Huspriser i olika delar av Thailand

Seven, den här tråden handlar om vårt husbygge och är främst en teknisk tråd, därför vore jag tacksam om andra frågor behandlas i separata trådar.

Att spekulera i vad ett eventuellt hus kan vara värt i Chiang Mai intresserar mig överhuvud taget inte eftersom jag aldrig har haft för avsikt att bosätta mig där. Vi har valt Pran Buri strax söder om Hua Hin och där vill vi bo.

Göran

Det som detta handlar om är naturligtvis efterfrågan på prisstatistik för småhus och mark. Sån statistik förs sedan många år i Sverige och används naturligtvis för att bedöma skäligheten i priserna som erbjuds på marknanden, försöka prognosticera möjlig framtida utveckling samt – inte minst – utgöra underlag för systemet med åsättande av taxeringsvärden inom det svenska skattesystemets ram. Det finns motsvarande statistik för bostadsrätter också liksom lägenhetshyror, vi hade tidigare samhällsstyrd hyresreglering, av vilken det numera bara är rester kvar (bl a finns forftfarande hyresnämnd och hyresgästförening, som gör skälighetsprövningar).

Priserna styrs naturligtvis av tillgång och efterfrågan och varierar starkt mellan olika områden. Som ett extremt exempel kan väl nämnas att en bostadsrätt, 3 RoK, för några år sen kostade ungefär 300 gånger så mycket i Stockholms innerstad (högst i landet) som i Kramfors (lägst i landet då) med i övrigt likvärdig standard och månadsavgift. Så spännvidden är stor.

Den här diskussionen kan inte uppfattas som att Göran påstås ha gjort en dålig affär utan mer som en fråga om Thailand kan presentera någon form av prisstatistik liknande den svenska. Thailand är politiskt instabilt och det innebär naturligtvis att den ekonomiska risken i Thailand blir större i sådana här affärer än vad den är i Sverige och det är definitivt inte ekonomiska vinstintressen som ligger bakom Görans husbygge – det är fråga om att åstadkomma ett bra bygge och att kunna njuta av det sedan den tid som är kvar. Att ha ett bra boende och en bra boendemiljö – vad som händer på lång sikt är naturligtvis av mindre intresse.

Jag resonerar i stort sett likadant, händer det nåt så får sambon eller hennes son klabbet i Thailand och mina egna barn får ta hand om det som finns i Sverige så är det bra med det – det ska inte vara nåt tjafs över gränsen mellan Sverige och Thailand. En annan sak är utfallande livförsäkringar och där får man se vad de är värda när den tiden kommer, men för gamlingar ska man inte räkna med mer än begravningskostnaderna vilka maximibelopp det än gällt i aktiv ålder. Litet synd men svensk livförsäkring funkar så med nedtrappningar och vi har därför inte tagit upp någon pensionsförsäkring åt sambon utan bygger upp ett eget sparande så hon har lite i reserv. Att gå via försäkringsbolagen ger för höga administrativa avbränningar jämfört med egen förvaltning och tidsperspektivet är alldeles för kort nu, det finns inget utrymme för “vinstlotter” kvar.

EDIT: Såg Görans sista inlägg nu – ber om ursäkt! Jag försökte bara förklara min syn på Sevens frågor – men det är klart att det är som Göran säger, en teknisk tråd om husbygget, inte en prisdiskussion eller fråga om finansiella spekulationer för att åstadkomma ekonomiska vinstmaximeringar på boende m m. Hoppas Seven är nöjd med den kommentaren och kan ta sin ekonomiska diskussion någon annanstans. Vi är flera på forumet som redan passerat det stadiet och försöker göra så gott vi kan med det vi åstadkommit. Vi befinner oss i skördetidens epok, åtminstone några av oss.

När det gäller fastighetspriser i Thailand känns det inte som om det är marknad och efterfrågan som gäller… Mycket står tomt för att man inte vill hyra ut till vad man får. Bessynerligt.

Att det i Chiang Rai kan kosta som i närheten till Bangkok är också det bessynerligt. :scratch:

Nä, ingen rim och reson i detta!

@Thaisambo wrote:

Priserna styrs naturligtvis av tillgång och efterfrågan och varierar starkt mellan olika områden. Som ett extremt exempel kan väl nämnas att en bostadsrätt, 3 RoK, för några år sen kostade ungefär 300 gånger så mycket i Stockholms innerstad (högst i landet) som i Kramfors (lägst i landet då) med i övrigt likvärdig standard och månadsavgift. Så spännvidden är stor.

Tveksamt.

Jag skulle vilja hävda att priserna i Stockholm drivs uppåt utav låga räntor, inga amorteringskrav, ränteavdrag samt inget krav på kontantinsats.

Samt så drivs priserna uppåt pga en ren spekulations mentalitet, finns ingen aktie, fond eller råvaru investering som garanterar en 10-15% uppgång per år såsom bostadsmarknaden har lyckats leverera.

Det spekuleras nu att vi är inne i en prissättning i Stockholmsregionen, dvs priserna är påväg att plana ut. Lägg då till Finansinspektionens förslag på bolånetak emellan 75-90% kommer att presenteras den 5e maj så får vi sedan se vart det bär hädan.

Rob, resonemanget om tillgång och efterfrågan innebär att man talar om vilken prisnivå som köpare och säljare kan mötas på så att affär blir av. Det har ingen betydelse om objektet är en vara, tjänst eller fast egendom. Det som du talar om är styrinstrument som finansmarknaden använder och där är bl a Riksbanken en av aktörerna. I det här fallet bostadsmarknaden i Sverige, som har en inte direkt föraktlig ekonomisk tyngd. Man försöker balansera olika faktorer som har nationalekonomsk tyngd så att man får en rimlig balans mellan olika kapitalplaceringsformer. Man försöker alltså balansera den samlade nationalförmögenheten mellan olika placeringsformer vare sej den finns i offentlig eller privat ägo.

Jag är inte tillräckligt bra på nationalekonomi för att kunna förklara bättre än så, men bakom ligger ett tänk om att få ned nationens sårbarhet och att utjämna effekten av konjunktursvängningar i olika branscher.

Ursäkta påpekandet, men tråden är tänkt att handla om skillnader i huspriser, egentligen markpriser, i olika delar av Thailand, så hur stora prisskillnader det är på bostadsrätter och lägenheter i Sverige hör inte hit.

Göran

@stgrhe wrote:

Ursäkta påpekandet, men tråden är tänkt att handla om skillnader i huspriser, egentligen markpriser, i olika delar av Thailand, så hur stora prisskillnader det är på bostadsrätter och lägenheter i Sverige hör inte hit.

Göran

Det har Du naturligtvis alldeles rätt i! Syftet var bara att exemplifiera vad företeelsen prisstatistik innebär och vad den egentligen används till. Tyvärr vet jag inte om motsvarande instrument för att studera prisnivåer och utveckling med regional uppdelning finns att få i Thailand.

Men man håller kanske inte på med makroekonomiska manipulationer på samma sätt i Thailand, jag vet inte hur det fungerar i de beslutande organen eller varifrån de får sin input. Men att veta sånt skulle bidra till förståelsen för hur thailändsk makroekonomi fungerar.

Jo, jag förstår ditt inlägg Thaisambo men samtidigt kan sådana utvilkelser leda till en inbjudan att “haka på” och vips har tråden spårat ut, d.v.s. handlar om något helt annat. På forumspråk brukar sådant kallas för att man “kapar tråden”.

När det sedan gäller Thailand finns det mig veterligen ingen övergripande statistik på vad hus- och markpriserna kostar i de olika regionerna. Det lär ju vara en oerhört skillnad på markpriset i nedre Sukhumwit i Bangkok jämfört med en avlägsen belägen tomt uppe i Isaan. Därför menar jag att det är mer relevant at titta på närliggande objekt och jämföra dessa än att börja jämföra med andra delar av landet. Jag och jag tror många resonerar som jag, väljer först en plats där jag vill bo och sedan objekt, inte tvärtom. Vad som är prisvärt eller ej är därför i min värld en relativ fråga.

Även här i Prachuab Khiri Khan skiljer sig markpriserna åt, men rent generellt är det nog billigt jämfört med Samui och Phuket men dyrt ställt mot andra regioner. Just närheten till Bangkok och att Hua Hin är thailandelitens favoritplats, gör att markpriserna ligger relativt högt.

Om man ser det ut ett västerlänskt perspektiv är det lätt att förbise, även i en så populär turistort som Hua Hin, att vi västerlänningar är få jämfört med thailändarna. När det t.ex. gäller köp av condominiums är thailändarna den helt dominerande gruppen. Thailändarnas köplust påverkas inte heller av växelkurser eller oroligheter i Bangkok och trots att det byggs så de knakar verkar det mesta gå åt.

Göran

Officiella taxeringsvärden för thailändska fastigheter går att få hos landkontoren i respektive amphoe. Taxeringsvärdena kan ge en ungeförlig uppfattning om prisnivån men ofta ligger marknadsvärdet över taxeringsvärdet.

Varje gång en fastighet byter ägare registreras dessutom överföringen tillsammans med köpesumman hos landkontoret och således är det möjligt att finna marknadspriset på fastigheten. Dock registrerar köparen respektive säljaren ofta en lägre köpeskilling än den “riktiga” eftersom de vill minimera överföringskatten som är en viss procent av köpeskillingen. Detta gör att det förmodligen finns en del felkällor i statistiken.

Huruvída landkontoren sammanställer överskådlig statistik över fastighetstransfereringar vet jag dessvärre inte.

Mvh, Stolten

Det finns en nationell statistikmyndighet i Thailand, The National Statistical Office (TNSO) i Bangkok, som borde hantera sådant här, men som rapporteringen av offentlig statistik ser ut i Thailand idag så har de uppenbarligen mycket små resurser.

Det publiceras en del statistik, men periodiciteten är mycket ojämn och det ser inte ut som om någon statistikgren är periodiskt återkommande (med månads- eller årsstatistik).

Hursomhelst, det här är den naturliga samlingspunkten med nationella motsvarigheter även i andra länder.

Tilläggas kan att Kina ganska nyligen kommit igång med att utveckla sin nationella offentliga statistikverksamhet. Tidigare klarade man inte ens folkbokföringen av alla kineser – och undra på det, med en och en halv miljard människor att hålla reda på är det en jätteuppgift och det gällde även att hitta ett passande identifikationsbegrepp (motsvarar personnummer) för att hålla reda på alla.
Följden var bl a att kinesiska myndigheter inte hade en aning om hur många kineser det egentligen fanns, än mindre möjlighet att klara statistiska analyser rörande befolkningens levnadsvillkor och mycket annat.

Thailand är en bit på väg, men långt ifrån den nivå vi har i väst. Det ser man bl a på svårigheterna att klara av släktutredningar (familjebilagan, Appendix D, ni vet…).

@Seven wrote:

Det finns företag här uppe i Chiang Rai också som försöker ta ut fantastiska överpriser från godtrogna västerlänningar.

Det möjligt att det finns sådana företag både i Chiang Rai som i många andra delar av landet men din mening tyder på att du insinuerar på att så även är fallet med vårt husbygge och det är anmärkningsvärt att du sitter inne med uppgifter om det som jag inte känner till. I själva verket har du inte den blekaste susning om hur kalkylerna ser ut för vårt hus så den sorterns spekulationen betackar jag mig för.

Göran

Din ursäkt är tagen och så här med ett litet perspktiv ser jag att vi faktiskt menar samma sak, dvs. uppmaning till försiktighet. Nu glömmer vi missförstånden och går vidare i tråden.

Beträffande markpriser så kan jag upplysa om att i Khon Kaens närförort, alltså inte i någon närliggande by, ligger markpriserna i vissa områden och då talar vi råmark utan infrastruktur, på mellan 5 och 7 miljoner baht per rai. Det är alltså inte bara i turistorterna som markpriserna kan vara höga.

Göran