton,

Det var ju en intressant utläggning om karma!

Som du skriver är det inte alltid självklart vad som är en bra eller dålig handling. Själv ser jag dock inte så stor anledning att objektivt reda ut det. Religion är enligt min mening till största delen en tröst för de troende, opium för folket för att ta i lite starkare (och citera Karl Marx).

Jag får väl betecknas som ateist med vissa inslag av agnostiker. Just tanken om karma har jag faktiskt till viss del tagit till mig. Dels i den mening att om jag tycker någon gör något dåligt mot mig som jag just inte kan göra något åt, så tröstar jag mig med att denna person då fick dålig karma. Dels kan karmatänkandet inspirera mig att göra en god gärning även om jag egentligen inte har någon större lust.

Ja, förvisso en något pragmatisk inställning, men den passar mig 😉

Herr Chang har talat.

Jag slår ett slag för buddismen om jag slipper thailändska spöken och andar. Här en länk som kanske passar någon.
http://www.chef.se/dynamisk/index.php/index/artikel/bli-en-buddhachef 🙂