Thailändare och strykning – intressanta pressveck!

Jag är nöjd med att inte göra strykningen själv, men kan inte låta bli att förundras över “pressvecken” jag har på axlarna på mina skjortor nu mera…. :sunny:

Det här är inget konstigt för mej….

Pressade eller strök allting gjorde man före 1960-talet överallt i Sverige och vad jag minns var det ovanligt att man tvättade själv. Det fanns inte tvättutrustning i lägenheter eller bostadshusen, där jag bodde fanns det en stor bykgryta i källaren (hyreshus i Vasastaden, Stockholm, som på den tiden inte var det exklusiva bostadsområde det är nu). Det fanns inte alltid hiss, badrum eller varmvatten – det här är innan begreppet LGS – Lägsta Godtagbara Standard – myntades.

Materialet i kläderna var bomull, lin eller ull, vissa exklusiva plagg kunde vara tillverkade i siden eller silke. Konstmaterial som vi har nu fanns inte.

Nylon kom i slutet på 1950-talet och då kom även “strykfria” skjortor – de kunde hänga och dropptorka och var släta efteråt. De här första nylonskjortorna – som var bland det första som “plastifierades”, möjligtvis tillsammans med nylonstrumpor för damer, om man får säga så var inte alls bra. Nylonet blev ganska snabbt sprött och hårt och gick sönder – numera har jag förstått att det förmodligen berodde på ljusets inverkan, materialet tålde helt enkelt inte vanligt solljus. Numera blandar man i annat vid tillverkningen så man har lyckats förlänga livstiden för nylonbaserade plagg.

Men som sagt, på 1950-talet tvättade man inte själv, man lämnade in tvätten till närmaste tvätteri, som fanns bredvid porten där vi bodde. Tvätterier, mjölk- och brödbutiker fanns överallt, det var små specialbutiker som var specialiserade på även t ex kött, ost, fisk. Just de särskilda fiskaffärerna är nog det sista som försvunnit av den specialiserade handeln, rester finns kvar och syns i saluhallarna och förekommer även i t ex Göteborg, tror jag. Snabbköp – föregångare till våra dagars matbutiker med ett enormt sortiment – existerade inte före 1960-talet, all handel skedde över disk. Systembolaget är väl den sista branschen som börjat anamma idén med att kunderna ska hämta varorna själva.

Och de gamla bykgrytorna i källarna stod och samlade damm år efter år på min tid när de ännu fanns kvar. Ingen använde dem, men jag kan tänka mig en svunnen tid från runt förra sekelskiftet då de användes. Husen i det område vi bodde i var byggda kring den tiden, i många fall ståtliga stenhus i innerstaden, då hyreshus, numera ombyggda bostadsrätter som kostar multum. Men inte visste stackarna som bodde där förr utan varmvatten, med gasspis och försökte hålla varmt vintertid med dyr ved i kakelugnen att det skulle bli en förmögenhet av deras bostad.

Skjortor ströks alltid liksom byxor som alltid pressades efter tvätt. Tvätterierna hade stora strykbord som kunde pressa ett helt plagg i taget, det fanns varm- och kallmangel. Allt skulle vara slätt och fint, skrynkliga kläder var något mycket fult.

Och, jo, dessa skjortor var strukna på precis det sätt som jjonsson redovisar! Hur stryker man annars en skjorta i axeldelen? Nä det här kommer från strykfria skjortor som man hänger på galge för att dropptorka! Då blir det ju inga pressveck heller!! :sunny:
@jjonsson wrote:

Jag är nöjd med att inte göra strykningen själv, men kan inte låta bli att förundras över “pressvecken” jag har på axlarna på mina skjortor nu mera…. :sunny:

Men tänk så mycket som hänt på bara de 50-60 sista åren! Det är så mycket smådetaljer som förändrats – det är som om de “stora” sakerna som hände under den föregående 50-60 årsperioden med flyget och bilens tillkomst, electricitetens införande etc egentligen inte förändrade så mycket i det dagliga livet – det kom efteråt. Det är ramverk i makrostrukturen som möjliggjort det som kom sen på mikronivå.

Och vi har glömt eller aldrig upplevt de knivskarpa pressvecken på en välstruken skjorta!

Jo, min sambo stryker alla skjortor och är mycket stolt över att vara innehavare till ett modernt ångstrykjärn – en sådan pryl är det status i!

@Thaisambo wrote:

Jo, min sambo stryker alla skjortor och är mycket stolt över att vara innehavare till ett modernt ångstrykjärn – en sådan pryl är det status i!

Speciellt om det blinkar och piper om det 💡

//Micke

Fick precis tillbaks första paret jeans från tvätten här i Hua Hin – pressveck på sidorna…

Börjar misstänka att hemma var det inte frugan som gjorde det utan de kom för att de legat vikna på det viset. Köpte nämligen nya jeans efter vi pratat om det hemma och samma sak hände med dem. Fick stryka bort pressvecken själv… Säkert för kraftig strykning på fabriken – pressveck som aldrig vill gå ur. Kanske dags att börja lägga mer pengar på kläderna…

Haha …. Det ska finnas något medel som man kan använda för att åstadkomma “permanenta” pressveck respektive “strykfria” skjortor och byxor. De ska bara släthängas efter tvätt och man slipper hålla på och stryka.

Mycket populärt på sin tid när detta kom i Svedala. Plötsligt var alla kläder man köpte “strykfria”. Det rör sej om 1960-talet så där.

Men Nilles story är sån att man undrar om det inte är nåt sånt thaifolket (eller fabriken) använder vid strykning? Inte vetjag vad det är för medel man använder, men jag skulle kunna tänka mej någon form av silikonspray exempelvis….. Eller nåt liknande.

Silikonspray finns förresten att köpa i Svedala nu – används för att “impregnera” kläder (och skor) i konstmaterial så det blir vattentätt.

Något att tipsa frugan om så ingen sabbar hennes fina pressveck! Vilken led de än är på! 🙂

Jag har i yrkets vägnar besökt en del fabriker och i slutprocessen ingår det att ångstryka vecken. Är det som thaisambo skriver att det finns kemikalier för att göra permanenta pressveck jag då kan det bli tokigt om det går fel. Man kan stryka ur dem men de kommer alltid tillbaks. Låter som andrahandssortering.