avslutande av förhållande

Du har ingen försörjningsplikt, väljer damen att flytta är det hennes problem.
Eftersom hon varit mer än 6mån i Sverige har hon rätt till försörjningsstöd
från sociala. Meddela Migrationsverket att ert förhållande spruckit,
så får de göra en omprövning av hennes uppehållstillstånd också.

Meddela Migrationsverket bara så gör de en utredning, bedömer de
att hon skall skickas hem så ombesörjer de detta.
I vilket fall bör du inte stå som referensperson längre, om ert förhållande
spruckit.

När hon har UT så har hon med det också fått arbetstillstånd.

Det är inget åtagande om försörjaransvar för dig kopplat till att hon fått UT – beviljandet av UT är väl kopplat till relation i detta fall – men i Sverige har inte parterna i en relation något försörjningsansvar för varandra. Det är därför hon fått arbetstillstånd för att kunna försörja sej själv. Du är inte formellt skyldig nånting, men det är klart att hon måste få hemresan ordnad på något sätt om hon nu inte fixat att försörja sej själv (eller t ex inte vill) i Sverige.

Ser det ut så tycker jag att det är rimligt och hör till normal anständighet att se till att hon får en biljett hem och kommer iväg, vare sig det är på egen eller Din bekostnad. Med det kan man säga att Ditt moraliska ansvar upphör, hon ska förstås ha med sej sina saker också. Jag vet inte hur det är med den här ev möjligheten att Migrationsverket eller Socialkontoret skulle stå för hemresebiljetten, är inte insatt i hur den delen fungerar.

Strular det är Du skyldig att kontakta Socialkontoret i hemkommunen för att få hjälp att lösa situationen – Du får inte köra ut henne på gatan utan vidare hur som helst, utan de måste kopplas in. Det är samma regler som vid t ex avhysning av hyresgäst och liknande, där man tillhandahållit bostad. Möjligt att Migrationsverket i sådana här fall tar hand om den biten åt Dig.

Men enklast är ju att ni kommer överens om att hon åker hem och ev får hjälp med biljetten om hon nu behöver det. Hon kan ju ha ordnat med annan bostad också och sin försörjning redan, men det låter inte på dej som om situationen är sådan nu. Och hon har bara ett år kvar på sitt UT, dessutom den spruckna relationen, då är det bökigt att börja söka jobb och bostad nu. Det alternativet känns inte särskilt realistiskt eller rimligt. Tänker hon stanna i Sverige ändå är det hennes beslut och hennes eget ansvar, då måste hon fixa försörjning och bostad själv, men det kan hon få hjälp med av Socialkontoret, det är därför de ska kopplas in och Du ska ha koll på att hon har någonstans att ta vägen.

Däremot lär hon sannolikt inte få uppehållstillståndet förlängt när grunden är relation och den spruckit.

Det är vid besöksvisering (ex Schengenvisering för släkt/vän besök) som man gör ett åtagande om att stå för mat, husrum och fickpengar under besöket samt garanti om hemresebiljett när besökaren inte har egna medel, men då har man ju heller inget arbetstillstånd.

Har hon inga pengar, så ombesörjer Migrationverket en biljett
hem, om Migrationsverket anser att uppehållstillståndet är förverkat.
Men mat, husrum osv. för dagen står de socila för.

Man har solidarisk försörningplikt i Sverige inom en familj, enl. socialas norm.
Har man då en partner/fru/sambo som skickar mycket av sina pengar utomlands
så är denne inte solidarisk mot familjen i Sverige, om ekonomin i Sverige är ansträngd.

@forstarinte wrote:

Du har ingen försörjningsplikt, väljer damen att flytta är det hennes problem.
Eftersom hon varit mer än 6mån i Sverige har hon rätt till försörjningsstöd
från sociala. Meddela Migrationsverket att ert förhållande spruckit,
så får de göra en omprövning av hennes uppehållstillstånd också.

Tosse, först, det var tråkigt att höra.
Stämmer det som forstarinte skriver om att hon varit här mer än 6 månader.
Antar att det är så eftersom du skriver att hon har 1 år kvar på UT.

Har ni bott tillsammans i mer än sex månader så kan ju sambolagen bli ett bekymmer för dig.
Jag åkte själv på en riktig nit med mitt ex.
Trodde jag var safe som stod för alla lagfarter och alla lån.
Det visade sig dock att det fans en riktigt otäck liten paragraf i den lagen.
“om bostaden införskaffats för gemensamt boende”
Det spelade alltså ingen roll att bara mitt namn figurerade på alla kontrakt och papper.
Eller att hon inte betalt en spänn så länge vi bott i hop…. :pale:

Annars tror jag på att hon åker hem, det blir enklast så.
Alternativet är ju annars att meddela migrationsverket att ni inte längre har ett samboförhållande.

@forstarinte wrote:

Har hon inga pengar, så ombesörjer Migrationverket en biljett
hem, om Migrationsverket anser att uppehållstillståndet är förverkat.
Men mat, husrum osv. för dagen står de socila för.

@forstarinte wrote:

Man har solidarisk försörningplikt i Sverige inom en familj, enl. socialas norm.
Har man då en partner/fru/sambo som skickar mycket av sina pengar utomlands
så är denne inte solidarisk mot familjen i Sverige, om ekonomin i Sverige är ansträngd.

Det här väcker ett par följdfrågor….

1. Ställer inte Migrationsverket några som helst restitutionskrav? Om man använder begreppet “solidarisk försörjningsplikt” innebär det väl att restitutionskravet kan riktas mot sambon i relationen?

2. Vad menas med “sambo” i detta sammanhang? Att man stadigvarande bott tillsammans mer än 9 månader? Det finns en sambolag, men jag kan inte hela innehållet, vet dock på ett allmänt ungefär att vissa rättigheter uppkommer efter 9 månader, bl a rätt till den gemensamma bostaden och en del annat.

De som varit med om sånt här vet säkert hur det egentligen fungerar – att lusläsa en massa regelverk på området är säkerligen bökigt och tidsödande….

Hm, som jjonsson säger är det möjligt att tidsgränsen i sambolagen kortats till sex månader. I relationssammanhang är det viktigt att ha koll på vad som gäller och den kollen har jag – pinsamt nog – dessvärre inte. Får vara glad åt att bostaden vi har nu är anskaffad för länge sen och genom skilsmässodom (och skifteslikvid) avsedd för mitt eget boende… Om nåt nu skulle strula, vilket jag verkligen inte hoppas. Det är förresten samma sak med hennes eget boende i Thailand – anskaffat för hennes eget boende från början innan vi träffades så vi har viss balans.

@Thaisambo wrote:

bär det väl att restitutionskravet kan riktas mot sambon i relationen?

2. Vad menas med “sambo” i detta sammanhang? Att man stadigvarande bott tillsammans mer än 9 månader? Det finns en sambolag, men jag kan inte hela innehållet, vet dock på ett allmänt ungefär att vissa rättigheter uppkommer efter 9 månader, bl a rätt till den gemensamma bostaden och en del annat.

De som varit med om sånt här vet säkert hur det egentligen fungerar – att lusläsa en massa regelverk på området är säkerligen bökigt och tidsödande….

Hm, som jjonsson säger är det möjligt att tidsgränsen i sambolagen kortats till sex månader. I relationssammanhang är det viktigt att ha koll på vad som gäller och den kollen har jag – pinsamt nog – dessvärre inte. Får vara glad åt att bostaden vi har nu är anskaffad för länge sen och genom skilsmässodom (och skifteslikvid) avsedd för mitt eget boende… Om nåt nu skulle strula, vilket jag verkligen inte hoppas. Det är förresten samma sak med hennes eget boende i Thailand – anskaffat för hennes eget boende från början innan vi träffades så vi har viss balans.

Det är ett juridiskt riktmärke som används numera, exakt definition finns inte i sambolagen alls.
Så rätten till ex bostad eller andra behörigheter uppkommer mycket tidigare än 9 månader.
Normalt alltså redan vid 6 månader

Sen är det ju så att när du säker UT så fyller man ju i att man planerar att bli sambo, det ligger ju en aning i fatet kan jag tänka mig…

Sambolagen

Är det bara den ena i ett förhållande som har inkomst, ska ju givitvis denne
se till försörjningen för den andre. Socila hälper till att räkna ut vad som
anses vara existensminimum. Där finns inget utrymme för avbetalning av lån,
bil, pengar som skickas utomlands etc., har man stora lån ex. så anser sociala
att dessa skall gå till K-fogden.

För att få försörjningstöd från sociala måste man bott i Sverige mer än 6 månader.
Sker en separation innan så blir det Migrationsverkets problem om personen
i fråga vistas i Sverige på någon form av uppehållstillstånd.

Är det strul, så kontakta sociala och migrationsverk, de måste hjälpa till,
det är en rättighet vi har som skattebetalare.

Det är sociala myndigheter som har begreppet solidarisk försörningplikt.

Migrationverket ställer inga sådana krav…..ännu

Domstolspraxis för att vara sambo ligger vid 6 månaders gemensamt hushåll.

En kvinna som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och slutar sin familjerelation ska resa hem till sitt hemland om hon inte träffar en ny man som hon inleder en ny familjerelation med. I det senare fallet ska hon söka ett nytt UT hos Migrationsverket med en ny anknytningsperson.

Om ingen meddelar Migrationsverket att förhållandet upphört tar det lite tid tills myndigheten själva upptäcker situationen oftast genom att kvinnan ändrar sin folkbokföring när hon flyttar från sin man eller att nuvarnde tillstånd löper ut.

Försörjningsstöd får man vid behöv från kommunens socialtjänst. Det finns ingen tidsregel i det fallet utan man ska vara bosatt inom kommunen och vara i behov av socialbidrag.

En bodelning mellan sambor behöver inte alls vara invecklad.
Har ni inget samboavtal så delar ni upp den egendom som ni införskaffat tillsammans och gör ett så kallat bodelningsavtal vari ni specificerar vad var och en av er har erhållit samt vad det är värt. Dokumentet undertecknas och dateras och därmed har ni gjort en bodelning. Det finns inget krav på att handlingen skall vara bevittnad, men det är alltid bra ur bevisningssynpunkt.

Mvh Thaikonsult

Hej jjonsson,

“Det visade sig dock att det fans en riktigt otäck liten paragraf i den lagen.
“om bostaden införskaffats för gemensamt boende””

Ja, den paragrafen är ganska otäck. Kan bara beklaga att du inte kände till den och att den lätt kan kringgås med ett samboavtal innan man köper bostaden.

Det är ju inte helt ovanligt att man funderar på en ny bostad när thaidamen plus eventuella barn kommit till Sverige. Säljer man då sin befintliga bostad (helt betalad av en själv) och använder pengarna till nya bostaden har man i princip gett bort hälften av pengarna till sin kära sambo. Om man inte skrivit samboavtal om detta innan…

En intressant fråga i detta sammanhang är vad som vid bodelning mellan sambor händer med thaidamens inköp av land och hus i Thailand? De kan ju mycket väl anses vara avsedda för gemensamt bruk. Jag vet att man juridiskt sett inte kan få hälften av det enligt thailändsk lag, men väger svensk domstol in dessa tillgångar när det ska delas? Dvs, är man så pragmatisk att man inser att thaidamens tillgångar ej kan delas och ska då räknas av mot det man har gemensamt i Sverige?

Herr Chang har talat.

Ett litet tillägg ang. gemensam bostad:

Rätt till bostaden vid separation
Vid äktenskapsskillnad har den av makarna som bäst behöver den gemensamma bostaden i regel rätt att få den på sin lott. Det gäller även vid upplösning av äktenskapsliknande samlevnad mellan ogifta när den gemensamma bostaden ingår i bodelningen. Om den gemensamma bostaden inte ingår i bodelningen kan den sambo som innehar den ändå tvingas att lämna ifrån sig den. En förutsättning är dock att bostaden innehas med hyresrätt eller bostadsrätt. Om parterna inte har eller har haft barn tillsammans ska det dessutom föreligga särskilda skäl. Den som övertar en bostadsrätt ska till den andre betala ersättning för bostadens värde.

Mvh Thaikonsult

För att undvika allt sånt här knas angående bodelning enligt sambolagen etc. Kan man skriva någon form av sambo-förord (motsvarande äktenskapsförord)? Hur går det till i så fall? Man vill ju då skriva något i stil med “Allt mitt är mitt, allt ditt är ditt. Vid eventuell separation kan inget under några som helst omständigheter av mitt bli ditt och ej heller inget av ditt bli mitt.” Hm?! 🙂 Antar att det även måste översättas till thai i så fall?

Nu vill jag inte verka negativ men jag inbillar mig att det är bra att i förväg gardera sig så mycket som möjligt om det skulle “skita sig” i relationen?

Hej thairookie,

Ja, det går att upprätta samboavtal där man upphäver sambolagen i vissa avseenden, till exempel att något inköpt för gemensamt bruk ej delas utan får behållas av köparen vid separation. Denna bok kan kanske vara till nytta:

http://www.blinfo.se/GoToProduct.do?id=sab

Herr Chang har talat.

@Herr Chang wrote:

Hej thairookie,

Ja, det går att upprätta samboavtal där man upphäver sambolagen i vissa avseenden, till exempel att något inköpt för gemensamt bruk ej delas utan får behållas av köparen vid separation. Denna bok kan kanske vara till nytta:

http://www.blinfo.se/GoToProduct.do?id=sab

Herr Chang har talat.

Det är klart att man inte ska lämna flickstackarn på bar backe….

Det som ingår i en bodelning enligt sambolagen är det som anskaffats för gemensamt bruk, men vi har inga direkta såna behov, vi köper t ex ingen bostadsrätt, hus, lösöre m m under förhållandet annat än lite småsaker marginellt – det finns inget att dela på helt enkelt.

Hon får kompensation i form av sinsod (kan man kalla det) så att hon har nånting med sej att leva på om nu nåt skulle brista. Någon egen inkomst har hon inte.

Så sinsod tycker jag är en i högsta grad vettig företeelse i såna här fall. Hon får ett rimligt sparkapital och ska vara trygg helt enkelt. Det här att det är gjort så här, särskilt när man blir ihop först efter det att man fått ordnade förhållanden i livet med bostad etc, är något man mycket väl kan skriva in i ett samboavtal eller äktenskapsförord. Att tydliggöra att det finns ingen gemensam egendom att dela på (man har inte behövt anskaffa något och det är för undvikande av arvstvister vid dödsfall och vad som nu kan hända). Det är klargjort vad som ska vara mitt och ditt och hur det är uppgjort så att ingen ska hamna på bar backe, “hemmagjord” pensionsförsäkring om man så vill. Sinsodåtagandet ska vara fullgjort självklart annars kan ju avtalet bli ogiltigt. Men man måste komma överens om vettiga villkor för sammanlevnaden och för båda parter rimliga och vettiga förutsättningar för avveckling.

Sen är det förstås mycket uppskattat med en liten present då och då, gärna kvalitetssmycken och sånt då och då som givetvis är hennes helt egna och att se som lite påbröd på sinsoden.